Miljöbalksseminarium. Aska och slagg som vägbyggnadsmaterial. Föredragsdokumentation

Transkript

1 Miljöbalksseminarium Stockholm den 13 juni 2002 Aska och slagg som vägbyggnadsmaterial Föredragsdokumentation Antal sidor: 46 är ett icke vinstdrivande företag med syfte att verka för en miljöriktigt användningar av askor från förbränning av fasta bränslen. Det ägs av Birka Värme, Sundsvalls Energi. Tekniska Verken i Linköping, Sydkraft Östvärme, Sydkraft Mälarvärme, Eskilstuna Energi och Miljö, Mälarenergi, Söderenergi och Vattenfall Värme Uppsala.

2 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 2 (47) Innehållsförteckning Program...3 Inledning,... 4 Claes Ribbing, Resurshushållning och restproduktanvändning samhällets mål och vägen dit... 6 Anita Linell, Naturvårdsverket SGU:s miljömålsuppdrag för naturgrus och alternativa material... 9 Lars Arell, Sveriges Geologiska Undersökning Avfallsprodukter som konstruktionsmaterial - vad säger svensk lagstiftning och EG-rätten Gunnel Klingberg, RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen Vägverkets syn på aska och slagg som vägbyggnadsmaterial Åsa Lindgren, Vägverket Vägavdelningen Operativa myndigheters ansvar och arbetssätt Jan Johansson, Länsstyrelsen Örebro Aska som konstruktionsmaterial i vägbyggnad Pentti O. Lahtinen, SCC Viatek Ltd Kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall Jan Hartlén, JH GeoConsulting och LTH Goals and regulations for the use of alternative materials in Finland Jaana Sorvari, Finnish Environment Institute Use of alternative materials in the Helsinki Community Jorma Havukainen, Helsingfors stad Användnings- och platsspecifik miljöbedömning, avgränsningar och arbetsverktyg Josef Mácsik, Scandiaconsult Sverige AB Lakning i labbet- vad säger laktesten? Karsten Håkansson, Statens Geotekniska Institut Lakvattenemissioner från restprodukter i vägkonstruktioner - från lab till fältskala David Bendz, Lunds tekniska högskola, teknisk geologi Substansflödesanalys av organiska ämnen i aska slagg kunskapsläget Stellan Marklund, Umeå universitet, avd för Miljökemi Tips på informationskällor... 47

3 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 3 (47) Program 08:30 SAMLING, KAFFE 09:00 Välkomnande och presentation Claes Ribbing Svenska EnergiAskor Alternativa vägbyggnadsmaterial och en hållbar utveckling 09:10 Resurshushållning och restproduktanvändning - samhällets mål och vägen dit. Anita Linell Naturvårdsverket 09:25 SGU:s miljömålsuppdrag för naturgrus och alternativa material Lars Arell SGU 09:40 Avfallsprodukter som konstruktionsmaterial - vad säger svensk Gunnel Klingberg lagstiftning och EU-lagstiftning Renhållningsverksföreningen 09:55 Vägverkets syn på aska och slagg som vägbyggnadsmaterial Åsa Lindgren Vägverket 10:15 Operativa myndigheternas ansvar och arbetssätt Bitr Miljödir Jan Johansson Örbero Län Aska och slagg från förbränning som konstruktionsmaterial i vägbyggnad - teknik, ekonomi och miljö i praktiken 10:30 Flygaska - högteknologi i vägbyggnad Tekn Dr Pentti Lahtinen Scandiaconsult Viatek, Finland 10:55 Kvalitetssäkring av slaggrus från avfallsförbränning Prof Jan Hartlén JH GeoConsulting The Finnish Experience (språk engelska) 11:20 Use of alternative materials in the Helsinki community Jorma Havukainen Helsingfors stad 11:45 Goals and regulations for the use of alternative materials in Tekn Lic Jana Sorvari Finland Finlands Miljöcentral 12:10 LUNCH Askor och slagg som konstruktionsmaterial - miljöbedömning i ett nationellt, regionalt och lokalt perspektiv 13:00 Användnings- och platsspecifik miljöbedömning - avgränsningar Tekn Dr Josef Mascik, och arbetsverktyg Scandiaconsult 13:25 Lakning i labbet - vad säger laktesten? Geokemist Karsten Håkansson Statens Geotekniska Institut 13:50 Lakvattenemissioner från restprodukter i vägkonstruktioner - från Ass Prof David Bendz lab till fältskala Lunds Tekniska Högskola 14:15 Substansflödesanalys av organiska ämnen i aska och slagg - kunskapsläget 14:40 KAFFEPAUS 15:00 Paneldebatt Prof Stellan Marklund Umeå Unversitet 16:00 Avslutning och summering Ola Wik Scandiaconsult

4 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 4 (47) Inledning, Claes Ribbing, claes.ribbing@energiaskor.se Svenska EnergiAskor är ett icke vinstdrivande företag med syfte att verka för en miljöriktig användning av askor från förbränning av fasta bränslen. Det ägs av Vattenfall Värme Uppsala, Söderenergi, Mälarenergi, Eskilstuna Energi & Miljö, Sydkraft MälarVärme, Sydkraft ÖstVärme Tekniska Verken i Linköping, Sundsvalls Energi och Birka Värme. Det är med stor glädje jag på Svenska EnergiAskors vägnar har jag nöjet att hälsa er alla välkomna till detta seminarium. Det har alla förutsättningar att bli en givande dag. Både programmet och deltagarförteckningen ger aningar om att utbytet kommer att bli stort inte bara under föredragen utan även på kafferaster mm. Som bergsingenjör har jag liksom träd och andra växter utvunnit metaller och närbesläktade ämnen ur mineraler. Genom förbränning av kol, trä, torv, sopor m.m. så har mineralerna återskapats i form av askor och slagger. Den fråga som vi ställs inför idag är hur vi på bästa sätt utnyttjar dessa återskapade mineraler på bästa sätt utan att belasta miljön på ett oacceptabelt sätt. Kan de medverka till att minska miljöbelastningen och spara ändliga resurser? Riksdagen har framhållit att vi skall sträva efter en så stor återvinning som möjligt. Men miljömyndigheter saknar ofta ett bra underlag för bedömning för vad som är risk, ringa risk och ingen risk mm. Detta har begränsat möjligheterna för återanvändning av askor. Lagar och bestämmelser ändras dessutom snabbt i takt med att EU kommer med direktiv. Dessa frågor och hur de tillämpas och vilka verktyg som finns mm kommer att beröras idag av representanter från Naturvårdsverket, Vägverket, SGU, länsstyrelserna, RVF, SCC, SGI samt universiteten i Lund och Umeå. I Finland är man duktiga på att använda askor för vägbyggnad och vi ser fram emot att få ta del erfarenheter från Helsingfors stad och Finlands Miljöcentral. Producenterna vill gärna att produkterna skall återvinnas men saknar ofta kunskaper om applikationerna, både tekniskt, miljömässigt och marknadsmässigt. Användaren av produkten har oftast ont om tid och resurser. Men det är han/hon som skall söka tillstånd. Och användaren har ofta andra bra alternativ. Så sökandet av tillstånd kan bli för krångligt. När man väl får tillståndet kan vägen redan var byggd och då har vi kanske missat att göra en miljöriktig besparing av naturresurser. Vad kan vi göra för att få en snabbare beslutsgång utan att kvaliteten på bedömningen blir lidande? Att bygga väg med askor är en av de mest intressanta möjligheterna till återvinning. Vägbyggen tar stora volymer material och gjorda försök tyder på att utlakning av föroreningar från askor i vägar är mycket måttliga. Askor har sina tekniska egenskaper och rätt utnyttjade så ger de inte bara ersättning av naturgrus eller bergkross utan även materialbesparingar. Alla askor ger lätta strukturer. Tex har kolbottenaskor en mycket

5 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 5 (47) låg skrymdensitet som dels i sig ger minskad materialåtgång men även möjligheter att bygga på svaga terrasser utan förstärkningsåtgärder. Ett bra exempel är motorvägskorsetnorr om Norrköping. Även skrotbefriad, siktad och mognad bottenslagg från sopförbränning (slaggrus) ger detta i viss mån och det skall bli spännande att få ta del av skånska erfarenheter och RVF:s utredningar om detta. En miljövinst ligger ofta i minskade transportavstånd med mindre tonnage. Förbränningsanläggningar ligger ju ofta i stora städer med långa avstånd till både till deponier och alternativa ballastmaterial. Dessutom är det ett mål i sig att mängden material som deponeras skall minskas. Kan rätt använd flygaska medföra en materialbesparing på nära 50% i mindre vägar?? Förhoppningsvis får vi idag svar på om möjligheterna ligger inom räckhåll när Pentti Lahtinen redogör för delar av sitt doktorsarbete. Med måttligt utvecklingsarbete bör vi kunna framställa pellets av flygaskor och bottenaskor med lika goda egenskaper som kolbottenaskor. Lämpliga bindemedel bör fastlägga metaller och ge god frostbeständighet. Men bindemedel behövs nog inte alltid. Detta är en av många möjligheter som inte behandlas under dagens seminarium. Det finns således stora möjligheter till att spara på naturresurser med att använda askor och dess goda egenskaper särskilt om vi får klara miljöriktlinjer för deras användning. Det är först då vi kan ha distinkta mål för utvecklingsarbeten. Värmeforsk har just startat ett program för tillämpad forskning om Miljöriktig användning av askor som förhoppningsvis kommer att bidraga till att stora volymer askor kommer att användas på ur alla synpunkter värdefullt sätt i framtiden. Programmet omfattar all användning av askor som återföring till skog, konstruktionsmaterial på deponier och i geotekniska applikationer som vägbyggen. En särskild vikt läggs på att utreda förslag till miljöriktlinjer och andra miljöfrågor. Intresserade finner mer information på Värmeforsk hemsida (se avsnittet Tips på informationskällor). Anmäl gärna ert intresse att deltaga i programmet till undertecknad. Detta seminarium avser att uppdatera oss i lagar, bestämmelser och tillämpningar som styr återanvändning av askor samt att visa positiva exempel med flygaskor och bottenaskor som vägbyggnadsmaterial. Vår förhoppning är att det skall bidraga till kreativa samarbeten mellan myndigheter, producenter och användare för att öka miljöriktiga användningar av askor. Gör inte bara en ansökan respektive ge inte ett odiskuterat svar ta kontakt med varandra och lös problemet! Vi har alla ett dubbelt ansvar, dels att vara försiktiga och inte använda material som innebär oacceptabla risker för miljön och dels att spara miljön genom att minska förbrukningen av naturresurser. Återigen,Välkomna! Claes Ribbing

6 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 6 (47) Resurshushållning och restproduktanvändning samhällets mål och vägen dit Anita Linell, Naturvårdsverket anita.linell@naturvardsverket.se Ledstjärnan EU:s avfallshierarki EU:s avfallshierarki för hanteringen av avfall kan sägas utgöra en ledstjärna för strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp. Den innebär att avfallets uppkomst i första hand ska förebyggas och det avfall som trots detta uppkommer ska vara så ofarligt som möjligt. Uppkommet avfall ska återanvändas, materialåtervinnas eller utnyttjas för energiproduktion i så hög grad som möjligt. I sista hand ska avfallet bortskaffas på ett säkert sätt. De svenska miljökvalitetsmålen med koppling till varor och avfall Giftfri miljö För att målet Giftfri miljö ska nås måste utsläpp av farliga kemiska ämnen minskas i alla led under livscykeln; vid produktionen, vid utformningen av varor och då varor tas om hand i avfallsledet. Det förebyggande arbetet sker då varorna utformas. KemI ansvarar för kemikalier och deras användning. Arbetet på NV handlar om att - påverka innehållet av farliga kemiska ämnen i varor vid produktutformningen (t.ex. producentansvar eller andra regler), att avveckla farliga ämnen. - verka för ett korrekt omhändertagande i syfte att förhindra att miljöskadliga utsläpp uppstår då en vara väl har blivit avfall eller då restprodukter ska tas om hand. Den höjda avfallsskatten inneburit att många aktörer eftersträvar att återanvända avfall (restprodukter) som tidigare deponerades t.ex. askor, däcksflis och gjuterisand. Möjligheten att återanvända dessa på ett sådant sätt att nya miljöproblem undviks, måste bedömas utifrån aktuella regelverk. God bebyggd miljö, resurshushållning och avfallsminimering. Enligt miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ska användningen av naturresurser ske på ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt och främst förnybara energikällor ska användas. Avfall och restprodukter ska sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet. Mängden avfall som genereras och deponeras ska minskas. Vidare ska säkra deponier skapas med en enhetlig standard. Lagstadgat producentansvar är ett viktigt styrmedel för att nå dessa mål, liksom förbud att deponera utsorterat brännbart avfall. Avfallsplanering och uppföljning är andra viktiga insatsområden. År 2005 inträder förbud mot att deponera organiskt avfall. Förberedelser pågår för att förbereda deponiförbudet och för att kvalitetssäkra det organiska avfallet samt reglera hanteringen av det.

7 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 7 (47) I tabellen 1 visas sambandet mellan miljömålen och myndigheternas pågående satsningar. Tabell 1. Viktigaste pågående aktiviteterna för att nå giftfria och resurssnåla kretslopp samt deras koppling till miljömålen Aktivitet Miljömål Farligt avfall Giftfri miljö x Skyddande ozonskikt God Resurshushållning bebyggd Minskade mängder avfall/ minskad deponering miljö Säkra deponier Kemikalieanv. i produkter; kemikaliestrategi, batterier, ODS x x Återanvändning av restprodukter, producentansvar x x x Organiskt avfall (x) x Deponiförbud för utsorterat brännbart avfall x x Behandling av deponier x x Insatsområden Hur målen ska nås Farligt avfall EU- kommissionens beslut år 2000 om ny avfallsförteckning har medfört att fler avfallsslag än tidigare klassas som farligt avfall och att ändringar har lagts in i svensk lagstiftning. Exempel på avfallsslag som efter den 1 januari 2002 ska hanteras som farligt avfall är: impregnerat virke (CCA- och kreosotimpregnerat), kasserad utrustning som innehåller PCB, CFC, HCFC, HFC eller fri asbest, kablar som innehåller olja eller andra farliga ämnen, lättfraktion från fragmentering av skrot, uttjänta fordon mm. Kemikalieanvändning Kemikalieinspektionen tillsammans med Naturvårdsverket driver bl. a. utfasningen av farliga kemiska ämnen inom EU. Återanvändning, materialåtervinning Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter, bilar, däck, förpackningar och returpapper syftar till att öka materialåtervinningen. Frivilliga åtaganden för byggavfall och kontorspapper finns och ett nytt frivilligt åtagande för lantbruksplast är på gång. Den höljda avfallsskatten har ökat intresset för återanvändning av restprodukter men här kan det finnas målkonflikter mellan

8 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 8 (47) resurshushållning och giftfri miljö. Naturvårdsverket vägleder om vilka regelverk som ska användas och hur de ska tillämpas, deltar i utveckling av verktyg för produktcertifiering som kan användas för att kvalitetssäkra avfall som ska återanvändas. Deponiförbud för organsikt avfall Deponeringsförbudet som träder i kraft år 2005 förbereds genom arbeten som syftar till att kvalitetssäkra avfallet ( frivilligt positivt miljömärkningssystem för kompost/rötrest samt nya gränsvärden för att kvalitetssäkra slam) och att ta fram AR för biologisk behandling av organiskt avfall. Deponiförbud för brännbart avfall Naturvårdsverket vägleder om hur miljöbalkens hänsynsregler avseende kunskapskravet och kvalitetssäkring av inkommande avfall bör tillämpas vid avfallsförbränning samt vilka uppgifter om försiktighetsåtgärder mm. som bör redovisas vid prövning av anläggningar för hantering och deponering av askor och slam från avfallsförbränning. Behandling av deponier (enligt EU direktiv om deponering av avfall) Ansvariga kommuner m.fl. lämnar in omställningsplaner för respektive anläggning med redovisning av den framtida verksamheten relaterat till tekniska krav och kontrollkrav. Därefter sker ansökan om tillstånd, avslutning eller omställning av deponierna för att uppfylla gällande regler. IPP Den integrerade produktpolitiken syftar till att anpassa varor, produktion och konsumtion till ett hållbart samhälle och har ett förebyggande syfte.

9 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 9 (47) SGU:s miljömålsuppdrag för naturgrus och alternativa material Lars Arell, Sveriges Geologiska Undersökning lars.arell@sgu.se Den svenska riksdagen har satt upp nationella mål för försörjningen med ballastmaterial, innebärande att år 2010 får maximalt 12 miljoner ton naturgrus användas och 15% av den totala ballastanvändningen ska bestå av återanvänt material. År 2000 producerades i Sverige ca 70 miljoner ton ballast varav 24 miljon ton utgjordes av naturgrus och ca 10 % utgjordes av återanvänt material, om vi med det menar ballastmaterial som inte kommer från täkter. Den förändring som eftersträvas är alltså en halvering av användningen av naturgrus på 10 år samtidigt som återanvändningen ska öka. Någon ambition att minska den totala användningen av ballast genom förändrad byggteknik finns inte. Skälen till att sätta upp ett mål för minskad användning av naturgrus är i första hand två. För det första är avlagringar med naturgrus mycket goda grundvattenakvifärer och deras värde som dricksvattensmagasin har på lång sikt bedömts som värdefullare är deras användning som byggnadsmaterial. För det andra utgör naturgrusavlagringar ofta viktiga inslag i kultur- och naturlandskapet och grustäkter upplevs därför som störande sår i landskapet. Målet för andelen återanvänt material är i linje med att resurshushållning är en av de huvudstrategier som ska leda fram till att miljömålen uppnås. Att ta tillvara material som kan användas är alltså önskvärt i sig. Den minskade användningen av naturgrus har pågått under relativt lång tid och myndigheternas arbete med inventering och tillståndsgivning har klarat av att följa marknadens förändrade efterfrågan och framtagandet av standarder i huvudsak baserade på bergkrossmaterial. En preliminär bedömning ger vid handen att det uppsatta målet för naturgrusanvändningen bör kunna nås utan konflikter med råvaruförsörjningen, i fösta hand genom att produktionen av krossberg ökar. Målet för ökad andel återvunnet material är svårare att bedöma. Den hittillsvarande statistiken vid SGU har enbart innefattat sådana material som behandlats av företag verksamma i den traditionella ballastbranschen. Dagens 10% utgörs därför nästan helt av bergmaterial från anläggningsbyggande som tagits tillvara. Här behöver vi bestämma oss för vad som ska ingå i begreppet ballastanvändning och se till att statistiken omfattar alla sådana material. Vi kommer från SGU:s sida behöva hjälp från företag och organisationer som jobbar med askor och slagger att identifiera tillgängliga mängder och finna de enklaste vägarna samla in data om produktion och användning. De generella förutsättningarna i form av lagstiftning och Vägverkets tekniska beskrivningar finns och ger möjlighet att använda askor och slagger som

10 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 10 (47) vägbyggnadsmaterial. Det som återstår är att övertyga marknaden. Eftersom varje anläggning producerar material med speciella egenskaper och marknaden, inbegripet lokala myndigheter, ser olika ut i olika delar av landet måste detta arbete ske lokalt och regionalt. SSAB:s målmedvetna arbete för att få masugnsslaggen i Oxelösund och Luleå accepterad bör kunna vara en inspiration. SGU kommer att trycka på behovet av materialförsörjningsplaner som omfattar flera kommuner eller hela län. En handledning för hur sådana planer utformas kommer att tas fram. Även om planerna i sig inte förmår att styra användningen av olika ballastmaterial är det viktigt att resurser som slagger och askor behandlas samlat med behovet av nya täkter. Därigenom kan en systemsyn etableras hos beslutsfattarna lokalt som är svår att uppnå när varje projekt ska bedömas för sig.

11 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 11 (47) Avfallsprodukter som konstruktionsmaterial - vad säger svensk lagstiftning och EG-rätten. Gunnel Klingberg, RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen gunnel.klingberg@rvf.se Inledning Att använda avfallsklassade material till konstruktioner och anläggningsbyggen har dubbla syften. Dels minskas avfallsmängderna till deponering genom att återvinning och återanvändning stimuleras. Därmed minskar kostnaderna både för avfallsproducenten vad gäller avfallshantering och för byggherren eller liknande för byggnationen. Genom att öka användningen av avfallsklassade material kan även användningen av jungfruliga råvaror minskas. Det minskar utnyttjandet av naturliga råvaror och ger oss en hållbar samhällsutveckling. Nationellt miljömål God bebyggd miljö omfattar att byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Definitioner Avfall: MB 15:2 Föremål, ämnen eller substans som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. De skall även omfattas av en avfallskategori, se bilaga 1 till avfallsförordningen (2001:1063), notera speciellt Q 16 - samtliga material, ämnen och produkter som inte omfattas av någon av ovanstående kategorier. Exempel på avfall finns i avfallskatalogen, bilaga 2 till avfallsförordningen. De märkta med * är farligt avfall tillsammans med de som har egenskaper enligt bilaga 3. Definitionen tolkas av Europeiska gemenskapens domstol endast och ändras endast av rådet och parlamentet. Deponi: 5 Avfallsförordningen (2001:1063) Med deponi avses i denna förordning upplagsplats för avfall. Som deponi avses inte en plats eller anläggning där avfall 1. omlastas för att beredas för vidare transport till en annan plats där det skall återvinnas, behandlas eller bortskaffas. 2. lagras innan det återvinns eller behandlas, om lagringen sker för en kortare period än tre år 3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker för en kortare period än ett år. Förordning om deponering av avfall (2001:512) har samma definition Miljöfarlig verksamhet: MB 9:1 bland annat punkt 3 - Uppläggning av fast avfall (ej farligt avfall) eller något annat fast ämne på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten är tillståndspliktig om föroreningsrisken inte bedöms som ringa och anmälningspliktig om föroreningsrisken bedöms som ringa. Prövning enligt 5 respektive 21 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd; SNIkod i bilagan respektive

12 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 12 (47) B- respektive C- prövning Bilaga till Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Uppläggning av - inert avfall för anläggningsändamål - muddringsmassor eller - inert avfall som uppkommer vid gruv- eller täktverksamhet, på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten och där - föroreningen inte endast är ringa (B-anläggning) - föroreningsrisken är ringa (C-prövning) Avfallsregler utöver miljöbalken Det finns inte mycket mer lagstiftning för anläggningar som använder avfallsklassat material i sina konstruktioner, förutom skattelagstiftningen som inte omfattar anläggningar som inte deponerar avfall. Diskussion Anläggningar prövas antingen utifrån tillstånds eller anmälningsplikt enligt förordning om miljöfarlig verksamhet och om den inte omfattas, utifrån dess miljöeffekt. Exempelvis är upplag av ren jord och sten inte tillstånds- eller anmälningspliktigt. Därför kan sten och jord exempelvis läggas upp vid väggbyggen om massorna inte grumlar våtmarker eller vattendrag i närheten eller dammar. Samrådsplikten gäller dock för allt som kan förändra naturmiljön. Asfalt, betong, sand etc. klassas som avfall men kan användas som fyllnads- och byggnadsmaterial utan att den anläggningen omfattas av tillståndsplikt som avfallsanläggning. Anläggningen bör primärt prövas utifrån motivet till konstruktionen. Med andra ord, konstruktionens tekniska och miljömässiga effekter bedöms först. Utifrån detta bestäms vilka tekniska och miljömässiga krav som bör ställas på det konstruktionsmaterial som väljs. Därefter eller i samband med detta identifieras om det finns konstruktionsmaterial som är avfallsklassat som kan användas. Alltså som uppfyller samma tekniska och miljömässiga krav som hade ställts på ett jungfruligt material. När avfallsklassat konstruktionsmaterial används, blir då konstruktionen en avfallsbehandling, en deponi? Nej, knappast. Anläggningen skall därför inte heller prövas som en avfallsanläggning utan som en anläggning med ett annat syfte än att förvara/hantera/omhänderta avfall. Avgörande för återanvändning måste därför vara de tekniska krav på materialet som används för konstruktionen och miljömässiga krav på de effekter anläggningen får ha på omgivningen. ECJ C6/00, dom 27 februari 2002: Stabilisering av nedlagd saltgruva. Naturmaterial kan ersättas med avfallsklassat konstruktionsmaterial. Fyllningen/återställandet sker fortare genom att det är ekonomiskt genomförbart då det finns ett billigt fyllnadsmaterial. ECJ säger att en sådan fyllnad är att betraktas som en återvinningsmetod om dess huvudsyfte är att avfallet kan användas på ett användbart sätt genom att ersätta andra material som annars skulle ha behövts för detta ändamål. Avfallsklassificeringen gäller dock fortfarande.

13 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 13 (47) Sammanfattning Det är ett osäkert rättsläge i Sverige just nu men med en enhetlig bedömning över landets tillståndsmyndigheter finns det möjligheter att skapa en entydig hantering av avfallsklassade konstruktionsmaterial som är lika över hela landet. RVF har drivit ett projekt för kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall. Slaggrus är en utsorterat slagg och sorteringen kan ske på olika sätt beroende på vilka egenskaper man vill nå. Slaggrus har använts i ett flertal konstruktioner. Se RVF rapport 00:10 Användning av slaggrus vid avfallsanläggningar RVF rapport 02:10 Kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall. Beställs genom britt.falkenberg@rvf.se

14 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 14 (47) Vägverkets syn på aska och slagg som vägbyggnadsmaterial Åsa Lindgren, Vägverket Vägavdelningen Enligt Vägverkets övergripande krav för vägkonstruktion får material användas om de accepteras av beställaren, är acceptabla ur miljö- och hälsosynpunkt och inte ger problem vid återanvändning, deponering eller destruktion [ATB VÄG 2002]. Vägverket har ingen nationell policy avseende restprodukter utan användningen styrs av lokala förutsättningar. Miljö- och transportpolitiska mål avspeglas i bl a Vägverkets Miljöprogram, FoUplaner och handlingsplaner. Målen bryts ned i delmål, eller snarare åtgärder, som exempelvis minskat uttag av naturgrus och ökad återvinning. Inom FoUn utvecklas området inom ramen för Kretsloppsanpassad vägproduktion. Frågeställningarna rör bland annat svårigheterna vid användning av restprodukter: - metodik för miljöbedömning saknas - riktvärden saknas - provningsmetoder - materialvalet kommer in för sent i processen (byggskedet) - materialmängderna är för små eller på fel plats Pågående projekt: - Miljögeoteknisk bedömning av material (LTU) - Lakvattenemissioner från vägar byggda med restprodukter (LTH) - Utlakning av organiska ämnen i restprodukter (SGI) - Teknisk beskrivning för användning av krossad betong i vägar (VV) - Teknisk beskrivning för användning av masugnsslagg (hyttsten) (VV) - Riktvärden och miljöbedömning (VV, Vegvesendet Norge)

15 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 15 (47) Operativa myndigheters ansvar och arbetssätt Jan Johansson, Länsstyrelsen Örebro Tillsyns- och prövningsmyndigheternas roll Myndigheternas roll är att kritiskt granska verksamheter och ställa de nödvändiga frågorna för att få fram den kunskap som behövs för att bedöma en verksamhets miljökonsekvenser. Det är verksamhetsutövarna som har bevisbördan och ska tillhandahålla det underlag som är skäligt att kräva. Med underlaget som grund är det myndigheternas uppgift att bedöma verksamheternas förenlighet med miljöbalken regler. Miljöbalkens övergripande mål är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer garanteras en hälsosam och god miljö. Balken ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Kemikaliesamhället och restprodukterna I Sverige använder vi medvetet mer än kemiska ämnen varav 10 % antas vara mycket miljöfarliga. Det finns en utbredd oro över den medvetna tillförsel av nya kemiska ämnen som ständigt sker i samhället. Ingen vet vilka ämnen som oavsiktligt kan uppstå när vi blandar en mängd olika produkter i en förbränningsanläggning för avfall och utsätter dem för temperaturer och syreförhållanden, som kan vara mycket varierande. Någon eller några procent av askan utgörs av organiskt material, som är ofullständigt förbränt. Bränslets sammansättning varierar ofta stort i en avfallspanna även om det utgörs av en källsorterad brännbar fraktion. Det är ett rimligt antagande att det under sådana omständigheter finns risk att askan kommer att innehålla ämnen, som kan vara skadliga för människors hälsa eller miljön. Detta bekräftades i den stora studie, som RVF och fyra stora avfallsförbrännare genomförde Då återfanns i bottenaskan och i lakvatten från askan flera av de miljöfarliga ämnen som i USA upptas på en lista över priority pollutants. Dioxiner återfanns i halter som överskred naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark. Påtagliga halter av ftalater återfanns i lakvatten från askan. Analyserna av organiska ämnen genomfördes av Linköpings Universitet. Någon riskanalys avseende de organiska ämnena rymdes inte inom projektets budget. Det enda som är klart är att flera obehagliga ämnen fanns både i askan och i lakvattnet. Universitetet har av egen kraft fortsatt att forska kring den naturliga lakningen från försöksceller där aska från projektet långtidslagras utomhus. Med mera väldefinierade och enhetliga bränslen bör föroreningsinnehållet i askan vara lättare att förutsäga. Mycket av de analyser av halter och beräkningar av substansflöden som har gjorts på innehållet i askor gäller metallernas förekomst och lakbarheten. En anledning till detta är givetvis att de utgör en hanterbar mängd som är relativt billig att analysera med avseende på totalinnehåll och lakbarhet. Det finns också ett bättre

16 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 16 (47) underlag för riskvärderingen än vad som är fallet för organiska ämnen som kan förekomma i ett oförutsägbart antal och innebära risker som inte är kända. Med mera väldefinierade och enhetliga bränslen såsom rena biobränslen, kol och torv bör riskerna för uppkomst av miljöfarliga ämnen vara betydligt mindre. Undersökningar av hur det verkligen ligger till torde dock vara mycket begränsade om man undantar metallerna. Målkonflikter Miljöbalkens portalparagraf, försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen och utbytesregeln är exempel på mål och hänsynsregler som återfinns i miljöbalken. Till vägledning för tillämpningen av balken och miljöarbetet i stort finns de nationella miljömålen. Sammantaget är det många regler och mål som ska vägas samman när restprodukters lämplighet för olika ändamål ska avgöras. Naturligtvis uppkommer konflikter mellan de olika målen. Hänsynsreglerna i balken gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. När en verksamhetsutövare vill nyttiggöra en restprodukt framställs ofta kretsloppsprincipen som överordnad i förhållande till övriga hänsysregler och mål. Försiktighetsprincipen, hushållningen med energi, kunskapskravet, utbytesregeln och andra hänsynsregler kommer ofta i skymundan. Den ekonomiska drivkraften för att hitta alternativ till deponering är stark. Det är också avsikten med deponiskatten. Den starka drivkraften bidrar till att det kommer fram många nya sätt använda restprodukter både bra och dåliga. Till kategorin dåliga hör att späda ut förorenade askor med rena bergkross- och grusmaterial som i sämsta fall kan komma att hamna i brunnsområdet till en vattentäkt, i lekparken eller något annat känsligt ställe. Till kategorin dåliga hör också att lokalisera behandlingsanläggningar för organiskt avfall till torvmossar där det ingår i projekten att tals ton biobränsleaska ska tillföras för att bygga upp nödvändiga behandlingsytor. Vad är anläggning och vad är förklädd deponi? Myndigheternas uppgift är svår De stora ekonomiska konsekvenserna gör myndigheternas bedömning extra delikat och medför ofta en stor press på den som har att ta ställning. Det är svårt att avgöra hur långt kravet på kunskap ska drivas, vilka konsekvensbeskrivningar som kan krävas, vilka risker som kan accepteras, hur riskerna ska värderas i ett generationsperspektiv, hur nyttan av återvinning ska vägas mot riskerna, hur kvalitetssäkringen ska gå till osv. Myndigheterna måste agera konsekvent. Vid ett ställningstagande i fråga om återvinning av förbränningsrester måste jämförelser göras med de krav som ställs vid deponering av liknande avfall. För ett konsekvent agerande behöver jämförelser också göras med det synsätt, som tillämpas i arbetet med riskvärdering och efterbehandling av förorenade områden. Det är inte försvarbart att medverka till att restprodukter hanteras på ett sätt som innebär att berörda markområden riskerar att komma i närheten av en föroreningsnivå som gör att de skulle kunna betecknas som förorenade områden. Det är rimligt att vi har en väsentligt högre ambitionsnivå när vi bedömer hanteringen av avfall, som vi idag har full kontroll över, än vi kan ha när vi överväger att till höga

17 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 17 (47) kostnader sanera eller införa restriktioner för användningen av förorenade områden. Efterbehandling av förorenad mark är något som flera generationer framöver kommer att få arbeta med till mångmiljardkostnader. Det bör vara med stor eftertanke vi överväger att till jungfrulig mark tillföra material vars miljömässiga egenskaper vi bristfälliga kunskaper om. De risker som accepteras måste ställas i relation till nyttan av att återvinna en viss restprodukt. När återvinningen leder till hushållning med en begränsad resurs är det rimligt att acceptera större risker än om den aktuella resursen finns i mer eller mindre obegränsade mängder. Samtidigt måste behovet av resurser för deponering och transporter också vägas in. När det är möjligt bör restprodukter hanteras så att de återförs till kretsloppet. Rena trädbränsleaskor bör vi sträva efter att återföra till skogsmarken, fosfor från avloppsslam bör återföras till åkermarken osv. Myndigheterna gör olika bedömningar I många fall är det kommunerna som har avgörandet om en planerad användning av aska är förenlig med miljöbalkens regler. Länsstyrelserna har ansvar för prövningen när tillstånd krävs och för tillsynen i vissa fall. Sammantaget är det mer än 300 myndigheter som kan behöva ta ställning i dessa frågor. Regelverket är mycket omfattande och svårtolkat, men vägledningen från centrala myndigheter har hittills varit mycket begränsad. Det innebär ofrånkomligen att bedömningarna varierar mellan myndigheterna. Länsstyrelserna ansvarar för tillsynsvägledning gentemot kommunerna och kan den vägen påverka synen på dessa frågor inom det egna länet. Olikheter i bedömningen mellan olika operativa myndigheter leder ibland till omotiverade transporter av lågvärdiga restprodukter. Sådana konsekvenser skulle kunna motverkas med en tydlig vägledning på nationell nivå. Prövningspliktens omfattning Genom de senaste ändringarna i förordningen om miljöfarliga verksamheter och hälsoskydd gäller tillståndsplikt för uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål om det finns risk för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten och föroreningsrisken inte endast är ringa. Bedöms risken vara ringa gäller anmälningsplikt. Definitionen av inert avfall återfinns i förordningen om deponering av avfall. Den lyder så här: Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller bilogiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa. Den total lakbarheten och det totala föroreningsinnehållet i avfallet samt ekotoxiciteten hos lakvattnet ska vara obetydlig och får inte äventyra kvaliteten på yt- eller grundvatten. Avfall som verkligen uppfyller definitionen för inert borde normalt inte ge upphov till annat än ringa föroreningsrisker. Tillståndsplikt skulle i så fall endast bli aktuell när omgivningen är särskilt känslig. Naturvårdsverket arbetar med att precisera vad som ska anses vara inert. Preciseringen kommer att ge vägledning för prövningsnivån och

18 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 18 (47) därmed även få avgörande betydelse för vilken omfattning användningen av förbränningsavfall kommer att få. Den utformning som prövningsplikten nu har fått innebär att de enda avfallskategorier, som kan komma ifråga för anläggningsändamål, är de som uppfyller definitionen för inert avfall. Vid uppläggning av annat avfall gäller förordningen om deponering av avfall med krav på bottentätning, geologiska barriärer, tätskikt osv. Under 90-talet gjordes i Östergötland ett försök att förenkla prövningen av varje enskilt objekt vid användning av kolbottenaska för anläggningsändamål. Tillstånd lämnades enligt miljöskyddslagen att inom ett avgränsat tätortsområde, sammanfallande med verksamhetsområdet för vatten och avlopp, använda aska för anläggningsändamål under vissa villkor. I villkoren ingick att tillsynsmyndigheten i förväg skulle underrättas om varje utfyllnadsobjekt, att objekten skulle dokumenteras, att vissa kvalitetskrav skulle uppfyllas osv. Det andra av två beslut överklagades och upphävdes av Koncessionsnämnden med motiveringen att någon regelrätt lokaliseringsprövning inte kunde anses ha skett. Ärendet gick inte vidare och prövningen skedde enligt det miljöskyddslagen, men det ger ändå en fingervisning om att möjligheterna att förenkla prövningen av det enskilda objektet troligen är små. Balkens hänsynsregler inte bara hushållningsprincipen En miljömässigt bra användning av förbränningsrester kräver - ett väl definierat bränsle och god förbränning - goda kunskaper om föroreningsinnehåll och lakningsegenskaper - en tillförlitlig kvalitetskontroll - en användning styrd till mindre känsliga områden

19 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 19 (47) Aska som konstruktionsmaterial i vägbyggnad Pentti O. Lahtinen, SCC Viatek Ltd, FoU pentti.lahtinen@viatek.fi Generellt Utvecklingen angående kolaskornas användning i jordbyggandet startade i Finland redan på 1970-talet. I början av 1990-talet börjades systematiska undersökningar också på askor från kraftverk, som använder torv, ved och t.ex. deras blandning som bränsle. De sistnämnda undersökningarna har bevisat, att dessa askor är ofta minst lika bra som kolaskor som jordbyggnadsmaterial, och i många fall även bättre. Den systematiska utvecklingen av alternativa jordbyggnadsmaterial från industriella restprodukter, som SCC Viatek startade i början av 1990-talet i Finland, har lett till en omfattande databas på olika askor, deras egenskaper och användningsmöjligheter för olika tillämpningar av jordbyggandet. Utvecklingen av olika nya material och tillämpningar har fordrat omfattande laboratorium- och fälttestningar beträffande deras geotekniska egenskaper och funktion samt miljöpåverkan. Provbygganden av t.ex askvägar har omfattat undersökningar på den hela logistiska produktionskedjan från askproduktionen till färdiga konstruktioner, samt kontroll på de långfristiga tekniska och miljöpåverkan av provbyggnaderna. Data och information från olika provbygganden har utnyttjats för undersökningar på livscykelkostnader av olika tillämpningar. Dessa data och information skall användas i fortsättningen för ännu mera omfattande, helhetsbetonade livscykel-analyser och undersökningar. De ca. 30 olika prov- eller pilotbyggnaderna, som är baserade på användningen av olika askor, har bevisat funktions- och konkurrensdugligheten av mycket olika askbyggnadstillämplingar. Dessa tillämpningar kan grupperas i tre grupper: 1) Bindemedelsblandningar baserade på askor för att stabilisera existerande, gamla konstruktioner 2) Konstruktioner med askskikt 3) Konstruktioner med askblandningsskikt Bindemedelsblandningar för stabilisering Den existerande vägkonstruktionen, t.ex. grusskiktet, har ofta blivit dels blandad med alvbotten och/eller blivit finare, så att den innehåller mera finjord än ursprungligen, och dess bärighet samt dräneringsförmåga och frostbeständighet har avtagit. Egenskaper av ett sådant material kan förbättras med hjälp av bindemedelsblandningar baserade på askor. Bindemedelsblandningar baserade på askor innehåller ofta också andra industriella restprodukter, med vilka det är möjligt att sänka bindemedelskostnader till en förmånligare nivå. Erfarenheter av dessa bindemedelsblandningar har varit mycket positiva t.ex. gällande de långfristiga egenskaper av stabiliserade vägar. Bild 1 ger bärighetsresultat på en pilotväg i Ingå. Där kan man jämföra resultat av en vägsträcka stabiliserad med askblandningen med en bitumenstabiliserad vägsträcka.

20 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 20 (47) Bild 1: Bärighetsresultat från Ingå. Konstruktioner med askskikt Askskiktet i en konstruktion fungerar som en frostisolerande och lättande bärlager. En del av askor kan användas utan accelerande tillsatts- eller aktiveringsmedel, men för det mesta behövs en liten mängd av aktiveringsmedel för att säkra den långfristiga beständigheten av konstruktionen. Ett välfungerande askskikt skall fortsätta att stabilisera under flera år, och är relativt beständigt mot de rörelser av konstruktionen, som händer p.g.a. tjälbildning. Bild 2 visar ett välfungerande askskikt av en sex år gammal, öppnad vägkonstruktion. Bild 2: Ett 6-årigt askskikt Torsgatan STOCKHOLM tel fax

21 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 21 (47) Konstruktioner med askblandningsskikt De mest praktfulla tillämpningar av askor har grundat sig på möjligheter att blanda askor med andra industriella restprodukter. Med dessa blandningar har det varit möjligt att få fram mångsidigt välfungerande nya vägbyggnadsmaterial. Från början av talet har FoU-laboratoriet vid SCC Viatek utvecklat flera nya sådana material bland annat av blandningar av fiberlera (fiberslam) och flygaska. Bild 3 visar, hur blandmaterialets styvhet och deformationsbeständighet kan varieras genom varierande proportioner av ovannämnda komponenter. UCS [MPa] FS 7% FS 12% FS 13% FS 17% FS 23% FS 33% Relative deformation [%] Bild 3. Påverkan av proportioner av fiberlera och flygaska på blandmaterialets styvhet och deformationsbeständighet Konkurrensduglighet av askbyggandet Olika vägbyggnadstillämpningar, som är baserade på askor, är relativt konkurrensdugliga i jämförelse med de konventionella tillämpningar. Detta gäller i synnerhet, när man tar hänsyn till en vägs livscykelkostnader i sin helhet. Bild 4 visar en jämförelse av livscykelkostnader av askstabiliserade och askskiktsgrusvägar med livscykelkostnader av alternativa konventionella grusvägar. Ash with cement 4 % Ash ( no binder ) Blast furnace sand as stabilizer Finnstabi - stabilizer Gypsum + Cement stabilizer FG D stabilizer Filtercloth + gravel 30cm Gravel 30cm Bild 4. Jämförelse av livscykelkostnader av olika vägkonstruktioner

22 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 22 (47) Kvalitetssäkring av slaggrus från förbränning av avfall Jan Hartlén, JH GeoConsulting och LTH Bakgrund Slagg från avfallsförbränning generas vid förbränning av avfall. Slagg som behandlas genom sortering och lagring benämns slaggrus. Slaggrus genereras vid ett antal avfallsförbränningsanläggningar i Sverige idag. Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF har därför beslutat om att finna former för avsättning av slaggrus från avfallsförbränning. Erfarenheterna från SYSAV har därvid varit vägledande. Nedan redogörs kortfattat för resultat av det genomförda projektet. Hela rapporten kommer att tillhandahållas av Renhållningsverksföreningen. För att kunna finna generella former för avsättning av slaggrus i Sverige erfordras att man kan betrakta slaggrus på liknande sätt som andra produkter inom anläggningsområdet. Detta innebär att tekniska och miljömässiga egenskaper skall dokumenteras och kvalitetssäkringssystem etableras. Vid kontakter med miljömyndigheter skall man vidare kunna visa inom vilka gränser egenskaperna varierar med hjälp av ett varuinformationsblad. På motsvarande sätt skall underlag ges till tekniska konsulter och entreprenörer, så att de kan bedöma om och hur produkten slaggrus kan användas i ett specifikt projekt. För att möjliggöra detta har ett förslag till varuinformationsblad utarbetats liksom produktinformationsblad från utförda projekt. Avsikten är att de enskilda förbränningsanläggningarna skall utarbeta sina egna dokument utifrån presenterade förslag. Produkten slaggrus I samband med förbränning av avfall erhålls dels slagg, dels rökgasreningsrester. Den större volymen utgörs av slaggen (ca 28 % av mängd avfall före förbränning). Slaggen som matas ut från förbränningsanläggningen innehåller även metallskrot och material som inte kunnat förbrännas, såsom betongrester. Slaggen homogeniseras därför genom siktning och metallavskiljning. Siktningen innebär att material större än 40 à 50 mm avskiljs. Grovkornigt material läggs normalt på deponi. Metallerna kan säljas även om marknadspriset varierar över tiden. Fördelningen av de olika fraktionerna var för en anläggning ca 14 % grovskrot, 4 % finskrot, 75 % slagg och 7 % rejekt (tegel, betong m.m.). För att erhålla bästa kvalitet skall inte aska från rökgasgångarna (mellanaska), flygaska eller andra rökgasreningsrester blandas in i slaggen. Slagg från avfallsförbränning har egenskaper som förbättras under den första tiden efter utmatningen från förbränningskammaren. Slaggen oxiderar därvid. Oxidation sker av metalliska former av metaller samt hydrolys av oxider under värmeutveckling. Karbonatisering av hydroxider leder till ett minskat ph, ner till intervallet 8-9.

23 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 23 (47) Puzzolana processer torde då också ske. Denna stabilisering sker när slaggen lagras i slagghögar under några månader. Olika länder har olika krav på lagringstid, men normalt krävs minst tre månaders lagring upp till sex månader. Stabiliseringen medför att partiklarnas hårdhet ökar och utlakningen av föroreningar reduceras markant. Man framställer genom denna behandling en homogenare och stabilare produkt, som brukar gå under benämningen slaggrus. Informationsblad om utförda projekt Informationsblad har tagits fram för ett antal utförda projekt. Avsikten är att med stöd av dessa blad verifiera var slaggruset funnit avsättning och uppfyllt ställda tekniska och miljömässiga krav. Följande projekt presenteras i huvudrapporten: Törringevägen - Slaggrus som vägbyggnadsmaterial byggd i kommunal regi. Slaggrus användes som förstärkningslager i en asfalterad väg med lite trafik. Bärigheten och miljöpåverkan har kontrollerats. Malmö kommun var byggherre. Svågertorp - Slaggrus i en stor parkeringsyta byggd i privat regi. Slaggrus har använts som förstärkningslager i parkeringsplatserna till två stora varuhus i Svågertorp, Malmö. Byggherrarna var privatföretag. AVK - Slaggrus som återfyllnad av ledningar under grundvattenytan. Slaggrus har använts som återfyllnadsmaterial kring ledningar och mot väggar. Kompostplatta. Slaggrus har använts som förstärkningslagermaterial i en kompostplatta i Svedala, Skåne. Slaggrusvägen Dåvamyran - Möjligheterna att använda slaggrus i kallt klimat. Slaggrus har använts som förstärkningslagermaterial i en väg utanför Umeå. Provväg vid Uppsala energi - Resultat av undersökningar för 5 år sedan kan jämföras med dagsläget. En provväg där slaggrus använts som förstärkningslagermaterial. Varuinformationsblad För att möjliggöra användningen av slaggrus som en produkt erfordras att varuinformationsblad upprättas, bilaga 2. Varuinformationsbladet innehåller exempel på lämpliga arbetsområden liksom teknisk och miljömässig specifikation. Följande rubriker rekommenderas och kommer då att väl följa dem för byggvaror i allmänhet: Produkten slaggrus Användningsområden Hantering och lagring Kemiska egenskaper Tekniska egenskaper Dimensioneringsförutsättningar Kvalitetssäkring och kvalitetskrav Gällande bestämmelser Leverantör.

24 Miljöbalksseminarium, Stockholm den 13 juni 2002 Sida 24 (47) Särskilt viktigt bedöms det vara att visa att miljöegenskaperna uppfyller erhållna tillstånd. Förslaget bygger på att det är totalt tillgängligt som är den representativa testmetoden. Testmetoderna beskrivs närmare i kapitlet.miljöanalyser nedan. Varje anläggning bör anpassa varuinformationsbladet efter sina förutsättningar men upplägget i stort kan följas. Kvalitetssäkringssystem Allmänt Ett kvalitetssäkringssystem skall behandla hela kedjan från provtagning, laboratorieanalyser, användning samt kontroll. Däremot behandlas inte om produkten är acceptabel för en viss användning. Ansvaret för att slaggruset kvalitetssäkras ligger hos både leverantören (avfallsförbrännaren) och entreprenören. Leverantören av slaggrus skall kvalitetssäkra slaggruset där både provtagning och analyser ingår. Entreprenören skall kvalitetssäkra tillståndsförfarandet, utförande samt kontroll och uppföljning. Detta görs i entreprenörens miljö och kvalitetsplan I bilaga 1 finns ett system redovisat för kvalitetssäkring av slaggrus. Provtagning Provtagning är ett komplicerat kapitel som ofta bagatelliseras. Det krävs kunskaper att ta prover som är representativa. En särskild rutin redovisas i rapporten. Miljöanalyser Det finns ett flertal parametrar man kan använda vid kvalitetssäkring av miljöegenskaperna. Dessa är i första hand Kemisk sammansättning Utlakbart Eftersom det konstaterats att det är risken för utlakning av föroreningar som kan orsaka miljöskada så bör systemet bygga på laktester. För detta ändamål finns det ett stort antal tester som används. I detta system har valts att utgå från arbetena inom CEN TC 292 som är inriktade mot avfall och nyttiggörande. Det finns två typer Tillgänglighetstest Utlakningstest Tillgänglighetstestet baseras på att bestämma det som är maximalt utlakbart. Man brukar koppla det till ett tusenårsperspektiv. Lakningen sker vid stor vattenmängd så att lösligheten inte skall vara bestämmande. Vidare utförs lakningen vid två ph-värden för att eliminera dess påverkan. Med detta som underlag, rekommenderar rapporten att kvalitetssäkringen baseras på tillgänglighetstestet. Trots att en mycket liten mängd slaggrus undersöks vid