Interprofessionell utbildning på läkar- och tandläkarutbildningen i Malmö.

Transkript

1 Interprofessionell utbildning på läkar- och tandläkarutbildningen i Malmö. Magnus Jannert 1, Ulla Westin 1 1 Öron-Näs-Halskliniken, Malmö, SUS, Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö Högskoleedagogiskt projektarbete Handledare: Gudrun Edgren

2 Introduktion Interprofessionellt samarbete sker dagligen inom hälso- och sjukvården. Olika yrkesgrupper som läkare, tandläkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster kan tillfälligt eller permanent bilda team som samarbetar kring patienter. Denna typ av interprofessionellt samarbete har funnits sedan länge men efter hand blivit allt vanligare. Detta till följd av att andra yrkeskategorier i allt högre grad deltar i sjukvårdsprocessen men är även en följd av tilltagande specialisering. Redan 1978 fastslog WHO (World Health Organization) att interprofessionellt samarbete inom sjukvården var av stort värde för att uppnå ökad kvalitet och 1988 kom en rapport angående detta. Interprofessionellt arbete kan definieras som de tillfällen då personer från två eller fler yrkeskategorier lär sig av och med varandra samt utbyter kunskap och erfarenhet i syfte att förbättra samarbete och kvalitet (1). Inom hälso- och sjukvården bidrar teamarbete till en mer holistisk syn på patienten. Studenter inom olika medicinska professioner har ofta en oklar uppfattning om vad för kunskap som är andra yrkeskategoriers bidrag till sjukvård. Många hinder finns emellertid på vägen. Tveksamma yrkesroller och ansvarsområden, olika kunskaps nivåer, kulturella skillnader och upplevd statusskillnad är exempel på svårigheter som kan utgöra problem (2). Studenter i medicin, odontologi och sjuksköterskor uppvisar redan vid kursstart en stark professionell identitet. Studier visar dock att denna avtar med tiden (3). Studenterna har också högre förväntningar på IPE (interprofessional education) i början av utbildningen för att senare bli mer negativa till detta, samt att kvinnor är mer positiva än män (3). Det kan därför ha betydelse vid vilken tidpunkt och var i utbildningen man lägger den interprofessionella kursen. Man har antagit att de olika yrkeskategoriernas identitetskänsla och kunskaper kan utgöra ett hinder för IPE. En studie av Bradley et al 2009 kunde dock inte konfirmera detta (4). Man undersökte IPE mellan läkare och sjuksköterskor och fann att trots olika utbildning kunde man dra nytta av den gemensamma utbildningen. Många utvecklades i sin yrkesroll och den funktion man hade i teamet. Detta gäller främst för sjusköterskor och arbetsterapeuter. Medicinstudenterna upplevde snarare sin doktorsroll som oklar. Detta kan bero på att träningen var lagd tidigt i läkarutbildningen (5). I en annan studie fann man att medicinstuderande rankade sin utbildning högre än sjuksköterskor och arbetsterapeuter (6). Detta kan påverka attityder och samarbetet mellan grupperna. Lärare och tutorers kunskap om IPE spelar också en viktig roll för hur nöjda studenterna blir (5). En osäkerhet hos tutorn avspeglar sig säkerligen i hur studenterna uppfattar betydelsen av IPE (7).

3 Lokalt samverkansprojekt I ett samverkansprojekt mellan tandläkar- och läkarutbildningen har vi försökt att utvärdera om IPE kan tillföra ytterligare kunskap utöver den som ges vid traditionell utbildning samt huruvida man kan dra nytta av varandras kunskaper inom ett specifikt område. Kan det vara så att kulturella skillnader utgör ett hinder för samverkan som tidigare studier indikerar? Under 2009 genomfördes ett samverkansprojekt i utbildningen av tandläkare och läkare under termin 9 med målsättningen att öka kännedomen om respektive ansvarsområde samt öka de faktiska kunskaperna och förbättra förutsättningarna för framtida samarbete. Följande nio möjliga projekt identifierades: trauma mot ansiktet, käkledsproblematik, kronisk smärta i huvud/halsregionen, störd funktion i n. facialis, sjukdomar i bihålorna, livskvalitet och huvud halscancer, snarkning-långtidskonsekvenser, socialmedicinska faktorer och tandstatus, samt förändringar i munslemhinnan - precanceros och tidig cancerdiagnostik. Ämnet som valdes var förändringar i munslemhinnan med risk för malign utveckling (precanceros) samt tidigt cancerdiagnostik. Projektet detaljplanerades under våren 2009, sex nya basgruppsfall utarbetades där core curriculum för båda utbildningarna tillgodoses. Idén med basgruppsfallen var att den tänkta patienten skulle utifrån primärvårdssynpunkt kunna remitteras antingen till tandläkare eller ÖNH-specialist. Vid planering och genomförandet skall hänsyn tas till Bolognaprocessen. En månad innan kursstart samlades kursledningen och tutorer för genomgång av kursens målsättning och justering av PBL fallen. Kursen inleddes med en två timmar lång föreläsning om oral medicin. Dessutom redogjordes för målet och den praktiska uppläggningen av kursen. Det aktuella delområdet omfattade sex fallpaket (PBL) som studerades i basgrupper sammansatta av tandläkar-och läkarstuderande. Basgrupperna sammanträdde två gånger. Slutredovisning sker sedan i halvkurs tillsammans med resurspersoner. Varje grupp redovisade var sitt patientfall och diskuterade ett antal relevanta differentialdiagnoser. Kvarstående oklarheter kunde diskuteras med tutorerna. Syftet med kursen var att åstadkomma en gemensam problemställning som tandläkar- och läkarstudenterna kunde samlas kring, samt att utvärdera hur utbytet upplevts och eventuellt lägga upp en ny kurs med utgångspunkt från detta. Även tutorer och lärares åsikter vägdes in. Syftet med vår studie var dels att utvärdera huruvida studenterna tycker sig se en fördel med IPE och om denna typ av utbildning ökar den upplevda kunskapsnivån inom det specifika området, samt om tandläkar- och läkarstudenter hade olika uppfattning om detta. Ett annat

4 syfte var att undersöka om det hos studenter som inte haft den typen av utbildning fanns en förväntan om att IPE skulle kunna öka kunskapsnivån och om tandläkar- och läkarstudenter skiljer sig åt i dessa uppfattningar. Material och Metod Det var 45 medicinstudenter och 44 tandläkarstudenter som deltog i kursen. Hälften av medicinstudenterna hade ej genomgått öron-näsa-halskursen. Medicin- ( 5,5 årig utbildning) och tandläkarstudenterna (5-årig utbildning) gick båda på termin 9. Av tutorerna var 6 st. lärare på tandläkarhögskolan varav en var patolog. Två stycken tutorer var lärare på läkarutbildningen termin 9. Det interprofessionella samarbetet har utvärderats med en enkät. Denna bestod av fem påståenden där svaret skall anges i en sexgradig skala där sex betyder att de instämmer i högsta grad och ett att de inte instämmer alls. Studenterna gavs möjlighet att skriftligt utveckla sina synpunkter på projektet. Nästa del av projektet utgjordes av en intervju med kursansvariga och tutorer. Intervjun spelades in. Readiness for interprofessional learning scale (RIPLS) är ett frågeformulär utvecklat av Bligh för att mäta beredskap hos studenter inom hälso-och sjukvårdsrelaterade utbildningar avseende interprofessionellt lärande. (8). Detta har sedan översatts för svenska förhållanden av Lauffs et al.(9). Dessa frågeformulär har besvarats av 21 (inget bortfall) läkarstudenter och 18 tandläkarstudenter (enbart 18 av 58 st tandläkarstudenter svarade.) Någon ananlys avseende bortfallet gjordes ej. Studenterna fick upprepade påstötningar att svara. Läkarstudenterna fick svara på enkäten direkt efter föreläsning, medan tandläkarstudenternas enkät skickades till dem. Detta kan möjligen förklara skillnaden i compliance. Ingen av studentgrupperna deltog i samverkansprojektet. Dessa studenter hade inte deltagit i den interprofessionella kursen mellan tandläkare/läkare. Frågorna i frågeformuläret kan indelas i tre subgrupper. Den första delen omfattar frågorna från A-I och avspeglar huruvida man uppfattar samarbete med andra grupper som positivt samt relationen till dessa andra yrkeskategorier. Den andra subgruppen utgörs av frågorna J-P och avspeglar studenternas yrkesidentifikation. Subgrupp tre (Q-S) inriktas mot yrkesroll och ansvar. Skalan är femgradig (1-5) där1= håller inte alls med, 5 håller absolut med. Svarsalternativ 1-3 sammanfördes till en grupp och 4 och 5 i en grupp, därefter räknas medelvärdet och procent läkare/tandläkare som finns i de två grupperna.

5 Resultat Utvärdering efter genomgången interprofessionell kurs Svarsfrekvensen från läkarstudenterna var 71 % (32 av 45) och från tandläkarstudenterna var 91 % (40 av 44). 71 % av båda studentkategorierna anger en ökad förståelse och upplevd kunskap av respektive ansvarsområde, medan 79 % anger att de lärt sig något som de kan använda sig av i sin blivande yrkesutövning. 63 % av alla ansåg att kursmålen uppnåddes. Det var 10 st som inte svarade på denna fråga. Hälften av de tillfrågade ansåg att man kunde dra nytta av varandras kunskaper samt, att man skulle vidareutveckla samordningen mellan läkaroch tandläkarutbildningen. Genom att dela upp resultatet i två grupper, tandläkar- och läkarestuderande får man en annorlunda bild av utförandet av kursavsnittet. 75 % av tandläkarstudenterna ansåg att man fått ökad kunskap och förståelse för läkarnas situation, motsvarande andel för läkarstudenterna var 66 %. Medan 79 % av tandläkarstudenterna ansåg att de lärt något som kan vara användbart i den framtida yrkesrollen fann motsvarande andel för läkarstudenterna att detta var fallet i endast 48 %. 78 % av tandläkarstudenterna ansåg att målen för kursavsnittet uppnåtts medan endast 41 % av läkarstudenterna ansåg att så var fallet. Av tandläkarstudenterna var det 67% som ansåg att man dragit nytta av varandras kunskaper, medan endast 29 % av läkarstudenterna ansåg att så var fallet. 76 % av tandläkarstudenterna ansåg att det skulle vara av värde att gå vidare med en samordning av utbildningarna medan endast 26 % av läkarstudenterna ansåg att detta skulle vara av värde. (Fig 1) I kommentarerna till kursen framkommer från både tandläkar- och läkarstudenter att det var för mycket tandläkarinriktad kunskapsförmedling. Läkarstudenterna tyckte dessutom att kursen inte passade in i studieplanen. Tandläkarstudenterna uppfattade läkarstudenterna som missnöjda och negativa. De ansåg att tonvikten skulle ligga mer på omhändertagande av patient, samt gå vidare med ansvarsområde, kommunikation läkare/tandläkare och remissvägar. Både tutorer från tandläkarhögskolan och läkarutbildningen håller med om att patientfallen blev för tandläkarinriktade. På den odontologiska fakulteten upplevde man inga motsättningar. På den medicinska fakulteten var det mycket problem och många påhopp och att man fördärvat för de andra terminerna, att de skulle kompenseras för tidsbortfallet.

6 På odontologiska fakulteten tyckte alla att det var ett fantastiskt projekt och tyckte att det var jätteroligt och gjorde allt för att ställa upp och fixa. På medicinska fakulteten sa de flesta väl att det var ett kul experiment men att det gick till på fel sätt och att det låg fel i tiden och att det inte skulle drabba dem, det skulle drabba någon annan del av medicinutbildningen, det var ungefär så, det var ingen som sa att det var totalt värdelöst ja inget direkt 100% stöd i alla fall. PBL var faktiskt roligare just för den här interaktionen mellan dem. Här blir det en nytändning.. Andra omgången var de inte lika aktiva på medicinarsidan. Individuella skillnader snarare än interdisciplinära. Lite naturligtvis, men jag tror att mest beror på att vi inte kände varandra tillräckligt. Mer trevande från båda grupperna. Man märkte att de kom från olika utbildningar, men själva diskussionen var bra, de hade olika förkunskaper (tutorer från tandläkarhögskolan). Tandläkarna var betydligt mera ivriga att delta i verksamheten medan läkarstuderande var lite mer flegmatiska (tutorer från läkarutbildningen). Alla tutorer upplevde att de hade tillräcklig kunskap för uppdraget. (Tabell 1) Fig.1

7 procent förbättrad kunskap om resp ansvarsområde användbar kunskap inom sitt yrke uppnådda kursmål dragit nytta av varandras kunskap värde att fortsätta med liknande kurs tandläkare läkare Kommentar ur utvärderingsformuläret Läkarstuderande: Upplever kursen som väldigt tandläkarinriktad Skulle vara värdefullt att delta i praktiska moment Som det var nu passade inte övningarna in med vår studieplan Kursen skulle vara lite mindre omfattande till sin karaktär Mer sociala arrangemang; middagar, pubkvällar och en dags auskultation på en tandläkarmottagning Mer anatomistudier Det hade varit mer givande att avsätta en eftermiddag till ordentliga föreläsningar med fall 15 timmar av spilld tid Ej specialfall bara med förändringar i munhåla med cancermisstanke Man kan ha föreläsningar och symposier tillsammans men ej PBL Det var ej så givande Bättre PBL som även medför att läkarstudenterna kan bidra

8 Momentet är bra, men skall ligga efter ÖNH-kursen (skall det göras som selective) Lite mindre tandproblem Dålig enkät! Det hade givit mer om det varit ett ömsesidigt utbyte Nu var det enbart tandläkarkunskap Tycker att vi bara skulle ha haft ÖNH istället för tandläkar/läkarförmiddagarna Att tandläkarmomentet låg så tidigt på terminen Mun och svalg ej intäckt pga tandläkarkurs Tandläkarstuderande: Mer läkarinriktat fält Allt handlade om tandläkeri Ämnesområdena måste synkroniseras bättre så att vi läser någorlunda lika Läkarnas del var ej obligatorisk vilket gjorde att alla ej läst så bra av läkarstudenterna Läkarstudenterna ej så informerade om munanatomi men gav bra diskussioner Låt samarbetet vara obligatoriskt! Skall läggas tidigare under utbildningen, ex. fysiologi eller termin 2 Läkarna var så himla missnöjda och negativa Vikt på omhändertagande av patient Gå vidare med ansvarsområde, kommunikation läkare/tandläkare samt remissvägar Möjligtvis farmakologi och internmedicin Bra fall Mer sjukvård mindre tandvård, bristsjukdomar, mediciner Fler auskultationer på ÖNH Rond med läkarstudenter Läkarna dåligt pålästa och ointresserade för tandläkarassocierade fall Främjar samarbetet Mer samarbete över gränser i denna kurs Mer om akut omhändertagande vid allergier och skador kopplade till ÖNH-regionen Intervjuer med lärare och kursledning

9 Frågor till kursledning (en representant från medicinska fakulteten och två från odontologiska fakulteten) Vem var drivande i projektet? Hur valdes PBL fallen ut? Hur valdes tutorerna ut? Vem ansvarade för slutredovisningen? Upplevde kursledarna motsättningar gentemot övriga kursledningen på termin 9? Var det några schematekniska problem? Ifrågasattes projektet av övriga icke projektengagerade lärare på termin 9? Projektet drevs av både medicinska och odontologiska fakulteten. Initiativet togs av odontologiska fakultetens företrädare. PBL fallen skulle representera patienter som kunde söka såväl tandläkare som läkare. Båda representanterna från odontologiska respektive medicinska fakulteten upplevde att fallen fick en övervikt av odontologiska problem. På odontologiska fakulteten användes samtliga tutorer som ställde upp frivilligt och hade stor erfarenhet. Medicinska fakulteten använde sig av de två lärarna på ÖNH-kursen som ställde upp frivilligt. Slutredovisningen gjordes av ÖNH-klinikens företrädare. På den odontologiska fakulteten upplevde man inga motsättningar. På den medicinska fakulteten var det mycket problem och många påhopp och att man fördärvat för de andra terminerna, att de skulle kompenseras för tidsbortfallet. Det var svårt att samordna med andra moment på tandläkarutbildningen. Dock inga olösliga problem. På läkarutbildningen fick vissa föreläsningar inom andra ämnen som gick parallellt flyttas. På odontologiska fakulteten tyckte alla att det var ett fantastiskt projekt och tyckte att det var jätteroligt och gjorde allt för att ställa upp och fixa. På medicinska fakulteten sa de flesta väl att det var ett kul experiment men att det gick till på fel sätt och att det låg fel i tiden och att det inte skulle drabba

10 dem, det skulle drabba någon annan del av medicinutbildningen, det var ungefär så, det var ingen som sa att det var totalt värdelöst ja inget direkt 100% stöd i alla fall. Hur upplevdes det avslutande seminariet? Seminariet gjordes efter modell från odontologiska fakulteten där fallen redovisas och diskuteras med representanter från de olika disciplinerna Frågor till tutorerna (6 st från odontologiska fakulteten och 2 st från medicinska fakulteten). Har du formell PBLutbildning? En av de två tutorerna på medicinska fakulteten har formell PBL utbildning medan fyra av sex tutorer på odontologiska fakulteten hade detta. Hur lång vana av PBL har du? De två tutorerna på medicinska fakulteten hade 10 respektive 5 års erfarenhet av PBL. På odontologiska fakulteten hade man 20, 2x15, 10, 3 respektive 2 års erfarenhet av PBL. Hur inledde du PBL Tandläkare: sessionen? Gjorde du annorlunda med tanke på att gruppen var heterogen? Studenterna tog initiativet. Om de kom för långt bort från fokus förde jag tillbaka dem. Ställde frågor. Utgick att de kände till det här med PBL och hade jobbat med PBL. Skillnad pga att de inte kände varandra tillräckligt. Det rullade på av sig själv. De tog tag i det ganska snabbt själva. Introducerade fallet och att de skulle följa de sju stegen. Vi körde på som vanligt. De inledde själva. Läkare: Ni får vara medvetna om att ni har olika bakgrundskunskaper och jag vill gärna att en

11 Upplevde du någon skillnad mellan din ordinarie PBL grupp och denna blandade grupp? är ordförande från ena sidan och sekreterare från den andra, så att inte allting bara hamnar på antingen tandläkare eller läkarsidan. Jag inledde som jag brukar inleda PBL, det vill säga att jag försökte få igång dem genom att utse ordförande och sekreterare. Jag gjorde enstaka inpass, men försökte hålla mig så passivt som möjligt. Det märktes att de hade olika bakgrund Tandläkare: Faktiskt roligare just för den här interaktionen mellan dem. Här blir det en nytändning.. Andra omgången var de inte lika aktiva på medicinarsidan. Individuella skillnader snarare än interdisciplinära. Lite naturligtvis, men jag tror att mest beror på att vi inte kände varandra tillräckligt. Mer trevande från båda grupperna. Man märkte att de kom från olika utbildningar, men själva diskussionen var bra, de hade olika förkunskaper. Vet ej. Läkare: Tandläkarna var betydligt mera ivriga att delta i verksamheten medan läkarstuderande var lite mer flegmatiska Jag tyckte att det var lite trögt att få igång dem. Tycker du att du har tillräcklig kunskap för att ha Samtliga tycker att de har tillräckliga kunskaper för uppgiften.

12 PBL i blandade grupper? Tabell 1 Allmänna kommentarer Tandläkare Läkarstuderande har en mycket bredare bas. Intressant möte. Läkarna bör känna till förändringar munslemhinnan. Ett väldigt bra projekt. Studenterna var positiva. De fick olika infallsvinklar. Viktigt med den sociala biten. Lite väl fokuserat på tandläkarbiten. Läkarstudenterna visade ovilja. Någon kom inte ens. Annars var det väldigt positivt från båda hållen. Nya infallsvinklar. För mycket odontologi. Bra projekt. De får ge och ta. Läkare Tandläkarövervikt på PBL fallen Bra diskussioner Bra med utbyte av kunskap och erfarenhet Få gemensam terminologi Hur bedömer respektive profession munhåleförändringar Större dynamik i diskussionen Readiness for interprofessional learning scale (RIPLS), resultat.

13 Teamarbete-samarbete Både läkar- och tandläkarstudenterna håller med om att lära i samarbete med studenter inom yrkesgrupper i hälso-och sjukvård förbättrar deras förmåga att i grupp lösa patientrelaterade problem. Läkarna var dock mer negativa till att gemensamma studier skulle kunna öka förmågan att förstå kliniska problem (33%), tänka mer positivt om andra yrkeskategorier ( 29%) samt förstå sina egna begränsningar (48%). (Fig.2) Yrkesidentitet Läkarstudenterna var möjligen något mer benägna att se det som att slösa bort sin tid på att studera med andra (5%), att det är mindre nödvändigt med denna typen av utbildning (19%) samt att man tycker att man bäst lär sig bland sina egna (5%). Bland tandläkarstudenterna var det ingen som hade dessa åsikter. Läkarstudenterna var inte så benägna att delta i mindre projektarbeten tillsammans med andra vårdutbildningar till skillnad från tandläkarstudenterna (14% respektive 53%). Tandläkarstudenterna var generellt mer positivt inställda till att anse sig kunna dra nytta av gemensamma utbildningsprojekt med andra vårdutbildningar än läkarstudenterna. (Fig. 3) Yrkesroll och ansvar 6% av tandläkarstudenterna medan ingen av läkarstudenterna ansåg att sjuksköterskors och annan vårdpersonals främsta uppgift är att stödja läkare. Läkarstudenterna (14%) var mer osäkra på sin yrkesroll än tandläkarstudenterna (0%). 67% av läkarstudenterna ansåg att de måste förvärva mer kunskaper än andra grundutbildningsstudenter inom hälso- och sjukvård, medan enbart 6% av tandläkarstudenterna ansåg sig behöva detta.(fig.3)

14 Teamarbete-Samarbete % Läkare Tandläkare A B C D E F G H I Fig 2 A.Att lära tillsammans med andra studenter hjälper mig att bli en effektiv medarbetare i ett vårdteam. B.Patienter skulle i slutändan tjäna på att studenter samarbetar för att lösa problem. C.Gemensamma studier med andra studentkategorier kommer att öka min förmåga att förstå kliniska problem. D. Att studera med andra studenter under utbildningen skulle kunna förbättra arbetsrelationerna(efter examen). E. Kommunikationsfärdigheter borde man lära sig tillsammans med andra högskolestudenter inom hälso-och sjukvård.f. Gemensamma studier kommer att hjälpa mig att tänka mer positivt om andra yrkeskategorier. G.För att studier i mindre grupper ska fungera måste studenterna lita på och respektera varandra. H. Att lära sig arbeta i team är grundläggande för alla studenter inom hälso-och sjukvårdsutbildningar.i.gemensamma studier med andra kommer att hjälpa mig att förstå mina egna begränsningar. Läkarstudenter (n=21), tandläkarstudenter (n=18). % studenter som håller med(4) /absolut håller med (5) där 1=håller inte alls med och 5= håller absolut med.

15 Yrkesidentitet % Läkare Tandläkare J K L M N O P Fig.3 J.Jag vill inte slösa bort min tid på att studera tillsammans med andra studentkategorier inom hälso- och sjukvård. K. Det är inte nödvändigt för studenter i grundutbildningar inom hälso- och sjukvård att studera tillsammans i utbildningen. L. Kliniska färdigheter kan man endast lära sig tillsammans med studenter från sitt eget område.m. Gemensamma studier med andra grundutbildningsstudenter inom hälso- och sjukvård kommer att bidra till att jag kommunicerar bättre med patienter och medarbetare från andra yrkesgrupper. N. Jag skulle välkomna möjligheten att göra mindre projektarbeten tillsammans med studenter från andra vårdutbildningar. O. Gemensamma studier kommer att hjälpa mig att bättre förstå vilken typ av problem patienterna har. P. Gemensamma studier före examen kommer att hjälpa mig att bättre kunna arbeta i team. Läkarstudenter (n= 21), Tandläkarstudenter (n=18). % studenter som håller med(4) /absolut håller med (5) där 1=håller inte alls med och 5= håller absolut med

16 Yrkesroll och ansvar % Läkare Tandläkare Q R S Fig 4 Q. Sjuksköterskors och rehab-personals huvudsakliga funktion är att stödja läkare. R. Jag är inte säker på vad min yrkesroll kommer att innebära. S. Jag måste förvärva mer kunskaper och färdigheter än andra grundutbildningsstudenter inom hälso-och sjukvård.. Läkarstudenter (n= 21), Tandläkarstudenter (n=18). % studenter som håller med(4) /absolut håller med (5) där 1=håller inte alls med och 5= håller absolut med Diskussion Tandläkare och läkare har munhålan som gemensamt arbetsområde. Tandläkarna har under sin utbildning en tre veckors kurs på Öron-näs- hals (ÖNH) kliniken. Under denna tid undervisas de av öronläkare i undersökningsteknik och ÖNH-sjukdomar. Det har tidigare inte funnits något tillfälle då studenter från de båda fakulteterna har haft gemensam undervisning och utbyte av erfarenhet. I vårt samarbetsprojekt har vi visat att det är möjligt att genomföra interprofessionell utbildning mellan den odontologiska och medicinska fakulteten i syfte att öka kunskapen och förståelsen för respektive profession. Detta tror vi kan underlätta ett senare samarbete och öka den medicinska säkerheten för patienten. Det ursprungliga

17 initiativet kom från odontologiska fakulteten, men drevs av både den medicinska och odontologiska fakulteten tillsammans. Utvärdering av projektet visar att tandläkarstudenterna var mer nöjda än läkarstudenterna (Fig. 1). Majoriteten av både tandläkar- och läkarstudenter ansåg att de fått ökad kunskap om varandras ansvarsområden (75% respektive 66%). Däremot tyckte inte läkarstudenterna att man dragit särskilt stor nytta av tandläkarstudenternas kunskaper ( 29% respektive 67%). Möjligen kan det bero på att man upplevde att kursen var väldigt tandläkarinriktad. Den uppfattningen fanns hos både tutorer, kursansvariga samt av båda studentgrupperna. Endast 26% av läkarstudenterna medan 76% av tandläkarstudenterna tyckte att det kunde vara av intresse att gå vidare med ett samarbete. Trots denna negativa inställning hos läkarstudenterna tyckte i alla fall 48% att det kunde vara användbart i den framtida yrkesrollen (79% av tandläkarstudenterna). Hälften av läkarstudenterna hade inte gått kursen i ÖNH-sjukdomar, vilket kan ha bidragit till att det var svårt att tillgodogöra sig undervisningsmomenten. Även tandläkarstudenterna ville ha mer läkarinriktat fält samt bättre synkronisering av ämnesområdena så att man läser någorlunda likartat. De tyckte också att man borde gå vidare med ansvarsområde, kommunikation läkare/tandläkare samt remissvägar. De upplevde läkarstudenterna som dåligt pålästa och ointresserade av tandläkarassocierade fall. Läkarstudenterna ville ej ha PBL utan hellre föreläsningar och symposier. Man tyckte momentet skulle ligga efter ÖNH-kursen t ex som selective. Det finns ett fåtal gjorda studier och utvärderingar av IPS. Det finns mycket lite resultat avseende hur mycket och vad man faktiskt har lärt sig. De flesta arbeten har handlat om studenternas attityder till IPS(10). Vårt projekt avslutades med ett seminarium där hela gruppen deltog i diskussioner kring PBL fallen. Någon kvantifiering av enskilda kursmoment gjordes aldrig. Det torde också vara svårt att mäta huruvida man underlättat för ökat samarbete i framtiden. Det fanns en övervikt av tutorer från den odontologiska enheten. De schematekniska problemen förefaller också ha varit större på läkarkursen. Målsättningen var att konstruera patientfall som skulle vara anpassade för båda studentgrupperna. I intervjuerna med kursgivare och lärare framkommer att det blivit en betoning av det odontologiska innehållet. Alla inblandade tutorer hade flerårig erfarenhet av PBL. Ett par saknade visserligen formell PBL-utbildning men detta kompenserades väl av mångårig erfarenhet. Ingen upplevde det särskilt problematiskt att ha blandade grupper, utan framhåller snarare fördelarna med detta.(tabell 1) Själva PBL undervisningen behövde inte anpassas efter omständigheterna utan fortlöpte utan större friktioner. Övervikten av tutorer från odontologiska fakulteten kan ha påverkat dynamiken mellan läkar- och tandläkarstudenter. Således kan inte bara

18 ämnesvalet utan också detta faktum ha bidragit till att studenterna (och tutorerna) upplevde en odontologisk slagsida, vilket i sin tur kan ha bidragit till läkarstudenternas mer negativa syn på IPS. IPS på grundutbildningsnivå inriktar sig mest på utbyte av baskunskaper för att ha gemensamma diagnoskriterier. Vill man utveckla det kliniska samarbetet över patienten bör detta göras då man är ute i arbetslivet. I flera studier där läkare deltagit tillsammans med andra yrkeskategorier inom vården finner man en sval inställning till IPS. Detta har tolkats på många sätt, bl a skulle läkare ranka sin utbildning högre än andra eller så låg projektet fel i utbildningen samt att man har olika kulturella traditioner (5, 6, 11, 12). Attityderna till vårt projekt från medicinstudenterna var genomgående mer negativa och mindre konstruktiva än tandläkarnas, vilket då är i överensstämmelse med andra studier. Flera studier har visat att tutorernas attityder till IPE avspeglar sig på studenternas attityder (12). Under vårt projekt var attityderna från tutorerna genomgående positiva. Detta gällde även från läkarhåll och kan sannolikt inte avspegla sig i den något mindre entusiastiska attityden från läkarstudenterna. Vi har distribuerat ett frågeformulär (RIPLS) till tandläkar- och läkarstudenter som avser att mäta inställningen till teamarbete och samarbete, professionell identitet samt yrkesroll och ansvar. Dessa studenter har påbörjat termin 9 och har inte haft någon interprofessionell utbildning. Läkarstudenterna var något mer negativa till fördelen med gemensamma studier än vad tandläkarstudenterna var (Fig 2, 3). Läkarstudenterna var positiva till att IPS kan förbättra förmågan att arbeta i team snarare än att det skulle underlätta och ge ökad kunskap utöver den som ges vid traditionell utbildning. Läkarstudenterna ansåg till skillnad från tandläkarstudenterna att de måste förvärva mer kunskaper och färdigheter än andra grundutbildningsstudenter inom hälso-och sjukvård än andra grupper. Båda grupperna tyckte att gemensamma studier med andra grundutbildningsstudenter inom hälso- och sjukvård kommer att bidra till att de kommunicerar bättre med patienter och medarbetare från andra yrkesgrupper. I en studie av Morison et al gjord med samma frågeformulär (RIPLS) distribuerat till läkarstudenter och sjuksköterskor, drar man slutsatsen att IPS utbildning som mer är utformad att lära sig att arbeta i team, skulle vara mer framgångsrik, då man framför allt från läkarstudenterna inte ansåg att man hade någon nytta av IPS för att höja den medicinska kunskapsnivån. (13). Den mer negativa attityd som läkarstudenterna uppvisade efter vår gemensamma kurs speglas i den bild som RIPLS formulärets svar gav, dvs man är mer avvaktande till denna typ av utbildningsform, trots att man nyss genomgått en sådan utbildning. RIPLS undersökningen visar liksom vår utvärdering, att läkarstudenterna tycker sig ha mindre att vinna kunskapsmässigt än vad tandläkarstudenterna har. Studierna är i övrigt

19 inte jämförbara, då den första utvärderingen enbart avser en specifik kurs, medan RIPLS formuläret avser att mäta attityder till IPS. Projektet har visat på att det trots allt kan finnas ett intresse att fortsätta denna typ av verksamhet, men att åtskilliga faktorer kan förbättras i en fortsatt interprofessionell utbildning. En lärdom som vi gjort är att det är viktigt att IPS läggs vid rätt tidpunkt under utbildningen. Den ska inte läggas för tidigt i utbildningen, samt att alla studenter ska ha uppnått ungefär samma kunskapsnivå. Det bör vara en bättre balans mellan medicin- och odontologiinnehåll i kursen. Större tonvikt bör kanske läggas på praktiska handläggningar såsom vilka olika ansvarsområden man har och hur man kommunicerar om gemensamma patienter. Väger man in resultatet från det frågeformulär som delats ut till studenter som ej genomgått IPS utbildningen, så förefaller det som om man bör koncentrera undervisningen till att utveckla formerna för teamarbete.

20 Referenslista 1. CAIPE.1997 & Interprofessional Education a definition (London, CAIPE) 2. Vanclay L. Teamwork in primary care. Nurs Stand 1998; 4-10;12(20): Coster S et al. Interprofessional attitudes amongst undergraduate students in the health professions:a longitudinal questionnaire survey.international journal of nursing studies 2008; 45(11) : Bradley P, et a.l A mixed-methods study in interprofessional learning of resuscitation skills. Medical Education 2009; 43(9): Ponzer S, et al. Interprofessional training in the context of clinical practice: goals and students perceptions on clinical education wards. Medical Education 2004;38: Rose MA, et al. Attitudes of students in medicine, nursing, occupational therapy, and physical therapy toward interprofessional education. J Allied Health 2009 ;38(4): Reeves S. Community.based interprofessional education for medical,nursining and dental students.health and social care in the community. 2000;8(4): Parsell G and Bligh J. The development of a questionnaire to assess the readiness of health care students for interprofessional learning(ripls). Medical Education 1999;33: Lauffs M et al. Cross-cultural adaption of the Swedish version of readiness for interprofessional learning scale RIPLS). Medical Education 2008;42: Editorial Wood D F. Interprofessional education-still more questions than answers? Medical Education 2001;35:

21 11. Hawk Ch et al. Health professionas students perceptions of interprofessional relationships. Academic medicin 2002; 77 (4 ): Hammick M et al. A best evidence systematic review of interprofessional education: BEME Guide no. 9. Medical Teacher 2007; 29: Morison S et al. Developing pre-qualification inter-professional education for nursing and medical students: sampling student attitudes to guide development Nurse Education in Practice 2004;4:1:20-29.