Aktivt år för gubbkavlar, men

Transkript

1 BOK-Information Klubbtidning för Boxholms Orienteringsklubb Januari 2010 REDAKTÖR: Karl-Johan Norén Björnstigen Boxholm Klubbens hemsida: Telefon: , karl-johan.noren@corren.se Långsvängslöpare tankar i Göstrings urskog 6 december. På bildens syns fr v Henrik Tengvall, Marcus Andersson, Anna Nylund, Kenth Edin (skymd), Conny Bruhn, Göran Valfridsson, Annelie Alenius (skymd) och Anki Pettersson. Foto: Klas Johansson. Långsvängen har svängt uppåt Vinterns glädjeämne i klubben är att intresset för långdistansträningen på söndagarna har ökat markant. Jag började föra statistik över deltagarantalet 2002/2003. Det har varit 17 löpare som mest några gånger och det rekordantalet tangerades i år på luciadagen 13 december. Ännu roligare är att det har blivit en stadig ökning av intresset, inte bara enstaka söndagar. Under de sex första söndagarna denna vintern har vi varit 71 löpare mot 45 förra året och 46 året dessförinnan. Förklaringen till långsvängens renässans står framför allt att finna i att det har kommit till en hel del nya löpare. Däribland Anna Nylund, den enda icke orienteraren i gänget, men det hindrar inte henne från att ha varit hundraprocentig i närvaron ännu så länge. Hon är så glad för att ha upptäckt denna möjlighet att få träna med andra löpare och dessutom bli serverad vätska på halva vägen. Roligt också för Klas och hans idoga medhjälpare runt Söndagsturerna att servicen med vätskan blivit mer efterfrågad. Och framför allt att det stora intresset för Söndagsturerna i sig håller i sig. Jag önskar alla i

2 Aktivt år för gubbkavlar, men Gubblag har blivit något av specialitet för BMOL vad gäller stafetter. Gubbarna var sin vana trogen aktiva värre under 2009 men blev för ovanlighetens skull segerlösa. När inträffade det senast, att vi i en årssummering inte kunnat skryta med en enda gubbseger (oldboys- och veteranklasser) på en stafett? Det har i alla fall inte hänt under de senaste fem åren. Fyra segrar 2008 En förklaring är att vi i Boxholm arrangerade DM-stafetten 2009 och att Boxholm-Mjölbylagen på denna kavle därmed fick formeras utan några Boxholmsinslag vann vi två segrar på DM-kavlen i just gubbklasserna, men vi tog också hem en klass på Kolmårdskavlen och en på Östgötakavlen. Utan någon djupare analys tror jag att det är tillfälligheter som gjorde att vi blev utan segrar det gångna året. Löparmaterialet var i stort sett oförändrat och aktiviteten snarare ökade än minskade. 35 löpare sprang någon gubbkavle Gubbcoachen Håkan Gustafsson har gjort en sedvanlig förnämlig sammanställning över gubbstafetterna. Antalet startande lag har varit 27, vilket är två mer än året innan, och tangering av rekordet för den senaste femårsperioden. Görs jämförelsen på det individuella planet var det löpare som gjorde 92 starter i gubbstafetter medan det 2008 var 34 löpare och 83 starter. Topp 5-placeringarna uppgick till åtta mot nio året innan. Conny Bruhn flitigast Av de 35 löparna var 19 från BOK och 16 från MOK. Och två av gubbarna hette Bodil Molin och Annelie Alenius. Flitigast av alla var Conny Bruhn som sprangt sex av sju kavlar. Han var därmed hundraprocentig för DM-kavlen hade han inte rätt att delta i. Håkan Gustafsson, Patric Johansson, Anders Montelius, Staffan Runtegen och Göran Valfridsson sprang fem kavlar vardera. En som gjorde kavledebut var vår klubbordförande Sören Bremer som sprang sistasträckan i ett av våra fyra H 150-lag på Östgötakvalen i Rimforsa. Sören grämde sig över ett dåligt vägval, men gjorde ett mer än väl godkänt lopp för att vara debutant. BMOL deltog med gubblag i Kolmårdskavlen, Stigtomtakavlen, Siljanskavlen, 43-kavlen, Östgötakavlen, DMstafetten och Smålandskavlen. Karl-Johan Lena E bland 23 till O-ringen O-ringen 2010 går i Örebro med bussning (ej obligatoriskt) till fyra av de fem etapperna. Hitills har 23 löpare från Boxholm-Mjölby OL anmält sig. Förra året, när tävlingen gick i Eksjö, hade 25 BMOL-löpare anmält sig vid denna tid på året. Det tyder på att intresset i klubben för att springa i Närke är ungefär lika stort som det var för Småland. De 23 BMOLanmälningarna är fördelade på 13 MOK-medlemmar och 10 BOK-medlemmar. Bland de tio som har anmält sig från Boxholms OK märks Lena Eriksson, som vi hälsar välkommen tillbaka till O-ringen. Nåja, hon har inte varit mer isolerad från denna cirkus än att hon sprang en etapp i Eksjö, en Öppen 7-bana, men nu ska hon vara med hela veckan. Klassen är D 50 motion. Nästa anmälningsstopp är inte förrän 1 maj. O-ringen i Norrköping eller Valdemarsvik? Det verkar vara huvudalternativen för nästa O-ringen i Östergötland att döma av ÖOF:s ordförandekonferens i höstas. Vilket som är hetast torde klarna nu i vinter. Enligt planerna ska beslut om eventuell ansökan om att få arrangera 2015 eller 2016

3 Nybörjarbanan ifrågasattes på BMOL:s eftersäsongsträff Det måste bli fler ungdomar som springer den korta nybörjarbanan på tisdagsträningarna, annars är det lika bra att skrota den banan. Det var en åsikt som framfördes på BMOL:s eftersäsongsträff. Den ägde rum på Vivåsen söndagen den 6 december i anslutning till en långsväng. Det handlade förstås om de växelvisa träningsorienteringarna mellan Boxholm och Mjölby. Vi hade 14 sådana under Det har varit sagt att det ska finnas en kortare gulvit bana på dessa träningar, och det har i allmänhet också funnits, men gensvaret har mestadels varit svagt. Ingen banläggare har nog någonting emot att lägga en riktigt enkel bana, men det känns meningslöst att göra det om den inte utnyttjas av någon eller bara någon enstaka löpare. Slopas nybörjarbanan kan friheten vidgas vad gäller plats där man samlas, mer vildmarksbetonad terräng kan med fördel väljas. Är de oerfarna och unga ungdomar som banorna vänder sig till verkligen benägna att träna både på en ungdomsträning onsdag/torsdag och en annan träning tisdagar? Det är, så tolkar jag stämningen på mötet, en fråga som behöver besvaras under vintern så att vi inte slentrianmässigt kör vidare med någonting som det kanske inte finns behov av. Apropå träningsorienteringarna så sa Håkan Gustafsson att han vill se resultat från dessa på klubbarnas hemsidor. Han vill som gubbcoach ha koll på vilka som är med och tränar och gynna dem vid laguttagningar, då behövs resultatlistor. 63 har sprungit KM Till eftersäsongsträffen hör ju att det delas ut priser till våra klubbmästare. Enligt Erik Axelsson hade det i år startat 63 löpare i vårt över både vår- och höstsäsongen utspridda klubbmästerskap (fem deltävlingar). Klubbmästarna fick sina medaljer och i ungdomsklasserna fick dessutom de tre bästa i varje klass var sin medalj, givetvis i olika valörer. Långt ifrån alla var på plats för att ta emot dem. Det var totalt bara 14 personer som var med på eftersäsongsträffen. Den åsikten framfördes om KM-tävlingarna att det är bra om en särskild person tar ansvar för att resultatställningen uppdateras kontinuerligt. Annars blir det bara att respektive banläggare (i bästa fall) skriver resultatlista för sin tävling och att den sammanlagda ställningen kommer fram först när alla fem tävlingar är slutsprungna. MOK tittar på resor Katarina Kleist meddelade att Mjölby OK valt en duo (Ansi Urdal och Niklas Carlsson tror jag det var) som skulle komma med förslag på tävlingsresor nästa år. Jag gnydde lite över det. Jag framhöll som min åsikt att gemensamma tävlingsresor är en typisk sådan sak som BMOLkommittén ska titta på, och inte som vi i de respektive moderklubbarna ska planera på var sin kant, men det kanske var dumt sagt. Dumt på så sätt att även om principen bör vara den som jag höll fram, så är det är väl ändå bra om olika initiativ tas, och att det görs i god tid. Bara det hanteras på ett sätt så att det inte sker dubbelplanering och att den ena klubben inte känner sig överkörd av den andra. Emil Bruhn ny i kommittén Till eftersäsongsträffen hör inte bara diskussion och prisutdelning. Det ska också väljas en ny BMOL-kommitté. Emil Bruhn blir ny BOKrepresentant i kommittén (ersätter Urban Andersson som hade avböjt omval) medan Erik Axelsson och Britta Norén fortsätter. Emil Bruhn har ju kommit att orientera mer och mer på senare år och 2010 tar han steget upp i H 21. Vad gäller MOK så fortsätter Annelie Alenius och Jimmy Alenius medan det var oklart på mötet om Louise Carlsson (läser till civilingenjör i och bor i Linköping) är beredd att jobba vidare i kommittén. Är hon det inte måste en ersättare fram. Karl-Johan

4 Håkan Gustafsson och Lena Molin, klubbens två giganter, gav glimtar från sina orienteringskarriärer vid berättarkvällen på biblioteket 25 november. Berättarkväll final för jubileet En skadad Håkan Gustafsson tog sommaren 1974 inte ett löpsteg på sex veckor. På hösten vann han ändå Lång-SM. Lena Molin berättade om hur hon letade efter godiskolor som hennes pappa Arne hängde ut i skogen istället för kontrollskärmar. En berättarkväll på biblioteket blev vår sista jubileumsaktivitet. Det blev en minnesvärd och intressant kväll. Ännu bättre (=mer folk) hade det blivit om inte berättarkvällen oturligt nog kolliderat med årsmötet för Ångbåtens vänner i Folkets hus. Det senare besöktes av drygt 100 personer, berättarkvällen samlade 33. Nu var, enligt vad som rapporterats, mer än hälften av mötesdeltagarna i Folkets hus tillresta Tranåsbor. De hade vi inte fått till berättarkvällen, men en och annan av Boxholmsfolket på det mötet hade garanterat suttit med i biblioteket om inte årsmötet varit. Däribland ångbåtsföreningens ordf. Per-Arne Larsson, det vet jag. Berättarkvällen var infogad i ett sammanhang på så sätt att klubbens jubileumsutställning fanns på biblioteket under två veckors tid i slutet på november och början på december, ditflyttad från Boxholms IF:s skyltfönster rätt över gatan genom Klas försorg. Gustaf sjöng och spelade Kvällen inleddes med sång och musik av Gustaf Montelius som sedan återkom några gånger under kvällen med korta trubadurframträdanden, bland annat under kaffepausen. Han hade ett lite annorlunda låtval som både roade och stämde till eftertanke. Kaffet ja, det hade vi i jubileumskommittén lagt i Eva-Lott Strömbergs goda händer. Klubben bjöd på kaffet och Eva-Lott och hennes mamma Monica Carlsson hjälptes åt med serveringen. Sedan bibliotekets programansvariga Gen Larsson hälsat välkommen överlämnades ordet till Bertil Karlsson, Mjölby, som hade anlitats som hållihopare av kvällen. Innan Bertil släppte fram Håkan och Lena berättade han ett personligt minne från 5-dagars vid första arrangemanget i Östergötland 1967 med Boxholmskoppling. Första etappen gick vid Ekeby Sjögarp och Bertil, som tävlade för IFK Linköping, hade tränat lite extra inför tävlingen. Han var anmäld i yngre oldboys och Bertil vistades (forts. nästa sida)

5 i sommarstugan i Ekeby natten före Ekeby Sjögarps-tävlingen. Det var fruktansvärt varmt och Bertil sov därför ute medan övriga familjen låg inne i stugan. Vid sjutiden på tävlingsdagens morgon väcktes han av Olle Fridlund, en av funktionärerna i tävlingen och skidledare, som kom förbi och meddelade frankt att det saknades speaker och att Bertil därför var tvungen att ställa upp. Den tilltänkte speakern hade blivit sjuk. Prata först, spring sedan Äsch, jag kan inte vara speaker, jag ska ju springa, sa Bertil avfärdande. Du får prata först och springa sedan, kontrade Fridlund och så blev det. Nu hade ju 5-dagars deltagarsiffror inte hunnit skjuta fart så där alldeles, detta vara bara tredje sommaren som det anordnades, men det var i alla fall startande ute vid Sjögarp (Motala var centralort) fördelade på nio länder. Bertil Karlsson nämnde för oss att han aldrig har haft lätt för språk, så han ängslades mest för att utan förberedelse behöva hoppa in och uttala en massa utländska löpares namn, men det gick säkert bra. Däremot blev hans egen idrottsliga prestation undermålig, när han sent omsider fick sticka ut i den påfrestande värmen, och Bertil sprang sedan inte mer den veckan utan koncentrerade sig på speakeruppdraget. Håkan växte upp ute i skogen Så var det dags för Håkan Gustafsson att ta till orda. Meningen var att han och Lena skulle prata minuter vardera före kaffet. De var väl förberedda, rappade på, och höll båda sina tidsramar på ett utmärkt sätt. Hade de inte gjort det skulle de ändå ha fått hållas för de hade så pass mycket intressant att berätta. Håkan växte upp i Berglund, mellan Björke och Sandvik, mitt ute i skogen, och bodde där tills han gjorde lumpen. Han berättade att skogen var den enda och dagliga lekplatsen, så att som barn lärde han sig tidigt att vara i skogen. För den som inte alls vet vad det är för trakter vi talar om så är det södra delen av Åsbo församling inte långt från Malexandergränsen (just i dessa dagar har dock dessa församlingsgränser upphört, även om de säkert lever kvar i folks medvetande många år framöver). Håkan började som 15-åring en nybörjarkurs i orientering hos Björke SK år Bara några år senare beslutade dock Björke att lägga ner sin orienteringsverksamhet på grund av ledarbrist. Bengt lockade över Håkan -- Det var tack vare Bengt Carlsson som jag kom över till Boxholms OK. Han hade lockat lite och sagt att det var ett bra gäng i Boxholm, berättade Håkan som gjorde förstaåret i ÄJ (= klassen H 19-20) när han sprang sin första säsong för BOK. Samtidigt med Håkan började hans yngre bror Mats att springa för BOK. Ett par kvinnliga Björkeorienterare började tävla för Mjölby OK medan åter andra lade av eller flyttade från trakten. Håkan berättade att han alltid varit envis och inte brutit någon tävling i första taget. Han verkade själv tycka att envisheten hade gått till överdrift på ett dumdristigt sätt några gånger. Skon gick sönder År 1973 sprang Håkan Sydsvenska 2-milen i småländska Hyltebruk och det bar sig (forts. nästa sida) Det var möblererat i kafébord-stil på biblioteket. Närmast i bild sitter

6 inte bättre än att ena skon gick sönder efter halva banan. Men tro inte att Håkan bröt för det. Kraftprovet Sydsvenska 2-milen går ju alltid i november månad och det var snö på vissa ställen, och det gick ju an. Det var värre med de riktigt vassa stenar som låg på en grusväg, som inte var snötäckt, och som den gustafssonska skolösa fossingen fick slinta ont på. -- Det blev en vilovecka efter det loppet. Foten såg inte så vacker ut, mindes Håkan. Maratonlopp utan en droppe vätska Han berättade om när han skulle springa ett maratonlopp, 42 km, som träning en dag (inte en kväll som jag skrev felaktigt i ett referat från berättarkvällen i Corren). Termosen, som han hade i en sele på ryggen, gick i kras innan han hade fått i sig en droppe vätska. -- Men hade jag bestämt mig för att springa 42 km skulle jag göra det, sa Håkan som nu några årtionden senare tycker att det var en inställning som inte var så vettig.. Håkan hade en hel del problem med skador och andra åkommor under sin cirka tio år långa elitsatsande period. Det började med järnbrist redan första året som senior och fortsatte med knäoch fot- och ryggproblem, en del hade med för hård träning att göra, annat med jobbet, sedan var det olyckshändelser också. Ischias och sedan SM-guld Håkan vann långdistans-sm (ultralång-sm i dag) över 27,5 km hösten 1974 fastän han hade haft ett ofrivilligt träningsuppehåll på sex veckor under sommaren till följd av ischiasbesvär. -- Det är knappt att jag kan tro det själv att det kan ha varit möjligt, kommenterade Håkan när han berättade om det på biblioteket. Kostuppladdningen inför tävlingen tror han var väldigt viktig och nyttig. Han drabbades aldrig av någon schakningsperiod under tävlingens gång och vann på detta och sin jämnhet. Han hade inte bästatid på någon av de 25 kontrollerna, ändå vann han tävlingen (det var inte gemensam start på den tiden). Var 1974 ett stort år för Håkan (både giftermål och SM-vinst) så var 1976 (då gifte sig kungen utan att ta SM-guld) det likaledes. Håkan sprang då fyra SM-tävlingar och kom på Topp 10-placeringar i alla lopp fyllde Håkan 30 år och det var sista året som Håkan tränade och satsade ordentligt. Håkans bästa minne Håkans bästa minne från sin långa orienteringskarriär hämtar han från åren efter elitsatsningen och ligger så nära bakåt i tiden som 3,5 år. Det var sommaren 2006 och Schweiz 6-dagars efter Veteran- VM i Österrike. Tillsammans med hustru Carina fick Håkan uppleva fantastiska naturscenerier tack vare att de hade tur med vädret. -- Vi såg toppen på Matterhorn tio dagar i sträck. Det är svårslaget, sa Håkan. Lena inte lika envis Efter Håkans glimtar från sin karriär var det så Lena Molins tur att berätta om sin. Hon inledde med att knyta an till det som Håkan sagt om envishet, och sa sig också vara en envis person. Men, jag tror att du Håkan slår mig ganska rejält, sa hon och berättade om att hon som femåring hade bestigit Åreskutans topp med träskor!!! Unga fröken Molin hatade nämligen gummistövlar. Optimala idrotten Lena är ju fortfarande precis som Håkan aktiv orienterare och ingen av dem har ångrat sina idrottsval. -- Orientering är för mig den optimala sporten, deklarerade Lena på en gång. Håkan Gustafsson på upploppet i Evertsberg i våras. -- Man får ta ut sig så mycket man kan och samtidigt vara problemlösare, förklarade hon (forts. nästa sida).

7 Lena Molin fördes in i orienteringen tidigt av inbitna orienteringsföräldrar. Diskades som åttaåring Hon berättade om när hon i mitten på 70-talet som åttaåring skulle springa parklass med en annan flicka. När de kom till starten backade dock den andra flickan ur och Lena fick springa själv. Lena blev tvåa i parklassen, och var så stolt så, men när det drog ihop sig till prisutdelning kom åsknedslaget. Lena hade diskats för att hon sprungit själv och det gjorde henne förstås jätteledsen. -- Så behandlar man inte barn i dag. Det sitter i hos mig för alltid den där tävlingen i Finspång. Pappa Arne hängde ut kolor Lena sa att hon har mycket att tacka sin pappa Arne för när det gäller orienteringskunnandet. Han hade den inställningen att det skulle inte letas kontroller i skogen utan de skulle leta kontrollpunkter. Istället för att hänga ut väl synliga skärmar så hängde han därför ut kolor istället. Lena ansågs som en oerhört talangfull orienterare som ung, men hon tränade också mycket och tog vara på sin talang. Hon berättade att väldigt mycket av träningen var på eget initiativ. Hon la en lapp att hon var ute och tränade och mamma Marianne var inte alltid glad när hon kom hem och fick se den. Lena Molin elittävlade i 20-talet länder. Hon tyckte ibland att Lena kunde lugna ner. Lena kunde vara avundsjuk på sina jämnåriga tjejer som spelade fotboll i BIF och där lagkompisarna träffades i skolan och alltid var tillsammans. Lena däremot hade sina jämnåriga orienteringskompisar på andra orter, över hela landet, och de skrev brev till varandra. Vänskapen har hållit i sig. -- Orienteringen har gett mig så otroligt många vänner, vänner med sunda värderingar, tyckte Lena, som tränade 6 10 pass i veckan när han var som mest i ropet som landslagsorienterare. Terräng-KM på liv och död Den mest nervdallrande tävlingen under skoltiden för Lena var visst terräng-km i skidklubben. Lena berättade att striden stod mellan henne, Anki Pettersson (hette då Andersson), Peter Sandberg och Hans Nordqvist. De var alla klasskamrater och det var en tävling på liv och död vem som skulle vara snabbast. -- Jag hade ont i magen hela dagen före den tävlingen, berättade Lena. Efter kaffet på biblioteket så släpptes Sten Nordquists berättarlusta lös. Även om han inte har Håkans och Lenas orienteringsmeriter (fast Stens är väldigt goda de med), så är han nummer ett i klubben när det gäller drastisk och dråplig berättarkonst, det är en sak som är klar. Stens historia om när han och en löpare till störde nattsömnen i torpet i Österskogen under en nattorientering är värd att lyssna till hur många gånger som helst. Innan kvällen var förliden på biblioteket så hade också Lennart Johansson berättat ett orienteringsminne från lumpen och jag hade tackat de medverkande med att överlämna varsin bok (skänkt av biblioteket). Gen Larsson fick en skylt Jag tyckte dock att det såg både illa och fantasilöst ut att tacka Gen Larsson på det sättet (med en bok som hon själv skänkt ), så jag hade varit lite full i sjutton och köpt en skylt till henne (jag är ute och går med hunden ) på Ingers Blommor som Gen kan hänga på dörren till villan på Kolarevägen när hon är ute och går mede jycken i Österskogen. Gen Larsson ställde den säregna frågan på kändisorienteringen i höstas, om det fanns skyltar utmed banan, så jag tänkte att hon kanske vill ha en skylt. Den passningen tog hon med glatt humör och skrattade liksom sina arbetskamrater gott åt skylten.

8 Gröt- skink- och glöggaftonen den 10 december Fullt med BOK:are i Vivåsen som åt gröt o köpte lotter! Åren går och "skink- och glögg" består... Så har ännu en Gröt- skinkoch glöggafton genomförts. Vilken i ordningen ska jag dock låta vara osagt. Årets upplaga genomfördes torsdagen den 10 december i Vivåsen. Sedan vår fina klubbanläggning stod färdig så har vi ju självklart genomfört detta arrangemang i Vivåsen. Innan dess så höll vi ju till på Brukshotellet under några år. Den stora samlingssalen i Vivåsen är ju storleksmässigt perfekt för Grötskink- och glöggafton. Däremot så lämnar ju den lokalen mycket i övrigt att önska på en punkt, nämligen vad gäller ljudakustiken. Vid ett lite stökigt arrangemang som "skink- och glögg" blir man ganska trött av den hemska akustiken, men nu ryktas det om att det kanske ska monteras någon form av ljuddämpande plattor i taket, och det tycker jag inte är en dag för tidigt! Mer folk jämfört med i fjol Jag hade inför årets upplaga en vag känsla av att uppslutningen skulle bli lite sämre, men oj så fel jag hade. Det kändes nämligen som om det var precis tvärtom, nämligen MER folk än vanligt. Jag kan heller inte säga exakt hur många vi var, men en uppskattad siffra jag hörde var nånstans mellan personer. Så det är helt klart, att denna kvällen håller ställningarna som den överlägset mest populära klubbaktiviteten. I köket är det ju Bengt och Monica, samt Håkan och Carina som lägger ner ett väldigt stort arbete. Vi andra behöver bara ställa oss i kö Christer och Conny och en massa andra förser sig av gröt och skinksmörgås med mera. och förse oss av gröt och mjölk, skinksmörgås och glögg. Och senare också kaffe och pepparkaka. En febril aktivitet pågick också för att anteckna sig på de lottlistor som gick runt. I år sålde vi sju fulltecknade listor, och det är ju 100 lottnummer på varje lista. Priset per lott var 5 kronor, så det innebar att vi fick in 3500 kronor på lotterna. Men då hade vi också gjort stora inköp till lotteriet, plus att gröt och skinkmackor med mera också kostade en del. Men kvällen bör ju ekonomiskt sett ha gått runt i alla fall. Freds idé en gång i tiden att dra nummer med dator Idén att teckna sig för lottnummer på listor och dra numren med dator kommer från Fred Carlsson. Han tyckte det var slöseri med pengar att köpa dyra lottringar, vilket vi faktiskt gjorde förr i tiden. Så det var någon gång på 90-talet som datorn kom in i bilden. Kompis Jonas Kallin (numera boende i Kaxholmen utanför Huskvarna) konstruerade "drakulan" (programmet), detta i form av ett macro i programmet Excell. Staffan Runtegen utvecklade senare programmet på så sätt att den inte drar samma nummer mer än en gång! Detta så länge man inte klickar på "omstart". Ibland kan det dock kännas som om numret varit uppe förr, men jag har testat programmet med intervallen 1-10 och när den inte hittar något nummer så larmar programmet att "det verkar inte finnas något ledigt nummer..." Mycket till lotteriet hade vi som sagt köpt in, men en hel del vinster var också skänkta. En av vinsterna var en julklapp, alltså ett inslaget paket, och på paketet fanns följande rader antecknade: "Anonym gåva från en som knåper mer än kniper. Vinstbordet till lotteriet var välfyllt! Dyrgripen är förklarligt nog oanvänd och har bara haft en ägare". Denna vinst kom i lottdragningen att tillfalla undertecknad. Kanske är många nyfikna på vad paketet innehöll, och nu kan det avslöjas! Det var en kabelskotång! Ett verktyg för montering av kabelskor på kablar, och som också kan användas då kablar ska skalas. Detta var en vinst som Karl-Johan erhöll vid förra årets "Skink- och glögg" och som han nu åter skänkte till lotteriet. "Förklarligt nog oanvänd" skriver Karl-Johan. Tydligen är inte Karl-Johan någon hemmafixare... "Ragge" Karlsson i tomteluva! Varukorg lottades ut sist En annan vinst var en stor korg med diverse matvaror, och som Lennart och Ulla- Brith tagit med. Varorna hade de köpt in genom att panta burkar och flaskor som sparats vid städning kring centrumbyggnaden. En slant till korgen hade de säkert lagt till själva också, men 130 kronor kom in på burkpantningen! Så var det dags för kvällens sista vinst att lottas ut, nämligen ovanstående beskrivna varukorg. Och vem blev den lycklige?!? Jo, Ulla-Brith Johansson! DET hade ju dock inte Ulla-Brith tänkt sig, nämligen att släpa hem den varukorg som hon själv hade ordnat. Så hon beordrade omdragning. Och så blev det, och nu var det Carina Gustafssons namn som ropades upp. Lyckat tycker jag, Carina var ju en av dom som såg till att Gröt- skinkoch glöggaftonen blev så trevlig som den blev, kul att hon fick varukorgen. Med tanke på vilken trevlig kväll det blev, så är nog inte oddset för att "skink- och glögg" blir det mest publikdragande klubbarrangemanget även under 2010 speciellt högt... Klas

9

10

11 Städlista för centrumbyggnaden (inklusive parkeringen mot Rv 32) och Storgatan 24, första halvåret 2010 Christer och Carina har satt ihop en ny städlista. Töm papperskorgar och plocka löst skräp, gärna så ofta som du har möjlighet. Det blir skräpigt väldigt fort, och det är ju viktigt att uppdraget sköts. Centrumstädningen ger ett bra tillskott i klubbkassan! V 1, 4/1-10/1 Lennart Johansson V 2, 11/1-17/1 Roger Karlsson V 3, 18/1-24/1 Håkan Tengvall V 4, 25/1-31/1 Roland Tengvall V 5, 1/2-7/2 Lennart Gustafsson V 6, 8/2-14/2 Pär Andersson V 7, 15/2-21/2 Klas Johansson V 8, 22/2-28/2 Ville Alfredsson V 9, 1/3-7/3 Håkan Larsson V 10, 8/3-14/3 Henrik Tengvall V 11, 15/3-21/3 Jan Lindgren V 12, 22/3-28/3 Håkan Gustafsson V 13, 29/3-4/4 Bengt Carlsson V 14, 5/4-11/4 Christer Karlsson V 15, 12/4-18/4 Urban Andersson V 16, 19/4-25/4 Karl-Johan Norén V 17, 26/4-2/5 Tomas Pettersson V 18, 3/5-9/5 Jens Fasth V 19, 10/5-16/5 Patric Johansson V 20, 17/5-23/5 Sören Bremer V 21, 24/5-30/5 Arne Erlandsson V 22, 31/5-6/6 Peter Laudon V 23, 7/6-13/6 Roger Karlsson V 24, 14/6-20/6 Yngve Eriksson V 25, 21/6-27/6 Lennart Johansson Gösta Landelius bilder visas i Vivåsen Vi är nu inne i årets allra mörkaste tid, även om vi kan trösta oss med att det åter blir allt längre dagar. Redan från juldagen går solen ner en minut senare för var dag som går, och en bit in i januari två minuter senare. Så redan den 28 januari har vi en hel timma mer eftermiddagssol jämfört med vid vintersolståndet. Om det är en solig dag vill säga... Vintern är ju en tid då man kan kalla till lite inomhusarrangemang, om man bara kan komma på något att kalla till... Trivselkommittén ska i alla fall försöka ha en grej i februari. Klubben har ju en väldigt fin projektor, så varför inte utnyttja den till en torsdagsaktivitet. Jag har tänkt att kalla till en bildvisningskväll, nämligen där vi tittar på en del av Gösta Landelius fantastiska samling. Det är bilder som var och en med internet och dator kan titta på själva där hemma, men visst kan det vara trevligt att göra detta tillsammans och på storbild. Gösta Landelius är ju borta sedan några år, men mycket av hans samling är digitaliserat av Föreningen Krafttaget. På Krafttagets hemsida ligger ju flera tusen gamla Boxholmsbilder, och bara Gösta landeliusmappen innehåller 2029 bilder! Det är dock inte bara bilder från Boxholm, utan också från andra delar av Sverige. Gösta var ju en samlare av vykort, och det är väldigt kul att detta har digitalserats och därmed kunnat göras tillgängligt. Jag har ju tidigare haft såväl bild som filmvisning i Vivåsen, och det har ju inte lockat något större antal men det kan ju vara intressant att göra ett försök igen. Preliminärt så tittar vi på Gösta Landelius bilder torsdagen den 24 februari. När jag ändå är igång och skriver och har en massa utrymme att försöka fylla så kan jag ju passa på att göra lite reklam för Krafttagets webbplats. Många pratar om den fantastiska bildsamlingen, men de som gör detta undrar jag om de verkligen har varit inne på sidorna och sett allt som finns!! För där finns ju så ofantligt mycket mer än bilderna! Själv tycker jag det är fantastiskt att kunna titta på alla gamla tidningsurklipp. Och sedan en tid tillbaka kan man också lyssna på ljud! Jag hittade gamla ljudkassetter liggande hos Krafttaget, så jag tog hem dem och förvandlade banden till ljudfiler i datorn. Så nu nu kan man lyssna på Lennart Ekholm när han intervjuar sin morfar och mormor; Nils Rosenlöf och Karolina Rosenlöf, samt farfar Martin Ekholm. Intervjun gjordes i april 1961! Det går också att lyssna på Sigge Glad och Albert Karlsson när de berättar för Lars Andersson. Året var Även radiosändningarna från sista tappningen av Martinen finns tillgängligt. Intervjuerna är helt fantastiska. De berättar om händelser från före sekelskiftet. Alltså det förra sekelskiftet! Så titta gärna in på och utforska vad som finns där. Kan nämna att senare i vår kan det också komma att finnas film att titta på också! Klas

12

13 Bra intresse för Söndagturerna även denna vintern... Sex av säsongens femton söndagsturer är nu avklarade. Tänk vad tiden går! Det har varit sex stycken, som vanligt, mycket lyckade söndagsturer. Rosebo källa, Göstrings urskog, Lönnshult, intill Lillån i Strålsnäs, stenstolparna nära Smedstorp / Råstocken och torpet Knallen är de platser som hittills har besökts. Eije Fasth pratade om Daniel Rantzaus härjningar i trakten, samt om några tragiska drunkningolyckor på sjön Sommen. Hans Carlander höll söndagen därefter ett mycket intresant föredrag om "allmänningar" med mera, med mera. Stefan Kindberg, boende i Lönnshult pratade brandsäkerhet, och den dagen kom också Johan Birath att rycka in och berätta om gården Lönnshult. Glögg serverades innan jul Den 20 december serverade Lennart och Ulla-Brith glögg till besökarna. Lennart Johansson pratade om jultraditioner, samt läste en artikel skriven av Sven Fransson. Och så fick vi höra ett antal julsånger framförda av Sångarbröderna! I mellandagarna brann elden vid de egendomliga stenstolparna liggande i skogen i höjd med Linneberg. Ämnet som Johan pratade om var sten! Berget som vi vandrar på, och sten i alla former. Det finns väl bara en sådan som Johan som kan få ett ämne som "sten" att bli intressant. Och 2010 års första söndag, den enormt vackra vinterdagen den 3 januari, brann elden vid torpet Knallen. Regina Örup berättade då om samer och ett äventyr som hennes farfar var med om år Väldigt annorlunda men inte mindre intressant för det! Besöksantalet vid dessa sex Johan Birath med "grimma" pratar vid stenstolparna. Grimma är Johans ord på högtalarvästen!...men snön gör det mesta mer tungarbetat söndagsturer har vid samtliga tillfällen legat ganska så nära 60 personer. I bland lite mer, ibland något färre. Jag hade nog trott på mer folk när Sångarbröderna skulle sjunga, men kanske skrämde kylan den söndagen. Fler löpare i år Men visst har det varit ett fortsatt utmärkt intresse för söndagsturerna! Allra roligast är det nog ändå att intresset att löpträna till söndagsturerna ökat denna säsongen. Karl-Johan kom ju fram till att det var delat deltagarrekord den 13 december, detta sedan Karl-Johan började föra statistik. Det var 17 löpare som fick vätska vid Lönnshult, senast det var så många var när det sprangs till Dungarp den 6 februari Snön låg riktigt djup i markerna den 27 december, och berättare Johan Birath var plågad innan han nått fram till stenstolparna. "Men nu får du ju se stenstolparna" försökte jag trösta honom. Svaret jag fick var att "det kan inte finnas något värt att se så mycket att det är värt att utsätta sig för detta"! Men han lugnade ner sig när han pustat ut, och Johan var på gott humör. Men jag vet att han tog en eftermiddagsslummer den eftermiddagen. Efter "närkontakten med vildmarken", ett uttryck från honom själv... Snö krånglar till det Lagom till jul så kom ju också vintern på allvar. Alltså snö och kyla, och det kan väl vara trevligt, det tycker till och med jag. Bara det inte kommer för mycket snö, det kan ju ställa till det väldigt för söndagsturerna. Jag ville absolut inte ha snö när vi skulle till stenstolparna, de skulle ju då döljas i snö. Men stolparna gick att skotta fram så det löste sig. Och jag hoppas det löser sig framöver också. Att ha Arton män ur Sångarbröderna sjöng julsånger vid söndagsturen intill Lillån i Strålsnäs den 20 december. De egendomliga stenstolparna. Varför ligger de kvar i skogen? elden i Österskogen kan vara ett problem, det visste jag. Där kan finnas skidspår och vägen plogas inte. Jag blev förstås orolig för hur vi skulle ta oss till Knallen, men även detta löste sig. Christian Örup plogade vägen över gärdet från säteriet fram till Knallen, så hustru Regina och övriga fick ta sig till det gamla torpet den vägen. Tanken var annars att ha vägvisning från Kolarevägen i Fällhagen. Vädret är ju annars inget vi kan råda över, det är bara att göra det bästa av situationen. Det kommer säkert att bli lite pulsande fram till vissa eldar, men inte några jättelånga sträckor. Mest orolig är jag nog då vi ska till torpruinen Viken vid sjön Trehörningens västra sida. Dit måste man ta sig på många små ringlande skogsvägar. Jag vet inte hur det är plogat där just nu, och ett snöoväder natten innan den 21 februari, då vi ska dit, vore väldigt tråkigt. Fler BOK:are vore trevligt Hur som helst, vi kör på med söndagsturerna, och nog vore det väldigt trevligt att få se fler BOK:are kring eldarna. Vill man inte springa så tar man det ju betydligt lugnare och kommer och lysnar på berättaren. Närmast på tur att prata vid eldarna är i tur och ordning. Birgit Eriksson, Jan Hallgren, Magnus Johansson, Patric Hallén, Konny Hörberg, Sten Nordqvist och Johan Birath. Jag kan också tipsa om att referat och bilder från varje söndagstur läggs ut på Redan samma eftermiddag brukar detta vara utlagt. Klas

14 Lite bilder från Söndagsturerna Hans Carlander pratar vid Göstrings urskog Löpare får vätska vid Knallen Publik vid Knallen Håkan Gustafsson, Lena Molin och Patric Johansson grillar korv i Göstrings urskog. Johan Birath Fler löpare vid Knallen Publik vid Lönnshult Regina Örup Stefan Kindberg pratar vid Lönnshult Sångabröderna i Strålsnäs Löpare vid Rosebo källa.

15

16