Skogs bruket Din guide. till skogsodling. Stoppa rotrötan Violinbygge är handarbete Miljöstödsavtal utan tvekan

Transkript

1 Skogs bruket Din guide till skogsodling Stoppa rotrötan Violinbygge är handarbete Miljöstödsavtal utan tvekan

2 Skogs bruket Din guide till skogsodling Stoppa rotrötan Violinbygge är handarbete Miljöstödsavtal utan tvekan i detta nummer 6 Din guide till skogsodling Fyra steg till ett bra förnyelsearbete efter en slutavverkning. 11 Stoppa rotrötan Rotrötan är det värsta hotet mot våra gran- och tallskogar. Det enda sättet att motverka spridning är att bekämpa den i alla avverkningar i barrträdsdominerade skogar under barmarksperioden. 13 Plastlik film av björkcellulosa VTT och Aalto-universitetet har utvecklat en metod med vilken man kan tillverka ett plastlikt genomskinligt förpackningsmaterial. 14 Riktiga hästkrafter i skogen Hästarna Sallina och Tarsan och föraren Peter Ekholm trivs utmärkt med att jobba tillsammans. 18 Ansvar och samarbete räddningen för våra vatten Surhet, metaller, näring och fasta partiklar är några av hoten mot vattnen och deras invånare. Ansvaret för vården av våra vatten ligger på dig och mig. 22 Violinbygge är handarbete Det finns enbart en handfull personer som kan bygga violiner i Finland. En av dem är Leif Kronkvist i Nykarleby Miljöstödsavtal utan tvekan Ett brev från Skogscentralen fick Christina Lagerqvist att ingå ett miljöstödsavtal och få pengar för en livsmiljö i sin skog. OMSLAGSBILD: RODEO 2 Skogsbruket 4/2012

3 Skogs bruket OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD NR 4/2012. APRIL. ÅRGÅNG 82 Utgivare Redaktion Chefredaktör Redaktionschef Redaktionssekr. Redaktör Medarbetare FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR RF ORRSPELSGRÄNDEN HELSINGFORS tfn fax fornamn.efternamn@tapio.fi Johnny Sved tfn Gerd Mattsson-Turku tfn Margita Törnroth tfn Maria Lindén tfn Helena Forsgård tfn helena@vikan.ax Nina Jungell tfn nina.jungell@gmail.com Marianne Palmgren marianne.palmgren@pp.inet.fi Christoffer Thomasfolk tfn Siv Vesterlund tfn siv.vesterlund@gmail.com Bertel Widjeskog tfn bergine@multi.fi Annonsförsäljning Oy Nordinfo Ab Mats Almqvist tfn mats.almqvist@nordinfo.fi Adressförändringar och prenumerationer Margita Törnroth tfn skogsbruket@tapio.fi Prenumerationspriser (inkl. moms 9 %) Helårsprenumeration (11 nr) 49 euro i Finland 49 euro i Sverige 53 euro i övriga länder (moms 0 %) Halvårsprenumeration (6 nr) 30 euro i Finland 30 euro i Sverige 33 euro i övriga länder (moms 0 %) ISSN Layout och ombrytning Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos Tryckeri Papper Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper Bioekonomin växer LEDAREN BIOEKONOMI ÄR ETT nytt begrepp som används för att beskriva den del av ekonomin som baserar sig på biologiska resurser. Det handlar om produkter och tjänster som har sitt ursprung i den levande naturen. Huvudorsaken till att vi nu går mot en bioekonomi är att vi om hundra år är dubbelt fler människor samtidigt som de ändliga naturresurserna börjar tryta. För att världen ska må bra och klara sig är vi helt enkelt tvungna att övergå till förnybara naturresurser och bli ännu mer resurssnåla. När utbudet på råvaror blir allt knappare i förhållande till efterfrågan leder det oundvikligen till att råvarupriserna stiger. Den långsiktiga prognosen för skogsbruk i Finland är med andra ord positiv. Trä är en förnybar råvara som har många goda egenskaper och som kan användas väldigt mångsidigt. Vi sköter våra skogar på ett hållbart sätt och kan svara på en ökande efterfrågan från omvärlden. I Finland utvecklas bioekonomin med energisektorn i spetsen. Vi har redan ersatt fossila bränslen i värme och elproduktion och flera bioraffinaderier planeras gemensamt av skogsindustri och oljeindustri. Råvaror från skogen kommer att förädlas till biobaserade flytande bränslen som ersätter fossil mineralolja inom transportsektorn. Byggsektorn följer och nyutvecklade byggsystem och förnyade byggbestämmelser gör att träalternativet blir allt mer intressant. När det gäller höghusbyggande och renovering av 60 och 70-talets elementhus finns en väldigt stor potential. Nya produkter som den tunna plastlika film som kan göras av björkcellulosa öppnar nya möjligheter och marknader. Men när den är färdigutvecklad öppnar det nya möjligheter och marknader för vårt virke. Vi kanske känner oss oroliga över att snabbväxande eukalyptus kommer att ta över hela marknaden och slå undan fötterna på vårt skogsbruk. Det finns många saker som talar emot en sådan framtid. En ökande efterfrågan gör att priset på eukalyptusvirke också stiger. I Brasilien har priset på lövmassaved redan stigit så att priserna närmar sig den nivå vi har i Europa. På många håll är ägoförhållanden och vem som har beslutanderätt om hur marken ska användas oklar. Det har bland annat Stora Enso fått uppleva när de gick in för att investera i plantager och kartongindustri i sydvästra Kina. Metsä Group meddelade nyligen att det japanska handelshuset Itochu köpt 24,9 procent av Metsä Fibre. Det måste ses som ett stort erkännande av finländskt skogsbruk. Japanerna vill säkra sig om att de har en trygg leverantör av massa med hög kvalitet till en växande mark i Asien. Kvalitet, leveranstrygghet och hållbarhet är trumfkort som gör att vi har goda förutsättningar att klara oss i en växande global bioekonomi. Vi kan till och med ta ut ett pris som ligger lite över medeltalet! JOHNNY SVED johnny.sved@tapio.fi Skogsbruket 4/2012 3

4 Satsningar på naturturism lönande fjol fick våra 37 nationalparker ta emot I 2,1 miljoner besök. Forststyrelsen har i tre års tid undersökt nationalparkernas inverkan på den lokala ekonomin. Trenden är klar: den penningsumma som staten investerar i friluftsservice i nationalparkerna och strövområden får samhället tillbaka mångfaldigt i form av lokal företagsamhet och arbetsplatser. I fjol hämtade nationalparksbesökarna med sig till närområdet i medeltal cirka 10 euro för varje euro som investerats i friluftsservice i nationalparken. År 2010 var summan sju euro. Mest pengar åt den lokala ekonomin avkastar Pallas-Yllästunturi nationalpark, 30 miljoner euro. På andra plats kommer Urho Kekkonens nationalpark med 20 miljoner euro. Höga virkespriser i Brasilien Brasilien har priset på lövmassaved och I timmer skjutit i höjden. De har aldrig varit så här höga förut. Enbart cellulosafabriker i Europa och Australien har för närvarande högre priser på sin lövmassaved. De brasilianska sågverken hade ett bra år Efterfrågan var hög i hemlandet och exporten drog bra. Största delen av sågvaran exporterades till Kina, Saudiarabien, Mexico och Marocko. Brasilien räknar med att efterfrågan på sågvaror ökar i hemlandet Brasilien är värd för FIFA World Cup 2014 och Sommar-OS 2016 hålls i Rio de Janeiro. Alla de byggen som ska göras fram till OS kommer att innebära ett lyft för den brasilianska byggsektorn. Den offentliga och privata sektorn väntas investera mer än 12 miljarder dollar bland annat i hotell och infrastruktur. FOTO: Stora Enso När ska groten ut? Ska groten köras bort från avverkningsytan när den är färsk och grön eller när den har tappat barren och är brun? Skogsbolagen i Sverige tvistar om vad som är bäst, skriver ATL.nu. Den gängse metoden både i Finland och i Sverige är att låta groten torka i små högar på avverkningsytan för att sedan under sommaren köras ut till skogsbilväg. Men nu går Sveaskog en annan väg. Fördelarna med att köra ut groten grön är enligt Sveaskog att man får ihop större volymer när den inte sjunkit ihop. Groten är också renare när den lastas från snötäcket och avverkningsytan kan också planteras snabbare. Stora Enso står fast vid den gamla metoden. Groten ska köras ut när den är torr och brun. Våra kunder vill ju ha ett torrt bränsle, säger Peter Sondelius, vd på Stora Enso Bioenergi. Det är också bättre att de näringsrika barren stannar på avverkningsytan i skogen än blir på avlägget. Trä vanligaste stommaterialet i svenska hus Industriellt träbyggande har de senaste tio åren gjort att träbyggande fått ett rejält uppsving i Sverige. Över hälften av alla nybyggda bostäder är i dag uppförda med trästomme. Nyckeln heter industriellt träbyggande. När det gäller enfamiljshus är över 90 procent byggda med trästomme. Motsvarande siffra för flervåningshus är drygt 15 procent. Andelen flervåningshus som byggs med trästomme i Sverige har ökat från 1 procent år 2000 till dagens 15 procent. Industriellt träbyggande innebär att 4 Skogsbruket 4/2012 FOTO: PUUINFO huvuddelen av byggprocessen sker i en fabrik. Byggelement förtillverkas inomhus och levereras sedan som en komplett byggsats till tomten. Genom ökat träbyggande hoppas man att byggsektorns klimatpåverkan kan minskas radikalt. Svenska plantor med vaxskikt mot snytbagge Skogsbolaget Södra i Sverige ökar ansträngningarna för att skydda granplantor från snytbaggeangrepp utan att använda gift. Plantorna ska förses med ett vaxskikt som gör det svårt för snytbaggarna att ta sig igenom och skada barken. Vaxbehandling av plantan beräknas kosta en krona, priset läggs till utöver det vanliga priset. Systemet och det töjbara vaxet har utvecklats av företaget Norsk Wax. Skyddet räcker åtminstone ett år, enligt de försök som företaget gjort. Andra året avtar skyddseffekten.

5 FOTO: PIXMAC Medelsvensson bland skogsägarna Genomsnittsåldern för en skogsägare är i dag 60 år. De flesta bor i samma kommun, där skogen finns. Många jobbar fortsättningsvis själva i skogen. Två av tre röjningar gör skogsägarna själva och över hälften av planteringarna. Men trenden är nedåtgående. Detta framfår av en studie som Skogsforskningsinstitutet gjort. Här kommer lite mera information om skogsägarkåren: I Finland finns det personer som äger skog, ensam eller tillsammans med makan eller maken, som delägare i ett dödsbo eller i en fastighetssammanslutning. 75 procent av skogsfastigheterna ägs av en person eller gemensamt med makan eller maken 45 procent av skogsfastigheterna ägs av personer som är pensionärer 16 procent av skogsfastigheterna ägs av heltidsjordbrukare. I början av 1990-talet var siffran 31 procent. 25 procent av skogsägarna prioriterar rekreation och friluftsliv före virkesproduktion Bygg naturanpassat nationalparkerna har Forststyrelsens byggkonstruktioner av trä, bl.a. I utemöbler, trappor, portar, stängsel och utedass rönt uppskattning. Nu finns ritningarna på webben, så att vem som helst kan ta del av dem. Förutom ritningarna finns det angivet hur mycket material det behövs, vad materialet kostar och vad det kostar att låta bygga konstruktionen. I de pris som nu anges är timlönen 38 euro inkl. moms. Ritningarna hittar du på webbadressen Skogsharen har många fiender Livet för en skogshare hänger på en skör tråd. Räven är harens fiende nummer ett. Övriga fiender för haren och dess ungar är katt, mårdhund och lodjur. Även i luften finns det faror. De år snön kommer sent på hösten är det många harar som blir byte åt rovfåglar. Skogsharen syns då bra med sin vintervita päls mot barmarken. Det är det kortare dagsljuset som avgör när den ska skifta färg på pälsen, inte det första snöfallet. För att kompensera den stora dödligheten får skogsharen två till tre kullar per år. De första ungarna föds redan i april. Redan några minuter efter födseln lämnar harhonan sina ungar och återkommer sedan till dem endast en gång per dygn. Hon kommer alltid vid samma tidpunkt, för att ge dem di. Detta är en skyddsinstinkt för att inte med sin egen närvaro och lukt avslöja var ungarna finns. Ett dygn efter att honan fött en kull, parar hon sig på nytt. Harungarna föds efter femtio dagars dräktighet. Under större delen av året är skogsharen aktiv bara på natten. På dagen vilar den under en buske, en liten gran eller ett större stenblock. De harar vi stöter på i dagsljus är uppjagade från sin dagslega. FOTO: PIXMAC Skogsbruket 4/2012 5

6 SKOGS vård Din guide till skogsodling Skogen ger och tar. Efter slutavverkning ska skogsägaren producera ny skog istället. Det är inte värt att dra ut på förnyelsearbetet, det blir bara dyrt i slutändan. Enligt skogslagen ska skogsförnyelsen utföras inom tre år efter att avverkningen är slutförd. Om skogsägaren lämnar förnyelseytan vind för våg, behöver inte myndigheterna godkänna förnyelsen. Foto: Metsä Group 6 Skogsbruket 4/2012

7 Steg 1. Välj rätt trädslag Planera ger mera Med omsorgsfull förnyelseplanering är hälften vunnet. Våra skogar är ganska artfattiga. Trädslagsvalet gäller i de flesta fall tall, gran och björk. På torra och kargare marker är tallen det produktivaste trädslaget. Friska moar lämpar sig för både gran, tall och björk som huvudträdslag. På lundartade moar är gran och björk de bästa alternativen. Bördiga torvmarker förnyas i regel med gran och kargare torvmarker med tall. Ofta visar det avverkningsmogna beståndet vägen för nästa trädgeneration, men varför inte småskaligt pröva på intressanta alternativ som douglasgran eller contortatall. Douglasgranen växer snabbt. Foto: Marianne Palmgren Steg 2. RÄTT METOD GER BÄSTA RESULTAT Foto: Metsä Group Plantering, sådd eller naturlig förnyelse Grundtanken är att ju snabbare beståndet når timmerdimensioner desto bättre blir avkastningen på skogskapitalet. När du överväger olika förnyelsemetoder ta i beaktade kostnader, risker och dina egna målsättningar med skogen. Det finns tre olika förnyelsemetoder att välja mellan: plantering, sådd eller naturlig förnyelse. Plantering och sådd går under termen skogsodling. Plantering är ett populärt alternativ och fungerar på nästan alla marker. Odlingen ger snabbt resultat då man använder förädlade plantor. Det vanligaste är att man planterar täckrotsplantor med planteringsrör. Sådd ger nya skogsplantor till en rimlig kostnad. I främsta hand förnyas tall med sådd. Det tredje alternativet är naturlig förnyelse. Då litar man på att naturen förnyar sig själv. I praktiken blir det ofta så att olika förnyelsemetoder och trädslag samsas i en och samma slutavverkningsskog. Plantering fungerar på nästan alla marker. Hur många plantor behövs? Trädslag Växtplats Plantor per hektar Gran Frisk mo Lundartad mo Tall, sådd Karg mo, torr mo såddfläckar Tall, plantering Torr mo, frisk mo Minst Vårtbjörk Frisk mo, lundartad mo Skogsbruket 4/2012 7

8 SKOGS vård Steg 3. Förbered marken Oberoende av vilken förnyelsemetod du väljer måste marken behandlas så att fröna eller plantorna får en bra start i livet. Glöm inte att markberedningen har ett bäst före datum. Marken växer snabbt igen på bördiga marker. Fördelar med markberedning är bland annat att snytbaggen inte trivs på förnyelseytan, rottillväxten blir bättre och gräset konkurrerar i mindre utsträckning med plantan. Det går att använda flera markberedningsmetoder på samma yta, men det kan bli dyrt i slutändan. Är förnyelseytan under en hektar markbereds den inte. Vid markberedningsmetoden som kalllas fläckhögläggning vänder man mineraljorden till en hög som packas samman och plantan planteras mitt i högen. Plantan får näring och växer bra när humusen i högen bryts ner. Fläckupptagning betyder att man tar bort humusen och blottar mineraljorden. Metoden passar bra exempelvis vid sådd. Ett tredje alternativ är harvning. Då blottas mineraljorden i en harvningsfåra. Alla tre markberedningsmetoder används i så gott som lika stor utsträckning. I grova drag kan man säga att fläckhögläggning hör hemma på bördiga marker och harvning och fläckupptagning på karga marker. Steg 4. Vem gör jobbet? Ska jag plantera själv eller låta ett proffs göra jobbet? Beakta tidsåtgången, kostnader för arbetsredskap samt körsträckan till och från skogen. Revirinstruktör Ove Simosas på Södra skogsreviret påminner om det viktiga med att bottenröja vid slutavverkningen. Om bottenröjningen lämnats ogjord och förnyelseytan ser ut som ett slagfält är det svårt att få ett gott markberedningsresultat. Skogsreviret tar cirka 25 cent per planta när de utför planteringen. I de flesta fall planterar en skogsarbetare ny skog dubbelt så snabbt som en skogsägare. Simosas tycker att skogsägaren en gång kan uppleva hur det känns att plantera ny skog. Börja småskaligt, håll dig till max 500 Lämna inte planteringen vind för våg. Glöm inte bort gräs- och slybekämpningen efter förnyelsearbetet. Det är att kasta pengarna i sjön om plantorna kvävs under det höga gräset och odlingen måste göras om på nytt. plantor. På samma gång lär du dig känna din skog. Skogsreviret ger instruktioner inför planteringen och lånar också ut planteringsrör. Simosas rekommenderar att skogsägaren köper ett eget planteringsrör. Planteringsröret kostar cirka 160 euro och betalar sig snabbt tillbaka. Köp två planteringsrör, ett för tall och ett för gran. Den lilla plantan planteras i harvningsspåret eller i högen. Plantan ska planteras tillräckligt djupt i jorden och glöm inte att plantorna är färskvara. Plantera dem så fort som möjligt. Många tror att plantan torkar bort då Plantan ska planteras mitt i högen och tillräckligt djupt. Foto: Erkki Oksanen, Skogsforskningsinstitutet den planteras mitt i högen. Men kolla ytan om ett år. De plantor som planterades i högen kommer att vara vid liv. Genast efter att förnyelsearbetet är gjort ska anmälan om anläggande av plantbestånd skickas till skogscentralen, tillsammans med en figurkarta som innehåller figurnummer, areal och förnyelseträdslag. Skogscentralen följer upp att förnyelsen verkställs fram tills de fått din anmälan. I regel lämnar skogsägaren in anmälan, men i många fall kan den som utför arbetet fixa blanketten. Text: Marianne Palmgren 8 Skogsbruket 4/2012

9 Beställ markberedningen i god tid, absolut senast vid plantbeställningen. Fem frågor om skogsodling Skogsbruket skickade några odlingsfrågor till revirinstruktörerna Rolf Wickström och Ove Simosas på Södra Skogsreviret. 1. Kan skogsägaren själv plocka tallfrön till förnyelsen? Skogsägaren kan fixa fröna själv, men det kräver en hel del kunskap. Plocka kottar från tallar med bra stamform. Tallarna ska vara klenkvistiga och ha rikligt med kottar. En kotte räcker till cirka tre såddpunkter, alltså måste du räkna med 800 kottar per hektar. Normalt används gram frö per hektar, då man använder köpt frö. Fem till åtta frön sås på varje såddpunkt och tätheten är cirka såddpunkter per hektar. Klängningen av fröet är arbetsamt. Det är speciellt svårt att bli av med frövingarna. De har en benägenhet att fastna överallt och under sådden täppa till hålen på såddflaskan. 2. Sådd eller plantering av tall. Hur mycket tid alternativt euro vinner skogsägaren? Sådden kostar cirka 700 euro per hektar och plantering inklusive markberedning går loss på ungefär euro per hektar. Kom ihåg att såddplantorna är i jämförelse med plantering minst två år efter från starten. Om du vill få en fulltät skog behöver plantorna en första slyröjning och gräsbekämpning mot kruståtel tre till fyra år efter sådden. De flesta misslyckade sådder beror på att skogsägaren glömt eftervården. I jämförelse med plantering kräver sådd som förnyelsemetod mycket mera eftervård. Planteringar kan klara sig fem till sju år innan de behöver slyröjas. 3. Vad rekommenderar ni som förnyelsemetod, sådd eller plantering? Torr mo och svagare marker kan sås, förutsatt att marken inte är uppfrysnings mark. Plantering är en betydligt säkrare metod på bördigare marker. I älgrika marker kan det vara idé att så. Då kan det kanske bli utvecklingsdugliga plantor som får växa till första gallring. 4. Ytan har exploderat av hallonbuskar, vad ska jag göra? Hallonris liksom örnbräken hör till det värsta skogsägaren kan råka ut för då han förnyar en skog. Det innebär att du varje år ska trampa ner ormbunkarna och röja hallonriset. Markbered och plantera i tid! 5. Med tanke på framtiden. Lönar det sig att lägga ut uggleholkar intill förnyelseytan, alltså utföra en slags biologisk bekämpning av sorkar? Uggleholkar är sannolikt inte till skada. Men uggleförekomsten ligger ett till två år efter sorkarnas förökningscykel. Man kan även placera ut mindre uggleholkar för till exempel sparvugglan. De gillar att samla ett vinterförråd och brukar fylla holkarna med sorkar. Om intresse finns så är det värt att pröva. Text: Marianne Palmgren Skogsbruket 4/2012 9

10 SKOGS vård Foto: Metsä Group Naturlig förnyelse gäller på karga marker. Naturlig förnyelse på gott och ont Om älgarna stortrivs på förnyelseytan kan naturlig förnyelse vara ett alternativ. Naturlig förnyelse är billig om den lyckas och metoden upplevs som positiv för landskapet. Lönar det sig att ge sig in på den naturliga vägen? Specialforskare Timo Saksa på Skogsforskningsinstitutet rekommenderar naturlig förnyelse för tall på karga och torra moar och pekar på de indirekta kostnader som uppkommer i samband med naturlig förnyelse. Skogsägaren förlorar flera års tillväxt och en del av virkesintäkterna skjuts framåt. Dessutom måste skogsägaren återvända en extra gång till ytan för att avverka fröträden. Riskerna med naturlig förnyelse är bland annat torka, stormfällning och dåliga fröår. Kombinera därför naturlig förnyelse med sådd. 10 Skogsbruket 4/2012 Tre tips för naturlig förnyelse 1. Välj en marktyp som är lämplig för metoden. 2. Var beredd på förlorad tillväxt på grund av den långsamma metoden. 3. Kom ihåg riskerna vid naturlig förnyelse. Vid naturlig förnyelse kvarlämnas tallar per hektar till fröträd. Det gäller att följa med tallens fröprognoser flera år på förhand så man vet när ett bra fröår är i antågande. Så fort det finns ett utvecklingsdugligt plantuppslag på ytan ska fröträden avverkas. I praktiken borde det här ske inom tre till fem år. Vid behov kan skogsägaren komplettera beståndet med odlade plantor. Har förnyelsen misslyckats börjar i värsta fall hela odlingsruljansen på nytt. Gran och björk en utmaning Om skogsägaren vill förnya gran på naturlig väg kan kant- och teghuggning vara ett alternativ, men det kräver specialkunnande. Då avverkas skogen i tegar, alltså remsor, och den kvarlämnade kantskogen frösätter det kalavverkade området. Saksa konstaterar att det finns procents chans att lyckas vid teghuggning av gran. Metoden fungerar i främsta hand på bördiga torvmarker i södra Finland. Med teghuggning väljer skogsägaren en arbetskrävande väg. Naturlig förnyelse med björk leder till ett varierande slutresultat. Visst kommer det plantor på ytan, men i de flesta fall är plantorna inte vårtbjörk. Text: Marianne Palmgen

11 Stoppa rotrötan Rotrötan är det värsta hotet mot våra gran- och tallskogar. Det enda sättet att motverka spridning är att bekämpa den i alla avverkningar i barrträdsdominerade skogar under barmarksperioden. För stubbehandling finns två olika slags medel, Rotstop och Urea. De är helt olika, men effekten är den samma och likaså spridningsmetoden. Avverkningsmaskinen applicerar medlet på stubbarna i samband med att trädet fälls. Via små hål i svärdet sprutas medlet ut på stubben. Medlet har en färgtillsats som gör att det går att kontrollera att medlet verkligen har applicerats på stubbarna. Nittio procent av stubbytan ska vara färgad av medlet för att stubbehandlingen ska ha utlovad effekt. TIPS! I det skede som en död tall fälls kan stubben avslöja om det är rotrötan som dödat den. Rotrötans angrepp i stammen syns som en stjärnformig figur på stubben. Tall angripen av rotröta. Foto: Lalli Laine Olika symptom på tall och gran Forskarna är verkligt oroade över rotrötans spridning och speciellt tallens rotröta. Tallens rotröta har ett helt annat förlopp än granens. Tallens rotröta dödar en angripen tallstam på några år. Granens rotröta skadar stammen invändigt och är osynlig utanpå stammen. Invändigt kan stammen vara helt murken och ihålig. Högtställt mål Enligt de nya skogscertifieringskriterierna ska 85 procent av avverkningsytorna som gallras eller slutavverkas under barmarksperioden stubbehandlas. Procenttalet steg från 75 till 85. Alternativ till stubbehandling är stubbrytning. Det här är en ny stor utmaning för skogsbruket. I fjol visade statistiken för Svenskfinlands del att siffran 85 procent inte uppnåddes. Närmast målet kom man på Åland, där 82 procent av avverkningsytorna behandlades. I Österbotten, Nyland och Åboland behandlades bara 75 procent av avverkningsytorna. Enligt Ralf Båsk på skogscentralens kontor i Vasa, kan procenttalet vara något större, eftersom det finns en risk för att alla behandlade ytor inte blir bokförda. Skogsägare som låter utföra avverkningar i sin skog under barmarksperioden ska kräva stubbehandling. Det kostar ing- En 0,5 deciliters flaska med Rotstop utblandas i 50 liter vatten och det räcker till stubbehandling i 1 2 hektar gallringsskog och 0,5 1 hektar slutavverkningsskog. enting för skogsägaren. Staten betalar medlet och skogsmaskinentreprenören får också ersättning från staten för merarbetet. Lömsk på tall Skogsägare med skog i Vasa och söderut, ska nu verkligen kräva att få stubbehandling även i talldominerade skogar, säger Båsk. Tallens rotröta dödar tallen inom några år. Döda tallar har vi alltid sett i skogen och om det är rotrötan eller något annat som dödat dem syns inte med blotta ögat. Går vi inte in för en aktiv preventiv behandling kommer den att sprida sig på hela vårt område och då slår den hårt mot våra unga tallskogar. Medlet har en färgtillsats. Nittio procent av stubbytan ska vara färgad för att effekten ska vara den utlovade. Tallens rotröta sprids på samma sätt som granens, dvs. via sporer som finns i luften under barmarksperioden. Medlet som sprutas på stubbarna hindrar sporerna från att fästa på stubbens yta. Från stubbens yta växer svampen annars ner i stubben, ut i rötterna och via rotkontakter sprider sig rotrötesvampen vidare till friska träd. Stubbehandling gör inte angripna träd friska, men den hindrar rotrötesvampen att sprida sig vidare i skogen, då den inte hittar några stubbar där den kan få fotfäste. Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 4/

12 Lite ek som ögonfägnad Eken är mera tolerant beträffande krav på växtplats än andra ädla lövträd. Den kan med stor seghet växa också på torr, sandig eller bergig mark. För att utvecklas till raka, grova träd kräver den bördig mark. Nyland, Åboland och Åland hör till ekens naturliga utbredningsområde. Härdighetszonen går mycket längre norrut, som ett smalt bälte längs Bottniska vikens kust upp till Vörå. På gårdsplaner och i parker finns det ekar till och med i Rovaniemi. Ekplantor är mycket begärliga som föda för sork, hare, rådjur och vitsvanshjort. Därför är det skäl att utgå från att plantor ska skyddas. Ekonomiskt är eken ett lönsamt eller olönsamt trädslag, allt beroende på vilket räntekrav du som skogsägare har på pengarna. Det är först kommande släktled som får skörda frukterna, då det tar långt över hundra år att få den värdefulla slutskörden. Klenvirke av ek är nästan värdelöst, så de första 50 åren av ekodlingen är det bara utgifter. Små grupper med ek Några hundra ekar i skogen för egen trivsel eller för landskapets skull blir inte dyrt. En ekplanta kostar lite under 2 euro utan moms. Det bästa är att plantera ekarna i små grupper med 5 6 plantor. Genom att plantera ekarna gruppvis med cirka 10 meters mellanrum mellan grupperna, behöver du bara plantor per hektar. Mellan grupperna planterar du något annat trädslag. Men du ska vara beredd på arbete. Du ska hålla plantorna fria från gräs, stamkvista redan när de är drygt en meter höga om du ska producera kvistfritt virke och gallra ofta. De första stamkvistningarna gör du med sekatör. Du får inte ta bort för mycket kvistar. Den levande kronan ska alltid sträcka sig ner på halva stammen. Fritt växande ekar får en kort stam med grova grenar. De blir s.k. sparbanksekar och gör sig bra som gårdsträd. Text: Gerd Mattsson-Turku Om du odlar ek från ollon bör du plocka ollonen på senhösten genast efter att de fallit. Efter att du samlat in ollonen ska du lägga dem i en vattenfylld hink. Då flyter de felaktiga exemplaren till ytan och du kan plocka bort dem. Du kan så ollonen på senhösten eller vänta till våren. Om du väljer vårsådd, ska du lagra dem på rätt sätt över vintern. De ska förvaras i ett par graders kyla. Den bästa platsen är utomhus, nergrävda i jorden i ett perforerat kärl. Då är de skyddade så att sorkar inte kommer åt dem. Ollonen sår du på 3 6 centimeters djup. Genom att behandla ollonen med minskspillning eller chilipeppar, kan du enligt en svensk undersökning göra dem oaptitliga för sorkar och möss. 12 Skogsbruket 4/2012

13 Ekplantor ska skötas Henrik Sundbäck planterade i våras omkring tusen ekar på Lökön, en holme i Pellinge skärgård i Borgå. Jag ville ha ek, säger Henrik Sundbäck. Marken är av lundtyp och kalkrik. Tidigare växte där granskog och inne i skogsbeståndet fanns en liten åker, som inte odlats på femtio år. Jag planterade ekarna med 2,5 meters mellanrum. Det var barrotsplantor och de var centimeter höga. Markberedningen gjorde jag för hand och i groparna satte jag lite fylljord, som jag tog från den gamla åkern. Enligt Sundbäck har plantorna hittills klarat sig bra. Inga skador av sork eller hare har han hittills observerat. Jag har nog skött om plantorna väl. I somras, då det ju var torrt, vattnade jag dem minst tio gånger. Två gånger var jag tvungen att slå gräs och sly. Jag använde en grästrimmer, men närmast plantorna tog jag bort gräset för hand, då trimmern lätt skadar plantorna. I höstas hade ett tiotal plantor dött, sannolikt av torka, men i övrigt hade de växt bra. Text: Gerd Mattsson-Turku FOTO: PIXMAC Plastlik film av björkcellulosa VTT och Aalto-universitetet har utvecklat en metod, med vilken man av björkcellulosa kan tillverka ett plastlikt genomskinligt förpackningsmaterial. Filmen av nanocellulosa kan tillverkas industriellt med redan befintliga maskiner, utan några väsentliga tilläggsinvesteringar. Filmen lämpar sig för att användas i livsmedelsförpackningar för att skydda produkterna mot att fara illa. VTT och Aalto- universitetet har sökt patent på tillverkningsmetoden för NFC-film. Vid provtillverkningen har man använt sig av fibrillerad nanocellulosa som UPM har levererat. Nanoteknologin öppnar nu nya möjligheter för användning av traditionella material i helt nya tillämpningar. Tillverkningsmetoden går ut på att fibrillerad cellulosa breds ut som ett tunt lager över plastfilmer. Den ibrillerade cellulosan ska bredas ut på rätt sätt och tack vare att materialet fäster sig och torkas på ett visst sätt, kan man undgå att filmerna krymper och de blir helt jäm- Den plastlika filmen av nanocellulosa lämpar sig till exempel till att skydda livsmedel med. na. Ju mer finfördelad nanocellulosan är, desto mer genomskinliga blir filmerna som tillverkas. På det här sättet kan man utnyttja vedfibrer, och de komponenter som ingår i vedfibrer, i helt nya sammanhang. I fiberväggen finns cellulosamolekylerna ordnade i kristaller. De här kristallerna är i sin tur samlade i fibriller. I en såkallad blekt kemisk massa ligger dessa fibriller relativt fria ifrån varandra så länge fibrerna är våta. När fibrerna torkas, blir fiberväggen helt kompakt och fibrillerna sitter då helt fast i varandra. Via en ny teknologi har det visat sig möjligt att frilägga fibrillerna ur fiberväggen och det material som kan tillverkas på detta sätt har rektangulära tvärsnitt med kanten 5 15 nanometer och längder kring 1 mikrometer. Av dessa material kan man tillverka mycket jämna filmer. Filmerna blir så jämna att de får olika färger beroende på hur tjocka de är. Genom att använda mikrolitografi, så kallad mikrokontakttryckning, kan man också skapa unika mönstrade material av nanocellulosan. Text: Maria Lindén Skogsbruket 4/

14 Riktiga hästkrafter i skogen Det krävs många timmar av träning innan hästarna står så lugnt i skogen som syskonen Sallina och Tarsan gör. Hästarna och föraren Peter Ekholm trivs utmärkt med att jobba tillsammans och det märks. Benen är kraftiga, pälsen tjock och hela hästen ser väldigt stark ut. Tarsans äldre syster Sallina står och retas lite med sin 14 Skogsbruket 4/2012 yngre bror, men annars står de lugnt och väntar på att föraren Peter Ekholm ska få vagnen lastad full med virke. När det bär iväg ut mot lagerplatsen behövs ingen styrning, hästarna hittar vägen själva. Sex dagars arbetsvecka Skogstraktorerna kan göra mycket, men förarna måste styra i alla fall, säger Peter Ekholm. Det går inte att ta mista på att ekipaget trivs i skogen. För närvarande jobbar de sex dagar i veckan i skogen. Under somrarna är det andra slags uppdrag som utförs. Hästarna måste få vara i arbete för att må bra. Om de står för länge stilla får de för mycket energi och blir rastlösa. Blir hästarna stående en dag för länge kommer det snabbt arga blickar från hagen, berättar Peter. Nästan ett ton tunga kraftpaket Hästsyskonen är av rasen ardenner och väger cirka 900 kg var. Hästarna är idag åtta

15 respektive nio år och Peter Ekholm märkte i ett tidigt skede att dessa hästar kommer att jobba bra tillsammans. Även ett otränat öga ser att hästarnas rörelser är i harmoni med varandra. Träningen för att bli skogshäst börjar redan vid ett års ålder. Bara genom att ha hästen med i skogen vänjer den sig vid alla skogens ljud, lukter och olika situationer. Starten måste vara så mjuk som möjligt; små lass, enkla rutter och korta körsträckor, förklarar Ekholm. Förutsatt att hästarna hålls friska kommer de att jobba med havre och hö som energikälla ända tills de nått en ålder på cirka tjugo år. Just nu kör hästarna ut virke intill en vältrafikerad väg. Samarbetet och förståelsen är stor eftersom t.ex. snöplogen drar ner på farten då den kommer förbi och ambulansen stänger av sirenen. Ivriga arbetare med bra utrustning Tillsammans med Sallina och Tarsan kör Ekholm ut virke från såväl energivedsgallringar som från grova grangallringar. Vagnen som jag använder mig av väger tom knappa två ton. Lastad kan vikten komma upp till sju ton. Jag använder mig gärna av den här vagnen eftersom jag har möjlighet att med en liten motor ge draghjälp åt hästarna och dessutom har den bromsar. Det som huggs manuellt på två dagar av två skogsarbetare kör vi ut på en dag. Här i Finland huggs virket för hand när det skall köras ut med häst, men i Sverige använder man sig av avverkningsmaskin och hästutkörning. Överlag är utkörning med häst mycket populärare hos vår västra granne och hästarna som jag använder härstammar också därifrån, fortsätter Ekholm. Det finns inte mycket som stoppar hästarna från att komma till arbetsplatsen. Kölden spelar ingen roll, bara det finns ett täcke till hands efter att hästarna blivit svettiga. Upp till 70 centimeter snö klarar hästarna ännu av, men då börjar bottnen på vagnen ta i. Halka är heller inget problem, eftersom hästarna är skodda med skor som har långa dubbar i sig. Efter en välförtjänt paus i utkörningsarbetet hoppar Peter Ekholm upp i kärran på nytt och ljudlöst tar det sammansvetsade sällskapet riktning mot skogen. Text och foto: Siv Vesterlund Skogsbranschen inte solnedgångens bransch Framtidens melodi är bioråvaror och förädlat plantmaterial. Så ofta jag kan besöker jag skolor för att berätta för ungdomarna om skog och skogsbruk. Jag brukar säga åt dem att investera i skog för där finns framtiden, säger Lars Gädda. Gädda har tidigare arbetat som forskningsdirektör på Metsäklusteri Ab. Sedan februari deltidsjobbar han som Senior Advisor på företaget. Nya biomaterial ska utvecklas nu Behovet av produkter tillverkade av biomaterial ökar konstant. Här har vi skogsbranschens styrka och framtid som en del av framtidens biosamhälle. Han konstaterar att nu borde skogsindustrin satsa på produkt- och materialutveckling för att utveckla morgondagens biomaterial. Till exempel kunde man med nanocellulosa ersätta plastfilmen i förpackningsmaterial. Nu måste forskningen gå djupare in på materialets struktur. Han tillägger att det finns en framtid för de bolag inom skogsbranschen som inte envist går i samma fotspår utan är villiga att tänka i nya banor utanför sin kärnverksamhet. Genetisk kunskap Frågan lyder hur skogsindustrin i Finland ska klara sig i den globala konkurrensen. Fibrerna växer snabbare i till exempel Sydamerika. Lösningen finns enligt Gädda i förädling och skogsgenetik. Det händer just nu mycket inom forskningen i skogsgenetik. Enligt Gädda är det a och o att förstå vad som finns i trädens gener. Att utnyttja vår kunskap om skogsgenetik i trädförädling är inte det samma som genmodifiering. Nu börjar vi ha den kunskap som behövs för att vi utifrån trädets genetiska egenskaper ska kunna välja ut frön till träd som har en högre produktion av tillväxthormon. Vi har kommit en lång väg från den tiden skogsgenetik betydde att man plockade kottar från de granar som såg bäst ut. En balansgång En stor utmaning ligger i hur framtidens skogsägare ser på sitt skogsinnehav. Det måste finnas en balans mellan de olika värden som förknippas med skogen. Vi är vilse om alla skogsbeslut fattas på känslogrund. Skogen kunde indelas i tre kategorier, en del av skogen brukas intensivt, en del blir för rekreation och den tredje delen för skogsskydd. Det ena behöver inte utesluta det andra, avslutar Gädda. Text: Marianne Palmgren Vad är Metsäklusteri? Den förra regeringen tog initiativet till att grunda företaget som ett led i innovationspolitiken. Metsäklusteri grundades Ägs av Teknologiska forskningscentralen VTT, Skogsforskningsinstitutet, åtta universitet och de största bolagen inom skogs- och kemiindustrin. Metsäklusteri ska föra samman strategiskt expertkunnande och kanalisera privat och offentlig finansiering. Foto: Metsä Group Skogsbruket 4/

16 Nya gummiband testas under högspänningsledningen Det är hög tid att avverka under en högspänningsledning i Eckerö Torp på Ålands västkust. På en del ställen växer tallgrenarna nästan över elledningarna. Duon Berndt Ljungdahl och Rikard Järvinen gör jobbet och samtidigt testas en nyhet gummiband till drivaren. Drivaren är perfekt för jobbet under elledningen. 16 Skogsbruket 4/2012 Högspänningslinjen går ett par kilometer genom skogen i Torp och gatan kring stolparna ska vara minst 8 meter bred. För drygt 10 år gjordes en akutinsats då åkte man med helikopter över linjen med ett aggregat hängande efter sig i luften som klippte av de grenar som växte alltför nära elledningarna. Men nu var det dags att avverka mer för att bredda gatan. Rikard Järvinen från företaget Skogsjärven och Berndt Ljungdahl har ett bra samarbete. Ljungdahl, känd som Ålands bästa trädfällare och den som tillkallas när det handlar om precisionsjobb, arbetar för Ålands elandelslag och håller reda på råstenar och gränser mellan markägarnas skiften. Det gäller att veta vems träd man hugger ner eller med andra ord vem som ska få ersättning för det virke man får ut. Känsligt arbete Ljungdahl är också förtrupp åt Järvinen som kör drivaren en avverkningsmaskin och skogstraktor i ett som passar perfekt för dylika jobb. Det här är nämligen ett trixigt arbete som kräver en rejäl dos aktsamhet. Träden som fälls får inte nudda vid elledningen eller ännu värre, falla över den. Därför har man en speciell taktik när större träd ska fällas. Ljungdahl sågar med sin motorsåg halvvägs genom stammen. Sen kommer Järvinen och knuffar omkull trädet med avverkningsaggregatet bort från elledningen och in mot skogen. Därefter är det bara att dra ut det och kvista, kapa och lasta på vagnen. Det gäller givetvis också att se till att man inte kör på stagen till elstolparna så att de rubbas. Endast tre par! Rikard Järvinen, som driver Skogsjärven med brodern Robert, testar samtidigt en nyhet som företaget investerat i. I stället för vanliga stålband, som man fäster kring hjulen på de tunga skogsmaskinerna för att öka bärigheten och skydda underlaget när man kör på blöta och sanka marker, har man nu stålband med gummiplattor på varje tvärjärn eller ribba. Banden har tillverkats av företaget Olofsfors som finns i Nordmaling, en ort söder om Umeå i Sverige. Banden är så nya att det endast finns tre par på marknaden ett i Tyskland, ett demopar och det par som vi har, säger Rikard Järvinen. Att Skogsjärven har ett par beror enligt Järvinen på att man nojsade mest. Vi behövde ett nytt bandpar i våras och när jag kontaktade företaget undrade jag om det fanns något nytt. Då fick jag höra om gummibanden och blev så intresserad att vi till slut lyckades få ett av paren, säger Rikard. Det betyder också att Rikard nu är en testpilot för företaget som ivrigt följer med hur gummibanden fungerar i den dagliga driften. En sak som speciellt engagerar är om gummiplattorna hålls på plats i den tuffa vardagen. Jag har förstått att Olofsfors testat olika modeller av skonsammare band och att det i första hand är den tyska marknaden som frågat efter dem, säger Rikard Järvinen. Sparar tid Gummibanden har en extra fördel jämfört med de vanliga stålband som dominerar marknaden. De kan köras på asfalterade vägar utan att lämna fula spår efter sig. Det betyder att man sparar tid om man jobbar i områden där man måste korsa vägar eller köra en bit längs en asfaltväg. Om man har vanliga band måste man plocka bort dem när man kommer till en väg för att sedan sätta på dem igen när man väl är i skogen. Gummibanden kostar cirka euro eller dubbelt upp jämfört med vanliga band. På kombimaskinen används de enbart på de främre hjulparen. Där är tyngden som störst. Marken under högspänningsledningen är ställvis väldigt sank, nästan myrlik. Vi hade inte kommit fram här överhuvudtaget utan band och möjligen lämnar gummibanden mindre spår efter sig än konventionella band, säger Rikard Järvinen. Text och foto: Helena Forsgård

17 Rikard Järvinen visar de nya banden på hjulen. De är försedda med gummiplattor på tvärslåarna och sägs därmed skydda markerna bättre när det är vått. Dessutom kan man köra med dem på asfalterade vägar utan att lämna besvärliga spår. Berndt Ljungdahl (t.v.) med motorsågen och Rikard Järvinen med drivaren arbetar tillsammans och röjer under en högspänningsledning i Eckerö. Skogsbruket 4/

18 NATUR vård Ansvar och samarbete räddningen för våra vatten Surhet, metaller, näring och fasta partiklar är några av hoten mot vattnen och deras invånare. Ansvaret för vården av våra vatten ligger på dig och mig. Sura sulfatjordar, alunjordar och svartmocka är alla benämningar på samma sak. Även mindre kära barn har många namn. De svavelrika lerorna bildades för ungefär år sedan under Litorinahavet, ett förstadium till Östersjön. I och med landhöjningen har lerorna stigit upp ur havet. Längs kusten kan sulfatjordarna ligga bara några tiotals centimeter under markytan men i medeltal hittar vi dem 1 2 meter ner i marken. Sulfatjordarna är näringsrika och lättbearbetade, varför de ofta blivit uppodlade. Men lerorna finns också i skogar och tätorter. Metallerna dödar fisk Problemet med lerorna uppstår först då svavlet i marken kommer i kontakt med syret i luften, till exempel efter att marken dränerats eller muddermassor lyfts upp på land. Då bildas svavelsyra. Surheten gör att metaller som till exempel aluminum, nickel, koppar och kadmium löser sig ur marken. Syran och de lösta metallerna spolas ut i vattendragen vid regn. När stora mängder surt vatten når en sjö, till exempel efter långvarig torka, är surchocken ett faktum. Metallerna orsakar den synligaste effekten genom att fällas ut på fiskarnas basis- ka gälar, varefter fiskarna i princip kvävs till döds. Fiskarnas förökning påverkas också. Sura regn eller våra humusrika och därmed naturligt sura skogsvatten är ingenting i jämförelse med avrinningsvatten från sulfatjordar. Man brukar säga att varje 10 centimeter dränerad sulfatjord ger upphov till en surhet som motsvarar år av sura regn. Metallhalten i avrinningsvatten från sulfatjordar är dessutom många gånger högre än i vatten utanför stora industrier. Surheten och framför allt metallerna gör att kalkning av de här markerna är en allt annat än kostnadseffektiv metod: i teorin behöver vi blanda ner runt ton kalk per hektar sulfatjord för att se någon effekt. Mot en förbättring Sulfatjordar förekommer i hela världen, mest i Sydostasien. Europas största och nästan enda förekomst finns i Finland och omkring 80 procent av de finska sulfatjordarna ligger i Österbotten. I flacka Österbotten är vi mer eller mindre tvungna att dränera marken för att överhuvudtaget kunna leva, verka och bo. Problemen som torrläggning av sulfatjordar orsakar har vi känt till länge. År 1834 beskrevs fenomenet i Kyro älv, vattnet sades vara så klart samtidigt som fiskarna dog. Surt vatten är ofta klart. Det beror på att de lösta metallerna binder till humusen i vattnet, varefter komplexet blir tungt och sjunker till bottnen. Trots att problemet är känt vet vi ännu inte exakt var de sura områdena finns och hur vi kan bekämpa försurningen. Arbetet med både kartering och utveckling av hänsynsfull arbetsmetodik inom jord- och skogsbruk är på gång. Finska staten har de senaste åren börjat ta sulfatjordsproblematiken på allvar, nu produceras både åtgärdsprogram och nationella strategier. Det viktigaste just nu är att vi alla inser att sulfatjordar utgör ett verkligt miljöhot och att de sura sulfatjordarna bör beaktas vid all markanvändning: jordbruk, skogsbruk, byggande och muddringar. Syrebrist fortfarande ett hot Även om surhet varit på tapeten de senaste åren har de gamla problemen med näring och fast substans inte försvunnit. Med fast substans avser vi till exempel humus, det vill säga halvt nedbrutna växtdelar. Humusrika vatten är ofta mörka medan näringsrika vatten kännetecknas av rik vattenväxtlighet. Under hösten och våren är nederbörden stor och vattnet rinner över de bara åkrarna och skogarna, vilket leder till att fast substans och näring förs till dikena. Vattnet transporteras vidare mot bäckar, åar, sjöar och vikar. Den ökade mängden näring, främst kväve och fosfor, gör att växterna får fart. Allt levande behöver näring, men för mycket av det goda kan vara skadligt. I en övergödd sjö jobbar mikroorganismerna effektivt för att bryta ner både det som växer och dör i sjön och det som tillförs sjön utifrån via dikena. Allt detta nedbrytande förbrukar syre. De fasta partiklarna kan också orsaka igenslamning av bottnen, vilket påskyndar igenväxningen. Vid riktigt stora mängder humus kan solljuset inte längre tränga igenom det mörka vattnet. Utan syre, ljus och lekbottnar trivs inga fiskar i sjön mera, och inte mycket annat levande heller. Det är viktigt att vi vid både jordbruk och skogsbruk månar om noggrann arbetsplanering och fullgod vattenvård. Metoderna är många och en kombination av flera ger oftast bäst resultat. 18 Skogsbruket 4/2012 Text och foto: Nina Jungell

19 Nationalpark igen i hetluften Forststyrelsen fäller träd med grävmaskin och dämmer upp diken för att Sibbo storskog skall bli en urskog igen. Forststyrelsens restaureringsarbete i Sibbo storskog har fått bägaren att rinna över för såväl besökare som skogsägare vars skog gränsar till nationalparken. Vi diskuterar gärna närmare vårt restaureringsarbete, säger Tiina Kanerva som är ansvarig skyddsbiolog på Forststyrelsen. Kanerva utgår från att uppmärksamheten beror på att nationalparken finns i tättbefolkade huvudstadsregionen och många besöker området. Dessutom är läget i Sibbo inflammerat sedan förr. Först annekterade Helsingfors södra Sibbo och det var ett hårt motstånd mot att nationalparken skulle bli till. Grävmaskin fäller träd Sibbo storskog är unik. Den har drag av karg ödemarksskog trots närheten till huvudstadsregionen. I nationalparken finns närmare 150 hotade växtarter och ett rikt djurliv. I våras hittades en helt ny svampart, tidigare okänd för vetenskapen. Staten har betalat dyrt för att grunda nationalparken och vill så snabbt som möjligt värna om naturvärdena. Eftersom det ännu finns drag av ekonomiskog i Sibbo storskog skall det här åtgärdas direkt. Vi gör alltså skogsbruk åt motsatt håll, säger Kanerva. Skogen återställs med maskinkraft, med undantag för otillgängliga områden där skogsarbetare istället restaurerar skogen. Vid en restaurering efterliknas stormskador samt översvämningar för att snabbt få till stånd mer död ved i skogen. Med hjälp av en grävmaskin täpps diken igen och man knuffar omkull fullstora träd. Genom att göra luckor i skogen ändras trädslagsdynamiken för att mer lövträd skall få möjlighet att växa. Det ser inte alltför snyggt ut i skogen direkt efteråt, grävmaskinen lämnar fula spår efter sig. Men det har visat sig att det är den Ett dike som blivit uppdämt. effektivaste maskinen vid restaureringsarbeten. I Sibbo storskog blev det inte så djupa spår då maskinen hade drivband. Nästa sommar ser det redan betydligt bättre ut. Informationen Sibbo storskog är dryga hektar och av arealen är ungefär tio procent under olika restaureringsprojekt, bland annat har Forststyrelsen också återställt kulturbiotoper på området. Kanerva tillägger att informationen nått allmänheten främst via pressmeddelanden som skickats till lokaltidningar, samt med Sibbo Storskog Sibbo Storskog är en del av ett större grönområde som omgärdar huvudstadsregionen. Ungefär personer besöker området per år, mest av allt Hindsby. Runt Sibbo storskog planerar Helsingfors att bygga bostäder för invånare, och Sibbo planerar lika många bostäder för sin del. infoskyltar i området och med material på Forststyrelsens hemsida. Efter årsskiftet hölls också informationsmöten där vi förutom restaureringsarbeten också tog upp parkeringsplatser och vandringsleder. Säkerhetsfrågor Träd som ligger på marken förvandlas till spännande klätterställningar för barn och rotvältor kan vara direkt farliga. Restaureringsarbeten görs inte i närheten av vandringslederna och målsättningen är att besökarna håller sig till markerade stigar, tillägger Kanerva. t t Skogsbruket 4/

20 t t Det kryllar av andra, inofficiella stigar i området. Under hösten är många i bär- och svampskogen och då håller man sig inte till vandringsleder. Vi sätter ut skyltar och varnar för rotvältorna. Riskfaktorer beaktade De två senaste somrarna har varit exceptionellt varma med allvarliga granbarkborreangrepp i området. Med undantag för ett misstänkt fall har våra restaureringsarbeten inte lett till att närbelägna skogar blivit angripna av skadegörare, säger specialplanerare Rauli Perkiö, som har hand om skadefrågor. Vi har tagit alla riskfaktorer i beaktande i området. Nu ligger fullstora granar på marken och till närmaste rågranne är det drygt hundra meter. Det är inte så många stammar vi fällt och vi har inte ringbarkat träden. Om man ringbarkar en gran blir det betydligt mer yta för granbarkborren än om den ligger på marken. Dessutom är skogen mörk och tät vilket skalbaggarna ogillar. Han tillägger att situationen i Sibbo följs upp. Vi kommer att hålla ett öga på nationalparken och besöka den vår och höst. Om det finns tecken på angrepp önskar jag att man tar direkt kontakt med Forststyrelsen. Träd som är döende väcker frågor Responsen brukar gå i vågor, konstaterar regiondirektör Stig Johansson på Forststyrelsen om uppmärksamheten kring restaureringsarbetena i Sibbo storskog. Speciellt reagerar folk då vi producerar död ved. Att fälla fullstora träd och lämna dem och ligga väcker känslor. Att återskapa utdikade områden ser onekligen radikalt ut. Stig Johansson. Han tillägger att restaureringen är väl genomtänkt och att i Noux nationalpark i Esbo har liknande arbeten gjorts som nu utförs i Sibbo storskog. Vi har lång erfarenhet av att återställa skog och vår expertis är efterfrågad internationellt. Text: Marianne Palmgren Utmaning att bli sko Byråkrati, beskattning och skötsel. Att bli skogsägare kan vara en utmaning. Det gäller framför allt för de som inte har tidigare erfarenhet av skogsbruk. Till den skaran hör journalisten Nina Dahlbäck, som ärvde skog för några år sedan. Jag hade aldrig en tanke på att äga skog och man kan säga att jag blev skogsägare motvilligt. Den första tanken var att vi skulle sälja skogen, men så blev det inte, säger Nina Dahlbäck. Nina hör till de många finländare som blivit skogsägare genom arv. Hösten 2008 ärvde hon och hennes syster över fyrtio hektar skogsmark i Kronoby efter att deras mor hade dött. Att mista en anhörig och samtidigt bli tvungen att börja reda upp ett dödsbo är en omvälvande upplevelse. Inte minst om dödsboet inkluderar skog och arvtagarna saknar tidigare erfarenhet av skogsbruk. Det var en jobbig tid och vi planerade att sälja rubbet. Och om min mamma hade fått leva längre hade hon troligen sålt skogen. Men så visade det sig att det fanns bestånd som kunde avverkas och när vi insåg att det fanns en möjlighet att få pengar via en virkesförsäljning beslöt vi oss för att avvakta, berättar Nina. Betungande byråkrati Orsaken till att hennes mamma funderade på att göra sig av med skogen var att hon tyckte att byråkratin var krånglig samt att resten av familjen saknade intresse för skogsbruk. Efter några år kan också Nina konstatera att det är en utmaning att vara skogsägare. Beskattningen är en svår bit och det är en utmaning att deklarera. Som nybörjare är det svårt att veta hur man ska göra och vi hade en hel del problem med beskattningen efter virkesförsäljningen. Som oerfaren skogsägare är det också en utmaning att läsa en skogsbruksplan och få en bild av skogens struktur. En del bestånd ska gallras eller röjas medan andra ska förnyelseavverkas. Som exempel kände vi oss i underläge när vi avverkade och sålde virke. Det behövs kunskap när man förhandlar med virkesköpare så att man kan vara säker på att priset är det rätta. Skogskurs lockar Nina är medveten om att det finns instanser som hon och systern kan vända sig till, till exempel den lokala skogsvårdsföreningen. När det gäller skogsvården upplever vi att vi har fått den information vi behöver. Men jag känner ändå att det vore viktigt att lära mig mera om skogsbruket och därför planerar jag att gå en kurs för nya skogsägare. Nina kan också känna att en för stor del av det administrativa hamnar på systerns bord eftersom hon bor i Kronoby. Men det som underlättar är att systerns man och släkt är kunnig i skogsfrågor och Ninas far brukar också hjälpa till vid behov. De tar hand om röjning och andra skogsvårdande uppgifter och därför är jag ganska bortskämd. Däremot har jag varit med och dragit ut sly och kvistar till vägkanten, säger hon. Emotionell skogsägare Nina beskriver sig själv som en emotionell skogsägare. Skogen som hon och systern äger är en länk till tidigare generationer som gått ur tiden. De som ägde skogen tidigare, min morfar och mormor, är borta i dag. Förhållandet till skogen blir svårare på något sätt när man blir skogsägare genom arv. Men i dag betraktar jag skogen som en del av släktens arv trots att min morfar inte gillade skogen. Hennes morfar tilldelades skogen i samband med nyskiftet på 1960-talet. Men på grund av att skogsmarken inte höll tillräckligt hög kvalitet blev han besviken och brydde sig inte om skiftet som stod ovårdat i tiotals år. 20 Skogsbruket 4/2012