GH Sång-, dans- och speldag Sånghäfte

Transkript

1 GH Sång-, dans- och speldag Sånghäfte En tidig afton i augusti Sorkar 1. En tidig afton i augusti sitter Hrym och blir olusti' "Vilken törst och vilken torka! Undras om vi kunna orka?" Men Hrym han ger sig ej han dröjer envist tills där vår krogvärd visar sig med tre, fyra, fem, sex pilsner 2. En trött och skäggig man med pipa, slö i munnens vänstra gipa skådar ut i loja hopen när nå'n plötsligt fyller stopen Så höj din vandringsstav för Villstige, den vilsne som väcks med hjälp utav en tre, fyra, fem, sex pilsner 3. Spelmansbröder byter blickar Brate ler i mjugg och nickar liran knirkar när han skruvar På en dalska Brate ruvar Håll i ditt horn, så rart så att det inte spills när hans stråke skjuter fart av tre, fyra, fem, sex pilsner 4. Från en vrå intill kaminen hörs snart ljud från tamburinen Så en man som tycks rätt galen synes rusa genom salen Så hälsa men's du kan för vet att vi snart skiljs, när vår Putte fått sin hand på tre, fyra, fem, sex pilsner 5. De som nu mot krogen vandra ser en kväll som alla andra som just börjat skådespelet innan någon anar felet Vad är det som står på? Nå, säg vad som förryckt är! Gil-Lome kan ju stå! Vid Loke! Han är nykter! 6. endast andra delen: Men vet att detta mest är ord som lett er vilse, 1

2 när man ljuger som en häst av tre, fyra, fem, sex pilsner En kväll uti Gargul Sorkar 1. En kväll uti Gargul där satt jag och söp och spelade lira så svetten den dröp Jag spela och drack för att dränka min sorg på en krog ibland gränderna vid Garguls borg 2. En bra melodi hade bitit sig fast Orden tröto och jag konstaterade krasst: Du är slut din suput, bara packa och gå På en krog uti Gargul, där tänkte jag så 3. Då hörde jag någon som skrattade högt och sade Min herre, jag tror det går trögt Ert mjödkrus ser tomt ut så kom, bara kom Jag har silver, sa hon och jag vände mig om 4. Som slagen av blixten jag satt där jag satt och trodde att Fröja mig spelat ett spratt Jag satt kvar tills hon kallade ännu en gång Hon var orden jag sökt till min gäckande sång 5. Orden fanns i mitt huvud men tungan var stum Hon var allt som jag sökt men jag kände mig dum där jag gick mellan borden och vacklade till Det kändes för mig som om tiden stod still 6. Min herre, jag ser att ni arbetar hårt och jag kan förstå att det måste va svårt Slå er ned och berätta för mig ert besvär Vad som tynger ert hjärta och själen förtär 7. Mitt största problem är hur vacker ni är När jag vände mig om, ögonblickligen kär Jag föll tungt som en fura inför er gestalt och genast begrep jag att ni var mitt allt 8. Håll an, lille spelman, välj väl dina ord Seså, sansa dig nu! Slå dig ned vid mitt bord Glöm ej bort du är gästen och jag är din värd Låt ditt sömniga huvud få ro vid min gärd 9. I dina ögon jag drunknade glatt Du såg på mig som om du funnit en skatt Vi drack och vi skrattade aftonen lång och till sist var den klar; vår besvärliga sång 10. När vi tittade upp var det tomt på vår krog 2

3 Vi såg på varann och jag såg hur du log Så vi gick till ditt rum, men jag var för full När vi skulle till sängen så föll jag omkull 11. Hon la mig i sängen; så varm och så skön och jag hoppades på att få spelmannens lön Jag tackade Brage för kvällen jag fått men när jag kvicknade till hade hon redan gått Kvädet om Vindklyve Sorkar 1. Över Aahrens hamnar strödde Sol sitt guld på skummad våg Uti sjömäns bröst hon tände längtan efter rigg och tåg Med sunnanvind från havet fördes doft av saltstänk, alg och tång Skrän av mås och sjömän hördes ur var gränd och hamnkrogsprång ref: Han sänkte Vannboms hela handelsflotta i ett svep Se n ändades hans levnad uti änden på ett rep 2. Uppför Chelmiaån Vindklyve for med stadig förlig vind och vid rodret stod den styve skepparen så rund och trind När han så såg Kungatornet lysande i solens glöd höjde han det fyllda hornet; drack så näsan den blev röd ref. 3. Tornet sade att hans resa inom kort till ända var Längtan efter sjömäns hesa sånger han i hjärtat bar Skeppar n så sitt roder fatta med en oförglömlig stil och med alla segel satta for Vindklyve som en pil ref. 4. Häpet andra sjömän glodde där de stod på Nybrons spann Andra i förtvivlan rodde: RÄDDA VAD SOM RÄDDAS KAN! Så med kraft Vindklyve rände över skep och båtars skrov Kajen brast men skeppar n kände inget alls... han låg och sov ref. Drafur och Gildur Sorkar 1. Tramp av grova kängor hörs Dvärgasång med vinden förs Ned mot liten glänta Där lömska trollen vänta 2. Troll i bakhåll för en dvärg Snart får dvärg bekänna färg Drafur går mot skogen Med yxan redobogen 3. Trollen väntat länge nog Smyger framåt ut ur skog 3

4 Drafur står och lyssnar Hör hur ugglan tystnar 4. Plötsligt under skrik och skrän Rusar troll från alla trä n Drafur spår: Det tycks va Tid att svinga yxa 5. Första trollet hoppas re n Krossa Drafurs bägge ben Trolls förhoppning krossas När hals från huvud lossas 6. Trollen blir allt fler och fler Drafur vill ej se dom mer Trollhuv en är trånga Men nu är dom för många 7. Plötsligt trollens lycka vänds Och hos Drafur hoppet tänds Genom blodröd slöja Ser han Gildur röja 8. Troll i mängder rycker fram Drafur och Gildur blir en dram Rygg mot rygg står dvärgar Trollblod marken färgar 9. Drafur med ett vargagrin Svingar dubbelyxan sin Trollens nackar styva Med kraft han synes klyva 10. Dvärgars vrede blivit väckt Närmsta troll får skallen spräckt Se hur trollen backar Gildur klyver nackar 11. Trollens led har krympt till slut Snart får dvärgar pusta ut Med dvärgablodet skållhett De dräper sista trollet 12. För er som ej förstått vår sång Sjunger vi nu än en gång Att de bästa härjar Finnes ibland dvärgar Fram med mera mjöd Sorkar 1. Fram med mera mjöd och vin min strupe den har torkat 4

5 Jag kan inte sjunga fastän jag så gärna vill När jag tänker efter är et konstigt att jag orkat spela så här länge utan nåt att dricka till Fienden jag fruktar allra värst det är min törst, så vill ni att jag spelar ge mig nåt att dricka först 2. Törsten drev mig ut som ung på vandring runt i världen Varje värdshus är mitt hem och varje värd min far Min musik den ger mig mat och mjöd och plats vid härden Har jag tur så får jag lite silver som jag spar Land och rike far jag kring på jakt i ur och skur och kvinnor som har vin och mjöd, det är mitt bytesdjur Harald Sorkar 1. Ibland alla män finns en man Ingen kan väl dricka som han Harald blir rätt törstig ibland Harald har konstiga vanor 2. Ibland alla kämpar finns en man Ingen kan väl strida som han Harald slåss och supa kan Harald har konstiga vanor 3. Ibland alla karlar finns en karl Flickan står med barmen bar Men svärdet är det styvaste han har Harald har konstiga vanor 4. Bonden går på åkern och sår Och han hör hur ryktena går: Det är dags att låsa in sitt får Harald har konstiga vanor Hon kommer hit Sorkar 1. Det är inte lätt att vara spelman vill jag lova Inte är det särskilt många timmar jag får sova Först så ska man glädja alla gästerna på krogen Sedan ska man lyckliggöra flickan uppå logen ref: Hon kommer hit, hon kommer hit Hon kommer hit, det lär ej dröja Hon kommer hit, hon kommer hit Hon kommer sänd av Fröja 2. Känner du dig sällskapssjuk och det är sent på natten Kan du bara välja på en spelman eller katten Jag är inte särskilt snygg men låt mig få berätta Jag kan bli ett tidsfördriv i väntan på den rätta ref: 5

6 3. Men mitt mål har aldrig var t att kyssa alla kvinner Nej, jag älskar bara en för det är allt jag hinner Om ni inte tror på mig ja, då får jag väl ropa På den enda i mitt liv: Hon står där allihopa ref. Wålmars vånda Sorkar 1. Det hände sig en afton att Wollmar skulle gå Att finna lite glädje bland kullorna de små Med solden uti pungen, och kärlek i sitt bröst Han traskade mot staden där han förut funnit tröst 2. Han kom till Östra Tullen, vid porten satt en vakt Som sade: Käre Wollmar, du vet vad jag har sagt Som ung du köpte kärlek, du köper den ännu Nog vore det på tiden att du skaffa dig en fru 3. Men Wollmar bara skratta och svarade sin vän: Att skaffa mig en hustru, det kan jag göra se n För nu så leker livet, jag väljer den jag vill Och när jag just har fått min sold, så köper jag en till 4. Så sa den gode Wollmar, och gick sen in i sta n Längs Fiskar-Evers Gata, det syntes han var van Att hitta bland kvarteren där baderskorna finns De bjuder dig de stunder som du sedan alltid minns 5. Så köpte sig vår Wollmar en liten kärleksstund Men när den så var över, så kom han underfund Att äkta kärlek spirat och sedan slagit rot Och sådant kan ju ingen männ ska värja sig emot 6. Han ställde sig vid sängen och bad om hennes hand Hon kände liksom honom, och de knöt hymens band De vigdes samma vecka, till sång och trummors dån Och nio måna r senare så födde hon en son 7. Men Wollmar såg på gossen och skiftade i färg: Vid alla gudars vrede, du födde oss en dvärg! Hon svara : Käre Wollmar, du minns vår kärleksstund Den kvällen du kom till mig var du ej min första kund 8. Hur kunde Wollmar veta att gossen ej var hans Att sonen ej var sprungen ur egen kärleksdans Jo, Wollmar han var säker för ty det fanns belägg Hans son var en och tio lång, och hade stort vitt skägg Mjöd i kroppen 1. Med mjöd i kroppen kan jag allt Sorkar 6

7 Jag fryser ej när det är kallt Jag blir vacker som en dag Till kvinnornas behag 2. Varje kväll den andra lik Jag spelar för en full publik Flera sånger, mera mjöd Så nt är mitt levebröd 3. Hela natten vakar jag Tills mörkret flyr för ljusan dag Ja, jag spelar för din skull Och somnar trött och full När värden har släckt Sorkar 1. När värden har släckt alla lyktor och låst Och solen gått ner bakom bergen När jag står och skakar i kyla och blåst Och fingrarna frusit till märgen ref: Då längtar jag hem, bortom hav, bortom land Långt ifrån träldom och slit Till ett hus som är smyckat med fanor och band Där jag möts av ett Välkommen hit 2. När hunger och kyla har blivit min lott Och mitt spel inte gett mig att äta När jag ligger ensam, för flickan har gått Och jag vill blott dö och förgäta ref. 3. När strängarna tystnat och jag lagt mig ner För att vila och aldrig mer sjunga När fingrarna stillnat och spelar ej mer Och döden har tagit min tunga ref: Då kommer jag hem, bortom hav bortom land Långt ifrån träldom och slit Till ett hus som är smyckat med fanor och band Och jag möts av ett Välkommen hit Midsommartussing Sorkar 1. I tussmörkret hör jag hur handelsmän kommer med lastade vagnar till marknad och ting Och spelmän som sjunger till lira och lommer i flock och i farnöte rasar de kring De männ skor i bygden som snart har fått vänta ett år på att komma tillbaks till vår glänta de reser nu hit under tingslagens frid 7

8 att njuta av midsommartid 2. Om natten går alla omkring ner på fälten att söka en plats för sitt midsommahus När alla till slut har fått ordning på tälten då lägger de grunden till midsommarrus Man skålar och dricker med alla man känner man dansar omkring ibland nyfunna vänner Man sjunger och skrattar och somnar se n in i gräset på renfällen sin 3. När morgonen gryr går jag tyst ned till stranden att hälsa på solen som inte gått ner En speleman ligger och sover i sanden med skorna som kudde; han drömmer och ler När handelsmän drömmer om guld och om pengar då drömmer en spelman om flickor och sängar Att midsommarfirandet pågår ett år bland vänner där glädjen består Den Gyllene Hjorten 625 Sorkar 1. Vid Gyll ne Hjortens värdshus höll Vidar sommarfest och mjödrus uppå mjödrus grundlades där som bäst Så kom där Odins afton och folk till krogen gick Blott sällan nå n fått höra det man denna afton fick Där satt i bänken Brate och spelade med glöd Sigurd sjöng med Rafner om klyveskeppar ns död 2. Sågs Broder Skir med skiran glatt leka på var sträng De skålade och sjöngo de drack för varje peng I salen satt där flera och drack varandra till En Jorund Morgongåva jag särskilt nämna vill Han tog emot vid bordet med sin vidöppna famn Man ville fira Kyran som bar Trollskalles namn 3. Vid detta bord satt många som Ulver, röd om kind samt Simon, Fandral, Rafner med skratt som sunnanvind Och Morgongåva svängde sitt horn med sällsam glöd men redan omkring midnatt så föll han ned som död Där spelte ännu Brate och Skir han spelte med Gil-Lome liksom Adalhard var ett med spelmäns led 4. Där steg ur flöjt och lyra en urmidsommarkraft De spelte i en yra som ingen like haft 8

9 Men krogen blev för liten för denna vilda fest och upp från borden sprungo var kvinna, man, var gäst Där blev en dans bland borden likt sången vild och skön Under denna språngdans man hörde blott ett stön 5. Ty vet att icke alla var nöjda denna kväll Från tiljorna i golvet kom kvällens enda gnäll Så flyende från knarret for dansen hastigt ut I språngdans genom fönstret for folk med glam och tjut Därefter ut i natten kom musikanters led I ystra språng och bukter man for till ängen ned 6. Och där i gryningsdimman bjöds älvorna till dans På Gyll ne Hjortens ängder gick leken utan sans Men i den tomma krogen låg varje bänk omkull Spräckta voro borden allt för musikens skull Dé é skillnad på fôlk Sorkar 1. De e skillnad på fôlk å fôlk Sômliga dricker spenvarm mjölk Älgarna går uti skogen Jag sitter inne på krogen 2. Sängen är full utav halm och löss Sparkar du ner mig så blir jag stôss På krogen finns billiga flicker Bänken är full utav sticker 3. Våran get han är inte kry När han har dött köper jag en ny Smeden har ont i sitt huve Jag har varit i Tuve 4. Runt vårt hus finns det mycke skog Åkrarna plöjer vi med plog Ekan min plöjer våger Vårat dass står i låger 5. Farfar har slagit min mor i järn Farmor hon dränkte sig i en tjärn Jag har tre katter i säcken Dom ska jag dränka i bäcken 6. Det finns en flicka i våran by Långsmala ben och liljevit hy 9

10 Henne ska jag lära känna Och visa en nyvässad penna 7. Jag tycker inte om hasselnöt Flickan på krogen var ganska söt Det värsta med nötter är skalen Min närmaste granne är galen Den glade ödesdyrkaren Sorkar 1. En kväll när jag satt i Tre Kannors bänk kom Rurik och slog sig ned Han höjde sitt glas med en bister min och svor en osande ed Han sa att den norna som styr våra liv spinner en ofärdig väv Den kvinnan som lockar ur vinernas djup är en mö både kall och sträv Men hans ord biter inte på mig, nej, nej. För... ref: Jag är den ende glade ödesdyrkaren i Aahren Mitt öde det är mjöde och vin, båd rött och vitt Jag funnit månget öde som var hårdare än mitt Så jag är den ende glade ödesdyrkaren i Aahren jag är den ende glade ödesdyrkaren i sta n 2. Han blängde på kruset och grinade skevt och slog det plötsligt i kras Då såg jag en tår på hans högra kind se n sa han med mullrande bas: Min vän, du vet att man kallar mig klok men se vad rusen gjort mig När du ser mitt armod så vet att du ser det öde som väntar på dig Men hans ord biter inte på mig, nej, nej. För... ref. Folkvisa från Björksel Sorkar 1. I Wenheim kan vi ingenting Som yra höns vi yrar kring Likt får vi går i skockar Och för vättar bockar Att denna sång är viss och sann Det vet varje Wenheimsk man 2. I Aahren bor en ståtlig karl Han går jämt med ändan bar Ej slant han har till kläder Men skinkan är klädd med läder Det är ingen hemlighet I Aralantha vet man det 3. I Randersborg finns mången häst Randersmarkar n vet nog bäst Hur man sköter hästen Tar med sig den på festen Randersmarkar n älskar häst Helstekt är den allra bäst 4. Jag minns ännu när solen sken 10

11 Och smekte vackra flickors ben Jag vill ej vara sämre än Solen, så jag gör som den Flickan kanske inte vill Men det kan man inte ta nå n hänsyn till 5. På Njarka Torg stod furstens fru Ja, kanske står hon där ännu Och väntar på att kunder Ska köpa kärleksstunder På allt detta ska ni tro Det vet varje njarkabo 6. Fursten själv står där bredvid Och låter allting ta sin tid Han äter lugnt potatis För han vet han får det gratis Tror du inte på vår sång Fråga fursten själv nå n gång Ode till udda öde Sorkar 1. Se på handelsman, så nt sätt! Du önskar flickor lägra Saknar både sans och vett Men jungfrukullar hägra Se n förvånad Står du hånad Flickorna dig vägra De sig ger till den som kan De går till en speleman 2. Många männ skor har jag mött Från Borgevid till Triti Alla utav blod och kött Men ingen lika skiti Pudrad står du Ingen får du Fastän du är fliti Flickan går till den som kan Han är alltid speleman 3. Räknar kärvar, staplar torn Och spar på varje koppar Lackat mjöd ur smyckat horn Och ingenting dig stoppar Tills du röner Brages söner In i leken hoppar Flickan något bättre fann En förförisk speleman 4. Tiden aldrig varit dikt Nej, sand ur timglas rinner Spelmannen har mången plikt Trots allt det han hinner Till ett möte Med det sköte Som av kättja brinner Endast den belägra kan Som är äkta speleman Brödragrälet Rävspel 1. A: Kom och drick min vän! B: Nej inte än, ett hinder finnns. A: Men! din törst? B: Ska tvätta först, men vet jag minns A: Aldrig har du tid att dricka, bäste broder min B: Nej, aldrig har jag tid att dricka, bäste broder min 11

12 2. B: Frun har sagt att jag, ett litet slag, ska hjälpa till A: Jag har glada rus! Uti mitt hus gör jag som jag vill 3. A: Knäpp igen din trut, nu skall du ut, så sluta gnäll B: Bäste vännen: Nåd! Mot hennes råd?! Då får jag skäll! 4. A: Men kan du inte då, ens tyst på tå, få smyga ut B: Aldrig att jag kan, hon hör sin man i var minut 5. A: Hör då, kära fru, vad säger du om att följas åt? B2: Jag går varthän du vill, och mer därtill! Gör kvällen våt! A: Jag är inte som din make, älskarinnan min! B2: Men skönt du visar lite stake, bäste älskarn min! Landsvägsrövarebaron Rävspel 1. Jag sjunga vill en visa som jag ofta gjort förut som är till för att bevisa att bevisa huru det kan gå till slut För en fattig man som knappast ens har maten på sitt bord Han förvandlas till en herreman, hur lyckan hans blir gjord! 2. Mina sista 30 daler gav ett armborst i min hand och två tysta sandaler som är spårlösa i sand Vid ett hasselsnår vid vägen, där la jag mig på lur Kanhända rika köpmän kommer hit om jag har tur 3. Och blickarna dom skåda mellan armborst och min kniv och snart nog får dom råda mellan pengar eller liv och snart så får dom köra härifrån i väldig hast I sätet jämte kastar dottern långa ögonkast 4. Sen blev jag till en sägen, då får jag fler och fler Ja, överallt här utmed vägen blir folk rånade numer Jag är spindeln uti nätet Landsvägsrövare Baron! Endast spelemän går säkra och andra fattighjon! 5. Och om jag skulle gripas får jag fritt vatten och bröd eller om lagen så ska skipas föras bunden till min död Då skall jag ärligt hängas till dess jag slutligt dör och dansa uppå vindarna som alla andra änglar gör Ankomst till gästabudet Rävspel 1. Samla alla mänskor hit, båd fiender och fränder Slå tappen utur tunnan kom låt oss fylla kruset Med öl och vin, och renad sprit töm ett krus i sänder Ja, låt oss bilda gästabud, och riva hela huset 12

13 Med munnen full av mat, så går det inte träta och här är fulla fat, med mycket gott att äta. 2. Hör nu folk av blandad börd, båd fattiga och rika Slå tappen utur tunnan kom låt oss fylla kruset Njut frukten utav druvans skörd på krogen är vi lika Ja, låt oss bilda gästabud, och riva hela huset Bonde och träl, den sista som den första har bägge en själ som inte mer ska törsta 3. Gläd er mens ni ännu kan njuta av den röda Slå tappen utur tunnan kom låt oss fylla kruset Vi lever under livets band, snart så är vi döda Ja, låt oss bilda gästabud, och riva hela huset Snart tar det slut och man ligger i en kista Så drick var minut, som om det var den sista! Prins Almar Rävspel 1. Tyr är på vår sida, gå framåt för vår tro! Minns hur alla lida som i Njarkas byar bo, som försmäktar under plågan av Lokes onda frö. Håll levande den lågan, och segra eller dö För vet, prins Almars like finns inte i vårt rike vi följer honom, glada, i hans spår I marsch, gallopp och skritt tills Naronien blir fritt och tills segern, freden, friheten är vår 2. Vi går dit som han leder, vi piskas inte fram. Vi följer våran heder såsom folk av ärlig stam mot Lokes dunkla herremän med slavar och magi vet; ingenting kan kuva den som slåss för att vara fri! Trollet som reste till Aahren Rävspel 1. Ett troll reste vida, långt och väl och kom sig till Aahren sent en natt. Han var ganska glad i sin själ fast kroppen nog var matt. In till en skräddare han gick och råd om färg och mode så han fick. Sedan gick han sig på fest i Jarlens slott med de nya kläderna han fått! 13

14 Alla var så imponerade och gjorde trollet äran med en dans, ingen diskriminerade fast en och annan klev på hans svans. För vet, I Aralanthas land så håller ingen tungan för sin tand om du klätt sig fel, och ej har koll men annars får du gärna vara troll Vid brasans glöd Rävspel Här sitter vi vid brasans glöd, med drycker som gör susen slå i med ännu mera mjöd, till brädden uti krusen, till brädden uti krusen 1. Drycker finns av många slag, man hinner knappast testa dom alla i sin levnads dag, men man hinner väl dom flesta Jag har prövat mycket gott, och en del som smakat lera Ah men det jag av fått ska jag aldrig smaka mera! 2. Rätter finns av många slag, man hinner knappast testa dom alla i sin levnads dag, men man hinner väl dom flesta En del är lagt på silverfat med kalvkött och potatis Me det vi kallar riktig mat är det som vi fått graits! 3. Visor finns av många slag, man hinner knappast testa dom alla i sin levnads dag, men man hinner nog dom flesta En del har klang i A-moll7 med känslig ton i sången men visan som vi sjunger nu har vi sjungt för sista gången! 4. Kvinnor finns av många slag, man hinner knappast testa dom alla i sin levnads dag, men man hinner väl dom flesta En del går klädd i lin och taft, och dansar upp på ängen Men dom allra bästa som jag haft, det är dom jag haft i sängen! Vättesången Rävspel 1. Vem är allra räddast för vår prins på hästen sin Jo små, små Njarkavättar som är rädda om sitt skinn 14

15 Spring bort, bort små Njarkatroll, hem till era gryt 2. Vem kan springa hundra mil av rädsla på en dag Jo små, små Njarkavättar som har tappat i ett slag 3. Vem trotsar Varkas order, än fast hon står där och gnyr Jo små, små Njarkavättar som kastar allt och flyr! 4. Vilka Njarkavättar flyr väl inte för vår prins? Jo små Njarkavättar lyssnar(?) dom som inte längre finns! Fem buteljer Rävspel 1. Jag har så många vänner här uti denna glada krog. De är väl på ett ungefär som alla träden i en skog! en, två, tre, fyra, fem buteljer som jag ser som snart skall hitta hem när jag dem sväljer ned. 2. Den första som jag ser är så god och vackert röd! Skänk mig gärna mycket mer emot nykterhetens nöd. 3. Den andra med sin must jag nu genast dricka vill. Tänk, den väcker alltid lust till ännu några stycken till! 4. Det tredje är så klart och dricks i mycket små, små glas men smakar alltid underbart på alla sorter av kalas. 15

16 5. Den fjärde är en drank emot fattigdomens nöd. Ja, om än jag så är pank så kan jag alltid dricka mjöd. 6. Men om denna dryckes-sed får din hjärna att slå stopp kan du alltid hälla ner lite kaffe i din kropp. Kapitel -06 Rävspel 1. Se på krögaren i baren, han får minsann slita som en riktig man. På kapitel precis som uppå haren vill de lura gästerna utav varann! Vi har öl och vi har vin, vi har härligt mjöd! Vi har rökta får och svin uti överflöd! 2. Se den stackars lille knekten som på vakt vid krogens portar alltid står med järnskrot över hela dräkten som skramlar och som tynger honom när han går. 3. Se hur älskarna de grälar med varann om skänkan som de önskar få. För hennes skull de båda trälar men tro mig, hennes hjärta kan de aldrig nå. 4. Och skänkorna, de med behagen behöver visserligen aldrig nånsin slåss men hela natten, hela dagen kommer de att tvingas att stå ut med oss! 5. Valdemar - som härskaren ju heta han får alltid, ständigt frukta för sitt liv, för aldrig nånsin kan han veta 16

17 när oppositionen kommer med sin kniv. 6. Lycka är att vara spelman och få vin och kött så fort man säger till! Om kärleken råkat att slå fel man tar en av de flickorna som alltid vill. Lur-Tures krog Rävspel 1. När man vandrat hela dan i ylle och i linne och svetten bildat pölar uppå marken där man stod. Och det är lika kokhett därute som därinne då smiter man gärna in på Tures svarta krog. Här bakas goda pajer på glöden uti härden, här bryggs det bästa mjödet uti stora fat, och underhållningen är den bästa uti världen! Här kan man få det mesta utav skratt och dryck och mat! 2. Där kan man köpa pajer för dess vikt i guld och betala dyra pengar tills de alla tagit slut. Ja, själve kungens skattmas blev här snart satt i skuld när han glömde att bedriva sin köpenskap med prut! Men fattigt folk som är glada i sitt sinne och ger en sång vid dörren som är ganska bra, dem bevarar Ture som skatter i sitt minne och ger dem gärna gratis, det som de vill ha. 3. Senare på kvällen slår Ture i sitt stop han sjunger med oss alla i en vildsint lyckodans. Mjödets hela lycka känner allihop en gladare taverna väl aldrig nånsin fanns. Här spelar alltid Rävspel&Kråksång hela kvällen och aldrig ger vi upp och aldrig får vi nog! Vi spelar överallt, men bäst av alla ställen är denna tavernan: LurTures Krog! Avsked till gästabudet Rävspel 1. Skål, nu har vi hållit kalas! Skål alla i vårt dryckeslag! Skål - ni som spelar denna sång! Fast hemvägen kanske tycks er lång och vägen slingrar mer för varje glas, skål ändå! Må natten bli till dag. 2. Snart skiljas vi - på med tunga skor och snart siktar vi solens gyllne sken. 17

18 Snart är vinet, visan och natten slut. Vi tömmer det sista glaset och går ut! Må alla hitta hem till där de bor och orka gott, trots ostadiga ben. 3. Se på varje näsas röda färg och de trötta ögonen på varje dräng. De slutas snart och drömmer sig bort, så led dem på sin färd, gör resan kort igenom mörka skogar, över berg, och hem till en väntande säng. Yrkesvisan Rävspel 1. Bondens yrke har jag lärt mig akta noga på för utan malt och humle, vad voro vi väl då? Om allt man fick på krogen var saltvatten och lut? Om bonden inte fanns, ja då tog säkert festen slut. 2. Smedens yrke har jag lärt mig akta noga på, för utan tunnband och beslag, vad voro vi väl då? Tunnorna de sprack och allt ölet det rann ut om inga smeder fanns så tog säkert festen slut. 3. Lekarenas yrke har jag lärt mig akta på för utan sång och visor, vad sjöngo vi väl då? Om alla satt där tysta medan skämtandet dog ut om lekarena inte fanns, ja då tog festen slut. 4. Fåraherdens yrke har jag lärt mig akta på för utan några byxor, vad buro vi väl då? Om alla satt här nakna, och alla skämdes ut? Om fåraherden inte fanns, ja då tog festen slut. 5. Fiskarenas yrke har jag lärt mig akta på för utan någon saltsill, vad åto vi väl då? Om ingen mer blev törstig uti hals och uti trut, och inte tog nån drickapaus, tog låten aldrig slut. Stefans skålsång? Det tappra försvaret av Birest stad Anders 1. Kom närmare alla, kom slå er ner Kom hör om en seger så stor Om Loke den lede med Njarkas baner Om Birest som undvek hans klor 2. Från norr kom en här längs med Klintje berg Runt Fyldia sjö gick dess led Men halvvägs på vandringen hären blev snärjd Och fastnade på fjällets hed 18

19 Omkväde: Den stoltaste visa jag nånsin kvad Är den som ni lyssnar till här Det tappra försvaret av Birest stad Jag önskar att jag varit där! 3. I vägen för Njarkas soldater låg En stad som blott syntes dem klen Vars enda försvar var det stockvärn man såg Som saknade murar av sten 4. En murbräcka fördes mot porten fram En närapå tvåfamnars stock Då vällde från fjället som ut ur en damm Mångtusende renar i flock Den stoltaste visa jag nånsin kvad 5. Men riddaren som förde hären an En Isvarg med purpurklädd sköld Han manade på varje vätte och man: Till Birest! Mot plundring och stöld! 6. Men Isvarg kom aldrig till staden fram På kullarnas krön var det stopp Till riddarens eviga nesa och skam Han föll med en pil i sin kropp Den stoltaste visa jag nånsin kvad 7. När tre gånger hären marscherat an Och fallit tillbaks gånger tre Man drog ut på heden så kvickt man det hann Att bida och vänta och se 8. Men lägret man slog uppå Birests hed Det anföll försvararna snart Där lämnades inte ett ögonblicks fred Där sköts varje pil som man spart Den stoltaste visa jag nånsin kvad 9. Vid gryningen Njarkas soldater fann Hur mången som korparna gött Då tröt deras stridslust och ivern försvann Då hade all kampvilja dött 10. Så hären från Njarka den flydde bort Och sågs aldrig mera igen 19

20 Försvaret av Birest blev särdeles kort Tack vare dess kvinnor och män Den stoltaste visa jag nånsin kvad Ståendes, långsammare: 11. För alla som stred där och ljöt sitt blod För de som till gudarna gick För frihet, för tapperhet och deras mod Höj kruset till himlen och drick! Den stoltaste visa jag nånsin kvad Den stoltaste visa jag nånsin kvad Gandors Skål! Om Lo Karin 1. Ett år tog väl rundan runt sjön, eller två En gång vi en adelsfamilj stötte på De trodde att livet i skogen var lätt :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 2. De byggt sig ett hus invid sjöstrandens kant På ostadig lermark mitt uppå en brant Vi såg när det gled ut i sjön rätt och slätt :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 3. Med huset fru Björnhjärta sjönk som en sten Lo kasta sig i och fick tag i ett ben Han drog henne upp på ett makalöst sätt :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 4. Herr Björnhjärta som ville hjälpa sin fru Hade själv hoppat i, men fick ångra det nu Av den fruktade storgäddan fick han ett bett :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 5. Innan monstret helt slukade Björnhjärtas kropp Satte Lo för dess måltid med pilen ett stopp Sen dess har herr Björnhjärta gått lite snett :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 6. Den gamle herr Björnhjärta stod strax intill Men blev skrämd av tumultet och irrade vill Lo spårade upp honom smidigt och lätt :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 7. En röd svamp med prickar den minste fann gott Lo tog den strax innan den läpparna nått 20

21 Fatalt om den lilla fått äta sig mätt :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: 8. Familjen har flyttat tillbaka till stan För att leva i skogen man måste va van Jag var med när de bjöd Lo och oss på bankett :/: Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt :/: (Om återfinnandet av Lo) Erik 1. Nu låt mig göra mig till tolk för sagan som är sann en Zaardras, två av Dagas folk Garm, Tiili och Daran De gav sig av på sommaren då världen stod i brand att leta reda på sin vän långt in i Njakra land För ända sedan räden upp mot Ormsnäs, må du tro försvunnen var, bland träden, deras gamla frände Lo 2. Först färden tog dem långt åt väst där Ödestron står stark mot norr sen pekade den läst som trampa Lokes mark På ryktesjakt, att höra, se och byta vilt mot bröd en ensam gård besökte de sånär blev lönen död 3. För bonden gav dem ingen ro var misstänksam som få på Tiilis bluff hon måtte tro -Vi jobbar för De Två! Då skällan ljöd med annan ton för bonden hon blev rädd den bästa maten laga hon och låna ut sin bädd 4. En höstkväll Tiili fick en syn 21

22 som tände vänners hopp: En man hålls fängslad uti byn! Med ens bröts lägret opp I byn de fann att fången var på väg mot Njarka stad En manstark trupp på honom bar På jakt! Pånytt åstad! 5. När fienderna tagit kväll och slagit upp sitt bo smög Garm så tyst bland spjut och fäll, för att befria Lo I första tältet: Lokespack men andra, det var rätt! Med fången fri, de vände klack och slog till med reträtt! 6. Den första biten, tyst på tå, gick vännerna på led När Tiili skoja om De Två allt vändes upp och ned För snabbt som ögat, må du tro, och med en panisk min den mannen som de trott var Lo sprang kvickt i skogen in 7. Då såg de ingen annan råd, ty hösten den var sen, än samla kraft för nya dåd i Värdshusbrasans sken Men deras sinnen ljusna fort när på en förstubro till Värdshuset Den Gyllne Hjort de återfann sin Lo För hösten lång de sökt en man som saknats, må du tro Nu återfunnen var han, deras gamla frände Lo 22

23 Om trollens ört Erik 1. :/:Jag vakna efter värdshuskväll när solen stod på topp:/: :/:i huvet dunk och bank och skräll: - Jag måste ha ett dopp!:/: :/:När stigen ner till sjön jag gått och såg min spegelbild:/: :/:jag aldrig nånsin sämre mått, min blick blev genast vild:/: 2. :/:För mitt i munnen stack det ut ur tandraden så fin:/: :/:två gaddar som mest likna spjut, ett rent ohyggligt grin:/: :/:Och som jag stod och skakade: - Det måste få ett slut! :/: :/:från öronen det knakade när gräs där växte ut:/: 3. :/:Men mardrömmen var inte slut för kinder svällde fort:/: :/:jag fick panik, gav upp ett tjut och sprang som hetsad hjort:/: :/:men ramla snart, jag blev bestört, jag snubblat på min svans! :/: :/:Så akta dig för trollens ört och mjöd som tar din sans! :/: Hästen Anders/Erik 1. I sunnifagn båd skön och varm red tappre Geran ut Blott denna längtan fylld hans barm Ge sagan lyckligt slut Den fagra sessan Gyllenlock had rövats bort, o ve av draken vid namn Amarock sånt brukar ofta ske 2. Herr Geran på sin tappra häst han reste runt vår värld I höger hand en arbalest i vänster hand ett svärd Men vägen var som utan slut och långt till drakens topp Vår hjältes trötthet blev akut när någon ropte: -Stopp! 3. I vägen framför Gernas häst en bråddjup klyfta rann däröver var en stenbro rest och framför den en man - Om andra sidan du vill se, så talte mannen båldt, du svara måst på frågor tre! Han log, men illa dolt 4. -För gissningslek jag tid ej har när sessor är i nöd! 23

24 En pil från arbalestet far och mannen faller död Så red de vidare på jakt och sökte Gyllenlock De gjorde allt uti sin makt och fann så Amarock 5. På bädd av guld och ädelsten låg draken grön och trygg Herr Geran var dock inte sen att visa råg i rygg - Ge hit prinsessan, stygga kräk du har mig icke skrämt! - Håll mun din tölp, du blir mitt käk! sa draken oförskämt 6. En våldsam strid då började, prinsessan, hon blev kär, men tappre Geran stupade Hur slutar nu det här? Jo, Gerans häst som dittills stått så tyst och snäll bredvid Han har av draken nog nu fått och bjuder in till strid 7. En vild attack, en våldsam krock, för stark var Gerans häst Han gjorde slut på Amarock - Som make blir han bäst! Så red de bort så ståtliga ett udda, vackert par och levde sedan lyckliga i alla sina dar Hurusom Lärka nästan egenhändigt befriade Hagre stad Anders Nej aldrig har någonting gjort mig så glad som när Lärkade befriade Hagre stad 1. I Hagre skull plundras vart hem och var härd Men räddades nästan av Lärkas svärd Nej aldrig har någonting gjort mig så glad som när Lärkade befriade Hagre stad 2. När Chelmareriddarna anföll dess port Sågs Lärka från staden försvinna fort! Nej aldrig har någonting gjort mig så glad 24

25 som när Lärkade befriade Hagre stad 3. Nu sitter här Lärka i bänken så tvär och muttrar i kruset: -Jag var inte där! Nej aldrig har någonting gjort mig så glad som när Lärkade befriade Hagre stad Nu har vi lämnat Aahrens stad Drag på Värdshuset Erik/Pulle Grupp 1: På ett värdshus kan man sitta tyst i hörnet, kanske titta surt på grannen under lugg. Inte kul ett enda dugg! Bättre är att börja sjunga, dansa, spela, gamla, unga! Här ska festas tycker vi! Frågan är: Hur tänker ni? Grupp 2: Undrar ni om vi kan festa? Svaret är: Vi är dom bästa! Snart står alla upp som kan Klappa takten alle man! Grupp 1: Klappa takten i all ära, men ni har nog mer att lära! Skynda er, nu har ni chans att va me i våran dans! Mellanspel med långdans Alla: När nu dansen skjutit fart tänker vi: Så underbart! Vi kan inte alls stå still så vi dansar lite till! Mellanspel med långdans Alla: När nu dansen skjutit fart tänker vi: Så underbart! Vilken kväll se till å njut hoppas aldrig den tar slut! 25

26 Dvärgahjärtats sång Erik 1. En solig dag i skördetid min vandring den gick längs en bäck så strid bland träden skymta en stenbros spann en sång kom med vinden så ljuvlig och sann Lalala 2. En dvärg stod plötsligt framför mig - Säg Mäster, hur kan det nu komma sig att hela vackra dagen lång du sjunger från hjärtat en jublande sång? Lalala 3. - Min bäste herre, vet du att min kärlek, den är ju min största skatt En första blick, sen visste jag jag vid hennes sida vill leva var dag Lalala 4. - Min nyvunne vän, jag gläds med dig, av spänning så är jag nu utom mig Jag önskar kvinnan träffa få som får ditt hjärta att sjunga så Lalala 5. - Men unge man, han harklade sig, hon står här vid vägen mitt framför dig! För denna stenbros skönhet skall min sång gå ända till Gudarnas hall Lalala Klintjevättens sista färd Erik 1. En liten Klintjevätte tyckte att han blivit stor så han sa glatt adjö till dom där hemma, far och mor och packade sin ränsel med allt som är bra att ha när ut i vida världen man ska giva sig åsta(d) 2. Det var en härlig vårdag när vår vätte gav sig av på himlen inga trista moln, på hälen inget skav För varje steg tillryggalagt fick själen mera ro hans sinne det var lätt när vägen närma sig en bro 3. En gisten gammal bro i trä stod framför honom snart 26

27 därunder rann en ilsken fors förbi med vårflodsfart Blott halvvägs ut på bron han kom, för sen så tog det stopp En murken bräda rämnade - han föll mot iskallt dopp! 4. Men fallet det blev kort för våran vätte i exil Med ränseln på sin rygg han plötsligt fastna som en kil Han prisade sin väska och allt som han lagt däri men remmen gled ur söljan, och så föll han åter fri 5. Nu var det brått om vätten skulle undvika att dö en pelare till bron i vätteskallen sådde frö Runt stolpen slog han armar, ben, och hejdade sitt fall Men av den gamla stocken fick han stickor utav tall 6. Han tänkte: -Livet har en massa nytt att bjuda på: I famnen fullt av stickor, benen domnar i en å. Då landade en smetig klick på vättens svarta lock Ett honungskrus i ränseln hade gläntat på sitt lock. 7. Så snart var hela huvudet med kletig honung täckt till glädje för en skara bin som solens strålar väckt Nu strömmens krafter började att matta vätten ut Han tänkte, där i svärmen, att nu är det nästan slut. 8. Då hördes människoröster, tramp av stövlar och en häst Ett rop på hjälp är så man brukar sista krafter bäst Men innan han fick användning för stämman klar och ren ur ränselns djup, en panna föll mot vätteskallen klen. 9. Så slutade hans resa innan den ens kom igång men äventyret hans blev ju förärat denna sång För det var jag som stod på bron, såg liket spolas väck med stickor, honung, arga bin och stekpannan som smäck! Midsommarhälsning från Aahren 1. Jag sadla min häst, till Aahren jag for till solig midsommarfest Med sånger, dans, nyckelharpor och blanka spännen på varje gäst Så många glada människor som samlats där, men inga slagsmål och inget vin Så går det till hos dom och jag fick lära mig att fira nykter och lugn och fin. 2. Ja, stil har dom, folk i Aahren att dela med sig till varje gäst Där lever än traditionen, att ha på huvet det är nog bäst! Att Aahren-flickor små med runda former har nåt särskilt vet ju även minsta hjon Ja, tänk att få en sådan med sig på en tur till sommarängen bakom visthusbon 3. Jag ljög litegrann om Aahren för inte går det ju till sådär Dom krökar, slåss, kräks och super så det ser ut litegrann som här Visst är det vackra hattar, dans och spelmanslåt, och Aahren må vara fint och grannt! Men Aahrenborna, dom är svin precis som vi, men det jag sa om spännen det var sant! 27

28 Hjältesång om Alrik Sandra/Kerstin 1. Det var en gång en unger sven, som färdas utan häst, Han var så stor, han var så stark, jag han var faktiskt bäst, Han vill så gärna strider kämpa vill så äran nå Det här är sagan om vår vän, som uti världen gå. 2. Då mötte han en mager mö, han ville henne ha, Han åma sig och kråma sig tog mod till sig och sa "Vill du bli min" men hon sa: "Nej, jag vill nog ha en man" Det här är sagan om vår vän, vi lovar den är sann. 3. "Vafalls, sa han, jag står ju här!" "Jag ser ju vad jag får, bak örat vått och fjun på kind, på bröstet inget hår, Du vill så gärna strider kämpa, håller ej mina mått" Det här är sagan om vår vän som just har korgen fått. 4. På vägen kom en gammal man, klev ut ifrån en lund, Hans rygg var krumm, hans hår var vitt och käppen den var rund "Vill du ha hjälp?" Men gubben fnös "Nej tack du unger sven" Det här är sagan om vår vän som börjar längta hem. 5. Och tiden gick ja flera år med många äventyr, På fält han slogs och ära vann, nu hemåt kosan styr På bröstet nu en fäll av hår på hakan lika så Det här är sagan om vår vän som nu har hår som få 6. Då mötte han en mager mö HON ville honom ha Hon åma sig och kråma sig tog mod till sig och sa "Vill du bli min" och han sa: "ja", och nu är sagan slut!.../.../... Det här är sagan om vår vän, som till slut fick sig ett skjut. 28