Bilaga 1 Övergripande nulägesanalys

Transkript

1 Diarienummer , Bilaga 1 Bilaga 1 Övergripande nulägesanalys

2 Innehållsförteckning 1 Tätorter och landsbygd Befolkning och befolkningsutveckling Utbildning och kompetensförsörjning Sysselsättningsutveckling och arbetslöshet Näringsliv och företagande Summerande obalansindex Boende, tillgänglighet och service Boende och boendemiljö Tillgänglighet till tätorter Serviceutbud och tillgänglighet till service Infrastruktur och kommunikationer Natur- och kulturmiljö Övergripande analyssummering Övergripande SWOT-analys på nulägesanalysen... 36

3 Övergripande nulägesanalys 1. Tätorter och landsbygd Västernorrland ligger i en perifer del av Sverige som ligger i en perifer, rural del av Europa. Liksom stora delar av Sverige utanför storstadsområdena karaktäriseras länet av glesa strukturer och långa interna och externa avstånd. Detta ställer sina särskilda krav på anpassning av näringsliv, arbetsmarknad och service för en fortsatt utveckling och tillväxt. Länet har med sina ca invånare knappt tre procent av landets befolkning. Av landytan tar Västernorrland 5,3 procent. Det motsvarar 11,2 invånare per km 2 mot 22,6 för riket. Ångermanlandskusten har en befolkningstäthet ungefär som riksnivån medan Sundsvall/Timrå har drygt 28. Om man tar bort dessa två kommuners västra delar ökar befolkningstätheten till ca 70 inv./ km 2, vilket kan jämföras med t.ex. Skåne läns 110 inv./ km 2. Länets ortsstruktur är tämligen splittrad, vilket har betydelse för många samhällsfunktioners utformning och tillgänglighet. Man brukar tala om att strukturen är heterogen i förhållande till mer homogena regioner som t.ex. Värmland och Jämtland med en mer centralt placerad huvudort. De fyra största tätorterna i länet, > inv., Sundsvall, Örnsköldsvik, Härnösand och Timrå har tillsammans 44 procent av länets befolkning eller invånare. Lägger vi till de övriga större tätorterna Ånge (nu med <3 000 inv.), Kramfors och Sollefteå och tätorterna intill kommunernas centralorter nås ytterligare personer. Ca personer eller 45 procent av befolkningen bor utanför dessa centralortsområden. Annorlunda uttryckt finns enligt 2010 års SCB-statistik 77 procent av länsbefolkningen i formell tätort (>200 inv.) och 23 procent utanför tätort. Fördelningen representerar ett genomsnitt för skogslänen. De 23 procentenheterna motsvarar invånare och fördelar sig på i småorter med invånare och (19 %) i glesare delar. 1

4 Tabell 1. Västernorrlands större tätorter; med fler än invånare Tätorter Invånare, 2010 Tätorter Invånare, 2010 Sundsvall Ånge Örnsköldsvik Johannedal Härnösand Kvissleby Timrå Stockvik Sollefteå Söråker Kramfors Sundsbruk Vi/Alvik (Bollsta) (1 871) Matfors Summa alla tätorter Källa: SCB Värden från 2008 enligt Glesbygdsverkets indelning (annorlunda än SCB:s) visar att befolkningen i och nära tätorter >3 000 invånare 1 uppgår till , i tätortsnära landsbygd till (28,5 %) och i ren glesbygd 2 - till personer (3,5 %). Motsvarande landsbygdsvärden för riket är 21,3 respektive 1,9 procent. Geografin enligt nedanstående kartor. Den vänstra enligt Glesbygdsverkets äldre version (med Ånge kvar som ort), den högra enligt Tillväxtanalys indexerade tillgänglighet 3. Karta 1. Områdesindelning Områdestyp Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Områdestyp Klass 5 Klass 4 Klass 3 Klass 2 Klass 1 Länsstyrelsen Västernorrland, Tillväxtanalys, Lantmäteriet Geodatasamverkan Länsstyrelsen Västernorrland, Tillväxtanalys, Lantmäteriet Geodatasamverkan Källa: Tillväxtanalys Den följande kartan visar att merparten av länets befolkning är koncentrerad till kusten och älvdalarna med tyngdpunkterna i Sundvall/Timrå och centrala Örnsköldsvik. Inom 45 minuters bilresa från Sundsvalls centrum nås ca invånare, vilket tillhör de högsta värdena i norra Sverige och ger ett bra befolkningsunderlag för en kvalificerad lokal och regional service. Ånge och Kramfors kommuner har den mest spridda befolkningen, där en större andel (>60%) är bo- 1 Inom 5 min bilresa 2 Områden med mer än 45 minuters resa till tätort med över inv. 3 Se vidare nedan under avsnittet Tillgänglighet till tätorter 2

5 satta i tätortsnära landsbygd än i tätorter. Omvänt har vi en mycket hög inomregional koncentration i östra Medelpad. Perioden hade Sollefteå kommun den största ökningen av sin tätortskoncentration, enligt SCB:s tätortsstatistik, medan Kramfors hade lägst. Karta 2. Befolkningens bosättningsmönster i Västernorrlands län Källa: Lantmäteriet 1 Befolkning och befolkningsutveckling Västernorrland har från sekelskiftet haft en svagt nedåtgående trend i sin befolkningsutveckling från till knappt invånare år Nästan hela nettominskningen om invånare skedde under de allra första åren, främst som efterföljd av 90-talets stora struktur- och finanskris då länet tappade ca invånare. Åren växte de stora tätortsområdena (> 3000 inv.) med invånare medan tätortsnära landsbygd förlorade och glesbygden 922 invånare. I ett Norrlandsperspektiv är den negativa utvecklingen i tätortsnära landsbygd med -3,3 procent mest anmärkningsvärd medan de -9,8 procent som gäller för glesbygden är mer vanligt. Som samlat tätortsområde har Sundsvall/Timrå haft en sämre utveckling än de flesta jämförbara kommuner i landet. Senare år är dock utvecklingen i tätortsnära landsbygd där mer positiv, liksom i Örnsköldsvik, vilket framgår om vi detaljstuderar folkmängdsförändringarna på församlingsnivå. 4 Jämförbar statistik hos Tillväxtanalys efter 2008 saknas 3

6 Tabell 2 Befolkningsförändring i församlingar i Västernorrlands län 10 av 61 församlingar har ökat: 21 församlingar har minskat >9% Störtsa minskningen Svalls GA 6,2% av antalet kvinnor: Alnö 5,3% Torsåker -18,3% Minus 9-13%: Graninge -23,5% Örnsköldsvik 5,1% Graninge -18,2% Borgsjö-Haverö Styrnäs Överlänn -20,0% Arnäs 4,3% Torp Ytterlännäs Styrnäs -19,3% Hässjö 2,6% Mer än 13%: Högsjö Helgum Torsåker -18,9% Skön 2,5% Holm Viksjö Ådals-Liden Tre-sjö -17,2% Njurunda 2,0% Viksjö Hemsö Överlännäs Helgum -16,3% Sättna 1,2% Bjärtrå Liden Anundsjö Bjärtrå -15,1% Tuna 1,2% Överlännäs Nordingrå Skorped Timrå 0,9% Trehörningsjö Källa: SCB Följande karta illustrerar mer ingående ändringen av folkmängden totalt på församlingsnivå. Karta 3 Befolkningsutveckling i församlingar , procent Statistikkälla: SCB. Församlingsstatistiken återspeglar den folkmängdsminskning som successivt sker över bred front i inlandet och Ådalskommunerna. Befolkningsunderlagen i de berörda fem kommunerna har sedan sekelskiftet minskat tämligen dramatiskt med hela 7800 invånare eller -9,7 procent och därav de senaste fem åren med 2800 invånare eller -3,7 procent. Motsvarande utveckling för Sundsvall/Timrå är eller +3,2 procent respektive eller 1,5 procent och för Örnsköldsviks kommun -694 invånare eller -1,2 procent respektive -379 eller -0,7 procent. Som jämförelse kan nämnas att Sverige som helhet sedan sekelskiftet ökat med 7,6 procent. Till följd av tidigare års stora flyttningsunderskott i yngre åldersgrupper har länet en betydligt större andel av sin befolkning i de äldre åldersgrupperna jämfört med riksgenomsnittet. Länet tillhör de områden i Sverige och EU som redan har högst andel i pensionsåldrarna. Tillgängliga prognoser pekar på att denna obalans kommer att bestå med ökad medelålder och en fortsatt kraftig tillväxt i åldersgrupperna över 80 år, i vissa områden en >30 procentig ökning av antalet inom en 15-årsperiod, vilket är en särskild utmaning inte minst i ett servicesammanhang. 4

7 Nedanstående karta visar andelsfördelningen på små, s.k. nyckelkodområden av barn och ungdomar t.o.m. 19 år. Centralortsområdena har mer än dubbelt så höga andelar som länets mer glesbebyggda delar, vilket självklart får sin inverkan på möjlig samhällsutveckling. Faktum är att kartan med omvända tecken i stort också speglar fördelningen av gruppen äldre äldre 85+, där inlandet i Ångermanland, Liden och södra Höga Kustenområdet har högsta värdena. Också vissa stadsdelar i de större centralorterna har höga värden äldre-äldre. Karta 4 Andel unga 0-18 år av befolkningen Andel av befolkningen 0-18 år 2011, percentilfördelning, gränser 25,3%- röd 21,1%- brandgul (50%-perc.) 16,1%- gul 11,2%- blågrå Källa: SCB SAMS Atlas Förhållandena accentueras således i länets mer glesbebyggda delar, där andelen yngre, särskilt kvinnor, är väsentligt lägre än i tätorterna och med tendenser till fortsatta flyttningsunderskott. Detta för kvinnor tydliga flyttmönster från land till stad har senare år kommit att gälla även unga män. Västernorrland har ett allvarligt underskott av kvinnor under 30 år. Av befolkningen år går det i länet 92,3 kvinnor per 100 män, jämfört med 95,2 i hela riket. Att kunna attrahera unga kvinnor och män att bosätta sig på landsbygden är viktigt för landsbygdens utveckling men även för en hållbar regional utveckling. Andelen kvinnor av befolkningen fördelad på små geografiska områden enligt karta 5 visar på många områden inte bara i glesare länsdelar utan också i mer tätortsnära landsbygdsområden där det finns ett tydligt kvinnounderskott. I de mest utsatta områdena handlar det om så låga tal som kvinnor per 100 män i åldern år 5 och 77 räknat på hela befolkningen. Generellt vet vi att sådana värden inte är bra för en balanserad lokal och regional utveckling. De områden i länet Nolaskogs /Höga Kusten som är mer glesbebyggda har enligt kartan ett förhållandevis något bättre läge än motsvarande i Ådalen/Medelpad. 5 Bland valdistrikt 2009 har exempelvis Munkbysjön-Naggen 50 kvinnor per 100 män, Graninge 55,9, Bollsta 59,0, Docksta 60,8, Nätra-Bjästa 65,2 och Björna södra 65,6. 5

8 Karta 5 Andel kvinnor av befolkningen, percentilfördelning Andelen kvinnor av befolkningen 2011, percentilfördelning, gränser 51,1%- röd 49,3%- brandgul (50%-perc.) 47,5%- gul 35,7%- blågrå Källa: SCB SAMS Atlas I karta 6 visas hur de låga kvinnoandelarna drivits fram dels som effekt av nettoutflyttning men också som en effekt av stora andelar äldre kvinnor som efterhand avlidit. Som framgår av tabellen i avsnittets inledning har i vissa glesbygdsområden så mycket som var femte kvinna försvunnit. Karta 6 Befolkningsutveckling , kvinnor, procent Befolkningsutveckling , procent Kvinnor Ramsele-Edsele Junsele Björna Trehörningsjö Anundsjö Gideå Ådals-Liden Mo Grundsunda Resele Arnäs Skorped Själevad Ed Sidensjö Örnsköldsvik Helgum Boteå Nätra Långsele Multrå-Sånga Överlännäs Sollefteå TorsåkerStyrnäs Vibyggerå Dal Ullånger Graninge Ytterlännäs Bjärtrå Nordingrå Gudmundrå Nora-Skog Viksjö Högsjö Liden Borgsjö Torp Holm Stöde Hemsö Ljustorp Säbrå Stigsjö Härnösands Domkyrk Indal Hässjö Häggdånger Timrå Sättna Tynderö Skön Selånger Alnö Tynderö Gustav Adolf Tuna Skönsmon Länsstyrelsen Västernorrland Lantmäteriet och Statistiska Centralbyrån Attmar Njurunda Statistikkälla: SCB Befolkningens storlek (inklusive inkomster och skatteunderlag) är den faktor som har störst inverkan på samhällsutvecklingen i en region. Men även befolkningens ålderssammansättning har en stark påverkan på hur t.ex. arbetsmarknad och serviceutbud kan och behöver utformas. Detta påverkar i sin tur synbarligen möjlig- 6

9 heterna att attrahera boende och företagande. Här finns en balansgång där samhällsorganens kompletterande insatser kan vara avgörande för upprätthållande och utveckling av vitala samhällsfunktioner vid sidan av den privata mobilisering som kan ske. Fokus i det tillväxtfrämjande arbetet ligger normalt på de förvärvsarbetande åldrarna - se kartan nedan - där förskjutningen mot allt färre i dessa åldrar inte bara påverkar den s.k. försörjningskvoten utan också förutsättningarna för ett effektivt generationsskifte och inte minst möjligheterna att driva ett hållbart utvecklingsarbete. Det utsatta läget i inlandet och Ådalen speglas här tydligt. Karta 7 Andel åringar av befolkningen, percentilfördelning Andel av befolkningen i åldern år 2011, percentilfördelning, gränser 62,1%- röd 58,1%- brandgul (50%-perc.) 54,3%- gul 42,8%- blågrå Källa: SCB SAMS Atlas 2 Utbildning och kompetensförsörjning Arbetskrafts- och kompetensförsörjning är en av de viktigaste tillväxtfrågorna för individer, arbetsgivare, lokalsamhälle och därmed för hela länets utveckling. Kraven på hög kompetens växer kontinuerligt och inom alla samhällsområden. Förmågan att tillgodogöra sig och använda ny kunskap blir en nyckelfråga för en hållbar tillväxt lokalt och regionalt. Karta 8, som utgår från statistik på valdistriktsnivå över andel lågutbildade 6, visar på utbildningsgapen och att bl.a. traditionella bruksorter har svaga utbildningsnivåer även sådana med bra pendlingslägen till stora arbetsplatsorter. Vissa valdistrikt i större tätorter visar platsbundna utmaningar liknade dem i uttalade glesbygdsområden. I en växande kunskapsekonomi blir inslaget av eftergymnasialt utbildade på en ort eller i en kommun allt viktigare. Dessutom finns det klara samband mellan hög utbildning och hög förvärvsintensitet. Även om utbildningsnivåerna ökat i Västernorrland är de överlag lägre än i riket inom de flesta områden och branscher för såväl kvinnor som män. Spännvidden mellan kommunerna för förvärvsarbetande år med eftergymnasial utbildning på minst tre år är för män från 6,2 till 16,9 procent och för kvinnor från 17,8 till 26,8 procent7. Härnö- 6 Källa Framtid Västernorrland! Regional utvecklingsstrategi för Västernorrland Källa SCB:s register Befolkningens utbildning version

10 sand har de högsta värdena och Ånge de lägsta. Länets alla kommuner har ett behov av arbetskraftstillskott större eller mindre för att nå rikets nivåer för eftergymnasialt utbildade. Karta 8 Andel lågutbildade av befolkningen, avvikelse från länsgenomsnitt, procentenheter Lågutbildade, andel av befolkningen som enbart har förgymnasial utbildning, som avvikelse från länssnittet (valkretsar i länet), procentenheter Statistikkälla: SCB Länets och länsdelarnas förmåga att attrahera inflyttare från andra länder är en viktig pusselbit för att klara de framtida utmaningarna till följd av den demografiska processen med allt färre i förvärvsarbetande åldrar. I jämförelse med riksgenomsnittets 15,4 procent är länets andel utlandsfödda 8,0 procent (2012) låg. Högst andel utrikes född per kommun i länet har Sundsvall med 8,9 procent, men variationen lokalt är hög. I karta 9 redovisas fördelningen lokalt av andelen utrikesfödda av befolkningen

11 Karta 9 Andel utrikes födda av befolkningen, procentenheter Andel födda utanför Sverige: Lägst resp. högst procent andel för kommunens valdistrikt, 31 december 2009: Statistikkälla: SCB Ånge 2,3-8,5 Kramfors 3, ,3 Timrå 4, ,1 Sollefteå 2, ,8 Sundsvall 2, ,4 Örnsköldsvik 2, ,8 Härnösand 3, ,0 LÄNET 2, ,4 4 Sysselsättningsutveckling och arbetslöshet Utvecklingen av sysselsättningen i Västernorrland har varit svagast i landet de senaste åren med en minskning från till förvärvsarbetande och en begränsad uppgång till år Enligt den säkrare statistiken enligt SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS) minskade antalet arbetstillfällen (dagbefolkning) från till Detta är en betydande nedgång till följd av konjunkturavmattning och finanskris, om än inte lika svår som under 90-talets krisår. Återhämtningen i länet är därmed inte så bra som i de flesta andra regioner. Det handlar om att få till åtminstone netto ytterligare jobb och sannolikt fler. Inlandet/Ådalen har genom ett större andelstapp en påtagligare utmaning än Sundsvall/Timrå. 8 Källa AKU (SCB); år 9

12 Tabell 3. Antal förvärvsarbetande 16 - år, med arbete i Västernorrland Differens Ånge % Timrå % Härnösand % Sundsvall % Kramfors % Sollefteå % Örnsköldsvik % Länet % Källa: SCB, registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) Förändringsstatistik för lägre regionala indelningar finns inte tillgänglig. Däremot kan vi se hur sysselsättningsfrekvensen fördelar sig på valdistrikten runt länsvärdet som 2008 var 77,2 procent för åldersgruppen år. I de flesta fall återfinns såväl högsta som lägsta värde i kommunernas centralortsområden. Komplettering har därför skett med mer landsbygdsdominerade områden. Tabell 4. Förvärvsarbetande år valdistrikt med högst och lägst andel samt lägst andel utanför centralort per kommun, procent Kommun Högst % Lägst % Lägst % Ånge Timrå Härnösand Sundsvall Kramfors Sollefteå Ånge 82,8 Ljungaverk 72,1 Ljungaverk 72,1 Timrådalen 83,4 Vivsta 69,1 Ljustorp 73,9 Säbrå Mellersta 81,3 Gådeåstan-Torsvik 57,3 Högsjö 74,3 Alnö-Vi Södra 87,1 Nacksta Västra 48,7 Nolby 71,4 Gumås 81,6 Björsta 62,3 Bjärtrå 68,1 Prästbordet 82,4 Graninge 70,0 Graninge 70,0 Örnsköldsvik Högland 1 84,6 Ö-vik 8 - Valhalla 62,0 Trehörningsjö 70,6 Länet Ånge 82,8 Ljungaverk 72,1 Ljungaverk 72,1 Källa: SCB, statistik på valdistriktsnivå Förvärvsfrekvensens kontrast är arbetslösheten. Västernorrland har under de senaste finanskrisåren och åren därefter legat på en konstant hög nivå bland länen vad gäller öppet arbetslösa inkl. i program med aktivitetsstöd. Men än mer gäller det för ungdomar år och utrikes födda. Ungdomsarbetslösheten är i Sollefteå hela 21,1 procent av befolkningen år (augusti 2013) och länsvärdet 15,7 procent. Fördelat på kön är arbetslöshetsnivåerna för befolkningen år 9 I RAMS skedde ett tidsseriebrott mellan 2010 och Förändringen påverkade endast personer som är 65 år och äldre och innebar att antalet förvärvsarbetande i åldersgruppen ökade. I tabellen ovan är dock antalet förvärvsarbetande även för år 2011 beräknade utifrån den tidigare beräkningsmetoden. 10

13 generellt högre bland männen än hos kvinnorna - ca 8,6 procent mot 7,8 procent (augusti 2013). Det besvärliga läget på arbetsmarknaden sätter naturligtvis förutom på den enskilde individen också press på företag och samhällsinstitutioner. Inte minst gäller detta i mer utsatta delar av länet med vekare strukturer och i utgångsläget svagare arbetsmarknad. Det finns relativt stora variationer inom länet som göra utmaningarna än besvärligare. Jämför kommunfördelningen enligt nedanstående figur men också nyssnämnda valdistriktsstatistik. Diagram 1 Andel % av befolkningen öppet arbetslösa + i prog. med aktivitetsstöd av befolkningen år, augusti månad, åren Källa: Arbetsförmedlingen Av länets arbetstillfällen finns ca 85 procent lokaliserade i tätorterna, knappt 2 procent på större arbetsplatser utanför tätorterna och knappt 7 procent finns i glesare bygd (ca jobb). Förvärvsarbetande på växlande och ospecificerade arbetsplatser tillkommer (t.ex. byggnadsarbetare) 10. Bland kommunerna finns mest spridning i Kramfors, där 20 procent arbetar på arbetsplatser utanför tätort följt av Sollefteå och Ånge. Sollefteå har högst andel i glesbygd (ca 15 %). Med tanke på att en allt större del av de förvärvsarbetande arbetspendlar och att detta har stor inverkan på landsbygdens utveckling är det intressant att se vilka tätorter som har en hög respektive låg s.k. försörjningsgrad, d.v.s. antalet arbetstillfällen i förhållande till antalet boende (nattbefolkning). Spridningen mellan utpräglade sovstäder som Åmynnet och Vi/Alnö jämfört med industriorter som Överhörnäs och Sundsbruk är ansenlig (2 % % räknat på hela befolkningen). Orter som Ullånger, Bredbyn, Näsåker och Liden har genomsnittliga värden för länet, ca 51 procent. Bland tätorter med låga försörjningstal (< 20 %) och belägna på längre avstånd från kommunernas centralorter finns bl.a. Sandslån, Nedansjö, Gottne, Köpmanholmen, Dingersjö, Juniskär, Lungvik, Ramvik och Söråker. Den stora nettoutpendlingens inverkan på bl.a. en hållbar service bör uppmärksammas särskilt i dessa orter. 10 Källa SCB 11

14 5 Näringsliv och företagande Var företag och arbetsställen är belägna spelar roll för deras utveckling och samspel med det övriga samhället. Länets specifika förutsättningar i geografi, naturråvaror och mänskliga resurser får kanske sina tydligaste utmaningar i länets glesare delar när det gäller att skapa livskraftiga företag och en hållbar service. Utmaningarna varierar efter typ av företag och bransch. Men för alla företag och organisationer gäller ett starkt och med tiden allt starkare beroende av fungerande samband med såväl den lokala närmiljön som marknader hemmavid och ute i världen. Paradoxalt nog verkar det som att vikten av goda lokala förhållanden ökar för företag och organisationer ju mer globala marknaderna och kontaktytorna blir. Vi ser en växande regional konkurrens. I Västernorrland fanns det i november 2012 omkring arbetsställen inkl. jord- och skogsbruk enligt SCB:s företagsregister och av dessa saknade 72 procent anställda (riket 70 %). Endast 6 procent av arbetsställena hade fler än tio anställda - men svarar för 80 procent av sysselsättningen - och bara 1 procent hade fler än 50 anställda. Noterbart är att länet i ett riksperspektiv har relativt stort antal företag i mellanklassen med anställda, vilket brukar vara bra 11. Hela 35 procent av arbetsställena fanns i areella näringar (riket 20 %), 5 procent i tillverkningsindustri, energi och avfallshantering och 13 procent i handel, hotell och restaurang. I statistik från första delen av 00-talet 12 framgår att 44 procent av länets arbetsställen inom näringslivet fanns på landsbygden varav 9/10 i företag med högst 9 anställda. Begränsar vi oss till aktiebolagen i länet ger nedanstående figur en beskrivning 13 av hur branscherna 2011 fördelar sig på antal företag och antal anställda med en indikation på resp. branschs förädlingsvärde ( bollarnas storlek). Diagram 2 Antal företag och anställda fördelat på bransch i Västernorrlands län, 2011 Källa: Grufman Reje 11 Analys av näringslivet i Jämtland och Västernorrland, Grufman-Reje Managemanet Glesbygdsverket; se länsstyrelsen publikation 2007:4 13 Analys av näringslivet i Jämtland och Västernorrland, Grufman-Reje Managemanet

15 Om vi ser till antalet förvärvsarbetande efter sektorstillhörighet och ägande har stat och kommun en tyngre roll som arbetsgivare i länet än i riket: 9,5 % mot 8,1 % för statligt kontrollerad verksamhet och 30,7 % mot 25,7 % för verksamhet inom kommun/landsting. Den offentliga verksamheten inkl. offentligt ägda bolag är mycket viktig för länets ekonomi, arbetsmarknad liksom för utvecklingen av olika servicefunktioner. Beroendet blir än tydligare om vi jämför inlandskommunerna Sollefteå och Ånge med resten av länet: 57,7 % mot 40,2 %. Det betyder att den offentliga arbetsmarknadens utveckling är särskilt betydelsefull i länets glesare områden liksom den också är ett indirekt mått på hur samhällsservicen förändras. Antalet egenföretagare i länet uppgick under 2011 till personer, varav 33,7 procent kvinnor (riket 35,1 procent) enligt SCB:s registerbaserade statistik. Utöver dessa fanns det i länet även personer som var anställda i eget AB, där männen var i majoritet (81,6 %). Flest egenföretagare som är kvinnor finns inom näringsgrenarna Kulturella och personliga tjänster, Handel, Företagstjänster samt Areella näringar. För män gäller Byggverksamhet, Areella näringar, Handel och Företagstjänster. Fördelningen av de förvärvsarbetande på näringsgrenar i länet framgår av nedanstående diagram. Länets näringslivsstruktur kännetecknas av ekonomiskt starka basnäringar inom industri, skog och energi samt av en betydande offentlig sektor. Näringslivet har ett traditionellt könsmönster, med flertalet män inom industri och tillverkning och flertalet kvinnor inom tjänstesektorn i allmänhet och i den offentliga sektorn i synnerhet. Diagram 3 Andel förvärvsarbetande 16 år och äldre med arbete i länet fördelat efter näringsgren, år 2011 (SNI 2007) Källa: SCB, RAMS

16 Nedanstående illustration visar såväl antalet anställda i länets aktiebolag per bransch 2011 och hur branscherna har utvecklats sedan 2006 i såväl antal anställda som förädlingsvärde. Diagram 4 Utveckling av antal anställda och förädlingsvärde i Västernorrlands aktiebolag , procent Källa: Grufman Reje Tillväxten i antal anställda liksom i förädlingsvärde är högst i IT/Telekom, företagstjänster och textil. Areella näringar ligger lite tillbakadraget, dock med tillväxt i såväl anställda som förädlingsvärde. Om vi ser till nettoutvecklingen av antalet företag är den högst för Individinriktade tjänster, IT/Telekom, Företagstjänster och Creative (kulturella och kreativa näringar). Noterbart för den för landsbygden väsentliga besöksnäringen är att Västernorrlands gästnätter under rådande lågkonjunktur från 2010 har vuxit med 24 procent när densamma för riket som helhet endast är 7 procent. Detta är en indikation på att turismen i Västernorrland med bra understöd kan ge goda utvecklingsresultat som en för framtiden viktig näring lokalt och regionalt 14. Några påtagliga skillnader som vi ser mellan länets kommuner vad gäller branschstrukturen skulle kunna sammanfattas i följande matris: 14 Projekt Visit Västernorrland, Kommunförbundet Västernorrland,

17 Diagram 5 Märkbara skillnader av andel förvärvsarbetande efter näringsgren på kommunnivå 2011, procent Källa: SCB, RAMS Värden i sammanställningen som sticker ut och då i meningen att berörda branscher har stor lokal betydelse är areella näringar och transporter i Ånge, tillverkningsindustrin i Örnsköldsvik, handeln i Sundsvall, offentlig förvaltning och utbildning i Härnösand och vård och omsorg i Sollefteå. I en studie av kommuners näringslivsmässiga sårbarhet 15 - bl.a. beroendet av enskilda företag -konstateras att Västernorrland inte har s.k. genuint sårbara kommuner men att sårbarhetsproblemen ändå är betydande. Ånge och Kramfors har medelhög sårbarhet och Härnösand och Sollefteå måttlig. Sundsvall har lägst sårbarhet (men ändå bara plats 92 i landet). Rapportens poäng är att understryka var insatser för nya och växande är mest angelägna för en hållbar utveckling. Tidigare, nästan tio år gammal statistik från Glesbygdsverket över branschfördelningen på tätort-tätortsnära landsbygd-glesbygd visade att näringsgrensfördelningen inom områdestyperna inte skiljer sig så mycket åt om vi ser till de största näringsgrenarna. Det som tydligt skiljer är andelen förvärvsarbetande i dels areella näringar med 10 procent i glesbygden mot 5 procent i tätortsnära landsbygd och 1 procent i tätort, dels inom finansiell verksamhet/företagstjänster med 5 procent i glesbygd och 13 procent i tätort. Mellan enskilda bygder varierar annars näringsstrukturen och arbetsmarknaden i betydande grad, vilket naturligtvis på olika sätt påverkar tillväxtförutsättningar och insatsbehov. Hur andelen förvärvsarbetande i de för landsbygden väsentliga areella näringarna - jordbruk, skogsbruk och fiske - skiftar mellan valdistrikten i november 2008 visar den nedanstående kartan. 15 Genuint sårbara kommuner, Svenskt Näringsliv/Tillväxtverket, rapport

18 Karta 10 Andel förvärvsarbetande inom areella näringar 2008, procent Källa: SCB, statistik på valdistriktsnivå Av länets registrerade jordbruksföretag år 2012 var alla utom knappt hundra enskilda firmor. Det är 300 färre än år Bland företagarna var nästan hälften (45,8 % år 2010) äldre än 60 år men bara 3,7 % under 35 år. Endast 15 % fanns som heltidssysselsatta i jordbruket. En drastisk nedgång bland mjölkproducenter med 70 % till 129 gårdar speglar branschens strukturförändringar. Sammantaget visar dessa värden på en mer ogynnsam utveckling än i riket. Andelsmässigt har bland kvarvarande företag de med kor för uppfödning fördubblats samtidigt som de med kor för mjölkproduktion halverats. Andel mark som odlas ekologiskt har ökat snabbt senare år och är nu 21 % jämfört med rikets 18 %. De högsta valdistriktsvärdena per kommun liksom den samlade utvecklingen på kommunnivå illustreras vidare av följande tabell. Det bör noteras att 2010 tillkom i statistiken ett antal 16 nya egenföretagare (främst skogsägare), som gör statistiken något mindre jämförbar. 16 På riksnivå ca personer 16

19 Tabell 5. Antal förvärvsarbetande inom areella näringar Bransch Areella näringar: Länet 2,5%; Valdistrikt: Kommun Hallsta 13, Ånge Torpshammar 10, Timrå Munkbysjön-Naggen 14, Härnösand Borgsjö-Erikslund 9, Sundsvall (Attmar 7,2 ) 2282 Kramfors (Ljustorp 8,6 ) 2283 Sollefteå (Brunne-Viksjö 7,7 ) 2284 Örnsköldsvik (Bollsta 7,4 ) Länet Graninge 9,8 Procent Helgum 9, Ånge 4,81 5,42 5,67 5,41 5,61 Resele 11, Timrå 2,75 2,88 3,55 3,66 3,27 Ådals-Liden 14, Härnösand 1,67 1,85 1,89 1,83 1,94 Anundsjö-Norrf.-Solberg 13, Sundsvall 1,41 1,27 1,31 1,39 1,39 Skorped 10, Kramfors 4,91 5 4,56 4,72 4,43 Björna N 10, Sollefteå 4,81 4,56 4,75 4,96 5,23 Trehörningsjö 12, Örnsköldsvik 2,72 2,63 2,79 2,96 2,91 Länet 2,46 2,41 2,48 2,57 2,55 Källa: SCB Villkoren för företagande skiljer sig åt mellan tätort och landsbygd men också mellan tätortsnära landsbygd och glesbygd. En bidragande orsak till det är befolkningsminskningen och långa, kontakthämmande avstånd. Bisysselsättning eller mångsysselsättning är ett vanligt inslag i landsbygdsekonomin och ofta en förutsättning att kunna bo kvar i lands- och glesbygder. Andelen tenderar att öka i samband med att fortsatta rationaliseringar inom de traditionella areella näringarna. Att diversifiera inkomstmöjligheterna är viktigt för ett framtida företagande särskilt i glesare länsdelar, i meningen att dels finna kompletterande verksamheter, dels finna nya näringsfång. Utveckling av intressanta servicelösningar och annan tjänsteproduktion kan då vara intressant. Hur det går beror inte minst på attityderna till entreprenörskap och nyföretagande. Av tradition har nyföretagandet i länet legat lägre än riket i allmänhet även om en tydlig förbättring ägt rum i ett tioårsperspektiv. Av beräkningar från Myndigheten för tillväxtanalys framgår att nya arbetsplatser i glesbygd har en klart större betydelse för sin omgivning än motsvarande i andra ortstyper (sysselsättningseffekt/invånare). Det betyder att ansträngningar för att främja nya och växande arbetsplatser är än viktigare här. För många småföretag på landsbygden har kapitalförsörjningen blivit ett allt större problem. Tillgång till kapital är en förutsättning för att företag ska kunna utvecklas och för att nya företag ska kunna starta. Banklån är för många företag den vanligaste formen av extern finansiering. Kreditinstituten ställer ofta höga krav för att bidra med kapital. Eftersom gles- och landsbygdsföretagare bor och verkar i områden som marknadsmässigt har låga värderingar på tillgångar, som fastigheter och byggnader, får detta som konsekvens att denna typ av tillgångar får ett betydligt mindre värde som säkerhet än tillgångar i större tätorter liksom i landets södra delar. Detta begränsar därmed företagens lånemöjligheter. Karta 11 visar de genomsnittliga småhuspriserna (permanentboende) i kommunerna

20 Karta 11 Medelpriser för småhus per kommun 2012 Källa: SCB Det är stor skillnad i riket och för länets del är huspriserna särskilt låga i Ånge, Kramfors och Sollefteå. Endast Sundsvall når över 1 milj. kr per småhusförsäljning. Möjligheterna att få tillgång till krediter grundas självklart också på inkomstnivåer. Andel invånare 20 år och äldre med låg inkomst visas i karta 12. Karta 12 Andel av befolkningen 20- år med låg förvärvsinkomst, procent Källa: SCB, statistik på valdistriktsnivå 18

21 6 Summerande obalansindex I en bilaga till länets regionala utvecklingsstrategi finns presenterat ett sammanvägt index - obalansindex - av olika sociala parametrar för länets valdistrikt utifrån hög ålder, låg förvärvsfrekvens, inkomst, utbildningsnivå, ej röstande i riksdagsval, boendesegregering invandrare och få kvinnor per män. Det betyder möjligheter att på låg regional nivå hitta underlag för alternativa utvecklingsåtgärder: Utveckla smarta mötesplatser på olika håll i länet för upplevelser, dialog och innovation; finna strategier för ett attraktivt bostadsbyggande; att åstadkomma resultat genom medvetet inriktade insatser i socialt svagare områdena i såväl länets yttre som inre glesbygd - kan ske genom verksamhet/investeringar som är ytterst lokala och löser problem på plats, när kommunövergripande åtgärder inte är tillämpliga(t.ex. särskilda servicelösningar), etc. Utöver kartbilden ges även en indikation på var hälsofrämjande insatser kan behöva sättas in (jämför antalet ohälsodagar över riksgenomsnitt). De i den ovanstående texten understrukna problembilden i inlandet och Ådalen framträder tämligen klart och understryks även av behoven av hälsosatsningar. Karta 13 Obalansindex Källa: SCB, bearbetad statistik på valdistriktsnivå 19

22 7 Boende, tillgänglighet och service 7.1Boende och boendemiljö Boendemiljön i länet är i många avseenden attraktiv. Det är vanligast att man äger sin bostad och boendekostnader samt köpesummor för lägenheter och småhus är bland de lägsta i riket. Å andra sidan blir fastigheternas värdering på motsvarande sätt låg. Boendemiljön är ett väsentligt inslag i hur den samlade lokala miljön kan attrahera inflyttning och kvarboendebeslut. I Västernorrlands livsmiljöbokslut från 2004 anges att hela 94 procent av invånarna trivs med sitt boende och att 59 procent är stolta över sin bostadsort. Goda livsmiljöer är en konkurrensfaktor som länet, länets kommuner och mer lokala intressen bör kunna använda mer strategiskt för att främja utvecklingen. Tabell 6. Andel boende i områden med en hög andel lantbruksfastigheter 2009, procent Andel boende i område med hög del lantbruksfast. >30% (2009) Kommun Högst andel boende på lantbruksfast. per kommun Procent Ånge 18,9 Munkbysjön-Naggen 46,3 Hallsta 41,5 Haverö 34,4 Timrå 9,7 Tynderö 36,0 Ljustorp 34,3 Ala 19,7 Sundsvall 9,0 Attmar 34,6 Liden-Holm 32,9 Stöde S 31,9 Härnösand 8,1 Brunne-Viksjö 39,3 Häggdånger 35,5 Säbrå N 21,0 Kramfors 12,9 Docksta 34,3 Herrskog 33,9 Norabygden 30,3 Sollefteå 9,5 Ödsgård (Edsele) 45,2 Helgum 41,1 Resele 36,6 Örnsköldsvik 22,5 Anundsjö-Norrf-Solb 49,3 Gideå 43,3 Trehörningsjö 42,4 Källa: SCB, statistik på valdistriktsnivå Av fördelningen på boendeformer kan vi se att länet (2010) har högre andel än riket som bor i villa eller radhus 58 procent mot 47 procent 17. Tillgänglig statistik på valdistriktsnivå (SCB, 2009) anger ett medianvärde för dem som bor på lantbruksfastighet till 4,0 procent motsvarande 9700 invånare men då med stora lokala variationer. I de inre delarna av Örnsköldsviks kommun liksom på några håll i Ånge och Sollefteå finns valdistrikt med över 40 procent boende på lantbruksfastighet. Av vidstående sammanställning framgår områden per kommun med högst lantbruksandelar och därmed de beroenden och möjligheter som följer av detta. Notera att mer än 1/5 av invånarna i Örnsköldsviks kommun finns i valdistrikt med hög andel boende på lantbruksfastighet. Totalt i länet bor det mer än invånare i sådana lantbruksdominerade områden. 17 Hälsa på lika villkor, Landstinget Västernorrland

23 Vad gäller boende i fritidshus som ett uttryck för en rörelse mot mer flexibelt boende, fler s.k. second homes och boende i tätortsnära landsbygd finns knappt 2 procent av länsinvånarna på sådana fastigheter. Höga andelstal finns runt Sundsvall/Timrå (Karlsvik 21 %, Tynderö 18 %) och delvis också runt Örnsköldsvik och Härnösand (Grundsunda S 12,2 % och Häggdånger 8,6 %). Av länsstyrelsens analys av bostadsmarknaden framgår bl.a. läget på bostadsmarknaden i länets kommuner och utvecklingen senaste åren. Se nedanstående tabell baserad på bostadsmarknadsenkäten till kommunerna Sollefteå har överskott på bostäder i hela kommunen och förväntar sig ett ökat överskott utanför centralorten de närmaste åren. Ånge, Kramfors och Örnsköldsvik har ett överskott på bostäder utanför centralorten och av dessa kommuner förväntar sig Kramfors ett ökat överskott de närmaste åren. I Härnösand svarar kommunen att det råder balans på bostadsmarknaden och att det kommer att vara så de närmaste åren. Ånge, Timrå och Sundsvall har brist på bostäder som ligger i centrala lägen och bristen kommer att öka. De flesta kommuner har problem med att få fram bostäder för olika grupper, t.ex. ungdomar eller flyktingar. En kommun som kan erbjuda ett varierat bostadsutbud blir en attraktiv plats för människor att flytta till. Boendeplanering är därför av stor betydelse för kommunernas och olika orters utveckling och tillväxt. Diagram 6 Kommunernas bostadsmarknadsläge enligt enkät 2012 Källa: Länsstyrelsen Västernorrland 7.1 Tillgänglighet till tätorter Tätortsstrukturens betydelse återkommer i olika tillgänglighetsberäkningar. Exempelvis har Tillväxtanalys 19 tagit fram en indexerad tillgänglighetsmodell som beskriver avstånd och tid med bil på farbara vägar till olika stora tätorter (200, 1 000, 3 000, och invånare) i Sverige. Maxavståndet har satts till 45 min vilket motsvarar en tänkt dagspendlingstid. Syftet med tillgänglighetsmodellen är att identifiera områden med liknande förutsättningar vad gäller tillgänglighet och att nå ett möjligt serviceutbud och en möjlig arbetsmarknad. I karta 14 visas resultatet av Tillväxtanalys indexerade tillgänglighetsberäkning. 18 Länsstyrelsen Västernorrland, rapport 2012:12 19 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser 21

24 Karta 14 Tillväxtanalys Tillgänglighet, grad av närhet till olika stora tätorter Källa: Tillväxtanalys, PinPoint Sweden (PiPoS). Den faktiska tillgängligheten är också beroende av hur väl infrastruktur och kommunikationssystem är anpassade till behoven i olika delar av länet och därmed hur effektivt invånare och företag kan utnyttja våra gemensamma resurser. Fungerande väg- och järnvägsnät, en tillgänglig kollektivtrafik, yttäckande mobiltelefoni och IT-/bredbandslösningar men också flyg- och sjötransporter av kvalitet är grundläggande för att hävda utveckling och tillväxt, särskilt i ett glesbebyggt län som Västernorrland. Företagens såväl som regionens och olika orters konkurrenskraft är starkt beroende av en sådan tillgängliggörande infrastruktur. Studier 20 visar att nåbarheten till arbetstillfällen senare år med hänsyn till inverkan av hastighetsbegränsningar på vägarna försämrats i de fyra norra länen men förbättrats på många håll i södra och mellersta Sverige. En ytterligare aspekt på tillgänglighet är att de geografiska förutsättningarna måste kompletteras med andra kvaliteter som variation i yrkesutbud, transport- och öppettider, nåbarhet via Internet, etc. 20 Tillväxtverkets rapport Geografisk tillgänglighet och ekonomisk tillväxt, WP/PM 2013:09 22

25 7.2Serviceutbud och tillgänglighet till service Strukturförändringarna inom servicesektorn har gått mycket snabbt senare år till följd av marknadstryck och införandet av ny teknik. Innebörden är en successivt ökad koncentration till färre och större utbudspunkter inom såväl privat som offentlig sektor och med många gånger försämrad tillgänglighet och nåbarhet för invånarna som resultat. Delvis har tjänster via Internet kunnat balansera vissa negativa effekter. Dessa förändringar tillsammans med reducering av kundunderlagen i stora delar av länet pekar på de betydande utmaningar för upprätthållande och utveckling av olika serviceformer på många orter som vi står inför. Myndigheten Tillväxtanalys har gjort beräkningar för 2011 avseende tillgängligheten över ytan via maximalt 10 minuters biltransport till fyra grundläggande serviceslag: Dagligvarubutik, drivmedelsstation, apotek och vårdcentral. Ett utsnitt av kartan nedan21 visar för länets del som väntat en sämre tillgänglighetsvärden vid sidan om kustområdena och de större tätorterna. I dessa sämre lottade områden bor personer eller ca 3 procent av länsbefolkningen att jämföra med rikssnittets 0,6 procent. Kartan understryker den betydelse i servicesammanhang som representeras av orterna Husum, Bredbyn, Ullånger, Junsele, Ramsele, Liden, Stöde och Fränsta. Karta 15 Tillväxtanalys Antal serviceslag tillgängliga inom 10 minuter Källa: Tillväxtanalys I länets serviceplanering representerar det ännu i dag hyggligt hophållna nätet av 47 butiksorter med dagligvaru- och drivmedelsservice utanför centralortsområdena nyckelpunkter för upprätthållandet av den grundläggande servicen. Sedan 2009 har fem orter förlorat sitt serviceutbud men det är troligt att någon av dessa orter kommer att få sitt serviceutbud till vissa delar återställt närmaste året, vil- 21 Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2011, Tillväxtanalys rapport 2011:10 23

26 ket är bra inte minst för att kunna tillvarata effekter av förutsebara investeringar inom vindkraften. Tillgängligheten till dagligvarubutik illustreras av nedanstående karta 22. Det svåraste läget noteras för Viksjö-Graninge, övre delarna av Björna och Junsele församlingar samt Naggen-området i Torp. Karta 16 Tillgänglighet till närmaste dagligvarubutik, 2011, antal minuter med bil Källa: Tillväxtanalys En kvalitetsaspekt i serviceutbudet är möjligheterna att få tag på miljöbränslen till fordon. Närsluten karta 23 visar att det är få orter i länet med sådant utbud och att Bredbyn har en nyckelroll för denna service i hela Örnsköldsviks kommuns inland. Noterbart är att inget miljöbränsle finns att tillgå i centrala Höga Kusten eller i Ramsele/Junsele. Karta 17 Drivmedelsstationer med möjlighet att tanka miljöbränslen 2011 Källa: Tillväxtanalys Avregleringen av servicemarknader har satt ljuset på den utsatthet som svaga och splittrade kundunderlag innebär och därmed i realiteten få möjligheter att göra ett val mellan inköpsalternativ. Läget på apoteksmarknaden kan illustrera, där 22 ibid 23 ibid 24

27 Tillväxtanalys karta visar hur långt man måste åka om man inte kan/vill nyttja närmaste apotek. Bredbyn, Ramsele Ullånger och Liden är ur detta perspektiv de mest strategiska orterna att upprätthålla servicen i. Men Ånge/Fränsta och Husum bör också noteras i detta sammanhang. Karta 18 Skillnaden i tidsavstånd mellan det närmaste och näst närmaste apoteket 2011 Källa: Tillväxtanalys Senare år har Tillväxtanalys också gjort genomgångar av tillgängligheten till olika former av betaltjänster, som kommit att bli ett allt mer centralt område i serviceförsörjningen. Om vi ser på serviceställen för betalningsförmedling (bankkassa/tjänst mot bankkonto) 2013 har Västernorrland 66 sådana orter/utbudsställen där 29 stycken anges ha hög medan 12 har låg eller mycket låg tillgänglighet. Medelavståndet per invånare till ett betaltjänstställe är ca 4,5 km per landsväg medan riksvärdet är 3,7 km och snittet i övriga norrlän ca 7 km. I länet har drygt invånare längre än 20 km till en sådan betalningsförmedlingstjänst. Offentlig kommunal service såsom skolväsende, äldreboenden och socialtjänst har under åren reducerats mest påtagligt på landsbygden. Denna process kommer p.g.a. aktuella finansieringsproblem (inkl. ofullständig kommunal skatteutjämning) och fortsatt minskade befolkningsunderlag att intensifieras under de närmste åren. Detta gäller även statlig service (polis, arbetsförmedling, etc.) och landstingsservice som hälsocentraler och folktandvård. Närhet till skola är en av de allra viktigaste beståndsdelarna i en god servicestruktur och för många bygder i betydelse likvärdig med tillgängligheten till dagligvaruservice. Skolan är inte bara väsentlig för barnfamiljer utan kan genom att svara för barn- och äldreomsorgslösningar, bibliotek, fritidslokaler liksom upprätthållandet av kollektivtrafik via skolskjutssamordning ha en avgörande inverkan på hela bygders attraktivitet och utveckling. Svåra dilemman uppstår när denna vidare roll ställs mot ett sjunkande befolkningsunderlag och en trängd kommunal ekonomi. Grundläggande är givetvis att det finns en god tillgänglighet till förskola, grundskola och gymnasium med rimliga restider. För de allra mest avlägset boende, för vuxenstudier och för lektionssamverkan mellan skolor utgör distansstudielösningar via IT-nätet ett kompletteringsalternativ som dock förutsätter en mycket väl fungerande IT-infrastruktur. Antalet grundskolor med elever i årskurs 1-9 i länet uppgick 2012 till 125 varav ungefär 30 hade färre än 50 elever, vilket är mer än en fördubbling sedan 2002 (Skolverket/Tillväxtanalys). En genomgång via kommunernas hemsidor visar att 60 grundskolor finns i landsbygd/glesbygd utanför kommunernas centrala tätortsområden, varav 20 har högstadium. I värdena ingår även friskolor, som har inneburit ett tillskott senare år, också på landsbygd. Flera aktuella kommunala 25

28 beslut innebär kommande indragningar av mer än tio skolenheter, d.v.s. väsentligt fler än de relativt sett få som försvunnit sedan år Av länets ca 220 förskolor finns ca 90 i motsvarande landsbygd/gles-bygd, vilket måste bedömas som en bra nivå för att underlätta för familjer med förskolebarn. Tillgängligheten till grundskolorna (åk 1-6) 2008: 515 elever eller 3,6 procent hade längre än en mil till skolan. De nu aviserade nedläggningarna kommer att försämra värdena för Västernorrland för såväl grundskolans lägre som högre stadier. För tiden fram till 2015 kommer antalet grundskoleelever att reduceras något enligt en enkel framskrivning som gjorts av länsstyrelsen (inga flyttningsantaganden). En reducering med ca 200 elever i åldern 6-15 år eller en procent kan ställas mot den nedgång med närmare elever eller 18,5 procent som skedde under Den mer dramatiska förändringen har börjat för gymnasieskolan med kraftiga reduceringar i några kommuner med upp mot 1/3 av underlaget för åldersgruppen år. Enligt beräkningarna handlar det om personer eller 27 procent för länet från Detta kommer inte att lämna skolstrukturen oförändrad och ger stora samverkansutmaningar till skolhuvudmännen för upprätthållande av ett rimligt och fortfarande attraktivt utbildningsutbud. Utöver skolsidan är en fungerande äldreomsorg ett av kommunernas viktigaste och mest växande ansvarsområden. Äldreomsorgen innefattar en lång rad stödfunktioner. För framtidens behov av att effektivisera verksamheterna i ett sammanhang med allt äldre befolkning och krympande offentliga ekonomier representerar den differentierade äldreomsorgen en möjlighet att hitta intressanta samordningslösningar mellan olika serviceslag och verksamhetsutövare. På vidstående karta markeras de orter utanför kommunernas centralortsområden som 2010 hade olika särskilda boenden för äldre. Man kan notera att i västra delarna av Örnsköldsvik och Ånge löses mycket av äldreomsorgen av hemtjänsten i stället för särskilda boenden. Karta 19 Antal äldreboenden utanförkommunernas centralorter Källa: Länsstyrelsen Västernorrland Hälso- och sjukvården är utsatt för ett betydande rationaliseringstryck som tar sig uttryck i nedläggningar av åtskilliga fasta institutioner och med inriktning på 26

29 att utveckla kvaliteten i vården genom mer rörliga system. Det gäller för såväl hälsocentraler, sjukhusvård som tandvård. Till detta kommer den osäkerhet som fler privata vårdgivare ännu representerar i fråga om effekterna för länets mer befolkningssvaga regioner. Med automatik innebär detta att den geografiska tillgängligheten i restid försämras för många och särskilt i länets glesare delar. Viktigt är då att beakta olika gruppers möjligheter till rörlighet och att skapa system för ökad tillgänglighet t.ex. via användning av IT-baserade alternativ ( emedicin ) och innovativa organisationslösningar inkl. samordning över sektorsgränser. Kultur, kulturarv och föreningsliv representerar omistliga grundbultar för samhällsutvecklingen inte minst på landsbygden - och ger möjligheter till upplevelser, insikter, delaktighet och inflytande. I tjänstesamhället utgör de mer och mer också potentialer för olika typer av innovation och förertagssatsningar. Det civila samhället är i många bygder den kompletterande kraft som uthålligt kan driva en bygds välfärdsarbete och utveckling även i utsatta lägen. Länet har ett rikt föreningsliv och ¾ av länsinvånarna anser enligt en landstingsundersökning också att föreningarna har stor betydelse för hur man upplever sin boendemiljö 24. Ett exempel är att var sjätte västernorrlänning är medlem i en lokalhistorisk förening, hembygdsförening, byggnadsvårdsförening eller liknande. Kvinnor är generellt mest föreningsaktiva på landsbygden medan andelen aktiva män är något högre i mindre och medelstora städer 25. Enligt nämnda undersökning anser vidare 58 procent av länets invånare att kulturutbudet är av stor vikt för boendekvaliteten. Länet svarar upp mot detta genom att hitintills under 2000-talet trots ekonomiska svårigheter kunnat behålla sin position som ett av de län som per capita satsar mest på kultur. Landstingen/regionernas och kommunernas gemensamma kulturutgifter per län/region och invånare under 2009 visar att Västernorrlands offentliga finansiering av kultur uppgick till kr/invånare, medan genomsnitt för riket var kr/invånare. 8 Infrastruktur och kommunikationer En infrastruktur och ett kommunikationssystem som är väl anpassat till behoven i olika delar av länet underlättar för invånare och företag att utnyttja våra gemensamma resurser på ett bra sätt. Fungerande väg- och järnvägsnät, en tillgänglig kollektivtrafik, yttäckande mobiltelefoni och IT-/bredbandslösningar men också flyg- och sjötransporter av kvalitet är grundläggande för att hävda utveckling och tillväxt, särskilt i ett glesbebyggt län som Västernorrland. Företagens såväl som regionens och olika orters konkurrenskraft är starkt beroende av en sådan tillgängliggörande infrastruktur. Till skillnad från storstadsområden är Västernorrland ett mycket bilberoende län för såväl hushåll som företag. Bilberoendet ökar med glesheten eftersom transportalternativen blir färre. Om vi ser på statistik över bilinnehav per invånare eller körsträcka per bil eller invånare syns mönstret tydligt (gäller också för lastbilar). Ånge, Sollefteå och Kramfors kommuner hade exempelvis ca 550 bilar 24 Landstingets kulturplan o. SKOP-undersökning 2011 bland 500 länsbor år 25 Arbetsrapport från Ersta Sköndal högskola, mars