Ur KB:s samlingar Digitaliserad år 2014

Transkript

1 Ur KB:s samlingar Digitaliserad år 2014

2 7254c Förenklad handläggning ansökningar bostadslån m.m. av om Betänkande av utredningen om förenklad handläggning av bostadslån m.m. S l] M] 1989: 96

3

4 Statens offentliga utredningar gå 1989:96 Bostadsdepartementet Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Betänkande av inredningen om förenklad handläggning av bostadslån m.m. Stockholm 1989

5 Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren Den kan köpas från förlagets Kundtjänst STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X. Beställare som är berättigade till mmissexemplar eller ftiexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets föxvaltningskorttor SOU-förrådet STOCKHOLM Tel: 08/ Telefontid 81 - l2 (externt och internt) 08/ l6 (endast internt) REGERINGSKANSLIETS ISBN OFFSETCENTRAL ISSN X Stockholm 1989

6 Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet Genom beslut den 25 maj 1989 bemyndigade regeringen chefen för bostadsdepanementet, statsrådet Lönnqvist, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå sådana förändringar som behövs för att ansökningar om bostadslån skall kunna handläggas enklare och snabbare. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag som särskild utredare länsbostadsdirektören Bengt Hallberg. Sekreterare i utredningen har sedan den 29 maj 1989 varit jur kand Pehr Jacobson. Utredningen Uppdraget överlämnar härmed sitt betänkande. är härmed slutfört. Bengt Hallberg Pehr Jacobson

7

8 Sammanfattning Sid Utredningsdirektiv och arbetsmetod Erfarenheter från överläggningar bostadsmarknaden med aktörer på Nu gällande beslutsordning Blanketter, handlingar och uppgifter Rollfördelning mellan kommun och stat överväganden Ettbeslutsmodell Utbetalningsform Ansökningshandlingar Kommunal beslutanderätt Ikraftträdande Författningsändringar Bilaga 1: Inventering av blanketter och handlingar 2: Aktuella handläggningstider

9 l. Sammanfattning Ett ökat bostadsbyggande förutsätter en snabb och effektiv handläggning av ärenden avseende bostadslån. Detta nödvändigt för att uppnå de övergripande målen med de statliga bostadslånen, dvs att ge ekonomiska förutsättningar för tillskapandet av goda och billiga bostäder för alla. 4 De nuvarande handläggningsrutinema har varit etablerade under en lång följd av år. Den nu allt mer resurskriivande kostnadskontrollen måste på grund av de allt snabbare ökande priserna prioriteras. För att möjliggöra en sådan granskning bör ansökningsförfarandet förenklas. Utredningen föreslår därför att man övergår till en handläggningsordning innebärande att endast ett lånebeslut fattas. Detta lånebeslut följs sedan upp med ett utbetalningsförfarande när projektet är genomfört. En rutin med endast ett beslut kan på goda grunder antas innebära betydande tidsvinster med åtföljande kosmadsbesparingar, besparingar som kommer både hyresgäster, fastighetsägare och staten tillgodo. En kortare tid mellan ansökan och utbetalning innebär att projektet belastas mindre av kostnader för administrativ hantering. Dessa kostnader täcks idag med räntetillägg för vilket det utgår räntebidrag, som belastar fastighetsägaren och därmed de boende. De genom föreliggande utredningsförslag skärpta kraven på noggrann projektering kompenseras av ett förenklat ansökningsförfarande vilket medför vinster för de lånesökande genom mindre tidsåtgång för sammanställning av en komplett ansökan. Utöver ett förfarande med endast ett lånebeslut föreslår utredningen omfattande förändringar vad avser de handlingar och uppgifter som en lånesökande skall lämna i samband med låneansökan. Som en följd härav fordras även omfattande forändringari de föreskrifter som plan- och bostadsverket utfärdat i anslutning till gällande förordningar.

10 2. Utredningsdirektiv och arbetsmetod Chefen för bostadsdepartementet har givit i uppdrag till en särskild utredare att föreslå sådana förändringar som behövs för att ansökningar om bostadslån skall kunna handläggas snabbare och enklare. Ansökningsförfarandet i ärenden angående statliga bostadslån skall enligt direktiven vara så snabbt och enkelt som förenligt med lånens syfte såsom att ge ekonomiska fömtsättningar för ett bostadsbyggande med hög kvalitet till skäliga kostnader samt att säkerställa det kommunala inflytandet över bostadsplaneringen. Utredningen bör mot denna bakgrund pröva i vad mån ansökningsförfarandet kan förenklas genom att antalet uppgifter som lånesökanden skall lämna begränsas. Vidare bör prövas om antalet beslut kan reduceras genom ett system med endast en form av indexuppräkning skall i detta sammanhang övervägas. av det preliminära beslutet. Även rutinen för utbetalning Vidare skall utredningen enligt direktiven pröva om det är lämpligt att kommunerna obligatoriskt eller frivilligt övertar beslutanderätten i fråga om bostadslån till egnahem Vidare bör därvid de materiella förutsättningama för lån till egnahem övervägas i syfte att underlätta en decentralisering av beslutanderätten. Utredaren har med hänsyn till den korta tid som funnits till förfogande valt att genom en enkät till olika aktörer på bostadsmarknaden, kartlägga dessas syn- punkter och förslag. Enkäten har utsänts till ett flertal organisationer och företag varvid särskild vikt lagts på att få en rikstäckande information och även i detta sammanhang söka klarlägga i vad mån det förekommer regionala skillnader i rutiner och praxis. Enkätfrågoma har därefter genomgåtts i överläggningar med varje organisation och företag. Ytterligare en begränsning har skett med hänsyn till den tid som stått till utredarens förfogande. Utredningen har därför helt koncen- trerat arbetet till de frågor som hänför sig till ny- och ombyggnadslån för fler- bostadshus och småhus. Övriga lån och bidragsformer har således lämnats utanför. Resultatet av dessa överläggningar har resulterat i en mängd synpunkter och förslag till förändringar vilka varit mycket värdefulla för utredaren. Det har också framgått att det råder en mycket stor samstämmighet beträffande de faktorer som upplevs som hinder och onödig byråkrati. De överväganden som nu presenteras har först i skissfonn diskuterats med aktörerna på marknaden. De vid dessa tillfällen lämnade synpunktema har därefter övervägts före den nu föreliggande slutliga utformningen av förslaget.

11 Utredningen konstaterar slutligen att det under uuedningspexioden lagts fram både en boendekosmadsuuedning och flera skatteuuedningar. Någon möjlighet att inom ramen för detta uppdrag beakta dessa utnedningsförslag har av tidsskäl inte funnits. Om i dessa utredningar redovisade förslag helt eller delvis genomförs får övervägas huruvida detta då påverkar nu föreslagna handläggningsrutiner för lån och bidrag.

12 3. Aktörernas synpunkter och förslag De överläggningar som utredaren haft med aktörerna på bostadsmarknaden har gett vid handen att den långa tid som åtgår från upprättandet av en låneansökan tills beslut erhålles utgör ett allt större problem. Allmänt har aktörerna med stor samstärmnighet angivit rådande beslutsordning med preliminära, slutliga och utbetalningsbeslut såsom redan i sig innebärande en besvärande tidsutdräkt. Aktörema ser en reduktion av antalet beslut som en värdefull förändring. Vidare har problem redovisats beträffande samordningen av olika myndigheters beslut. Det gäller t ex bygglov och skyddsrumsbidrag samt uttagande av säkerheter. Stor enighet har även förelegat beträffande den mängd handlingar och uppgifter som skallsammanställas och lämnas in för att åstadkomma en komplett låneansökan. Man hari detta sammanhang redovisat de svårigheter denna uppgiftshantering innebär för sökanden samt ställt frågan i vad mån alla dessa uppgifter och handlingar verkligen granskas och bedöms vid handläggningen av ett låneärende. En annan fraga gäller samordningen mellan kommunernas fömiedlingsorgan och länsbostadsnämnderna. Arbetsfördelningen synes skifta i betydande grad i olika delar av landet. Vidare har framföns att stora olikheter förekommer mellan olika länsbostadsnämnder Generellt framförs ifråga om rutiner, krav på handlingar och praxis. att de oklara rutiner och skillnader i praxis som förekommer leder till en stor osäkerhet från Iånsökandens sida. Den långa tid som ett låneärende ligger hos myndigheterna medför även att de anbud som erhålles inte är rena utan ofta försedda med en mängd reservationer. Särskilt viktigt är att de i anbuden lämnade priserna inte gäller under så lång tid som krävs för ett lånebeslut. Dei ansökningarna redovisade priserna måste därför ofta omforhandlas vilket leder till reviderade ansökningshandlingar. Denna tidsdräkt leder till att projekten belastas med onödigt höga kostnader genom prisjusteringar. l-lärtill kommer den höga Icreditivräntan som belastar projekten under byggnadstiden och som tillförs produktionskostnaden. Andra fördröjande faktorer är bl a reglerna om kontroll av att upphandling skett i konkurrens. Systemet med s k nöjdförklaringar synes kunna undvaras. Aktörema, bl a Stockholms Kooperativa Bostadsföreningar, har genom konkreta exempel visat på kostnudskonsekvexisema av handläggningstidema. Redovisningarna visar att en månads förlängning av handläggningstiden medför att produktionskostnaden ökar med innemot l % av vid varje tidpunkt nedlagt kapital.

13 Då den totala tiden från och med upprättande av ansökan till utbetalning uppgår idag till mellan 12 och 24 månader betyder dessa kostnader att stora belopp onödigt belastar projekten. Dessa kostnader skall därtill finansieras med räntebidrag under en lang följd av år och den osubventionerade delen belastar de boende. Detta utan att de extra kostnaderna medfört några högre boendevärden. HSB har härutövcr till utredningen redovisat i vilken omfattning ändringar skeri det slutliga beslutet i förhållande till det preliminära. HsBzs studie omfattade 30 slumpvis utvalda ärenden avseende hyres- och bostadsrättshus. Studien visade att tillägg utöver index medgivits i ca 60 % av lånebesluten och med i medeltal kr per lägenhet motsvarande endast ca 1 % av produktionskostnaden. Av de lånebeslut där låneunderlaget understiger 125 % av schablonlåneunderlaget, har tillägg medgivits i 86 % av besluten. Studien visar således att smärre ändringar nu regelmässigt sker för projektförändri ngar och myndighetsåtgärder.

14 4. Nuvarande beslutsordning Ansökningsförfarandet beträffande bostadslån till ny- och ombyggnad regleras i förordningen (1986:694) om handläggning, förvalming m m av bostadslån och räntebidrag. Ansökan skall göras i enlighet med blanketter fastställda av plan- och bostadsverket. En ansökan skall enligt dessa bestämmelser ges in till kommunens förmedlingsorgan. Kommunen skall efter granskning därefter med av- eller tillstyrkan lämna över Iåneansökan till länsbostadsnämnden För beslut. På länsbostadsnämnden sker en både formell och materiell granskning. Denna granskning leder i många fall till olika typer av kompletteringsåtgärder. Både kotnrnunema och länsbostadsnämndema har till sin hjälp utarbetat olika typer av checklistor där alla handlingar och uppgifter fortecknats. Granskningen sker sedan i ett första steg mot dessa listor och saknas då någon uppgift föreläggs sökanden att komplettera med denna. Kompletteringsforelägganden sker både per telefon och skriftligen. Först sedan ansökan komplett påbörjas den materiella granskningen. Orsaken till denna tillsynes omständliga rutin är att ansökningarna i väldigt många fall upplevts som så ofullständiga att en materiell granskning varit omöjlig. För att komma till rätta med detta har här beskrivna checklistor och rutiner utarbetats. Den materiella granskningen leder slutligen till att länsbostadsnämnden fattar ett beslut i låneärendet. I normalfallet genomförs ovan beskrivna förfarande vid två tillfällen för varje objekt. Dels i form av ett preliminärt beslut grundat på en preliminär låneansökan före påbörjadet av de egentliga byggnadsarbetena och dels en slutlig ansökan med åtföljande slutligt beslut efter objektets färdigställande. Den preliminära ansökan är ofta förenad med reservationer för okända kostnader. Sådana reservationer accepteras i rådande regelsystem för erfarenhetsmässigt bedömda avvikelser i konkurrensupphandlade projekt intill en nivå om högst 2 % av husschablonen. Hänill kommer att även anbudsreservationer kan godtas av länsbostadsnämnden. En förutsättning är dock att sådana då måste vara prissatta med ett takbelopp. Den slutliga ansökan innehåller en redovisning av de faktiska kostnadema för projektets genomförande samt en redovisning för det fall eventuella reservationer önskas tas i anspråk. Därtill kommer ofta krav på höjning av låneunderlaget på grund av projektförändringar, trots att sådana under byggnadstiden skall anmälas och godkännas av länsbostadsnämnden. Sådana krav framställs dock ofta även i fall då varken anmälan eller godkännande skett. I en ärendetyp, låntagarbyggda egnahem, är förfarandet reducerat till ett beslutstillfälle.

15 För samtliga ärendetyper krävs dessutom en särskild ansökan om utbetalning av det beviljade lånet. Något formellt beslut med besvärshänvisning fattas ej på grunrd av denna ansökan utom då det är fråga om avslag. Har kommunen tillstyrkt utbetalning och ärendet i Övrigt komplett, utbetalas lånet. Utbetalningsansökan skall, på samma sätt som låneansökan, ställas till kommunexn för yttrande och vidare befordran till länsbostadsnämnden. Till ansökan om utbetalning skall fogas de säkerheter som föreskrivits i lånebeslutet. Säkerheten kan vara kommunal borgen (for de allmännyttiga företagen) eller pantrátt. Om pantrütn krävs skall pantbrev och giltigt gravationsbevis fogas till ansökan. Föreligger tillfälligt hinder mot att ställa föreskriven säkerhet kan lånet betalas ut mot en interimistisk säkerhet. Interimistisk säkerhet innebär att en godtagbar borgensman till staten utfäster sig att senast inom viss angiven tid ställa erforderlig säkerhet eller, om så ej sker, återbetala kapitalbelopp. upplupna räntor och andra med lånet förenade avgifter. I plan- och bostadsverkets anslagsframställning för budgetåret 1990/91 har i tabeller redovisats de aktuella handläggningstidema som i april 1989 gällde för de olika länsbostadsnämndema. Det kan noteras att skillnaderna är betydande. För flerbostadshus uppges handläggningstiden för preliminära låneansökningar om såväl ny- som ombyggnadslån ligga mellan 3 och 20 veckor och för slutliga ansökningar mellan 3 och 26 veckor. Tabellema återges i bilaga 2.

16 5. :ansökningshandlingar och blanketter Utredaren har genomfört en fullständig kartläggning och sammanställning av de blanketter och andra handlingar som enligt gällande regelsystem krävs för att en ansökan skall vara komplett. Den företagna inventeringen redovisas i sin helhet i bilaga 1. inventeringen har visat på en sådan mängd av olika handlingar och uppgifter att det förefaller nästan oundvikligt att en lâneansökan från början inte är komplett. Flera av de representanter för lånesökande som utredningen varit i kontakt med har också pekat pa de stora svårigheter som är förenade med att upprätta en komplett ansökan. Särskilt har poängterats att det i många fall upplevs som utomordentligt svårt att förstå meningen med de begärda uppgifterna. Då det dessutom för ett flertal uppgifter krävs uppskattningar och mer eller mindre välgrundade antaganden från lånsökanden för att överhuvud taget kunna prestera uppgifterna, ifrågasätts värdet av dessa. I vissa fall är det dessutom så att infordrade uppgifter inte ens beaktas vid lånegranskningen. Utredaren finner det utomordentligt angeläget att en kvalificerad sållning sker i de handlingar och uppgifter som nu krávs. Grundsatsen mäste härvid vara att endast de uppgifter krävs in som behövs for att kunna fatta ett riktigt lånebeslut. Uppgifterna skall vidare vara klara och entydiga samt upplevas som relevanta av lånesökanden. Kan detta mål nås kommer mycket av den tid som idag åtgår för kompletteringsförfarandet att sparas. De förslag som redovisas under punkt 7.3 under överväganden, bygger på tanken att de uppgifter som krävs för en korrekt låne- och pantvärdesberäkning i enlighet med den nya låneberäkningsmodellen givetvis måste finnas. Vidare maste finnas ett underlag för en fullgod kostnadsprövning. Härutöver behövs endast finnas vissa fonnella uppgifter beträffande fastigheten och dess ägare.

17 10 6. Rollfördelningen mellan kommuner och stat Kommunernas roll i låneadministmtivt hänseende fullgörs av de kommunala fömredlingsorganen. Principen i rådande system är att lane- och utbetalningsansökningar lämnas in till törmedlingsorganen vilka, efter granskning, med eget yttrande överlämnar ärendet till länsbostadsnämrxien för beslut. Den konkreta granskningen innebär kontroll av att ansökningarna är kompletta, att byggnadsprojektet överensstämmer med den kommunala bostadsplaneringen samt att bygglov beviljats. Vid ansökan om utbetalning av lån granskar kommunen att byggnadsprojektet genomförts i enlighet med låneansökan samt att godkänd slutbesiktning skett. Själva yttrandet är utfonnat såsom ett_kryss i en ruta på ansökan för antingen aveller tillstyrkan. Ett övergripande principiellt ställningstagande måste ske vid en bedömning av frågan om utvidgad beslutanderätt för kommunerna. Det gäller frågan om kommunerna skall gesrätt att självständigt besluta om lån vilka med automatik belastar statsfmansema med kostnader för ränrebidrag. Något återhallande incitament för kommunema torde inte finnas med rådande fmansieringssystem. Ett avsteg från principen att den som står för nredelstillskottet också skall ha beslutanderätten över medelsanvändnin gen låter sig givetvis göras men utredningen ñnner denna frågeställning vara av sådan övergripande karaktär att den faller utanför utredningens uppdrag. Frikornmuntörsöket: Ett antal kommuner har efter riksdagsbeslut försöksvis övertagit hela beslutanderätten till statliga bostadslån för lântagzrrbyggda egnahem. I dessa ärenden har länsbostadsnämndema tilldelats rollen som första besvärsinstans. Riksrevisionsverket har i en rapport Dnr 1987:1581 redovisat en utvärdering av denna försöksverksamhet. I denna rapport konstateras att reglerna för lån till låntagarbyggda egnahem är sa entydiga att utrymmet för skillnader i bedömningar är litet. Därför lämpar sig de låntagarbyggda egnahemmen for beslutsdelegering till kommunerna. Arbetstidsbespari ngen genom denna delegation är begränsad men servicen till låntagama bedöms kunna bli bättre. Riksrevisionsverket framhåller vissa allmänna synpunkter på kommunal beslutanderätt i bostadsfrnansieringsfrágor. Att kommunen medges rätt att besluta om bidrag av statliga medel är törknippat med komplikationer. Reglema är svåra att tillämpa, bredare överblick kan behövas, t ex vid förhandlingar med byggherrar m m.

18 Man kan också befara att kommunen ibland kan ha egenintressen i rollen som exploatör, ägare av bostadsföretag m m. Bostadsförsörjningsansvar och lojalitet med medborgarna kan också leda till för generös regeltollming. Förmedlingmrganen kan ibland antas ha svårare att upprätthålla integritet i myndighetsutövningen än länsbostadsnämnden. 11 Riksrevisionsverket framhåller vidare i rapporten att förutsättningar för kommunerna att ta på sig beslutsansvaret i vissa ärenden bör baseras på frivilliga åtaganden och på rätt för länsbostadsnämnden att delegera besluten. Gruppbyggda småhus lämpar sig inte enligt rapporten för kommunala beslut mot bakgrund av de behov av överblick som kostnadskontrollen innebär. En eventuell delegering till kommunema av beslutanderätt måste, enligt Riksrevisionsverket under alla förhållanden ske under insyn av länsbostadsnämnderrta.

19 7. överväganden Mot bakgrund av de synpunkter och förslag som framkommit under utredningsarbetet samt den i många fall avsevärda tidsvinst som synes möjlig att uppnå föreslås en förenklad beslutsordning. Den förenklade modellen avses att användas generellt för både ny- och ombyggnad och modellen omfattar hela rutinen från första ansökan till utbetalning av beviljad kredit. Förutom en förenklad beslutsmodell forordas att antalet uppgifter och handlingar som skall lcrävas in i samband med låneansökan skall reduceras samt att redovisningen av vissa uppgifter kan anstå fram till tidpunkten för utbetalning. Utredaren ñnner att ett grundläggande problem med den nuvarande beslutsordningen, med de omfattande kraven på uppgifter och handlingar, leder till att en mycket stor del av kommunernas och länsbostadsnämruiemas arbete i första hand koncentreras på en kontroll av att allt finns med, d v s att ansökan är komplett. En följd av den rådande ordningen är därmed också att en betydande del av alla ansökningar rnåste kompletteras för att bli formellt riktiga innan en konkret handläggning med kostnadsprövning m m kan ta vid. För en betydande del av alla ärenden innebär detta en fördröjning av besluten med i många fall flera månader. En stor del av den tid som i statistiken redovisas som handläggningstid, visar sig vid en närmare analys istället vara liggetid i avvaktan på komplettering och beredning. Redan regelsystemet i sig utgör således ett betydande hinder för en snabb och rationell handläggning av låneansökningar. Hämtöver har utredningen funnit en stor olikhet i praxis vad gäller krav på handlingar och uppgifter. Det har visat sig vara betydande skillnader mellan olika länsbostadsnämnder och kommuneri fråga om krav på handlingar. Dessa skillnader leder också till osäkerhet från sökandens sida, särskilt för dem som har kontakter med flera nämnder eller kommuner. Frågan uppkommer i dessa fall ständigt hur mycket som skall komma att krävas i ett enskilt fall och hur mycket tid dänned sökanden skall ägna åt upprättandet av låneansökan. Imånga fall synes lånsökanden upprätta vad som snarast kan betecknas som ett utkast till ansökan i avsikt att av kommunen eller länsbostadsnämnden få detaljerade listor på vad som krävs i det enskilda fallet. Det rådande systemet ger också stora möjligheter att komma igen med ytterligare yrkanden. Även de lånesökande bidrar i många fall till onödig tidsutdräkt. Detta genom att slutfakturering enligt gällande entreprenadvillkor skall ske senast inom 8 månader från enueprenadens färdigställande. En noggrann projektering medför färre ändrings- och tilläggsarbeten varför slutfaktmeringen torde avsevärt kunna påskyndas.

20 13 Trots regelbegränsningen vad avser möjligheten till ändring av ett preliminärt beslut till att enbart avse reservationer och anmälda projektförändringar synes en samlad bedömning från lånemyndighetema vara att det mesta tydligen kan rymmas inom projektförändringens klädedräkt. Utredaren ñnner det uppenbarligen vara så att gällande regler i dessa avseenden inte tillämpas på avsett sätt. Ytterligare ett skäl till ändring av ett preliminärt beslut anges vara ändringar av de kommunala besluten om anslutningsavgifter m m. Även från kommunalt håll bidrar således tvåbeslutsfomien till sena beslut. En förändring av beslutsmodellen kan bidra till en klarare kravnivå beträffande handlingar och uppgifter för låneansökan. Detta bör underlätta för byggherren och de granskande myndigheterna. Mindre tid behöver ägnas åt kompletteringsförfarandet och kommunerna kan satsa sina resurser på den utomordentligt viktiga frågan om byggnadskontroll och besiktning. En förändrad modell kan därmed skapa större förutsättningar för ett säkrare genomförande av ett enskilt byggnadsprojekt. Planeringsforutsättningama skulle bli mer fasta och den kraftigt kritiserade ryckigheten minska. Även hyresgästemas inflytande kommer härigenorn att öka då de intyg och yttranden som avges i inledningen av ett byggnadsprojekti högre grad än för närvarande, kan baseras på sådan information om projektet som sedan verkligen kommer till utförande. Utredaren vill sammanfattningsvis peka på att det synes sannolikt att alla parter med dagens system räknar med att det går att vid den slutliga låneansökan yrka och beviljas tillägg av allehanda skäl. Med föreslagen förändring av beslutsordningen till ett ettbeslutssystem skulle denna möjlighet i normalfallet bortfalla och de olika inblandade parterna därmed bli tvungna att fatta sina beslut tidigare och att, inte minst viktigt, sedan stå fast vid dem. För att fullt ut följa en sådan linje bör även nuvarande möjligheter till reservationer och tillägg för projektförändringar slopas. De situationer där sådana förändringar kan vara motiverade bör hänföras till en särskild omprövningsmöjlighet. Reglerna om omprövning måste därför ses över och bearbetas så att det klart framgår i vilka situationer och vilka lcrlterier som skall möjliggöra omprövningar av lånebeslut. Slutligen har utredningen från aktörerna på marknaden sökt få uppgifter om vilka kostnader som är förenade med den rådande beslutsmodellen. Av intresse är att, mot bakgrund av de tider som redovisats i plan- och bostadsverkets anslagsframställning, få ett grepp om hur stora de kostnader är som belastar ett projekt för varje månad som återgår för lånehanteringen. Enligt samstätruniga uppgifter ökar produktionskostnaden för ett projekt med cirka 1 % per månad på vid varje tidpunkt nedlagt kapital. Då hanteringstidema på länsbostadsnämnderna varierar på sätt som redovisats i kap 3 ligger kostnadsökningen i intervallet l - 12 %. Att med säkerhet fastställa den genomsnittliga kostnadsökningen har inte utredningen haft tidsmässiga möjligheter att utreda, men redan nivåema talar för det angelägna att övergå till en enklare beslutsmodell.

21 De tidsbetingade kostnadsökningarna blir heller inte föremål för kostnadsprövning då den till stor del ryms inom index. Kostnadsökningarna belastar därmed direkt de boende i form av högre boendekostnader och därtill statskassan i form av ökat räntebidrag. Som en följd härav kan även kostnaden för bostadsbidrag komma att påverkas. 7.1 Ettbeslutsmodellen Huvudtanken i den föreslagna modellen är att det skall lämnas endast ett lånebeslut i varje ärende. Resterande åtgärder skall endast ha karaktären av verkställighet av detta beslut. Utredaren gör den bedömningen att varje objekts specifika förut- sättningar bör vara väl kända och dokumenterade i det skede ett förfrågnings- underlag upprättas. Projekteringen vid delad eller generalentreprenad har byggherren själv ombesörjt och utan en noggrann sådan torde inga anbud kunna in- fordras. Vid totalentreprenad räknar entreprenören på ett pris mot bakgrund av det byggnadsprogram som byggherren har skrivit Byggherren måste i detta program ha angett inom vilka ramar han avser att genomföra programmet, både vad avser kostnad och kvalitet. I samband med att anbud inkommit torde byggherren därmed ha det underlag som krävs för hans eget beslut om att genomföra ett projekt. Därmed torde också det nödvändiga underlaget finnas for att upprätta en låneansökan. Utredaren föreslår vidare, vilket utvecklas närmare nedan under 7.3, vissa förändringar vad gäller det underlag som skall presenteras i samband med låneansökan. Denna låneansökan skall efter beredning ligga till grund för ett lånebeslut. Detta beslut skall sedan ligga till grund för utbetalning när projektet färdigställa. Den i lånebeslutet beviljade krediten och fastställda räntebidragsunderlaget skall endast indexjusteras i samband med utbetalningen. Utredaren finner inte heller skäl att bibehålla det tillägg som nu schablonmässigt utgår för vinterrnerkostnader i de fall byggnadsarbeten påbörjats under viss tid av året. Detta tillägg synes tveksamt då i stort sett alla projekt till någon del genomförs vintertid, även om i sig vissa byggnadsåtgärder är mer klimatkänsliga än andra. De merkostnader som är förenade med vinterarbeten är vanligtvis medkalkylerade i samband med anbudsgivningen. Det ekonomiska värdet av detta tillägg synes således tveksamt i relation till de besparingar som en mer rationell beslutsmetod kan innebäraför att utjämna vissa regionala skillnader kan i stället att de kallare regionerna generellt kompenseras för klimatbetingade merkostnader genom en höjd ortskoefñcient.

22 15 Utredaren ser givetvis vissa svårigheter då det gäller att vid låneansökan ge exakta kostnadsuppgifter. De ekonomiska vinster som följer med en snabbare utbetalning samt att hela förfarandet med slutlig ansökan borttas torde dock innebära en så atuaktiv handläggningsordning att parterna pâ marknaden kan acceptera den. Givetvis finns risken att sökanden försöker att gardera sig mot oväntade kostnadsökningar genom att redan i ansökan kalkylera in sådana. Risken bör dock bedömas mot bakgrund av att länsbostadsnämnderna skall utöva en kritisk kostnadskontroll. Detta redovisade antagande stöds även av den HSB-studie som redovisats i kap 3. Av den framgår att ändringsfrekvensen är betydande på grund av projektförändringar och myndighetsåtgärder men att omfattningen inskränker sig till ca l % av produktionskostnaden. En betydande del av det arbete som idag läggs ner på granskning och diskussioner med lånesökanden i samband med det slutliga lånebeslutet har uppenbarligen sin grund i dels ej tillräckligt ornsorgsfull projektering och dels kunskapen om att det först vid det slutliga länebeslutet som lâne- och subventionsgraden fastställs. Utredaren vill beträffande möjligheten till omprövning anföra att en generös sådan sannolikt skulle leda till att manga, kanske flertalet, projekt skulle bli föremål för sådan ansökan. De positiva effekterna av den föreslagna beslutsmodellen skulle därigenom riskera att utebli. Omprövningsmöjligheten bör därför bli ytterst snävt begränsad. Omprövning bör endast kunna ske i sådana ärenden där förutsättningarna för projektets genomförande radikalt förändrats under byggnadstiden. Det bör här vara fråga om oväntade händelser eller förhållanden som avsevärt påverkar kostnaden för genomförandet. Det bör således vara frågan om tillkommande kostnader som äventyrar projektets genomförande och som inte kunnat förutses vid omsorgsfull projektering eller genomförande. Exempel på detta kan vara ombyggnad av kulturhus där brister i exempelvis bärighet inte observerats vid projekteringen samt att sökanden visar att projekteringen utförts på sedvanligt fackmässigt sätt. För kategorin myndighetsbeslut bör omprövning endast kunna komma ifråga för fomiella beslut av generell karaktär, d v s lagstiftningsâtgärder såsom exempelvis forändringari arbetarskyddslagstiftning, momsförändringari den del dessa ej täcks av index och investeringsavgifter. Utredaren vill i detta sammanhang peka på det förhållandet att omprövning i här beskrivet avseende innebär en förnyad prövning av låneärendet om förutsättningarna för projektet ändrats. För det fall lånemyndigheten skulle fattat ett felaktigt beslut finns i förvaltningslagen (1986:233) regler om överklagande och omprövning.