Ekonomiska drivkrafter i bostadsbidragssystemet

Transkript

1 Rapport 2012:6 Ekonomiska drivkrafter i bostadsbidragssystemet En utvärdering av individuella inkomstgränser för makar med barn

2 Rapport 2012:6 Ekonomiska drivkrafter i bostadsbidragssystemet En utvärdering av individuella inkomstgränser för makar med barn En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen Stockholm 2012

3 Rapporten kan beställas från Inspektionen för socialförsäkringen. Beställningsadress: Inspektionen för socialförsäkringen Box Stockholm Telefon: E-post: Rapporten kan laddas ner från Inspektionen för socialförsäkringen Tryckt av E-print Stockholm 2012

4 Innehåll Generaldirektörens förord... 5 Sammanfattning... 7 Summary Inledning Bakgrund Bostadsbidragssystemet Reformen Individuella inkomstgränser Övriga regelförändringar Reformens genomförande Utvärderingsstrategi Hur påverkade regelförändringen bostadsbidraget Vilken effekt kan vi förvänta oss? Data och metod Resultat Effekten på arbetsutbudet Känslighetsanalys Effekten på försörjningsstöd Effekten på separationsbenägenheten Övergripande slutsatser och diskussion Referenser Bilagor Bilaga 1, Bostadsbidragsreglerna i korthet... 44

5 Bilaga 2, Deskriptiv statistik Bilaga 3, Modellspecifikationer... 48

6 Generaldirektörens förord Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. Med systemtillsyn avses granskning av om regelverket tillämpas korrekt och enhetligt. Med effektivitetsgranskning avses granskning av om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet. Individuella inkomstgränser i bostadsbidraget infördes den 1 januari De innebär att inkomstprövningen inte längre baseras på hushållets sammanlagda inkomster, utan storleken på bostadsbidrag baseras i stället på hur inkomsten i hushållet är fördelad mellan den sökande och den medsökande. Ett huvudmotiv bakom regelförändringen var att göra det lönsammare med förvärvsarbete. Det ansågs inte rimligt att subventionera familjer där någon av föräldrarna själv väljer att vara hemma på hel- eller deltid. När förslaget diskuterades, restes två farhågor. Eftersom reformen på kort sikt minskade den disponibla inkomsten för många hushåll, befarades en övervältring av försörjningsbördan på försörjningsstödet (tidigare socialbidrag). Eftersom reformen medförde att separationer blev lönsamma, var en annan risk att antalet skenseparationer skulle öka. Den utvärdering som redovisas i föreliggande rapport visar att reformen var framgångsrik när det gäller att öka deltagandet i arbetslivet och då i synnerhet för kvinnor. Belastningen på försörjningsstödet ökade visserligen det första året efter reformen, men redan det andra året försvann denna ökning för att det tredje förbytas i sin motsats. 5

7 Antalet separationer i den grupp som berördes av reformen har dessutom minskat, sannolik till följd av högre och stabilare inkomstförhållanden. Den samlade bedömningen är alltså att reformen var lyckad. Rapporten har skrivits av Cecilia Enström Öst. Stockholm i mars 2012 Per Molander 6

8 Sammanfattning Individuella inkomstgränser i bostadsbidragssystemet infördes den 1 januari De innebär att inkomstprövningen inte längre baseras på hushållets sammanlagda inkomster vilket den tidigare gjorde, utan storleken på bostadsbidrag baseras nu i stället på hur inkomsten i hushållet är fördelad mellan den sökande och den medsökande. Motivet till regelförändringen var att det inte ansågs rimligt att via bostadsbidrag subventionera familjer där någon av föräldrarna själv väljer att vara hemma på hel- eller deltid. Ett ytterligare syfte med regelförändringen var att stärka arbetslinjen genom att minska den privatekonomiska förlust i form av kraftigt reducerat bostadsbidrag som kan uppkomma om en förälder vill övergå från hemarbete till förvärvsarbete. I rapporten analyseras tre olika frågor relaterade till individuella inkomstgränser. Först analyseras huvudsyftet till att reformen genomfördes: effekten på arbetsutbudet. Sedan analyseras den eventuella förekomsten av två icke önskvärda men möjliga bieffekter av individuella inkomstgränser: effekten på behovet av försörjningsstöd och effekten på separationsbenägenheten mellan makarna. Resultaten från studien visar positiva effekter på hushållens arbetsutbud redan ett år efter det att reformen genomfördes. Dessa positiva effekter ökar ytterligare de nästföljande två åren. Effekterna på arbetsutbudet är positiva både för män och kvinnor och effekten är större för kvinnor än för män. Initialt ser man att reformen ökat inkomsten från försörjningsstöd. Denna effekt försvinner dock två år efter reformen för att ytterligare ett år senare visa på en minskning i försörjningsstöd som en effekt av det ökade arbetsutbudet. Slutligen ger resultaten inget stöd för att reformen ökat separationsbenägenheten. Man ser i stället en minskad separationsbenägenhet hos de hushåll som påverkats av reformen. Slutsatsen av denna rapport är att individuella inkomstgränser är ett effektivt sätt att stärka arbetslinjen och öka arbetsutbudet. Det kan 7

9 vara av politiskt intresse att överväga om en regel liknande individuella inkomstgränser skulle kunna vara effektiv för att stärka arbetslinjen och minska bidragsberoendet också inom andra inkomstprövade förmåner. 8

10 Summary This report analyzes the economic incentives of individual income limits in the Swedish housing allowance system. Individual income limits were introduced in the housing allowance system on nuary 1st, They imply that the amount of housing allowance for which a household is eligible is now based on how the income of the household is divided between the applicant and the co-applicant, instead of being based on the household s total income level. The reason for this reform was that it was not considered reasonable to subsidize households where one parent chooses to stay at home fullor part-time. Another objective was to strengthen the work first principle by reducing the private economic loss that may arise in the form of a sharply reduced housing allowance if a parent wants to change from house work to paid work. Three different issues related to individual income limits are analyzed in this report. Firstly, the main purpose of the reform is analyzed, i.e., the effect on labour supply. Secondly, the existence of two undesirable but still possible side-effects of the individual income limits is analyzed, i.e., the effect on social welfare and the effect on the tendency to separate. The result from this study shows positive effects on the household labour supply, an effect that is positive for both men and women. Furthermore, the effect on labour supply is greater for women than for men. The results show that initially the reform increased the income from social welfare. However, this effect disappeared two years after the reform, and another year later the results showed a decrease in social welfare as a consequence of the increased labour supply. Finally, the results show no indications of an increase in the propensity to separate among the allowance recipients as a result of the reform. 9

11 The conclusion from this study is that individual income limits seem to be an efficient way of strengthening the work first principle and to increase the labour supply. It may be of political interest to consider whether a reform like individual income limits might be an efficient way to strengthen the work first principle and reduce the welfare dependency also within other benefits. 10

12 1 Inledning Socialförsäkringens utformning kan påverka individers och hushålls drivkraft att arbeta på många olika sätt. Ett alltför omfattande socialförsäkringsskydd kan innebära att motivationen till eget arbete minskar. Arbete har emellertid länge utgjort basen för den svenska välfärdsstaten, och fokus har riktats mot hur bidragssystem bör utformas för att bevara drivkraften till arbete och samtidigt minimera möjligheterna till fusk. Fokus i den här rapporten ligger på det svenska bostadsbidraget. Avsikten med bostadsbidraget är i första hand att det ska ge möjlighet för resurssvaga hushåll att efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder. Bostadsbidraget ska även bidra till att ge barnfamiljer en ekonomisk grundtrygghet under en period som de har en stor försörjningsbörda. 1 Barnfamiljer och ungdomshushåll utan barn där de sökande fyllt 18 men inte 29 år kan få bostadsbidrag. Storleken på bidraget är beroende av inkomst, förmögenhet, boendekostnad, boendesituation, bostadsyta och storleken på familjen. Bostadsbidraget administreras sedan 1994 av Försäkringskassan. Inom bostadsbidragssystemet har flera reformer genomförts men den mest genomgripande kom till stånd år Huvudsyftet med den reformen var att bromsa statens utgifter för bostadsbidrag. Detta skulle ske genom att träffsäkerheten för bidraget skärptes, samtidigt som reglerna enligt regeringen skulle underlätta kontroll och förebygga överutnyttjande. 2 En av de förändringar som genomfördes var införandet av individuella inkomstgränser för makar och sammanboende med barn. Den här regelförändringen innebar att inkomstprövningen inte som tidigare bara skulle baseras på hushållets sammanlagda inkomster, utan på vardera makens inkomst och på hur 1 Prop. 1995/95:186 s. 19 och bet. 1995/96:BoU11 s Prop. 1995/96:186. s

13 inkomsten i hushållet är fördelad mellan dem. Ett motiv till denna förändring var att reducera de stora marginaleffekter som är förknippade med bostadsbidraget och istället stimulera personer med låg eller ingen egen försörjning att öka sitt arbetsutbud och därmed ytterligare minska bidragsberoendet. Den tidigare konstruktionen av bostadsbidraget ansågs medföra att bidraget fungerade som en subvention till de hushåll där någon av föräldrarna själv valde att inte arbeta. Det ansågs inte rimligt att subventionera en minskning av arbetsutbudet till mycket låga nivåer. 3 Regelförändringen har medfört att nästan hushåll beräknas ha fått ett lägre bostadsbidrag vilket har inneburit besparingar på cirka 420 miljoner kronor på årsbasis, det vill säga 120 miljoner kronor mer än vad förslaget ursprungligen beräknades medföra. 4 Regeln om individuella inkomstgränser har fortfarande samma utformning som vid införandet Effekten av individuella inkomstgränser på arbetsutbudet har tidigare studerats i en magisteruppsats från Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet. Den studien hade en delvis annan utvärderingsstrategi än denna rapport, men resultaten visade på en positiv effekt av individuella inkomstgränser på 5 arbetsutbudet. Syftet med föreliggande utvärdering är att undersöka betydelsen av ekonomiska incitament i det svenska bostadsbidragssystemet utifrån olika perspektiv. Dels analyseras om det huvudsakliga syftet med att införa individuella inkomstgränser har uppnåtts, det vill säga om regelförändringen har haft någon effekt på arbetsutbudet, dels analyseras den eventuella förekomsten av två icke önskvärda men möjliga bieffekter av individuella inkomstgränser. Det första exemplet på bieffekt är att reformen i stället skulle leda fram till ett ökat beroende av försörjningsstöd, mer vardagligt benämnt socialbidrag, som en effekt av det minskade bostadsbidraget. 6 En ytterligare bieffekt som analyseras är om regelförändringen har medfört en ökad benägenhet att separera. Detta skulle kunna vara ett sätt att undkomma en minskning i bostadsbidrag på grund av individuella inkomstgränser, eftersom ensamstående inte omfattas av regelförändringen. 3 Prop. 1995/96:186. s Boverket (2006). 5 Moberg (2010). 6 Med försörjningsstöd menas all ekonomisk hjälp enligt socialtjänstlagen (Socialtjänstlagen 2001:453). 12

14 Rapporten är strukturerad på följande sätt. I kapitel 2 beskrivs kortfattat det svenska bostadsbidragssystemet, regeln om individuella inkomstgränser samt ges en översikt över de övriga förändringar som 1997 års reform av bostadsbidragen innebar. Kapitel 3 presenterar utvärderingsstrategin och kapitel 4 presenterar data och metod. I kapitel 5 presenteras resultaten. Rapporten avslutas med en kort diskussion. Den som vill ha en översiktlig bild av rapporten och dess resultat kan med fördel begränsa sig till att läsa inledning och bakgrund samt avslutande diskussion. 13

15 14

16 2 Bakgrund 2.1 Bostadsbidragssystemet Bostadsbidraget är ett bidrag som behovsprövas på individnivå men är riktat till hushåll. Det består av tre delar: ett bidrag för bostadskostnaden, ett särskilt bidrag för hemmavarande barn 7 och ett umgängesbidrag till dem som har barn som inte stadigvarande bor i hushållet. 8 Storleken på bidragen är beroende av antalet barn i hushållet. Bidraget för bostadskostnaden är dessutom beroende av storleken på bostadskostnaden, om man bor i hyresrätt, bostadsrätt eller äganderätt, samt hur stor bostadsytan är. Man måste också som huvudregel bo och vara folkbokförd på den adress man söker bidrag för. Det maximala bostadsbidrag som ett hushåll är berättigat till fås genom att summera de tre bidragsdelarna. Det kan uppgå till maximalt kronor per månad, se tabell 1. 9 Eftersom bostadsbidraget är en inkomstprövad förmån kommer det maximala bostadsbidraget att minskas för de hushåll som har inkomster över en viss inkomstgräns. Denna inkomstgräns är beroende av om man är ensamstående eller make eller sammanboende med barn (se tabell 1). Man söker bostadsbidrag utifrån de inkomster man tror att hushållet kommer att ha under året. Om inkomsterna sedan visar sig avvika från denna uppskattning, kan man få betala tillbaka delar av bidraget om man fått för mycket eller få en extra utbetalning om det visar sig att man är berättigad till ett högre bostadsbidrag. 7 Barn får räknas in i hushållet till och med den månad då de fyller 18 år. Barn över 18 år får räknas in om de får studiehjälp eller förlängt barnbidrag (95 Kap. 5. Socialförsäkringsbalken (SFB)) Kap. 2. SFB. 9 Summan av de tre delarna i bostadsbidraget, det vill säga bidraget för bostadskostnaden samt bidragen för hemmavarande barn respektive umgängesbarn, kommer hädanefter att benämnas maximalt bostadsbidrag. Med det menas alltså det bostadsbidrag ett hushåll teoretiskt sett är berättigad till innan man tagit hänsyn till inkomstprövningen. 15

17 Antal hushåll med bostadsbidrag har minskat sedan slutet av talet. Minskningen beror bland annat på att hushållens inkomstnivå har höjts samtidigt som inkomstgränsen för maximalt bostadsbidrag har varit oförändrad under den här tidsperioden. Drygt hushåll fick bostadsbidrag i december Merparten av dessa var ensamstående med barn. Makar och sammanboende med barn motsvarade cirka 25 procent av alla hushåll med bostadsbidrag och de fick i genomsnitt cirka kronor i bostadsbidrag per månad under år En mer detaljerad men kortfattad beskrivning av bostadsbidragets regelverk före och efter reformen 1997 samt regelverkets nuvarande utformning återfinns i bilaga 1. Tabell 1. Maximalt bostadsbidrag, inkomstgräns för maximalt bostadsbidrag och maximal bidragsgrundande inkomst i nuvarande bostadsbidragssystem Antal barn i hushållet Maximalt bostadsbidrag Kr/månad Maximal bidragsgrundande årsinkomst Kr/år 1 hemmavarande barn hemmavarande barn eller fler hemmavarande barn Hushållstyp Inkomstgräns för maximalt bostadsbidrag Kr/år Ensamstående med barn Makar med barn /make 10 Försäkringskassan (2011). 16

18 2.2 Reformen 1997 Före reformen 1997 fick makar och sammanboende tillsammans ha lika höga inkomster som ensamstående innan det maximala bostadsbidraget började reduceras. Inkomstgränsen låg då på kronor per år före skatt, och det maximala bostadsbidraget minskades med 20 procent av hushållets inkomster som översteg denna inkomstgräns Individuella inkomstgränser När individuella inkomstgränser för makar och sammanboende med barn infördes 1997 sattes inkomstgränsen till kronor per år för vardera maken. Inkomstgränsen för ensamstående låg kvar på kr. Dessa inkomstgränser gäller fortfarande. Detta innebär att storleken på bostadsbidraget är beroende inte bara av hushållets totala inkomst utan också av hur inkomsten är fördelad mellan makarna. Vid inkomstprövningen minskas det maximala bostadsbidrag hushållet är berättigat till med 20 procent av vardera makens inkomst som överstiger kronor. 12 Detta innebär att det maximala bostadsbidraget minskas med 20 öre för varje krona av vardera makens inkomst som överstiger kronor Övriga regelförändringar Individuella inkomstgränser var inte den enda förändring som genomfördes i bostadsbidragssystemet vid reformen De övriga regelförändringarna var emellertid inte direkt knutna till hushållens inkomster eller till inkomstfördelningen mellan makar. Däremot blev bostadsbidraget vid reformen preliminärt med möjlighet för Försäkringskassan att återkräva utbetalt bidrag i efterhand. 13 Detta sker efter en så kallad avstämning, det vill säga sedan taxerad årsinkomst har fastställts för utbetalningsåret. 11 Inkomst i detta fall avser bidragsgrundande inkomst (BGI). BGI är inkomst före skatt och är summan av inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet, inkomst av kapital samt vissa tillägg som 80 procent av bidragsdelen av studiemedel och 15 procent av den del av en eventuell förmögenhet som överstiger kronor. (97 Kap. 2. SFB.) Kap. 15. SFB Kap SFB. 17

19 En annan regelförändring som infördes vid reformen 1997 var en begränsning av den bidragsgrundande bostadsytan. Motiveringen till detta var att bidragssystemet inte skulle finansiera bostadsytor som i betydande grad översteg den norm där varje barn ska kunna ha tillgång till ett eget rum. 14 Begränsningen i bostadsyta innebär att man vid beräknandet av den bidragsgrundande boytan bortser från den del av bostadskostnaden som avser boyta över en viss gräns, se bilaga 1. Det infördes också nya regler för beräkning av den bidragsgrundande bostadskostnaden för boende i egnahem och bostadsrätt. Tidigare hade det inte tagits hänsyn till den del av räntan som utgör en kompensation för inflation. I de fall det i bostadskostnaden ingår kostnader för räntor gäller sedan 1997 att en schablonmässigt bestämd procentsats ska dras av från räntekostnaden vid beräkning av den 15 bidragsgrundande bostadskostnaden. 2.3 Reformens genomförande Tiden för Försäkringskassan att genomföra de regelförändringar som infördes vid reformen 1997 var kort. 16 Informationen som försäkringskassorna gick ut med var i huvudsak riktad till de hushåll som redan fick bostadsbidrag. Dessa hushåll fick under 1996 två broschyrer, en i juni och en i oktober, som innehöll information om de individuella inkomstgränserna. Eftersom informationen om reformen kom i nära anslutning till reformens införande har hushållen sannolikt endast i mycket begränsad utsträckning hunnit anpassa sig till reformen redan innan den trädde i kraft. Finns en effekt av reformen bör den därmed kunna fångas i analysen. De totala kostnaderna för Försäkringskassans informationsinsatser uppgick till kronor, det vill säga ungefär 1 procent av de 17 besparingar man uppskattat att reformen medförde. 14 Detta innebär att hushåll med 1 barn ska bo i 3 rum och kök för att inte räknas som trångbodda, hushåll med 2 barn i 4 rum och kök, 3 barn i 5 rum och kök och så vidare (Prop. 1995/96:186. s.37). 15 Prop. 1995/96:186. s Detta avsnitt bygger på intervju från en anställd på Försäkringskassan. 17 Riksförsäkringsverket (1997). s

20 3 Utvärderingsstrategi 3.1 Hur påverkade regelförändringen bostadsbidraget Tabell 2 visar hur införandet av individuella inkomstgränser påverkar ett hushålls bostadsbidrag, givet en viss hushållsinkomst. De tre hushållen i exemplet har en total bidragsgrundande hushållsinkomst på kr/år vilket var gränsen för oreducerat maximalt bostadsbidrag före reformen. Hushållens inkomster är emellertid fördelade på olika sätt mellan makarna. I panel A ges exempel där makarna har lika stora inkomster. I panel B tjänar make 1 den större delen av hushållets inkomst och i panel C bidrar make 1 med hela hushållets inkomst. Störst minskning i bostadsbidrag ses i panel C där hushållets totala inkomst är fördelad på bara den ena maken. 19

21 Tabell 2. Exempel på hur inkomstprövningen med individuella inkomstgränser kan påverka bostadsbidraget för makar/sammanboende med barn. Där inget annat anges avses kronor/år, före skatt Panel A Make1 Make2 Totalt Bidragsgrundad inkomst Minskat bostadsbidrag pga. individuella inkomstgränser Panel A. Hushållets totala bidragsgrundande inkomst är fördelade lika på båda makarna, det vill säga 50 % av inkomsten på respektive make. Panel B Make1 Make2 Totalt Bidragsgrundad inkomst Minskat bostadsbidrag pga. individuella inkomstgränser Panel B. Hushållets totala bidragsgrundande inkomst är fördelad på båda makarna men övervägande på make 1, i detta exempel drygt 70 % av inkomsten på make 1och knappt 30 % av inkomsten på make 2. Panel C Make1 Make2 Totalt Bidragsgrundad inkomst Minskat bostadsbidrag pga. individuella inkomstgränser Panel C. Hushållets totala bidragsgrundande inkomst är fördelad på bara make 1, det vill säga 100 % av inkomsten på make 1 och 0 % av inkomsten på make 2. 20

22 Figur 1 illustrerar ytterligare hur individuella inkomstgränser kan påverka ett hushålls bostadsbidrag, givet olika hushållsinkomst och fördelning av hushållsinkomst mellan makarna. Störst förlust får hushåll med en hushållsinkomst om cirka kronor per år och där ena maken har hela inkomsten. Dessa hushåll förlorar kronor per år i bostadsbidrag på den individuella inkomstgränsen. Effekten av individuella inkomstgränser Minskning i bostadsbidrag pga. individuella inkomstgränser, [% av hushållsinkomsten]. 12,0% 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% 0,0% Hushållsinkomstens fördelning mellan makarna, make 1/make 2, [%]: 100/0 80/20 60/40 50/50 Hushållsinkomst före skatt, kr/år Figur 1. Minskningen i bostadsbidrag som en följd av individuella inkomstgränser givet olika hushållsinkomster och olika fördelning av hushållsinkomsten mellan makar I den analys som följer utnyttjas det faktum att reformen på olika sätt påverkade hushåll med samma bidragsgrundande hushållsinkomst men med olika inkomstfördelning mellan makarna. Genomgående i studien benämns de hushåll med makar som fick bostadsbidrag i december 1996 men som inte fick ett sänkt bostadsbidrag på grund av individuella inkomstgränser för jämförelsegrupp och de makar med bostadsbidrag som fick ett sänkt bostadsbidrag för behandlingsgrupp. I tabell 2 skulle således hushållet i Panel A ingå i jämförelsegruppen medan hushållen i Panel B och C tillhöra 21

23 behandlingsgruppen. Detta illustreras också i figur 1 där effekten av individuella inkomstgränser illustreras vid olika hushållsinkomst och fördelning av inkomst mellan makar. Vid en helt jämn inkomstfördelning, då makarna har samma inkomst (panel A i tabell 2) får hushållen ingen minskning i bostadsbidrag, det vill säga de ligger på x- axeln i figur 1. De hushåll som teoretiskt sätt förlorar mest på reformen (panel C i tabell 2) illustreras med kurvan 100/0 i figur 1. Däremellan finns ett antal kombinationer av inkomster mellan makar som innebär olika grad av minskning i bostadsbidrag som en effekt av individuella inkomstgränser. I analysen utnyttjas också det faktum att responsen på reformen är olika för olika hushåll beroende på inkomsternas fördelning mellan makarna och hushållets totala bidragsgrundande inkomst vid reformens införande (se tabell 2 samt figur 1). Det är därför möjligt att definiera olika jämförelsegrupper beroende på i vilken grad de påverkades av regelförändringen. Det är också möjligt att beräkna i kronor hur stor förlust i bostadsbidrag som individuella inkomstgränser har medfört för ett specifikt hushåll (se exemplen i tabell 2). Storleken på denna förlust kan uttryckas som andel av hushållets bidragsgrundande inkomst vid reformens införande. 3.2 Vilken effekt kan vi förvänta oss? Bostadsbidraget är ett inkomstberoende bidrag som minskar när individen respektive hushållet ökar sitt arbetsutbud. Detta kan antingen leda till att man arbetar mer för att kompensera för förlorade inkomster eller att man arbetar mindre eftersom det inte fullt ut lönar sig att arbeta mer. 18 Ett av skälen till att införa individuella inkomstgränser var att det inte ansågs rimligt att via bostadsbidrag subventionera hushåll där någon av föräldrarna själv väljer att minska sin arbetstid till mycket låga nivåer. Ett ytterligare skäl var att minska de marginaleffekter som genom det tidigare bostadsbidragssystemet ansågs uppkomma för de föräldrar som ville söka sig ut på arbetsmarknaden. 19 De individuella inkomstgränserna konstruerades så att de skulle innebära en drivkraft för hushåll att ha en mer jämn fördelning mellan makarnas arbetsutbud. Regelförändringen kan därmed ha medfört att makar som inte tidigare arbetat nu i större utsträckning har etablerat sig på arbetsmarknaden för att försöka uppnå en jämnare fördelning 18 För en pedagogisk genomgång av arbetsutbudseffekter se Björklund et al. (2006). 19 Prop. 1995/96:186. s

24 av arbetsutbudet inom hushållet. Vidare kan individuella inkomstgränser medföra att båda makarna i hushållet ökar sitt arbetsutbud för att kompensera för inkomstbortfallet. Efterfrågerestriktioner på arbetsmarknaden som kan medföra svårigheter att få ett arbete kan dock leda till att den make som redan har en etablering på arbetsmarknaden ensam kompenserar hushållets bidragsförlust genom att arbeta mer. 23

25 24

26 4 Data och metod Data som har använts i den här studien är hämtade från Försäkringskassans bostadsbidragsdatabas. Uppgifter om ålder, kön och födelseland samt detaljerade uppgifter om hushållssammansättning, inkomst och bostadssituation för de hushåll som beviljats bostadsbidrag har inhämtats från databasen, liksom uppgifter om vid vilken tidpunkt bidraget beviljades. Dessa uppgifter har kombinerats med uppgifter från Försäkringskassan om årsinkomst (pensionsgrundande inkomst och inkomst av tjänst) och utbildningsnivå samt uppgifter från Socialstyrelsen över erhållet försörjningsstöd. Urvalet består av makar och sammanboende med hemmavarande barn som fått bostadsbidrag i december 1996 (det vill säga månaden innan individuella inkomstgränser infördes) samt har en total bidragsgrundad hushållsinkomst över kronor per år. Hushåll med lägre bidragsgrundad inkomst påverkades inte av inkomstprövningen, varken före eller efter reformen och omfattas därför inte. Studenter har exkluderats från urvalet, eftersom deras incitament att öka arbetsutbudet kan tänkas avvika från andra hushålls incitament. Även hushåll där båda makar är födda i utomeuropeiska länder har exkluderats från urvalet för att undvika risken att fånga effekten av till exempel kulturella skillnader i attityden till arbete eller andra skillnader som skulle kunna medföra svårigheter att renodla en eventuell effekt av själva reformen. 20 Hushållen har följts från och med år 1994 och längst till och med år Data bildar därmed en så kallad panel, där bostadsbidrags- 20 Det är kutym inom den här typen av studier att homogenisera urvalet i så stor utsträckning som möjligt. Att exkludera hushåll eller individer från utomeuropeiska länder i arbetsmarknadsstudier tillhör vanligheterna. Alla analyser har dock också genomförts med dessa hushåll inkluderade i urvalet. Detta förändrade inte våra slutsatser snarare blev effekten på arbetsutbudet större. Dock blev resultatet inte stabilt när kontrollvariabler inkluderades i modellen. Detta tyder på att man fångar andra effekter än just effekten av reformen. 21 Före år 1994 administrerades bostadsbidraget av Boverket och data från denna tidsperiod är inte tillgänglig. 25

27 tagarnas arbetsmarknadsstatus, deras inkomster i form av försörjningsstöd samt deras hushållssammansättning kan följas under tre år före ( ) och tre år efter ( ) att individuella inkomstgränser infördes. Totalt innehåller urvalet hushåll. Arbetsutbudet definieras i analysen utifrån årsinkomst av tjänst. Detta har sina begränsningar eftersom en förändring i inkomst inte behöver vara korrelerat med en förändring i arbetad tid. Önskvärt hade naturligtvis varit att ha tillgång till information om arbetad tid. I analysen jämförs förändringen i inkomst från tjänst och försörjningsstöd samt separationsbenägenhet före och efter reformen mellan hushåll som påverkades av individuella inkomstgränser (behandlingsgruppen) och hushåll som inte påverkades (jämförelsegruppen). Den här ansatsen innebär att behandlingsgruppens förändring före och efter reformen jämförs med samma förändring för jämförelsegruppen. Genom att använda sig av en jämförelsegrupp är det möjligt att kontrollera för eventuella gemensamma trender i till exempel arbetsutbud eller konjunktur för de båda grupperna. Förändringen hos jämförelsegruppen visar den gemensamma trenden och förändringen hos behandlingsgruppen visar både den gemensamma trenden samt effekten av reformen. En eventuell påverkan av en reform kan därmed isoleras. 22 I bilaga 2 redovisas behandlings- och jämförelsegruppernas sammansättning med avseende på antal barn, ålder, utbildningsnivå, boende etc. Som framgår av tabellen B2 i bilaga 2 är behandlings- och jämförelsegrupperna relativt lika varandra. Den skattade modellen tar emellertid också hänsyn till att det kan finnas icke-observerbara faktorer som skiljer grupperna åt samt att hushåll där inkomsten av tjänst är olika fördelad mellan makarna också kan skilja sig åt i andra avseenden vilket i sin tur kan påverka inkomstutvecklingen. En mer detaljerad presentation av de metoder och modeller som analyseras i denna rapport återfinns i bilaga 3. Figur 2 visar hur den genomsnittliga inkomsten av tjänst (hushållets totala inkomst av tjänst) har ökat från år 1994, uppdelat på behandlingsgrupp och jämförelsegrupp. På detta översiktliga sätt kan man notera en relativt kraftig ökning i löneutvecklingen hos behandlingsgruppen ett år efter att individuella inkomstgränser infördes. 22 Ansatsen går i den internationella litteraturen under namnet difference-in-difference analysis (Meyer 1995). 26

28 15 Genomsnittlig nominell löneutveckling 10 (sammanlagd hushållsinkomst) mätt från föregående år. [%] 5 Behandlingsgrupp Jämförelsegrupp Inkomstår Figur 2. Genomsnittlig nominell löneutveckling (total inkomst av tjänst i ett hushåll), mätt från föregående inkomstår, för behandlingsgrupp och jämförelsegrupp Vidare visar en jämförelse av behandlingsgruppens respektive jämförelsegruppens genomsnittliga inkomst av försörjningsstöd att behandlingsgruppen minskade sin inkomst av försörjningsstöd med nästan 20 procent efter reformen, medan samma siffra för jämförelsegruppen är 10 procent. Detta resultat överensstämmer med det översiktliga mönster som illustreras i figur 2; ett ökat arbetsutbud bör minska beroendet av ekonomiskt bistånd. En jämförelse av separationsfrekvensen mellan behandlingsgruppen och jämförelsegruppen ger också vid handen att cirka 8 procent av hushållen i behandlingsgruppen hade separerat två år efter reformen, medan samma siffra för jämförelsegruppen är nästan 11 procent. Detta skulle tyda på att individuella inkomstgränser har haft en positiv effekt på arbetsutbudet, vilket i sin tur har genererat ett minskat beroende av försörjningsstöd. Samtidigt finns det inte några tecken på en ökad separationsbenägenhet. För att kunna uttala oss mer säkert om effekterna av individuella inkomstgränser har dock en rad mer omfattande analyser genomförts. Resultatet från ett urval av dessa analyser redovisas i följande kapitel. 27

29 28

30 5 Resultat 5.1 Effekten på arbetsutbudet I den första modellen som skattas fångas den genomsnittliga effekten av reformen för behandlingsgruppen. Effekten är skattad både med och utan bakgrundsvariabler enligt följande: 1) på hushållets totala inkomst av tjänst, 2) separat på kvinnors respektive mäns inkomst av tjänst, samt 3) ett, två respektive tre år från det att reformen genomfördes. Även om det enligt tabell B2 framgår att behandlingsgruppen och jämförelsegruppen är mycket lika varandra, inkluderas bakgrundsvariabler för att ta hänsyn till vissa observerbara faktorer som ändå skiljer grupperna åt. De bakgrundsvariabler som inkluderas är antal barn (både hemmavarande samt umgängesbarn), yngsta barnets ålder, äldsta makens ålder, högsta utbildning i hushållet, bostadstyp, boyta, boendekommun indelat efter arbetsmarknadsområden samt antal månader hushållet ifråga erhållit bostadsbidrag före reformen. Hushållens bidragsgrundade inkomst före reformen är också inkluderad i modellen för att ta hänsyn till att effekten på arbetsutbudet bör variera beroende på nivån på inkomst före reformen eftersom effekten på arbetsutbudet bör vara starkt förknippad med vilken arbetsmarknadsanknytning man hade innan reformen. De redovisade resultaten anger effekten av reformen på arbetsutbudet. En siffra som är större än noll ska tolkas som en procentuell ökning i inkomst av tjänst och en siffra mindre än noll som en minskning i inkomst av tjänst. Effekten av reformen ges av variabeln Reform 23 men även av variabeln Reform_inkomst 24. Variabeln Reform ger den genomsnittliga effekten av reformen och variabeln Reform_inkomst mäter den marginellt avtagande effekten av individuella inkomst- 23 En så kallad dummyvariabel är inkluderad för behandlingsgruppen och antar värdet 1 om hushållet tillhör behandlingsgruppen och 0 om hushållet tillhör jämförelsegruppen. 24 Reform_inkomst är en så kallad interaktionsvariabel som kontrollerar för behandlingsgruppens bidragsgrundade inkomst (i tiotusentals kronor) innan reformens införande. 29

31 gränser inom den grupp av hushåll som påverkades av reformen, det vill säga om effekten ser olika ut beroende på inkomstens storlek vid reformens genomförande, se vidare bilaga 3. Teoretiskt förväntas ett ökat arbetsutbud efter reformen men att effekten, på hushållsnivå, av reformen ska minska med bidragsgrundad inkomst eftersom hushåll med högre inkomster inte bör vara lika känsliga för en förändring i inkomst som hushåll med lägre inkomster. Den sistnämnda effekten bör då fångas av variabeln Reform_inkomst. I tabell 3 presenteras den genomsnittliga effekten av individuella inkomstgränser på makarnas totala arbetsutbud ett år efter reformen (kolumn 1 och 2), två år efter reformen (kolumn 3 och 4) samt slutligen tre år efter reformen (kolumn 5 och 6). Alla analyser genomförs med och utan bakgrundsvariabler. Resultaten är de förväntade, det vill säga statistiskt säkerställda och positiva effekter av reformen på arbetsutbudet som dock avtar med ökad inkomst före reformen. Effekten ökar något över tid, vilket visar att det tar tid att öka sitt arbetsutbud. Resultaten är också stabila och i stort sett det samma när bakgrundsvariabler inkluderas i modellen. I kolumn 1 och 2 redovisas till exempel den genomsnittliga effekten av reformen ett år efter dess införande. Resultatet visar att individuella inkomstgränser ökade hushållens genomsnittliga arbetsutbud med knappt 25 procent (0,236 utan bakgrundsvariabler och 0,213 med bakgrundsvariabler) och effekten avtar med knappt 1 procent (-0,009 utan bakgrundsvariabler och -0,008 med bakgrundsvariabler) för varje tiotusentals kronor i bidragsgrundad inkomst före reformen. Detta motsvarar en genomsnittlig ökning med cirka kronor i årsinkomst av tjänst som en effekt av reformen ett år efter dess införande. Motsvarande effekt tre år efter reformen är drygt dubbelt så stor. Vid högre inkomster (inkomster över kronor) kommer effekten på arbetsutbudet att reduceras till noll på grund av den marginellt avtagande effekten av inkomst. 30

32 Tabell 3. Genomsnittlig effekt på hushållets totala arbetsutbud, ett, två respektive tre år efter reformens införande Variabler 1 år efter reformen 1 år efter reformen 2 år efter reformen 2 år efter reformen 3 år efter reformen 3 år efter reformen Reform 0,236** 0,213** 0,464*** 0,482*** 0,525*** 0,555*** Reform_inkomst -0,009** -0,008** -0,027*** -0,027*** -0,033*** -0,034*** Kontroll för inkomstnivå före reformen Övriga bakgrundsvariabler Nej Nej Nej Not: * anger statistisk signifikans på 10 procentnivån, ** anger statistisk signifikans på 5 procentnivån och *** anger statistisk signifikans på 1 procentnivån. I tabell 4 redovisas motsvarande resultat för mäns respektive kvinnors arbetsutbud. 25 Den genomsnittliga effekten av reformen visar positiva effekter på arbetsutbudet. Resultaten är stabila och i stort sett desamma när bakgrundsvariabler inkluderas i modellen. Störst genomsnittlig effekt syns för kvinnor ett år efter reformen, en ökning av arbetsutbudet med ungefär 55 procent (0,568 utan bakgrundsvariabler och 0,503 med bakgrundsvariabler). Tre år efter reformens införande är den genomsnittliga effekten på kvinnors arbetsutbud negativ (-0,037 utan bakgrundsvariabler och -0,039 med bakgrundsvariabler), den är dock inte statistiskt säkerställd. I stället ökar effekten för kvinnor signifikant med inkomsten före reformen medan effekten för männen är marginellt avtagande, något som skulle kunna vara ett tecken på en utjämning av inkomst av tjänst mellan makar mannen i hushållet hade i 75 procent av fallen högre inkomst än kvinnan före reformen. Den sammanlagda effekten av reformen är positiv både på mäns och kvinnors arbetsutbud men vid högre inkomster kommer effekten på arbetsutbudet för männen att reduceras till noll. 25 Observera att resultatet på kvinnors och mäns arbetsutbud inte direkt går att relatera till resultatet på hushållets totala arbetsutbud, tabell 3, eftersom det inte finns något som säger att denna effekt bör vara additiv samt att det på grund av regelns utformning spelar roll hur makarna matchas med varandra. 31

33 Tabell 4. Genomsnittlig effekt på mäns respektive kvinnors arbetsutbud, ett, två respektive tre år efter reformens införande Effekten på männens arbetsutbud Variabler 1 1 år efter reformen 2 1 år efter reformen 3 2 år efter reformen 4 2 år efter reformen 5 3 år efter reformen 6 3 år efter reformen Reform 0,333*** 0,312*** 0,277** 0,320*** 0,213 0,266** Reform_inkomst -0,012*** -0,010** -0,020*** -0,021*** -0,026*** -0,028*** Kontroll för inkomstnivå före reformen Övriga bakgrundsvariabler Nej Nej Nej Effekten på kvinnors arbetsutbud Variabler 1 1 år efter reformen 2 1 år efter reformen 3 2 år efter reformen 4 2 år efter reformen 5 3 år efter reformen 6 3 år efter reformen Reform 0,568*** 0,503*** 0,272** 0,243* -0,037-0,039 Reform_inkomst -0,001 0,001 0,036*** 0,036*** 0,062*** 0,063*** Kontroll för inkomstnivå före reformen Övriga bakgrundsvariabler Nej Nej Nej Not:* anger statistisk signifikans på 10 procentnivån, ** anger statistisk signifikans på 5 procentnivån och *** anger statistisk signifikans på 1 procentnivån. 32

34 5.1.1 Känslighetsanalys Avgörande för att resultaten ska tolkas som effekter av individuella inkomstgränser är att den använda modellen till fullo lyckas kontrollera för andra faktorer som påverkar löneutvecklingen i de olika grupperna. En vanlig metod för att försäkra sig om att så är fallet är att studera effekten av en så kallad fiktiv reform (också kallad placeboreform), det vill säga man låtsas i sin modell som om att reformen infördes några år tidigare än den faktiskt gjordes. Om det inte finns några effekter av denna fiktiva reform, stärks trovärdigheten i de resultat som presenteras. Om det däremot finns effekter av den finns det anledning att misstänka att de uppskattade effekterna på arbetsutbudet är uttryck för något annat än regelförändringen individuella inkomstgränser. För att undersöka detta analyseras effekten av en sådan fiktiv reform av individuella inkomstgränser den 1 januari 1995, alltså två år innan den verkligen genomfördes. Jämförelsegrupp och behandlingsgrupp består av samma hushåll som i tidigare analys. Den genomsnittliga effekten av denna fiktiva reform analyseras efter ett respektive två år från reformens införande. Resultaten från denna analys visar emellertid inte på några statistiskt säkerställda effekter. Detta ger således stöd för de resultat som presenteras i denna rapport. Alla analyser har också genomförts endast på den grupp som har löneinkomster, det vill säga de hushåll som inte hade någon inkomst av lön exkluderades. Detta hade dock inte någon väsentlig effekt på de resultat som har presenterats här. Man kan också beräkna den ekonomiska förlusten i minskning av bostadsbidrag på grund av individuella inkomstgränser i procent av den bidragsgrundande inkomsten före reformen. 26 I tabell 5 presenteras effekten av den ekonomiska förlusten tre år från att reformen infördes, för hela hushållet samt uppdelat på kvinnor och män. Även här har analysen genomförts både med och utan bakgrundsvariabler, det vill säga antal barn (både hemmavarande samt umgängesbarn), yngsta barnets ålder, äldsta makens ålder, högsta utbildning i hushållet, bostadstyp, boyta, boendekommun indelat efter arbetsmarknadsområden samt antal månader hushållet 26 Man har beräknat förlusten i kronor (minskat bostadsbidrag) av att individuella inkomstgränser infördes och sedan dividerat denna summa med den bidragsgrundade inkomsten före reformen för att ta reda på hur stora förlusterna var som andel av hushållens inkomst. 33

35 ifråga erhållit bostadsbidrag före reformen. 27 Effekten av reformen ges av variabeln Förlust som anger minskningen i bostadsbidrag som andel av den bidragsgrundade inkomsten före reformen i procentenheter. Resultatet visar statistiskt säkerställda och positiva effekter på arbetsutbudet som i genomsnitt är störst för kvinnorna. Resultaten är i huvudsak desamma oavsett om kontrollvariabler inkluderas i modellen. För varje procentenhet i ekonomisk förlust som reformen genererar ökar hushållets totala arbetsutbud med cirka 3,0 procent (0,028 och 0,035). Detta motsvarar en genomsnittlig ökning av hushållets arbetsutbud med cirka kronor tre år efter reformen, vilket stämmer 28 väl överrens med det tidigare resultat som presenterats i tabell 4. Tabell 5. Genomsnittlig effekt på arbetsutbudet av förlusten i procent av hushållets inkomst före reformen, 3 år efter reformens införande Variabler Hushållets totala arbetsutbud Hushållets totala arbetsutbud Mäns arbetsutbud Mäns arbetsutbud Kvinnors arbetsutbud Förlust 0,028*** 0,035*** 0,012* 0,016** 0,203*** 0,229*** Kvinnors arbetsutbud Bakgrundsvariabler Nej Nej Nej Not:* anger statistisk signifikans på 10 procentnivån, ** anger statistisk signifikans på 5 procentnivån och *** anger statistisk signifikans på 1 procentnivån. 27 Bidragsgrundad inkomst innan reformen är inte inkluderad som kontrollvariabel i detta fall eftersom den är korrelerad med reformvariabel när förlusten beräknas i procent av inkomst på detta sätt. 28 Figur 1, tidigare i rapporten, visar att, givet en viss bidragsgrundande inkomst före reformen, förlorar hushållet mer i bostadsbidrag ju ojämnare inkomstfördelningen är mellan de olika makarna. Genom att dela upp behandlingsgruppen efter hur inkomsten mellan makar är fördelad på detta sätt kan man också tydligare undersöka hur effekten av reformen påverkas av att man före reformen har någon form av arbetsmarknadsanknytning, även om den inte är stark. Sådana analyser har genomförts, men resultatet från dessa analyser presenteras inte i denna rapport utan kan erhållas från författaren vid förfrågan. Man kan dock kortfattat sammanfatta dessa resultat på följande sätt: Störst effekt på arbetsutbudet ses hos de hushåll där makarna före reformen har en relativt sett jämn fördelning av inkomst mellan sig, det vill säga båda makar har någon form av arbetsmarknadsanknytning före reformen även om den är svag. En positiv men lägre effekt noteras hos de hushåll där endast ena maken genererar en inkomst. Detta skulle kunna vara ett resultat av en efterfrågerestriktion eller tröskeleffekt utav att ha varit frånvarande från arbetsmarknaden under en period. 34

36 5.2 Effekten på försörjningsstöd Med försörjningsstöd menas all ekonomisk hjälp enligt socialtjänstlagen. 29 Försörjningsstöd är ett behovsprövat stöd som den som har ekonomiska problem kan få från sin kommun. 30 Det är hushållets gemensamma inkomster och besparingar som ligger till grund för prövningen av försörjningsstöd. Grundprincipen är att var och en i hushållet är skyldig att efter förmåga bidra till sin försörjning. Detta innebär att försörjningsstöd blir aktuellt först när andra inkomster som arbetsinkomst eller inkomst från andra generella förmåner inte är tillräckliga för att täcka hushållets försörjning. I de fall en sökande kan söka andra bidrag, som till exempel bostadsbidrag, ska detta också göras. 31 Hur mycket försörjningsstöd som erhålls under ett år skiljer sig mycket mellan bidragstagarna. Vissa behöver bara ett litet belopp som komplement till andra inkomster, medan försörjningsstöd för andra står för den huvudsakliga inkomstkällan. 32 Effekten av individuella inkomstgränser på försörjningsstöd har analyserats på samma sätt som arbetsutbudet, se bilaga 3. I tabell 6 presenteras resultaten av analysen av den genomsnittliga effekten av reformen på försörjningsstöd. Effekten är skattad både med och utan bakgrundsvariabler samt efter ett, två respektive tre år från det att reformen genomfördes. I alla analyser inkluderas en kontrollvariabel för den bidragsgrundade inkomsten före reformen. Resultatet visar på att reformen ökade inkomsten av försörjningsstöd ett år efter dess genomförande med i genomsnitt 35 procent (0,349 utan bakgrundsvariabler och 0,350 med bakgrundsvariabler). Det finns dock inga statistiskt säkerställda effekter två år efter reformen och efter tre år efter reformen ses en statistiskt säkerställd minskning av försörjningsstöd om cirka 20 procent (-0,227 utan bakgrundsvariabler och -0,184 med bakgrundsvariabler). Denna minskning i försörjningsstöd avtar 29 Socialtjänstlagen (2001:453). 30 Riksnormen som sedan 1985 fastställs av regeringen reglerar vilka poster som ska ingå i försörjningsstödet samt hur mycket som ska betalas ut för varje post. Normen tar hänsyn till antal och ålder på de personer som ingår i hushållet och innehåller till exempel kostnader för kläder, livsmedel och hygien. Från början var riksnormen endast vägledande för kommunerna men sedan 1998 utgör den en miniminivå som kommunerna inte får understiga. Vid sidan om riksnormen ingår i försörjningsstöd även kostnader för en del andra behov, till exempel kostnader för boende, arbetsresor och hushållsel samt stöd för oregelbundna kostnader, som till exempel tandvård och läkarvård (Socialstyrelsen 2003:83). 31 Socialstyrelsen (2003). s Persson (2011). s

37 dock något med inkomsten före reformen (0,021 utan bakgrundsvariabler och 0,015 med bakgrundsvariabler). Detta resultat stämmer emellertid väl överens med resultatet från analysen på arbetsutbudet eftersom dessa två effekter bör korrespondera med varandra. Detta resultat visar alltså på en initial övervältring på försörjningsstöd, en effekt som på längre sikt övergår i en minskning i försörjningsstöd som en sekundär effekt av det ökade arbetsutbudet. 33 Analysen har även genomförts med variabeln Förlust som reformindikator. Detta resultat var samstämmigt med det som presenteras i tabell 6; effekten ett år efter reformen visade på en ökning i försörjningsstöd medan effekten tre år efter reformen visade på en minskning. Inkomsten från försörjningsstöd minskade tre år efter reformen med nästan 4 procent för varje procentenhet av ekonomisk förlust som reformen orsakat, en effekt som avtar något med ökad inkomst före reformen. Tabell 6. Genomsnittlig effekt försörjningsstöd efter 1, 2 respektive 3 år från reformens införande Variabler 1 år efter reformen 1 år efter reformen 2 år efter reformen 2 år efter reformen 3 år efter reformen 3 år efter reformen Reform 0,349*** 0,350*** 0,099 0,112-0,227** -0,184* Reform_inkomst -0,007** -0,009** 0,006 0,003 0,021*** 0,015*** Kontroll för inkomstnivå före reformen Övriga bakgrundsvariabler Nej Nej Nej Not: * anger statistisk signifikans på 10 procentnivån, ** anger statistisk signifikans på 5 procentnivån och *** anger statistisk signifikans på 1 procentnivån. 33 Analysen har även genomförts endast med de hushåll som har inkomst från försörjningsstöd, detta förändrade dock inte våra slutsatser. Effekten av en fiktiv reform har också här analyserats. Resultatet visade inte på några statistiskt säkerställda effekter av denna placeboreform. 36

38 5.3 Effekten på separationsbenägenheten Vid remissbehandlingen av det förslag som låg till grund för regeln om individuella inkomstgränser framhöll dåvarande Riksförsäkringsverket att den innebar starka ekonomiska incitament för gifta och sammanboende att skenseparera. 34 Eftersom ensamstående med barn inte omfattades av regelförändringen skulle makar kunna undvika en eventuell minskning av bostadsbidraget genom att ange att de inte längre bor tillsammans. Problem med skenseparationer inom socialförsäkringen har uppmärksammats tidigare. 35 Delegationen mot felaktiga utbetalningar som verkade bedömde att bostadsbidraget var ett av de välfärdssystem där felaktiga uppgifter om vilka som bor i hushållet bedömdes ha stor betydelse för omfattningen av felaktiga utbetalningar. Dessa uppskattades till cirka 20 miljarder kronor inom socialförsäkringarna. En av de felorsaker som nämndes var just skenseparationer. 36 I tabell 7 presenteras den genomsnittliga effekten av individuella inkomstgränser på oddsen för att separera, modellen beskrivs närmare i bilaga 3. En siffra större än 1 ska tolkas som en ökad separationsrisk, medan en siffra mindre än 1 ska tolkas som en minskad separationsrisk. 37 Analysen har genomförts både ett och två år efter det att individuella inkomstgränser infördes. Resultaten var dock i stort sett samstämmiga och därför presenteras endast resultatet från analysen ett år efter reformens genomförande. Resultaten från analysen visar på en underrisk att separera för behandlingsgruppen en oddskvot på cirka 0,7. Resultaten visar alltså inga tecken på att individuella inkomstgränser skulle medföra en ökad separationsbenägenhet. Resultaten är oberoende av hur man kontrollerar för reformen och visar överlag på ett stabilt resultat, både 38 med och utan bakgrundsvariabler, med en oddskvot lägre än Prop. 1995/96:186. Bilaga 3. s Se till exempel Riksrevisionsverket (1995) och Riksrevisionsverket (1996). 36 SOU 2008: Odds är ett tal som man får genom att till exempel ta sannolikheten för att separera och dividera detta med sannolikheten för det motsatta, alltså att inte separera. Oddskvoten är en kvot mellan två tal som ska jämföras med varandra, i detta fall oddsen för att separera för jämförelsegruppen dividerat med oddsen för att separera för kontrollgruppen. Oddskvoten jämförs före och efter reformen. 38 I tabell 7 presenteras resultatet från den analys där man inte exkluderat de hushåll i jämförelsegruppen som fick bostadsbidrag även under När dessa hushåll exkluderas minskar oddsen ytterligare för att de hushåll som påverkades av reformen ska ha separerat 1 år senare. 37