BILAGA I PRODUKTRESUMÉ

Transkript

1 BILAGA I PRODUKTRESUMÉ 1

2 1. LÄKEMEDLETS NAMN Truvada filmdragerade tabletter. 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och 245 mg tenofovirdisoproxil (motsvarande 300 mg tenofovirdisoproxilfumarat eller 136 mg tenofovir). Beträffande hjälpämnen se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. Blå kapselformade, filmdragerade tabletter, präglade på ena sidan med GILEAD och på andra sidan med KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Truvada är en fast doskombination av emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat. Truvada är indicerat vid antiretroviral kombinationsterapi för behandling av HIV-1-infekterade vuxna. Den påvisade fördelen med kombinationen emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat som antiretroviral behandling bygger uteslutande på studier av patienter som inte behandlats tidigare (se avsnitt 5.1). 4.2 Dosering och administreringssätt Terapi bör initieras av läkare med erfarenhet av behandling av HIV-infektion. Dosering Vuxna: Rekommenderad dos av Truvada är en tablett som tas oralt en gång dagligen. För att optimera absorptionen av tenofovir bör Truvada tas tillsammans med föda. Även en lätt måltid förbättrar absorptionen av tenofovir från kombinationstabletten (se avsnitt 5.2). Om det är indicerat att sätta ut ett av innehållsämnena i Truvada eller om det blir nödvändigt att justera dosen finns det separata beredningar av emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat att tillgå. Se produktresumén för dessa läkemedel. Barn och ungdomar: Säkerheten och effekten hos Truvada för patienter under 18 år har inte fastställts. Därför får Truvada inte ges till barn och ungdomar. Äldre: Data saknas för att ge en dosrekommendation för patienter över 65 år. Sannolikt krävs inte någon justering av den rekommenderade dagliga dosen hos vuxna, såvida inte njurinsufficiens föreligger. Njurinsufficiens: Exponeringen för emtricitabin och tenofovir kan öka signifikant om Truvada ges till patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion eftersom emtricitabin och tenofovir främst elimineras genom renal utsöndring. Dosintervallet för Truvada måste justeras hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance mellan 30 och 49 ml/min) enligt tabellen nedan. 2

3 Kreatininclearance (ml/min)* Rekommenderat 24 timmar 48 timmar dosintervall * Beräknat på idealvikt (lean body weight) Säkerheten och effekten som uppnås med dessa riktlinjer för justering av dosintervallet har inte utvärderats kliniskt. Det kliniska behandlingssvaret och njurfunktionen skall därför övervakas noggrant hos dessa patienter (se avsnitt 4.4 och 5.2). Truvada rekommenderas inte för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) och inte för patienter som behöver hemodialys eftersom lämpliga dosminskningar inte kan göras med kombinationstabletten. Nedsatt leverfunktion: Truvadas och emtricitabins farmakokinetik har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Tenofovirs farmakokinetik har studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och hos dessa patienter krävs ingen dosjustering av tenofovirdisoproxilfumarat. Det är dock osannolikt att dosjusteringar av Truvada kan komma att krävas hos patienter med nedsatt leverfunktion med tanke på emtricitabins minimala levermetabolism och renala utsöndringsväg (se avsnitt 4.4 och 5.2). Administreringssätt Hos patienter som har svårt för att svälja kan Truvada lösas i ca 100 ml vatten, apelsinjuice eller druvjuice, som tas omedelbart. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot emtricitabin, tenofovir, tenofovirdisoproxilfumarat eller mot något hjälpämne. 4.4 Varningar och försiktighetsmått Truvada skall inte ges samtidigt med andra läkemedel som innehåller emtricitabin, tenofovirdisoproxil (som fumarat) eller andra cytidinanaloger såsom lamivudin och zalcitabin (se avsnitt 4.5). Trippelbehandling med nukleosider: Man har rapporterat en hög frekvens av virologisk terapisvikt och även resistensutveckling, i tidiga stadier, när tenofovirdisoproxilfumarat kombinerats med lamivudin och abakavir eller med lamivudin och didanosin, givet en gång dagligen. Det finns en nära strukturell likhet mellan lamivudin och emtricitabin samt likheter i farmakokinetiken och farmakodynamiken för dessa två medel. Därför kan samma problem observeras om Truvada administreras tillsammans med en tredje nukleosidanalog. Patienter som får Truvada eller någon annan antiretroviral terapi kan fortsätta att utveckla opportunistiska infektioner och andra komplikationer till en HIV-infektion. Därför skall dessa patienter kvarstå under noggrann klinisk observation av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med HIV-relaterade sjukdomar. Patienter måste underrättas om att antiretroviral terapi, inklusive Truvada, inte har visats förhindra risken för överföring av HIV till andra genom sexuell kontakt eller blodkontamination. Lämpliga försiktighetsåtgärder måste fortfarande iakttas. Truvada innehåller laktosmonohydrat. Därför skall patienter med sällsynta ärftliga problem med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption, inte ta detta läkemedel. Nedsatt njurfunktion: Emtricitabin och tenofovir utsöndras huvudsakligen via njurarna genom en kombination av glomerulär filtration och aktiv tubulär sekretion. Exponeringen för emtricitabin och tenofovir kan öka markant hos patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion. Följaktligen 3

4 krävs en justering av dosintervallet hos patienter med kreatininclearance mellan 30 och 49 ml/min (se avsnitt 5.2). Truvadas säkerhet och effekt hos patienter med nedsatt njurfunktion har inte fastställts. När behandling med Truvada med förlängda dosintervall har påbörjats krävs noggrann övervakning av tecken på toxicitet, såsom försämring av njurfunktionen, men även av förändringar i virusmängden hos patienter med tidigare nedsatt njurfunktion. Truvada rekommenderas inte för patienter med kreatininclearance < 30 ml/min eller patienter som behöver hemodialys eftersom de dosjusteringar som är nödvändiga för emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat inte kan göras med Truvada (se avsnitt 4.2). Renala händelser, som kan inkludera hypofosfatemi, har rapporterats vid användning av tenofovirdisoproxilfumarat i klinisk praxis (se avsnitt 4.8). Noggrann övervakning av njurfunktionen (serumkreatinin och serumfosfat) rekommenderas innan Truvada tas, var fjärde vecka under det första året och därefter var tredje månad. Hos patienter med risk för eller med anamnes på renal dysfunktion bör man överväga en ökad övervakningsfrekvens av njurfunktionen. Användning av Truvada bör undvikas vid samtidig eller nyligen genomförd behandling med något nefrotoxiskt läkemedel (se avsnitt 4.5). Truvada bör undvikas hos antiretroviralt behandlade patienter med HIV-1 som har stammar med K65R-mutationen (se avsnitt 5.1). I en 144-veckors kontrollerad klinisk studie, som jämförde tenofovirdisoproxilfumarat med stavudin i kombination med lamivudin och efavirenz hos patienter som tidigare inte behandlats med antiretrovirala medel, observerades små minskningar av skelettets mineraltäthet i höften och i ryggraden i båda behandlingsgrupperna. Minskningarna av mineraltätheten i ryggraden och förändringarna i benbiomarkörer från baseline var signifikant större vid vecka 144 hos den grupp som fick tenofovirdisoproxilfumarat. Minskningarna av skelettets mineraltäthet i höften var signifikant större i den här gruppen fram till vecka 96. Under de 144 veckorna förelåg emellertid ingen ökad risk för frakturer och inga tecken på kliniskt relevanta skelettabnormiteter. Om skelettabnormitet misstänks bör lämplig specialist konsulteras. Patienter med samtidig infektion med HIV och hepatit B- eller C-virus: Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral terapi löper ökad risk för svåra och potentiellt dödliga leverbiverkningar. Läkare skall konsultera aktuella riktlinjer för HIV-behandling för optimal behandling av HIV-infektion hos patienter med samtidig infektion med hepatit B-virus (HBV). Om patienten får samtidig antiviral terapi för hepatit B eller C, se produktresumén för dessa läkemedel. Truvadas säkerhet och effekt för behandling av kronisk HBV-infektion har inte fastställts. I farmakodynamiska studier har man visat att emtricitabin och tenofovir, var för sig och i kombination, är aktiva mot HBV (se avsnitt 5.1). Begränsad klinisk erfarenhet tyder på att emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat har anti-hbv-aktivitet när de används i antiretroviral kombinationsterapi för behandling av HIV-infektion. Exacerbation av hepatit har rapporterats hos patienter efter utsättande av behandling med emtricitabin eller tenofovirdisoproxilfumarat. Patienter med samtidig HIV- och HBV-infektion skall övervakas noggrant med både kliniska och laboratoriemässiga kontroller under minst flera månader efter avslutad behandling med Truvada. Leversjukdom: Truvadas säkerhet och effekt hos patienter med signifikanta underliggande leversjukdomar har inte fastställts. Truvadas och emtricitabins farmakokinetik har inte studerats hos 4

5 patienter med nedsatt leverfunktion. Tenofovirs farmakokinetik har studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och hos dessa patienter krävs ingen dosjustering. Det är dock osannolikt att dosjusteringar av Truvada kan komma att krävas hos patienter med nedsatt leverfunktion med tanke på emtricitabins minimala levermetabolism och renala utsöndringsväg (se avsnitt 5.2). Hos patienter med tidigare leverdysfunktion, inklusive kronisk aktiv hepatit, finns en ökad frekvens av störningar i leverfunktionen under antiretroviral kombinationsterapi och dessa patienter bör övervakas på sedvanligt sätt. Vid tecken på förvärrad leversjukdom hos dessa patienter måste uppehåll eller utsättande av behandlingen övervägas. Laktacidos: Laktacidos, vanligtvis förenad med leversteatos, har rapporterats vid användning av nukleosidanaloger. Tidiga symtom (symtomatisk hyperlaktatemi) är godartade matsmältningssymtom (illamående, kräkningar och buksmärta), icke-specifik olustkänsla, aptitlöshet, viktminskning, symtom från andningsorganen (snabb och/eller djup andning) eller neurologiska symtom (inklusive motorisk svaghet). Laktacidos har hög mortalitet och kan vara förenad med pankreatit, leversvikt eller njursvikt. Laktacidos uppträder vanligen efter några eller flera månaders behandling. Behandling med nukleosidanaloger skall utsättas vid symtomatisk hyperlaktatemi och metabolisk acidos/laktacidos, progressiv hepatomegali eller snabbt stigande aminotransferasnivåer. Försiktighet bör iakttas om nukleosidanaloger ges till patienter (i synnerhet överviktiga kvinnor) med hepatomegali, hepatit eller andra känna riskfaktorer för leversjukdom och leversteatos (inklusive vissa läkemedel och alkohol). Patienter som samtidigt är infekterade med hepatit C och som behandlas med alfainterferon och ribavirin kan utgöra en speciell riskgrupp. Patienter med ökad risk skall följas noggrant. Lipodystrofi: Antiretroviral kombinationsterapi har associerats med omfördelning av kroppsfett (lipodystrofi) hos HIV-patienter. Konsekvenserna på lång sikt av dessa förändringar är för närvarande inte kända. Kunskap om mekanismen är ofullständig. Hypoteser finns om ett samband mellan visceral lipomatos och proteashämmare samt lipoatrofi och nukleosidanaloger (NRTI). En högre risk för lipodystrofi har associerats med individuella faktorer som hög ålder samt med läkemedelsrelaterade faktorer som längre behandlingstid med antiretrovirala medel och associerade metabola störningar. Klinisk bedömning bör innefatta utvärdering av fysiska tecken på omfördelning av fett. Mätning av serumlipider och blodglukos vid fasta bör övervägas. Lipidrubbningar ska behandlas på kliniskt lämpligt sätt (se avsnitt 4.8). Eftersom tenofovir är strukturellt besläktad med nukleosidanaloger, kan risken för lipodystrofi inte uteslutas. Kliniska data från en 144-veckors studie med patienter som tidigare inte behandlats med antiretrovirala medel tyder emellertid på att risken för lipodystrofi var lägre med tenofovirdisoproxilfumarat än med stavudin när det gavs tillsammans med lamivudin och efavirenz. Mitokondriell dysfunktion: Nukleosid- och nukleotidanaloger har in vitro och in vivo visats orsaka varierande grad av mitokondrieskada. Man har rapporterat mitokondriell dysfunktion hos HIV-negativa spädbarn som exponerats för nukleosidanaloger in utero och/eller postnatalt. De väsentligaste biverkningarna som rapporterats är hematologiska rubbningar (anemi, neutropeni) och metabola rubbningar (hyperlaktatemi, hyperlipasemi). Dessa biverkningar är ofta övergående. Några sent uppträdande neurologiska rubbningar har rapporterats (ökad tonus, kramper, onormalt beteende). Om dessa neurologiska rubbningar är övergående eller permanenta är för närvarande okänt. Alla barn som in utero exponerats för nukleosid- eller nukleotidanaloger, även HIV-negativa barn, bör följas upp kliniskt och laboratoriemässigt, och bör noggrant utredas med avseende på mitokondriell dysfunktion om relevanta tecken eller symtom uppträder. Dessa fynd påverkar inte aktuella nationella rekommendationer avseende antiretroviral terapi till gravida kvinnor för att förhindra överföring av HIV-infektion från mor till barn. 5

6 Immunreaktiveringssyndrom: Hos HIV-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidspunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärra symtom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis carinii pneumoni. Varje symtom på inflammation skall utredas och behandling påbörjas vid behov. Samtidig administrering av tenofovirdisoproxilfumarat och didanosin resulterade i ökad systemisk exponering för didanosin. Patienter som samtidigt behandlas med tenofovirdisoproxilfumarat och didanosin, bör noggrant övervakas med hänsyn till didanosinrelaterade biverkningar, omfattande, men inte begränsade till, pankreatit och perifer neuropati (se avsnitt 4.5). 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Emtricitabins och tenofovirs farmakokinetik vid steady-state påverkades inte när emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat administrerades tillsammans jämfört med när respektive läkemedel doserades ensamt. In vitro och kliniska farmakokinetiska interaktionsstudier har visat att potentialen för CYP450- förmedlade interaktioner mellan emtricitabin respektive tenofovirdisoproxilfumarat och andra läkemedel är låg. Interaktioner som är relevanta för emtricitabin: In vitro hämmade inte emtricitabin metabolismen förmedlad av någon av följande humana isoformer av CYP450: 1A2, 2A6, 2B6, 2C9, 2C19, 2D6 och 3A4. Emtricitabin hämmade inte det enzym som ansvarar för glukuronidering. Det finns inga kliniskt betydelsefulla interaktioner när emtricitabin administreras samtidigt med indinavir, zidovudin, stavudin eller famciklovir. Emtricitabin utsöndras huvudsakligen genom glomerulär filtration och aktiv tubulär sekretion. Effekten av samtidig administrering av emtricitabin med läkemedel som utsöndras via njurarna eller andra läkemedel kända för att påverka njurfunktionen har inte utvärderats, med undantag för famciklovir och tenofovirdisoproxilfumarat. Samtidig administrering av Truvada och läkemedel som utsöndras genom aktiv tubulär sekretion kan leda till en ökning av serumkoncentrationerna av antingen emtricitabin eller ett samtidigt administrerat läkemedel, eftersom de två konkurrerar om eliminationsvägen. Det finns ännu ingen klinisk erfarenhet av samtidig administrering av emtricitabin och cytidinanaloger. Därför skall Truvada inte tas tillsammans med lamivudin eller zalcitabin vid behandling av HIV-infektion (se avsnitt 4.4). Interaktioner som är relevanta för tenofovir: Samtidig administrering av lamivudin, indinavir och efavirenz med tenofovirdisoproxilfumarat ledde inte till någon interaktion. När tenofovirdisoproxilfumarat gavs tillsammans med lopinavir/ritonavir observerades inga förändringar av farmakokinetiken för lopinavir och ritonavir. AUC för tenofovir ökade med cirka 30 % när tenofovirdisoproxilfumarat gavs tillsammans med lopinavir/ritonavir. När enterokapslar med didanosin gavs 2 timmar före eller samtidigt med tenofovirdisoproxilfumarat ökade AUC för didanosin med i genomsnitt 48 % respektive 60 %. Ökningen av AUC för didanosin var i genomsnitt 44 % när den buffrade tabletten gavs 1 timme före tenofovir. I båda fallen var de farmakokinetiska parametrarna för tenofovir oförändrade i samband med en lätt måltid. För 6

7 närvarande kan inga rekommendationer ges avseende en specifik dosjustering när dessa läkemedel ges samtidigt (se avsnitt 4.4). När tenofovirdisoproxilfumarat gavs tillsammans med atazanavir, observerades en minskning av koncentrationerna av atazanavir (minskning av AUC och C min med 25 % respektive 40 %, jämfört med atazanavir 400 mg). När ritonavir lades till atazanavir, minskade tenofovirs negativa effekt på C min för atazanavir signifikant, medan minskningen av AUC var av samma magnitud (minskning av AUC och C min med 25 % respektive 26 %, jämfört med atazanavir/ritonavir 300/100 mg). Tenofovir utsöndras via njurarna, både genom filtration och genom aktiv sekretion via den humana anjontransportören 1 (human organic anion transporter 1, hoat1). Samtidig administrering av tenofovirdisoproxilfumarat och andra läkemedel som också utsöndras aktivt via anjontransportören (t.ex. cidofovir) kan resultera i förhöjda koncentrationer av tenofovir eller av det samtidigt administrerade läkemedlet. Tenofovirdisoproxilfumarat har inte utvärderats hos patienter som erhåller nefrotoxiska läkemedel (t.ex. aminoglykosider, amfotericin B, foskarnet, ganciklovir, pentamidin, vankomycin, cidofovir eller interleukin-2). Användning av tenofovirdisoproxilfumarat bör undvikas vid samtidig eller nyligen genomförd behandling med något nefrotoxiskt läkemedel. Om samtidig behandling med Truvada och nefrotoxiska medel inte kan undvikas, bör njurfunktionen övervakas varje vecka (se avsnitt 4.4). Samtidig administrering av tenofovirdisoproxilfumarat och metadon, ribavirin, adefovirdipivoxil eller det hormonella antikonceptionsmedlet norgestimat/etinylöstradiol ledde inte till några farmakokinetiska interaktioner. 4.6 Graviditet och amning Graviditet: Data från behandling av gravida kvinnor med emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat är ofullständiga. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter av emtricitabin eller tenofovirdisoproxilfumarat vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel (se avsnitt 5.3). Truvada skall emellertid inte användas under graviditet om det finns något annat alternativ. En effektiv preventivmetod skall användas under behandling med Truvada. Amning: Det är okänt om emtricitabin eller tenofovir utsöndras i modersmjölk hos människa. För att undvika överföring av HIV rekommenderas HIV-infekterade kvinnor att inte under några omständigheter amma sina spädbarn. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier av Truvadas effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Patienterna bör dock informeras om att yrsel har rapporterats under behandling både med emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat. 4.8 Biverkningar Eftersom Truvada innehåller emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat kan kombinationstabletten förväntas vara förenad med samma typ och svårighetsgrad av biverkningar som dessa antiretrovirala medel. Data från två kliniska studier i vilka emtricitabin administrerades samtidigt med 7

8 tenofovirdisoproxilfumarat visade inte några nya biverkningsmönster jämfört med tidigare erfarenheter av vardera medel. Biverkningar med åtminstone möjligt samband med behandling med innehållsämnena i Truvada från kliniska prövningar och erfarenheten efter introduktion på marknaden redovisas nedan för varje organsystem med absolut frekvens. Frekvenserna definieras som mycket vanlig ( 1/10), vanlig ( 1/100, < 1/10), mindre vanlig ( 1/1 000, < 1/100), sällsynt ( 1/10 000, < 1/1 000) eller mycket sällsynt (< 1/10 000), inklusive enskilda rapporter. Blodet och lymfsystemet: Vanlig: neutropeni Immunsystemet: Vanlig: allergisk reaktion Metabolism och nutrition: Mycket vanlig: hypofosfatemi Vanlig: hypertriglyceridemi, hyperglykemi Sällsynt: laktacidos Laktacidos, vanligtvis förenad med leversteatos, har rapporterats vid användning av nukleosidanaloger (se avsnitt 4.4). Psykiska störningar: Vanlig: insomni Centrala och perifera nervsystemet: Mycket vanlig: yrsel, huvudvärk Vanlig: onormala drömmar Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum: Mycket sällsynt: dyspné Magtarmkanalen: Mycket vanlig: diarré, illamående, kräkningar Vanlig: flatulens, dyspepsi, buksmärta, förhöjt serumlipas, förhöjt amylas inklusive förhöjt pankreasamylas Sällsynt: pankreatit Lever och gallvägar: Vanlig: hyperbilirubinemi, förhöjda leverenzymer inklusive serumaspartataminotransferas (ASAT) och/eller förhöjt serumalaninaminotransferas (ALAT) och gammaglutamyltransferas (gamma-gt) Mycket sällsynt: hepatit Hud och subkutan vävnad: Vanlig: hudutslag, pruritus, makulopapulösa hudutslag, urtikaria, vesikulobullösa hudutslag, pustulösa hudutslag och missfärgning av huden (hyperpigmentering) Muskuloskeletala systemet och bindväv: Mycket vanlig: förhöjt kreatinkinas Njurar och urinvägar: Sällsynt: njursvikt (akut och kronisk), akut tubulär nekros, proximal tubulopati inklusive Fanconis syndrom, proteinuri, förhöjt kreatinin Mycket sällsynt: polyuri 8

9 Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Vanlig: smärta Mycket sällsynt: asteni Biverkningsprofilen hos patienter som samtidigt är infekterade med HBV liknar den som har observerats hos HIV-infekterade patienter utan samtidig HBV-infektion. Som väntat i denna patientpopulation inträffade dock förhöjt ASAT och ALAT oftare än i den allmänna HIV-infekterade populationen. Antiretroviral kombinationsterapi har associerats med metabola avvikelser som hypertriglyceridemi, hyperkolesterolemi, insulinresistens, hyperglykemi och hyperlaktatemi (se avsnitt 4.4). Antiretroviral kombinationsterapi har associerats med omfördelning av kroppsfett (lipodystrofi) hos HIV-patienter inklusive förlust av perifert och facialt subkutant fett, ökat intraabdominalt och visceralt fett, brösthypertrofi och dorsocervikal fettansamling ( buffalo hump ) (se avsnitt 4.4). I en 144-veckors kontrollerad klinisk studie med patienter som tidigare inte behandlats med antiretrovirala medel, i vilken tenofovirdisoproxilfumarat jämfördes med stavudin i kombination med lamivudin och efavirenz, var incidensen av lipodystrofi signifikant lägre hos de patienter som fick tenofovirdisoproxil jämfört med de som fick stavudin. I den grupp som fick tenofovirdisoproxilfumarat var också den genomsnittliga ökningen av triglycerider och totalt kolesterol vid fasta signifikant mindre än i jämförelsegruppen. Hos HIV-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska infektioner uppstå (se avsnitt 4.4). 4.9 Överdosering Om överdosering inträffar måste man övervaka patienten vad gäller tecken på toxicitet (se avsnitt 4.8) och tillämpa understödjande standardbehandling efter behov. Upp till 30 % av emtricitabindosen och cirka 10 % av tenofovirdosen kan elimineras med hemodialys. Det är inte känt om emtricitabin eller tenofovir kan elimineras med peritonealdialys. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel för systemiskt bruk: Omvända transkriptashämmare av nukleosid- och nukleotidtyp, ATC-kod: J05AF30. Verkningsmekanism och farmakodynamiska effekter: Emtricitabin är en nukleosidanalog av cytidin. Tenofovirdisoproxilfumarat omvandlas in vivo till tenofovir, som är en nukleosidmonofosfat- (nukleotid)-analog av adenosinmonofosfat. Både emtricitabin och tenofovir har aktivitet som är specifik för humant immunbristvirus (HIV-1 och HIV-2) och hepatit B-virus. Emtricitabin och tenofovir är fosforylerade av cellulära enzymer för att bilda emtricitabintrifosfat respektive tenofovirdifosfat. Studier in vitro har visat att både emtricitabin och tenofovir kan fosforyleras helt när de kombineras i celler. Emtricitabintrifosfat och tenofovirdifosfat hämmar HIV-1 omvänt transkriptas kompetitivt, vilket resulterar i DNA-kedjeavbrott. Både emtricitabintrifosfat och tenofovirdifosfat är svaga hämmare av DNA-polymeraserna hos däggdjur och det förelåg inga tecken på mitokondrietoxicitet in vitro eller in vivo. 9

10 Antiviral aktivitet in vitro: Synergistisk antiviral aktivitet observerades med kombinationen av emtricitabin och tenofovir in vitro. Additiva till synergistiska effekter observerades i kombinationsstudier med proteashämmare och med hämmare av HIV omvänt transkriptas (nukleosidoch icke-nukleosidanaloger). Resistens: Resistens har observerats in vitro och hos vissa HIV-1-infekterade patienter till följd av att M184V/I-mutationen utvecklas med emtricitabin och K65R-mutationen utvecklas med tenofovir. Inga andra resistensvägar mot emtricitabin eller tenofovir har identifierats. Emtricitabinresistenta virus med M184V/I-mutationen var korsresistenta mot lamivudin, men behöll känslighet för didanosin, stavudin, tenofovir, zalcitabin och zidovudin. K65R-mutationen kan även selekteras av abakavir, didanosin och zalcitabin, och resulterar i reducerad känslighet för dessa medel samt lamivudin, emtricitabin och tenofovir. Tenofovirdisoproxilfumarat bör undvikas hos patienter med HIV-1 som har stammar med K65R-mutationen. Patienter med HIV-1 vilkas uttryck omfattade tre eller fler tymidinanalog-associerade mutationer (TAMs) som inkluderade antingen M41L eller L210W omvänd transkriptas mutation uppvisade nedsatt mottaglighet för behandlingen med tenofovirdisoproxilfumarat. Klinisk erfarenhet: Det finns inga kliniska data som är specifika för administrering av Truvada. Den kliniska erfarenheten av kombinerad användning av de två medlen härrör från studier med separata läkemedelsformer av emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat i antiretroviral kombinationsterapi. Preliminära data från vecka 24 i en pågående klinisk studie på patienter som inte fått antiretroviral behandling tidigare och som en gång om dagen gavs kombinationsbehandling med emtricitabin, tenofovirdisoproxilfumarat och efavirenz, visar att denna hade en liknande antiviral effekt som kombinationen zidovudin och lamivudin två gånger om dagen respektive efavirenz en gång om dagen. Procentandelen patienter som uppnådde och bibehöll en virusmängd < 400 kopior/ml var 88 % i gruppen som fick emtricitabin/tenofovirdisoproxilfumarat och 80 % i gruppen som fick zidovudin/lamivudin (p-värde = 0,019); motsvarande procentandelar för virusmängden < 50 kopior/ml var 74 % i gruppen som fick emtricitabin/tenofovirdisoproxilfumarat och 66 % i gruppen som fick zidovudin/lamivudin (p-värde = 0,075). Den genomsnittliga skillnaden i CD4-tal från baseline till vecka 24 var +129 celler/mm 3 för gruppen som fick emtricitabin/tenofovirdisoproxilfumarat och +111 celler/mm 3 för gruppen som fick zidovudin/lamivudin. Vuxna som tidigare inte fått antiretroviral terapi behandlades också en gång om dagen med emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat i kombination med lopinavir/ritonavir en eller två gånger om dagen. I vecka 48 uppvisade 70 % respektive 64 % av patienterna HIV-RNA < 50 kopior/ml efter behandlingarna med lopinavir/ritonavir en respektive två gånger om dagen. Den genomsnittliga skillnaden i CD4-tal från baseline var +185 celler/mm 3 och +196 celler/mm 3 efter behandlingarna med lopinavir/ritonavir en respektive två gånger om dagen. Begränsad klinisk erfarenhet av patienter med samtidig HIV- och HBV-infektion tyder på att emtricitabin eller tenofovirdisoproxilfumarat i antiretroviral kombinationsterapi för att behandla HIV-infektionen också resulterar i en reduktion av HBV-DNA (4-5 log 10-reduktion respektive 3 log 10-reduktion) (se avsnitt 4.4). 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption: Bioekvivalens mellan en Truvada filmdragerad tablett och en emtricitabin 200 mg hård kapsel och en tenofovirdisoproxil 245 mg filmdragerad tablett fastställdes efter administrering av en engångsdos till fastande friska försökspersoner. Efter oral administrering av Truvada till friska försökspersoner absorberas emtricitabin och tenofovirdisoproxilfumarat snabbt och tenofovirdisoproxilfumarat omvandlas till tenofovir. Maximala emtricitabin- och tenofovirkoncentrationer har observerats i serum inom 0,5-3,0 timmar efter intag på fastande mage. Administrering av Truvada tillsammans med en fettrik eller en lätt måltid fördröjde tidpunkten för 10

11 maximala tenofovirkoncentrationer med cirka 45 minuter och ökade tenofovirs AUC och C max med cirka 35 % respektive 15 %, jämfört med vid administrering på fastande mage. För att optimera absorptionen av tenofovir bör Truvada tas tillsammans med föda. Distribution: Efter intravenös administrering beräknades distributionsvolymen för emtricitabin och tenofovir till cirka 1,4 l/kg respektive 800 ml/kg. Efter oral administrering av emtricitabin eller tenofovirdisoproxilfumarat distribueras emtricitabin och tenofovir i stor utsträckning till hela kroppen. Bindningen av emtricitabin till humana plasmaproteiner in vitro var < 4 % och oberoende av koncentrationen i ett område mellan 0,02 och 200 µg/ml. Tenofovirs proteinbindning in vitro var mindre än 0,7 och 7,2 % till plasma- respektive serumprotein vid en tenofovirkoncentration mellan 0,01 och 25 µg/ml. Metabolism: Emtricitabins metabolism är begränsad. Metabolismen av emtricitabin inkluderar oxidation av tioldelen för att bilda 3 -sulfoxiddiastereomerer (cirka 9 % av dosen) och konjugation med glukuronsyra för att bilda 2 -O-glukuronid (cirka 4 % av dosen). In vitro-studier har visat att varken tenofovirdisoproxilfumarat eller tenofovir är substrat för CYP450-enzymerna. Varken emtricitabin eller tenofovir hämmade läkemedelsmetabolismen in vitro, förmedlad av någon av de viktigaste humana CYP450-isoformer som är involverade i läkemedelsmetabolismen. Emtricitabin hämmade inte heller uridin-5 -difosfoglukuronyltransferas, det enzym som är ansvarigt för glukuronidering. Elimination: Emtricitabin utsöndras huvudsakligen via njurarna och den givna dosen återfinns fullständigt i urin (cirka 86 %) och faeces (cirka 14 %). Tretton procent av emtricitabindosen återfanns i urinen som tre metaboliter. Systemiskt clearance av emtricitabin var i medeltal 307 ml/min. Efter oral administrering är halveringstiden för eliminationen av emtricitabin cirka 10 timmar. Tenofovir utsöndras huvudsakligen via njurarna både via filtration och ett aktivt tubulärt transportsystem med cirka % av dosen utsöndrad oförändrad i urinen efter intravenös administrering. Skenbart clearance var i medeltal cirka 307 ml/min. Njurclearance har uppskattats till cirka 210 ml/min, vilket är högre än den glomerulära filtrationshastigheten. Detta indikerar att aktiv tubulär sekretion är en viktig del i elimininationen av tenofovir. Efter oral administrering är halveringstiden för eliminationen av tenofovir cirka timmar. Ålder, kön och etnicitet: Farmakokinetiken av emtricitabin och tenofovir är ungefär densamma hos manliga och kvinnliga patienter. Farmakokinetiken av emtricitabin hos spädbarn, barn och ungdomar (från 4 månader upp till 18 år) liknade i allmänhet den som observerats hos vuxna. Farmakokinetiska studier med tenofovir har inte utförts på barn och ungdomar (under 18 år). Farmakokinetiska studier med emtricitabin eller tenofovir har inte utförts på äldre (över 65 år). Nedsatt njurfunktion: Farmakokinetiken av emtricitabin och tenofovir efter samtidig administrering av de separata beredningarna eller som Truvada har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion. Farmakokinetiska parametrar bestämdes efter administrering av engångsdoser emtricitabin 200 mg eller tenofovirdisoproxil 245 mg till icke-hiv-infekterade patienter med olika grader av nedsatt njurfunktion. Graden av nedsatt njurfunktion definierades enligt baseline kreatininclearance (CrCl) (normal njurfunktion när CrCl > 80 ml/min; lätt nedsatt njurfunktion med CrCl = ml/min; måttligt nedsatt njurfunktion med CrCl = ml/min och svårt nedsatt njurfunktion med CrCl = ml/min). Jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion ökade den genomsnittliga exponeringen för emtricitabin (% CV) från 12 (25 %) µg timme/ml till 20 (6 %) µg timme/ml, 25 (23 %) µg timme/ml respektive 34 (6 %) µg timme/ml hos patienter med lätt, måttligt och svårt nedsatt njurfunktion. Jämfört med patienter med normal njurfunktion ökade den genomsnittliga exponeringen för tenofovir (% CV) från (12 %) ng timme/ml till (30 %) ng timme/ml, (42 %) ng timme/ml respektive (45 %) ng timme/ml hos patienter med lätt, måttligt och svårt nedsatt njurfunktion. 11

12 Hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion förväntas det ökade dosintervallet för Truvada resultera i högre maximala plasmakoncentrationer och lägre C min-nivåer än hos patienter med normal njurfunktion. Den kliniska betydelsen av detta är okänd. Hos patienter med terminal njurinsufficiens (End Stage Renal Disease, ESRD) i behov av hemodialys ökade läkemedelsexponeringarna mellan dialysbehandlingarna avsevärt under 72 timmar till 53 (19 %) µg timme/ml för emtricitabin och under 48 timmar till (29 %) ng timme/ml för tenofovir. En ändring av dosintervallet för Truvada rekommenderas hos patienter med kreatininclearance mellan 30 och 49 ml/min. Truvada är inte lämpligt för patienter med CrCl < 30 ml/min eller för dem som får hemodialys (se avsnitt 4.2). Nedsatt leverfunktion: Truvadas farmakokinetik har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Det är dock osannolikt att dosjusteringar av Truvada kan komma att krävas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Emtricitabins farmakokinetik har inte studerats hos icke-hbv-infekterade individer med olika grader av leverinsufficiens. I allmänhet liknade emtricitabins farmakokinetik hos HBV-infekterade individer den hos friska och hos HIV-infekterade individer. En engångsdos av 245 mg tenofovirdisoproxil har givits till icke-hiv-infekterade patienter med olika grader av nedsatt leverfunktion, definierad enligt Child-Pugh-Turcotte-skalan (CPT). Tenofovirs farmakokinetik ändrades inte väsentligt hos patienter med nedsatt leverfunktion, vilket tyder på att ingen dosjustering krävs hos dessa patienter. Medelvärdet (% CV) för tenofovirs C max och AUC 0- var 223 (34,8 %) ng/ml respektive (50,8 %) ng timme/ml hos patienter med normal leverfunktion, jämfört med 289 (46,0 %) ng/ml respektive (43,5 %) ng timme/ml hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och 305 (24,8 %) ng/ml respektive (44,0 %) ng timme/ml hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende emtricitabins allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktions/utvecklingstoxicitet visade inte några särskilda risker för människa. Emtricitabin uppvisade ingen karcinogen potential i orala långtids karcinogenicitetsstudier på möss och råttor. Prekliniska studier av tenofovirdisoproxilfumarat utförda på råtta, hund och apa visade på effekter i målorganen magtarmkanal, njure, skelett samt en minskning av serumfosfatkoncentrationen. Toxisk påverkan på skelettet diagnostiserades som osteomalaci (apa) och minskad mineraltäthet i skelettet (råtta och hund). Fynden i studier på råtta och apa visade att det fanns en substansrelaterad minskning i tarmabsorption av fosfat med potentiell sekundär reduktion av skelettets mineralhalt. Mekanismen bakom dessa toxiska biverkningar är inte klarlagd. Gängse reproduktions/utvecklingstoxikologiska studier visade inte några särskilda risker för människa. Tenofovirdisoproxilfumarat var positivt i två av tre gentoxicitetsstudier in vitro men negativt i mikrokärntestet in vivo. Tenofovirdisoproxilfumarat uppvisade inte någon karcinogenicitet i en oral långtidskarcinogenicitetsstudie på råtta. En oral långtidskarcinogenicitetsstudie på mus visade en låg förekomst av duodenala tumörer, vilka ansågs sannolikt vara relaterade till höga lokala koncentrationer av tenofovirdisoproxilfumarat i magtarmkanalen vid en dos på 600 mg/kg/dag. Tumörbildningsmekanismen är osäker, men fynden torde inte vara relevanta för människa. 12

13 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna: Kroskarmellosnatrium Laktosmonohydrat Magnesiumstearat (E572) Mikrokristallin cellulosa (E460) Pregelatiniserad stärkelse (glutenfri) Filmdragering: Glyceroltriacetat (E1518) Hypromellos (E464) Indigokarmin (E132) Laktosmonohydrat Titandioxid (E171) 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 2 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras i originalförpackningen. Tillslut förpackningen väl. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Burk av polyeten med hög densitet (HDPE) och barnsäker förslutning och torkmedel (kiselgel), innehållande 30 filmdragerade tabletter. 6.6 Anvisningar för användning och hantering Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Gilead Sciences International Limited Cambridge CB1 6GT Storbritannien 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 13

14 BILAGA II A. INNEHAVARE AV TILLVERKNINGSTILLSTÅND SOM ANSVARAR FÖR FRISLÄPPANDE AV TILLVERKNINGSSATS B. VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 14

15 A. INNEHAVARE AV TILLVERKNINGSTILLSTÅND SOM ANSVARAR FÖR FRISLÄPPANDE AV TILLVERKNINGSSATS Namn och adress till tillverkare som ansvarar för frisläppande av tillverkningssats Gilead Sciences Limited, Unit 13, Stillorgan Industrial Park, Blackrock, Co. Dublin, Irland B. VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING VILLKOR ELLER BEGRÄNSNINGAR AVSEENDE FÖRORDNANDE OCH ANVÄNDNING SOM ÅLAGTS INNEHAVAREN AV GODKÄNNANDET FÖR FÖRSÄLJNING Läkemedel som med begränsningar lämnas ut mot recept (Se bilaga I: Produktresumén 4.2). ÖVRIGA VILLKOR Innehavaren av godkännandet för försäljning skall underrätta Europeiska kommissionen om marknadsföringsplanerna för detta läkemedel som godkänts genom detta beslut. 15

16 BILAGA III MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL 16

17 A. MÄRKNING 17

18 UPPGIFTER SOM SKALL FINNAS PÅ YTTRE FÖRPACKNINGEN ELLER, DÄR SÅDAN SAKNAS, DIREKT PÅ LÄKEMEDELSFÖRPACKNINGEN TEXT PÅ KARTONGEN OCH BURKENS ETIKETT 1. LÄKEMEDLETS NAMN Truvada filmdragerade tabletter Emtricitabin och tenofovirdisoproxil 2. DEKLARATION AV AKTIVT(A) INNEHÅLLSÄMNE(N) En filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och 245 mg tenofovirdisoproxil (motsvarande 300 mg tenofovirdisoproxilfumarat eller 136 mg tenofovir). 3. FÖRTECKNING ÖVER HJÄLPÄMNEN Innehåller laktosmonohydrat, se bipacksedeln för mer information. 4. LÄKEMEDELSFORM OCH FÖRPACKNINGSSTORLEK 30 filmdragerade tabletter. 5. ADMINISTRERINGSSÄTT OCH ADMINISTRERINGSVÄG Oral användning. Läs bipacksedeln före användning. 6. SÄRSKILD VARNING OM ATT LÄKEMEDLET MÅSTE FÖRVARAS OÅTKOMLIGT FÖR BARN Förvaras utom syn- och räckhåll för barn. 7. ÖVRIGA SÄRSKILDA VARNINGAR I FÖREKOMMANDE FALL, OM DET ÄR NÖDVÄNDIGT 8. UTGÅNGSDATUM EXP 9. SÄRSKILDA FÖRVARINGSANVISNINGAR Förvaras i originalförpackningen. Tillslut förpackningen väl. 10. SÄRSKILDA FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER FÖR DESTRUKTION AV EJ ANVÄNT 18

19 LÄKEMEDEL OCH AVFALL I FÖREKOMMANDE FALL 11. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING (NAMN OCH ADRESS) Gilead Sciences Intl Ltd Cambridge CB1 6GT Storbritannien 12. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING EU/0/00/000/ TILLVERKARENS NUMMER PÅ TILLVERKNINGSSATS Lot 14. ALLMÄN KLASSIFICERING FÖR FÖRSKRIVNING Receptbelagt läkemedel. 15. BRUKSANVISNING 19

20 B. BIPACKSEDEL 20

21 BIPACKSEDEL Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. - Spara denna bipacksedel, du kan behöva läsa den igen. - Om du har ytterligare frågor vänd dig till din läkare eller farmaceut. - Detta läkemedel har ordinerats åt dig personligen. Du bör inte ge det vidare till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar symptom som liknar dina. I denna bipacksedel finner du information om: 1. Vad Truvada är och vad det används för 2. Innan du tar Truvada 3. Hur du tar Truvada 4. Eventuella biverkningar 5. Förvaring av Truvada 6. Övriga upplysningar Truvada filmdragerade tabletter Emtricitabin och tenofovirdisoproxil Truvada filmdragerade tabletter innehåller två aktiva innehållsämnen, emtricitabin och tenofovirdisoproxil. En Truvada filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och 245 mg tenofovirdisoproxil (motsvarande 300 mg tenofovirdisoproxilfumarat, eller 136 mg tenofovir). Övriga innehållsämnen är: Kroskarmellosnatrium, glyceroltriacetat (E1518), hypromellos (E464), indigokarmin (E132), laktosmonohydrat, magnesiumstearat (E572), mikrokristallin cellulosa (E460), pregelatiniserad stärkelse (glutenfri), titandioxid (E171). Innehavare av godkännande för försäljning: Gilead Sciences International Limited Cambridge CB1 6GT Storbritannien Tillverkare: Gilead Sciences Limited Unit 13, Stillorgan Industrial Park Blackrock County Dublin Irland 1. VAD TRUVADA ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR Truvada är en behandling för human immunbristvirusinfektion (HIV) hos vuxna över 18 år. Truvada filmdragerade tabletter är blå, kapselformade tabletter. På ena sidan är de präglade med ordet GILEAD och på andra sidan med talet 701. Truvada tillhandahålls i burkar som innehåller 30 tabletter. Truvada innehåller två aktiva innehållsämnen, emtricitabin och tenofovirdisoproxil. Båda dessa aktiva innehållsämnen är antiretrovirala läkemedel som används för att behandla HIV-infektion. Emtricitabin är en omvänd transkriptashämmare av nukleosid typ och tenofovir är en omvänd transkriptashämmare av nukleotidtyp. Båda kallas emellertid allmänt NRTIer och verkar genom att påverka den normala funktionen hos ett enzym (omvänt transkriptas) som viruset behöver för sin reproduktion (förökning). Truvada skall alltid tas i kombination med andra läkemedel mot HIV. 21

22 Truvada kan användas istället för separat administrering av emtricitabin och tenofovirdisoproxil i samma doser. Detta läkemedel botar inte HIV-infektion. Medan du tar Truvada kan du fortfarande utveckla infektioner eller andra sjukdomar som förknippas med HIV-infektion. Du kan också föra viruset vidare till andra, och det är därför viktigt att du vidtar försiktighetsåtgärder för att undvika att smitta andra människor. 2. INNAN DU TAR TRUVADA Ta inte Truvada om du är allergisk (överkänslig) mot emtricitabin, tenofovir, tenofovirdisoproxilfumarat, eller något av övriga innehållsämnen i Truvada-tabletter som anges i början av bipacksedeln. Om detta gäller dig, skall du informera din läkare omedelbart. Var särskilt försiktig med Truvada Informera din läkare om du är laktosintolerant eller intolerant mot några andra sockerarter. Truvada innehåller laktosmonohydrat. Om du vet att du är laktosintolerant, eller om du har fått veta att du är intolerant mot någon sockerart, skall du tala om det för din läkare innan du tar detta läkemedel. Informera din läkare om du tidigare har haft njursjukdomar eller om prover har visat att du har problem med njurarna. Truvada kan påverka dina njurar. Innan du börjar med behandlingen kan din läkare ordinera några blodprov för att kontrollera att dina njurar fungerar normalt. Beroende på resultatet av dessa prover kan din läkare komma att råda dig att ta tabletterna mindre ofta. Din läkare kan också ordinera blodprover under behandlingen för att kontrollera dina njurar. Truvada tas vanligen inte tillsammans med andra läkemedel som kan skada njurarna (se Intag av andra läkemedel). Om det är oundvikligt, kommer din läkare att kontrollera njurfunktionen en gång i veckan. Tala med din läkare om du är över 65 år. Truvada har inte studerats hos patienter över 65 år. Om du är äldre än så och har ordinerats Truvada, kommer din läkare att kontrollera dig noga. Ge inte Truvada till barn eller ungdomar under 18 år. Informera din läkare om du sedan tidigare har eller har haft en leversjukdom, inklusive hepatit. Patienter med leversjukdom, inklusive kronisk hepatit B eller C, som behandlas med antiretrovirala medel löper ökad risk för svåra och eventuellt dödliga leverkomplikationer. Om du har hepatit B, kommer din läkare att omsorgsfullt välja den bästa behandlingen för dig. De två aktiva innehållsämnena i Truvada har båda en viss aktivitet mot hepatit B-virus även om de inte är godkända för behandling av hepatit B. Om du har eller har haft en leversjukdom eller kronisk hepatit B, kan din läkare ta blodprov för att noga kontrollera leverns funktion. När du har börjat ta Truvada, skall du vara observant på möjliga tecken på laktacidos. Läkemedel som innehåller nukleosidanaloger, som Truvada, kan orsaka ett tillstånd som kallas laktacidos (överskott av mjölksyra i blodet) tillsammans med förstorad lever. Djup, snabb andning, dåsighet och diffusa symtom som illamående, kräkningar och buksmärta kan tyda på att en laktacidos utvecklas. Denna sällsynta men allvarliga biverkning har vid enstaka tillfällen haft dödlig utgång. Laktacidos uppträder oftare hos kvinnor, särskilt hos kvinnor med stor övervikt. Om du har en leversjukdom kan risken också vara större att detta tillstånd inträffar. 22

23 Din läkare kommer att göra täta kontroller medan du behandlas med Truvada för att fastställa eventuella tecken på att du utvecklar laktacidos. Andra försiktighetsmått Antiretrovirala kombinationsterapier (inklusive Truvada) kan göra att blodsockerhalten höjs, att mängden blodfetter ökar (hyperlipemi), orsaka förändringar i fördelningen av kroppsfettet samt insulinresistens (se avsnitt 4, Eventuella biverkningar). Om du är diabetiker, överviktig eller har högt kolesterolvärde, skall du tala om det för din läkare. Var observant på infektioner. Om du har HIV-infektion i framskridet stadium (AIDS) och har en infektion, kan du utveckla symtom på infektion och inflammation eller försämring av symtomen på en befintlig infektion när behandlingen med Truvada påbörjas. Dessa symtom kan tyda på att din kropps förbättrade immunsystem bekämpar infektion. Var observant på tecken på inflammation eller infektion under den första perioden efter det att du börjar ta Truvada. Om du upptäcker tecken på inflammation eller infektion, skall du omedelbart informera din läkare. Graviditet och Truvada Rådfråga din läkare eller farmaceut innan du tar något läkemedel. Om du är gravid får du inte ta Truvada förrän du har diskuterat detta särskilt med din läkare. Det finns inga kliniska data om användning av Truvada under graviditet och det används vanligen inte om det inte är absolut nödvändigt. Om du är kvinna som kan bli gravid under behandling med Truvada, måste du använda en effektiv preventivmetod för att undvika graviditet. Om du blir eller om du planerar att bli gravid, måste du kontakta din läkare för att diskutera den antiretrovirala behandlingens fördelar och risker för dig och ditt barn. Om du har tagit Truvada under din graviditet, kan läkaren begära att du regelbundet lämnar blodprover och genomgår andra diagnostiska undersökningar för kontroll av barnets utveckling. För barn med en mamma som tagit NRTIer under graviditeten är fördelen med skyddet mot HIV större än risken för biverkningar. Amning och Truvada Rådfråga din läkare eller farmaceut innan du tar något läkemedel. Amma inte under behandling med Truvada. Det är okänt om de aktiva innehållsämnena i detta läkemedel utsöndras i människans bröstmjölk. Om du är en HIV-infekterad kvinna skall du inte amma ditt spädbarn för att undvika överföring av HIV till barnet genom bröstmjölken. Körförmåga och användning av maskiner Truvada kan orsaka yrsel. Kör inte bil och använd inte verktyg eller maskiner om du känner att du blir yr när du tar Truvada. 23

24 Intag av andra läkemedel Du ska inte ta Truvada om du redan tar andra läkemedel som innehåller emtricitabin, tenofovirdisoproxil, lamivudin eller zalcitabin. Informera din läkare eller farmaceut om du tar eller har tagit andra läkemedel, även receptfria läkemedel och örtmediciner. Det är särskilt viktigt att du talar om för din läkare om du tar andra läkemedel som kan skada dina njurar. Sådana läkemedel är: aminoglykosider (för bakteriell infektion) amfotericin B (för svampinfektion) foskarnet (för virusinfektion) ganciklovir (för virusinfektion) pentamidin (för infektioner) vankomycin (för bakteriell infektion) interleukin-2 (för behandling av cancer) cidofovir (för virusinfektion) Andra läkemedel som innehåller didanosin (för HIV-infektion): Om du tar Truvada tillsammans med andra antivirala läkemedel som innehåller didanosin, kan blodnivåerna av didanosin öka. Om du tar båda läkemedlen, kommer din läkare att göra noggranna kontroller med avseende på didanosinförknippade biverkningar, som bukspottkörtelinflammation, laktacidos (överskott av mjölksyra i blodet) och stickningar i armar och ben. Andra läkemedel som innehåller lopinavir/ritonavir. En svag interaktion mellan ett av de aktiva innehållsämnena i Truvada (tenofovirdisoproxilfumarat) och lopinavir/ritonavir observerades. Detta ansågs emellertid inte ha någon klinisk betydelse. Du ska inte avbryta behandlingen utan att tala med din läkare. 3. HUR DU TAR TRUVADA Vanlig dos: Vuxna: en tablett om dagen tillsammans med föda (t.ex. en måltid eller ett mellanmål). Inte för barn eller ungdomar Om du har svårigheter att svälja kan du krossa tabletten med spetsen av en sked. Blanda sedan pulvret med cirka 100 ml (ett halvt glas) vatten, apelsinjuice eller druvjuice och drick omedelbart. Ta alltid Truvada enligt läkarens anvisningar. Rådfråga din läkare eller farmaceut om du är osäker. Ta alltid den dos som läkaren har ordinerat för att garantera att läkemedlet är effektivt och för att minska utvecklingen av resistens mot behandlingen. Ändra inte dosen såvida inte läkaren säger åt dig att göra det. Om du har problem med njurarna, kan din läkare råda dig att ta Truvada mindre ofta. 24