Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring, uppföljande undersökningar 2009

Transkript

1 Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring, uppföljande undersökningar 2009 ULRIKA KÖNIG, leg vet och HELEN BJÖRK AVERPIL, leg vet Svenska Djurhälsovården AB Slutrapport till Stiftelsen Svensk Fårforskning BAKGRUND Fotröta är vanligt förekommande i många lammproducerande länder och innebär ett stort djurlidande världen över. I Sverige diagnostiserades fotröta i en fårbesättning första gången hösten 2004 (1). Under diagnostiserades sjukdomen i ytterligare 30 svenska fårbesättningar. Antalet drabbade besättningar i Sverige var då fortfarande så få, att möjligheterna till en nationell bekämpning bedömdes vara goda. För att öka kunskaperna om hur fotröta uppträdde under svenska förhållanden och få kännedom om effekterna av bekämpning av fotröta på besättningsnivå, genomfördes projektet Fotröta i svenska fårbesättningar , sanering och friskförklaring (2). Nitton fårbesättningar med fotröta deltog. Besättningarna sanerades enligt ett behandlingsschema framtaget av Fårhälsovården (bilaga 1, 2) och effekterna av saneringarna studerades efter behandling och även ett år senare. Saneringsarbetet utvärderades och riktlinjer för friskförklaring av smittade besättningar utarbetades. Projektet visade att det är möjligt att sanera och friskförklara fotrötesmittade fårbesättningar under svenska förhållanden. Under 2009 beviljades Svenska Djurhälsovården medel från Jordbruksverket för att utveckla och driva ett kontrollprogram mot fotröta. SYFTE I projektet Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring visades att det är möjligt att sanera och friskförklara fotrötesmittade fårbesättningar under svenska förhållanden. I vissa projektbesättningar kvarstod dock tecken på fotröta ett år efter saneringsförsöket. Frekvensen klövar med fotröta var i en del fall så låg som 0,2 % ett år efter sanering. Som en del i projektet utarbetades riktlinjer för friskförklaring. För friskförklaring har endast besättningar helt utan tecken på fotröta kommit i fråga. Genom att följa de sex besättningarna som inte lyckats bli fria efter den första saneringen ville vi i det här projektet undersöka om ett andra försök kunde leda till total frihet från fotröta. Eftersom det idag finns en överenskommelse inom näringen att livdjur inte får säljas från smittade besättningar, var det viktigt att undersöka om total frihet från fotröta är möjlig att uppnå genom en upprepad sanering. Restriktionerna vid försäljning av livdjur kan på sikt minska avelsframstegen. Vi ville i det här projektet också undersöka tillförlitligheten av fårhälsovårdens saneringsmodell i ett längre tidsperspektiv. Enligt modellen kan friskförklaring göras ett år efter sanering innefattande en provocerande sommarsäsong då det är osannolikt att smittan kan finnas kvar utan att ge symtom. Om ännu en provocerande säsong passerat och inga djur 1

2 visat symtom på fotröta skulle vi få bekräftat att saneringsmodellen är tillräckligt tillförlitlig för att användas i programmet. MATERIAL OCH METODER 1) Undersökning av besättningar som genomfört en andra sanering Bland de nitton besättningar som deltog i projektet Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring fanns fem besättningar som radikalt minskade förekomsten av fotröta, men inte helt blev av med sjukdomen. Dessa genomförde en ny sanering hösten 2008 tillsammans med ytterligare en besättning som inte hade kunnat friförklaras. I de fall där endast enstaka djur med tecken på fotröta förekom vid den klövinspektionen som gjordes före det andra saneringsförsöket slaktades dessa ut. Därefter genomförde djurägaren en serie fotbad i 10 % zinksulfatlösning (w/v) tre gånger med 1-7 dagars mellanrum. Djuren fick stå i fotbadet i min. Därefter fick de stå och torka i min på hårt underlag. Efter varje fotbad förflyttades djuren till beten där inga idisslare hade vistats de sista 14 dagarna. Saneringarna gjordes under perioden augusti-september när antalet djur i besättningarna var så få som möjligt. Ett år senare undersökte vi klövarna på alla djur i besättningarna och undersökningsresultaten dokumenterades. Totalt inspekterades fem besättningar som gjort en andra sanering. 2) Undersökning av långsiktigt behandlingsresultat ett år efter friskförklaring I projektet Fotröta i svenska fårbesättningar , sanering och friskförklaring var elva besättningar fria från tecken på fotröta ett år efter sanering. En av besättningarna hade haft fall av fotröta under året och genomförde därför en ny sanering, För att bekräfta saneringsmodellens tillförlitlighet i ett längre perspektiv ville vi göra uppföljande undersökningar av klövstatus i de resterande tio besättningarna. Två av besättningarna hade upphört med fårhållning. I sex besättningar som inte visat tecken på fotröta ett år efter sanering, undersöktes alla klövarna igen. Vid undersökningen konstaterades om besättningarna fortfarande var fria från fotröta. Två besättningar intervjuades per telefon (bilaga 3). Innan kontrollerna i de båda undersökningarna skulle djuren ha utsatts för sommarens provocerande väder (fukt och värme), men inga förebyggande behandlingar skulle ha utförts under året. Samtliga djur som köptes in till projektbesättningarna under året hade genomgått karantänsbehandling mot fotröta enligt fårhälsovårdens rekommendationer. RESULTAT I samtliga undersökta besättningar som sanerat en andra gång fanns inga tecken på fotröta ca ett år efter behandling. De åtta besättningar som ett år efter sanering uppvisade frihet från tecken på fotröta var ett år senare fortfarande fria (tabell 1). 2

3 Tabell 1. Förekomst (%) av fotröta hos får i 13 besättningar, n=antal undersökta får. Klövarna undersökta vid tre tillfällen, före sanering 2007 samt efter sanering 2008 och Besättningar som sanerats en andra gång (n=62) 8.9 (n=90) 0 (n=77) (n=152) 6.2 (n=81) 0 (n=73) (n=132) 0 (n=128) 0 (n=190) (n=25) 25.9 (n=27) 0 (n=18) (n=361) 0.6 (n=483) 0 (n=334) Besättningar som kontrollerats ett år efter friskförklaringen (n=213) 0 (n=205) 0 (n=105) (n=77) 0 (n=101) 0 (n=32) (n=76) 0 (n=55) 0 (n=82) (n=237) 0 (n=334) 0 (n=300)* (n=31) 0 (n=22) 0 (n=25)* (n=93) 0 (n=84) 0 (n=156) (n=178) 0 (n=178) 0 (n=159) (n=29) 0 (n=38) 0 (n=54) *) Klövarna ej undersökta av veterinär, uppgifterna baserad på telefonintervju med djurägaren. SPRIDNING AV PROJEKTETS RESULTAT Resultaten kommer att presenteras i form av artiklar i facktidskrifter och vid lämpliga konferenser/seminarier. Vidare kommer information att läggas ut på Svenska Djurhälsovårdens hemsida, Den årliga djurhälsokonferensen och Fåravelsförbundets årsstämma är exempel på sammankomster då resultaten av projektet kommer att presenteras. Dessutom sprids resultaten vid kursverksamhet för djurägare, praktiserande veterinärer och fårklippare och i direkt rådgivning till lantbrukare via Fårhälsovården. PROJEKTETS FINANSIERING Projektet har finansierats med medel från Landsbygdsprogrammet för Sverige år , Stiftelsen Svensk Fårforskning och Svenska Djurhälsovården. 3

4 DISKUSSION OCH SLUTSATS Fotröta är en fårsjukdom som är spridd och vanligt förekommande världen över. Sjukdomens säsongsmässiga variationer och förutsättningar för behandling och bekämpning varierar mycket mellan länderna beroende på flera faktorer där strukturen inom djurhållningen och klimatet har avgörande betydelse. Ett svenskt bekämpningsprogram måste därför anpassas till de förhållanden som råder här. I det tidigare projektet Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring och det här aktuella Fotröta i svenska fårbesättningar sanering och friskförklaring, uppföljande undersökningar 2009 har syftet varit att undersöka möjligheten att utrota sjukdomen på besättningsnivå. Det har framförts farhågor inom fårnäringen om att det skulle kunna uppstå symtom igen i besättningar som sanerats och friförklarats från fotröta. Resultatet i detta projekt visar att samtliga åtta besättningar som var utan tecken på fotröta ett år efter sanering fortfarande var fria vid kontroll ett år senare (tabell 1). En slutsats i projektet skulle därmed vara att sanerade besättningar som friförklarats kan bibehålla sin status som fotrötefri minst ett år förutsatt att de följer fårhälsovårdens rekommendationer om karantänsbehandling på inköpta djur. Samtliga fem undersökta besättningar som med den första saneringen inte lyckats behandla bort sjukdomen klarade det i det andra försöket. Det talar för att det är möjligt att utrota fotröta i de flesta fårbesättningar. Utslaktningen av de enstaka djur som uppvisade tecken på fotröta efter den första saneringen kan ha bidragit till att den andra saneringen lyckades. Vid de två telefonintervjuer som genomfördes framkom att viktiga rutiner för egenkontroll av besättningens klövstatus var regelbundna inspektioner av klövarna och klövspalterna vid t.ex. klövklippning eller lamning samt ökad vaksamhet och kontroll av halta djur. Genom att ta fram underlag till intervjuerna (bilaga 3), skapades en grund till viktiga frågeställningar att ta hänsyn till i ett system där klövhälsan kan övervakas med egenkontroll Den upprepade undersökningen av klövarna i de besättningar som deltog i projektet har lett till en ökad kännedom om den kliniska bilden av fotröta och hur man kan skilja sjukdomen från andra med liknande klövförändringar. En säkrare klinisk diagnostik har lett till att prov för bakteriologisk analys i många fall har blivit onödig. De flesta besättningarna som initialt hade en hög frekvens fotröta i projektet Fotröta i svenska fårbesättningar , sanering och friskförklaring klarade inte målet på fotrötefrihet efter ett år. De hade dock minskat frekvensen radikalt (tabell 1). Förutsättningarna antogs därför vara bättre inför det andra saneringsförsöket som utfördes inom detta projekt. Efter ett andra saneringsförsök konstaterades också att dessa besättningar var fria från fotröta. Det talar för att frekvensen fotröta i besättningar som ska saneras är av betydelse för resultatet och att den bör vara så låg som möjligt, vilket också är erfarenheter från saneringsarbete i Australien (3). Detta har betydelse för rådgivningen till besättningar som ska göra en sanering. Projektet har befäst våra antaganden om huvudprinciperna för bekämpning av fotröta i svenska fårbesättningar. Projektet har också ökat kunskapen om tidsåtgång och metodik vid undersökning av friska besättningar. Erfarenheterna kommer att vara en god grund till framtida certifiering av friska besättningar. 4

5 REFERENSER 1) Olofsson A, Bergsten C, Björk Averpil H. Smittsam klövsjukdom hos får diagnostiserad för första gången i Sverige. Svensk veterinär tidning, 2005, 11, ) König U, Björk Averpil H. Fotröta i svenska fårbesättningar , sanering och friskförklaring. Fårskötsel, 2009, 4, ) Abbot KA, Egerton JR. Eradication of footrot of lesser clinical severity (intermediate footrot). Australian veterinary journal, 2003, 81, Bilaga 1) Handlingsprogram för utrotning av benign fotröta i fårbesättningar. Internt arbetsdokument inom Fårhälsovården, Bilaga 2) Handlingsprogram för utrotning av virulent fotröta i fårbesättningar. Internt arbetsdokument inom Fårhälsovården, Bilaga 3) Telefonintervju med besättningar som friskförklarats från fotröta,

6 Bilaga 1 HANDLINGSPROGRAM FÖR UTROTNING AV BENIGN (GODARTAD) FOTRÖTA I FÅRBESÄTTNINGAR Förutsättningar Fotröta hos får orsakas av bakterien Dichelobacter nodosus. Bakterien finns på klövarna hos infekterade får och kan överleva upp till 14 dagar i miljön samt i klövklipp 6 veckor. För att bakterien skall kunna orsaka fotröta måste huden först ha infekterats med Fusobacterium necroforum, en bakterie som normalt förekommer i tarm och gödsel hos idisslare. Djuren smittar varandra framförallt genom den yta de går på. Fotröta sprids lättare mellan djuren i fuktig och varm miljö och vid hög beläggning. Smittan kan finnas kvar i besättningen under lång tid genom kroniska smittbärare. Sjukdomssymtomen kan då blossa upp igen vid fuktig och varm väderlek. Smittan kan också spridas mellan djuren med infekterade klövsaxar och andra verktyg. Dichelobacter nodosus kan även förekomma hos nöt, get och eventuellt häst. Symtom Benign (godartad) fotröta kan inte skiljas kliniskt från klövspalteksem eller tidigt stadium av virulent (aggressiv) fotröta. Skadorna begränsas huvudsakligen till klövspalten. Ibland ses enbart en rodnad och en vit beläggning, i vissa fall förekommer sår. Fukt och värme medför att en stor andel av besättningens djur drabbas, men endast ett fåtal har underminering av sulhornet. Behandling och strategi Behandlingen syftar till att avdöda smittan på klövarna med fotbad. Eftersom bakterien överlever kort tid i miljön kan man genom att hålla smittade fållor fria från får (även nöt, get och häst) under en viss tid undvika återsmitta. En mycket viktig del i bekämpningsprogrammet är identifiering av kroniska smittbärare. Dessa kan bära infektionen i sina klövar många år och vid gynnsamma miljöförhållanden (fukt, värme, gödsel) snabbt smitta ner ett stort antal djur i besättningen. Kännetecknande för kroniska smittbärare är deformerade klövar. Dessa individer kan aldrig behandlas friska utan ska slaktas. Vi rekommenderar att alla undersökningar och behandlingar sker i samarbete med veterinär med erfarenhet av fotröta. Handlingsprogram vid benign fotröta 1) Benign fotröta kräver bakteriologisk diagnos för att kunna skiljas från klövspalteksem Undvik att ta prov från gödselkontaminerade klövar. Säkrast resultat vid provtagning fås vid provtagning av klövar med grad 2. Skrapa lätt i den inflammerade klövspalthuden med en steril, avbruten örontops-träpinne. Använd den vassa, avbrutna änden.. Sänd dem i kolat Aimes transportmedium för anaeroba bakterier till SVA. Skriv frågeställningen Fotröta hos får på remissen. Provet bör anlända till laboratoriet inom 24 timmar efter provtagning. Kontakta Fårhälsovården innan provtagningen! 6

7 2) Kontrollera alla klövar hos samtliga djur i besättningen och dela upp djuren i en behandlingsgrupp och en slaktgrupp Djur med kroniska förändringar skickas på slakt. Om ett fåtal djur är sjuka kan djuren delas upp i en friskgrupp, en sjukgrupp och en slaktgrupp. Friskgruppen hanteras då separat och fotbadas enligt behandlingsgruppens schema. 3)Behandlingsgruppen Låt djuren stå i ett fotbad bestående av 10 % zinksulfat-lösning med en skvätt diskmedel tillsatt i ytspänningsnedsättande syfte. Klövarna måste vara rena från gödsel innan och djuren skall stå i fotbadet under minuter. Djuren skall därefter stå på hårt underlag och torka i minuter. Byt efter fotbadet till ett bete eller en ströbädd där varken klövbärande djur eller häst gått de sista 14 dagarna. Fotbada gruppen på detta sätt tre gånger med 5-7 dagars mellanrum. Djur som försämras isoleras eller överförs till slaktgruppen. Inspektera om möjligt klövarna efter varje fotbad och klipp vid behov klövarna. Klipp inte klövarna vid första behandlingen på grund av risk för att skadorna kan förvärras. Ca 1-2 veckor efter sista fotbadet ska klövarna undersökas noggrant tillsammans med veterinär. Ser de inte helt friska ut skall fåret isoleras och skickas till slakt omgående, eftersom den kan vara kronisk smittbärare. 4) Slaktgruppen Märk alla djur i gruppen och skicka dem snarast möjligt på slakt 5) Undvik upptrampade och gödselbemängda miljöer Den känsliga klövspalthuden skadas lätt av långvarig blöta, urin och gödsel. Stäng av upptrampade smala passager och flytta runt utfodringsplatserna så att miljön hålls så ren och torr som möjligt. Håll ströbädden i toppskick. 6) Sälj inga livdjur Smittan sprids huvudsakligen genom inköp av smittade djur. Därför bör smittade besättningar inte sälja livdjur. Symtom på fotröta uppträder under speciella miljöförhållanden (fuktig och varm väderlek) som vanligtvis bara inträffar under en del av året. Därför bör ett helt år utan symtom i besättningen förflyta efter utrotningsförsöket innan man kan anta att den är smittfri. Ett år efter sista fotbadet kan besättningen kontrolleras på nytt vid en Efterkontroll. Kontakta Fårhälsovården. Ulrika König, leg vet, , Helen Björk Averpil, leg vet,

8 Bilaga 2 HANDLINGSPROGRAM FÖR UTROTNING AV VIRULENT (AGGRESSIV) FOTRÖTA I FÅRBESÄTTNINGAR Förutsättningar Fotröta hos får orsakas av bakterien Dichelobacter nodosus. Bakterien finns på klövarna hos infekterade får och kan överleva upp till 14 dagar i miljön samt i klövklipp 6 veckor. För att bakterien skall kunna orsaka fotröta måste huden först ha infekterats med Fusobacterium necroforum, en bakterie som normalt förekommer i tarm och gödsel hos idisslare. Djuren smittar varandra framförallt genom den yta de går på. Fotrötan sprids lättare mellan djuren i fuktig och varm miljö och vid hög beläggning. Smittan kan finnas kvar i besättningen under lång tid genom kroniska smittbärare. Sjukdomssymtomen kan då blossa upp igen vid fuktig och varm väderlek. Smittan kan också spridas mellan djuren med infekterade klövsaxar och andra verktyg. Dichelobacter nodosus kan även förekomma hos nöt, get och eventuellt häst. Symtom Vid virulent (aggressiv) fotröta börjar infektionen i klövspalten och sprider sig därefter in under sulhornet så att läderhuden blottläggs. Sjukdomen förlöper med en karaktäristisk unken lukt. Det kan finnas djur med olika stadier av sjukdomen i samma besättning. Behandling och strategi Behandlingen syftar till att avdöda smittan på klövarna med fotbad och antibiotika. Eftersom bakterien överlever kort tid i miljön kan man genom att hålla smittade fållor fria från får (även nöt, get och häst) under en viss tid undvika återsmitta. En mycket viktig del i bekämpningsprogrammet är identifiering av kroniska smittbärare. Dessa kan bära infektionen i sina klövar många år och vid gynnsamma miljöförhållanden (fukt, värme, gödsel) snabbt smitta ner ett stort antal djur i besättningen. Kännetecknande för kroniska smittbärare är deformerade klövar. Dessa individer kan aldrig behandlas friska utan ska slaktas. Vi rekommenderar att alla undersökningar och behandlingar sker i samarbete med veterinär med erfarenhet av fotröta. Handlingsprogram vid virulent fotröta 1) Klinisk diagnos bör verifieras bakteriologiskt Förbered Anaeroblab, SVA i god tid på att prover kommer att skickas. Undvik att ta prov från gödselkontaminerade klövar. Säkrast resultat vid provtagning fås vid provtagning av klövar med grad 2. Skrapa lätt i den inflammerade klövspalthuden eller under det förändrade klövhornet med en steril, avbruten örontops-träpinne. Använd den vassa, avbrutna änden. Sänd dem i kolat Aimes transportmedium för anaeroba bakterier till SVA. Skriv frågeställningen Fotröta hos får på remissen. Provet bör anlända till laboratoriet inom 24 timmar efter provtagning. Kontakta Fårhälsovården innan provtagning eftersom provtagnings metoden kan komma att ändras. 8

9 2) Kontrollera alla klövar hos samtliga djur i besättningen och dela upp djuren i en behandlingsgrupp och en slaktgrupp. Djur med kroniska förändringar skickas på slakt. Om ett fåtal djur är sjuka kan djuren delas in i en friskgrupp, en sjukgrupp och en slaktgrupp. Friskgruppen hanteras då separat och fotbadas enligt behandlingsgruppens schema. 3) Behandlingsgruppen Låt djuren stå i ett fotbad bestående av 10 % zinksulfat-lösning med en skvätt diskmedel tillsatt i ytspänningsnedsättande syfte. Klövarna måste vara rena från gödsel innan och djuren skall stå i fotbadet under minuter. Djuren skall därefter stå på hårt underlag och torka i minuter. Byt efter fotbadet till ett bete eller en ströbädd där varken klövbärande djur eller häst gått de sista 14 dagarna. Fotbada gruppen på detta sätt tre gånger med 5-7 dagars mellanrum. I samband med det första fotbadet behandlas alla djur i gruppen med Tetroxy prolongatum vet, injektionsvätska 200 mg/ml, 1 ml/10 kg kroppsvikt som engångsdos. (OBS, karenstid för slakt 28 dygn!).djur som försämras isoleras eller överförs till slaktgruppen.. Inspektera om möjligt klövarna efter varje fotbadigen och klipp vid behov klövarna. Klipp inte klövarna vid första behandlingen på grund av risk för att skadorna kan förvärras. Ca 1-2 veckor efter sista fotbadet ska klövarna undersökas noggrant tillsammans med veterinär. Ser de inte helt friska ut skall fåret isoleras och skickas till slakt omgående, eftersom det finns risk för att det kan vara kronisk smittbärare. 4) Slaktgruppen Märk alla djur i gruppen och skicka dem snarast möjligt till slakt. 5) Undvik upptrampade och gödselbemängda miljöer Den känsliga klövspalthuden skadas lätt om den utsätts för långvarig blöta, urin och gödsel. Stäng av upptrampade smala passager och flytta runt utfodringsplatserna så miljön hålls så ren och torr som möjligt. Håll ströbädden i toppskick 6) Sälj inga livdjur Smittan sprids huvudsakligen genom inköp av smittade djur. Därför bör smittade besättningar inte sälja livdjur. Symtom på fotröta uppträder under speciella miljöförhållanden (fuktig och varm väderlek) som vanligtvis bara inträffar under en del av året. Därför bör ett helt år utan symtom i besättningen förflyta efter utrotningsförsöket innan man kan anta att den är smittfri. Ett år efter sista fotbadet kan besättningen kontrolleras på nytt vid en Efterkontroll. Kontakta Fårhälsovården Ulrika König, leg vet, , Helen Björk Averpil, leg vet,

10 Bilaga 3 Telefonintervju med besättningar som friskförklarats från fotröta Djurägare: Antal tackor: Ras: Datum för telefonintervju: Datum för sanering, sista fotbad: Saneringsmodell (Behandling, veterinär genomgång): Benign/Virulent fotröta: Tidpunkt för utbrott: Hur länge har fotröta funnits i besättningen innan saneringen? Nöt? Datum för efterkontroll/friskförklaring: Hur har det fungerat i besättningen efter friskförklaringen -Hälta? -Andra klövsjukdomar? -Klövvård? 10

11 Har några rutiner förändrats i besättningen efter saneringen? (tex förändring av uteätplatser, installning vintertid, klövkontroll, karantän ) Hur kontrolleras status på fotrötefronten? -Regelbundna kontroller tex vid klövklippning eller lamning? -Fårklipparen? Rutiner vid inköp av djur: -ökad vaksamhet och kontroll av halta djur -djurägarförsäkran? -karantän? -karantänsbehandling? Vad är din uppfattning om utbredning av fotröta i landet och om problemet som sådant? -förekomst stor/liten? -problem stort/litet (för djuren/för djurägaren) Hur skulle du önska att ett kontrollprogram utformades? -egenkontroll kombinerat med djurägarförsäkran -veterinär kontroll, årligen/hur många år emellan? -en inledande kontroll, därefter egenkontroll -kontroll av annan person? 11