Med bilen som kontor. Om en lastbilsförares skriftbruk, texter och skriftbruksmiljöer

Transkript

1 Projektet Skriftbruk i arbetslivet Rapport nr 3, 2003 Med bilen som kontor Om en lastbilsförares skriftbruk, texter och skriftbruksmiljöer Anna-Malin Karlsson Institutionen för nordiska språk Stockholms universitet anna-malin.karlsson@nordiska.su.se

2 Anna-Malin Karlsson Institutionen för nordiska språk Stockholms universitet Stockholm

3 Innehåll 1 Inledning Några utgångspunkter Projektet Skriftbruk i arbetslivet Transportarbete Material och metod Transportföretaget, åkeriet och chauffören Metoder Observation Texter: insamling och analys Skriftanvändningen Eriks skriftbruksdag Ur fältanteckningarna Sammanfattning av skriftbruksdagen Eriks skriftbruksmiljöer De olika miljöerna Förarhytten som skriftbruksmiljö Transport, bygge och äldrevård några jämförelser Texterna Textinventering Texttypologier Tabeller Forskning om tabeller Analys Lassinformationen Spatial och semantisk struktur Perspektiv och centrala komponenter Fraktsedlarna Spatial och semantisk struktur Perspektiv och centrala komponenter Fakturorna Spatial och semantisk struktur Perspektiv och centrala komponenter Tankjournalen... 55

4 Spatial och semantisk struktur Perspektiv och centrala komponeter Utlastningschemat Spatial och semantisk struktur Perspektiv och centrala komponenter Tabellerna: sammanfattning Övriga texter Etiketterna Färdskrivarkortet Lastbilsföraryrkets texter några sammanfattande iakttagelser Slutdiskussion Käll- och litteraturförteckning Observationer Intervjuer/samtal Litteratur... 69

5 1 Inledning I denna rapport presenteras den tredje fallstudien (pilotstudien inkluderad) från projektet Skriftbruk i arbetslivet. Till sitt innehåll och disposition liknar den byggstudien (Karlsson 2003). Efter en kort bakgrundteckning och genomgång av teori och metod redovisas resultaten av observationen i form av utdrag ur renskrivna fältanteckningar som följs av ett resonemang om skrifthändelser och skriftbruksmiljöer. Därefter inventeras de texter som används och slutligen analyseras flertalet av dessa med utgångspunkt i en vald vinkel denna gång texternas likartade visuella struktur. Liksom med tidigare rapporter är det främsta syftet med denna skrift att redovisa data som vi i projektet sedan kan återkomma till. Dock görs en del analyser och distinktioner som kan ha ett värde i sig (kanske framförallt när det gäller texterna). Dessutom görs av naturliga skäl allt fler jämförelser med tidigare fallstudier ju längre fram i rapportserien vi kommer. 1.1 Några utgångspunkter I den engelskspråkiga världen är workplace literacy ett väl etablerat begrepp som främst står för ett perspektiv där arbetares läsande och skrivande ses som färdigheter ( skills ). Dessa anses kunna bedömas och mätas i isolering från arbetsverksamheten och det mesta handlar om hur man ska få arbetarna att förbättra sina färdigheter och uppnå vad som på flera håll kallas basic skills. På senare tid har dock en reaktion mot detta synsätt och mot begreppet färdighet, skill växt fram. Hull (1997) går i inledningen till antologin Changing work, changing workers igenom ett antal föreställningar om vad skriftkompetens är, och konstaterar att det i samtliga fall handlar om ett utifrånperspektiv, inte sällan präglat av skolans ideal. Detta utifrånperspektiv är i allmänhet samtidigt ett maktperspektiv som bland annat tar sig uttryck i att tillräcklig färdighet definieras som en sådan läs- och skrivkunnighet som gör det möjligt för arbetsgivaren att kontrollera arbetaren (att fylla i ett formulär korrekt etc.). Den diskussion som Hulls antologi är ett inlägg i beskrivs av Hart-Landsberg & Reder (1997) som an ongoing tension between two broad conceptions of literacy, one centered in the paradigm of individual skills, the other in a paradigm of cultural practice (s. 352). Det senare paradigmet beskriver de vidare som ett 5

6 synsätt där literacy is conceived as a set of social or cultural practices which are intimately bound to context (s. 352). I Sverige har vi egentligen inte haft någonting som motsvarar workplace literacy i dess ursprungliga form, vare sig inom forskning eller utbildning. Visst har det funnits en viss mediedebatt om läs- och skrivförmågan hos avgångselever från grundskola och gymnasium, men det har inte funnits samma massiva diskussion om (den lägre) arbetskraftens sviktande skriftkompetens och den betydelse detta problem kan ha för såväl lönsamhet som säkerhet som funnits i exempelvis Storbritannien och USA. Forskning om skriftanvändning i arbetslivet har istället snarast utgått från en analys av olika yrkesområdens kommunikationsstruktur och texter (exempelvis Holmqvist 1986, Gunnarsson 1992, Jämtelid 2002). Dock har det i hög utsträckning handlat om akademiska yrken och tjänstemannayrken, dvs. vad som på engelska brukar kallas white collar work i motsats till blue collar work. När vi planerade projektet Skriftbruk i arbetslivet var det därför i första hand en forskningslucka vi ville fylla: att beskriva skriftbruket i yrken som få intresserat sig för tidigare. Vi ville i samband med detta även uppmärksamma texter som på många sätt bryter mot vår prototypiska bild av vad texter är, hur de ser ut och hur de används. Det var därför naturligt för oss att orientera oss mot den etnografiska skriftbruksforskningen och de begrepp och metoder som där används för att studera skriftanvändningen i den privata domänen, där det till stor del handlar om att förutsättingslöst utforska och avtäcka det ibland omedvetna (Heath 1983, Barton 1994, Barton & Hamilton 1998). Det är intressant att notera att vi genom att gå denna väg, och att inte i första hand positionera oss gentemot workplace literacy, kommit till samma ståndpunkter som Hull m.fl. framför. Vi kan också notera att vi i våra fallstudier så långt gjort iakttagelser som liknar dem som forskare inom cultural practice - paradigmet gjort. Darrah (1997) konstaterar exempelvis genom fältarbete att arbetet på en fabrik där man tillverkar datorer kompliceras av ständiga avbrott på grund av att material tar slut samt att delar fattas eller är felaktiga. Avbrotten innebär att den som arbetar med montering av datorer ständigt måste minnas var han var och vad han gjorde innan avbrottet, vilket gör arbetet mer komplicerat än vad det borde vara. Situationen liknar den på byggarbetsplatsen (Karlsson 2003) där likaså brist på rätt material och korrekta anvisningar var mer regel än undantag. Det var i samband med störningar av denna typ som snickaren (och i viss mån betongarbetarna) jag följde läste ritningen detta för att rekapitulera byggprocessen. Cook-Gumperz & Hanna (1997) noterar att sjuksköterskors arbete inte bara handlar om att vårda patienter, utan också om att vara länkar i en kommunikativ kedja och skapa de journalliknande texter som är nödvändiga för att personal med olika arbetstider, kompetenser och roller ska kunna samarbeta för 6

7 patientens bästa. Detta bekräftas av vår fallstudie på äldeboendet (Josephson & Ledin u.u.). Iakktagelser som dessa, som placerar skriftbruk i specifika sammanhang där texter används på olika sätt och skiftar mening, kan inte göras utan att man går in i en verksamhet och försöker förstå den. Vi delar alltså cultural practice - paradigmets syn på att skriftbruk i arbetslivet bör förstås i sin kontext, som en del i arbetsverksamheten. Det gör att vi studerar skriftbruk i termer av händelser och praktiker, snarare än som färdigheter. I den mån man kan tala om ett visst yrkes specifika skriftkompetens kan man som vi ser det bara förstå den utifrån en studie av specifika arbetsinnehållet, skriftbrukets roll i detta samt texternas roll i det arbetsrelaletade meningsskapandet. 1.2 Projektet Skriftbruk i arbetslivet Projektet utgår från antagandet att det mesta i dagens samhälle, och inte minst i arbetslivet, genomsyras av skrift. Samtidigt som det fortfarande finns en uppfattning att vissa yrken är mer eller mindre skriftlösa har många konstaterat att mängden ålagt skriftbruk (bland annat olika typer av dokumentationstvång) ökat. Detta gör de traditionellt skriftlösa arbetsområdena till ett intressant forskningsfält. Dels är det motiverat att studera hur den uppmärksammade skriftökningen påverkar olika yrken. Dels tror vi att det redan sedan tidigare finns ett dolt 1, yrkesspecifikt skriftbruk och många viktiga texttyper som är värda att lyfta fram. Projektet beskrivs närmare i Ledin, Josephson & Karlsson (2001), Ledin & Josephson (u.u.) samt Karlsson ( 2003). Ett av de områden som pekades ut var transportområdet, detta eftersom handel och transport är en av de tre största branscherna Transportarbete Transportarbete räknas enligt SSYK, Standard för svensk yrkesklassificering, till yrkeskategori 8, Process- och maskinoperatörsarbete, transportarbete m.m. Transport- och maskinförararbete utgör en huvudgrupp, och här är yrkesgruppen fordonsförare den största. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 2002 (SCB 2002) fanns i Sverige drygt lastbils- och långtradarförare, knappt Dolt i den betydelsen att det inte är synliggjort (framförallt i en utomståendes perspektiv, men ofta även i själva verksamheten) eftersom det inte svarar mot de prototypiska bilder vi har av vad skrivande och läsande är. 2 Enligt Statistisk årsbok 2000 var de tre dominerande näringsgrenarna vid tiden för projektansökan tillverkningsindustri ( sysselsatta), handel och transporter ( ) samt vård och omsorg ( ). 7

8 truckförare, lite mer än bil- och taxiförare samt knappt buss- och spårvägsförare. Gruppen lastbils- och långtradarförare är alltså den klart största bland fordonsförarna. I en broschyr från branschorganisationen TYA, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, beskrivs transportnäringen som en bransch i utveckling. Allt större kravs ställs på preciserade transporter, just-in-time, eftersom både produktionsföretag och återförsäljare vill spara in på lagerkostnader. Detta kräver mer finkalibrerade logistiksystem och större tekniskt kunande hos föraren, både när det gäller last och omlastning, och när det gäller dator- och informationsteknik. Man konstaterar även att medelåldern är hög och att behovet av att rekrytera nya förare är stort. (TYA 1999/200:7.) Lastbils- och långtradarförare kan arbeta under relativt olika förhållanden. De man kanske främst kommer att tänka på som de prototypiska långtradarchaufförerna är fjärrförarna, de som kör till utlandet på långa körningar. Nehls (2003) beskriver i sin avhandling just fjärrförarna och deras yrkeskultur ur ett genusperspektiv. Han menar att fjärrföraren både externt och internt fungerar som ett slags kulturell prototyp där branschens ideal av självständighet, frihet och identifikation med bilen framträder som allra tydligast. Dock är fjärrförarna en mycket liten grupp av fordonsförarna totalt, och de flesta lastbilschaufförer arbetar snarare inom ett begränsat område i Sverige, med relativt reglerade arbetstider. Nehls beskrivning av åkerinäringen med nyckelorden pålitlighet, ansvar, erfarenhet och frihet torde dock ha generell giltighet, eftersom dessa faktorer har sin grund i att föraren normalt arbetar ensam, långt bort från sin arbetsgivare och med ett uppdrag som endast delvis är definierat (att en viss last ska till en viss plats inom en viss tid men inte exakt hur). Branschorganisationen TYA beskriver lastbilsförarens sociala roll och ansvar på följande sätt: Kundkontakter kräver att föraren har lätt att umgås med andra människor och är intresserad av att ge bra service. Lastbilsföraren ska också kunna samarbeta med godsmottagare, lagerförmän och truckförare. Eftersom lastbilsföraren har ansvar för stora värden kräver yrket ansvarskänsla och nogrannhet. (TYA 1999/2000:3) En annan idealtyp inom åkerinäringen är enligt Nehls egenåkaren, dvs. den förare som äger sin egen bil och som därmed är egen företagare och sitt eget åkeri. Många av de större transportföretagen är i själva verket aktiebolag där ett stort antal mindre åkerier med en eller ett par anställda är delägare. Nehls beskriver karriärvägen som att man börjar som anställd i ett åkeri, blir förstaförare för en 8

9 bil (gäller framförallt fjärrförare), köper loss den, anställer så småningom en eller ett par personer och köper på sikt fler bilar. Enligt statistik från Åkeriförbundet bestod åkerinäringen 2001 till 87,9 % av åkerier med högst 5 bilar. En majoritet av dessa, 51,3 % av åkerierna totalt, var 1-bilsåkerier (Svenska åkeriförbundet 2003). Att en förare med flera års erfarenhet fortsätter att vara anställd framstår alltså snarast som ett undantag, och den normala ambitionen är att äga sin bil. Bilen är på många sätt utgångspunkten och den faktor omkring vilken mycket kretsar. Under min observation fann jag flera exempel på att just bilen och inte den individuelle föraren eller ens åkeriet var den enhet som gällde vid registrering av körningar och liknande. En åkares storhet mäts i hur många bilar han har (och hur mycket dessa kan lasta), inte i antalet anställda. 9

10 2 Material och metod Projektets övergripande sätt att arbeta är tredelat och består av analyser av en individs skriftbruksdag, hans eller hennes skriftbruksmiljö samt av de texter som används under dagen. Metodiken presenteras och diskuteras både principiellt och specifikt i Josephson & Ledin (u.u.) och Karlsson (2003). Nedan preciseras hur den tillämpats i den aktuella fallstudien. Först presenteras dock materialurvalet. Liksom i tidigare studier inom projektet är utgångspunkten en individ med relativt god erfarenhet av det aktuella yrket. Han eller hon följs under en dag, och det är ur den individens perspektiv som skriftbruket och texterna analyseras. 2.1 Transportföretaget, åkeriet och chauffören Jag valde för min fallstudie företaget Multifrakt 3 som har sitt huvudkontor i en mindre stad i Svealand. Som redan nämnts består vanligen större transportföretag av ett stort antal fåbilsåkerier, och så är även fallet med Multifrakt. Företagets verksamhet är uppdelad i fyra olika områden, som ganska väl speglar åkerinäringens olika verksamheter: fjärr, distribution, anläggning och special. Fjärr handlar precis som det låter om transporter till utlandet. Distributionsdelen har sin stomme i ett antal fasta linjer där så kallat styckegods transporteras. Sedan en kort tid är man också regional huvuddistributör för en stor svensk livsmedelskedja. Anläggningsavdelningen sysslar med tippning, asfaltering och liknande och under beteckningen special går olika mer eller mindre unika transportbehov som exempelvis kommuner och företag kan ha. Erik, som jag följer under en dag, arbetar inom distributionsområdet. Han har sedan 1995 ett eget företag, Erik Anderssons Åkeri, och äger två bilar. Genom att han är delägare i Multifrakt har han nu fått uppdrag inom det nya åtagandet för livsmedelskedjan. Erik och hans två anställda (samt en eller ett par extra inhoppare) arbetar efter ett fast schema som i princip innebär att bilarna kör två turer per dag: första turen från klockan 5 på morgonen till klockan 13 och den andra, med ny förare, från 13 till ungefär klockan 22 eller senare. Erik är i 35-årsåldern och har kört lastbil i mer än 10 år. Han tog lastbilskörkort under värnplikten. Direkt därefter började han arbeta på lagret hos en stor livsmedelsleverantör, vilket innebar att han plockade ihop varor som skulle köras ut till butiker. Vid ett tillfälle fattades det förare och Erik blev tillfrågad om han 3 Namnen på de inblandade företagen och personerna är utbytta. 10

11 kunde rycka in. Han beskriver det som att han bara körde, utan instruktion och utan att någon följde med. Han trivdes med att komma ut från lagret, och det blev så att han fortsatte att köra. Efter några år köpte han sig egen bil och blev därmed egen företagare. Så småningom anställde han en person och de körde bland annat bröd på nätterna. Han trivs bättre med att köra på dagtid säger han, och han är inte intresserad av att börja köra till utlandet och vara borta långa perioder. Erik stämmer över huvud taget inte riktigt överens med den bild av fjärrförare som Nehls (2003) ger. Förmodligen är han en ganska bra representant för distributionsförarna som i högre utsträckning ser körandet som ett vanligt arbete. Han säger sig inte heller vara särskilt intresserad av lastbilar eller bilar överhuvudtaget, även om han förstås ser till att hålla sina egna bilar i gott skick. När jag berättar om forskningsprojektet säger han att det är ganska mycket papper i hans jobb. Det är ett av skälen till att det är svårt att hitta duktiga förare att anställa eller anlita som vikarier. Erik påpekar att det absolut inte bara handlar om att kunna köra. Man måste också kunna planera lastningen och dokumentera leveranserna ordentligt. Just den livsmedelskedja han nu kör åt har ett system som genererar detaljerade listor som ibland måste korrigeras. Man måste vara flexibel, intresserad av att tänka själv och lösa problem som uppstår. Att Erik är både förare och åkeriägare gör honom speciell som studieobjekt och informant. Han har därmed två roller samtidigt åtminstone om man ser på det hela utifrån, ur ett perspektiv där arbetsgivare och arbetstagare är strikt åtskilda. Som redan påpekats är fåbilsåkerier den dominerande företagsformen inom åkerinäringen. Det innebär att det är mycket vanligt att enskilda förare också är företagare och kanske har en eller ett par anställda. Därför kan Erik sägas vara en ganska typisk representant för lastbilsförare med ca 10 års erfarenhet av yrket, vilket i sin tur är vanligt. Jag kommer dock i den följande framställningen att så långt som möjligt skilja mellan Eriks olika roller genom att markera vad han gör i egenskap av förare och vad han gör i egenskap av åkare. Uppdelningen är framförallt till för att underlätta jämförelser med andra yrken som studeras i projektet ur Eriks perspektiv är de två rollerna tämligen integrerade. Under observationen har jag dock låtit Eriks roll som förare definiera arbetsdagens längd: jag följer honom från det att han börjar lasta till dess att han lastat ur och ska parkera bilen för natten. Det pappersarbete Erik utför hemma, i rollen av egen företagare, bortser jag alltså ifrån. Jag följer Erik under ett eftermiddagspass som är extrainsatt, men som ändå ingår i uppdraget för livsmedelskedjan. Extra körningar är långtifrån ovanliga, och dessutom är rutinerna för detta ganska nya uppdrag ännu inte helt inarbetade. Normalt har denna typ av körning mellan två och fem destinationer, och den här eftermiddagen gör vi tre stopp vid olika butiker i regionen. 11

12 2.2 Metoder I byggstudien (Karlsson 2003) beskrivs metoderna för fältarbete och textinsamling utförligt. Här följer snarast några reflektioner utifrån tidigare erfarenheter och andra studier av liknande miljöer (framförallt Nehls 2003) Observation Observationen sker alltså under en arbetsdag och koncentreras kring en individ. Principen kan kallas skuggning och innebär att vi följer personen under hela dagen medan vi noterar (fältanteckningar), fotograferar och i viss utsträckning spelar in på ljudband. Observationen är till viss del förutsättningslös på så sätt att vi på förhand vet tämligen lite om det arbetsinnehåll vi kommer att möta. Å andra sidan är vi specifikt intresserade av skriftbruk, vilket innebär att vi är särskilt uppmärksamma på händelser och aktiviteter där skrift ingår. (Mer om detta nedan.) Nehls (2003), som utför ett flertal observationer i lastbilars förarhytter under sitt fältarbete, använder (med hänvisning till Ehn & Löfgren 1996:119) uttrycket medföljande observation för att beskriva sin observationsteknik. Han menar att detta skiljer sig från deltagande observation genom att man som forskare faktiskt inte deltar aktivt i verksamheten utan snarare följer den på plats. Under min observation av Eriks arbetsdag föll det sig däremot så att jag hjälpte till mycket mer än jag gjorde vid observationerna på byggarbetsplatserna (Karlsson 2003). Förmodligen berodde detta på två saker: Genom att Erik och jag en stor del av dagen satt brevid varandra i förarhytten fick vi en starkare kontakt än den som utvecklades mellan mig och snickaren respektive betongarbetarna som i högre utsträckning arbetade till sammans med andra och rörde sig friare över en större yta. Dessutom arbetade Erik ensam med det ganska tidskrävande arbetet att lasta på och av. Det skulle ha känts mycket konstigt att bara stå och titta på när han gjorde detta, särskilt som en del moment (exempelvis att rulla rullcontainrar) var helt möjliga för mig att utföra. Observationen blev därmed deltagande i högre utsträckning än vad som varit fallet under byggstudien och kanske även i jämförelse med Nehls observationer. Nehls använder även uttrycket samtalsintervju för att beskriva de mellanting mellan samtal och intervjuer som utspelade sig i förarhytten under resan. Detta beskriver väl även Eriks och mina samtal. På byggarbetsplatserna genomförde jag vid pauser och liknande mer regelrätta intervjuer som i något fall spelades in. Med Erik pratade jag mer eller mindre hela tiden, och på ett mer jämställt sätt. Jag fick på detta sätt samma typ av information som i de tidigare intervjuerna, men också en hel del annan kunskap om Erik och om lastbilsföraryrket. (Jag har inte för avsikt att analysera våra samtal som interaktion, men för att markera att 12

13 vissa uppgifter kommit fram under samtalen mellan mig och Erik anger jag det explicit i texten. Jag använder då också så långt som möjligt Eriks formuleringar. 4 ) Vid fotografieringen användes en digitalkamera. Det som fotograferades var dels skrifthändelser (se vidare nedan), dels skriftbruksmiljöer och dels texter. Några av texterna fick jag också som kopior. Av olika skäl gjordes inga ljudinspelningar under dagen. I förarhytten var motorljudet alltför störande, och samtidigt pågick samtalsintervjun under alltför lång tid för att det skulle vara möjligt att spela in. Dessutom utspelades mycket få samtal mellan Erik och andra personer under dagen, och de som utspelades var så pass korta och fåordiga att det räckte för mig att notera. Både fotografering och antecknande gjordes helt öppet. Jag förklarade min forskning för Erik relativt övergripande med att vi var ute efter att dels jämföra arbetsorganisationen inom olika yrken, dels att särskilt titta på hur mycket av kommunikationen som skedde genom skrift. Efter själva observationen har jag i ett par telefonsamtal med Erik ställt följdfrågor och rett ut oklarheter. Jag har strävat efter att vänta med analys och tolkning tills efter observationen, när fältanteckningarna är renskrivna (jfr Emerson, Fretz & Shaw 1995). Dock måste man säga att även observationen till viss del styrts av att vi i projektet framför allt är intresserade av skriftanvändningen under dagen. Som redan påpekats gör detta att man som observatör är extra uppmärksam på händelser där skrift på något sätt ingår. Det är dock först i efterhand, och på grundval av så fylliga anteckningar som möjligt, som man kan avgöra om händelsen faktiskt varit en skrifthändelse. Begreppet skrifthändelse, översatt från engelskans literacy event hämtar vi från Heath (1983) via Barton (1994). Med det avser vi harje händelse där skrift spelar någon roll, dvs. används på ett eller annat sätt, genom att man läser, skriver eller talar om det skrivna. Barton (1994) bidrar även med det mer abstrakta literacy practice, skriftpraktik, som snarast står för upprepade skrifthändelser som uppfattas som ett mönster. Vi har i projektet valt att reservera beteckningen skrifthändelser till händelser där det skrivna faktiskt används: skrivs eller läses. Om någon flyttar en hög med papper utan att ta del av det skrivna på något sätt räknar vi alltså inte detta som en skrifthändelse. Den användning som krävs kan dock vara mycket begränsad och flyktig. Om man exempelvis tittar på en siffra i en viss kolumn för att identifiera texten, för att sedan flytta den, räknar vi händelsen som en skrifthändelse. Likaså om man talar om innehållet i en text, eftersom detta implicerar att texten lästs. 4 Sådana yttranden, som dock inte ska förstås som ordagrant transkriberade, markeras med kursiv. 13

14 Händelser där texter hanteras, utan att själva skriften används, noteras dock indirekt i och med att vi intresserar oss för skriftbruksmiljön och de textsamlingspunkter den innehåller (se Ledin, Josephson & Karlsson 2001, Karlsson 2003 eller Josephson & Ledin u.u.för mer utförliga resonemang om dessa begrepp). Denna närmast rumsliga analys kompletterar beskrivningen av skriftbruksdagen genom att ge de konkreta ramarna för skriftanvändningen. Vi tror nämligen att skriftbruk i hög utsträckning är spatialt organiserat, och att vissa texter med vissa specifika funktioner återfinns och används på specifika platser. Ytterligare en aspekt av idén om en skriftbruksmijö är tanken att miljön bidrar till texternas mening. Man skulle till och med kunna gå så långt som till att säga att miljön i sig, texterna inkluderade, skapar mening. Scollon & Scollon (2003) lanserar samlingsetiketten geosemiotics för sådana teoretiska perspektiv som ser rumslighet som en central aspekt av meningsskapande och kommunikation. Resonemangen bygger i hög grad på Kress & van Leeuwens (1996) modeller, men Scollon & Scollon bidrar bland annat med ett sätt att se på platser (framförallt offentliga sådana) som meningsskapande i sig. Detta perspektiv kommer att prövas på framförallt en av skriftbruksmiljöerna i denna undersökning Texter: insamling och analys Det har blivit allt vanligare att språkvetare arbetar med ett så kallat brett textbegrepp, såtillvida att man ser text som ett multimodalt fenomen en semiotisk artefakt som i sig kombinerar flera olika uttryckssätt (jfr Kress & van Leeuwen 1996, 2001). Eftersom vi är intresserade av skriftbruk inskränker vi textdefinitionen något, och intresserar oss främst för texter med skriftinslag. Att de ändå är multimodala ser vi som en självklarhet. Huvudprincipen är att de texter som den följda individen använder samlas in. Det kan innebära att de fotograferas med digitalkamera eller att de kopieras. 5 Med använda menar vi liksom när det gäller begreppet skrifthändelse att texten blir läst, skriven eller modifierad, i större eller mindre usträckning. Insamlingen kan dock komma att blir något mer omfattande, eftersom vi samtidigt är intresserade av att dokumentera skriftbruksmiljön. Det innebär att texter som finns i den observerade individens närhet kan fotograferas eller kopieras, utan att personen i fråga använder dem. När det kommer till textanalyserna är det dock de använda texterna som står i fokus. Ett centralt problem när man arbetar i miljöer och med verksamheter som man inte har förstahandskännedom om, är att olika fenomens synlighet till stor del är en funktion av den egna beredskapen av urskilja vissa saker och inte andra. Win- 5 Jag kontaktade lagerkontoret efteråt för att få ett exemplar av en fraktsedel, eftersom min digitalbild av en av Eriks fraktsedlar visade sig vara av alltför dålig kvalitet. 14

15 sor (2002) uppmärksammar problemet när hon konstaterar att inte vilka texter som helst får etiketter och blir betraktade som genretexter. På den arbetsplats hon undersöker, ett företag som tillverkar jordbruksutrustning, behandlas teknikernas texter som individuella och unika, medan ingenjörernas texter har fasta benämningar, exempelvis work order. Denna skillnad beror enligt Winsor inte på att teknikernas texter är mer idiosynkratiska och varierande till sin struktur, utan på att de två yrkesgrupperna har olika ställning i arbetsplatsens hierarki. Ingenjörerna ses som representanter för företaget, och deras texter får därmed större auktoritet. Detta leder i sin tur till att de görs synliga som en särskild typ. På ett sätt är det intressant att fokusera på det synliggjorda, dvs. på de namngivna texterna. Dessa säger nämligen något om verksamhetens självbild och politiska struktur. Förr oss som är intresserade av att blottlägga även det mindre explicitgjorda och medvetna är det dock viktigt att se bakom de synliga strukturerna, för att hitta även andra texter. Vår utgångspunkt i skrifthändelser gör detta enklare, eftersom vi knappast missar någon skriftanvändning med vår metod. Däremot riskerar vi att se de icke-genreetiketterade texterna som enstaka och tillfälliga förekomster, och därmed som mindre viktiga än de namngivna texterna. (Jfr Karlsson 2002.) I byggstudien framträdde ett exempel på detta. De två betongarbetarna jag följde satte sig vid ett tillfälle och skrev en lista inför nästa armeringsrunda. De läste tillsammans armeringsritningen och en armeringsspecifikation (båda namngivna genrer) och upprättade en egen text som beskrev deras egen arbetsgång, samtidigt som den specificerade hur de skulle bunta om de klippta armeringsjärnen på ett praktiskt sätt. Denna lista hade inget namn, och den användes heller inte av någon annan än de två betongarbetarna. Den sparades inte på någon särskild plats och om jag hade frågat någon av snickarna eller arbetsledarna hade de inte haft en aning om vad jag pratade om. Dock kan man säga att projektets etnografiskt grundade metod, att följa med i verksamheten och studera hur texter används, fick mig att förstå att denna text var viktig och återkommande. De två betongarbetarna hade en tydligt inarbetad rutin när de läste och skrev. Detta var något de gjorde regelbundet. Att deras text inte fick någon allmänt känd etikett, och inte sattes upp på väggen eller hamnade i en pärm, säger något om betongarbetarna som skriftanvändare i organisationen. De förväntas läsa, och i någon usträckning fylla i någon tabell eller signera vissa papper inte producera egna texter. Om man alltså kombinerar den typ av analys som utgår från bruket med ett resonemang om vilka texter som lyfts fram som etablerade genrer, kan man förhoppningsvis åstadkomma en ganska intressant och mångfacetterad bild av dynamiken i textanvändningen på en arbetsplats. I projektbeskrivningen (Ledin, Josephson & Karlsson 2001) beskrivs ambitionen med projektets textanalyser som primärt att relatera texterna till skriftbrukets 15

16 tid och rum. Vi vill alltså fokusera konstruktioner av tid och plats i texterna, och studera hur dessa görs meningsfulla av textanvändarna i deras arbete. Ett annat mål med textanalysen är att frilägga texternas heterogenitet, deras olika röster och perspektiv. I byggstudien (Karlsson 2003) visade sig texterna vara jämförelsevis homogena eftersom endast några få aktörer i organisationen var textproducenter. Därför genomsyrades de flesta texterna av ett enda perspektiv: arkitektens. Texterna blev ändå meningsfulla för snickarna respektive betongarbetarna genom omfattande rekontextualiseringsprocesser. På äldreboendet (Ledin & Josephson u.u.) var texterna istället manifest mångröstade, vilket kan förklaras av att flera personer ändrade och modifierade dem. Gemensamt var dock att texter helt eller delvis ändrar betydelse och funktion genom att de används i flera olika situationer och (ibland) av flera olika personer. I denna rapport kommer analysen av tid och rum i texterna att kombineras med analysen av perspektiv. Jag kommer att titta på uttryck för de viktigaste semantiska komponenterna (som kan vara tid och rum men även processer och olika deltagarroller) och i samband med det föra ett resonemang om i vems perspektiv tiden respektive platsen beskrivs och definieras, samt i vems perspektiv detta är relevant information. Analysen av tid, rum och perspektiv kommer att inramas av en spatialt semiotisk analys av texternas visuella organisation. En textorganisationstyp som förefaller vara mycket vanlig i dagens arbetsliv så som det hittills framträtt i våra fallstudier, kommer att få extra mycket uppmärksamhet, nämligen tabellen. Hur tabellerna kommer att analyseras och jämföras redogör jag för i avsnitt En del av textanalysen är också den inledande typologiseringen. Här prövar jag förutom den typologi som användes i byggstudien några andra olika principer för sortering av texterna detta för att försöka finna den beskrivning som tydligast fångar texternas olika funktioner för Erik under arbetsdagen, men också i viss mån deras funktioner för andra användare (något som faktiskt också påverkar Erik och hans textanvändning). Mer om textypologierna i avsnitt

17 3 Skriftanvändningen I det här kapitlet redovisas de huvudsakliga resultaten av observationen, med speciellt fokus på skriftbruksdagen och skriftbruksmiljön. Avsnitt 3.1 är en relativt detaljerad kronologisk redogörelse för arbetsdagen, men skrifthändelser särskilt utmärkta. Avsnittet avslutas med ett sammanfattande och principiellt resonemang. I 3.2 Analyseras de skriftbruksmiljöer Erik vistas i under dagen. Vad som framkommit om skriftanvändningen sammanfattas i avsnitt Eriks skriftbruksdag I detta avsnitt beskrivs Eriks skriftbruksdag kronologiskt genom en redigerad version av de renskrivna fältanteckningarna. Skeendet återges här löpande med skrifthändelser särskilt markerade Ur fältanteckningarna Jag träffar Erik på parkeringen utanför livsmedelskedjans lager klockan Ett antal lastbilar står då inbackade mot lagerbyggnaden och lastas genom luckor. Erik säger att bilen han ska köra inte kommit än. Snart kommer dock den vagn 7 han ska använda. Vagnen körs på plats och kan börja lastas, men före det går vi går in på lagerkontoret. Inne i själva kontorsrummet går Erik fram till ett skrivbord där ingen just nu sitter. Där ligger en röd mapp med gummiband och ovanpå den två papper. Erik tar bunten. De två papperen som ligger ovanpå mappen är den så kallade lassinformationen. Skrifthändelse: Erik tittar framförallt på den sida som är märkt 2, där det står angivet vad han ska lasta och vart godset ska. Tillbaka i utlastningen lägger han mappen och papperen på en rullcontainer nära luckan, i läshöjd (se bild 1). 6 Nehls använder i sin studie imperfekt för de rent berättande avsnitten (som inleder varje avsnitt) och presens för de bitar ur fältanteckningarna som vävs in i löptexten. Detta för att förhindra att informanterna lämnas i ett tillstånd av oföränderlighet, vilket enligt Nehls är risken när de beskrivs i presens (Nehls 2003:15). Jag väljer att trots allt använda presens i detta avgränsade narrativa avsnitt detta för att om möjligt ge en närvarokänsla. I den övriga löpande texten används presens framförallt i mer generella resonemang om hur Erik eller andra brukar göra. 7 Eriks lastbil är en så kallad 24-meterskombination som består av en bil (dvs. förarhytten + ett lastutrymme) och en vagn (dvs. släpet, som lastar lite mer än bilen). Båda har kylaggregat. 17

18 Bild 1. Erik läser lassinformationen i utlastningen Det är kallt i lokalen. Här finns lagerarbetare med mycket kläder som kör truck med gods de plockat och chaufförer som ska lasta sina bilar. Godset är uppställt i långa rader framför varje lucka. Mellan luckorna står datorterminaler som dock ingen använder. Erik säger att lagerpersonalen ibland kan använda dem för att kolla om något verkar fel. Skrifthändelse: Erik (och jag) läser på etiketterna på burar (rullcontainrar) och lastpallar dels för att få överblick (att allt är uppställt på rätt ställe), dels för att kunna packa i rätt ordning. Vi ska till tre butiker som var och en har sitt kundnummer. Vi börjar med att lasta burar och pallar med nummer Skrifthändelse: Erik kastar då och då ett öga på lassinformationen (bild 1). Där står hur många enheter av varje slag som ska med. Varje bil och vagn tar ett visst antal platser (lastplatser) och Erik räknar snabbt ut att det inte kommer att få plats om han inte reducerar antalet burar. Därför packar vi ur några burar som är halvfulla och innehåller lätta varor (toa- och hushållspapper framför allt) och lägger det ovanpå pallar. Därmed blir det fyra burar mindre att lasta. Burarna rullas på och jag hjälper till. Väl inne i bilen måste de tvärställas, för att stå stilla under transporten, vilket är rätt trixigt. Pallarna kör Erik på med en handtruck. Färskvaror packas sist för att kunna lastas av först, och ställs därför åt sidan så länge. Skrifthändelser: Vi får hela tiden gå och läsa på etiketterna eftersom burarna och pallarna står blandade. Några hittar vi dessutom i en annan bils rad. 18

19 Kl är vagnen fullastad. Erik spänner fast lasten med spännband, stänger igen och går ut för att slå på kylaggregatet. Vi väntar utanför på att bilen ska komma. Det gör den efter en liten stund och Erik går och pratar med chauffören (en sommarvikarie). Därefter börjar vi lasta bilen. Här ska gods till två butiker in: och som finns i var sin mindre stad. Skrifthändelser: Återigen läser vi på etiketterna. Vi börjar med så att de hamnar längst in. Även här töms en del burar för att göra plats. Vi går runt och tittar på etiketter och räknar. Kl är bilen färdiglastad. Vi går ut och Erik hoppar upp i förarhytten. Skrifthändelse: Erik tar fram ett nytt färdskrivarkort och fyller i sitt namn, dagens datum och bilens registreringsnummer och några andra uppgifter (se vidare avsnitt 4.4.2). Han sätter kortet i färdskrivaren och berättar att han måste arkivera dessa kort under ett år enligt lag. På korten registreras hur länge bilen gått respektive stått stilla. Skrifthändelse: I hytten plockar Erik också fram det ena lassinformationsbladet och noterar tid för start och mätarställning. Kl är vi iväg. Erik berättar under färden en del om olika misstag som hans anställda och vikarier gjort, bland annat att en skrapat sönder taket under en viadukt för att han inte noterat höjden. Indirekt visar det att man faktiskt bör läsa en del vägskyltar med viss uppmärksamhet. Inget sånt blir dock aktuellt under den här körningen. Erik verkar också hitta bra och behöver ingen karta. Strax innan första stoppet kör Erik in vid en mack och kopplar av vagnen. Butiken ligger så till att man inte kommer in med vagn, vilket han vet eftersom han har frågat innan. (Därför har vi också packat denna butiks varor längst bak i bilen, så att de kommer först när vagnen kopplas av.) Alltid när man ska köra till ett nytt ställe frågar man hur det är att komma in, säger han. På lastinformationsbladet står visserligen vilka butiker som tar släp och inte, men det är alltså inte där Erik hämtat informationen. Väl framme backar Erik in på gården bakom butiken och fram till kajen. Här är det högt nog att bara fälla ut hissen (dvs. nedre delen av luckan därbak) och rulla av varorna. Skrifthändelse: Innan han stiger ur samlar Erik ihop de papper han ska ha med: butikens (kundens) faktura samt två kopior av fraktsedeln som är en lista över lastbärare (dvs. antal lastenheter av olika typ: rullcontainrar, pallar m.m.). Dessa papper ligger inne i den röda mappen. Erik påpekar att det är svårt att komma ihåg att ta med båda när de ligger löst alla tillsammans. Hos en annan grossist, som han kört mycket för tidigare, låg papperen för varje butik i ett särskilt kuvert. Nu måste han alltså leta fram varje butiks faktura och fraktsedlar, vilket innebär selektiv, målsökande läsning på flera papper. Nästan direkt kommer en man (butiksägaren själv visar det sig) ut på kajen för att ta emot varorna. Han och Erik rullar snabbt ut 13 burar. 19

20 Skrifthändelse: När allt är utrullat böjer sig de två över de papper som Erik hade med sig. (De ligger nu på en lastpall som står på kajen.) Båda skriver på båda kopiorna av fraktsedeln, medan fakturan bara lämnas över. På fraktsedlarna godkänner både butiken och Erik antalet levererade enheter (med eventuella justeringar som Erik skrivit dit) liksom antalet returer. Det handlar alltså inte om varor av olika typ, utan antal burar, pallar, lådor etc. Med tillbaka till lagret ska Erik ta tomma lastbärare, lådor och även plast i stora säckar i retur, och det är viktigt att räkna även dessa enheter. Butiken får nämligen betala för de lastbärare de inte returnerar. Vi åker tillbaka till macken där Erik kopplar på vagnen igen. Nästa stopp är i vid en liten butik vid ett rastställe intill en sjö. Vi är där när klockan är drygt Direkt säger Erik: Det här är det värsta. Det är trångt från början och så står det en massa bilar i vägen. Han går ut och letar efter ägaren till en illa parkerad bil, men hittar ingen. Han får backa in genom den smala passagen och försöka navigera. Jag går ur och tittar vid ett ställe. Det går bra. Skrifthändelse: Erik letar fram och plockar ihop butikens papper, går ur bilen och lägger papperen på en lastpall tills vidare. Här finns ingen kaj, vilket innebär att Erik måste använda hissen bak på vagnen. Med den kan han ta tre burar eller pallar år gången. Jag hjälper till först att rulla in burarna på lagret, sedan att rulla fram dem till hissen, inifrån bilen. Erik använder den handtruck han har med sig i bilen för att dra ut pallarna. Tre butiksanställda står i lagerdörrens öppning och tar emot. Det är väldigt varmt bakom butiken och det blir många vändor upp och ner. (Butiken får, för att vara så liten, en väldigt stor leverans. Erik förklarar det med att de har mycket turister just nu.) Med tillbaka ska ett antal fryscontainrar och tomma burar. Burarna är ihopfällda och sitter ihop i långa rader. Personalen kommer med ytterligare några medan vi håller på. Fryscontainrarna står bredvid en bit fram, och Erik kör ut ett stycke för att vi ska kunna lasta på dem. Skrifthändelse: En kvinna kommer ut och frågar efter listan. Erik ger henne den och de går in en bit i lagret. Erik säger att han har levererat 30 burar. En annan kvinna som kommit ropar in i butiken: Var det 30? Hon får inget svar och listan är ändå redan påskriven. Det stämmer, säger Erik. Han påpekar senare att de blivit mer noga med att hålla koll på antalet, både när det gäller vad de tar emot och vad de lämnar ifrån sig. Returnerar de en bur för lite kostar det butiken 750 kronor. Vi är framme i nästa ort, den sista, ungefär klockan 18. Här har de bara en halv kaj, kommenterar Erik. Det innebär att den är för låg för att man ska kunna fälla ut hissen och bara rulla ut. (Om sådana saker finns dock ingen explicit information i hans papper, men vid beräkningen av rimlig tidsåtgång har det tagits 20

21 hänsyn till hur kajerna är beskaffade.) Erik tycker att det är anmärkningsvärt att man bygger nya butiker på det här viset. Skrifthändelse: Erik plockar ihop de papper han ska ha med sig och konstaterar att det inte finns någon faktura till den här butiken. På kajen står en man och röker. Först tittar han mest på när vi lastar, men när han rökt färdigt tar han emot burarna och rullar in dem på lagret. Pallarna tar han emot med butikens handtruck. På väggen läser jag (men inte Erik) texten Kajen lutar på en stor skylt, och lutar gör den. De burar vi rullat av hissen kan inte lämnas på kajen utan måste köras in på lagret, annars rullar de ner. Det innebär att det är svårt att lossa här för en ensam person. På kajen står en stor mängd pallar med staplade returlådor. Här finns också st tomma burar som står på rad nedanför kajen. Erik säger: Ibland undrar jag om andra chaufförer tar med returer. Jag tycker alltid att det står mycket när jag kommer. Senare säger han också att han ska ta reda på om han (dvs. hans åkeri) får betalt för de returer som tas med. Det borde ju noteras någonstans vilka bilar som tar med returer, eftersom han fyller i det på listan han lämnar in. Skrifthändelse: Erik och mannen på kajen skriver på papperen. Erik håller upp dem lodrätt mot en högt placerad kartong på en lastpall. Att det inte fanns med någon faktura till denna butik verkar inte vara något problem. När vi åker är klockan drygt Strax därefter stannar vi vid en vägkrog och äter. Här inträffar en icke-arbetsrelaterad skrifthändelse när Erik läser på menyn. Det är inte alltid Erik äter på vägkrogar. Ofta har han med sig egen mat och värmer den då i en liten matlådevärmare han har i förarhytten. Han vill helst ha lossat på alla ställen innan han äter. När vi kommer tillbaka till bilen måste Erik blåsa i alkolåset eftersom bilen har stått stilla i mer än 30 minuter. Vi kör en annan väg tillbaka och är åter där vi startade ca Erik åker då till Multifrakts anläggning för att tanka. Han (eller den förare som kört) tankar normalt varje kväll om bilen gått hela dagen. Skrifthändelse: Han tar fram en tankjournal från ett fack under mittsätet samt ett kort som han stoppar i bensinautomaten där han också slår in en kod. Efter tankningen fyller han i journalen: 129 liter. Det är han själv som håller ordning på antal körda kilometer och antal liter bensin, dels för att stämma av mot räkningarna från Multifrakt, dels för att hålla koll på bilarna. Den bil vi åkt med idag är den äldsta, och den börjar dra allt mer bensin. Tillslut lönar det sig att byta. Han konstaterar att vi kört 30 mil och (efter att ha räknat på en miniräknare) att bilen dragit drygt 4 liter per mil. Vi åker sedan till lagret för att lossa retursakerna i tomgodset, en hall intill utlastningen. Vi går in och hjälper en kollega från Multifrakt att lasta ur så att luckan fortare ska bli ledig. Lokalen innanför är fylld av tomma burar, lådor och pallar. I andra änden plockar lagerarbetarna in burarna och det andra, men det fylls 21

22 snabbt på. Vi lossar först vagnen, sedan bilen. I lokalen finns skyltar på väggarna som berättar vad som ska ställas var, men ingen verkar behöva läsa på dem. Det står redan så mycket saker överallt att man ser ändå. Skrifthändelse: Därefter går Erik ut, hoppar upp i förarhytten och plockar fram den röda mappen. I den ligger nu den ena kopian av var och en av de fraktsedlar han fått påskrivna. Dessutom ska han lägga in de två bladen lassinformation, men först fyller han i det sista i dem. I själva verket rör det sig om två skrifthändelser: först fyller han i papperen, sedan samlar han ihop dem och måste då kontrollera att alla papper är med. Vi går in med mappen till lagerkontoret som nu är låst, men Erik har nyckelkort. Skrifthändelse: På väg in visar Erik mig utlastningsschemat som sitter på en anslagstavla. Han konstaterar att hans körning är med och att han ska starta klockan 5.00 (vilket han redan visste). Det är oklart om han skulle ha tittat på utlastningsschemat om inte jag var med. Han lägger mappen i en trälåda utanför det kontorsrum som vi var inne i och hämtade mappen. Ibland lämnas mapparna ut i olika fack som han visar mig. Klockan är nästan när allt är klart. Då kör Erik iväg med bilen till uppställningsplatsen där han också har sin personbil. Han släpper ut mig genom grindarna och vi skiljs åt Sammanfattning av skriftbruksdagen Om man sammanfattar de typer av skrifthändelser som inträffar under dagen är de följande: läsa lassinformation, läsa på etiketter, fylla i och montera färdskrivarkort, fylla i lassinformationen, leta fram butikens papper, justera fraktsedel, skriva på samt lämna över faktura 8, fylla i tankjournal (inklusive göra beräkningar), kontrollera att allt är ifyllt och samla ihop dagens papper och slutligen titta på utlastningsschemat. Av de uppräknade händelserna förekommer några endast en gång (fylla i och montera färdskrivarkort, fylla i tankjournal, kontrollera att allt är ifyllt och samla ihop dagens papper samt titta på utlastningsschemat). Övriga händelser inträffar upprepade gånger, men ändå koncentrerade till vissa specifika moment under arbetsdagen. Eriks skriftbruksdag skulle i koncentrat kunna beskrivas så här: 1. Planering och lastning: - läsa lassinformation (flera gånger) - läsa på etiketter (flera gånger) 8 Att bara lämna över fakturan räknar vi dock inte som en skrifthändelse, men här är den handlingen en del av den skrifthändelse som utspelar sig på lastkajerna. 22

23 - fylla i och montera färdskrivarkort - fylla i lassinformationen (första gången av två) 2. Körning och lossningar: - leta fram butikens papper (en gång per butik) - justera fraktsedel (potentiellt en gång per butik) - skriva under fraktsedel samt lämna över faktura (en gång per butik) 3. Efterarbete: - fylla i tankjournal - fylla i lastinformation (andra gången av två) - kontrollera att allt är ifyllt och samla ihop dagens papper - titta på utlastningsschemat Det förefaller som om de händelser som bara inträffar en gång under dagen främst hör till efterarbetesfasen, med undantag för monterandet av färdskrivarkortet som sker i början. Upprepningar av skrifthändelser har framförallt två orsaker: antingen är de upprepade skrifthändelserna delar i en komplicerad process, som när Erik lastar bilen och flera gånger läser lassinformationen och etiketterna, eller så handlar det om att samma skrifthändelse måste utföras vid varje leveransdvs. det rör sig om återkommande situationer i den betydelsen att de återkommer flera gånger samma dag. (I ett längre perspektiv är snart sagt alla situationer återkommande.) I det förra fallet måste Erik läsa för att kunna lasta, medan det i det andra fallet snarast är kunden som är huvudaktör i skrifthändelsen. Anvädningen av lassinformationen förändras under dagen, och är dessutom olika när det gäller textens två blad. I början av dagen läser Erik blad 2 för att få information om hur han ska lasta. Dessutom fyller han i vissa uppgifter på blad 1 sådana uppgifter som han med svårighet kan fylla i senare (mätarställning vid start, starttid etc.). Vid dagens slut fyller han i övriga uppgifter och lämnar tillbaka informationen. Ifyllandet av lassinformationens första blad delas alltså upp på två skrifthändelser, medan användningen av det andra bladet avslutas i och med att Erik kör ut på sin runda. 3.2 Eriks skriftbruksmiljöer I detta avsnitt inventeras Eriks olika skriftbruksmiljöer. Dessa kopplas också till de olika skrifthändelser han är med om under dagen. Slutligen undersöks en av skriftbruksmiljöerna närmare. 23