Regional utvecklingsplan för psykiatri. Rapport från arbetsgrupp PATIENTER MED HÖG SUICIDRISK IRIUUAT COMMODO REDOLO

Transkript

1 Regional utvecklingsplan för psykiatri MINIM, INSATSER CONSEQUATILL COMMODO SJÄLVMORDSNÄRA DUIS DELENIT, EPIDEMIOLOGI EXERCI PATIENTER/ DOLORE IRIUUAT COMMODO REDOLO PATIENTER MED HÖG SUICIDRISK Rapport från arbetsgrupp

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING 2 1 INLEDNING 3 2 ARBETSPROCESSEN 3 3 UPPDRAG 3 4 DEFINITIONER OCH BEGREPP 4 5 FOLKHÄLSOBEGREPP 5 6 VARFÖR SJÄLVMORDSPREVENTION? 5 7 DÖDLIGHET 5 8 EKONOMI 6 9 MÅLGRUPP 6 10 ENKÄT 7 11 RIKTLINJER 8 Kvalitetsindikatorer 8 12 SOCIALTJÄNST 9 13 UTBILDNING OCH HANDLEDNING 9 Utbildningar 9 Goda exempel 10 Det goda mötet 11 Förslag till utbildning 11 Mål för utbildningen 11 LITTERATURLISTA SUICIDPREVENTION 12 Bilaga 1: Bilaga 2: Bilaga 3: Bilaga 4: Bilaga 5: Bilaga 6: Bilaga 7: Bilaga 8: Deltagarlista Uppdragshandling NASP: Självmord i Sverige per år och invånare inom olika åldersgrupper NASP: Självmord i Sverige per år och män inom olika åldersgrupper NASP: Självmord i Sverige per år och kvinnor inom olika åldersgrupper NASP: De vanligaste dödsorsakerna i åldersgruppen 15-44år i procent av antalet dödsfall 2001 Enkät avseende självmordsnära patienter Skattningsskala - suicidriskbedömning

3 SAMMANFATTNING Självmord och självmordstankar är ett stort folkhälsoproblem. Sverige har under en lång tid haft en hög andel självmord jämfört med internationella siffror. Från 1980 fram till 2001 har självmordsfrekvensen minskat med 30% bryts den nedåtvändande trenden och 1552 människor dör genom självmord. Trafikolyckor tar 519 liv. I Västra Götaland begick 223 människor självmord under Under samma år avled 75 människor i trafikolyckor. Siffrorna talar sitt eget språk. På regeringens initiativ startades under 2002 ett nationellt råd med resurser både ekonomiskt och organisatoriskt för att minska trafikolyckor, men ingen nationell samling med samma resurssatsning har kommit till stånd för att aktivt arbeta för att minska antalet självmord i Sverige. Samhället som varje år förlorar många människor genom självmord, förlorar också ekonomiskt med kostnader för förlorade arbetsår, sjukvård, omhändertagande av närstående. Vi efterfrågar en hälsoekonomisk analys av kostnaderna för självmord och självmordsförsök på regional nivå. I den enkät som arbetsgruppen genomfört framkommer att vi inom regionen har ekonomibrist, personalbrist, utbildningsbrist för att på bästa sätt ta hand om och utveckla vården för människor som har självmordstankar och som gör självmordsförsök. Det kommer också fram i vår utredning att socialtjänsten har ett stort behov av fortsatt kompetensutveckling och att utveckla samverkan med övriga instanser som möter människor med självmordstankar. Att arbeta för att få ner självmordstalen är en folkhälsofråga av yttersta vikt. En nationell samling på initiativ från regeringsnivå känns angeläget. Ett statligt verk borde få i uppdrag att genomföra och samordna insatserna. Målsättningen bör vara att öka kompetensen inom alla de instanser som möter människor med självmordstankar och självmordsbeteenden. Att se över den offentliga miljön och minska möjligheterna till självmordshandling, t ex genom att se över avstånd mellan plattform och tåg, genom att bygga broar med staket som hindrar människor att hoppa, genom att minska antalet förskrivningar av stora förpackningar farmaka, genom att öka informationen i samhället kring självmord och självmordstankar, genom att framför allt satsa på barn och ungas livsvillkor, är ytterligare ett sätt att minska antalet självmord. Arbetet bör ske på tre olika nivåer, nationellt, regionalt och lokalt. På den nationella nivån skall visioner och ekonomiska ramar fastställas, på den regionala nivån skall gemensamma insatser samordnas och på den lokala nivån skall arbetet genomföras i samverkan mellan de olika parterna och de frivilliga organisationerna. Insatserna bör starta nu! Kungälv den 10 mars 2004 För arbetsgruppen Ingela Heimann 2

4 1 INLEDNING I det offentliga samtalet finns än idag en tvekan och rädsla att öppet prata om självmord och självmordsförsök. Pressen hänvisar ofta till hänsynen till bortgångna och närstående. Samtalen rör sig ofta mycket försiktigt kring svåra och än idag tabubelagda områden. Debatten kommer därför inte att röra sig kring fenomenet självmord och självmordsförsök, ej heller om statistik utifrån t ex jämförelse med antalet dödsfall i trafiken dog 519 personer i trafikolyckor startade en samling för ökad trafiksäkerhet på initiativ från regeringen. Vägverket fick uppdrag att genomföra och samordna insatser nationellt, regionalt och lokalt. Medel avsattes för ändamålet. Nyligen visade Banverkets statistik att mellan 1997 och 2001 begick 280 personer självmord framför tåg. Detta borde föranleda en intensiv debatt både inom press och i den politiska världen kring självmord som fenomen och självmordsprevention. Att inte lyfta fram fenomenet, att inte relevant diskutera och jämföra statistiska siffror, dvs självmord kontra trafikskadade, är att bli en del av den tystnad som fortfarande ändå finns i vårt samhälle kring fenomenet självmordsförsök och självmord. 2 ARBETSPROCESSEN Som en del av den regionala utvecklingsplanen erhöll undertecknad i slutet på 2002 ett uppdrag som projektledare för arbetsgruppen med rubriken Insatser till självmordsnära patienter/patienter med hög suicidrisk. Vid det första mötet deltog planeringsledare från folkhälsokommitténs kansli, Pia Ekbom Johansson och Maj Ader. Personer i regionen som hade erfarenhet och kompetens kring självmordsproblematik föreslogs. Arbetsgruppen formades utifrån en spridning i regionen; människor med olika former av kompetens och olika professioner. I arbetsgruppen kom att ingå: Johan Paulin, Christina Lindström, Ingvor Blom, Margda Waern, Ulla Falk, Monica Gustafsson, Pia Ekbom Johansson, Maj Ader, Inger Aronsson, Lena Weiren och Ingela Heimann (se bilaga 1). Tyvärr fick vi aldrig någon intressent från beställarsidan. Arbetsgruppen har träffats vid nio tillfällen sedan maj Arbetet i gruppen har varit intensivt, stimulerande och kreativt. Tillsammans har arbetsgruppen sammanställt en uppdragshandling. 3 UPPDRAG Att genom en inventering utröna hur människor som genomfört självdestruktiva handlingar idag omhändertages inom vård och socialtjänst. Att undersöka huruvida riktlinjer och handlingsplaner finnes. Att undersöka vilken hjälp som idag erbjuds. Att utifrån inventeringen föra en vidare diskussion kring kommande utbildningsinsatser. Att ta fram kvalitetsindikatorer som vi kan enas om i regionen och som vi bör kunna följa upp årsvis. Att lyfta fram samverkan med andra aktörer. 3

5 Uppdragshandlingen, se bilaga 2. 4 DEFINITIONER OCH BEGREPP I det vardagliga samtalet används ofta ordet självmord, men idag kan man mer och mer se användningen av ordet suicid. Ofta blandar vi begreppen i det dagliga samtalet och i text. Socialstyrelsen har givit ut en skrift: Vård av självmordsnära patienter en kunskapsöversikt, där man tar upp de olika begreppen. Suicid Begreppet suicid kommer av latinet, där sui betyder sig själv och caedere betyder att dräpa. Denna term används mest i vetenskapliga sammanhang. Självmord (suicid) innefattar en medveten, avsiktlig, självförvållad, livshotande handling som leder till döden. Bägge begreppen kopplar handlingen till mord. Självmordsförsök Livshotande eller skenbart livshotande beteende i avsikt att sätta sitt liv på spel eller göra intryck av en sådan avsikt som inte leder till döden. Självdestruktivt beteende Samlingsbeteckning på handlingar som medför skada eller risk för skada på personen själv, såsom okontrollerat drickande, bränna sig med cigaretter, skära sig i kroppsdel eller göra ett självmordsförsök. Självmordsnära personer Personer som under det senaste året har gjort självmordsförsök eller som har allvarliga självmordstankar och där självmordsrisk bedöms föreligga under den närmaste tiden, eller som utan att ha allvarliga självmordstankar pga omständigheterna i övrigt bedöms vara i farozonen för självmord. Frågor om liv och död har alltid varit aktuella i mänsklighetens historia. Skräck inför död och starka känslor inför de som själva tagit steget och genomfört ett självmord har alltid förekommit. Självmord var tidigare ett brott mot Guds vilja. Det var förbjudet att utföra självmordshandlingar och att tänka och tala om det, dvs det var tabu. Tabut upprätthölls i många år genom religiösa bestraffningar, men också genom hot av förlust, t ex förlust av det eviga livet. Självmord har också ansetts som en kriminell handling. Självmord avkriminaliserades 1864 och de sista religiösa sanktionerna försvann Idag ser vi mer på självmord och självmordsbeteende som ett symtom på psykisk ohälsa. Förutom självmord pratar vi också om självmordsförsök. Länge uppfattades självmordsförsök som ett försök att döda sig själv. Erwin Stegel visade på 1930-talet att självmordsförsök egentligen var ett rop på hjälp för att leva. Det visar sig i undersökningar att det är flest kvinnor som gör självmordsförsök, medan män står för de flesta fall av fullbordat självmord. Av de som gjort allvarliga självmordsförsök överlever 85-90%, dvs 10-15% dör så småningom i självmord. Idag är man klar över att det rör sig om två olika grupper som dock överlappar varandra. Ett självmordsförsök är oftast något annat än att försöka döda sig själv. Trots att självmordsförsök mer handlar om ett rop på hjälp har något annat begrepp än självmordsförsök inte utvecklats. 4

6 Idag talar man om en självmordsprocess, som mer eller mindre hänger ihop, allt ifrån livsleda, dödsönskan, självmordstankar, självmordsplaner, självmordsförsök till ett genomfört självmord. Med självmordsprocess avser vi ofta en utveckling från den första allvarliga självmordstanken till ett eventuellt självmordsförsök eller ett fullbordat självmord. I ordet process ingår också ett tidsperspektiv. Genom att se det utifrån ett processperspektiv kan man också se att här finns möjligheter att under vägen upptäcka, ingripa och hjälpa människor att ändra processens väg. 5 FOLKHÄLSOBEGREPP Hälsa, sjukdom och dödlighet är beroende av samhällets ekonomi och kunskaper. Hälsan kan definieras som frihet från sjukdom. Att definiera hälsa på detta sätt är att göra det ur ett medicinsk-biologiskt perspektiv. Här blir att förebygga och bota sjukdom det allra viktigaste sättet att förbättra hälsan. WHO:s definition på hälsa är: Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaro av sjukdom eller handikapp. Det här är en positiv beskrivning av hälsa, men också en idealistisk definition av begreppet hälsa. Om sjukdom ses som avvikelse från detta ideal blir sjukdomsbegreppet väldigt brett, dvs de flesta av oss blir mer eller mindre sjuka. Sjukdomsbegreppet har under de senaste åren modifierats. Idag vet man att människor kan må dåligt utan att egentligen vara sjuka och människor kan somatiskt ha en långvarig sjukdom, men ändå uppfatta sitt hälsotillstånd som gott. Begreppet folkhälsa innebär att man studerar risk- och friskfaktorer samt att man försöker finna olika sätt att mäta hur människor i ett samhälle mår och sedan utifrån det arbeta fram strategier för att stärka människors hälsa. 6 VARFÖR SJÄLVMORDSPREVENTION? Att ha självmordstankar och att göra självmordsförsök innebär ett stort lidande i första hand för de människor som befinner sig i självmordsprocessen. Dessa människor har ofta ett mångårigt lidande bakom sig innan lidandet går över i en aktiv handling. Lidandet drabbar också närstående och arbetskamrater. Vårdpersonal påverkas känslomässigt av mötet med den självmordsnära patienten. 7 DÖDLIGHET Självmordstalen för den svenska befolkningen har uppvisat en stabil nedgång sedan År 2001 begick 1546 människor i åldersgruppen 15 år och äldre självmord. Det är 166 fler än år Nedgången är alltså nu bruten (bilaga 3). Männen stod för över 2/3 av de självmord som registrerades i Sverige år Män i åldern år står för 2/3 av ökningen av självmordsdödlighet mellan åren (bilaga 4). Kvinnor i medelåldern år har de högsta självmordstalen och i denna grupp kan man också se den största ökningen under För de yngsta kvinnorna i åldern år har självmordstalen sjunkit (bilaga 5). 5

7 Självmord utgör den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen år i procent av antalet dödsfall år 2001 (bilaga 6). I åldersgruppen upp till 19 år tar ungdomar sitt liv under ett år. I åldersgruppen år är det c:a 80 människor per år som tar livet av sig och här har man successivt sett en minskning sedan början av 1980-talet. Självmord i Västra Götaland Män Totalt Kvinnor Totalt Totalt EKONOMI Självmord och självmordsförsök kostar samhället stora summor. Den totala kostnaden för skador uppgick 1990 till 63 miljarder eller 4% av bruttonationalproduktionen. En fjärdedel av den här totala kostnaden betingades av säkra eller osäkra självmord (c:a 11 miljarder kronor). Antal korttidsvårdtillfällen för självmordsförsök var c:a (säkra och osäkra), med totalt vårddagar, utgörande 7% resp 2% av samtliga skador, till en total kostnad av 115 miljoner kronor (Jan Beskow: Självmord och självmordsprevention). 9 MÅLGRUPP Självmordstankar är vanligt förekommande generellt i befolkningen. Unga människor gör oftare självmordsförsök, medan äldre oftare genomför självmord. Människor med psykisk störning samt människor med missbruk löper större risk att utföra ett fullbordat självmord. Unga kvinnor är en riskgrupp framför allt för självmordsförsök. För att fånga upp dessa människor behöver frågan avseende självmordstankar och självmordsavsikter ställas när individen söker hjälp hos någon myndighet. Att utarbeta generella riktlinjer är enligt arbetsgruppen svårt, eftersom det är mellan individ och individ som det är möjligt att knyta den kontakt som kan göra att personen ifråga kan hitta andra vägar i sin svåra situation. Det är därför av största vikt att en individuell handlingsplan/vårdplan upprättas i samråd efter ett möte mellan behandlare och hjälpsökande. Människor med självmordstankar och 6

8 som också kanske har gjort självmordsförsök möter vi överallt i samhället. Det är därför viktigt att personalen inom skola, socialtjänst, primärvård, kyrka, sjukvård alltid frågar den som söker om vederbörande har självmordstankar och/eller funderar över att ta sitt liv. För att frågan skall kunna ställas måste en beredskap finnas för vad jag skall göra när jag fått svar! I arbetet kring människor som har självmordstankar är samverkan ett nyckelbegrepp. Kommuner, socialtjänsten, primärvården och länssjukvården behöver upprätta gemensamma handlingsplaner för hur man skall arbeta tillsammans. När individen söker hjälp skall en individuell handlingsplan upprättas och det är viktigt att familj och närstående kopplas in och ses som en resurs och erhåller erforderligt stöd. Människor med självmordstankar behöver kunna få hjälp, personligt eller per telefon. Det är viktigt med ett respektfullt bemötande. I arbetet med människor med självmordstankar behövs ett genusperspektiv, eftersom män och kvinnor presenterar sina symtom på olika sätt och gestaltar problemen via olika handlingsmönster. 10 ENKÄT Arbetsgruppen har sammanställt en enkät (bilaga 7). Denna enkät har sänts ut till vårdcentraler, psykiatriska kliniker, barnpsykiatrin och privata vårdgivare i regionen. Av 165 utsända enkäter har svar inkommit från 106 enheter, dvs en svarsfrekvens på 65%. På frågan om lokala skriftliga riktlinjer för självmordsnära patienter finns, har c:a 88% svarat nej. Av de 12% som svarat ja visade det sig att flera ändock inte använder riktlinjerna och ej heller uppdaterar dem. Förekommer strukturerat frågeformulär för bedömning av suicidrisk? På denna fråga har 75% svarat nej. Av de 25% som svarat ja, använder de flesta olika former av bedömningsinstrument, som självmordsstege, skattningsskalor (bilaga 8). 61% har angett att man använder skattningsformulär för egenbedömning som graderar livsglädje och självmordstankar. 70% anser att strukturerade frågeformulär skulle kunna vara ett hjälpmedel. Följande svar gavs på frågan vad som upplevs som svårt i arbetet med självmordsnära patienter: - Flera uppgav här tidsbristen - Svårigheter att bedöma patienterna - För få slutenvårdsplatser - Kö till öppenvården inom psykiatrin - Rädsla från personalens sida att fråga om suicidtankar - Brist på kontinuitet inom primärvården - Känsla av ensamhet med tunga, svåra beslut - Bristen på kuratorer och psykologer inom primärvården På frågan om vilka möjligheter till förändring i arbetet med självmordsnära patienter som finns, gavs följande förslag: - Bättre samverkan mellan primärvård och psykiatri - Möjligheter till fler inläggning 7

9 - Bättre tillgänglighet i öppenvårdspsykiatrin - Utbildning; föreläsningar, skattningsformulär - Tillgång till psykoterapikompetens inom primärvården - Bättre kontinuitet inom primärvården Sammanfattningsvis kan man säga att en svarsfrekvens på drygt 60% är ett bra resultat när det gäller enkäter. Det framkommer tydligt att lokala skriftliga riktlinjer för självmordsnära patienter oftast saknas och om de finns så uppdateras de sällan. Flera använder sig av skattningsformulär för egenbedömning, men ett ökat behov av riktlinjer och skattningsformulär finnes. Det stora flertalet skulle uppfatta strukturerade frågeformulär som ett hjälpmedel. Det framkommer en betydande brist i kommunikationen mellan primärvård och psykiatri. Här finns ett stort behov av ett annat arbetssätt inom primärvården med utökad psykosocial kompetens i form av psykolog och kurator. Bättre kontinuitet inom primärvården efterfrågas också. Dessutom efterfrågas ökad möjlighet till konsultation från psykiatrin, bättre tillgänglighet när det gäller öppenvårdspsykiatri samt fler slutenvårdsplatser inom psykiatrin. Det sistnämnda är också något som psykiatrin själv påpekar. Således kan man konstatera att här finns en samverkansbrist, en personalbrist och brist på erfarenhet. Flertalet pekar på ett stort behov av ökad kompetens vad gäller utbildning och handledning. 11 RIKTLINJER För diskussion kring riktlinjer har gruppen använt sig av Vård av självmordsnära patienter en kunskapsöversikt sammanställd av Socialstyrelsen, samt Nationella riktlinjer för vård och behandling av suicidala ungdomar och deras familjer, utarbetat av Vetenskapsrådets planeringsgrupp för barn- och ungdomspsykiatrisk, socialpediatrisk forskning. Vi har kunnat konstatera att det är svårt att ha generella riktlinjer och därför har vi enats om minsta acceptabla kvalitet efter självmordsförsök. Kvalitetsindikatorer - Människor som gjort ett självmordsförsök och som sökt vård skall erhålla en psykiatrisk bedömning inom 24 timmar. - Patienten skall bedömas av psykiater/personal specialutbildad i suicidriskbedömning. - Inläggning skall alltid övervägas. Om inläggning inte är aktuell skall snar uppföljning ske hos ordinarie behandlare alternativt skall ny behandlingskontakt hos därtill specialutbildad personal etableras. - Om patienten därefter bedöms behöva en längre behandlingskontakt skall patienten hänvisas till aktuell vårdnivå, dvs psykiatrisk öppenvård alternativt primärvård. - Patienten skall alltid efter bedömning erbjudas uppföljning och om patienten inte vill ha uppföljning eller avviker innan bedömning gjorts, skall telefonkontakt tas med patienten inom 1-3 dygn för att erbjuda patienten fortsatt uppföljning. - Registrering av självmordsförsök skall ske. Dessa kvalitetsindikatorer bör beaktas i överenskommelsen mellan beställare och utförare. Uppföljning bör ske årligen. 8

10 12 SOCIALTJÄNST Arbetsgruppen har inte haft någon möjlighet att gå ut med enkät till alla inom socialtjänsten, men vi kan konstatera att ett behov finns av inventering genom t ex en enkät för att ta reda på hur utbildning och kompetens ser ut inom socialtjänsten och hur man bör gå vidare. En fråga som här behöver ställas är Hur gör ni inom socialtjänsten när ni kommer i kontakt med självmordsproblem?. Vi har tagit del av uppsatsen Vi jobbar inte med självmord, författad av Lena Svensson och Ingalill Carlsson, Det framkommer där att man inom socialtjänsten inte kallar självmord för självmord utan kallar det för destruktivt beteende. Upplevelsen blir därmed också bland socialarbetarna själva att problemet inte finns. Socialtjänsten präglas av stor personalomsättning och stor arbetsbelastning. Kunskapsläget när det gäller suicid och suicidhantering är vad vi kan förstå lågt inom socialtjänsten. Detta har framkommit efter att vi har tagit del av denna uppsats och varit i kontakt med en av författarna till uppsatsen. Inom socialtjänsten finns ett stort behov av kunskapsutveckling. 13 UTBILDNING OCH HANDLEDNING När det gäller utbildning och handledning har vi gjort en inventering över vad som finns i regionen, vad som planeras och arbetsgruppen ger också ett förslag på hur en regional utbildning skulle vara uppbyggd. Inom ämnet finns ett flertal olika utbildningar. Utbildningar NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) anordnar en 10-poängsutbildning i Stockholm som intresserade kan söka till. Institutionen för neurovetenskap i Göteborg planerar att genomföra en 5-poängsutbildning - Den suicidala patienten. IPULS (Institutet för professionell utveckling av läkare) planerar SK-kurs i suicidologi för blivande psykiatrer. Nätverket för suicidprevention har en film som vänder sig till ungdomar, kallad Kärleken är den bästa kicken, som underlag för en tvådagarsutbildning. De psykiatriska klinikerna har internutbildningar. Psykiatri Östra har dessutom en basutbildning, där en heldag kring suicid och hot och våld ingår. SU har en gång per termin information och utbildning för IVA och akutmottagningen angående bemötande av suicidnära patienter. Primärvården har inga specifika utbildningar i suicidologi. Man har orienteringskurser i kognitiv terapi och i den ingår utbildning i suicid, men detta är en utbildning som enbart kommer ett fåtal inom primärvården till godo. AT- och ST-läkare inom primärvården får ingen specifik utbildning i suicidologi. Vid psykologiska institutionens psykoterapikurs tar man upp förhållningssätt vid behandling av suicidnära patienter och hur suicidriskbedömning görs. Ingen speciell kurs i suicidriskbedömning eller suicidprevention ges dock i psykoterapi- 9

11 utbildningen. Vid olika kliniker pågår också en hel del forskning och interna initiativ kring bemötande och behandling av självmordsnära patienter. Goda exempel NASP startades genom ett riksdagsbeslut 1993 och är statens och Stockholms läns landstings centrala expertenhet inom självmordsforskning och självmordsprevention. NASP har även ett nationellt och regionalt ansvar för att arbeta med kunskapsinsamling, kunskapsproduktion och kunskapsförmedling samt för att initiera och bedriva forsknings- och utvecklingsprojekt som främjar självmordsförebyggande åtgärder. SPES (Riksorganisationen Suicidprevention och Efterlevandes stöd) är en rikstäckande ideell organisation som är partipolitiskt och religiöst obunden. Organisationen är till för dem som förlorat en närstående genom självmord. Föreningen arbetar på ett nationellt, regionalt och lokalt plan, bl a genom kontaktpersoner, telefonjour, utbildningar, träffar och självhjälpsgrupper samt med information och attitydförändring. Organisationen har också en ungdomssektion samt ger ut en tidskrift. Folkhälsokommittén i VGR har utifrån riktlinjer från WHO och NASP sänt ut stödmaterial till lärare och annan skolpersonal, Att förebygga självmord och självmordsförsök hos skolelever. Utifrån detta dokument kommer folkhälsokommittén också att sända ut frågeformulär för att ta reda på hur man arbetat med det utsända materialet. Folkhälsokommittén i VGR har anordnat fyra utbildningsdagar under 2002 och 2003 och planerar två dagar under Målgruppen för utbildningen är personal vid akutmottagningar, jourcentraler, vårdcentraler, ungdomsmottagningar och folkhälsoplanerare. Syftet med utbildningen är att ge kunskap om hälsofrämjande förhållningssätt vid mötet med människor i livshotande kriser och att ge möjlighet till utbyte av erfarenheter, hur man bemöter och stöder människor vid självtillfogad skada samt att bidra med ett underlag för ökad kunskap och möjligheter till kartläggning och förebyggande insatser i regionen. I Göteborg finns sedan 2003 en verksamhet som kallas Hälsopsykologer i Göteborg. Detta var tidigare ett projekt som växte fram ur erfarenheten från den offentliga verksamheten. Man vänder sig här till privatläkare och erbjuder möjlighet till psykologsamtal. Patienterna erhåller psykologsamtal på remiss från behandlande läkare och max 12 samtal kan erbjudas. Verksamheten bygger på ett nära samarbete mellan läkare och psykolog och samtliga deltagande erbjuds gemensam utbildning två gånger/år. FALK (samverkan och folkhälsoarbete i Kungälv mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen, landstinget och kommunen) har genomfört en utbildning Livskompetens, som vänder sig till skolan och riktar sig till kuratorer, sjuksköterskor, lärare och andra intresserade och kommer att följas upp genom nätverksarbete. Leva inom NU-sjukvården har en mer informell utbildning. Mentalskötare Monica Gustafsson informerar alla AT-läkare om förhållningssätt när det gäller suicidpatienter och föreläser även för sjuksköterskor och undersköterskor på deras utbildningar samt informerar och utbildar personal vid MAVA och IVA. 10

12 Det goda mötet Inom samhället och även inom professionen finns fördomar kvar kring hur man möter människor med suicidtankar. Fortfarande finns föreställningen att man inte skall väcka den björn som sover. Arbetsgruppen har enats om: 1. Samtalet är det som bär 2. Våga fråga 3. Hur fråga? Förslag: Hur har det varit när du mått som sämst? Hur mår du nu? 4. Handlingsberedskap och individuell behandlingsplan, där även närstående involveras Förslag till utbildning Inom varje verksamhetsområde inkluderande vård och kommunal verksamhet skall det finnas minst två handledare, som i sin tur skall kunna genomföra utbildningar inom sin verksamhet. Handledarna skall erhålla en utbildning i suicidologi, som innefattande självmordsriskbedömning, samtalsmetodik, symtom på psykisk sjukdom, relation till livsåskådningsfrågor, existentiella frågor, självmordsprevention, attityder till självmord, etik och epidemiologi. Handledarna skall samlas regelbundet en gång per år, för att tillsammans uppdatera sin kompetens och utarbeta riktlinjer för fortsatt arbete. Dessutom skall grundutbildning erbjudas olika yrkesgrupper under två heldagar Primärvården skall ha samtalsresurser i form av psykolog och kurator vid varje vårdcentral. Sjuksköterskor inom primärvården bör utbildas i omhändertagande och bemötande av suicidnära patienter och patienter med depression. Inom utbildningen bör teori varvas med möjligheter att i grupp reflektera kring egna erfarenheter. Handledare bör finns inom såväl primärvård, länssjukvård som kommun. Mål för utbildningen att handledare utses inom varje verksamhetsområde att personal som arbetar med självmordsnära patienter skall erhålla utbildning och handledning att konsultation blir ett samverkansredskap mellan primärvården och psykiatrin att utbildningen bör ske myndighets- och kompetensöverskridande att registrering av självmordsförsök sker att lokala riktlinjer för omhändertagandet av självmordspatienter utarbetas. 11

13 LITTERATURLISTA SUICIDPREVENTION Vård av självmordsnära patienter en kunskapsöversikt. Socialstyrelsen Finns tillgänglig i PDF-format, se socialstyrelsens hemsida Här finns en heltäckande internationell litteraturlista. NASP (Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention av psykisk ohälsa), skriftserie t ex 1, 2 och 3 nationella nätverkskonferensen om självmordsprevention 1999, 2000 och För vidare information se där ytterligare finns och material kan beställas. När livet känns hopplöst stöd till självmordsnära människor, NASP, Folkhälsoinstitutet. Socialstyrelsen Självmordsnära patienter, klinisk riktlinje för utredning och behandling (Svenska Psykiatriska Föreningen och SPRI) Registrering av suicidförsök, en försöksverksamhet vid ett länssjukhus i västra Sverige, Statens Folkhälsoinstitut. Att förebygga självmord och självmordsförsök hos skolelever WHO:s stödmaterial för lärare och annan skolpersonal Beskow J. (red) Självmord och självmordsprevention. Om livsavgörande ögonblick. Studentlitteratur. Lund Mehlum L, Tilbake til livet. Selvmordforebygging i teori og praksis. Höyskoleforlaget. Kristiansand Waern M. När patienten väljer döden: Suicid hos den egna patienten ett trauma för läkaren. Läkartidningen 2003; 24: Wasserman, D. Depression en vanlig sjukdom. Natur och Kultur. Borås Se särskilt kapitel 23. När livslusten inte räcker till. ss

14 SUICIDARBETSGRUPPEN - Deltagarlista Bilaga 1 Ingela Heimann Gruppledare, chefsöverläkare Psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhus Johan Paulin Kurator SU/Psykiatri Östra, Akut mott, Lillhagsparken 1, Hisings Backa Christina Lindström Planeringssekreterare Kärnsjukhuset, Skövde Ingvor Blom Ordförande i SPES västra krets Västsvenska nätverket för självmordsprevention, Mellangatan, Göteborg Margda Waern Docent i psykiatri Sektionen för psykiatri Institutionen för klin neurovetenskap, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg Ulla Falk Socionom SU/Östra, Barn- och ungdomspsykiatri, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg Monica Gustafsson Skötare Psyk klin, Leva, NÄL, Trollhättan Pia Ekbom Johansson Planeringsledare vid Folkhälsokommitténs kansli VG-regionen, Regionens Hus, Lillhagsparken 5, Göteborg Maj Ader Planeringsledare vid Folkhälsokommitténs kansli VG-regionen, Regionens Hus, Mariestad Inger Aronsson Sakkunnig för Kommunförbudet samt representant för FALK FALK, Nämndhuset, Kungälv Lena Weiren Psykolog Distriktsläkarmottagningen Svalebo, Svaleboskogen, Göteborg

15 UPPDRAGSHANDLING Bilaga 2 Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en hög andel av självmord jämfört med internationella siffror. Självmordsfrekvensen har sedan 1980 minskat med ungefär 30%. Under 2001 har ett trendbrott skett. Under detta år tog 1552 människor livet av sig jämfört med 1380 under Ett flertal studier har gjorts med inriktning på gruppen unga vuxna och där har självmorden inte minskat. Enligt siffror från år 2000 begick 22 unga män självmord i åldersgruppen och 55 unga män i åldersgruppen år. Motsvarande siffror för unga kvinnor är 19 självmord i åldersgruppen år och 10 självmord i åldersgruppen år. Bland ungdomar under 15 år var det år 2000 två pojkar som tog livet av sig i åldersgruppen år och en flicka. I flera enkätundersökningar uppger c:a 7-8% av flickorna och 3-4% av pojkarna att de någon gång försökt ta sitt liv. Patienter med suicidtankar och som även i handling gör suicidförsök är sårbara individer som befinner sig i en krissituation. Att prata om det som gör livet svårt kan väcka många känslor. Samtalet är en förutsättning för att nå fram till konstruktiva lösningar. Unga människor gör ofta självmordsförsök, men mer sällan ett fullbordat självmord jämfört med människor i äldre åldersgrupper. Självmordsförsök är en allvarlig signal både för den person som gör försöket, men även för närstående. Självmord förväntas höra till de tio vanligaste dödsorsakerna i världen år I Sverige är självmordet den ledande dödsorsaken bland män under 44 år och den näst mest utbredda dödsorsaken för kvinnor i samma åldersgrupp. Människor som bär på självmordstankar har i de allra flesta fall haft någon form av kontakt med vården innan de tar steget till att genomföra ett självmordsförsök. I det första mötet med sjukvården är det därför viktigt att kunskap finns för hur man möter självmordsnära människor och hur man bereder möjlighet för anhöriga och patient till ett fortsatt omhändertagande. Människor med suicidtankar finns i samhället i stort. Det finns ett stort behov av förbättrat omhändertagande av alla dessa människor på många olika nivåer, alltifrån skola, primärvård, arbetsplatser, socialtjänst, sjukvård och anhöriga. Utbildning som vänder sig till samtliga instanser som möter människor med suicidtankar och människor som i handlingar gjort suicidförsök behövs och behöver också förbättras och utvecklas. Riktlinjer för hur man agerar vid fullbordat suicid bör finnas. I dessa riktlinjer bör också en handlingsplan finnas som ger stöd för vad man bör göra när ett suicid har inträffat men också riktlinjer för hur man omhändertager människor som gjort suicidförsök. Arbetsgruppen har som huvuduppgift att genom en inventering utröna hur människor som har genomfört självdestruktiva handlingar, idag omhändertages inom vård och socialtjänst. En av frågorna i denna inventering kommer även att handla om huruvida riktlinjer och handlingsplaner finns kring hur dessa människor omhändertages och också vilken hjälp som kan erbjudas. Utifrån denna inventering kommer sedan diskussion att föras vidare kring vilka utbildningsinsatser som behövs, vilka kvalitetsindikatorer som vi kan enas om i regionen och vilken samverkan med andra aktörer som behövs. Dessa bör sedan kunna följas upp årsvis i regionen. Arbetsgruppens intention är att bygga vidare på all den kompetens och all den kunskap som redan finns.

16 Bilaga 3

17 Bilaga 4

18 Bilaga 5

19 Bilaga 6

20 Bilaga 7 Enkät avseende självmordsnära patienter Suicid och suicidförsök är idag ett av de stora folkhälsoproblemen såväl nationellt som internationellt. Suicidhandlingar är ibland den yttersta konsekvensen i människors kriser, konflikter och depressioner. Varje dag söker flera personer sjukvård i vår region för självmordstankar alternativt efter att ha gjort ett självmordsförsök. Att våga prata om de tankar människor bär på och våga prata om vad som har hänt samt att ha ett program för omhändertagande när det gäller dessa patienter, är någonting som poängteras i de flesta utredningar kring självmord och självmordsförsök. 1. Finns det lokala skriftliga riktlinjer för självmordsnära patienter hos er? Ja Nej 1.1 används dessa riktlinjer? Ja Nej 1.2 uppdateras riktlinjerna? Ja Nej 2. Används något strukturerat frågeformulär för bedömning av suicidrisk? Ja Nej 2.1 Om ja, vilket/vilka 2.2 Används skattningsformulär för egenbedömning som graderar livsglädje och självmordstankar? 2.3 Om inga strukturerade frågeformulär används hos er, skulle ni se det som ett hjälpmedel om det fanns? Ja Nej Ja Nej

21 3. Vad upplevs som svårt i arbetet med självmordsnära patienter? Beskriv 4. Vilka möjligheter till förändring i arbetet med självmordsnära patienter finns? Uppgiftslämnare: Arbetsplats: Adress: Postadress: Tack för Din medverkan. Svaret sändes till: chefsöverläkare Ingela Heimann Psykiatriska kliniken Kungälvs sjukhus Kungälv ingela.heimann@vgregion.se

22 Bilaga 8 SUICIDRISKBEDÖMNING ENLIGT SAD PERSONS SCALE I. Statistiska riskfaktorer 1. Man 2. Separation/dödsfall 3. Ensamboende 4. Arbetslös 5. Annan social kränkning 6. Psykisk sjukdom (depression, schizofreni, paranoid psykos) 7. Kroppslig sjukdom 8. Tidigare suicidförsök 9. Suicid hos släktingar 10. Alkohol/drogmissbruk Summa av 10 riskfaktorer (räkna samman antalet riskfaktorer):... II. Medveten suicidbenägenhet suicidstegen Skattas genom att Du ställer frågor om: 1. Nedstämdhet Hur mår Du? Allt hopplöst? 2. Dödstankar Livet känns meningslöst? 3. Dödsönskan? 4. Suicidtankar Göra sig själv illa 5. Suicidimpulser Nära att skada Dig? 6. Suicidavsikter eller planer När, var, hur? 7. Suicidhandling När, var, hur? Bedöm var på stegen patienten befinner sig:... III. Patientens aktuella problem Relationer:... Ekonomi:... Arbete:... Övrigt:... Vilket nätverk finns (familj, vänner, sjukvård, socialtjänst): För hög suicidrisk talar: Oförändrad/kronisk plågsam psykologisk och social situation. Flera statistiska riskfaktorer. Skattning långt ner på suicidstegen. Psykotiska symtom och missbruk. Svårbedömbar suicidrisk: Dålig samtalskontakt. Patienten negativ till vård. Misstanke om manipulation. Berusning. Låg suicidrisk: Suicidtankar förnekas även om dödsönskan finns. Patienten positiv till vård /BJ

23 SKALA FÖR SJÄLVMORDSAVSIKT (Beck, Schuyler och Herman 1974) I. Objektiva omständigheter omkring självmordsförsöket 1. Isolering 0 Någon närvarande 1 Någon i närheten eller inom syn- eller hörhåll 2 Ingen i närheten eller inom syn- eller hörhåll 2. Vald tidpunkt 0 Ingripande sannolikt 1 Ingripande osannolikt 2 Ingripande högst osannolikt 3. Åtgärder för att förebygga 0 - Inga åtgärder upptäckt/ingripande 1 - Passiva åtgärder, t ex undvikande av andra, men ingenting gjort för att hindra dem att ingripa, ensam i ett rum med olåst dörr 4. Handlande för att skaffa hjälp under/efter försöket 5. Sista handlingen inför väntad död (t ex gåvor, testamente, försäkring) 6. Aktiva förberedelser för försöket 2 - Aktiva åtgärder, t ex låst dörr 0 - Meddelat potentiella hjälpare om försöket 1 - Kontaktade, men meddelade inte uttryckligen potentiella hjälpare om försöket 2 - Tog ingen kontakt med potentiell hjälpare 0 - Inga 1 - Tänkte på eller gjorde vissa föranstaltningar 2 - Gjorde upp bestämda planer eller avslutade föranstaltningar 0 Ingen 1 Mycket liten till måttlig 2 Omfattande 7. Självmordsmeddelande 0 - Inget meddelande finns 1 - Meddelande endast övervägt eller skrivet, men sönderrivet 2 - Meddelande finns 8. Avsikt öppet meddelad före försöket 0 Inget har sagts 1 Oklar kommunikation 2 Otvetydig kommunikation II. Egen beskrivning 9. Angivet syfte med försöket 0 - Att påverka omgivningen, få uppmärksamhet, hämnas 1 - Blandning av 0 och Fly, lösa problem 10. Förväntan om dödlig utgång 0 - Ansåg död osannolik 1 - Ansåg död möjlig, men inte trolig 2 - Ansåg dödlig utgång trolig eller säker 11. Uppfattning om metodens farlighet 0 - Åsamkade sig själv mindre skada än man trodde skulle vara dödlig 1 - Var osäker på om handlingen var dödande 2 - Åsamkade skada som man bedömde tillräcklig för att vara dödande 12. Försökets allvar 0 - Ville inte på allvar göra slut på livet 1 - Oviss om allvarlig avsikt att ta sitt liv 2 - Försökte på allvar ta sitt liv 13. Inställning till liv/död 0 - Ville inte dö 1 - Blandning av 0 och Ville dö 14. Uppfattning om medicinska möjligheter till upplivning 0 - Trodde att medicinskt ingripande kunde avvärja döden 1 - Oviss om döden kunde avvärjas genom medicinskt ingripande 2 - Säker på att dö trots medicinskt ingripande 15. Grad av förberedelse 0 - Ingen, impulshandling 1 - Övervägt handlingen högst 3 timmar före försöket 2 - Övervägt mer än 3 timmar före försöket Maxpoäng 30. Ju högre poäng desto allvarligare självmordsavsikt Summa poäng: /BJ