Rapport från projektarbete i Khartoum, Sudan

Transkript

1 1 av :24 Rapport från projektarbete i Khartoum, Sudan Lydia Jubrant & Marie Königsson Hösten 2004 Detta är en reserapport från ett projektarbete vid Läkarprogrammet, 10 poäng. Titeln är MANAGEMENT OF SEVERE MALNUTRITION IN CHILDREN UNDER FIVE YEARS OF AGE an evaluation of the Therapeutic Feeding Program in Jebel Aulia Internally Displaced Persons camp in Sudan Vi är läkarstudenter vid Umeå Universitet som genomfört vårt 10-poängs projektarbete i Sudan. Hösten 2004 Sudan, där 37 miljoner invånare bor, är det till ytan största landet i Afrika. Huvudstaden heter Khartoum, och ligger i öknen i norra Sudan. Det officiella språket är arabiska, men även engelska samt många afrikanska stamspråks används. Sudan är ett av världens fattigaste länder, då 8 av 10 sudaneser lever under fattigdomsgränsen på en dollar om dagen. Ni kanske undrar hur Khartoum ser ut?! Det är platt, smutsigt, sandigt. Det ser ut som en gigantisk oorganiserad byggarbetsplats mitt ute i öknen. Inget verkar färdigbyggt. De stora vägarna är asfalterade, eller under byggnation, men vår gata är som så många andra bara sand. Vår gata har inget namn, men är tredje gatan till höger när man svänger in från Africa Street mitt emot Kuwaits ambassad. Människor sover/står och pratar överallt (under bilar, på bilflak etc ). Getter, åsnor, hästar, kor, hundar och katter går fritt. Alla är magra. Det känns som att vi har stigit in i TVn under nyheterna, under avsnittet Mellanöstern (utdrag från nyhetsbrev)

2 2 av :24 Khartoum Malnutrition (undernäring) är det största globala hälsoproblemet. En tredjedel av alla barn under fem år i u-länderna är undernärda. I Sudan är officiellt 22.6% av barnen under fem år undernärda ( enligt Unicef). Den förväntade livslängden i Sudan år 2002 enligt Unicef var 54.9/59.3 år (man/kvinna), jämfört med 78.0/82.6 år i Sverige samma år. Mortaliteten för barn år 2002 (per 1000) var 111/106 (pojke/flicka), jämfört med 4/3 i Sverige samma år. Det finns 4-5 miljoner flyktingar i landet, varav ca 2 miljoner runt om Khartoum. Jebel Aulia flyktingläger ligger i öknen 45km söder om Khartoum. Där lever ca afrikaner som flytt från kriget i södern, bland dem denna förlamade kvinna (se nedan) som inte varit utanför sin bostad efter sitt slaganfall för 6-7 år sedan. Det kommer ständigt nya flyktingar från krigsområdena. Värmen är slående, med ca 45 grader eller mer i lägret på dagarna. Sand sträcker sig så långt ögat kan nå över det platta landskapet. Människorna bor i ler-, kartong- och tyghyddor. Några mer eller mindre hygieniska vattenpumpar är utplacerade i lägret. Många familjefäder är döda eller konstant borta för att leta tillfälliga jobb, och mammor tar sig till Khartoum för att försöka hitta dagsjobb och bröd för dagen. Därmed lämnas barnen ensamma eller med syskon. Infektioner som malaria, tuberkulos, HIV och många fler är stora problem. Infektionsspridningen är snabb pga okunskap samt ohygieniska förhållanden. Nedan visas en bild på ett barn i flyktingläger utanför Khartoum:

3 3 av :24

4 4 av :24 Vårt första intryck av lägret bekrivs i detta citat från ett nyhetsbrev: Idag (dag 2), har vi varit i Jebel Aulia flyktingläger, söderut. Vi åkte ca 1 timme genom Khartoum, och tänkte för oss själva att det här ser ju ut att vara flyktingläger med raserade byggnader, stora sandområden, etc men nej! Vi åkte vidare och kom till en spärr där vi visade upp vårt tillstånd, och åkte in i ett enormt område med små jord/halm hus där ca personer lever i varje hus (totalt ca människor i just det lägret. Ca 1,8 miljoner flyktingar totalt runt Khartoum). Vi såg barn som pumpar vatten, barn som helt plötsligt hukar sig pga diarré, hundar i pölar vid vattenpumpar... Kliniken vi ska vara på ligger precis bredvid gravplatserna (jordhögar) som närmar sig kliniken med stormsteg. Den består av tre små byggnader, där barnmorska, nutritionist mfl finns. Där satt/låg barn med svår undernäring, tuberkulos, etc. Nedan visas några bilder från Jebel Aulia Internally Displaced Persons camp.

5 5 av :24

6 6 av :24 Endast icke-statliga hjälporganisationer bedriver hälsoverksamhet i flyktinglägret. En av organisationerna är Sudan Council of Churches (SCC), en ekumenisk organisation bestående av 14 kyrkor som bla bedriver ett primärvårdsprogram i den klinik vi besökte (Jebel Aulia Clinic). Behandlingsprogrammet för svårt undernärda barn under fem års ålder som vi kom för att undersöka är en stor del av verksamheten, och finansieras av svenska Evangeliska Frikyrkan. Nedan visas två kort på kliniken: Behandlingsprogrammet kallas Therapeutic Feeding Program och går ut på att ge de svårt undernärda barnen mat och viss medicinsk behandling dagtid under veckodagar. Nedan ses några bilder på barnen inskrivna i programmet. Tyvärr kommer vissa av dem så sent att de inte överlever mer är några timmar/dagar.

7 7 av :24 Målet med vårt projektarbete var att undersöka i vilken grad behandlingsprogrammet följde WHOs och Unicefs riktlinjer för att, i sammarbete

8 8 av :24 med personalen på plats, komma med förslag till förbättringar av programmet och om möjligt utvärdera programmets effektivitet. Vi spenderade 9 veckor i Khartoum och 14 heldagarsvistelser i lägret och behandlingsprogrammet. Vi gjorde en litteraturgenomgång om malnutrition, samt en genomgång av 50 st medicinska journaler som fanns vid programmet. Vi genomförde även många observationer samt gjorde intervjuer på kliniken och vid SCCs kontor i Khartoum. Vi kom med förslag till rent praktiska förbättringar av hygien och kliniklokaler, samt ett antal förhoppningsvis genomförbara ändringar av den medicinska behandlingen av barnen. Vi fokuserade mycket på att förbättra deras monitorering och raporteringssystem, som ju ska vara grunden för ett effektivt arbete och ge möjlighet till kontinuerlig utvärdering och förbättring av programmet. Vårt arbete har startat en ny tankegång hos personalen och kommer förhoppningsvis att leda till ytterligare förbättringar av programmet. Dock behövs mer handledning av personalen, samt mer utvärdering av övriga delar av verksamheten. Det som personalen och flyktingarna (och vi!) uppskattade mest var att vi spenderade tid med dem och visade intresse för deras livssituation, vilket är ovanligt i lägren runt Khartoum. Vi gjorde hembesök i flyktinglägret häromdagen, och blev förföljda av en stor skara barn som tycker att det är väldigt underhållande att titta på oss vita! De skiner upp när de ser oss. Tråkigare var att se hur de lever: en ung mamma (kanske 17 år gammal) ville ge oss sitt 1-månad gamla barn för att han skulle få det bättre Det går inte att fatta att de lever under dessa omständigheter. Onsdag var en riktigt jobbig dag. Marie låg sjuk i magsjuka, och Lydia åkte till flyktinglägret där ett barn dog av undernäring och lunginflammation efter någon timma på kliniken. Föräldrarna var under 20 år, och deras första barn hade dött redan vid födseln Riktigt svårt och tragiskt. Det är jobbigt att vara här, fysiskt av värmen, och psykiskt av all fattigdom och elände som inte enbart drabbar flyktingarna utan hela staden. Det känns som att vi bor i ett litet paradis när vi jämför med hur alla andra lever här. På kvällarna sitter vi och njuter av det lite svalare vädret med en kopp te/kaffe, mycket vatten, och månen. Det gör ändå ingen skillnad att dricka varmt eller kallt, det är svettigt ändå. Vi är väldigt glada över att vi får vara här, och är ytterst tacksamma för alla bidrag vi fått. (utdrag ur nyhetsbrev) Denna resa har inneburit mycket svett & sand, väntan, elände, hunger, hissnande taxifärder och äventyr, men även gett oss vidgade perspektiv, erfarenhet, nya vänner och en stor längtan efter att få åka ut igen! Lydia Jubrant & Marie Königsson