Familjecentrerat arbetssätt - Familjecentral Samverkanstorget.se

Transkript

1 Inspirationsseminarium tisdag 3 juni 2014 Familjecentrerat arbetssätt - Familjecentral Samverkanstorget.se Medverkande: Moderator - Lars Gelander verksamhetschef Angereds Närsjukhus Ing-Marie Wieselgren projektchef SKL Vibeke Bing folkhälsovetare, författare Åsa Lundqvist planeringsledare socialresursförvaltning Göteborg Anna-Karin Bragd Utvecklingsenheten för barns ohälsa och rättigheter (f.d. Hälsoäventyret Oasen ) Familjecentraler - Västra Frölunda, Lindome, Bergsjön, Hjällbo Dokumentation och sammanställning av Julia Allheim och Anja Stjernholm, studenter vid Göteborgs Universitet, Folkhälsovetenskapligt program. Inledning: Syfte Lars Gelander, moderator Seminariet inleddes av Lars Gelander, ordförande i temagruppen Barn och Unga som är ett samarbete mellan kommuner i Göteborgsområdet och Västra Götalandsregionen. Deras uppdrag är att hitta samverkansmöjligheter för barn och familjer och målet är att alla barn och unga ska lyckas i skolan. Detta kräver att det finns ett fokus på alla olika dimensioner kring barnen. Vad är det i din organisation som arbetar för barns möjligheter att lyckas i skolan? Vilka mål kan ni sätta upp i er organisation som stärker det arbetet? Closing the gap Ojämlik hälsa i Göteborg med barn och familj som utgångspunkt Åsa Lundquist, Social resursförvaltning Hälsa är en mänsklig rättighet. Att minska skillnaderna i hälsa ger vinster för både individen och samhället. OECD liksom Världsbanken och WHO lyfter frågan om vikten av att minska de sociala skillnaderna. Om beslutsfattare väljer att investera i hälsa kan skattepengar användas till annat än att lösa de problem som uppstår på grund av social ojämlikhet. Göteborgs stad har som prioriterat 1

2 målområde att minska skillnaderna i hälsa. Balansen mellan det individuella och det samhällsekonomiska perspektivet är alltid viktigt. På befolkningsnivå följer hälsan en social gradient som beror på samhällelig hierarki. Det grundar sig i makt, kontroll och resurser och hur dessa är fördelade i samhället. Den sociala gradienten kan förklaras som en trappa där varje trappsteg utgör en position i samhället och dessutom ett visst hälsoläge. För varje trappsteg kan man se en skillnad i hälsa. Högst upp på trappan befinner sig de med hög utbildning, god ekonomi och mycket makt i samhället, ju längre ner på trappan desto lägre är utbildningsnivå och desto sämre är ekonomi och makt. Den sociala gradienten förklarar hälsa till större del än andra betydande faktorer. Det är viktigt att komma ihåg att det här mönstret syns på befolkningsnivå, en individs hälsa kan inte bedömas utifrån social position, däremot kan risken för ohälsa till viss del bedömas. I Göteborg har det sedan 1992 skett en positiv ekonomisk utveckling, dock har inte alla invånare fått ta del av den vilket visar att de sociala klyftorna och hälsoskillnaderna har ökat. Barnen påverkas av föräldrarnas situation och sin omgivning och tidigt i livet bestäms barns framtida livsstilsval och hälsoutveckling. Sociala skillnader, och därmed olika uppväxtvillkor, finns i hela Göteborg men också inom varje stadsdel. Skillnader kommer alltid att finnas i ett samhälle, men när de blir för stora blir det ett problem och det kan vi se i Göteborg. Diskussion: Kommer funktionsnedsättning kopplat till hälsa finnas med i den kommande rapporten som utarbetas? Svar: Det är svårt att få fram data vilket tyvärr innebär att vi inte kommer att kunna ha med det i den utsträckning som vi önskat men det kommer att finnas med. På grund av dubbel utsatthet genom en låg position i trappan tillsammans med funktionshinder är det en mycket viktig grupp att synliggöra. Hur ska vi som träffar människor på arbetet hjälpa dem att ta ett trappsteg upp? Svar: Som individ kan man hjälpa till genom att vara medveten om och fundera över: var på trappan befinner sig de grupper jag möter? Vilka skillnader kan jag se? Diskussion: - Tidiga insatser i tidig ålder gör störst skillnad. - Forskning talar om effektiva insatser både på ett generellt plan men även selektiva insatser. Insatser ska vara riktade till alla men graden av utsatthet avgör den individuella insatsen. Alla familjer och barn har drömmar om framtiden men ändå syns dåliga skolresultat. Detta blir en kraschlandning för många familjer. Hur hjälper man till att undvika det? Svar: Skolan eller familjer kan inte lösa problemet på egen hand. Man behöver jobba på alla fronter. Det finns drömmar och potential hos unga och vi måste skapa möjligheter att kunna bidra till att alla unga lyckas i skolan. 2

3 Rätt stöd i rätt tid på rätt plats Ing-Marie Wieselgren, SKL Psykisk hälsa är på väg att bli den viktigaste samhällsfrågan och är avgörande för hur mycket man kan vara delaktig i samhället. Den psykiska hälsan påverkas av många faktorer; exempelvis arbete, utbildning, livshändelser och familj. Samhället har genomgått stora förändringar men hjärnan ser likadan ut som den gjorde på stenåldern. Idag finns stora förväntningar och det ställs höga krav, vi kan fråga oss om hjärnan överbelastas. Vi ska inte stoppa utvecklingen men vi behöver lära oss att hantera den på ett hälsosamt sätt. Fundera över hur du kan hjälpa och uppmuntra barnen du möter att låta hjärnan vila. Är din arbetsplats hjärnergonomisk - för dig, för personalen, för barnen? Det finns fler möjligheter än någonsin för barn och unga men samtidigt också en större utsatthet och fler krav än tidigare. Psykisk ohälsa ökar bland unga, inte bara den upplevda utan också allvarliga hälsotillstånd som kräver sjukhusvistelser. Psykisk hälsa är avgörande för att lyckas i skolan. Västra Götaland har problem med första linjen. Idag hänvisas man till primärvården men resurserna där räcker inte till. Kan vi göra familjecentraler till första linjen och hur kan familjecentraler arbeta preventivt för att förebygga psykisk ohälsa? Vi vill alla barnens bästa och bör därför arbeta tillsammans med detta. Lagstiftningen ser till barnets, inte organisationens, bästa. Om vi ska nå målet att alla barn ska lyckas i skolan måste vi samarbeta gränsöverskridande och tvärprofessionellt. Idag kommer barnen till skolan som ett blankt blad och barn med särskilda behov missgynnas av systemet. Genom ett samarbete mellan BVC, förskola och skola slipper barn uppleva misslyckanden innan behoven förstås och hen kan från början få den hjälp och stöd som krävs för att lyckas i skolan. Om alla barn ska ha samma förutsättningar måste vi ha verktyg för att se allas behov. Diagnostisering och medikalisering av sjukdomar som ADHD ökar. Förr var det de fysiskt klena som var sjuka men idag är det individer som har svårigheter att hantera informationssamhället som blir sjuka. Vad är det egentligen som gör oss sjuka? Är det rimligt att ställa diagnoser när människor inte matchar samhällets krav? Genom att anpassa samhället och individualisera insatser ges alla en chans att nå sin fulla potential och känna sig behövd. Generella insatser behöver en gemensam ledning och styrning. Våra organisationer behöver en gemensam behovsbild och känna till vilka glapp som finns för att möjliggöra förändring. Organisationer har olika kulturer och arbetssätt och vi behöver ha fördragsamhet för varandras kulturer och se vad det är vi ska göra tillsammans. Det är ett pussel som måste läggas och för att lyckas måste vi alla ha samma bild framför oss. Vi måste tänka som ett lag; spela på din medspelares bästa fot, inte bara din egen. Sluta inte här! 3

4 FN:s konvention om barnets rättigheter från teori till praktik Anna-Karin Bragd FN:s barnkonvention antogs 1990 i Sverige och är juridiskt bindande på alla samhällets nivåer. Sverige är bra på att erkänna att konventionen ska följas men FN:s barnkommitté har kritiserat Sverige för att inget händer. Regeringen har markerat 2014 som barnkonventionens jubileumsår för att driva arbetet med barns rättigheter framåt. På alla samhällsnivåer ska beslut fattas utifrån barns bästa. Kunskapen om barns rättigheter ska öka hos både barn och vuxna. Varje enskilt barn ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter. Barnen behöver känna att det är dem man vänder sig till. Vi behöver gå från teori till praktik, skapa dialog och reflektion. Vad får dina tankar om barnets rättigheter för konsekvenser i dina handlingar? Barnkompetens och barnrättskompetens är två olika saker. Viktiga frågor att ställa är: Hur högt prioriterar vi barns rättigheter i vår verksamhet? Hur fattar vi beslut om vad som är barnets bästa? Vilka resurser avsätter vi för de här frågorna, finns barnen med i vår budget? Hur informerar vi det enskilda barnet och de vuxna runt barnet om dess rättigheter? Synen på barn påverkar, vad har jag för syn på barn? Vad har jag för syn på konventionen? Konventionen innehåller 54 artiklar och de måste ses i sin helhet, varje rättighet förhåller sig till andra. En handbok i hur man ska tolka artiklarna och hur man kan implementera och arbeta med rättigheterna har getts ut som en del av arbetet att driva arbetet framåt. Ett familjecentrerat arbetssätt som sätter barnet och barns rättigheter i centrum är ett steg i rätt riktning. Vinster med samverkan kring de små barnen ur ett jämlikhetsfolkhälso- och barnperspektiv Vibeke Bing Familjecentralen jobbar på första våningen, både bildligt och bokstavligt. Där arbetar mödravårdscentral, barnavårdscentral, öppna förskolan och socialtjänsten. Arbetet på en familjecentral är gränsöverskridande genom att flera organisationer och professioner arbetar och samverkar under samma tak. Aktörerna är inte bara de olika yrkesgrupperna utan även föräldrarna och barnen bidrar till resultatet. Samarbetet gynnar professionell utveckling och bidrar till att de olika yrkesgruppernas uppdrag fullföljs på ett bättre sätt. Undersökningar visar att familjecentraler erbjuder fler föräldragrupper, att fler pappor deltar i dessa och att anmälningar till socialtjänsten sker oftare än hos motsvarande organisationer som inte ingår i en familjecentral. 4

5 Till familjecentralen är alla familjer med barn från noll till fem år välkomna. Familjecentrerat arbetssätt har ett hälsofrämjande perspektiv och insatser för barn och unga tar hela familjer och dess livsvillkor i beaktning. Målet är att förbättra uppväxtvillkoren för barnet genom att stärka familjen. Föräldrarna/vårdnadshavare ses som barnets viktigaste resurs och därefter barnets sociala nätverk. Centralen är en nära mötesplats och ett socialt nätverk. Det ska vara lätt att komma dit och få service och ska vara en del av varje barnfamiljs vardagsliv. Familjecentralen Trädet, Västra Frölunda På Familjecentralen Trädet i Västra Frölunda har man en styrgrupp som utgörs av fyra chefer och folkhälsoutvecklare. Familjecentralen har valt att inte ha någon samordnare utan all personal skiftar i uppgiften som språkrör mellan styrgruppen och övrig personal. Alla anställda är dessutom involverade i beslutsfattande och tid för möte varje vecka är avsatt. På dessa möten skiftar man mellan husmöten, handledning och kvalitetsutveckling. Beslutsprocesserna kan bli långa men det slutgiltiga resultatet blir oftast också bättre. Tystnadsplikten mellan professionerna har lösts genom att informera familjen om den samverkan som sker och då brukar ett samtycke till att bryta tystnadsplikten inte vara något problem. Det som personalen själva framhäver är att familjecentralen är en platt verksamhet med låga trösklar vilket gör det lätt att fråga varandra i de olika professionerna. Det blir lättare att utnyttja varandras kompetenser. På Trädet har man kvällskurser i pedagogisk familjedokumentation där föräldrar får hjälp att själva dokumentera barnets första tid och reflektera kring denna. Resultatet blir en fotodagbok på barnets första år som blir en gåva från föräldern till barnet. En handbok för hur man arbetar med pedagogisk familjedokumentation har utformats. På dagtid arbetar centralen även med frukostklubbar och föräldragrupper. Familjecentralen Fyrklövern, Lindome Familjecentralen har funnits sedan Här deltar alla yrkesgrupper i föräldragrupperna har man valt att fokusera extra på barnkonventionen och man lyfter en artikel från barnkonventionen vid varje föräldraträff för att medvetandegöra sig själva och föräldrarna att fokusera på barnets bästa. Man diskutterar hur man arbetar med frågan och vad som kan förbättras. I samverkan ingår också biblioteket som har barnkonventionen som ett av sina styrdokument och tillhandahåller böcker på 27 olika språk. Fyrklövern arbetar också aktivt med genusfrågor och normer. Familjecentralen Bergsjön Familjecentralen är belägen i ett mångkulturellt område. 94 procent har utomnordisk härkomst och det är viktigt att tänka på att invandrare inte är en homogen grupp. Här finns över hundra kulturer med olika syn på barnuppfostran m.m. Genom rutinbesöken på BVC och MVC och med öppna förskolan lyckas man nå grupper som generellt sett anses vara svåra att nå. Aktiviteter som erbjuds är: - Frukost med inbjuden gäst. Gästen kan vara en dietist, bibliotekarie, polis eller annan yrkesverksam. Genom samtal och dialog kan det ge upplysning, kunskap och ett ökat förtroende för myndigheter. - Hälsosam lunch. Aktiviteten är riktad till föräldrar och barn med behov av särskilt stöd. Luncherna lagas av alla deltagare tillsammans. - Svenska på flekis är en mycket uppskattad verksamhet med många besökare där en pensionerad SFI-lärare lär ut svenska till föräldrar som inte har rättigheter till SFI- 5

6 utbildning. Här får exempelvis asylsökande och föräldralediga möjlighet att lära sig det svenska språket. - Babyflekis. Varje onsdag har man babyöppet och pratar om sömn, samlevnad och den första tiden som förälder. - Studiecirkel. Handlar om att stärka föräldrars roll i det mångkulturella Sverige. Deltagarna får kännedom om sina rättigheter och skyldigheter. Familjecentralen Hjällbo På familjecentralen i Hjällbo har man ett utökat uppdrag att även arbeta med barn 6-12 år. Det finns flera drivkrafter som gör att föräldrar till barn som är över fem år behöver erbjudas stöd. Det är en stor utmaning att få föräldrar att komma. Andra stora bekymmer, som brist på boende och traumatiska händelser överskuggar behovet av föräldrastöd. Personer med bakgrund i länder med opålitliga myndigheter har en rädsla för myndigheter och vad hjälp kan innebära. På centralen vill man vara en brygga för att hjälpa familjer att komma rätt och de som kommer till centralen är tacksamma. Personalen arbetar för att identifiera problemet, ge information, råd och stöd och man upplever att man hittar andra lösningar än vad man hade gjort utan centralens samverkan. Man följer med i utvecklingen vilket ger trygghet och kontinuitet. Genom att utöka stödet kan man ha ett närmare samarbete med skolan och skolhälsovården. De olika yrkesgrupperna träffas två timmar en gång i månaden. Då tar man upp barnärenden och konkreta situationer. Prioriteringar görs för vad man bör arbeta med och man bjuder in personer med yrken som t.ex. psykolog för föräldrarna. När man arbetar tillsammans utvecklas man tillsammans, vi har förståelse för varandras yrkesprofessioner men pinkar inga revir. Frågor som diskuterades i bikupor: Hur kan det främjande och förebyggande arbetet stärkas ytterligare och bli ännu vassare? Vilka möjligheter till samordnade tidiga insatser finns i din stadsdel? Hur säkrar vi att de mest utsatta grupperna får del av detta arbete? Hur arbetar du och dina kollegor med barnkonventionen i vardagen? Hur kan barnen känna av detta? Hur når man dem som är svårast att nå? Hur ser behovet ut av strukturerad samverkan i din stadsdel/kommun? Hur skulle den kunna utvecklas? Uppsummering Lars Gelander, moderator Anknytning är en grund för psykisk hälsa. Lars Gelander menar, utifrån egen erfarenhet, att psykisk ohälsa kan ses på barnens vikt- och längdkurva. Vi behöver lägga fokus på friskfaktorer, hur kommer det sig att en del kan vara utsatta för många riskfaktorer men ändå ha en bra hälsa? Barndomen kan vara avgörande och där kan vi göra en förändring, det är inte tillräckligt bra idag. De är viktigt att redovisa och återkoppla vad nyttan är med det vi gör. Om vi överger ett arbetssätt måste det bidra till något bättre, det är då också försvarbart att 6

7 lägga extra pengar på. Livslängd avgörs inte av genetik, utan till stor del på bekräftelse på att man är behövd. Om man redan som barn ser att man inte kommer att vara behövd genom livet, vilken framtidstro kommer det barnet att ha och vilken hälsa kommer personen att få? Vi måste lägga fokus på barnen och lyssna på dem. Föräldrar upplever att de inte har någonstans att vända sig när barnen passerat en viss ålder, därför behövs utvidgat arbete för högre åldrar än fem år. Vi vill skapa arenor som gör hälsokedjan hel. Unga ska känna att de lyckas, kriterier för det är t.ex. att ha vänner, föräldrar som stöttar, psykisk hälsa, framtidshopp, bekräftad, närvaro i skolan, koncentrationsförmåga och drömmar. Det krävs en by för att fostra ett barn 7