Pensionsåldersutredningens delbetänkande Längre liv, längre arbetsliv Förutsättningar och hinder för äldre att arbeta längre, SOU 2012:28

Transkript

1 Socialdepartementet Stockholm Pensionsåldersutredningens delbetänkande Längre liv, längre arbetsliv Förutsättningar och hinder för äldre att arbeta längre, SOU 2012:28 Förhandlings- och samverkansrådet PTK har tagit del av Pensionsåldersutredningens analyser och slutsatser som presenteras i delbetänkandet Längre liv, längre arbetsliv Förutsättningar och hinder för äldre att arbeta längre, och lämnar följande synpunkter på utredningen. Sverige har en allt mer åldrande befolkning, där hälsan bland äldre glädjande nog bibehålls allt längre, samtidigt som medellivslängden ökar. Trots förbättrad hälsa och medellivslängd är sjukersättning den enskilt största alternativa vägen ut ur arbetslivet, och 40 procent av kvinnorna och 30 procent av männen går direkt från sjukersättning till ålderspension. Det problem som föranleder den ambitiösa pensionsåldersutredningen, är att ökningen av antalet arbetade år inte går lika snabbt som ökningen av medellivslängden. Då andelen äldre ökar i förhållande till den förvärvsaktiva befolkningen, innebär det att allt färre ska försörja allt fler. Av utredningsdirektivet framgår att pensionsreformens syfte att senarelägga utträdesåldern antas motverkas av allmänna normer om när man ska gå i pension, liksom av åldersgränser i övrig social lagstiftning. Andra faktorer som antas påverka utträdesåldern är äldres arbetsmiljö och möjlighet till flexibilitet bland annat i arbetstider mot slutet av arbetslivet. Utredningen går in på reglerna i de fyra på arbetsmarknaden dominerande tjänstepensionsplanerna, och berör de regler som främst gäller för de förmånsbestämda tjänstepensionsplanerna, och de uttagsregler som finns. Det framhålls senare i utredningen att stegrande premier för förmånsbestämd tjänstepension för äldre kan innebära att dessa väljs bort vid nyanställningar, eftersom kostnaderna blir för stora för arbetsgivaren. Det senare anser PTK är ett felaktigt antagande. 1 (6)

2 Tjänstepensionerna Tjänstepensionsplanerna kanske framför allt den förmånsbestämda tjänstepensionen ITP för privatanställda tjänstemän läggs till last för att i vissa situationer uppmuntra till tidiga utträden ur förvärvslivet och inte vara tillräckligt flexibla när det gäller intjänande efter 65. Vidare gör utredningen gällande att tjänstepensionspremierna i de förmånsbestämda tjänstepensionsplanerna är åldersberoende, samt att premierna för äldre tjänstemän upplevs så kostsamma för arbetsgivare att de vid nyanställningar väljer att anställa yngre tjänstemän. Av utredningens eget underlag framgår dock att majoriteten av arbetsgivarna inom ITPområdet inte anser att tjänstepensionskostnaderna är ett problem för att anställa och behålla äldre tjänstemän. PTK vill i detta sammanhang framhålla att tjänstepensionspremierna framför allt bestäms utifrån individens lönehistorik, premiemaximeringsregler och samordningstid samt på tjänstetidsfaktor och de sista årens löneutveckling, varför pensionspremien i vissa fall kan bli lägre för en äldre tjänsteman som i slutet av karriären byter arbete och går ned i lön. Utredningen tycks också förutsätta att den förmånsbestämda tjänstepensionen (ITP 2) i vissa avseenden är så konstruerad, att den som i slutet av karriären vill växla ned i tjänstetid eller till ett arbete med lägre lön, riskerar att få en lägre pension eftersom målnivån för den förmånsbestämda pensionen bestäms efter lönen. PTK önskar i detta sammanhang påminna om att individen alltid är garanterad redan inbetalda premier. Genom ett lönesänkningsfribrev en försäkringsteknisk konstruktion kan dessutom rätten till det nominella värdet av tidigare lönenivå bevaras vid en eventuell lönesänkning. Andra inslag i de avtalade tjänstepensionsplanerna som utredningen särskilt pekat på och som direkt eller indirekt anges stimulera tidiga utträden ur förvärvslivet är möjligheten att göra tidiga uttag av tjänstepensionen redan vid 55 års ålder samt möjligheten till kollektiv slutbetalning av tjänstepensionspremien redan vid 62 år ålder. Faktum är dock gällande tidiga uttag av tjänstepensionen, dvs före 60 års ålder, att det under 2011 endast var 88 personer under 60 år som påbörjade sitt uttag av ITP, mot som påbörjade sitt uttag först vid 65 års ålder. Vid ett tidigt uttag kan det tilläggas att pensionsbeloppen blir låga, och det kan antas att det då finns personliga skäl till uttaget. Vad gäller avgångspension bör det påpekas att det är en uppgörelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Skälen kan vara många, men det får antas att möjligheten till avtalspension kan vara en ventil för att på ett värdigt sätt hantera verksamhetens eller den individuella arbetstagarens specifika behov. Det kan inte heller förbises att det i avsaknad av avtalspension förmodas bli en del övervältringseffekter på sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. 2 (6)

3 Det noteras också i utredningen att det inte finns något som styrker ett antagande om att uttaget av tjänstepensionen sker senare i helt avgiftsbestämda tjänstepensionsplaner. Normerna I samband med pensionsreformen 1994 avskaffades den formella pensionsåldern vid 65 år, och den allmänna ålderpensionen anpassades till ett åldersoberoende och livslångt intjänande. I samband med detta höjdes även åldern för rätten att kvarstå i anställning till 67 års ålder. Det som dock inte förändrades var många av de åldersgränser som finns i korresponderande lagar och normsystem. Rätten till bl a sjukersättning och arbetslöshetsersättning samt livränta vid arbetsskada och försörjningsstöd upphör eller förändras vid 65 år. Lönebidrag upphör vid 65 år två år före det att rätten till anställning upphör vid 67 år. Vidare har arbetsgivaren ett ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering så länge anställningen pågår, men rätten till rehabiliteringsersättning för den enskilde arbetstagaren upphör redan vid 65. Även rätten till sjukpenning förändras för den som väljer att arbeta efter 65. Samhällets sociala skyddsregler för den som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kan arbeta förändras eller upphör alltså i det närmaste helt vid 65. Även rätten till de inkomstprövade åldersförmånerna inträder vid 65 år, men på grund av avräkningsregler och det bäst-före-datum som 65 år utgör för intjänande av kvalifikationstid, kan förmånerna i det stora hela inte påverkas i positiv riktning genom fortsatt arbete efter 65 år. Sammantaget innebär detta att det för låginkomsttagare som t ex på grund av få intjänandeår får en låg allmän pension, inte finns några starka incitament att fortsätta arbeta efter 65. Även för den som vill eller av olika anledningar behöver byta yrke eller karriärinriktning, eller vill underhålla sina tidigare förvärvade kunskaper genom vidare studier, stöter på begränsande åldersregler. Idag begränsas rätten till studielån från 45 års ålder, för att upphöra helt vid 55 års ålder. Förbättrade möjligheter till utbildning i ett senare skede av arbetslivet kan undanröja inlåsningseffekter som finns eller kan uppstå, när en äldre arbetstagare på grund av eftersatt kompetensutveckling inte längre kan hitta ett nytt arbete. Attityderna Utredningen har pekat på att det finns föreställningar om att äldre personer på grund av ökad ohälsa och nedsatt förmåga att ta till sig ny kunskap, generellt skulle prestera sämre än sina yngre kollegor. Utredningen har även visat på forskning som pekar på att äldre ofta bevarar sin produktivitet långt upp i åldrarna. Förmågan till inlärning minskar inte men den förändras. De föreställningar som nu nämnts kan innebära att äldre särbehandlas just på grund av sin ålder. Särbehandlingen kan bestå i att de inte erbjuds eller förväntas delta i sedvanlig kompetensutveckling, 3 (6)

4 eftersom de antas ha svårare att ta till sig ny kunskap eller gå i pension vid 65. Eftersatt kompetensutveckling kan innebära att anställningsbarheten minskar, vilket i sin tur kan leda till inlåsningseffekter på ett arbete som av olika anledningar inte fungerar för individen i slutet av arbetslivet. Alternativa utträdesvägar (a-kassa eller sjukförsäkringsförmåner) ur förvärvslivet kan i sådana fall ligga nära till hands. Andra attityder som förekommer, och som kan bidra till att individer gör en tidigare sorti ur arbetslivet är att äldre bör lämna plats åt yngre, vid till exempel arbetsbrist. Det är en vanligt förekommande föreställning att det endast finns en konstant mängd arbeten i ett samhälle, och att dessa är allmän egendom och bör delas på så sätt att någon som arbetat länge eller är äldre, bör ge upp sitt arbete till förmån för yngre personer. Vidare kan attityder från familj, arbetskamrater och den närmsta omgivningen påverka individen till att gå i pension vid 65 års ålder, eftersom det är den traditionellt accepterade och förväntade pensionsåldern. PTK anser att det finns ett behov av ett allmänt informationsarbete om äldres förmåga och förutsättningar att aktivt delta i arbetslivet. Arbetsmiljön Inledningsvis vill PTK betona vikten av att ett systematiskt arbetsmiljöarbete bedrivs under hela arbetslivet, och arbetsmiljöarbetet ska ta hänsyn till de särskilda omständigheter och svårigheter som kan möta alla individer, oavsett kön, funktionshinder och ålder. Dagens arbetsliv präglas för många yrkesgrupper av en orientering mot olika former av visstids- och projektanställningar samt mot frilans- och fastlansarbete. Trenden går mot en ökning av antalet sådana ofasta jobb, vilket innebär en risk för svårigheter att bedriva ett effektivt och förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete. Utvecklingen innebär också att det kan bli svårare att i det enskilda fallet se vem som är ansvarig för arbetsmiljön. En annan utveckling som tagit fart de senaste decennierna är en förväntan att alltid vara nåbar. Arbetstagaren förses med tekniken som ger möjligheter till ett flexibelt arbetsliv, och får en frihet att själv bestämma tid och plats för sitt arbete. Denna positiva möjlighet innebär samtidigt att ansvaret för arbetets ramar har lagts över på individen. Den frihet det flexibla arbetslivet innebär, medför även en risk för att arbetet blir gränslöst, vilket i sig kan medföra en ökad risk för ohälsa. I ett sådant scenario blir den praktiska verkligheten att det reella arbetsmiljöansvaret flyttas över på individen, istället för att ligga hos arbetsgivaren som har det formella ansvaret för arbetsmiljön. 4 (6)

5 Den psykosociala arbetsmiljön är viktig för alla, inte minst för tjänstemän. Oftast stannar man dock vid att tala om stress och hur den kan genereras på olika sätt. Till den psykosociala arbetsmiljön hör dock även hur man blir bemött på sitt arbete och hur man upplever den egna arbetsinsatsens betydelse. Ledarskapet och företagskulturen spelar här en stor roll, t ex genom att framhålla individens betydelse för verksamheten samt förstärka känslan av sammanhang. I utredningen har det också redogjorts för att de som väljer att arbeta vidare efter 65 uppger att de har en god social sammanhållning på arbetet och att de känner sig behövda samt upplever att arbetet är meningsfullt och stimulerande, medan de som planerar att gå i pension vid 65 eller tidigare inte känner att de har ett meningsfullt arbete och inte heller innebär någon personlig stimulans. Sammanfattning Pensionsåldersutredningen har en mycket ambitiös ansats och ger många uppslag till vad som är nyckeln till ett längre arbetsliv. PTK hade gärna sett att utredningen tydligare hade lyft fram det som av tillfrågade individer faktiskt sägs vara avgörande för ett senare utträde ur arbetslivet. Arbetet för ett hållbart pensionssystem och ett längre arbetsliv bör utgå från det som får människor att vilja fortsätta arbeta längre upp i åldrarna. Utredningen redogör för en rad sådana faktorer, och pekar särkskilt på arbetsgivarens och arbetskamraternas attityder till ett arbetsliv efter 65 år. Vidare framhålls att utbildning är en sådan faktor som förknippas med ett längre arbetsliv, liksom högre inkomster. Ekonomiska incitament verkar visserligen spela en roll för viljan att arbeta längre, men tycks vid självskattning vara sekundärt till känslan av att vara betydelsefull på arbetet och befinna sig i ett positivt socialt sammanhang. PTK anser att de åldersgränser som finns i den lagstiftning som har anknytning till eller gränsar till arbetslivet bör ses över, då de i många fall motverkar ett längre arbetsliv. De åldersgränser som finns i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, samt i de åldersrelaterade respektive sociala skyddslagstiftningarna bidrar dessutom till en direkt övergång till ålderspension vid 65. I ett välfärdssamhälle bör arbetet för att senarelägga utträdet ur arbetslivet ta sikte på de positiva faktorer som förknippas med arbete, och som de facto synes avgörande för individens vilja och förmåga att fortsätta arbeta bortom den traditionellt förankrade 65-årsdagen. I ett välfärdssamhälle bör arbetsmiljöarbetet inte enbart handla om att man ska kunna arbeta längre man ska också vilja arbeta längre. 5 (6)

6 PTK anser att: - utredningen i sitt fortsatta arbete bör se över det regelverk som innebär att den som fortsätter arbeta efter 65 års ålder tappar det skydd som arbetslöshets- och sjukförsäkringarna innebär, samt att möjligheten till lönebidrag och försörjningsstöd upphör - de avräkningsregler som finns i de inkomstprövade pensionsförmånerna bör ses över, för att ge ekonomiska incitament till fortsatt arbete för den som vill och kan arbeta längre - det alltid måste löna sig att arbeta, varför nivåerna på grundskydden i förhållande till möjligheten att påverka sin pension för den som har låga inkomster bör ses över - förutsättningarna för att bedriva studier även i ett senare skede av arbetslivet bör ses över - det bör återinföras möjligheter till deltidspension mot slutet av arbetslivet - ett ökat stöd bör ges till forskning kring de faktorer som redan idag får äldre att stanna kvar i arbetslivet till 65 och efter 65 års ålder PTK är enig med utredningen om behovet av en flexibel pension både av samhällsekonomiska och individuella skäl. PTK anser också att det informationsarbete som redan idag bedrivs av pensionsmyndigheten om hur ekonomin påverkas vid tidiga respektive sena uttag av pensionen är viktigt för att påverka attityderna till ett längre arbetsliv, och bör därför kunna utvecklas och anammas av fler aktörer. PTKs uppfattning är att dagens tjänstepensionssystem fungerar väl, och vill framhålla att parternas fria avtalsrätt måste värnas av staten då det är en viktig del av den svenska modellen. Förhandlings- och samverkansrådet PTK Kristina Rådkvist Ulrika Öberg 6 (6)