Områdesbestämmelser för Långvik - Långviksnäs, dela av Möja PLANBESKRIVNING Handlingar

Transkript

1 Områdesbestämmelser för Långvik - Långviksnäs, dela av Möja Handlingar Samrådshandling STN: Dnr:1 2SPN/0083 Samhällsbyggnadskontoret

2 Ramsmora by ORIENTERINGSKARTA Långvik Långviksnäs 1 Drängsholmen Storlägg Horsäng Storsved 2

3 INLEDNING Områdesbestämmelsernas syfte och huvuddrag Områdesbestämmelser (Plan och bygglagen PBL 4 kap ) kan användas för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan. Syftet med områdesbestämmelserna är att säkerställa att samhällsutvecklingen i utpekade områden sker med beaktande av de kulturvärden som finns i form av äldre bebyggelse och bebyggelsemiljöer. I områdesbestämmelserna beskrivs närmare vilka värden som ska skyddas och vilka styrmedel som ska tillämpas. Planområdet är ett av trettiotal områden som ingår i kommunfullmäktiges beslut om att skydda kärnområden av särskilt värdefulla kulturmiljöer i kommunen. Förutom en reglering av mark och vatten kan områdesbestämmelser reglera byggnadens placering, utformning, utförande och exteriöra åtgärder. Bestämmelsen kan inte vare sig tillskapa eller utesluta byggrätter. Områdesbestämmelserna tydliggör avsikten med områdets markanvändning och ger juridiskt stöd. Bestämmelserna ska utgöra ett underlag för fortsatt ställningstagande vid bygglovsärenden och planering. Reglering av bebyggelse och andra åtgärder prövas i samband med ansökan om bygglov, marklov eller förhandsbesked. Uppdrag och organisation Arbetet med områdesbestämmelserna har skett på uppdrag av samhällsplaneringsnämnden. Projektgruppen består av tjänstemän från planenheten, kulturenheten och bygglovenheten. Nedan redovisas den fortsatta processen med fortsatt handläggning som leder fram till antagandehandling. Läge och avgränsning Ön Möja ligger i Värmdö kommuns nord-östliga delar och är en av mellersta skärgårdens största öar. Möja är ett komplex av öar. Till huvudöns byar hörde flera mindre öar som nyttjades till bete och senare även för jordgubbsodling. Området omfattas av Långvik, längst norr ut på Möja och Långviksnäs, Storlägg, Horsäng och Storsved utefter Möjar nordöstra kust. Planområdets avgränsningen motiveras utifrån historiskt källmaterial, till störst del historiska kartor, tillsammans med den inventering, karaktärisering och värdering som gjorts av antikvarie i fält. Area Planområdet omfattar ca 51 ha. Tidplan Samråd kommer att ske våren 2012 och beräknas antas i kommunfullmäktige under första kvartalet Genomförandetid Till skillnad från detaljplan har områdebestämmelser ingen genomförandetid utan gäller tills den ändras eller upphävs. PLAN - FÖRSLAG SAMRÅD BEARBETNING PLANFÖRSLAG GRANSKNING ANTAGANDE Ärendets handläggning Ärendet handläggs med normalt planförfarande enligt plan- och bygglagen (2010:900) 5 kap. Handläggningen kan övergå till enkelt planförfarande om den föreslagna åtgärden bedöms vara förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granskningsyttrande. Enkelt planförfarande kan användas om ärendet inte är av stor vikt eller har principiell betydelse och inte heller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan samt saknar intresse för allmänheten Planen genomförs med normalt planförfarande. 1.

4 GÄLLANDE PLANER OCH FÖRORDNANDEN Översiktsplan Gällande översiktsplan för antogs av kommunfullmäktige december Kommunen har följande mål för områden med kulturhistoriskt värde: Lokala och riksintressanta kulturmiljöer ska bevaras och skyddas. Den lokala kulturella identiteten ska främjas. Samhällsbyggandet ska ta hänsyn till historiska sammanhang och estetiska värden. Översiktsplanen slår fast att markområden av kulturhistoriskt värde ska skyddas genom information och införande av utökad bygglovplikt genom områdesbestämmelser. Kulturmiljöprogram Möja är utpekat i kommunens kulturmiljöprogram Skärgårdsbygd för det höga kulturhistoriska värde som byarna besitter. Byarna har till stora delar sin karaktär sedan omkring sekelskiftet 1900 i behåll. Med rester av ett äldre kulturlandskap, hamnmiljöerna och de bevarade boningshusen kan man tydligt utläsa fiskets betydelse och förutsättningar för ett liv på Möja i äldre tid. Miljöbalken (MB) Området ingår i 4 kap 1,2 och 4 MB med utpekade riksintressen: 1 området i sin helhet är av riksintresse pga av sina natur- och kulturvärden 2 området är av riksintresse för friluftsliv och turism 4 område där privat fritidsbebyggelse endast får tillkomma som en kompletterande sådan Beskrivning Riksintresse kulturmiljö Möja och dess byar är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården med följande motivering: Skärgårdsmiljö som speglar fiskarböndernas livsvillkor i de yttre delarna av Stockholms mellanskärgård och i ytterskärgården, det mångsidiga näringsfång som följt av de speciella topografiska förutsättningarna och de bosättningsmönster detta skapat allt-sedan medeltiden. Stora skärgårdsbyar som Berg, Löka, Långvik och Ramsmora med karaktäristisk lokalisering i anslutning till inägomarken. Utskiftade gårdar som förtätats kring sekelskiftet 1900 och bildat nya byar. Sjöbodar och båthus, som avspegling av fiskets och sjöfartens betydelse. Odlingslandskapet med karaktäristiska småskaliga, flikiga åkrar. Ängs- och betesholmar på öarna kring huvudön, som kring sekelskiftet utnyttjades till jordgubbsodlingar. Ett stort inslag av sommarvillor. Angränsande planer Området har inga angränsande planer Kulturminneslagen (KML) Genom KML2 Kap. har alla fasta fornlämningar ett skydd, även de som inte är upptäckta och registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Området har inga kända fornlämningar. Landskapselement och kulturlämningar Värdefulla lämningar och miljöer i odlingslandskapet, så kallade landskapselement omfattas av biotopskydd enligt MB 7 kap. 11. Spår av öppna diken är också exempel på landskapselement och en kvarleva från ett ålderdomligt jordbruk.. Före detta åkermerk nära Långvik skola. Exempel på landskapselement är stenmurar, odlingsrösen eller alléer. Dessa utgör småbiotoper och är värdefulla livsmiljöer för hotade arter. Landskapselementen är även viktiga i odlingslandskapets lokala och regionala särdrag. Värdefulla kulturmiljöer eller kulturlämningar i skogen ska tas hänsyn till enligt Skogsvårdslagen (1979:429) 30. Några exempel på kulturlämningar i skogen är t.ex. kvarnar, sågar, husgrunder, odlingsrösen och stenmurar. Området ingår i riksintresse för kulturmiljövård (3 Kap. 6 MB) Området omfattas av strandskydd, 100 meter på land 2.

5 OMRÅDETS FÖRUTSÄTTNINGAR Historiska och nuvarande förhållanden för respektive delområde Historik Långvik ligger som namnet antyder vid en långsmal vik på norra Möja. Byn har växt utifrån vikens västra strand. När byn karterades första gången 1630 är två gårdar utritade på den plats som idag utgör byns centrala del. Söder ut sträcker sig byns ängs- och åkermarker i två långsmala sprickdalar som tidigare varit en förlängning av viken På den geometriska kartan från 1630 är två gårdar utritade. Åker- och ängsmarken är liksom övriga Möja begränsad till långsmala sprickdalar. Långvik hade liksom övriga Möjabyar en blygsam åkerareal med något större ängsmark. Det var istället det goda fisket som gjorde att byn växte och i takt med 1800-talets befolkningsökning förtätades byn samtidigt som ny odlingsmark bröts upp. Vid laga skifte 1866 fanns 24 gårdar i byn. Av dessa flyttades så många som 17 gårdar ut från byn. Resultatet är den bebyggelse som spridits nordväst om byn och öster om viken samt utefter Möjas nordöstra strand. Liksom övriga Möja är det fisket som varit avgörande för byns tillväxt och som än idag avspeglas i hamnens många sjöbodar. 3.

6 Långviksnäs, Storlägg och Horsäng som ligger utefter Möjas nordöstra strand började bebyggas efter laga skifte. Bebyggelsen ligger inkilad i sprickdalar som bryter upp kusten och som öppnar vägen ned till vattnet och skapar naturliga hamnlägen. Strax utanför ligger den långsmala Drängsholmen som ger hamnarna ett skyddat läge. Storsved, söder om Storlägg och Horsäng var emellertid bebyggt långt tidigare. Här låg ett båtmanstorp med tillhörande ängs- och åkermark. Storsved ligger nära Ramsmoras ägor och möjligen var det Långvik och Ramsmora byar som tillsammans hade ansvaret att hålla båtsmannen med bostad och tillhörande markbit. Ett ansvar som allmogen hade enligt den svenska regementsorganisationen, indelningsverket. I takt med 1800-talets och det tidiga 1900-talets befolkningsökning spreds bebyggelsen kring de ursprungliga gårdarna. Nya näringar som varvsnäringen och jordgubbsodling eller diverse mångsyssleri gjorde att fler familjer kunde försörja sig. Livsmedelsbristen under och efter första världskriget ledde även till en uppgång för fisket. Strömmingen blev under denna tid åter en viktig inkomstkälla för Möjaborna. Under 1900-talet får varvsnäringen ett uppsving i skärgården tack vare allt fler fritidsbåtar och båtmotorns intåg. I Långviksnäs börjar Fiskaren Carl Westerberg att bygga båtar i ett litet båtbyggerihus på Drängsholmen. Båtbyggeriet var från början en binäring till fisket, men med tiden växte verksamheten och 1949 var varvet etablerat. Sonen Börje Westerberg hade då tagit över efter sin far. Båtarna ritades av Westerberg själv som byggde roddbåtar, några motorbåtar samt någon motorsump. På 1960-talet började man även bygga aluminiumbåtar. Westerbergs varv är ett av få varrv i Skärgården som ännu är i drift. (Varvet ingår inte i planområdet) Varvet består idag av två båtskjul varav den ena är hopbyggd med en båthallslänga med flera funktioner som verkstad, motorverkstad, snickeri m.m. Det lilla båtskjulet har en öppen långsida mot havet. Varvet ingår inte i planområdet (1. se karta) Vid sekelskiftet 1900 har bebyggelsen spridits öster och söder om Långvik samt utefter Möjas nordöstra kust. Långviksnäs och Storlägg ligger skyddade innanför Drängsholmen. Båtmanstorpet (Storsved) är utmärkt på kartan. Sjöbodar vid Storsved. Båtmanstorpet som än gång låg här är numera borta. (2. se karta) 4.

7 Karaktär Långviks bykärna är koncentrerad utefter Långvikens västra strand. Bostadshusen ligger tätt i sluttningen ned mot viken som kantas av sjöbodar och bryggor. På andra sidan vägen ligger huvuddelen av byns många ekonomibyggnader, närmast fastvuxna i stenhällarna. De släta stenhällarna har använts och används till arbetsytor och gångvägar. Bostadshus och uthus ligger tätt utefter grusvägen som delar byn, vilket bidrar till den ålderdomliga bykaraktären. I byn finns några äldre timrade ekonomibyggnader, men flertalet uthus är från 1900-talets början. Bostadshusen är av blandad karaktär, men präglas till störst del av byggnader från 1900-talets första decennium. På en av fastigheterna mitt i byn (Långvik 4:1) ligger några av byns äldsta bebyggelse varav en enkammarstuga samt bod med synligt liggtimmer. Troligen är byggnaderna från 1800-talets första hälft. På tomten samt på intilliggande fastighet finns även två husgrunder. Byn har flera äldre lador- och ladugårdsbyggnader som är placerade utefter grusvägen. (3. se karta) Laga skifteskartan visar Långviks täta bykärna vid 1800-talets mitt. Långviks by bestod då av 24 gårdar. På väster sidan av vägen ligger byns ekonomibyggnader och på den andra sidan ligger bostadshusen. Ett av Långviks by mycket välbevarade bostadshus. Huset är enligt uppgift byggt Möja-Långvik 1:92 (4. se karta) Byns äldsta bebyggelse troligen från tidigt 1800-tal eller äldre. På fastigheten finns också en husgrund. MöjaLångvik 4:1 (5.se karta) 5.

8 Som en årsring domineras bebyggelsen vid Långviks utkanter av villor av egnahemstyp med brutet sadeltak, frontespis eller farstukvist och på en grund av kanthuggen sten. De flesta husen är beklädda med rödmålad locklistpanel och några med masonit eller eternitplattor. Det finns även typexempel på funktionalismens småhusbebyggelse med flackt sadeltak, ljusa paneler och tvåluftsfönster. Från omkring tal har området kompletteras med fritidsbebyggelse. Under och 90-talen har byn fått tillskott av ny bebyggelse som mer eller mindre anpassats till byns ursprungliga karaktär. Likaså har en del tillbyggnader och ombyggnader haft en viss negativ inverkan på kulturmiljön. Den täta bykärnan med oregelbundet placerade hus, sjöbodar och uthus har dock sin äldre bybyggelsestruktur bevarad. Tomterna avgränsas till störst del av syrenhäckar eller annan växtlighet. I trädgårdarna växer äldre fruktträd och fåtal prydnadsväxter. I långviks utkanter finns flera bostadshus av egnahemstyp i ett och ett halvt plan med brutet sadeltak och en frontespis som bryter upp taket. (6. se karta) Exempel på funktionalismens småhusbebyggelse i Långviks bykärna. Möja-Långvik 1:65 (7. se karta) I ytterkant av byn ligger även Långviks skola uppförd Den tidstypiska skolbyggnaden med brutet sadeltak och stora fönster har en anslående volym, anpassad efter dåtidens krav på luftvolym per elev. Skolan är numera vandrarhem. Karaktäristisk villa från 1915 i Långviks bys utkanter. MöjaLångvik 1:18 (8.se karta) Långviks skola, uppförd 1906, är numera vandrarhem. MöjaLångvik 2:39 (9. se karta) 6.

9 Bebyggelsen utefter Möjas nordöstra kust växte fram under 1800-talets senare hälft, förutom vid Storsved som tidigare var bebyggt med ett båtmanstorp. Bebyggelsen är förlagd till de platser där det varit möjligt att odla där man kunnat anlägga mindre hamnar. Bebyggelsen vänder sig mot vattnet eller är placerad i östvästlig riktning längs med dalgångarna. I och omkring den före detta åkermarken finns äldre bevarade lövträd som ek och ask. Flera stengärdesgårdar, särskilt kring det före detta båtsmanstorpet vittnar om det äldre jordbruk som bedrivits på platsen. Bebyggelsen är liksom i Långvik en blandning av 1800/1900-talets bebyggelse och och 30-talets egnahemsbebyggelse. Byggnaderna karaktäriseras av för tiden typiska villor med fyrdelad plan på hög grund med förstuga och/eller mittveranda och sadeltak. Byggnaderna är klädda i röd lock- eller locklistpanel och har vita knutar och snickeridetaljer. Därutöver finns flera 1, 5 plans villor från 1920-tal med brutet sadeltak samt några väl bevarade 40- och 50-tals villor med ursprungliga detaljer som exempelvis vackert utformade smidesräcken. 11 I långviksnäs finns den äldsta bebyggelsen bevarad, särskilt en timrad parstuga som troligen är från tiden när gården flyttade till platsen i samband med laga skifte kring tal Byarna Långviksnäs, Storlägg och Horsängen kom till efter att Långvik genomförde Laga skifte. Storsved längst i söder var sedan tidigare bebyggt med ett soldattorp. Ekonomiska kartan från En timrad parstuga i Långviksnäs är troligen den äldsta byggnaden i området. byggnaden kan vara uppförd i samband med att gården flyttade ut efter Laga skifte under 1860-tal. Möja-Långvik 1:114, 1:142 (10. se karta) Exempel på byggnadsstilar från olika decenium i området. Överst bostadshus vid Storlägg från sekelskiftet 1800/1900 (11. se karta). Bostadshus från 1923 vid Horsäng (12.se karta), stenhus i funktionalistisk stil vid Långviksnäs från 1953 (13. se karta). 7.

10 Kulturhistorisk värde Långvik är liksom övriga byar på Möja en väl bevarad skärgårdsby med en tät bykärna med oregelbundet placerade byggnader och en hamn med många sjöbodar och bryggor. Samlingen av ekonomibyggnader och uthus på väster sida av vägen visar på ett pedagogiskt sätt att byn haft ett betydelsefullt jordbruk, även om fisket varit den viktigaste utkomsten för i byn. I den äldsta bykärnan finns några bevarade bostadshus och uthus av äldre slag i ursprungligt skick. I övrigt domineras bebyggelsen av hus från 1900-talets först hälft med bevarad karaktär. Byns täta oregelbundna struktur har ett miljöskapande värde där varje bostadshus och uthus utgör en viktig del. Byn har ett samhällshistoriskt värde genom att byns karaktär och bebyggelseutvecklingen berättar om fiskets betydelse och skärgårdslivets förutsättningar vid 1800-talets slut och 1900-talets första hälft. Bebyggelsen utmed Möjas nordvästra strand speglar den samhällsförändring som skedde efter laga skifte och inte minst det tidiga 1900-talets uppsving i ekonomin med möjlighet att försörja sig inom nya näringar. Westerbergs varv i Långviksnäs är ett av Stockholms skärgårds mest kulturhistoriskt intressanta båtvarv. Varvet har varit i samma släkt i över 100 år och har genomgått en successiv anpassning efter olika tiders krav. Varvsnäringen har i hög grad präglat miljön med flera bryggor, sjöbodar och båthus. Området har flera bevarade byggnader med ursprungliga detaljer och material som alla speglar det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talets stilepoker. Bebyggelsen koncentration till de smala dalgångarna med den före detta odlingsmarken skapar det karaktäristiska landskap som på många håll präglar skärgården. Det äldre kulturlandskapet tillsammans med den bevarade bebyggelsen ger området dess kulturhistoriska värden. Kulturhistoriskt viktiga element Långvik har kvar sitt ursprungliga läge med den typiska orgelbundna täta strukturen invid hamnen. Bebyggelsen har ingen tydlig tomtindelning och gränser markeras främst av växtlighet, oftast syrenhäckar. Grusvägen som skär genom byn och som tätt rundar de timrade ladugårdsbyggnaderna bidrar till upplevelsen av byns ålderdomliga karaktär liksom samlingen av ekonomibyggnader väster om vägen. Bebyggelsen i området är småskalig, vanligtvis om ett och halvt plan. Fasaderna är till störst del bestruken med faluröd färg med vita enkla snickeridetaljer. Byggnader från och 50-tal har bevarade detaljer som smidesräck och tidstypiska ytterdörrar som bör bevaras för att bevara byggnadernas ursprungliga karaktär. Att den före detta åker- och ängsmarken hålls öppen är viktigt för förståelsen av det jordbruk som jämte fisket var avgörande för byn. Likaså är de äldre ekonomibyggnader viktiga för upplevelsevärde och förståelsen av det ursprungliga Långvik och Långviksnäs. Den äldsta bebyggelsen är väsentlig för förståelsen och upplevelsen av byns äldre historia. Att bevara den älstsa bebyggelsen är väsentlig för förståelsen och upplevelsen av områdets äldre historia. 10

11 Varsamhet Anpassning och Utveckling Syftet med områdesbestämmelserna är att den nuvarande karaktären ska behållas i bebyggelsemiljön. Kulturhistoriskt värdefulla objekt kan sällan ses som isolerade företeelser utan är en del av en helhet. Förändringar av miljön, inklusive mark, träd och annan grönska kan förvanska ett objekt genom att sätta det i ett nytt och annorlunda sammanhang, dvs. förändrar karaktären. Detsamma gäller den enskilda byggnaden. Byggnaden får sin karaktär från sin konstruktion och byggnadsmaterial samt framförallt hur de olika delarna utformas. Utforming, material och konstruktion blir till de olika byggnadsstilar som kan urskiljas under historien. Det är viktigt att bevara så mycket som möjligt av ursprungliga material och byggnadsdelar. Byt inte ut någonting som inte behöver bytas ut, i första hand bevara, i andra hand reparera och i tredje hand byt ut. Utgå alltid från de material just ditt hus har och undvik material som imiterar andra. Att välja samma typ av material är att tänka långsiktigt då de kräver samma slags underhåll och åldras likadant. Regelbundet underhåll gör att man kan upptäcka skador i god tid. Se regelbundet över tak och takavvattning. Håll rent i hängrännor och stuprör. God byggnadsvård handlar ofta om att inte ha för bråttom med renoveringar och ombyggnader. Det tar tid att förstå byggnadens förutsättningar. Vänd dig gärna till kommunens antikvarie eller till ditt länsmuseum. Råd för bevarande Färg För äldre byggnader är de traditionella färgerna fortfarande det bästa alternativet. Moderna färgtyper som innehåller plastbindemedel som alkyd- och akrylatfärg bildar täta hinnor som inte tillåter underlaget att andas. På porösa och sugande underlag såsom trä och kalkputs kan färgen lätt flagna. När plastfärgsytan har fått skador och släpper in fukt blir fukten kvar bakom och underlaget kan ruttna. Tak Att byggnadens tak är helt och tätt är en förutsättning för byggnadens överlevnad. Laga i första hand det befintliga taket. När skadorna är så stora att taket måste läggas om, välj samma taktäckningsmaterial som ursprungligen har använts. Ytterdörrar Underhåll din dörr så att den står sig lång tid framöver. Även beslag, gångjärn och handtag är viktiga för helheten. Var rädd om gamla beslag. Fönster Vid byte av fönster i äldre hus bör form, storlek och placering inte ändras. Virket i äldre fönster är oftast av hög kvalitet vilket gör att det lönar sig att renovera istället för att byta ut. Utforma nya fönster så som fönstren var ursprungligen och undvik falska, utanpåliggande spröjsar. Stora panoramafönster och runda båt fönster är främmande i äldre bebyggelsemiljöer. Fasad Paneler är inte alltid jämna i bredd vilket ger en levande känsla. Av den anledningen är det viktigt att behålla fasadpanelens dimensioner och utformning. Träfasader skadas främst av röta i de nedre delarna. På träpaneler kan man skarva med brädor med samma dimension. När det gäller putsfasader bör man använda bruk av samma typ som använts tidigare. Undvik rent cementbruk som skapar en hård yta och hindrar underliggande materials naturliga rörelse. Utförandet bör vara lika det ursprungliga. Förenklingar av såväl ytstruktur som detaljer kan förändra byggnadens utseende. Om- och tillbyggnad Sök lösningar som stämmer överens med byggnadens gestaltning och tekniska utförande både i helhet och detaljer. Om- och tillbyggnader ska anpassas, men bör vara möjliga att skilja från ursprunglig byggnad. Ge tillbyggnadens tak samma vinkel som det ursprungliga taket och om du bygger i vinkel bör den nya delen ha lägre nockhöjd. Anpassa tillbyggnad efter tomtens topografi. Undvik sprängning eller markutfyllnader. Tillbyggnader får inte dominera över befintlig byggnad. Acceptera begränsningar och förusättningar. Anpassa tillbyggnadsmaterial, fönsterproportioner och färger till befintlig byggnad. Det nya behöver inte se gammalt ut, men bör samverka till en helhet med befintlig byggnad. En helhetsbild av karaktärsskapande detaljer 11

12 För att bevara äldre ekonomibyggnader kan en ny användning vara en lösning. Café i en av ladugårdslängorna i Löka by Äldre ekonomibyggnader är viktiga inslag i landskapsbilden och för att bevara den äldre bykaraktären. Ny användning av äldre ekonomibyggnader s.k. överloppsbyggnader kan vara möjlig, men en ombyggnad ska ske med hänsyn till byggnadens karaktär och uttryck. Nybyggnad Vid nybyggnad ska områdets karaktär och kulturhistoriska värde vara vägledande. Områdesbestämmelser inskränker inte på möjligheten att nyttja och utveckla bebyggelsemiljön. Placering av husen är en av den viktigaste faktornerna att ta hänsyn till. Vid varje enskilt fall måste avstånd och förhållningssätt till den befintliga bebyggelsen studeras noga. Studera hur den befintliga bebyggelsen är grupperad och lokaliserade i terrängen och hur bostadshusen är placerade på tomten. Förutsättningarna för ett lyckat tillägg är att det tillkommande huset har en skala, höjd, takvinkel, storlek och riktning som inte splittrar det ursprungliga bebyggelsemönstret. Snickarglädje som ska påminna om äldre byggnadstradition bidrar inte till god anpassning om den nya byggnadens volym och skala är främmande i miljön. Anpassning av ny bebyggelse innebär inte att huset ska kopiera de äldre husen. Ett nytillskott ska kunna urskiljas men inte ta över. Trädgård och tomtmark Längre tillbaka var avgränsningar mellan tomter ovanliga och genom att fortsätta att undvika plank, murar och staket bevaras den öppna levande karaktären. Spara uppvuxna träd och välj traditionella trädgårdsväxter, exempelvis syren, snöbär, bärbuskar och fruktträd. Trädgårdarna behöver underhåll och återplantering. Bryggor och äldre hamnanläggningar är viktiga element i kulturmiljön. Mindre bryggor för båtlivet anses inte påverka kulturmiljöns karaktär. Dispens från strandskyddet krävs för uppförande av bryggor. Källhänvisning Källman, R (1987). Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun Broschyr Områdesbestämmelser i Värmdö kommunvad, varför, hur Hedenstierna, B (1989) Skärgårdsöar och fiskekobbar: natur, bygd och näringsliv i Stockholms skärgård. D. 1, Norra skärgården genom tiderna Kulturmiljöer i Värmdö kommun. (1989) Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Lantmäterikartor: Lantmäteristyrelsen; Häradseknomiska kartan ( ) Äldre eknomiska kartan (1952) Lantmäterimyndigheten; Skifteskartor (Storskifte 1757 Laga skifte 1827) och hemmansklyvningar m.m. Översiktsplan Foton är tagna Susanna Eschricht och Dennis Olsson Medverkande Områdesbestämmelserna har upprättats av Planenheten. Mats Hellberg, planchef, Susanna Eschricht, projektledare, Övriga medverkande tjänsteman har varit: Linnea Skog, kommunantikvarie Evelina Öberg, planarkitekt Soroor Kaleibari-Notash, planarkitekt Anine Alexandersson, samhällsplanerare Paula Rönnbäck, samhällsplanerare Ingmar Lönngren, arkitekt Lena Gullmert, kulturchef Dennis Olsson, antikvarie