LÖSNUMMERPRIS: 35 KR. Bibelordet vårt dagliga bröd Reformationen och Olaus Petri Skam eller skuld?

Transkript

1 LÖSNUMMERPRIS: 35 KR Bibelordet vårt dagliga bröd Reformationen och Olaus Petri Skam eller skuld?

2 Ord till liv foto: cia andersson Redaktörstankar Evangelisk-luthersk Missionstidning. Förr fanns t.o.m. Luthersk Barntidning. Vad står orden för egentligen? Vi som inte är teologer eller kyrkohistoriker men har gått i skolan på den gamla goda tiden minns kanske ändå något. Vi har fått lära oss en del om Luther och reformationen. Vissa stycken lärde vi oss utantill och en del finns kvar i minnet. Men hur landade det i livet? Vid ett besök i början av 90-talet som familjen gjorde i Wittenberg och Luther-museet, tyckte då knappt tioårige sonen: detta, det är plågsamt! Tiden går och nya intryck ges. Sonen skriver i gymnasiet specialarbete om reformationen. Senare blir han korttidare i en evangelisk-luthersk organisation. Vi förstår att Luthers ord till sin samtid var mitt i prick, och han lyckades verkligen fånga Nya testamentets kärna! Men nu då? Räcker det inte med Bibeln? Man kan väl läsa som det står? Behövs Bibeln tolkas på ett särskilt sätt? Längre fram i år vill Till Liv belysa de här frågorna, men redan i detta nummer ger vi en tillbakablick till 1500-talet i Europa och i Sverige. Har du hört talas om bröderna Olof och Lars Pettersson? De införde reformationen i Sverige tillsammans med Gustav Vasa! Vi får också följa en del av en människas väg till tro och något av den väg han gått därefter. Vad är viktigt när man söker sig en kristen gemenskap? Då kommer orden evangelisk-luthersk tillbaka Vi vill också lyfta fram bibelläsningen. Gud öppnar ständigt Ordet så att det blir nytt för oss. Och Bibelns ord är aktuellt i vår samtid, det vill vägleda oss, re-formera oss och ge svar på frågor från gymnasieelever. EVA ANDERSSON Redaktör till.liv.red@telia.com De ord som jag talat till er är Ande och liv. joh. 6:63b Vänd om till Gud! Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda. Jona 4:2. GUDS KALLELSER till sitt himmelska rike är i Bibeln skildrade på många olika sätt. Profeten Jonas bok i Gamla testamentet ger exempel på just detta. Profeten Jona fick Guds kallelse att gå till staden Nineve och predika mot den, därför att invånarnas ondska hade kommit upp inför hans ansikte. Resultatet av deras onda liv skulle bli ödeläggelse av staden. De skulle förgöras om inte bättring skedde. Gud kunde inte annat än förkasta dem för deras ondskas skull. Men Gud ville inte att deras olycka skulle komma över dem som en överraskning, utan han ville sända dem bud om nåd. Ifall de vände om till Gud skulle olyckan vändas ifrån dem. Människan är genom syndafallet bortvänd från Gud. Den stora staden Nineve med dess folk är ett exempel på detta. Till dem kom budskapet: Om ni inte vänder om till Gud ska ni alla förgås. Det står att folket trodde Gud och lyste ut en fasta. En befallning utropades om att var och en skulle ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg (Jona 3:8). Till och med djuren skulle ropa. Vad vill Gud säga oss genom denna berättelse? Jo, att utan omvändelse till Gud går vi förlorade. Hela Guds handlande då han kallade Jona till tjänst och lät honom gå med ett budskap från Gud visar hur Gud tänkte på folket i nåd och ville ge dem sin nåd. Han skulle vända domen från dem om de vände om från sin onda väg. Gud fick höra det rop från Nineves folk han ville höra och se att de vände om. Jona kunde efteråt inte säga annat än att det var som han redan visste, nämligen att Gud är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd. I profeten Jonas kallelse finns också en bild av Guds frälsning i Jesus Kristus. Jesus säger till sin samtid att här är mer än Jona och syftar på sig själv, han som skulle dö för att vi skulle få leva. Guds nåd och barmhärtighet grundar sig på Jesu liv och död. I Markus 1 står att Jesus predikade: Omvänd er och tro evangelium. Evangelium är budskapet om vad Jesus har gjort för oss och i vårt ställe. För hans skull behöver vi inte gå förlorade. Bön: Herre, omvänd mig du, så blir jag omvänd. Fräls mig du, så blir jag frälst. Innehåll 2 ORD TILL LIV INGEMAR HELGESSON 3 VARFÖR EVANGELISK-LUTHERSKT? JOHANNA NYHOLM SKOGLUND 5 I FOKUS PETTER KOLLBERG 6 ATT VARA GUDS BARN THOMAS NILSSON 8 KORT & GOTT REFORMATIONEN 9 OLAUS PETRI OCH REFORMATIONEN I SVERIGE BIRGER GRUNDITZ 11 SAXAT & UTBLICKAR REDAKTIONEN 12 VAD SÄGER JESUS TILL KYRKAN? INGEMAR RÅDBERG 14 I MÖTET MED GUDS ORD LINNEA ÅSTRÖM 15 MISSIONSNYTT 16 TILLBAKA I ETIOPIEN LARS-GÖRAN BRANDT 17 EN GOD SAK GÖR MAN TVÅ GÅNGER HANNA-KARIN & WORKNEH HECHAMO 18 ATT LÄSA BIBELN ÄR ATT VARA MED JESUS INGEMAR HELGESSON Byggnadsingenjör och predikant, Gullsjö Läs gärna hela berättelsen om profeten Jona i Bibeln, Jona bok, kap EVA ANDERSSON 21 MÅNADENS FÖRKLARING JAN-ULRIK SMETANA 21 BÖNESPALTEN 22 BIBELLÄSNINGSPLAN 22 APO- KRYFERNA LARS-ÅKE NILSSON 23 INFORMATION 24 ÄKTENSKAPSBRYTERSKAN KERSTIN ARTHUR-NILSON ANNONSBILAGA MEDFÖLJER TILL LIV 02#2004

3 Varför evangelisk-lutherskt? För en människa som kommer till tro kan det vara svårt att finna en församling att vara en del av. Kanske måste även den kristne ibland söka sig till en ny gemenskap. Vad är då viktigt att tänka på? Och hur kan en människas väg till tro se ut? Torbjörn Swartling delar med sig av sina erfarenheter till Johanna Nyholm Skoglund. foto: johanna nyholm skoglund I FAMILJEN SWARTLINGS RADHUS i Mölndal syns nästan inga flyttkartonger trots att de bara bott där några veckor. Både Torbjörn och Christina är hemma och försöker få ordning i hemmet när jag kommer på besök, och om några dagar ska Torbjörn börja sitt nya kirurgjobb. Att finna en församling Över förmiddagsteet pratar vi först om familjens situation i en ny stad där de ska finna en ny församling. Inte minst är det svårt när man har barn i olika åldrar som man vill ska trivas och hitta kamrater i sin egen ålder. Torbjörn berättar om en församling, i ett icke-luthersk samfund, de ibland besökt eftersom barnen trivts väldigt bra där. De hade en förmåga att göra familjegudstjänsterna på barnens nivå och fånga deras intresse. Barnen lyssnade och tyckte att det var roligt att vara med. Familjen engagerade sig ändå inte helt i den församlingen. När jag frågar vad de upplevde som svagheter där får han fundera en stund på hur han ska förklara det. Vi saknade den lutherska förkunnelsen om rättfärdiggörelsen, den ger en vila i tron och i Guds nåd. Det var väl svagheten där. De hade inte heller någon syndabekännelse och man behöver få bekänna sina synder som kristen. Det är ju det som är positivt med den lutherska traditionen. Syndabekännelsen? undrar jag förvånat. Ja, precis, det är det som är grejen, säger Torbjörn och skrattar. I förlängningen är det ju förlåtelsen, fyller Christina i. Att få bekänna att man är en syndare även när man är kristen, att man behöver förlåtelse då också, det är positivt tycker jag. Då kan man vara sig själv, då behöver man inte förställa sig. Rättfärdiggörelsen ger vila Jag ber Torbjörn förklara vad skillnaden blir i de sammanhang där man inte ser det så. Skillnaden är att man då tror att en kristen ska ha det bra och att det ska kännas bra i hjärtat. Om det inte känns bra och man upptäcker att man har en massa gammal synd i hjärtat så kan man bli uppgiven, om man bara får höra att det är härligt att vara frälst. Men om man får höra att rättfärdigheten är tillräknad genom att man tror på Jesus, att det inte beror på hur man känner det i hjärtat då kan man känna vila. Det är den lutherska förkunnelsen när den är bra, men det är inte alltid den förkunnas i lutherska sammanhang, tycker jag. Under vårt samtal märks det att Torbjörn känner sig hemma i den evangelisk-lutherska fåran av kristenheten, samtidigt som han ser rätt nyktert på Luther. Egentligen är Luther inte viktig själv, det är inget märkvärdigt med Luther i sig, utan det är det han har upptäckt i Bibeln som är bra. TILL LIV 02#2004 3

4 Att få bekänna att man är en syndare även när man är kristen, att man behöver förlåtelse då också, det är positivt tycker jag. Då kan man vara sig själv, då behöver man inte förställa sig. TORBJÖRN SWARTLING Vägen till vilan Hur gick det till när Torbjörn upptäckte Luthers upptäckter? Jag började min bana i grekisk-ortodoxa och katolska kloster i England när jag var tjugoett år. Jag tänkte att om det är några som är riktigt kristna så måste det vara de som bor i ett kloster, eller hur? Så jag åkte dit för att hitta något riktigt. Hittade du något? Ja, framför allt i ett grekisk-ortodoxt kloster. Jag förstod att de trodde på Bibeln, även på Gamla testamentet, och de läste om Jesus i Gamla testamentet. Det var något ovanligt för mig, jag hade inte förstått att man kunde det. Sedan var det människor från en protestantisk missionsorganisation (OM) som hjälpte mig de var helt vanliga människor som var ute och berättade om Jesus, de var mera som jag. De hjälpte mig att ta emot Kristus och tro på honom och att tro på Bibeln. De aktiva missionärerna i OM blev mina förebilder som kristna. En missionär kom och bodde hos mig i några dagar. Han gick upp före mig och läste Bibeln och vittnade för alla studenter i korridoren innan jag ens hann upp och äta frukost jag trodde att en riktig kristen skulle vara så. Det blev ganska jobbigt för jag orkade inte med det själv. Då hörde jag Agne Nordlander förkunna utifrån Romarbrevet 3 om att vara rättfärdiggjord av tro oberoende av laggärningar och det var väldigt befriande. Det var en luthersk förkunnelse eller egentligen var det en biblisk förkunnelse, det var det som var bra. Efter ett tag hörde jag en förkunnare som kunde levandegöra förkunnelsen så att man satt och lyssnade hela tiden, det var Ulf Ekman. Jag tänkte att det andra var bra men det här var ännu bättre, ännu mer levande, dynamiskt och inspirerande. Men om man sammanfattar det: den förkunnelsen vilade inte på nåden på samma sätt utan på laggärningar igen, och förlåtelsen var inte central. Man var inte en syndare, som behöver förlåtelse, utan man skulle vara en rättfärdig som gasar på. Efter det var det väldigt befriande att komma tillbaks till Romarbrevet 3, att rättfärdigheten tillräknas mig när jag tror på Jesus, oberoende av hur jag är eller vad jag känner. Då kunde jag vila på ett annat sätt med den tron. Anden och Ordet Med erfarenheter från olika miljöer, vad saknar man i lutherska sammanhang? Glömmer vi t.ex. inte ofta bort den helige Ande, föreslår jag. Förkunnelsen om Anden är egentligen starkare i ett lutherskt sammanhang, för där blir det tydligare vad Anden gör och vad som är Andens uppgift att skapa tro på Jesus och att lyfta fram evangelium. Där betonas inte härliga upplevelser eller andra märkliga händelser. Men sedan är det ju tråkigt om man inte vågar förkunna om Andens gåvor och kraftgärningar också. Då ger man andra monopol på övernaturliga under och tecken och profetior. Något jag däremot saknar är att det inte alltid är tydligt att man går tillbaks till bibelordet. Man har så mycket andra böcker och skrifter, traditioner och gudstjänstordningar, som man håller fram, så det blir inte tydligt att det är just bibelordet allting ska vila på. Våga vara frimodig Och sedan är det det här med bönen, en levande bön, där hela församlingen är med och deltar. Böneengagemang och spontanitet i både bön och vittnesbörd. En frimodighet i tron på att Gud verkar och svarar på bön och att Jesus botar sjuka och gör under i dag. Efter ytterligare lite funderande nämner Torbjörn till sist frimodighet i allmänhet. Frimodighet är en lite sällsynt gåva i lutherska sammanhang, tycker jag. En del kristna struntar fullständigt i vett och etikett och tar vara på ett visst bibelord och går ut på det till hundra procent. Något av den frimodigheten kunde väl på ett sunt sätt finnas även i lutherska sammanhang! Att våga göra ovanliga saker, våga säga ovanliga saker på gator och torg, att inte vara tillrättalagd och bekväm. Hos oss råder ofta en lätt försagdhet. Trots att den lutherska kristendomen har brister så tvekar han inte om att han hör hemma där. Jag tror nog att alla missar något och det finns svagheter överallt. Det är väldigt lätt att bli besviken på vilken församling det än är. Så var det nog till och med på den första kristna tiden. Om man läser Korintierbreven, ser man att det ju är mycket man skulle ha blivit besviken på även där. Frågan är vad som dominerar det viktigaste är om det finns en grund man kan gå tillbaka på, en tillit till bibelordet och en förståelse av lag och evangelium, en förståelse av vad som är grunden för frälsningen. Det viktiga är, att samtidigt som jag erkänner att jag är en syndare får jag räkna Jesu rättfärdighet som min. Gud ser mig som rättfärdig endast av den anledningen att jag tror på Honom som är helt och fullkomligt rättfärdig. JOHANNA NYHOLM SKOGLUND Redaktör för församlingsförlaget, Göteborg 4 TILL LIV 02#2004

5 I fokus Skuld eller skam? FÖR DEN SOM FÅR anledning att läsa Klagovisorna väntar en läsning som kan vara svår att tillgodogöra sig, men som också ger viktiga lärdomar. En viktig lärdom är den om skillnaden mellan skuld och skam. Klagovisorna skrevs i skuggan av en nationell och andlig katastrof och utgör en bitter klagan över det öde som drabbat, men också en analys av det skedda. Man är klar över att man handlat fel som folk och att ledarna svikit sin uppgift. De fel man förfäras över att man gjort är att man sårat sin Gud och, i någon mån, sina medmänniskor. Därmed har man skuld inför sin Gud. Om vi i MBV-sammanhangen skulle skriva klagovisor och utgjuta oss över vår egen olycka och analysera orsakerna därtill, skulle säkert analysen se annorlunda ut. Vi förfäras över hur svaga i tron vi är, vi tycker att vi evangeliserar för lite och för dåligt. Vi är fega och vågar inte stå upp för tron, vi tycker att vi lägger alltför lite tid och pengar på det kyrkliga. Därför drabbas vi av ovälsignelse. Det hela kan betecknas som skam över att vi inte är lika bra som vissa andra människor, i vår omgivning eller i kyrkohistorien. Klagovisdiktaren kände skuld och vi känner skam. Är det någon skillnad egentligen? Enligt gammal, god kristendom är människans problem att Kort och gott Den skamdrivne tänker inte mycket på Gud. Han tänker på sig själv och alla duktiga människor som han jämför sig med foto: cia andersson hon bär på skuld inför Gud och att en försoning behövs för att sona skulden. Den kristne har egentligen bara ett problem, och det är att ha hamnat på kant med Gud. Den Gud som visat sin kärlek för mig har jag varit ljum, avvisande, tanklös, ohörsam mot eller ointresserad av. Det enda som betyder något är att vinna denna vänskap åter, och det sker genom att vi erkänner vår kärlekslöshet och Gud på nytt tar emot oss som vänner. Kärleken mellan Gud och människa kan spira på nytt. Den skamdrivne tänker inte mycket på Gud. Han tänker på sig själv och alla duktiga människor som han jämför sig med. På sin höjd blir den dåliga relationen till Gud ett problem bland alla de andra som tynger honom till marken. Vi behöver bli besjälade av en enda sak, att vara goda vänner med Gud. Samtidigt kan vi gärna bli mer skamlösa. Mer ointresserade av vad andra människor tycker om oss. Högst en gång per månad tänka: Vad kommer de att tycka om jag gör så här? Vi behöver ransonera allt tänkande på oss själva och hur väl vi lyckas i våra föresatser och i stället spendera mycket tankar på vad Gud vill och tänker. Vad hans hjärta brinner för och vad han tycker är viktigt. PETTER KOLLBERG Läkare och predikant, Örkelljunga Provprenumerera på Till Liv För endast 100 kr får du Till Liv på prov i fyra månader. Därefter kommer erbjudande om fortsatt prenumeration i brevlådan. Sätt in pengarna på pg och tidningen är din! KUS:s medarbetardagar i Breanäs Den januari samlades KUS:s ungdomssekreterare och korttidare, kassörer, tidningsmedarbetare och barnarbetare samt missionsgårdar Syds ledare och husfolk till undervisning och gemenskap på Breanäs Missionsgård i nordöstra Skåne. Komminister Carl-Magnus Adrian från Öxnevalla i nordvästra Halland undervisade på ett engagerat sätt. Ämnet var Lag och evangelium hopplöst föråldrat eller ständigt aktuellt? Undervisningen handlade även foto: jakob andersson Ungdomssekreterare Martin Svensson tillsammans med komminster Carl-Magnus Adrian. Redaktör och barnverksamhetsinspiratör Bodil Månsson i kaffepausen. om vad det innebär att växa som människa om att bli förändringsbar och om det nya livet i den evangeliska vilan, vad Jesus gjort för oss! Markus Hector, Stockholm, och David Carlsson, Kristianstad, ledde på ett bra och trevligt sätt dagarna från morgonkaffe, genom bön, samtal och undervisning, vid måltider och trevligt umgänge tills det var dags för hemfärd. foto: cia andersson TILL LIV 02#2004 5

6 Att vara Guds barn Rättigheten att vara Guds barn har Jesus vunnit åt oss alla. Att leva som Guds barn är att lita på Guds oförskyllda nåd och hålla daglig vänskap med sin himmelske Far. VI FÅR VARA BARN! Redan i profan mening kan de orden kännas befriande. Vi har i vår tid insett barndomens särskildhet. Förr betraktades barn som små vuxna. Deras kläder var kopior av de vuxnas och ganska snart fick barnen bidra till försörjningen. Att få vara liten och slippa ta ansvar, att få leka och slippa stränga etikettsregler det är barndomens privilegier. Av oss vuxna kräver livet förvisso en större mognad, men tänk om Gud vill att vi vuxna blir som de små barnen i två avseenden (vilka hör ihop). Det första är sättet att ta emot frälsningen. Det andra gäller vår vardagliga Gudsrelation. Himmelriket tillhör barnen Jesus säger i Bergspredikan att om vår rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdes och fariséernas, så kommer vi inte in i himmelriket. Ribban ligger alltså synnerligen högt. Men längre fram i samma evangelium läser vi: I samma stund kom lärjungarna till Jesus och frågade: Vem är egentligen störst i himmelriket? Då ropade Jesus på ett litet barn ( paidion betyder spädbarn eller ett lite äldre barn) och ställde det mitt ibland dem och sade: Sannerligen, jag säger er : Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni aldrig in i himmelriket (Matt. 18:1 4). Detta är en underbar paradox som var och en egentligen borde försöka finna lösningen på själv. Det gäller ju saligheten. Hur får du detta att gå ihop? När man är liten och ringa som det här barnet, så står det i versen efter, så varken har man någonting eller kan prestera något. Men barnet saknar också den vuxnes hårdhet, den inövade dubbelheten, den falska blygheten. Barnet tar emot på ett helhjärtat sätt. Vill du bli frälst av nåd? Ja visst, tack för det Jesus! Och hjärtat, eller uppsåtet, hos ett barn är barnsligt äkta. Sådan tro kan vi vuxna också få, tack och lov! Hur? Jo, genom Anden och nådemedlen. Begreppet född på nytt ligger ju alldeles intill begreppet Guds barn. Visst kan man säga om rövaren på korset, kvinnan som fattade tag i Jesu mantelflik, centurionen med den sjuke gossen och den lame som anlände genom taket, att de var barnsliga? De sträckte sig ju efter det till synes orimliga att Jesus skulle ge just dem en fantastisk gåva. Jesus var allt för dem. Och de tänkte inte att nu ska Jesus och jag göra något stort tillsammans här. Petrus var väl också lite barnslig ibland, men vad gör det i det långa loppet när hans tro var av den äkta sorten? Vi ropar: Abba, Fader! När vi mottagit frälsningen på ett barnsligt = barn-likt sätt så får vi fortsätta kristenlivet på samma nivå, som barn. Återigen använder Bibeln bilden av ett barn. (Här kommer ett svagt minne från någon barnbok som lästs för mig. Där fantiseras om piller, som ska göra att man aldrig blir vuxen. Nog kan man anta att författaren där egentligen beskriver en kollektiv längtan efter barndomens relativa bekymmerslöshet? Intressant i så fall!) I Bibeln är bilden av den troende som Guds barn bilden av den privilegierade. Trygg och bekymmerslös, glad och nyfiken. Det beror helt på att vår Far är den han är. Han är ju den efter vilken allt vad fader heter, i himlen och på jorden, har sitt namn, förkunnar Paulus. Idealet, med andra ord. Finns det pappor och mammor som utför sin uppgift fantastiskt bra, så har de bara börjat likna honom som är upphovet till faders- och moderskärleken. Alltså är det en mycket stor trygghet som erbjuds oss. Små barn räknar helt och fullt med förälderns omsorg. De ger uttryck för sina behov och förutsätter att hjälpen kommer. Och vi som är föräldrar vet att vi inte kan stå emot då. Vår barmhärtighet vaknar när barnet upplever nöd. Som ett sådant barn får vi vara tillsammans med vår himmelske Far. Vår Far sover aldrig. Han omger oss på alla sidor med sin nåd. Livet här på jorden med allt vad det kan innebära ligger i hans händer. Vårt eviga liv likaså. Men vågar vi? Att leva i en barnslig tillit innebär ju att vi inte ska göra oss bekymmer. Och det kan liknas vid att sänka beredskapen och då är vi ju tillbaka i otryggheten. Om inte vi är redo 6 TILL LIV 02#2004

7 illustration: christina swartling att handla, om inte vi garderar oss för alla eventualiteter, hur går det då? Att leva bekymmerslöst är en svår konst i fallets värld. Att det är svårt kanske beror på att vi så ofta letar i vårt eget inre efter en känsla av trygghet. Känslan av att vara Guds barn måste infinna sig först, tänker vi. Den måste vara påtaglig och stabil innan jag låter den påverka mitt sätt att vara. Men grunden för vårt barnaskap är tack och lov Ordet och inte våra opålitliga känslor. Gud tillsäger oss barnaskapet och Guds Ande verkar i oss en barnaskapets ande. Detta är tillräckligt för att våga. Och med tiden kanske även vår känsla kan komma i samklang med den ande som Gud ger oss. Guds Ande bekräftar alltså för oss att vi är Guds barn. Anden ger oss barnets villighet och glädje att lyda. Anden ger oss barnets lust att nynna lovsånger. Barn är frimodiga! Anden ger oss barnets okunnighet och oerfarenhet i det som är ont. (Var barn när det gäller det onda ) Herren tröstar som en mor (Jes. 66:12 13). Men vi har inte fått en träldomens ande, så att vi åter skulle känna fruktan. Utan ni fick en barnaskapets ande i vilken ni ropar Pappa (Abba), Fader. Det är svårt att komma ifrån känslan av ett stilbrott av Paulus i det sistnämnda. Säga pappa till Gud är inte det att bli lite för personlig? Gud blir liksom lite mindre hög och helig än vad han borde få vara i våra tankar. Nej, det är inget stilbrott! Blir Gud mindre för oss så beror det helt enkelt på att våra pappor inte är fullkomliga. Gud förblir den fullkomlige och vi får kalla honom pappa! THOMAS NILSSON Lärare och predikant, Åhus TILL LIV 02#2004 7

8 Kort och gott Gud är en glödhet bakugn av kärlek, som når från jorden och ända upp i himlen. MARTIN LUTHER På eftermiddagen den 31 oktober 1517 spikade Luther upp ett plakat på slottskyrkans port i Wittenberg med 95 teser om avlaten. Teserna räknas som utgångspunkten för nya tidens historia. Svensken Olaus Petri, som var student i Wittenberg, hjälpte Luther att sprida teserna. Hjälp, käre Gud, så mycket elände jag har har sett! Det olärda folket i byarna, vet ju alls ingenting om den kristna läran, och tyvärr äro många kyrkoherdar alldeles oskickliga och oförmögna att ge undervisning. (SKB s. 359) Luther kände nöd för folket och skrev Stora- och Lilla Katekesen som skulle användas till undervisning i hemmen. Reformationen Med reformationen avses ett skede i historien som fått världsvida konsekvenser. En följd av händelser ligger till grund för en huvudriktning i kristenheten som kan kallas den evangeliska, med för närvarande ca 375 miljoner trosbekännare (romersk-katolska ca en miljard) i hela världen. Reformationen förknippas starkt med Martin Luther ( ). I det tysk-romerska riket hade Roms påve en stark ställning genom den katolska kyrkan. Kyrkans skriftspråk var latinet som också var liturgiens språk. Vanliga församlingsmedlemmar förstod inte detta språk, och Bibeln var inte heller tillgänglig för de troende. Påven Leo X, som verkade , tillät och utnyttjade för ekonomisk vinnings skull en handel med avlatsbrev för pengar kunde och skulle människor köpa sig syndernas förlåtelse och evig salighet. Martin Luther hade, med sin stora begåvning, presterat goda studieresultat och blev en skicklig akademisk lärare. I en livsavgörande kris hade han misslyckats med sina allvarliga försök att inför Gud bli en rättfärdig människa. Genom bibelstudier och handledning av själavårdaren Johan von Staupitz kom han till insikt om evangeliets innebörd: att människan förklaras rättfärdig genom tron, utan lagens gärningar, av nåd, på grund av vad Kristus gjort. Detta lärdes inte ut av kyrkan offentliggjorde Luther 95 teser mot avlatshandeln och rådande missförhållanden och kom därmed i konflikt med starka ekonomiska intressen. Hans invändningar mot förfallet i kyrkan omfattade också synen på rättfärdiggörelsen och Bibelns auktoritet. I andligt hänseende hade Luther startat reformationen, som dock inte blev den av honom önskade inre förändringen av den katolska kyrkan, utan ledde till nya kyrkobildningar. Reformationen spred sig ut i Europa. Ordet protestant började användas som beteckning på Luthers anhängare år 1529, när sådana lämnade riksdagen i Speyer i protest mot ett förslag att Luthers lära skulle utrotas slog den tyska kejserliga katolska armén sida vid sida med protestantiska trupper tillbaka en turkisk invasion. År 1555, nio år efter Luthers död, beslöts vid en riksdag i Augsburg att religionsfrihet skulle råda i Tyskland, rikena fick själva välja statsreligion. Tyskland var konfessionellt delat och har nu ca 26 miljoner katoliker och lika många evangeliska kristna. TORD GUNNARSSON Civilingenjör, Lund Att läsa: Martin Luthers Stora katekes; Martin Krauklis; 1999; Larsons förlag. Artikel i Der Spiegel 51/ TILL LIV 02#2004

9 Olaus Petri och reformationen i Sverige Som Sveriges reformator gjorde Olaus Petri den erfarenheten, att det är konst att slå det ned, som orätt är, med skäl och beskedlighet, och upprätta det i stället igen, som rätt och sant är. REFORMATIONENS TID. Femtonhundratalet är reformationens tid i Europa. Den 31 oktober 1517 hade Martin Luther offentliggjort de 95 teserna om avlaten. Det var början på den stora kyrkoreform, som i grunden skulle förändra den medeltida kyrkan och ge bestående resultat i mellersta och norra Europa med utgångspunkt från Wittenberg i tyska Sachsen. Sverige tillhörde den romersk-katolska kyrkan under påven i Rom. Då teserna publicerades fanns i Wittenberg en svensk student, Olaus Petri. Genom Martin Luther vanns han för den evangeliska tron och förde den med sig hem till Strängnäs. Där kom han i kontakt med ärkedjäknen Laurentius Andreae och även med Gustav Vasa. Tillsammans skulle de tre på olika sätt medverka till att reformationen utbredde sig i vårt land. I Tyskland fick reformationen på många platser en närmast revolutionär utveckling. I Sverige gick det lugnare till. Den nya läran infördes stegvis. Hela 1500-talet behövdes för att säkra den lutherska läran. Först vid Uppsala möte år 1593 hade lutherdomen slutligt segrat i vårt land. DEN POLITISKA BAKGRUNDEN. Vid en riksdag i Strängnäs den 6 juni 1523, där Laurentius Andreae var ceremonimästare, valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Han höll sitt berömda intåg i Stockholm på Midsommardagen. Den långa striden om Kalmarunionen var slut. Landet var fritt. Trots stora svårigheter lyckades Gustav Vasa efter hand att samla landet under en effektiv statsledning. Det var ett politiskt storverk av en på många sätt karismatisk ledare. Men krigsskulden till Lübeck för dess hjälp under frihetskriget var det stora problemet. Var fanns pengar att hämta? De fanns i den medeltida kyrkans stora rikedomar. Genom ett skickligt politiskt spel vid Västerås riskdag 1527 fick kungen rätt att indraga till kronan biskoparnas, domkapitlens och klostrens överflödiga inkomster liksom biskoparnas slott och fästen. Utöver detta beslut tillkom ett annat. Det beslöts att Guds ord skulle predikas rent i hela landet. I detta beslut har vi ett tydligt nedslag av den begynnande reformationen. Meningen var att den gamla och den nya läran skulle få existera jämte varandra tills vidare. Ett framtida större kyrkomöte skulle få avgöra vilken lära och tro som skulle gälla. Gustav Vasa var ingen revolutionär på det andliga livets område. Men han hade tidigt kommit i kontakt med Olaus Petri och bejakat den nya evangeliska läran. Han förstod att den världsliga makten kunde dra nytta av reformatorernas angrepp på den katolska kyrkan och utnyttjade situationen till sin egen förmån. OLOF PETTERSSON STUDENT I WITTEN- BERG. Olaus Petris ursprungliga namn var Olof Pettersson. Han föddes i Örebro och levde mellan 1493 och Fadern var smed. Men vi vet annars mycket lite om Olaus som människa vi känner honom blott genom hans talrika skrifter. Det finns ingen brevväxling bevarad som röjer hans privatliv. I detta avseende skiljer sig Olaus Petri från både Gustav Vasa och Martin Luther. Martin Luthers hemliv utspelade sig inför öppen ridå. Efter en kortare tid vid Uppsala universitet fortsätter han våren 1516 studierna vid universitetet i Leipzig. Efter några månader flyttar han, liksom många andra studenter, över till det nya spetsuniversitetet i Wittenberg, där Martin Luther och senare Philip Melanchthon undervisar. Olaus erhåller magistergraden i februari Han vinns av Luthers evangeliska åskådning och får på nära håll vara med om hur den evangeliska vårfloden bryter fram genom Luthers föreläsningar och publicerandet av de 95 teserna MÄSTER OLOV DIAKON OCH PREDIKANT I STOCKHOLM. Efter sin hemkomst till Sverige blir Olaus vigd till diakon 1520 av biskop Mattias i Strängnäs. Här i TILL LIV 02#2004

10 Strängnäs börjar Olaus vid domskolan sin evangeliska undervisning från Bibeln. Biskop Mattias blir avrättad vid Stockholms blodbad och stiftet styrs i stället av ärkedjäknen (-diakon) Laurentius Andreae (död 1552). Han blir den store samarbetspartnern vid Olaus sida. I Västerås hade Olaus fått predika offentligt för riksdagen och i samband med kungens kröning I fortsättningen får Mäster Olov, som Olaus också kallas, verka under kungligt beskydd i huvudstaden. Genom kungens åtgärd blir han sekreterare i Stockholms råd med tillstånd att predika i Storkyrkan. Vi finner att det världsliga regementet bereder vägen för det andliga regementet. Olaus får en nyckelposition där han kan förkunna Guds ord rent och klart. Redan 1525 har han ingått äktenskap, vilket var ett brott mot den kyrkliga ordningen. Han var ju vigd till diakon och tillhörde det andliga ståndet. Där skulle man leva i celibat. Han blir prästvigd 1538 och 1543 utnämns han till kyrkoherde i Storkyrkan. OLAUS PETRI REFORMATOR I SVERIGE. Olaus Petris insats för vårt svenska evangeliska kyrkoliv är alltså stor och betydande. De nya andliga signalerna från Martin Luther i Tyskland hade börjat göra sig gällande i Sverige genom tyska köpmannagrupper i städerna. Men prästerskapet var dåligt rustat för Guds ords predikan. Via kungens tryckeri fick Olaus utge skrifter i andliga ämnen och dessa fick efter hand ett betydande omfång. Olaus Petri medverkade vid tillkomsten av Nya testamentet på svenska 1526 och gav även ut En liten postilla 1530 och Den svenska mässan Han är även den som förmedlat den lutherska psalmsången till vårt land, t.ex. Var man må nu väl glädja sig och Vår Gud är oss en väldig borg. Olaus Petri har också författat den klassiska syndabekännelsen Jag, fattig syndig människa. Ur allmänkulturell synpunkt är Olaus känd för sina domarregler. Sedan 1635 har de bifogats de tryckta upplagorna av Sveriges rikes lag. Dessa regler skall skydda menige man för godtycke i rättstillämpningen och den oskyldige för att dömas för brott han inte begått. Olaus Petri sigill. OLAUS PETRI OCH GUSTAV VASA. Olaus Petris förhållande till Gustav Vasa var från början gott. Kungen tog honom under sitt beskydd de var på många sätt meningsfränder. Gustav Vasa var inte teolog, men han var inte religiöst likgiltig han var på sitt sätt lekmannafrom. Han hade successivt accepterat den nya evangeliska läran. Utan Gustav Vasas positiva inställning till reformationen hade den knappast fått fäste i landet. Kungarnas och furstarnas inställning var avgörande i religiösa och politiska frågor. Sålunda hade Sverige vid riksdagen 1544 framträtt som ett evangeliskt rike. Men kungen hade också kommit att visa despotiska tendenser mot kyrkan. År 1540 anklagades plötsligt Olaus Petri och Laurentius Andreae för högförräderi och dömdes till döden i en skandalös rättegång. De benådades mot en stor summa pengar, som kungen lade beslag på. Bakgrunden till denna mörka händelse var troligen en kunglig plan att ta över ledningen av kyrkan. De båda dömda hade visat sig alltför självständiga för att kunna tänkas gå kungens ärende i detta fall. Därför valde man att gå till angrepp på dem. I den reformatoriska läran om staten ingick att kungen skulle skydda kyrkan, inte styra henne. Världsligt och andligt regemente skulle inte sammanblandas. De sista åren var Olaus Petri sysselsatt med sin Svenska krönika. Det var ett allvarligt försök att ge en objektiv historieskildring, men den var fruktad och motarbetad av kungen. BRODERN LAURENTIUS PETRI. Reformationen i Sverige är på många sätt ett brödraverk. Olaus och hans yngre bror, sedermera ärkebiskopen Laurentius (Lars) Petri ( ), fick tillsammans vara mäktiga redskap i Guds hand. De kunde med intelligens, fasthet och flexibilitet hantera ett vresigt, kungligt styre. Efter Västerås riksdag 1527 sändes Laurentius Petri på kungligt stipendium av Gustav Vasa till Wittenberg för studier. Hans hustru hette Elisabet och hon var släkt med Gustav Vasa. År 1531 blev Laurentius Petri i Uppsala vigd till Svea rikes ärkebiskop, och han blev därmed den förste evangeliske ärkebiskopen i vår kyrka. Han vigdes efter medeltida ordning av biskopen i Västerås, Petrus Magni, som i sin tur fått sin vigning i Rom enligt kyrkans kanoniska ordning. På så sätt blev Laurentius Petri, och efter honom hela den reformerade svenska kyrkoprovinsen, bärare av den apostoliska successionen. Men vigningen bekräftades inte av påven och Sverige kopplades därmed bort från påvedömet. Laurentius Petri hade ansvar för att hela Bibeln kom ut på svenska år Men det som framför allt engagerade honom var arbetet på en ny kyrkoordning (dvs. regelverk för lära och gudstjänst) för den svenska kyrkan. Gustav Vasa motarbetade utgivande av den, men sedan kungen avlidit 1560 kunde den åldrade biskopen fullfölja sitt verk. Enligt kyrkoordningen, som fastställdes av Johan III år 1572, var enbart Bibeln läronorm. Det dröjde till det stora kyrkomötet i Uppsala 1593 innan den Augsburgska Bekännelsen jämte de tre fornkyrkliga trosbekännelserna togs upp som läronormer i Svenska kyrkan. Källor: Sveriges kyrkohistoria, Reformationstiden. Del Hjalmar Holmquist, Lutherska reformationens historia Robert Murray, Olavus Petri Nationalencyklopedin BIRGER GRUNDITZ Kyrkoherde, Näsum 10 TILL LIV 02#2004

11 Saxat & utblickar Utblick Norge Redaktionen för Till Liv gör oftast utblickar i Sverige, men denna gång vill vi börja med grannlandet Norge och Carl Fr. Wisløff som fyllde 95 år den 31/12. Den tidigare teologiprofessorn har haft stor inverkan på nordiskt kyrkoliv under senare hälften av 1900-talet men är kanske mest känd för boken Jag vet på vem jag tror. Det är den danska tidningen Tro & Mission som (9/1-04) citerar en artikel ur den norska tidningen Vårt land. Tidningen ställer frågan till C. Fr. Wisløff om han någon gång tvivlar på evangeliet och får till svar: Nej, Gud har gett mig en visshet om, att Jesus uppstod från de döda. Carl Fr. Wisløff är tacksam för att Gud velat använda honom för att vinna människor för Jesus. När jag märker min skröplighet både fysiskt och andligt så kommer Jesus till mig i Ordet och gör mig glad. I Skriften ser jag vad jag har i honom. Han menar dock att det finns mycket falsk och skröplig teologi ibland oss. Det har följt Kristi församling som en ond skugga i alla tider. Om teologin inte förkunnar en central frälsargestalt blir det en falsk kristendom. I min sista stund vill jag be Gud göra mig frimodig och lita på Jesus.. Utblick Danmark I drygt ett år har vi i media följt både den s k Jesus-debatten och frågan om könsneutralt äktenskap. Det har gjort oss bedrövade, att ledningen för Svenska kyrkan på så många sätt övergivit Bibeln och klassisk kristen tro. Samtidigt kan vi glädjas åt att företrädare för andra delar av kyrkan i Sverige går samman och proklamerar människans behov av omvändelse, frälsningen genom tron på Kristus och Guds Ords aktualitet i dag i människors liv. Även i grannlandet Danmark har kyrkan 2003 varit föremål för medias intresse, då den ansett att prästen T.Grosbøll kan vara kvar som präst i kyrkan, trots att han framfört att han inte tror på Gud, men med vissa språkliga justeringar fanns det utrymme för hans tolkning i Folkkyrkan. I Dansk Bibel- Instituts nyhedsavis (12/2003) analyserar sognepraest Borge H. Andersen situationen under rubriken När Gud i verkligheten inte finns till. Grosbøll menar att man, om man ska göra kristen tro relevant för moderna människor, måste skilja på det i Bibeln som hör till en för-modern tid och dess egentliga budskap. Denna föreställning att Bibelns världsbild är präglat av dåvarande människors föreställningar och därför måste avmytologiseras, om man vill nå in till det egentliga budskapet, kommer från den teologiske forskaren Rudolf Bultmann ( ). Bultmann är extremt kritisk till Bibeln som historisk källa och menar att vi inget kan veta om Jesu liv och person utifrån NT. Och detta är, menar han, även likgiltigt för den moderna människan. Det avgörande är den utmaning och tolkning av den hennes livssituation, som de bibliska berättelserna ger. Konsekvensen av detta är, att det inte finns en Gud, som existerar helt oberoende av oss, som har skapat världen eller som har uppenbarat sig för oss i frälsningshistorien. Företrädare för denna syn kan citera trosbekännelse och bibliska texter men det hela förstås som påhittade berättelser. Andra håller fast vid en del trossatser, förkastar andra och skapar sig en egen gudsbild. En tredje möjlighet är att dela upp tillvaron, så att man i kyrkans och trons rum har en förståelse av verkligheten men i vardagen räknar man bara med det som kan förstås utifrån naturlagarna. B.H.A. avslutar med att fråga sig om det är den moderna verklighetsuppfattning som ska diktera vilka delar av Bibeln som den moderna människan kan acceptera eller om en biblisk förståelse av Gud och Jesus i stället kan få genomtränga vår verklighetsuppfattning. (Sammanfattat och översatt från danskan.) Inblick Sverige Kalmar kyrkliga samfällighet har, med stöd av Växjö Domkapitel, beslutat att säga upp teol. dr och doc. i kyrkovetenskap Dag Sandahl från hans komministertjänst i Kalmar, mitt i en sjukskrivningsperiod förorsakad av den uppsägning D.S. fick som kontraktsprost. D.S. kommer att överklaga uppsägningen. De kristna tidningarna har uppmärksammat händelsen men även Aftonbladet. Jan Myrdal skriver (18/1) att det var ett mygelbeslut ty för att undvika att 31 kap 14 i kyrkoordningen rörande lära och efterlevnad av vigningslöftena skulle komma till användning såg Domkapitlet till att Dag Sandahl inte gavs tillfälle komma in med synpunkter. Det funnes alltså inga hinder för uppsägningen då, som biskopen i Växjö, teologie kandidaten Anders Wejryd, framhöll, detta avsked inte rörde en trosfråga utan blott problem i arbetslivet. Men då ljuger pigan! Så sade den ensamma hunden med Fridolf Rhudins röst och så skriver jag nu. Ty det var Anders Wejryd själv som i en den svenska kyrkans mest inflammerade trosfråga för tre och ett halvt år sedan avsatte den sedan tio år i sitt kontrakt mycket populäre Dag Sandahl. Myrdal hoppas att Sandahl reser sig efter oförrätten och avslutar: Han (D.S.) publicerar en bok om Jesus om någon månad, en i vilken han som han själv skriver ställer den fråga teologer undviker: Vad är sant och hur kan man veta det? Johan Hakelius fortsätter i samma ämne i Aftonbladet (19/1) och konstaterar att: vi har ett samvete. Så det bästa vi kan göra är att ta reda på saker, tänka över dem och sen göra som samvetet bjuder När något är en samvetsfråga menar vi att det är särskilt viktigt att respektera att folk tycker olika. För om vi inte gör det kan vi tvinga människor att gå emot sitt samvete. Och att tvinga någon att bryta mot sina djupaste övertygelser är omänskligt. Dags samvete säger honom att det inte är rätt med kvinnliga präster. Det är en impopulär ståndpunkt. Man blir hatad och bespottad om man uttrycker den. Men så är det ibland med samvetet. Det väljer inte nödvändigtvis den enklaste vägen. Nu har Dag Sandahl fått sparken. Svenska kyrkan vet inte vad Gud vill. Men den tror att Gud är agnostiker, bisexuell, feminist och allt annat trendigt. Därför måste Dag sparkas. Och Till Liv gläder sig åt dessa två skribenters klarsynthet och uppmanar till förbön för Sandahl. REDAKTIONEN Jag vet på vem jag tror Carl Fr. Wisløff 200 sidor Kyrkliga Förbundets förlag TILL LIV 02#

12 Vad säger Jesus till kyrkan? Detta är det fjärde bibelstudiet över sändebreven i Uppenbarelsebokens kapitel 2 3. Det handlar om sändebrevet till Tyatira. Läs gärna brevet i Upp. 2:18 29! På sidan 14 kan du läsa en sammanställning över de bibelstudier om Sändebreven som har publicerats i tidigare nummer av Till Liv. I APOSTLAGÄRNINGARNA i Nya testamentet berättas det om en kvinna som hette Lydia och som var från Tyatira. Hon hade kommit till tro och blivit kristen när hon lyssnade till aposteln Paulus predikan i staden Filippi i Makedonien (Apg. 16:4). Var denna Lydia sedan med och grundade församlingen i Tyatira? Vi vet inte men det kan ha varit så. Vid tiden för Uppenbarelsebokens tillkomst fanns det en blomstrande församling i Tyatira (Upp. 2:18 29). Jesus berömmer de kristna i denna stad för deras gärningar, kärlek, tro, tjänande och uthållighet (2:19). Församlingen var tydligen inne i ett expansivt skede och det är därför Jesus kan säga, att dina senaste gärningar är fler än dina första /... / (2:19). Men det finns en sak som inte nämns bland alla lovord: de får inget beröm för att de levde ett helgat kristet liv. Kyrkan i Tyatira var slapp i moraliska frågor. Det fanns uppenbara brister i församlingen som man inte tog tag i och gjorde upp med. Man tillät nämligen en av sina församlingsmedlemmar att lära ut och praktisera en sexuell omoral: Men det har jag emot dig, säger Jesus, att du låter kvinnan Isebel hållas /... / (2:20). Guds vilja är solklar: Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse (1 Tess. 4:7). Allt Satan gör går ut på att antingen hålla oss borta från Jesus eller att få bort oss från Jesus. På olika sätt försöker därför denne Guds fiende att lura oss, så att vi är olydiga mot Gud och hans ord. Bland de kristna i Tyatira fanns det just en sådan brist på helighet i deras sätt att leva. Hur medvetna är vi om fiendens attacker? VEM VAR DÅ ISEBEL? Säkert syftar detta på en speciell kvinna i församlingen, men namnet är förmodligen symboliskt. Den här kvinnan hade ett farligt inflytande i Tyatira. Detta symboliska namn syftade tillbaka på drottning Isebel i Gamla testamentet. Hon levde på 800-talet f. Kr. och var hustru till kung Ahab i Israel. Ahab var en av de svagaste kungarna i Israel, och sedan Isebel hade blivit gift med honom blev hon mycket aktiv i sitt uppror mot den rådande tron och läran i Israel. Hon övertalade kungen att bygga ett tempel och ett altare åt en för Israel främmande gud. Vidare understödde hon 850 profeter i sin omoraliska gudsdyrkan, och hon dödade så många av Israels sanna profeter hon kunde (1 Kung. 16:30 32; 18:4; 21:25 26). Ahab hade inte den moraliska resningen att han kunde stå emot drottning Isebel. Den första Isebel hade varit död i nästan tusen år, men samme onde ande var nu verksam i en kvinna som kallade sig profet i det första århundradet efter Kristus (2:20). Att denna säger sig vara profetissa innebär att hon gjorde anspråk på auktoritet från Gud. Hon förledde de kristna till att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. Man kan jämföra dessa isebeliter med nikolaiterna (2:6) och bileamiterna (2:14). De liknar varandra även om de inte var helt identiska. De kristna i Tyatira var dessvärre lika svaga och eftergivna mot denna nya Isebel, som Ahab hade varit mot den gamla. Hur kunde en sådan omoral tolereras i församlingen? Vad är Jesu budskap i denna situation? På olika sätt försöker därför denne Guds fiende att lura oss, så att vi är olydiga mot Gud och hans ord. Bland de kristna i Tyatira fanns det just en sådan brist på helighet i deras sätt att leva. Hur medvetna är vi om fiendens attacker? I. Budskapet till hela församlingen Jag känner dina gärningar /... / (2:19). Alla de sju aktuella församlingarna i Uppenbarelseboken 2 3 behövde höra de här orden, men Tyatira mer än de övriga, ty många av Isebels synder skedde i mörkret bakom stängda dörrar. Jesus vet ändå allt. Begrunda följande ord: Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor /... / (2:18). Jesus är uppstånden och levande mitt ibland oss och han har ögon som eldslågor! Gud ser, och han vet, och han kommer att döma synden. Hela församlingen hade också ett ansvar för efterlåtenheten mot Isebel: Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel 12 TILL LIV 02#2004

13 I Uppenbarelseboken 22:16 säger Jesus att det är han själv som är morgonstjärnan. illustration: gunilla appell hållas /... / (2:20). Jesus säger också, att alla församlingarna skall ha klart för sig, att han är den som rannsakar hjärtan och njurar /... / (2:23). Att påminna sig själv om detta är en god hjälp när det gäller att leva ett heligt och rättfärdigt liv inför Gud. II. Budskapet till gruppen kring Isebel Jesus kallar till omvändelse (2:21). De här människorna hade haft tillfälle att omvända sig, men de ville hellre fortsätta att synda. Guds inställning är klar: Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HERREN. Vänd därför om, så får ni leva (Hes. 18:32). Men Isebel ville inte omvända sig (2:21). Det fanns dock fortfarande en strimma hopp: om [!] de inte omvänder sig /... / (2:22). Än fanns det således tid att vända om, men den möjligheten skulle snart vara förbi. Om denna sista varning inte togs på allvar skulle domen snart följa (2:22 23). Bädden eller sängen, som varit platsen för Isebels brott, skulle också bli platsen för hennes straff. Gud, hjälp oss att ta varning! III. Budskapet till resten av församlingen Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära /... / (2:24). Alla i församlingen deltog inte i dessa synder, och om samtliga församlingsmedlemmar hade kommit ihåg det apostoliska rådet i Apostlagärningarna 15:28 29 (läs själv!) och följt det, så hade mycket varit annorlunda. I vår egen tid ser vi dagligen många exempel på ett moraliskt förfall. Den sexuella frigjordheten och lössläpptheten sitter ofta i högsätet även i så kallade kristna kretsar. Isebel sprider fortfarande sin lära i kyrkan. Jesus vill rena oss från detta smutsiga liv och han vill stärka oss i tron. Låt oss därför hålla fast vid Bibeln där vi lär känna Guds vilja. Låt oss hålla ut i bön om nåd att kunna leva ett liv som är värdigt vår kallelse. Låt oss betrakta kärlekslivet som en gåva från Gud, helgat i äktenskapet: Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad (Hebr. 13:4). IV. Budskapet till dem som står fasta hos Jesus Jesus säger: Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken /.../ (2:26 28). Detta betyder att den kristne en gång skall få dela Kristi makt, men hur detta skall ske, får vi inte veta. Men det antyder att Guds barn skall få någon form av ansvar i himmelen. Vidare säger Jesus: Och jag skall ge honom morgonstjärnan (2:28). I Uppenbarelseboken 22:16 säger Jesus att det är han själv som är morgonstjärnan. En gång skall därför alla Guds barn få uppleva den fullkomliga gemenskapen med Jesus den gemenskap som de redan här på jorden längtade så mycket efter. INGEMAR RÅDBERG Vdm, forskare, Lödöse TILL LIV 02#

14 Sändebreven Uppenbarelseboken, Bibelns sista bok, berättar om hur den uppståndne Jesus Kristus visar sig för aposteln Johannes. Som det trogna vittne han är, skriver Johannes, på Jesu uppdrag, ner allt han hör och ser. I det andra och tredje kapitlet i Uppenbarelseboken finns nedtecknat det särskilda budskap som Jesus riktade till sju olika kristna församlingar i den dåvarande romerska provinsen Asien i dag västra Turkiet. Breven till dessa sju församlingar beskriver först deras situation, ger därefter oftast både beröm och varning och uppmanar slutligen till förändring. Men Jesu ord till dessa församlingar gäller samtidigt alla människor i alla tider. Vad säger då Jesus till kyrkan i dag? Vad säger Jesus till mig? 1. Upp. 2:1 7 Brevet till Efesus handlar om församlingen som får beröm för sina gärningar, sitt arbete, sin uthållighet och renlärighet har övergivit sin första kärlek uppmanas till omvändelse så att inte Livet lämnar församlingen (Läs mer i Till Liv nr 4/2003!) 2. Upp. 2:8 11 Brevet till Smyrna handlar om församlingen som får lida för sin tro där de kristna förtalas och förföljs som får tröst: Jesus känner dem och är med dem, Jesus har makten, ja, han har segrat över döden! (Läs mer i Till Liv nr 7/2003!) 3. Upp. 2:12 17 Brevet till Pergamus handlar om församlingen som lever i ett centrum för hednisk religionsutövning och kejsarkult och som står mitt i kampen mellan sanning och lögn uppmanas att omvända sig från det som inte tillhör det kristna livet får veta att Sanningen skall segra över lögnen! (Läs mer i Till Liv nr 11/2003!) 4. Upp. 2:18 29 Brevet till Tyatira handlar om församlingen som får beröm för flera olika saker men som samtidigt tolererar en sexuell omoral bland sina medlemmar på ett särskilt sätt behöver höra att Jesus ser och vet allt och som kallas till omvändelse uppmanas att leva ett helgat liv om den vinner seger får uppleva den fullkomliga gemenskapen med Jesus i himmelen Ingemar Rådberg fortsätter i kommande nummer med bibelstudier över de tre följande sändebreven. Ingemar är bosatt i Lödöse. Han är forskare och VDM (Verbi Divini Minister) som betyder Guds Ords tjänare. I mötet med Guds ord Och hans namn är Rådgivare! FÖR MIG HAR DET ALLTID VARIT en trygghet att kunna be Gud om råd i små vardagsbekymmer; om hjälp inför ett prov eller tålamod med någon medmänniska. Men, det kommer tillfällen i livet när man plötsligt inser hur totalt beroende man är av Guds vägledning. Bönen om Guds ledning har ställts på sin spets nu när skolplikten inte längre styr min tillvaro. När svåra beslut ska tas, önskar man helst att Gud ville skriva ett svar med bläck på himlen. När det inte är Hans sätt, frestas jag till att tänka att det där med att ledas bara är en klyscha. Till sist är det väl ändå jag som måste ta de avgörande besluten för min framtid? I möte med Ordet blir man liten! Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg (Jer. 10:23). Hennes framtid beror alltså inte på om hon råkar välja att gå till höger eller till vänster. Hon klarar inte ens av att själv lyfta fötterna! Jesus frågade en gång sina lärjungar: Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? (Matt. 6:27). Tänk, inte ens en halvmeter in i framtiden kan vi få skryta med! När man umgås med barn mitt arbete sedan ett halvår tillbaka måste man svara på åtskilliga frågor. En dag frågade femåringen varför vi finns till. Det kloka svar som skulle ha väntat på min tunga blev ett stammande. Triumferande fick han själv ge svaret på gåtan : Därför att Jesus har skapat oss. Jesus säger att vi ska bli som barn. När vi står inför olika beslut och frågorna trängs i huvudet, borde vi bara tänka på vem som har skapat oss. Vem är det som styr våra steg? På hans axlar vilar herradömet och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste (Jes. 9:6). När jag stod inför ett vägval läste jag Psaltaren 139 en fantastisk livlina att få gripa tag i när man känner sig osäker. Där Låt mina fötter få gå, på vägar du vill jag ska vandra står det att innan ett ord är på min tunga, så vet Herren allt om det. Där står det att Herren såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster och att Han har bestämt alla mina dagar. Tanken att jag själv skulle styra min framtid, bleknar inför Rådgivaren. Jag får konstatera att Herren, i Jes. 55:8 9, ger en utmärkt resumé av situationen: Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Jag känner mig liten i en mäktig Fars hand! LINNEA ÅSTRÖM Studerande och barnflicka, Etiopien foto: eva-karin einarsson 14 TILL LIV 02#2004

15 Missionsnytt foto: kerstin nilsson Angeläget arbete i Nakuru Det behövs förstärkning på missionärsfronten i Nakuru Jag vet inte vad Gud har tänkt i framtiden, men jag ser att det finns så mycket att göra här och i omnejden. Skörden är stor men arbetarna är få (Matt. 9:37). En församlingsbyggande verksamhet bör visserligen i första hand skötas av de nationella arbetarna, men en extra missionärsresurs skulle kunna inspirera kyrkan till att vidare bygga församlingen samt att på olika sätt nå ut. Stadsmission är en stor utmaning för MBV och för ELCK, som i huvudsak är en landsbygdskyrka. Detta sätter sin prägel också på stadsförsamlingarna. Redan i mars 2003 diskuterades i gatubarnskommittén möjligheten att öppna ett rehabiliteringscenter med ett tiotal platser i kyrkcentrets lokaler. Tyvärr mötte vi då skeptiska reaktioner och efter hand mycket starkt motstånd från Pangani Skola. Eftersom kyrkan ligger på skolans tomt, tvingades vi efter en del samtal ge upp tanken. Men Gud hörde vår bön och öppnade en annan dörr för oss. Vi såg oss i stället om efter ett lämpligt hus att hyra och hittade ett trevligt i närheten av kyrkan. I december beslutade kommittén att hyra huset (MBV har anslagit kr/mån till hyran). Vi blev också tillsagda att upphöra med våra lördagsprogram. I stället kommer barnen nu på söndagarna till Pangani kyrka för bad/tvätt, söndagsskola och mat, och en del av dem stannar också på gudstjänsten. I och med att rehabiliteringscentret nu kommer att öppnas, står vi inför ett nytt, spännande skede i verksamheten. Det är också väldigt svårt men nödvändigt för att kunna hjälpa åtminstone några av de barn vi får kontakt med till en sund rehabilitering. Frivilliginsatserna behöver kompletteras med anställda krafter och ett dygnet-runt-arbete kräver mer resurser. Men Gud har visat sig trofast och kommer inte att lämna oss nu heller. Alla möten med människor är tillfällen att sprida evangelium. Våra erfarenheter i arbetet med barnen är att behovet av insatser kan vara olika. Någon har sagt: Om man ska dela evangeliet med en hungrig så måste man slå in det i ett matpaket! Och när Jesus sade: Gör alla folk till lärjungar! så menade han alla dem som i olika avseenden hungrar. UR BREV FRÅN RAKEL SMETANA Missionär i Kenya Afrikaresor Carlåke Söderlind, som under hösten 2003 tillträtt tjänsten som missionssekreterare för MBV:s arbete i Etiopien, gör ett månadslångt besök i landet för att samråda med missionärer, ledning och medarbetare i den Etiopisk Evangelisk-Lutherska Kyrkan (EELC). Han anlände till Addis Abeba den 27 januari. Missionssekreterare Karin Gunnarsson skulle den 10 februari ha åkt till Kenya för bl.a. samråd i kyrkan (ELCK). Tyvärr har Karin, p.g.a. halkan, brutit höger handled och resan måste därför inställas. Låt oss komma ihåg henne i våra böner! ELCK inbjuder till en teologisk konferens på Matongo den februari. Utöver kyrkans egna präster deltar medarbetare från missionsorganisationer och ett antal evangelisk-lutherska kyrkor i Östafrika och på Afrikas horn (bl.a. Uganda, Sudan, Etiopien och Eritrea). MBV:s samarbetskyrkor i Eritrea och Etiopien sänder vardera två representanter: presidenten qeshi Temesgen Temnewo och generalsekretaren ato Ghirmai Mesghena resp. presidenten ato Milkias Petros och generalsekreteraren ato Endale Awgichew. MBV kommer vid konferensen att representeras av missionsföreståndare Roland Gustafsson, som är i Kenya den 14 februari 2 mars. Missionsdag den 13 mars i Ängeholm Se annons i bilagan. Missionssekretare för hemlandet Jan-Åke Johansson tillträdde i slutet av januari sin deltidstjänst som missionssekreterare i MBV för hemlandet. Jan-Åke kommer bl.a. att arbeta med planeringen av MBV:s predikoturer. Han kan nås på telefon eller via e-post janake.johansson@msbv.se. Läs På tråden-intervjun med honom i Till Liv nr 1/04! Föreståndare på Fridhem Missions- och ungdomshemmet Fridhem, Vännäs, har fr.o.m. slutet av januari en ny föreståndare genom att Jan-Ulrik Smetana återvändt till Norrland och går in i den tjänsten. Han har i 3,5 år studerat vid Församlingsfakulteten resp. Lutherstiftelsen i Göteborg. Jan-Ulrik (Janne) Smetana är styrelseledamot i MBV och en uppskattad skribent i Till Liv. Janne bor med sin familj i familjen Göranssons hus i Bjurholm och har följande adress (förutom Fridhem): Jan-Ulrik Smetana, Brännland 63, Bjurholm, tel (bost.), (Fridhem) E-post: se Nya medarbetare i Droppen och barninspiratör på G! Barntidningen Droppen vill förmedla Bibelns glada budskap. Den riktar sig till barn i skolåldern, följer kyrkoåret och är tänkt som hjälp för barns tro i familj och barnverksamhet. Tidningens redaktör, Bodil Månsson, Ängelholm, lämnar nu över en del av arbetet för att kunna gå in en tjänst i KUS (Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige) som barnverksamhetsinspiratör. I det arbetet, som hon kommer att dela med ytterligare en person, får hon möjlighet att på olika sätt inspirera ledare i barnverksamheten i föreningar och på missionsgårdar. För Droppens layout kommer Nilla Henriksson, Stockholm, att ansvara (en 25%-ig tjänst) och för prenumeration av tidningen Ingrid Einarsson, Åhus. Bodil Månsson fortsätter som redaktör för tidningen. Vi hälsar Nilla och Ingrid välkomna i arbetet med Droppen och önskar dem och Bodil Guds rika välsignelse! ADRESSER: Bodil Månsson, 0435/29056, bodil.mansson@mbox301. swipnet.se Vill du engagera dig mer för missionen? En förening, församling, grupp eller enskild person kan välja ett projekt eller del av ett projekt, som känns angeläget att satsa på. Kontakta Irma Andersson Tel: E-post: irma.andersson@msbv.se TILL LIV 02#

16 Mission i Etiopien Tillbaka i Etiopien Makarna Olof och Sosso Göransson med barnen Rebecka, Miriam, Zacharias, Simon, Benedikta och Silas reste till Etiopien den 20 januari. De återupptar därmed tjänsten i Etiopiens Evangelisk- Lutherska Kyrka (EELC) vid det teologiska seminariet i Asella. Olof undervisade där hösten 1997, men fick året därpå avbryta tjänsten p.g.a. sjukdom i familjen. Linnea Åström, Vännäs, följde med familjen Göransson och kommer under det närmaste halvåret att hjälpa familjen i hem och skola. Lars Göran Brandt har träffat familjen. Hur kommer det sig att ni nu återvänder till Etiopien? Vi hade rotat oss ganska ordentligt i Norrland, berättar Olof. Vänner, hus, djur, en bra kristen skola (Arkenskolan) och mitt arbete på Fridhem. Vi hade länge inga tankar på att återvända till Etiopien. Men på liknande sätt som Gud ledde våra vägar till Norrland väckte han en längtan till att arbeta i Etiopien igen. Det var när vi, för snart två år sedan, läste i Till Liv att MBV sökte en teolog till seminariet i Asella. Avgörande för att vi överhuvudtaget skulle kunna resa var, att de hälsoskäl, som tvingade oss kvar i Sverige för sex år sedan, inte längre satte stopp för utresan. Hindret Gud då ställde i vägen, har han nu tagit bort. Hela familjen Göransson samlad. Be för dem och deras liv i Etiopien. Ni har fått vänta ganska länge på arbetstillstånd vad har det inneburit för er? Det har upplevts olika i familjen. Mest påfrestande, menar Sosso, har det nog varit för Olof, som avslutade sin tjänst på Fridhem för att kunna resa. Men nu kan vi se Guds goda planering. Vi fick möjlighet att redan på hemmaplan börja studera amharinja tillsammans. Det var utmärkt. Och när vi nu reser får vi lämna över vårt hus direkt till våra hyresgäster. Ni är en förhållandevis stor familj är det möjligt att leva och arbeta i en helt annorlunda kultur? Både Sosso och Olof menar att om barn bara får känna trygghet i närvarande och kärleksfulla föräldrar kan det vara utvecklande och bra för dem att få uppleva olika kulturer och levnadssätt. Är inte egentligen alla människor på liknande sätt beroende av vår himmelske Far för att känna verklig trygghet här på jorden och till slut i dödskuggans dal? tillägger Olof. Vad händer under den närmaste tiden? Förmodligen kommer vi att vara i Addis Abeba några veckor för att ordna med en del myndighetskontakter, skola, körkort, bil och träffa missionärskollegerna Hanna-Karin och Workneh Hechamo samt kyrkans folk i Addis. Sosso berättar vidare att barnen skall gå i skolan i Asella, men att skolstarten blir i Addis. När vi väl är i Asella är tanken att Olof till att börja med skall studera amharinja. Själv kommer jag att vara lärare för våra skolbarn, Rebecka (åk 3), Miriam (åk 1) och Zacharias (förskoleklass), förklarar Sosso. Hur kommer familjens vardag att se ut? Min egen tid kommer att domineras av undervisningen av barnen, fortsätter Sosso. De yngre barnen, Simon, Benedikta och Silas, får vara tillsammans med oss i skolhuset och leka och pyssla med sin barnflicka Linnea. EELC har en skola en bit bort, så vi kommer att försöka 16 TILL LIV 02#2004

17 lägga våra raster samtidigt som de har sina så att barnen får fler kompisar under skoldagen. Redan finns också tankar om hur fritiden ska användas. Efter skolan kommer vi att utforska omgivningarna, gå på promenader, träffa folk och försöka lära oss tala amharinja, bjuda hem kompisar till barnen och gå och hälsa på hos grannarna, berättar Sosso. Linnea Åström kommer under ett halvår att bistå er i hem och skola.vad betyder det för er? Oerhört mycket, understryker både Sosso och Olof. Vi är väldigt glada och tacksamma att hon följer med en termin! Hon har varit barnflicka till våra yngsta under hösten. Det blir en stor trygghet för våra barn att ha henne med. Bara med tanke på flygresan känns det mycket lättare med ett par extra händer, när vi reser med så många små barn Hur kan missionsvänner och Till Liv-läsare hjälpa er i uppdraget? Olof påminner om att de är utsända av missionsvännerna i Sverige. Vi är beroende av att ni tar ansvar för oss, ber för oss och på olika sätt offrar för arbetet. Missionsarbetet är ett gemensamt uppdrag vi har, där nu vi är de som reser, medan andra är de som sänder och på olika sätt arbetar för missionens sak. Vi vill uppmana er att ta del av vad vi och andra missionärer skriver i Till Liv, i hälsningar och i bönebrev. Och skriv gärna personliga hälsningar tillbaka, avslutar Olof. LARS GÖRAN BRANDT Redaktionsmedlem En god sak kan man göra två gånger Julen är sedan en tid nerpackad i lådor och undanställd men julens glada budskap kan vi höra året runt. Hanna-Karin och Workneh Hechamo gör en tillbakablick och berättar om sitt julfirande i Etiopien, om budskapet de hörde och funderar över konsekvenserna Hanna-Karin och Workneh Hechamo arbetar som missionärer för MBV i Etiopien. Brev och hälsningar är alltid roligt att få. Adressen är: P.O. Box 1002, Addis Abeba, Etiopien. E-post: slm@telecom. net.et FÖR SVENSKAR i gemen är kanske julen den största högtiden under året men inte så för de kristna etiopierna för dem är påsken större. Och när man tänker efter, måste man väl ge dem rätt i det. För Paulus var det viktigaste i det kristna budskapet att Kristus dog för våra synder och att han uppstod på tredje dagen. Men visst är julen en stor högtid också här i landet och liksom hos oss spelar maten en stor roll och helst skall man även ha nya kläder till jul. Etiopisk julafton infaller på Trettondedag jul, precis som i de övriga ortodoxa kyrkorna, t.ex. i Egypten och Ryssland. På så sätt har vi nu förmånen att få fira jul två gånger. Vi firar svensk jul i familjen och gör det så svenskt för oss som vi kan. En tradition är julbönen i norska missionens kapell och i år lästes texter på alla de tre nordiska språken. O, helga natt sjöngs av den skandinaviska kören. Juldagen var vi på gudstjänst i den Internationella kyrkan; visst var det internationellt då vi fick sjunga olika verser i Joy to the world på engelska, franska och koreanska, något som konkret påminde oss om att Jesus föddes till jorden för att frälsa alla folk! I den lutherska kyrkans församling i Addis Abeba är julfesten något alldeles speciellt. På eftermiddagen fylldes kyrkan till sista plats och programmet började med att söndagsskolbarnen framförde sitt program med sånger, textläsning och dialoger. Efter en kort paus fick vi lyssna till predikningar och sång av alla kyrkans körer. Ett gott budskap framförs om det som är julens kärna, om barnet som fick namnet Jesus ty han skall frälsa sitt folk från deras synder, om honom som är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. På juldagens förmiddag var det åter gudstjänst och i år predikade qes Bahta Bezuamlak från Joh. 3:16 ytterligare en påminnelse om att Gud älskade hela världen och utgav sin Son för oss. Vi fick igen lyssna till O, helga natt, denna gång på amharinja, sjungen av en flickkör, vars flesta medlemmar tillhör sångarfamiljen Araya, nu i tredje generationen. Åter ett konkret bevis på att Jesusbarnet föddes till jorden för att frälsa alla folk i alla generationer. Men fortfarande är det många som ännu inte hört det glada budskapet och just därför är mission så viktig. Jesus föddes också för dem som inte känner honom. Hur skall de lära känna honom om ingen predikar för dem? Och vem skall predika om ingen blir utsänd? Finns det något som just du skulle kunna göra för att det glada budskapet skall spridas vidare? Jesus föddes för att frälsa just dig! Du har väl tackat honom för det? HANNA-KARIN OCH WORKNEH HECHAMO Missionärer i Etiopien TILL LIV 02#

18 Att läsa Bibeln är att vara med Jesus sa Mirjam Johansson en eftermiddag i slutet av hösten när jag träffade henne, hennes mamma Kerstin Johansson och mormor Birgit Hjort, för ett samtal för att dela vår erfarenhet, längtan och våra bekymmer kring bibelläsningen. Vi börjar vårt samtal vid ett gott kaffebord hemma hos Birgit i hennes trevliga lägenhet präglad av många års tjänst i missionen. Strax dukas kopparna bort och vi kommer in på bibelläsningen och en del annat. foton: cia andersson Är ni alla tre uppvuxna med att läsa Bibeln? BIRGIT: Far läste alltid på kvällen högt för oss, både ur Gamlaoch Nya testamentet och Psaltaren han höll på länge och vi barn låg i sängarna och lyssnade. KERSTIN: Jag kommer mest ihåg stunderna i Addis Abeba, Etiopien, med missionärsbarnen Nilsson. Det var ingen stress och farbror Gunnar läste i följd ur Bibeln. Man förstod inte allt, och det var rätt långt, men det var en stor trygghet. BIRGIT: Vi läste även i vår familj, Martin gjorde det. Det var mest ur Bibeln men även Rosenius dagbetraktelser. KERSTIN: När våra barn var små läste Lasse och jag ur Barnens Bibel, det fanns bilder i den och så var den på barnens nivå. När de blev större läste de högt och deltog. Sen är det viktigt med samtal om det man läser. Det hade vi också när jag var barn man fick ställa sina frågor. Hur har ni det med bibelläsningen? BIRGIT: Ja, ibland får jag dåligt samvete. Det är när jag läser mycket i andra böcker, och när jag sen ska läsa Guds Ord är jag så trött att jag får säga: Gode Gud, förlåt mig! Det blev inte så mycket i kväll. Ja, sån är jag KERSTIN: Men det känner nog många igen sig i Ofta har man 18 TILL LIV 02#2004

19 foto: eva andersson Birgit Hjort (84), sjuksköterska och missionär, Hässleholm; Kerstin Johansson (52), lärare, Örkelljunga; Mirjam Johansson (29), lärare, Lund. Birgit: Min bibel är 1917 års översättning och jag har köpt den för 10 kr. Jag tyckte den var så fin för den var vit. Det är den jag är hemma i. Sen har jag tänkt att jag skulle börja läsa i Folkbibeln, men det blir inte av. Kerstin: Jag har bytt en gång. Det gjorde ont att släppa konfirmationsbibeln (1917). Jag fick föra över understrykningarna till Giertz Bibel som jag nu har. Jag tycker den är bra. Och jag håller kvar vid den nu. Jag trodde inte jag skulle bli sån, men ju mer orden har sjunkit in i en desto svårare är det att släppa den. Men jag läser den engelska Bibeln ibland. Mirjam: Jag hade Giertz Bibel ända till i sommar. Den hade då gått sönder så jag behövde en ny. Jag hittade en bibel, det var Folkbibeln, med mycket fin layout. Jag har inte fört över några understrykningar jag tänker att jag får nya bibelord nu men jag hittar inte så bra som i den gam- tänkt: Nu ska jag få ordning på det här med bibelläsningen. Så sätter man igång men ger upp efter en tid, och det tycker man är förargligt. Men varför är det så? Det är ju en förmån att få läsa men det blir lätt prestige även med min bibelläsning. MIRJAM: Det kan nog lätt bli det och så läser man för att man har dåligt samvete. Men vad är värdefullt i Guds ögon? Gud är ju vår Far och han vill att vi ska vara glada för att vi får vara med honom, och tappar vi det, för att vi inte hinner läsa ett kapitel om dagen, då blir det lite absurt. Sen får man ändå vissa perioder kämpa med det. På vägen hit tänkte jag på en rad ur en lovsång: This is my daily bread. För mig är det min utgångspunkt, mitt dagliga bröd då lever man av det. KERSTIN: Ja, för mig är det som ett manna, jag behöver verkligen ett Guds ord. Jag har många favoritställen i Bibeln och det är gott. Ibland studsar det upp mot mig vissa ord. Då tar jag emot dem från Gud och låter dem sjunka in. Så kan de bära mig igenom hela veckan. Det andra sättet att läsa är att först läsa en bibeltext, sen fundera över den och så läsa förklaringen, jag följer Bibeln i dag. MIRJAM: Jag har något som heter Segerplanen. Det låter pretentiöst, men då läser man tre avsnitt i Psaltaren, NT och GT. Varje dag ska man egentligen hinna med allt men det har jag lämnat. Jag väljer Psaltaren på morgonen och sen på eftermiddagen försöker jag läsa något av det andra. Jag har lärt mig att det finns Guds logos. Man läser och blir uppbyggd för att man läser. Så finns Guds rhema, Guds tilltal, en vers som drabbar. Då slår jag ofta upp parallellställen. Så har jag en bok där jag skriver upp sådana verser och sen kan jag gå tillbaka till dem. BIRGIT: Det är också givande att börja från början och läsa igenom Bibeln. Det har jag gjort några gånger. Och så jag läser mycket i Psaltaren och ber med den. KERSTIN: Ja, det gör jag också. Sen är det bra att ha en bestämd plats. Jag har min hörna vid mitt nattduksbord och jag gör det gärna till en skön stund. Då får jag slappna av och vila, det är ingen kravfylld stund. Ibland är det svårt att få tid att läsa och ibland blir det väl inte av? KERSTIN: Det är så lätt att ens självförtroende sjunker när man jämför sig med andra eller om man blir orolig inför framtiden. Guds ord är ett skydd då. Jag läste i Junia, en kristen kvinnotidning, en artikel av Anita Barker om vad Guds ord betyder: Jag är vad Guds ord säger att jag är. Jag har vad Guds ord säger att jag har. Och jag kan göra vad Guds ord säger att jag kan göra. Och alla Guds löften de tillhör mig, ja, de tillhör mig. MIRJAM: Vissa perioder blir det verkligen ett dagligt bröd, man äter och så föds det en hunger. Jag blir beroende och då klarar jag mig inte utan det. Men så är det inte alltid. Om det går några dagar som jag inte läser, blir jag nedstämd och vilsen. Så kommer jag till en punkt: Vad håller jag på med? Jag måste ha en korrigering av mitt liv för mig är Bibeln det. KERSTIN: Men det är bättre att läsa även om det är torrt Israels barn tyckte inte alltid om mannat, men de åt av det så kan det vara för oss också. Sen inspirerar det ju mycket om man åker på läger och möten och får god undervisning. Bibelläsning och bön hör ihop KERSTIN: Det är viktigt att veta att man inte tar till sig Ordet själv. Och det hänger inte på hur lång min bön är innan, men man får be: Gode Helige Ande, var med mig! Sen är det ju så att Gud ser ens tankar och motiv, man kan ju inte lura vare sig honom eller sig själv med ett fromt yttre. MIRJAM: Man kan inte bygga upp någon stämning. Det räcker att Gud är levande jag får be att det jag läser blir betydelsefullt mig. KERSTIN: Jag tycker att det ibland är svårt att samla tankarna TILL LIV 02#

20 när jag ber tyst. Plötsligt förbereder jag en lektion i stället. Då brukar jag be högt. Kan man i en gemenskap fråga varandra: Hur har du det med din bibelläsning? MIRJAM: Ja, jag skulle ta det som verklig kärlek. Man får prata med sina vänner om när det är svårt men också berätta det som är positivt. KERSTIN: Det är kanske mer naturligt i en studentmiljö. Ibland tycker jag det kan vara svårt om man vill samtala, alla vill inte MIRJAM: Men ibland tänker vi att andra inte vill prata om det och så har vi det som förevändning. BIRGIT: Ja, vi har våra egna föreställningar om vad människor ska tänka Det kan jag uppleva när jag är i missionshuset. Om man vill kan man gå fram och få förbön. Det har jag inte haft mod till. För då tänker jag att andra tänker: Men vad är det nu med Birgit? Jag är inte så modig nu som när jag var ung. Jag önskar att jag vore det och jag ber om det. Vad folk tänker borde ju inte hindra en. MIRJAM: Nej, som tiden är har man inte råd att bry sig för mycket om vad folk tycker. Det behövs modiga personer, i alla generationer, som tycker att Gud är viktig och vågar gå hans väg. Vi behöver andliga fäder och mödrar som kan inspirera och vara föredömen. KERSTIN: Sen är det viktigt att läsa Bibeln tillsammans med andra, i en bibelstudiegrupp, det ger så mycket. Man undervisar och uppbygger varandra. Vad mer är viktigt när det gäller bibelläsningen? MIRJAM: Vi behöver också ta emot bibelordet och praktisera det, det känns som nästa steg. T.ex. orden om att man ska skydda främlingen och änkan och den faderlöse det får jag ta till mig. Känner jag några sådana? BIRGIT: Ja, här är en änka MIRJAM: Gör bibelordet konkret och låt det leda till handling. Då tror jag Bibeln blir mer levande och landar i vardagen. Man testar och det händer något. KERSTIN: Ja, jag läser gärna i Apostlagärningarna. Det händer mycket där, och det blir en längtan att få se mer av detta också i min egen vardag. Allt som händer där kan hända i dag också! Andra böcker man läser lägger man undan, men vad spännande att man inte blir färdig med Bibeln, det finns alltid mer att få! MIRJAM: Det är viktigt att man håller Ordet högt, inte lägger till eller tar bort något. Man får ställa sina frågor men får någonstans ändå, när det är svåra frågor, falla ner inför Gud EVA ANDERSSON Redaktör, Lund Kort och gott Ta vara på fastetiden! Söndagen den 8 februari är egentligen Septuagesima, dvs. söndagen ungefär 70 dagar före påsk, men Kyndelsmässodagen infaller i år den dagen. Efterföljande söndag är Sexagesima eller Reformationsdagen och därefter kommer Fastlagssöndagen, som i Evangelieboken har temat Kärlekens väg. Texterna handlar bl.a. om att Jesus med sina lärjungar börjar vandringen mot Jerusalem. Fastlagssöndagen infaller alltså i år den 22 februari och är den första av de tre dagarna i den s.k. fastlagen. (Dessa tre dagar firas med karneval, farväl till kött, i stora delar av världen.) På onsdagen efter Fastlagssöndagen, Askonsdagen, börjar den 40 dagar långa fastetiden och den varar till och med påskafton. Söndagarna är i kyrkan aldrig fastedagar eftersom Kristi uppståndelse alltid firas då. I fastan får vi följa Jesus på hans vandring till Jerusalem och Golgata. Fastan ger oss även möjlighet att tänka över våra liv. Vi uppmanas i bibelstudiet över sändebrevet till Tyatira (s ) att leva ett liv som är värdigt vår kallelse. Gud har ju inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse (1 Tess. 4:7). Låt gärna fastetiden bli en tid då vi ser över och fördjupar våra kristna liv. Vi kan försöka sakta ner vårt tempo, stänga av högtalare och TV-apparater och kanske också avstå från nöjen och konsumtion för att ge vår medmänniska av vår tid och våra pengar. Vi får söka stillheten, avsätta mer tid för bön och kanske på ett nytt sätt läsa Bibeln och så vara med Jesus. Vi bör låta fastan, då Jesus gick mot Jerusalem, sitt lidande och sin död, bli en tid då Jesus och vad Han har gjort för oss blir viktigt i våra liv, ja, det enda nödvändiga. EVA ANDERSSON Fasteinsamling 2004 Jesus talar vid några tillfällen om sitt uppdrag på följande sätt: Jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat (Luk. 12:50). Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med? (Mark. 10:39.) Under de kommande veckorna får vi följa Jesus på hans tunga och smärtsamma vandring i försoningens tjänst. Vem kan förklara och förstå vad det innebar för honom? Vi kan bara i stum förundran och tacksamhet åter stanna upp och konstatera att han genomgick sitt dop, drack den bittra kalken och efter sin vånda utropade: Det är fullbordat. Det var för mig, det var för dig lovat vare hans välsignade namn! Mot bakgrund av vad världens Frälsare gjort och i enlighet med hans eget uppdrag får vi vara tjänare och vittnen. Låt oss med tacksamhet och ny frimodighet ställa oss till förfogande i missionens tjänst! Ditt engagemang, din förbön och ditt offer behövs det gäller människors frälsning. Tack för din gåva till MBV:s missionsarbete under fastetiden! Postgiro Bankgiro ROLAND GUSTAFSSON Missionsföreståndare foto: cia andersson 20 TILL LIV 02#2004