Barnperspektiv i ekonomiskt bistånd - att se med barnets ögon

Transkript

1 Barnperspektiv i ekonomiskt bistånd - att se med barnets ögon Johanna Stridh FoU-dokument 2010:2 ISBN Stadskontoret

2

3 Förord Under fyra månader hösten 2009 lämnade fyra personer inom individoch familjeomsorgen i Malmö stad sina ordinarie arbetsplatser för att bedriva fördjupade studier inom forskning och utveckling (FoU Malmö) och avdelning Individ- och familj (avdelning IoF). Tanken att möjliggöra för medarbetare att belysa frågor sprungna ur det vardagliga arbetet hade diskuterats under en tid, och nu var det äntligen dags. Uppdraget formulerades som följer: generera ny kunskap till yrkesverksamma inom individ- och familjeomsorgen i Malmö, för att på så vis bidra till ett effektivare arbete med större nytta för brukarna. Det handlade således om studier där de kommande resultaten skulle kunna omsättas i praktiken. Samtliga studier skulle ha ett uttalat barnperspektiv, och ämnesmässigt göra nedslag inom kärnverksamheter i Malmö stad, såsom försörjningsstöd, barn- och ungdomsvård samt missbruksvård. Det har på många sätt varit en spännande höst. FoU Malmö och avdelningen IoF hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta på just det här sättet, med en grupp yrkesverksamma som under en begränsad tid genomför självständiga undersökningar. Under processens gång har kontinuerlig handledning skett av disputerade från FoU Malmö. Därtill har medarbetarna på avdelning IoF bistått med synpunkter kopplade till nämnda verksamhetsområden. I övrigt är det emellertid fyra personer som på ett engagerat, självständigt och noggrant sätt genomfört sina uppdrag. Alla har de haft en tydlig fokusering på att studierna ska resultera i något handfast som kan bidra till kunskapsutveckling inom respektive verksamhetsområde. Arbetet med att implementera delar av de förbättringsförslag som framkommit i rapporterna tar nu vid. Resultaten från studierna har muntligen presenterats för medarbetare i Malmö stad. Studierna har också mynnat ut i fyra separata rapporter, samtliga ingående i publikationsserien FoU-dokument. Föreliggande rapport berör försörjningsstödet. Den har författats av Johanna Stridh, socialsekreterare på försörjningsenheten vid Södra Innerstadens Stadsdelsförvaltning, med handledning av Erik Wesser. Ett stort tack riktas till Johanna som med stor kompetens genomfört studien, och till Birgitta Vilén Johansson, chef på avdelning IoF, som möjliggjorde det hela. Malmö den 8 februari 2010 Fil. dr. Annika Pfannenstill Samordnare FoU Malmö Malmö stad 1

4 2

5 Författarens tack Först och främst vill jag tacka den inspirerande Birgitta Vilén Johansson som möjligort detta fördjupningsuppdrag i barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd. Det har väckt värdefulla tankar och jag hoppas att rapporten kommer till nytta i den praktiska verksamheten. Jag vill så klart också tacka min handledare under uppdraget, Erik Wesser, för struktur, stöd och goda råd under skrivprocessen. Tack också till handledarna Leili Laanemets och Annika Pfannenstill som varit tillgängliga och behjälpliga i skrivandets process. Stort tack till den öppna verksamhetens personal och respondenter som ställt upp på alla sätt och vis för att möjliggöra denna undersökning. Utan Er hade det inte gått att genomföra uppdraget. Jag vill också tacka personalen på avdelningen Individ och Familj och Forskning och utveckling för ett varmt välkomnande under skrivandets gång. Särskilt tack till Patrik Kronholm och Per Arvedson som bidragit med sin praktiska kompetens och alltid haft dörren öppen för frågor och diskussion. 3

6 4

7 Innehållsförteckning Förord... 1 Författarens tack...3 Innehållsförteckning...5 Definitioner av centrala begrepp...6 Inledning...9 Syfte och frågeställningar...11 Disposition...11 Tillvägagångssätt...12 Etiska överväganden...12 Studiens genomförande...12 Brukarnas röster i perspektiv Barnperspektivet i handläggningen...14 Skuld och skam...19 Bemötande och attityd...28 Sysselsättning och samarbeten med andra instanser...35 Sammanfattning i punktform : Hur gör brukaren för att tillgodose sina barns behov? : Vilka verktyg behöver brukaren för att tillgodose sina barns behov? : Hur uppfattar brukaren socialtjänstens barnperspektiv?...42 Brukarperspektivet - Respondenternas egna förslag till förändringar...43 Avslutande diskussion...44 Del 1 - Hur ser socialtjänstens barnperspektiv ut ur brukarsynpunkt?...44 Del 2- Bredare underlag för utvecklingsarbete...45 Referenser...47 Bilaga 1: Intervjuguide

8 Definitioner av centrala begrepp I studien finns vissa centrala begrepp som kommer att definieras inom ramen för denna uppsats. Dessa begrepp är barn, barnperspektiv, brukare, socialtjänst, handläggare, planering mot självförsörjning, genomförandeplan och riksnorm. Det är viktigt att definiera begreppen inledningsvis för att få en förståelse för hur dessa begrepp används i studien och därmed vill jag underlätta läsningen och förståelsen av sammanhanget som undersökningen befinner sig i. I den här studien syftar begreppen socialtjänst respektive handläggare på den del av kommunal verksamhet/myndighet som administrerar socialbidrag respektive den person som administrerar socialbidraget och sköter den löpande kontakten med brukaren. Barn Person under 18 år. (1 kap 2 SoL ) Barnperspektiv Att se ur barnets synvinkel (Socialstyrelsen, 2003). Vidare diskussion kring hur man kan se på barnperspektivet kommer att redogöras för i en teoretisk diskussion. Brukare Person över 18 år som tar del av socialtjänstens service i form av försörjningsstöd (min definition som det används i denna undersökning). Socialtjänst Verksamhet i kommunal regi enligt socialtjänstlagen. I denna studie syftar socialtjänst endast på den del av den kommunala verksamheten som administrerar socialbidrag. (NE, , Handläggare/ socialsekreterare Person som vanligen handlägger enskilda socialtjänsteärenden. (NE, , Planering mot självförsörjning Försörjningsstöd kan gälla med krav om motprestation från personen som erhåller en förmån i form av ekonomiskt bistånd. Handläggaren diskuterar med brukaren hur denna planerar att uppnå självförsörjning (4 Kap 4 SoL) 6

9 Genomförandeplan Handläggaren gör i samråd med brukaren en genomförandeplan som syftar till att brukaren ska nå självförsörjning (Västra Innerstaden SDF, delårsrapport per , s. 11). Riksnorm Riksnormen för försörjningsstöd bestäms av regeringen inför varje nytt kalenderår och gäller som miniminivå i hela landet. Riksnormen grundar sig på pris- och konsumtionsundersökningar. Riksnormen för ett hushåll består av summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna (Socialstyrelsen, , 7

10 8

11 Inledning Genom ett uppdrag från enheten Forskning och Utveckling i Malmö Stad har jag förmånen att under hösten 2009 undersöka frågan om barnperspektivet vid ekonomiskt bistånd. Uppdraget syftar till att undersöka frågan om barnperspektivet vid ekonomiskt bistånd för att få ett bredare underlag för utvecklingsarbete. Jag närmar mig alltså uppdraget som praktiker då jag till vardags är socialsekreterare vid ekonomiskt bistånd i en stadsdel i Malmö Stad. Jag befinner mig således mentalt mitt i problemområdet och ska försöka finna svar på mina frågor. Ledtrådar till svaren finns att hämta på flera håll men den mest intressanta ledtråden tänker jag måste finnas hos dem som tar del av socialtjänstens service; brukarna. Undersökningens resultat är beroende av de personer som intervjuas och deras vilja att prata om och dela med sig av sina upplevelser. Inför intervjuerna funderar jag kring hur mina frågor kommer att tas emot då de kan uppfattas som känsliga. Hur kommer intervjupersonernas svar att se ut? Kommer de att vilja prata om sin situation? Studien ska ses som en rapport inom Malmö Stads forskning - och utvecklingssammanhang och inte som en renodlad akademisk studie. Den teoretiska bakgrunden till studien vilar på tre ben; ett urval av socialtjänstens riktlinjer vad gäller barnperspektivet, tidigare forskning kring hur barn påverkas av att leva med knapp ekonomi och tankar kring brukarperspektivet. Uppdragets övergripande syfte är att tillföra ett underlag för fortsatt utvecklingsarbete runt barnperspektivet, särskilt med inriktning mot ekonomiskt bistånd. Varför behövs ett bredare underlag för fortsatt utvecklingsarbete kring barnperspektivet i ekonomiskt bistånd? Enligt egen erfarenhet så finns oklarheter kring hur bestämmelserna om barnperspektivet ska tillämpas i ekonomiskt bistånd. I socialtjänstlagen återfinns följande bestämmelser: När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. (1 kap 2 SoL) När en åtgärd rör ett barn skall [ ] hans eller hennes inställning så långt som möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. (3 kap 5 SoL). 9

12 Bestämmelserna finns i lagen för att visa på att det ska finnas med ett barnperspektiv i det sociala arbetet. I propositionen har man även förtydligt bakgrunden till införandet av ett barnperspektiv och man vill göra sin intention tydlig. I proposition 1996/97:124 skrivs: Det betyder att även barnens situation bör uppmärksammas när vuxna vänder sig till socialtjänsten med en ansökan om ekonomiskt eller annat bistånd till familjen. (s. 100) Barnets bästa är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas, men skall alltid beaktas, utredas och redovisas. (s. 99) Citaten visar därför på de övergripande bestämmelser som är vägledande vad gäller arbetet med barnperspektivet i ekonomiskt bistånd. Studien vill belysa hur brukaren uppfattar att handläggarna i ekonomiskt bistånd tillämpar bestämmelserna. 10

13 Syfte och frågeställningar Som socialsekreterare på en försörjningsenhet i Malmö Stad som handlägger ekonomiskt bistånd finns många lagar och riktlinjer att förhålla sig till. Intressant i detta avseende är att socialsekreterare ska ha ett barnperspektiv i sina bedömningar. Finns det något som säger brukaren att deras barn uppmärksammas i den ekonomiska bedömningen och i så fall hur görs detta? Syftet är att belysa hur socialtjänstens barnperspektiv ter sig ur brukarsynpunkt. För att göra syftet operationaliserbart har jag brutit ner det i följande tre frågeställningar: Hur gör brukaren för att tillgodose sina barns behov? 2. Vilka verktyg behöver brukaren från socialtjänsten för att kunna tillgodose sina barns behov? 3. Hur uppfattar brukaren barnperspektivet i ekonomiskt bistånd? Disposition I denna rapport presenteras först tillvägagångssättet för undersökningen tillsammans med de etiska överväganden som gjorts. Det empiriska materialet kommer att presenteras efter teman. Dessa teman är barnperspektivet i handläggningen, skuld och skam, bemötande och attityd samt sysselsättning och samarbete med andra instanser. När det empiriska materialet har presenterats följer svar på studiens underfrågor som är formulerade som förbättringsområden efter vad resultatet visar. Resultatet av det empiriska materialet är presenterat som förbättringsområden i punktform då jag har velat betona den praktiska nyttan av undersökningen. För att ytterligare förstärka studiens betoning på brukarperspektivet finns även de förslag som spontant framkom i intervjuerna sammanställda och följer direkt efter att underfrågorna besvarats. Vad gäller tidigare forskning och teoretiska aspekter har jag valt att utveckla dessa delar direkt i min resultat- och analysdel. Här följer dock en kort presentation av de huvudsakliga källor jag använt mig av i detta hänseende. Dessa huvudsakliga källor är ett urval av Socialstyrelsens rekommendationer vad gäller barnperspektivet (Socialstyrelsen, Barnperspektiv vid handläggningen av ekonomiskt bistånd, 2003) tidigare forskning kring hur barn påverkas av att leva med knapp ekonomi (Anne Harju, Barns vardag med knapp ekonomi, 2008) och Socialstyrelsens tankar kring brukarperspektivet (Socialstyrelsen, Integration mellan forskning, utbildning och praktik ur ett brukarperspektiv, 2005).

14 De teoretiska utgångspunkterna är relevanta för att belysa de tre ben som studien vilar på och kommer återkomma och användas för diskussion kring studiens resultat. Dessa teoretiska utgångspunkter bildar en bakgrund mot vilken det empiriska resultatet ska ses och hjälper till att tolka och strukturera det empiriska materialet i ett sammanhang. I slutet av studien presenteras en sammanfattande diskussion kring brukarnas uppfattning om socialtjänstens barnperspektiv i ekonomiskt bistånd samt en personlig diskussion kring studien som bredare underlag för utvecklingsarbete. Tillvägagångssätt Nedan redogörs för etiska överväganden och studiens genomförande. Etiska överväganden Med hänsyn till undersökningens känslighet vill jag redogöra för de etiska aspekter som jag tagit hänsyn till i undersökningens genomförande. Trots att studien inte ska ses som renodlad forskning har tagit hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. De intervjuade har informerats om utvärderingens övergripande syfte, både muntligen och skriftligen genom informationsblanketter som lämnats till socialrådgivare för utdelning till de som kan vara intresserade av att medverka i studien. De intervjuade har själv bestämt över sin medverkan och har varit helt anonyma för intervjuaren och i studien. De intervjuade kan inte identifieras i rapporten. Uppgifter i resultatet används inte för åtgärder som påverkar den enskilda (Vetenskapsrådet 2002). Studiens genomförande Empirin har insamlats genom djupintervjuer med semistrukturerade frågor. Urvalet av brukare har skett via socialrådgivare på en öppen verksamhet i Malmö Stad som vänder sig till föräldrar. Detta gjorde det möjligt att på ett smidigt sätt fånga intresserade intervjupersoner, och då studien inte gör anspråk på någon representativitet i statistisk mening bedömdes urvalsformen passa väl för ändamålet. Informationsmaterial om studien och dess genomförande lämnades till socialrådgivarna för att delas ut till intresserade. Intervjuerna genomfördes på den öppna verksamheten. Personerna är i studien och för intervjuaren helt anonyma. Fokus kommer att ligga på de berättelser och intervjupersonernas utsagor om sina upplevelser som intervjuerna genererar. Undersökningen är således av kvalitativ karaktär då fokus ligger på ett intresse för betydelser och de sätt människor förstår saker på (Denscombe, 2000, s. 243). Syftet är att lyfta fram berättelserna i sig för 12

15 att få ett underlag för fortsatt utvecklingsarbete vad gäller barnperspektivet ur brukarsynpunkt i ekonomiskt bistånd. Intervjuguiden återfinns i slutet av rapporten som bilaga. Frågorna har ställts tematiskt och frågorna följer på varandra. Det har också funnits möjlighet till följdfrågor och förtydliganden. Jag har inte tagit del av något sekretesskyddat material i form av personuppgifter, journalanteckningar eller information i akter. Jag vill ändå presentera intervjupersonerna för att läsaren ska få en känsla för personerna och deras berättelser. Respondenterna är ensamstående mödrar som helt eller delvis uppbär socialbidrag till sin försörjning. Eva är runt tjugo år och är ensamstående med ett litet barn. Klara är runt trettio år och är ensamstående med två barn. Stina är runt fyrtio år och är ensamstående med barn i spridda åldrar, varav de flesta barn fortfarande bor hemma. Barnen har i varierande grad kontakt med sina fäder. Ingela är också runt fyrtio år och ensamstående med flera barn i spridda åldrar. Barnen bor fortfarande hemma hos Ingela. 13

16 Brukarnas röster i perspektiv I det följande presenterar jag resultatet från intervjuerna under ett antal teman som kunnat urskiljas. Utsagorna kommer till viss del att knytas till och tolkas med relevant teori och tidigare forskning för att ge det empiriska materialet ett sammanhang. Jag har medvetet valt att låta citaten ta stor plats (både vad gäller antal och omfattning) för att ge en chans till inblick i intervjupersonernas respektive situationer. Barnperspektivet i handläggningen Det finns vissa oklarheter kring hur barnperspektivet ska behandlas inom ekonomiskt bistånd och bedömningar som gäller försörjningsstöd. Avdelningen för individ- och familjeomsorg vid Stadskontoret, Malmö stad har gjort en sammanställning av stadsdelarnas beaktande av barnperspektivet vid försörjningsstöd (2009, opublicerad). Två av problemområdena som uppmärksammades är bristen på rutiner för handläggning av barnperspektivet samt hur barnperspektivet ska dokumenteras vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen (2003) har i sin skrift Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd kritiserat kommunerna för just brister vid dessa punkter samt redogjort för konkreta förslag för att föra in ett barnperspektiv i handläggningen. Socialstyrelsen formulerar dilemmat såhär: Begreppet barnperspektiv kan således användas i olika betydelser i socialtjänstens arbete. Traditionellt har begreppet barnperspektiv främst varit aktuellt då barn själva varit föremål för socialtjänstens insatser. I handläggningen av ekonomiskt bistånd har barnperspektivet däremot inte varit lika aktuellt eftersom det normalt är de vuxna som ansöker om bistånd och därför också står i fokus för utredningen. (s.16) Som citatet belyser har socialtjänsten vad gäller ekonomiskt bistånd traditionellt fokus på den vuxne vid handläggningen av ekonomiska ansökningar. Den ekonomiska situationen har uppfattats som den vuxens angelägenhet som barnet hålls utanför, så länge det inte är barnet som är föremål för insatser från socialtjänsten. Det är svårt att en gång för alla slå fast en definition av vad barnperspektivet ska innebära vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen resonerar i rapporten att: 14

17 [...] vad ett barnperspektiv kan innebära i socialtjänstens arbete att se ur barnets synvinkel respektive att vuxna ser barnet. (s. 16) Socialstyrelsen har även uppmärksammat brukarperspektivet inom socialtjänsten med en antydan att detta perspektiv ibland hamnar i skymundan. Detta trots att socialtjänsten är en tjänsteproducerande organisation som i första hand är till för medborgaren. Dock skiljer sig sociala myndigheter från annan tjänsteproducerare på grund av den utökade makten som finns hos myndigheten gentemot medborgaren. I Socialstyrelsens publikation Integration mellan forskning, utbildning och praktik ur ett brukarperspektiv (2005) har brukarperspektivet uttryckts som: Ett brukarperspektiv kan bara ses och uttryckas av brukarna själva. Detta är ett av flera relevanta och legitima perspektiv på socialt arbete. Forskare och professionella kan närma sig detta perspektiv på olika sätt. När det sker kan socialtjänstens verksamhet utvecklas så att brukarnas, önskemål, kunskaper och erfarenheter står i centrum. (s. 7) Även i denna publikation belyser Socialstyrelsen barnperspektivet som en form av brukarperspektiv: 15 Barnets bästa ska beaktas i socialtjänsten, även i situationer när barnet inte är brukare utan t.ex. närstående. I situationer som gäller barn är därför begreppet barnperspektiv att föredra. Barnperspektivet tillgodoses genom en integration av den vuxnes kunskap om barns behov och dennes förmåga att lyssna på barn, samt barnets egna erfarenheter, önskemål och värderingar. (s. 7) En första reflektion är att barnperspektivet inte är en del som kan totalt skiljas ut och behandlas separat. Barnperspektivet, att se ur barnens synvinkel, är som jag tolkar det, en del av all aktivitet vid socialtjänsten och bör vara integrerad i varje åtgärd från socialtjänstens sida. Varje åtgärd och kontakt med socialtjänsten kan medföra konsekvenser för barnet på ett eller annat sätt. Vid konkreta ansökningar ska barnperspektivet klargöras, redovisas och dokumenteras. det är nog inte dom som frågar Socialstyrelsens förväntningar på handläggarna vid ekonomiskt bistånd avspeglas dock inte i respondenternas upplevelser. Respondenterna upplever att handläggarna väldigt sällan frågar om barnen och det pratas överhuvudtaget väldigt lite om barnen. Så här berättar respondenten om

18 hur handläggaren pratar med henne om hennes barn. Tidigare har vi diskuterat att respondenten upplever sin socialsekreterare som förstående:...nä det gör hon inte...nä...hon pratar knappt om det... nä det mesta det handlar om mig... så är jag som pratar om det någon gång om det är något med min dotter, så dom frågar nog inte nånting så, nä. (Eva) Nä, men när du pratar då är hon förstående? (Intervjuare) Ja, om jag drar upp det ja, men dom frågor nog inte om man det är nog inte dom som frågar om det är någonting så är det nog jag som... eller så...på det sättet. (Eva) Eva berättar att handläggarna inte frågar om barnen, men om hon själv för dem på tal är handläggaren förstående. Eva har också viss erfarenhet av att handläggaren tar hänsyn till hennes barn i förhållande till hennes planering för självförsörjning: Om tider som ska passa. Ja så där var det jo hm...man måste orka och vara mamma också sen hemma jag ska på möte med henne nu [ ] då kommer vi prata mer om hur det ska vara några timmar så jag vet inte så mycket där än. (Eva) Klara har en snarlik upplevelse av att handläggaren är relativt förstående när hon själv pratar om barnen, men att handläggaren själv inte för dem på tal: Det tror jag inte någon frågar ja förutom då när hon informerade om [extra bistånd till fritidsaktiviteter]... men då var det ändå jag som tog dom på tals så...nä... [ ] nä, jag tycker bara dom uppmärksammar på det jag ansöker om. Märkligt nog, jag berättade ju om att jag skulle gå på den här [familjeförskolan], ehm, men det var inga ingående frågor jaha ok, vad det innebär och vad gäller det ja det bara togs för givet, då är jag här [på familjeförskolan], då behöver vi inte fråga dig om du ska söka jobb och sånt, inte för att det gör mig något men jag tycker ändå att det känns lite opersonligt det gör det. Men det är som jag säger jag förstår dom också. Dom har säkert massor med människor som dom ska handlägga hela tiden men, nä... barnen kommer inte på tals eller min familj kommer inte på tals om det inte gäller om pengar. (Klara) [ ] men om du tar upp det får du någon respons på det då? (Intervjuare) 16

19 Ja, oftast för det är vad dom kan hjälpa, jag nämnde att min dotter är väldigt tillbakadragen och så här att hon har gått maskrosgruppen. Och så nämnde han den första som skrev in mig att dom hade ju den här projektet där man kan ansöka om aktivitet. Nä annars inte. (Klara) Klara berättar också att helhetssynen på hennes situation kommer i skymundan då handläggaren fokuserar enbart på de ekonomiska aspekterna.... om dom tagit hänsyn till mina barn Vidare framkommer det att vid diskussioner med handläggaren om genomförandeplan och planeringar för självförsörjning diskuteras sällan konsekvenser för barnet eller hur detta skulle påverka barnen. En respondent berättar om hur hennes planering för självförsörjning har påverkat hennes barn när hon svarar på frågan på vilket sätt märker du att socialtjänsten tar hänsyn till dina barn i sina bedömningar?... om dom tagit hänsyn till mina barn ja, jag har ju kämpat mig igenom detta och det har ju både varit positivt och negativt för barnen eftersom det har funnits mindre utrymme för barnen, mindre för mig att kunna hjälpa dom med sin skola eftersom jag har min skola. Och sen under själva skoltiden jag önskar ju att dom hade tagit lite mer hänsyn då eftersom man som mamma har kämpat sig igenom skoltiden att det var lite mer positivt och lite mer hjälp. För att hur det än är material och allt sådant kostar. Allting fick jag betala inom dom pengarna jag får inom normen. Och det blir ju negativt för barnen för det bli mindre till dom och jag måste ju ha det materialet för att kunna ta mig igenom skolan så att säg så då har jag fått vända på kronorna två varv för att det ska räcka till. (Stina) Respondenten berättar att handläggaren inte resonerat kring hur hennes planering för att bli självförsörjande påverkade hennes barn, och inte heller tagit någon hänsyn till konsekvenserna för barnen. Sammanfattningsvis vittnar utsagorna om att kontakten med socialtjänsten behöver förbättras. Respondenterna berättar att handläggarna nästan aldrig pratar om barnen, inte visar någon särskild hänsyn eller resonerar kring konsekvenser för barnen i förhållande till ansökningar om ekonomiskt bistånd trots att Socialstyrelsens rekommendationer kring barnperspektivet i ekonomiskt bistånd är tydliga. Socialstyrelsen resonerar i rapporten att: 17

20 I detta sammanhang kan det alltså betyda att se något ur barnets synvinkel, att se med barns ögon. Barnperspektiv kan också betyda att vuxna ser barnet, att man har barnet i sin synvinkel. De som använder begreppet lägger oftast in antingen den ena eller den andra betydelsen i det. När ordet barnperspektiv används inom socialtjänsten måste det dock innefatta bägge betydelserna (2003, s, 16). Med citatet vill jag belysa på vilket sätt det anses att handläggarna ska ta hänsyn till barnen i den ekonomiska utredningen; att se ur barnets synvinkel. En respondent förklarar hur hon tycker att handläggaren borde uppmärksamma hennes barn i förhållande till ansökningar: [ ] Men just när det handlar om barn så borde dom kolla situationerna bättre och för just när det är barn inblandade för det är inte så lätt som förälder heller alltid, och dom blir nedstämda och man orkar inte och får man då alltid nä å så här också så blir man negativt inställd också. Nä, dom borde nog ha lite mer när det gäller barnen, och mer kontakt också med barnen för när barnen är större så är det lätt att prata med dom. Då är det lätt för handläggarna också att prata med dom, och fråga hur är det med er och hur tycker ni att situationen är och hur upplever ni det. Dom klarar av att svara på det själv. Så att lite mer engagemang just när det gäller barnen tycker jag att det borde vara. [ ] ja, engagera sig mer och prata med dom mer själva också för att förstå situationen så tror jag att man behöver det också, och prata med barnen mer hur dom upplever det. Hur det känns för dom till exempel. Om man inte har råd att köpa den här jackan till exempel, hur dom upplever det. Hur det känns och vad dom tycker om det. För hur det än är så när dom är större så kan dom svara på det. Det är en annan sak när dom är mindre som en treåring till exempel, då är det svårare men som jag har fjorton, femton och sjuttonåring. Dom hade hur lätt som helst kunnat svara på dom frågorna. Så jag jag hade önskat att det var mer engagemang just när det gäller barnen. För även dom kan förklara situationen om den är dålig eller bra eller vad dom tycker om den. (Stina) Vidare står att läsa i rapporten att det också ligger i barnens intresse att de vuxna får ett gott stöd av socialtjänsten, och Socialstyrelsen förtydligar: Detta kan innebära särskilda satsningar på dem som har långvarigt biståndsbehov med syftet att hjälpa de vuxna till arbete eller studier som så småningom kan leda till arbete och självförsörjning. (2003, s. 33) 18

21 Det anses alltså vara till barnets bästa att föräldrarna får stöd av socialtjänsten att finna en meningsfull sysselsättning som kan leda till själförsörjning. Inom ramen för denna studie kommer fokus att ligga på att den vuxne ser barnet. Socialstyrelsen uttrycker i rapporten att: Vad som är barnets bästa måste bedömas utifrån en vuxen persons perspektiv, kunskaper och erfarenheter. (2003, s. 16) Med den här redogörelsen vill jag belysa hur Socialstyrelsen resonerar kring vad ett barnperspektiv är i ekonomiskt bistånd. Jag vill också belysa att det finns oklarheter för hur barnperspektivet ska hanteras i ekonomiskt bistånd i Malmö Stad, trots Socialstyrelsens riktlinjer. Trots att riktlinjerna och lagen är mycket tydlig när det gäller direktiv kring hur barnperspektivet ska användas vid handläggning av ekonomiskt bistånd finns det ändå, enligt vad utsagorna pekar på, en osäkerhet från handläggarnas sida kring den praktiska tillämpningen av barnperspektivet i ekonomiskt bistånd. Respondenternas utsagor vittnar om att det i liten utsträckning resoneras kring hur barnens situation ser ut och förhåller sig till en viss ansökan om ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen menar inte med barnperspektivet att alla ansökningar som rör barn ska beviljas, men att konsekvenserna för barnet i förhållande till ansökan ska redovisas i bedömningen (Socialstyrelsen, 2003). Skuld och skam Det finns väldigt lite forskning om hur barn i familjer som uppbär långvarigt ekonomiskt bistånd påverkas. Enligt Socialstyrelsen innebär långvarigt i detta fall att man uppburit försörjningsstöd i mer än tio månader av ett år. Man har inte råd med det faktiskt. Helt ärligt. Vad innebär det då för barnen i dessa familjer att leva med försörjningsstöd? Ingela säger att när man har bra ekonomi behöver [barnen] inte tänka på sådana saker, när man har det varför ska man tänka på det? Citatet belyser att respondenterna ger en bild av att den knappa ekonomin påverkar familjens situation på olika sätt. Främst att det finns en tidig medvetenhet och ansvarstagande för familjens ekonomi från barnens sida. Dock beskriver respondenterna sina personliga strategier för att hantera situationen och ändå kunna prioritera barnens behov. En respondent beskriver sin situation så här: 19

22 Vi har gått igenom rätt mycket känslomässigt och så här också.. Och sen så vad det gäller ekonomin så känns det rätt så hårt att behöva ha ekonomiskt bistånd. Just för att pengarna räcker inte till, det kvittar hur man vänder o vrider på kronorna så räcker det inte till (Stina) Flera av respondenterna beskriver sin situation som att pengarna knappt räcker till. Det är svårast att prioritera aktiviteter med barnen, att kunna stimulera dem. det man får av socialen det är precis så att det räcker. Faktiskt, knappt det. Man kan inte hitta på saker på helgerna med henne och sånt. Man har inte råd med det faktiskt. Helt ärligt. Och sen när man behöver någonting till henne till vintern så räknas ju allting in ju [i riksnormen]. Det är svårt och klara eller så just nu. Man behöver allting. (Eva) Respondenterna berättar att de prioriterar barnen, ibland på bekostnad av sina egna behov: Och sen så... ja... rent allmänhet jag har ju aldrig råd att handla kläder till mig själv så utan det är ju i present och sådana här grejer, men aldrig får jag nya kläder och så, jag får alltid backa mig själv för att mina barn ska ha. Men det gör inte mig någonting, huvudsaken är att dom har, så känner jag ju. (Stina) I en kunskapsöversikt gjord av Socialstyrelsen framkommer att konsekvenserna för barnen i svenska familjer med försörjningsstöd är dåligt dokumenterad (2003). Dock kan det förstås som att familjer som lever med mindre ekonomiska resurser under lång tid utestängs från den allmänna livsstilen. Mindre ekonomiska resurser har en relativ betydelse och kan därför ses i relation till ett socialt sammanhang där familjen befinner sig; alltså den allmänna livsstilen så som jag tolkar det. Att leva med mindre ekonomiska resurser i Sverige, däribland socialbidrag, kan vara mer av karaktären psykologiskt belastande än materiellt belastande. Enligt Socialstyrelsens egen undersökning där man intervjuat barnfamiljer framkommer att: Att leva på ekonomiskt bistånd innebär bl.a. att inte kunna göra som andra, att inte kunna unna sig något extra, att planera noga, att köpa begagnat, att inte kunna åka någonstans på helger och semestrar, att inte kunna gå ut och äta på restaurang. Det kan också innebära att de vuxna avstår för egen del till förmån för barnen (2003, s. 30) 20

23 ja, jag vill börja jobba såklart. Respondenterna vittnar också om att de är beroende av socialen och önskar att bli oberoende, att kunna klara sin ekonomi på egen hand. Man vill så småningom komma in på arbetsmarknaden och få ett arbete. Respondenterna berättar om sina önskningar så här när de svarade på frågan hur de vill förändra sin situation: ja, jag vill börja jobba såklart. Bli självständig. Utan att vara beroende till socialen. Faktiskt. (Eva) en utbildning, jobb, för det jag har ju varit där en gång i tiden, jag har ju inte haft försörjningsstöd hela tiden.(klara) Alltså en i taget, först och främst vill jag att min hälsa ska vara på topp. Sen att man hittar nått jobb, så att man mår lite bättre av det och allt kommer sen (Ingela) För det första så skulle jag vilja klara mig själv helt och hållet utan bidrag överhuvudtaget (Stina) Konstant ligger det och gnager, hur allting ska gå ihop Det finns en upplevelse av ekonomin som en stressfaktor; att ofta tänka på pengar och hur dessa ska räcka. Detta upplevs som psykologiskt belastande enligt utsagorna, och även som direkt handikappande Rent mentalt så tar det på krafterna. Jag tror jag tänker på pengar, jag tror jag till och med drömmer om pengar. För hur allting ska gå ihop. Även om jag sitter och äter middag med mina barn så kan jag sitta... om jag betalar den räkningen nu och nä, nu har vi handlat för si och så här mycket det vi äter för nu och sitta och plussa och räkna i huvet hela tiden. Konstant ligger det och gnager, hur allting ska gå ihop. Hela tiden vad jag än gör. Och det är jättetråkigt för jag mår dåligt och jag känner mig jättedeppig och trött. Och det påverkar ju barnen ser jag ju, hur man mår och hur man känner sig så det påverkar dom också (Klara) Respondenten ger en bild av att hennes ständiga stress kring ekonomin även påverkar hennes barn. Stina beskriver också hur proceduren kring socialbidraget påverkar hennes fysiska hälsa. 21 Och det som kan vara jobbigt också när man söker utöver norm och så det är så mycket som ska till för att man ska kunna få utöver norm. Och det kan vara lite kämpigt. Och så just när man söker om sådant ska dom [handläggarna] hela tiden ha en massa papper och så, och många gånger tror jag man trycks ner av det för oftast så försöker man

24 22 ju klara sig själv. Jag har varit sådan längre tillbaka att det gick till och med så långt jag hamnade i depression. Jag orkade inte ta tag i det för att dom skulle ha så mycket papper hela tiden. Men jag kämpade mig tillbaks igen och gick i terapi och så för att bygga upp mig själv så att mina barn kunde få det bra igen. Men det är tungt. Dels att man måste söka det här bidraget bara det känns jobbigt. Och det är ju inget man vill snacka om eller säga eller så för många ser ju ner på det. Och det vill man ju helst inte, att dom ska veta att man har det. Så att och all den pappersexercisen. (Stina) Respondenten berättar att hon ansökt utöver norm vilket syftar till en ansökan om något som inte ryms inom riksnormen, utan kan bedömas individuellt av handläggaren. Handläggaren har utrymme att beräkna riksnormen till en högre eller lägre nivå beroende på individuella skäl och omständigheter. Flera av respondenterna upplever att alla dras över en kam ; att socialsekreterarna inte ser till varje unik situation och gör individuella bedömningar. Jag upplever att det finns en vilja att i samband med diskussioner kring barnperspektivet, och hur man ska beakta detta vid bedömningar inom socialtjänsten, även diskutera och fokusera på barnfattigdom ; barn som lever i familjer med mindre ekonomiska resurser. Barnen till föräldrar som lever med knapp ekonomi under lång tid kan riskera en ogynnsam utveckling; att ha föräldrar som försörjer med ekonomiskt bistånd är en riskfaktor för barnet (Socialstyrelsen, 2003). Min tolkning av Socialstyrelsens tillämpningar är att detta är något som socialsekreteraren bör känna till och ta hänsyn till vid beaktandet av barnperspektivet i sina bedömningar. Min tolkning är att denna bakgrundsbild inte ska vara helt vägledande för vilket beslut som ska fattas, utan mer ska användas som en förförståelse hos socialsekreteraren när denna gör sin utredning gällande ansökan om ekonomiskt bistånd med beaktande av just det barn som berörs av ansökan. Socialstyrelsen betonar att det fortfarande är en helhetsbedömning som ska vara vägledande vid bedömningen om en ansökan om ekonomiskt bistånd. Vidare menar inte Socialstyrelsen heller att en komplett barnavårdsutredning ska genomföras vid ansökningar som rör barn. Dock ska det finnas ett tydligt samband mellan familjens ekonomiska situation och hur detta påverkar barnet i handläggarnas dokumentation (Socialstyrelsen, 2003). Respondenterna berättar om en sammanlagd upplevelse att den ekonomiska situationen påverkar familjen väldigt mycket på olika sätt; det kan handla om konflikter och om att de alltid måste säga nej o s v. Det kan också vara det motsatta, d v s att barnen inte tjatar för att de är medvetna om den ansträngda ekonomin. Det nödvändigaste måste alltid

25 prioriteras och man måste prioritera barnen före sig själv. Det finns en ständig upplevd stress över ekonomin. 23 Men faktiskt måste man ta alltihop och göra klart alla andra varor som man behöver först och sen, vad resten blir, för att om man ska få någonting roligt med barnen och så om det blir kvar. Så det är det som påverkar barnen. Men dom kan aldrig ta någonting som dom vill ha med dom pengarna., dom räcker inte. Så det är klart att barnen mår sämre. Och dom skyller också på föräldrarna; varför jobbar ni inte, och sådana saker, så det blir konflikter i familjen. (Ingela) Ingela berättar om den stora skillnaden mellan att behöva söka ekonomiskt bistånd och att ha ett arbete. Hennes utsaga vittnar om att det inte enbart är den ekonomiska aspekten som är skillnaden: Det är mycket skillnad från när jag jobbade och som nu, det känns som ett handikapp, om man kan förklara så. När man jobbar är det en annan sak. Inte bara att man tjänar mycket mer, livet är också annorlunda. När man är på socialen så är allt bestämt. Du får den och bara den [riksnormen], så den räcker inte tillräckligt. (Ingela) Ovanstående citat vittnar om ett visst samband mellan ohälsa och knapp ekonomi: respondenterna uttrycker att de upplever ohälsa i direkt förhållande till att ansöka om ekonomiskt bistånd. Hon går först och främst i första hand. En respondent berättar om hur hon hittar strategier för att få vardagen att fungera. Flera respondenter upplever dock att det är svårt att tillgodose barnens materiella behov, men istället kompenserar man för detta på olika sätt. Många gånger så räcker inte pengarna till för att köpa övriga som till exempel... hela tiden får jag turas om att köpa kläder till en så att säga. Jag kan inte köpa hela tiden till varje. Utan jag har alltid fått göra så...ja den ena månaden har jag kunnat lägga det på den minste här på tre år och så nästa månad får jag lägga på nästa barn. Och försöker varva så. (Stina) Anne Harju (2008) har i en avhandling behandlat ämnet barn och knapp ekonomi, och pratat med barn i Malmö för att få ta del av barnens egna berättelser hur det är att leva i familjer med knapp ekonomi. Ovanstående citat leder tankarna till Harjus studie, där det framkommer att avvikande från den allmänna livsstilen har betydelse för den sociala delaktigheten, och också för att kunna upprätthålla sociala relationer

26 (2008). Att leva med knapp ekonomi innebär också begränsad tillgång till sociala aktiviteter men också till materiellt deltagande; såsom t ex att kunna använda sig av samma materiella attribut som jämnåriga skolkamrater. Harju fortsätter med att beskriva att detta är viktigt för barnen för att kunna känna sig delaktiga i samma sociala verkighet som kamrater som inte lever med knapp ekonomi. Ekonomiska resurser ger tillträde till arenor där sociala aktiviteter äger rum. Min tolkning av Harjus text är att det inte är pengarna eller de materiella tingen i sig som är viktiga för barnen, utan själva det sociala deltagandet och att kunna dela samma sociala verklighet. T ex ett biobesök är inte intressant i sig självt enligt barnen i studien utan det är det sociala runt omkring som är intressant; att gå dit med vännerna och att senare kunna vara med och diskutera filmen. Som tidigare nämnts visar Harjus undersökning på att barnen i familjer med knapp ekonomi lär sig att inte fråga efter saker på grund av den tidiga medvetenheten om familjens ekonomiska situation och det stora ansvar som barnen tar på sig i och med detta (2008). Även detta stämmer väl överens med undersökningen resultat. Snarlikt detta resonemang är undersökningens resultat i form av de väldigt realistiska utsagorna från respondenterna i samband med frågor kring hur de skulle haft det i en perfekt värld. Resultaten visar här att respondenterna inte gör några utsvävningar utan förhåller sig mycket realistiska i sina önskningar. Vad gäller barnens behov är det svårt att tillgodoses ens det nödvändigaste precis vid den tidpunkten behoven uppkommer. Respondenterna utvecklar strategier för att få pengarna att räcka och man får prioritera barnens behov efter hand; en månad handlar man det ena till det ena barnet och nästa månad prioriteras ett annat barn. Eva och Stina berättar om att barnen kommer i främsta rummet och att man försöker dölja den ekonomiska situationen: Hon går först och främst i första hand. Jag försöker ge henne det hon behöver först. Hon får ju så det tror jag inte hon märker så mycket av. (Eva) T ex när man har ungdomar det är ännu värre, med små barn kan man lura dom med små saker. Men ungdomarna det är en annan sak. Dom får själva bestämma om saker, vad dom ska ha och så. (Ingela) 24

27 Respondenterna berättar om att barnen tar ansvar för den ekonomiska situationen på olika sätt: Och den äldsta även om hon skulle vilja fråga så gör hon inte det för hon vet hur pass mycket vi redan har och tänka på när det gäller ekonomin. Hon nästan är rädd för att för att till exempel nu så råkade hon tappa sin mobil och den gick sönder i tusen bitar. Och det ingår, alltså vi köpte ingen försäkring det är bara garanti om det är nått tekniskt fel, och vi kunde inte laga den och hon var ju helt förstörd och hon vågade knappt berätta för mig o när hon väl gjorde det så grät hon nått fruktansvärt. För hon visste att vi inte har ekonomi till det och att den kostade så pass mycket. Så hon var jättelessen och hade ont i magen och det, det vill man ju inte att ens barn ska ha. (Klara) Berättelserna vittnat om ett ömsesidigt skyddande ; barnen frågar inte efter materiella saker då de är medvetna om familjens ekonomi och respondenterna försöker prioritera barnen ibland på bekostnad av sig själv. Ja och sen ibland om hon går och handlar till exempel och det blir kanske trettio kronor över så säger jag men behåll du det. Nä mamma jag behöver ingenting, jag äter här hemma. Så säger jag men det är ingen fara du kan ta dom trettio kronorna, nä mamma det är ok. För att hon känner att hon kan bidra till och hjälpa till med räkningarna för dom trettio kronorna och det är ju bra, men ändå samtidigt så känns det hemskt att inte kunna, att hon ska behöva gå runt och bekymra sig om vår situation. Om hon frågade t o m så pass att hon frågade när hon kunde sommarjobba så hon kunde hjälpa till och det, det känns det gör det då känner man sig lite skyldig till att man har hamnat i den här situationen där man måste gå och få försörjningsstöd och ändå räcker det inte till. (Klara) Som tidigare nämnts kan det vara mer av karaktären psykologiskt belastande än materiellt belastande att försörja sig via socialbidrag under lång tid. Harju för i sin avhandling intressanta resonemang kring forskning som visar på att fattiga lär sig vara fattiga genom olika processer där barnen inte vågar be föräldrarna om saker för att de är medvetna om den ekonomiska situationen i familjen. Socialstyrelsen däremot menar att fattigdom är något som inte behöver återupprepas i olika generationsled (2003). Respondenternas berättelser vittnar om att barnens situation påverkas mycket av att familjens ekonomi är knapp och att familjen lever på socialbidrag. Harjus resultat av intervjuerna med barnen visar också att barnen är medvetna och tar ansvar för familjens ekonomiska situation. Räkningar och mat måste betalas och inhandlas 25

28 före något annat; fokus ligger på de mest nödvändiga behoven och detta är barnen medvetna om. Harju har även identifierat strategier hos dessa barn för att förhålla sig till familjens ekonomiska situation. Bl. a är barnen medvetna om att personliga inköp måste göras efter behov och funktion, och vissa av barnen slutar att fråga föräldrarna efter saker som de vet är för dyra eller onödiga. Berättelserna i denna undersökning tyder på en stor medvetenhet hos barnen vilket gör att barnen anpassar sig till de knappa ekonomiska resurserna på olika sätt. Barnen tar själva ett stort ansvar och är beredda att låta de egna materiella önskningarna stå tillbaka för familjens resurser. Det nödvändigaste måste inhandlas och betalas först innan det kan bli tal om nöjen. Respondenterna berättar att med en knapp ekonomi är det svårt att tillgodose barnens behov; såsom materiella, fritidsaktiviteter som kostar pengar, och resor tillsammans med barnen. Harjus resonemang om försvårad social och materiell delaktighet visar sig också i utsagorna i denna undersökning. För många barn är utebarn, kallar jag dom. Respondenterna diskuterar hur man ska ge barnen en meningsfull fritid då det är dyrt med fritidsaktiviteter. Man tar också upp betydelsen av t ex datorer och vilka konsekvenser det får för barnen att inte kunna hålla denna allmänna livsstil. Dock kan respondenterna berätta om saker som familjen gör ihop som inte kostar så mycket pengar, och bilden som respondenterna ger tyder på att sammanhållning i familjen är stark. Respondenternas utsagor visar ändå på en oro för att deras barn ska hamna i dåligt sällskap. Ingela berättar att hon är orolig för att barnen är ute på kvällarna: Eller i den här staden skulle man göra någon aktivitet, som t ex på kvällen, istället för att dom går omkring. Och gör sådana saker som, det är ingen som vill att dom ska göra. Alla kan inte vara fotbollsspelare. Eller plugga eller någonting, det är inte alla som har den kapaciteten. Eller den intelligensen, men att hålla på med nånting, att dom samlas och lyssnar på musik några spelar kort och några... nånting att göra. Så att vi kan hålla barnen så mycket som möjligt inne. För föräldrarna kan inte gå hela tiden med dom för dom är inte små barn. Men om vi ska hålla i dom, typ som fritids för att dom ska gå och ha roligt. (Ingela) Stina har en snarlik upplevelse och berättar att hon inte tillåter barnen att vara och springa på kvällarna : 26

29 det skulle vara dom är ju väldigt aktiva med många aktiviteter men många saker kostar så himla mycket. Om det fanns en möjlighet till att sänka dom här summorna så tror jag att många fler barn hade varit med i alla dom här aktiviteterna istället för att springa på stan och förstöra. För många barn är utebarn, kallar jag dom. För har man många barn så har man ju inte råd till alla, sätta alla i varsin grej, det är rätt mycket pengar som ska till för att dom ska gå då varje termin. Så...men nu har jag ju haft turen att ha barn som har skött sig, på så sätt. Jag har ju aldrig tillåtit dom att springa ute och hålla på heller. Så det gäller att även som förälder att ta det ansvaret. (Stina) Sammanfattningsvis beskriver respondenterna sin ekonomiska situation som relativt svår. Det är svårt att få ekonomin att gå ihop och barnen prioriteras ibland på den vuxnes bekostnad. Vid en jämförelse av den tidigare dokumentationen av familjer med knapp ekonomi och resultatet från undersökningen, visar det sig att dessa stämmer väl överens. Tidigare dokumentation som finns i Sverige kring familjer med knapp ekonomi visar på att man utestängs från den allmänna livsstilen och att den knappa ekonomin kan verka psykologiskt belastande på familjen (Harju, 2008). De resultat som framkommit från intervjuerna visar att detta troligtvis stämmer på det resultat som framkommit i denna undersökning. Respondenterna berättar om stress och ohälsa i samband med ekonomin och att få de ekonomiska resurserna att räcka till det nödvändigaste. Den tidigare dokumentationen visar också på att föräldrarna i familjer med knapp ekonomi avstår något till förmån för barnen vilket även detta kan bekräftas av resultaten i min undersökning. Respondenterna berättar att ekonomin påverkar familjens situation mycket, och särskilt inom vissa områden. Utsagorna vittnar också om barnens särskilt utsatta situation när ekonomin är knapp. Respondenterna berättar också om att de skulle vilja förändra sin situation genom att bli självförsörjande och slippa vara beroende av socialbidrag för sin försörjning. De ger bilden av att de befinner sig i en utsatt situation med inslag av skam och skuld att överhuvudtaget behöva söka sig till ekonomiskt bistånd. Det finns en upplevelse av att känna sig nertryckt, både av omgivning och av handläggarna. I vissa fall känner man också skam och skuldkänslor för barnen, över att behöva söka sig till ekonomiskt bistånd, då man är medveten om att detta påverkar barnen på olika sätt. Man känner skuld över att utsätta barnen för att behöva leva på ekonomiskt bistånd. Respondenterna beskriver bland annat att de har svårt att få pengarna att räcka till, det finns ohälsa direkt relaterat till den ekonomiska situationen och det är svårt att prioritera fritidsaktiviteter till barnen. 27

30 Bemötande och attityd Socialstyrelsens publikation Integration mellan forskning, utbildning och praktik ur ett brukarperspektiv (2005) tar fasta på fyra kriterier för att närma sig ett brukarperspektiv i socialt arbete, och nedan redogörs för några av de punkter som presenteras (den intresserade hänvisas till publikationen i sin helhet för fullständig redogörelse): Brukarens behov och insatsernas resultat ska stå i centrum. Makt och maktrelationer ska synliggöras och beaktas. Den enskilde ska ha reella möjligheter till inflytande och delaktighet. Brukarnas erfarenheter ska identifieras och tas tillvara i socialtjänstens kunskapsutveckling. (s. 7) Socialstyrelsen tar fasta på att perspektivet behöver utvecklas och förstärkas för ytterligare utveckling och föreslår en rad åtgärder för att så ska ske. Man lägger vikt vid att utarbeta metoder för brukarinflytande och delaktighet, också för att mäta det sociala arbetets effekter och maktförhållanden. Socialstyrelsen sammanfattar: En förstärkt profession med en tydligare kunskapsbas kan minska de professionella utövarnas osäkerhet och göra dem mera mottagliga för brukarnas perspektiv och värderingar. Utvecklingen för bättre kunskap om insatsernas resultat och ökad systematik i det sociala arbetet måste därför fortsätta. (s. 8) Vidare sägs det att för att en förstärkning av brukarperspektivet ska ske i verksamheter behöver brukarnas perspektiv finnas med redan från början för att föra en öppen dialog och man menar att även intressentgrupper kan finnas med i dessa diskussioner. Undersökningens resultat visar på att brukarperspektivet behöver förstärkas på flera olika sätt. Resultaten visar på att framförallt den vardagliga kontakten med socialtjänsten och relationen till handläggaren behöver förbättras för att möjliggöra för den kommunikation som är nödvändig för att uppfylla ovanstående kriterier i det praktiska arbetet. Respondenterna har både positiva och negativa erfarenheter från socialtjänsten. De negativa erfarenheterna leder fram till egna idéer om hur man önskar att kontakten kan förbättras. Respondenternas egna idéer till förändring kommer att presenteras längre fram i rapporten. 28