Kinas kapitalmarknader En studie av utvecklingen av Kinas kapitalmarknader i Shanghai och Shenzhen.

Transkript

1 Kinas kapitalmarknader En studie av utvecklingen av Kinas kapitalmarknader i Shanghai och Shenzhen. Av Cecilia Barck-Holst

2 På uppdrag av Sveriges Ambassad i Peking Maj

3 Förord Denna studie är beställd av svenska ambassaden i Peking. Kina har vuxit till att bli en av världens största ekonomier och utvecklingen av Kinas kapitalmarknader befinner sig i ett mycket intressant skede. Vi tror att detta ämne är av stort intresse för Sverige. Mot denna bakgrund önskade ambassaden vinna en fördjupad kunskap inom detta område, varför uppdrag givits Cecilia Barck-Holst (som tidigare arbetat inom den svenska finansindustrin) för att undersöka den kinesiska kapitalmarknaden och de förändringar som för närvarande äger rum. Vi är glada över att kunna presentera denna studie, vilken vi hoppas kan vara av nytta för svenska företag och andra intressenter om hur dagens kinesiska finansmarknader ser ut och vilken utveckling som kan förväntas i framtiden. För att studien ska komma så många som möjligt till nytta publicera den på Ambassadens och Exportrådets Internetsidor. 18 maj 2004 Börje Ljunggren Sveriges Ambassadör i Kina 3

4 Sammanfattning Kinas kapitalmarknader har varit aktiva i drygt 20 år. Innan dess fanns ingen reglering eller egentlig infrastruktur kring aktier, obligationer eller andra finansiella instrument. Kinas aktiemarknad är än så länge relativt liten (cirka 600 mdr USD), med stora strukturproblem och hög volatitilitet, främst pga. låg transparens i bolagen vilket gör att handeln drivs av rykten snarare än av fundamentala faktorer. Värderingar på kinesiska aktiemarknader är generellt högre än på utländska vilket vittnar om prissättningen inte är effektiv. Det finns trots detta ett omfattande intresse från omvärlden eftersom Kina har hög tillväxt goda chanser att bli en av de viktigaste marknaderna i världen. Kinesiska aktiebolag har olika aktieslag, A-aktier för inhemska institutionella investerare, B-aktier för utländska och privata kinesiska investerare, statsaktier som ägs av staten samt LP-aktier som ägs av legala personer, oftast också statliga institutioner. Dessutom kan bolag som är noterade utanför Kinas fastland ha sk. H- aktier, som handlas i Hongkong eller i vissa fall på annan utländsk marknad. Kinas regering har historiskt främst använd börserna för kapitalanskaffning till ineffektiva statliga bolag. Privata bolag har svårt att få kapital, oavsett om det är lån från bank eller via börsen eftersom staten kontrollerar dessa processer. Noterade bolag är oftast omstrukturerade statliga bolag som fortfarande åtnjuter viss särbehandling, varför de ofta kännetecknas av låg effektivitet och dålig transparens. I och med Kinas tillträde till WTO öppnas marknaderna upp. Detta innebär att den lokala finansiella sektorn i Kina måste rusta upp sig för konkurrens genom att få nödvändig infrastruktur på plats samt fokusera på vinstmaximering. Det innebär också att den kunskap och praxis som varit otillgänglig för kinesiska bolag introduceras. För att förbättra omvärldens förtroende för marknaden har Kinas regering under de senaste åren gjort stora förbättringar i struktur, tillsyn och regelverk. Avsevärda framsteg har gjorts, även om Kinas aktiemarknad ännu inte kan jämföras med en mogen marknad. Dessutom lär marknaderna ha svårt att uppnå effektiv resursallokering så länge som det inte råder kapitalkonvertibilitet och staten huvudsakligen råder över resursallokeringsprocessen. I Sverige finns det flera fonder som investerar i index och i Hongkong. Skandia har en fond som investerar i B-aktiemarknaden och Hagströmer & Qviberg har nyligen startat en fond för investering på såväl fastlandet som i Hongkong. Kinas nästa steg är att fortsätta rusta upp marknaden för att den ska kunna leva upp till internationella krav. Regelverk ses över, samt implementeras nya processer för efterlevnad av regelverken. Utländska aktörer släpps gradvis in på marknaden och många av dessa aktörer samarbetar med lokala finansiella institutioner. Nya marknader övervägs, framförallt för att underlätta situationen för privata bolag så att de inte fortsatt diskrimineras i den rådande privatiseringsprocessen. Sannolikt kommer det att dröja mellan år innan Kinas kapitalmarknader blivit tillräckligt strukturerade och effektiva för att verkligen betraktas som mogna. 4

5 Innehållsförteckning INTRODUKTION: KAPITALMARKNADEN I KINA... 6 BAKGRUND OCH HISTORIK... 7 REGLERANDE ORGAN BANKER ANDRA FINANSIELLA AKTÖRER KAPITALMARKNADER...15 AKTIESLAG ÄGARSTRUKTUR PRIVATA INVESTERARE INSTITUTIONELLA INVESTERARE...23 STATLIGA INSTITUTIONER OCH BOLAG UTLÄNDSKA BOLAG...24 DET NOTERADE BOLAGET BOLAGETS BESTÄMMANDE ORGAN...25 NOTERINGSPROCESSEN ANDRAHANDSMARKNADEN...28 SVENSK NÄRVARO PÅ KINAS KAPITALMARKNADER...31 FORTSATT UTVECKLING AV KINAS KAPITALMARKNADER...32 FÖRETAGENS RISKKAPITALFINANSIERING...32 REGLERING ÖPPNING AV MARKNADEN - WTO OMSTRUKTURERING AV KAPITALMARKNADEN...35 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING...37 APPENDIX 1: WTO-TILLTRÄDET...39 APPENDIX 2: FÖRKORTNINGAR

6 Introduktion: Kapitalmarknaden i Kina Svensk närvaro ökar i Kina, inte minst genom investeringar på den kinesiska marknaden av stora bolag som Ericsson ABB och Volvo. Ett par hundra svenska företag är idag närvarande i Kina, och antalet växer stadigt. Många bolag är mycket intresserade dels av den relativt billiga arbetskraft som finns i Kina, men framförallt av den enorma marknad som Kinas befolkningsmängd utgör. Mot bakgrund av detta har ett allt större intresse väckts för Kinas kapitalmarknader, särskilt som de, genom WTO-tillträdet, inom överskådlig framtid kommer att göras tillgängliga för omvärlden. Kinas börser grundades i början på 1990-talet. Shanghaibörsen öppnades officiellt den 26 november 1990 men verksamheten kom igång 19 december samma år. Shenzhenbörsen påbörjade sin verksamhet den 1 december 1990 men fick inte officiellt tillstånd förrän den 3 juli Båda börser anser sig vara Kinas första börs. Kinas kapitalmarknader präglas av att det historiskt endast noterades statligt ägda bolag på börserna. Staten, klädd i rollen både som säljare, köpare och reglerare utnyttjade till en början kapitalmarknaden som finansieringsalternativ till statsägda banker. Detta resulterade i ett flertal ickekonkurrenskraftiga bolag samt en grovt eftersatt reglering av marknaderna. Marknaden har dock utvecklats mycket fort och idag finns ett omfattande regelverk på plats även om implementering av denna ännu brister. Dessutom har staten inlett en privatiseringsstrategi som på sikt kan komma att resultera i att marknaden kan drivas av affärsmässiga krafter. Denna studie syftar till att undersöka strukturen på den kinesiska kapitalmarknaden idag och hur den utvecklas i takt med den privatiserings- och internationaliseringsprocess som pågår nu i Kina. 6

7 Bakgrund och historik Kinas första organiserade värdepappersmarknad startade i Shanghai 1914 vilket ledde till att Shanghaibörsen öppnades När kommunisterna tog över 1949 stängdes börsen men Shanghai behöll sin status som finansiellt centrum. I mitten på 1980-talet återväcktes intresset för kapitalmarknader efter att Fushun Brick Factory och Chengdu Shudu Office Building Co. Ltd. emitterade aktier 1980 och den kinesiska staten 1981 började emittera obligationer 1. Det blev tillåtet med privat ägande i de företag som staten tidigare kontrollerat vilket ledde till att flera bolag ville erbjuda anställda aktier, ibland istället för lön. Utan en andrahandsmarknad för dessa aktier var detta dock ett föga attraktivt erbjudande. Kinas nya aktiemarknad började som ett experiment innan officiella börser fanns på plats. Lokala myndigheter i Shanghai och Shenzhen blev först med att formulera riktlinjer och regler för hur handel med aktier och finansiella instrument skulle gå till. Shenzhen är en av Kinas yngsta städer och grundades 1979 som en särskild ekonomisk zon med Deng Xiaoping som förespråkare 2. Det politiska och ekonomiska klimatet var öppet, vilket stod i kontrast till övriga Kina. Under hela utvecklingstiden har de två städerna tävlat i finansiell prominens. Experimentet var brett kritiserat eftersom många hade svårt att se hur kapitalmarknader hängde ihop med Kinas socialistiska värderingar. Andra, med Deng Xiaoping i spetsen, tog ställning för experimentet efter att ha besökt södra Kina 1992 och sett hur mycket högre levnadsstandarden var där. I början av 1990-talet öppnades två officiella börser, i Shanghai och Shenzhen, men det var först 1996 som den centrala ledningen tog kontroll över aktiemarknaden. Staten försvarade aktiemarknaden genom att deklarera att dess syfte var att skapa en organiserad ägarstruktur av de statliga bolagen som skulle resultera i ett ökat oberoende och därmed ökad produktionseffektivitet för företagen, inte att låta privatpersoner spekulera i aktier. Att sätta upp regler och riktlinjer skulle vara en administrativ uppgift eftersom det i slutändan var staten som var ägare. Efter ett tag blev statens finansiella börda tung och aktiemarknaderna började ses som ett kapitalanskaffningsalternativ för de ineffektiva statliga bolagen introducerades Standard Opinion, där aktieklasser först specificerades. Den första B- aktien (en aktie utlänningar får köpa) på Shanghaibörsen noterades den 21 februari 1992 och den första B-aktien på Shenzhenbörsen noterades en vecka senare. Den första noteringen av ett kinesiskt bolag på New York börsen skedde i oktober Efter 1992 fick provinsiella ledare runt om i landet auktoritet att nominera och välja statligt ägda bolag (SOEs) för omstrukturering och notering på börserna. Centrala myndigheter formulerade övergripande riktlinjer men hade i praktiken begränsat inflytande över hur börserna sköttes. Lokala ledare hade starka motiv till att snabbt utveckla marknaden så att de kunde notera lokala SOEs. Oftast innebar detta att de finansiellt mest behövande bolagen fick företräde för att de inte skulle gå i konkurs. Lokala myndigheter ökade även sina intäkter genom kapitalskatt samt att de ägde de aktiva finansiella institutionerna. En eventuell finansiell kris skulle täckas av Peoples Bank of China (PBOC) eller av Ministry of Finance (MOF). Ansvar för reglering av noterade bolag och värdepappersbolag samt för noteringsprocessen bars av lokalt kontrollerade securities administration bureaus. Dessa 1 Privatizing China. The Stockmarkets and their Role in Corporate Reform, Carl E. Walter and Fraser J.T. Howie 2 7

8 byråer vidtog dock i praktiken mycket få åtgärder för att förbättra översikt och reglering. Resultatet blev att 100-tals undermåliga eller förlustgående bolag noterades. Under olika perioder skakades börserna av skandaler vilket ledde till att den centrala myndigheten började reformera kontrollorganen. Efter Shenzhenupproret 3 i augusti 1992 skapades China Securities Regulatory Comission (CSRC) och en kommitté på State Council- 4 nivå tillsattes för att ta över policytillsyn från PBOC. Augusti 1993 lanserades Kinas första omfattande plan för ekonomisk reform som gick ut på att centralisera monetära och finansiella maktmedel. Kreditkvoter sänktes och striktare kontroller på notering av aktier infördes. Olika aktieslag infördes och definierades noggrant. Även kvoter för hur stor volym av aktier som årligen kunde emitteras infördes. Kvoterna bestämdes nationellt och tilldelades varje provins, där de sydöstliga provinserna ofta fick större kvoter. Kvotsystemet slopades under 2000, men aktieklasserna finns kvar antogs den första Bolagslagen, vilket inte innebar några nyheter jämfört med praxis baserat på Standard Opinion, men nu fanns det en lag. Efter Wanguo-skandalen i februari avskaffades marknaden för statsobligationsfutures och CSRCs befogenheter utökades ytterligare. Den finansiella krisen i Asien 1997 orsakade oro bland Kinas ledare och ledde till en allmän skärpning av tillsyn och reglering av marknaden. Bland annat avskaffades inofficiella börser som vuxit fram. Bolag noterade på dessa tvingades återköpa sina aktier eller omstrukturera dem till lån. CSRC övertog nu helt tillsyn och regleringsverksamhet från de lokala myndigheterna, lokala värdepappersadministrationer samt från PBOC. CSRC tillsatte nya chefer för de två börserna. CSRCs ansvar för börserna har medfört en rad positiva förändringar antogs en Värdepapperslag som arbetats fram under sex år. Det anses allmänt att kvaliteten på noterade bolag förbättrats jämförts med tidigare, främst med avseende på räkenskaper samt att de i större utsträckning drivs med vinstmålsättning. Det är dock fortfarande långt kvar jämfört med andra mer mogna marknader. Arbetarens rättigheter premieras ofta framför att maximera aktieägarens avkastning, varför regeringen föredrar omstrukturering av dåliga bolag framför avnotering. Avnotering har dock förekommit i extrema fall. Mellan förblev målet för de finansiella marknaderna att förse SOEs med kapital. Börsintroduktionerna var många och aktiemarknadernas storlek och handelsvolym ökade dramatiskt. Diskussioner om att slå samman Shanghai och Shenzhenbörsen tog fart och för att kompensera Shenzhen för förlusten av börsen gjordes planer för att öppna en särskild Second Board marknad som skulle likna de under Internetboomen mycket populära marknaderna för högteknologiska bolag, Hongkongs Growth Enterprise Market (GEM), USAs Nasdaq eller Tysklands Neuer Market. Som förberedelse stoppades nyintroduktioner av bolag i Shenzhen september När IT-bubblan sprack försköts planerna på en ny marknad upp på obestämd 3 I augusti 1992 utbröt ett upplopp på Shenzhens gator då en börsintroduktion allvarligt felhanterades av Shenzhenbörsens ledning. 10 procent av de nyemitterade aktierna skulle tilldelas allmänheten, men det visade sig att de istället hade sålts på svarta börsen eller stulits av polisen. 4 State Council är Kinas ministär. 5 Bakgrunden är att Wanguo Securities förväntade sig att kupongräntan på statsobligationer skulle sjunka i takt med inflation och blankade därmed TBF kontrakt 327, ett treårigt statsobligationskontrakt som skulle löpa ut i juni I februari 1995 låg Wanguo kort cirka 3 miljoner kontrakt, sex gånger de gränser som fanns. Motpart var MOF-ägda China Economic Development TIC. Man tror att China Economic Development TIC hade insiderinformation om räntehöjning. Kontrakt 327 ökade i värde. För att försöka stävja uppgången sålde Wanguo 10,6 miljoner kontrakt i marknaden under handelsdagens åtta sista minuter. Dumpningen ledde till att ca 20 andra finansiella firmor drog på sig så stora förluster att de hotades av konkurs. Därmed förklarade staten all handel som skett de sista åtta minuterna den dagen som ogiltig och Wanguo gick i konkurs. 8

9 tid och drygt tre år senare väntar Shenzhen fortfarande på beslut. Även planerna på sammanslagning ligger på is, men nyintroduktioner sker fortfarande endast på Shanghaibörsen. Detta har lett till att flera finansiella institutioner har flyttat från Shenzhen till Shanghai. I samband med att marknaderna började att vackla igen vid slutet av 2000 avslöjades nya korruptionsskandaler bland investerare och noterade bolag. Kapitalmarknadernas mål utvidgade sig till att bli ett forum för privatisering, skapa ett modernt pensionssystem genom att öka investeringsalternativen för försäkringsbolag och minska statsskulden genom att låta fler bolag finansiera sig via börsen. Denna annonsering ledde till att aktiekurser och handelsvolymer dalade eftersom investerare var rädda för att se värdet på sina innehav spädas ut. Om staten valde att sälja ut sina tillgångar via börsen skulle marknadens svämmas över av aktier, med pressade aktiekurser som resultat. Staten svarade med att stoppa planerna på utförsäljning tills vidare. De kvarstår dock och marknaden väntar fortfarande på besked om hur detta ska ske, varför kurserna inte har återhämtat sig fullt ut. I mitten av 2001 gjorde CSRC sitt största nedslag mot illegala aktiviteter någonsin som ett led i att ta itu med de grova strukturella problemen. Resultatet blev en kraftig nedgång av börskurserna där Shenzhen blev mest lidande. Under 2002 var marknaden fortsatt svag, detta trots att Kinas tillväxt förblev hög. Under de senaste 18 månaderna har utländskt intresse för den kinesiska marknaden ökat markant. Från och med december 2003 får ett begränsat antal särskilt kvalificerade utländska investerare (QFII) tillgång till Kinas A-aktiemarknad. Än så länge har 15 bolag erhållit licens att handla på marknaden 6, vilket hittills har påverkat marknaden positivt eftersom intresset för de bolag som varit föremål för deras investering har ökat. Kinas ledning har under de senaste åren arbetat för att förbättra kapitalmarknaden. Kompetensen i organ som exempelvis CSRC har ökat avsevärt och stora ansträngningar har gjorts för att skapa ett omfattande regelverk och därmed öka förtroendet för kapitalmarknaden. I januari 2004 utfärdade State Council ett dokument 7 som tydliggjorde statens avsikter att kapitalmarknaden nu ska utgöra en grundpelare i Kinas ekonomi. Detta tolkas som en tydlig signal av marknadens olika aktörer att staten nu står helt bakom utvecklandet av en kapitalmarknad. Dokumentet noterar särskilt att åtgärder ska vidtas för att skydda investerare genom att förbättra lagstiftning och implementering, bredda utbudet av värdepapper samt att öka antalet institutionella investerare. De kinesiska kapitalmarknaderna har endast varit aktiva i drygt 20 år och är därmed bland de yngsta i världen. Deras utveckling har varit extremt snabb under denna period, speciellt under de senaste 10 åren, särskilt med avseende på reglering. Samtidigt är implementering av regleringen bristfällig och det kan ta lång tid innan bolagen drivs med vinstmaximeringsmål. Kinas kapitalmarknad kan fortfarande ses som att befinna sig i en tidig utvecklingsfas och är fortfarande mycket liten. Idag motsvarar marknaden cirka 45 procent av BNP. 6 Japan's Daiwa, HK's Hang Seng Get QFII, China Bureau, Dow Jones Newswires, 13 maj Dokumentet heter Some Opinions on Promoting the Reform, Opening and Steady Growth of the Capital Market men omtalas populärt som The Nine Suggestions. 9

10 Den Kinesiska kapitalmarknadens struktur Kapitalmarknaden är uppbyggd av en rad olika aktörer som tillsammans ska utgöra en fungerande helhet. Dessa inkluderar banker, andra finansiella aktörer samt kapitalmarknader. Dessa aktörer lyder under olika reglerande organ, i Kina innebär detta att banker lyder under People s Bank of China samt China Banking Regulatory Commission och kapitalmarknader under China Securities Regulatory Commission. Samtliga dessa ligger under State Council som är Kinas centrala lednings ministär. Centrala Ledningen National People s Congress State Council National Development and Reform Commission MOF Fiscal policy PBOC Monetär policy CBRC Reglering och tillsyn av banker CSRC Reglering och tillsyn av värdepappersbolag CIRC Reglering och tillsyn av försäkringsbolag Policybanker China Development Bank Agricultural Development Bank of China Export-Import Bank of China Finansiella institutioner Statliga kapitalförvaltningsfirmor Trust och investmentfonder Aktiemarknader Lokala mäklarfirmor Utländska mäklarfirmor Institutionella fonder Obligationsmarknader Lokala distributörer: policy- banker, fyra stora banker Försäkringsbolag Lokala försäkringsbolag Utländska investeringar Kommersiella banker Stora fyra banker Mellanstora statliga banker Privata banker Commodityfutures Lokala mäklare Utländska kommersiella banker Utländska banker Joint-venture banker Investmentbanker Lokala Joint-ventures Utländska Källa: Economist Intelligence Unit, The Economist Reglerande organ Skapandet av ett regleringssystem började inte förrän kapitalmarknadsexperimentet var i full gång. Peoples Bank of China var från 1986 ensamt ansvarigt för reglering av den finansiella marknaden, tillsyn av finansiella institutioner, samt analys av finansiell data. Vartefter de finansiella marknaderna utvecklades blev centralbankens roller som marknadsaktör och reglerare för svåra att kombinera och regleringsfunktionen lades ut i andra institutioner. China Banking Regulatory Commission China Banking Regulatory Commission (CBRC) etablerades i mars 2003 och har ansvar över reglering och tillsyn av banker och andra finansiella institutioner. China Securities Regulatory Commission China Securities Regulatory Commission (CSRC) skapades 1992 efter Shenzhenupproret och är den nu dominerande regleraren och 10

11 tillsynsmyndigheten för Kinas kapitalmarknader och börser och bestämmer vilka bolag som får introducera sig på börserna. China Insurance Regulatory Commission China Insurance Regulatory Commission (SIRC) skapades november 1998 för att övervaka Kinas försäkringsmarknad. De reglerande organens utveckling har endast på senare tid prioriterats av den centrala regeringen, varför de alltid har legat ett steg efter utvecklingen av kapitalmarknaden. Ofta ignorerades nya lagar och förordningar på provinsiell nivå eftersom implementeringen ofta innebär personliga förluster för de ansvariga. Det är oerhört viktigt för Kina att övertyga omvärlden att det finns ett fungerade regelsystem i Kina och under de senaste åren har det blivit allt vanligare att korrupta individer straffas. Banker Kinas banksystem består av People s Bank of China, centralbanken, policybanker, kommersiella banker samt utländska banker. People s Bank of China - People s Bank of China (PBOC) är Kinas centralbank och är främst ansvarigt för Kinas monetära policy genom reglering av penningmängd och bestämning av räntan. Policybanker Kinas policybanker är State Development Bank, Agricultural Development Bank och Export and Import Bank. Dessa tre etablerades 1994 för att överta lånpolicyaktiviteter från de fyra stora bankerna och därmed låta staten tillhandahålla finansiella medel till statliga verk medan en separat kommersiell banksektor byggs upp. Bankerna arbetar med projekt tillskrivna från National Development and Reform Commission och några andra enheter från centrala staten. Kapital- och administrativa behov tillgodoses av lokala kommersiella banker. Policybankernas kapital kommer från obligationsemissioner som främst tilldelas de fyra stora bankerna. Kommersiella banker Den kommersiella banksektorn i Kina består av fyra stora statsägda banker, mindre kommersiella banker samt noterade kommersiella banker. De fyra stora statsägda bankerna 8, som dominerar Kinas banksektor, är enorma koncerner med flertalet branscher och anställer mer än 1,7 miljoner människor. Dessa bankers främsta roll är att förse stora statsägda bolag med finansiering varför små och medelstora bolag har haft svårt att få lån. Banksektorn är fortfarande dominerande när det gäller att förse bolag med kapital och 2002 uppgick banklånen till över miljarder RMB 9 att jämföras med emissionslikvid som sammanlagt uppgick till 74 miljarder RMB. Finansiering har traditionellt skett med politisk motivering utan analys av bolagens lönsamhet eller förmåga att respektera en avbetalningsplan. Detta grundläggande strukturproblem har lett till att bankerna idag sitter med en enorm andel dåliga lån (enligt vissa uppgifter motsvarande procent av deras totala tillgångar). Volymen lån överlag har dock ökat, vilket har medfört att bankerna rapporterat bättre resultat och en lägre andel dåliga lån i portföljen 10. I 8 Bank of China, Agricultural Bank of China, China Construction Bank, Industrial and Commercial Bank of China SEK = 108,8 RMB per Country Report China, December 2003, The Economist Intelligence Unit 11

12 januari 2004 tillsköt staten sammanlagt 45 miljarder USD till Bank of China och China Construction Bank för att förbättra bankernas organisation och lönsamhet inför planerad börsnotering i Hongkong. Kritiker anser dock att detta endast resulterar i en bättre balansräkning på kort sikt eftersom kapitalbasen förbättras, men avsaknad av tydliga krav på pengarnas användning kan leda till ytterligare utlåning till dåliga företag 11. Problemet är tydligast i Kinas största fyra banker. Nya, mindre banker kännetecknas av en högre grad av affärsmässigt tänkande även om de också lider av strukturella problem. Utländska banker Utländska banker får närvara i Kina genom att öppna representativkontor, ha dotterbank, filial eller genom joint venture med kinesiska motparter. Representativkontor får endast marknadsföra sitt varumärke, inte bedriva verksamhet. Dotterbanker får bedriva verksamhet i utländsk valuta men inte ha egen balansräkning. Filialer och joint ventures kan handla i utländsk valuta och, om investmentbankverksamhet föreligger och nödvändiga tillstånd erhållits, vara rådgivare vid notering av B-aktier. Avsaknad av konvertibilitet för kapitaltransaktioner innebär att utlåning och utländskt ägande i kinesiska banker än så länge är mycket låga. Genom att marknaden öppnas utökas hela tiden bankernas handlingsutrymme och vid 2006 ska marknaden, genom Kinas WTO-medlemskap helt ha öppnats. Antalet utländska banker växer stadigt och vid slutet av oktober 2002 fanns det 181 utländska bankkontor i Kina, varav 147 var branscher av utländska banker och 19 var legala entiteter registrerade i Kina 12. Investmentbanker Det finns ett stort antal lokala banker som agerar rådgivare vid börsintroduktioner samt nyemissioner och uppköp. För utländska aktörer gäller det fortfarande att ett joint venture måste etableras. Ett exempel är China International Capital Corp (CICC) som formades 1995 och är ett joint venture mellan China Construction Bank (42,5 procent) och Morgan Stanley Dean Witter (35 procent). CICC får agera rådgivare vid introduktioner och nyemissioner av A-aktier och får hjälpa joint ventures mellan kinesiska och utländska bolag att ta in kapital från utlandet. Andra finansiella aktörer Mäklarfirmor - Mäklarfirmor i Kina har tre huvudsyften, att agera rådgivare vid börsnoteringar, att mäkla aktier åt kunder samt att bedriva handel för egen räkning (proprietary trading). Flera har även börjat tillhandahålla kapitalförvaltning åt kunder, men detta område har ännu inte reglerats. Produkter som aktieanalys byggs sakta upp. Mäklarfirmornas viktigaste affärsområde är dock att mäkla aktier för kunds räkning, varför mäklarfirmornas resultat har påverkats mycket negativt av den dåliga aktiemarknaden De flesta firmor tillhandahåller rum där investerare själva kan handla och har tillgång till telefon, datorer och finansiell information. Endast mäklarfirmor med ett registrerat kapital om 500 miljoner RMB eller högre får utföra samtliga ovan nämnda uppgifter. Bolag med mindre kapital får endast ägna sig åt att mäkla aktier för kunds räkning. 11 China s Currency Challenge, 10 januari 2004, Financial Times 12 China Facts & Figures 2003, 12

13 De flesta mäklarfirmor var från början SOEs som etablerades av statliga banker eller försäkringsbolag, av Ministry of Finances lokala byråer, genom avyttring av lokala statsägda bolags mäklaravdelningar eller grundades av Trust and Investment Companies (TICs). Vid slutet av 2002 var cirka 13 procent av det totala ägandet i mäklarfirmor privat. Mäklarindustrin kännetecknas av kraftig överetablering och den starka närvaron av olika statliga organ som ägare och beskyddare gör att en välbehövd konsolidering inom branschen går trögt. Vid slutet av 2002 fanns det cirka 120 mäklarfirmor i Kina, med ett sammanlagt kapital om runt 120 miljarder RMB. Trust- och investmentbolag Investmentbolag grundades under 1980-talet och början av 1990-talet som en lösning för staten att snabbt uppbringa kapital till snabbväxande delar av Kinas ekonomi. Från början hade de både investmentverksamhet samt mäklarverksamhet. Deras popularitet ökade snabbt men vid mitten av 1990-talet uppdagades en rad problem. Det fanns inga tydliga gränser mellan olika affärsområden vilket ledde till att om ett bolag hade gjort en dålig affär kunde dess mäklaravdelning plötsligt finna sig insolvent. Problemen ledde till att alla investmentbolag förlorade sina rättigheter att bedriva mäkleri, mindre bolag konsoliderades eller lades ner. Regleringen av investmentbolag ligger dels under CSRC, dels under PBOC. Aktiefonder Utvecklingen av fonder i Kina har skett under två olika faser. Den första var mellan 1990 och 1997 då lokala myndigheter satte upp cirka 75 små stängda fonder 13 vars syfte var att finansiera diverse lokala projekt. Fonderna blev dock illa förvaltade till följd av otydlig ansvarsfördelning och bristfällig reglering. Den andra fasen började i november 1997 då centrala myndigheter lade en bas för reglering av fonder. Reglerna uttryckte att alla fonder skulle godkännas av CSRC. Fondkapitalen måste uppgå till minst 10 miljoner RMB, även om de flesta fonder har mellan miljoner RMB till följd av tidigare reglering. 80 procent av kapitalet måste vara i värdepapper, 20 procent i inhemska statsskuldsväxlar. Direktinvesteringar tillåts inte. 90 procent av fondens avkastning ska återbetalas till investerare i form av utdelning. Open-ended funds är fonder där mängden kapital varierar efterhand att investerare köper och säljer andelar och de kan handlas på börsen. Värdet av fonden är direkt kopplat till värdet av fondens innehav även om premier eller rabatter förekommer. Denna typ av fonder återfinns främst på mogna kapitalmarknader eftersom den kontinuerliga justeringen av fondens storlek som krävs kan vara komplicerad att genomföra. Dessutom kan denna typ av fond öka volatiliteten på marknaden. I Kina lanserades den första open-end fonden i september 2001 av Hua an Securities i samarbete med JP Morgan. Idag finns det runt sådana fonder, många i samarbete med utländsk part. Utvecklingen av fonder är ännu på ett tidigt stadium och det återstår många problem att lösa. Aktiefonder är relativt nytt som begrepp och investerare vågar ännu inte lita på dem. Regleringen är ännu ganska otydlig eftersom en lag som reglerar fonder ännu är under utveckling. Värdepappersutbudet är litet, eftersom blankning inte är tillåtet, vilket utesluter ett stort antal finansiella instrument. Privata fonder 13 fonder som inte tar in investeringar efter start 13

14 Det finns många finansiella fonder som förvaltar kapital åt privata investerare snarare än åt staten. Formen på fonden kan variera från att förvalta kapital åt en eller två mycket rika investerare till att företräda uppåt 50 eller fler småsparare. Denna typ av fond har utgjort en positiv kraft för Kinas kapitalmarknad eftersom de uppmuntrar till en långsiktig investeringsstrategi. Dessutom blir ledningen och förvaltningen relativt stark eftersom fonderna tvingas konkurrera med varandra. Vissa fonder erbjuder exempelvis en garanterad minimiavkastning som i vissa fall kan vara betydligt högre än den rådande bankräntan. De större privata fonderna har byggt sin verksamhet kring kvaliteten på tjänsten som de erbjuder snarare än, liksom de formella fonderna, på den av staten utfärdade licensen. Dessa fonder är ännu inte reglerade annat än under bolagslagen men det är sannolikt att de större fonderna tilldelas licens. Försäkrings- och pensionsfonder Fram till 1999 fick pensionsfonder endast investera i statsobligationer eller ha pengarna på bank. Före 1995 fick de även investera i fastigheter. Börserna ansågs för volatila och bristfälligt reglerade för att utgöra ett investeringsalternativ. I längden blev dock situationen med låg avkastning ohållbar och 1999 fick vissa pensionsfonder tillstånd att investera 5 procent av sitt kapital i investmentfonder. Gränsen höjdes i mars 2000 till 10 procent och fortsattes att gradvis öka till 30 procent. Idag får vissa bolag, till exempel Pingan och New China Life, investera alla sina premieinkomster från unit-link produkter 14 i aktiefonder. Juni 2001 fick pensionsbolag tillåtelse att etablera egna fondförvaltarfirmor och på sikt ska dessa bolag även få tillgång till aktiemarknaden. Asset Management Companies (AMCs) 1999 etablerade MOF fyra AMCs för att ta över dåliga lån motsvarande 196 miljarder USD från de fyra stora bankerna med målsättningen att få tillbaks så mycket pengar som möjligt från låntagaren. Istället för att likvidera bolagen och därigenom realisera tillgångarna har man på statens begäran bytt in många av de dåliga lånen mot aktier i bolagen och därmed blivit ägare i dåligt skötta bolag där ledningen kvarstår. AMCs var från början tillfälliga med målet att vid 2005 ha rensat upp lånen, men eftersom detta inte kan ske så aspirerar de nu på att bli omstöpta till investmentbolag. De är väl lämpade för detta eftersom de redan har bred portfölj, stor kapitalbas och erfarenhet av omstrukturering av bolag. Det finns dock faktorer som kan hindra, exempelvis är värdet på deras innehav betydligt mindre än det värde för vilket dessa innehav förvärvades av bankerna. AMCs består av de mest problemfyllda bolagen eftersom de bolag som hade hopp om att överleva behölls av staten. Dessutom kan de komma att få köpa mer dåliga lån av bankerna i framtiden. 14 Unit-link produkter är fonder anpassade efter livförsäkringstagarens riskprofil. En ung livförsäkringstagare vill ibland välja att pensionsspara i högriskfonder medan en äldre väljer en fond med låg riskprofil. 14

15 Kapitalmarknader Kapitalmarknaderna i Kina består idag av två officiella börser, obligationsmarknader samt terminsmarknader (futuresmarknader). Utöver detta finns det många olika inofficiella marknadsplatser för icke-noterade aktiebolag eller för aktier som inte kan handlas på de vanliga börserna. Shenzhen A Closing Market Price Aktiemarknader Det finns två officiella börser i Kina, Shanghaibörsen och Shenzhenbörsen. De finansiella marknaderna har egenutvecklade tekniskt avancerade system baserade på den senaste datatekniken 15. Handeln är automatiserad och orderdriven med pris- och tidsprioritet. Handel på börserna sker dagligen mellan 9:30 till 11:30 och från 13:00 till 15:00. Ingen handel sker på lördag, söndag och andra helger som börsen aviserar. Clearing sköts av The China Securities Central Clearing & Registration Corporation (CSCCRC). Shenzhenbörsen startades den första december 1990 men etablerades officiellt i juli Totalt har bolag emitterat aktier för kapital motsvarande mer än 250 miljarder RMB på denna marknad. Börsen har 257 medlemmar, samtliga lokala. Utländska aktörer erbjuds speciella säten för att handla B-aktier. 505 bolag är noterade på Shenzhenbörsen men nyintroduktioner har ej skett sedan 2002 eftersom en särskild marknadsplats för små- och medelstora högteknologiska tillväxtbolag skulle startas i samband med en sammanslagning mellan Shanghai och Shenzhenbörsen som inte kommit till stånd. För att öppna ett konto på Shenzhenbörsen måste en investerare presentera ID, bankbok från någon av de fyra stora bankerna samt ett ifyllt anmälningsformulär till Shenzhen Securities Registration Co.. Investeraren erhåller då ett aktieägarkort med vilken han/hon kan öppna en depå ( Security class one account ) hos Securities Office. 500 Order läggs antingen 450 direkt hos Securities 400 Office, via telefon eller över Internet. 350 Order matchas mot 300 varandra i ett 250 datasystem. - 1-jan jan jan jan jan jan-2004 SHENZHEN SE A SHARE - PRICE INDEX SHENZHEN SE B SHARE - PRICE INDEX Shenzhen B Closing Market Price Sedan januari 2001 har Shenzhenbörsen uppvisat en mycket svag utveckling 16. Under de senaste månaderna har en 15 Shanghaibörsens hemsida, 16 Aktiekursutveckling från Datastream 15

16 viss återhämtning skett. B-aktierna gick kraftigt upp i februari 2001 i samband med att marknaden öppnades för kinesiska personer med USD-konton. Shanghaibörsen startades officiellt den 26 november 1990 och verksamheten kom igång den 19 december samma år. Totalt har bolag emitterat aktier för kapital motsvarande mer än 450 miljarder RMB på denna marknad. Från mitten av 2001 har Shanghaibörsen upplevt en kraftig aktiekursnedgång. Under de senaste månaderna dock marknaden haft en positiv utveckling. Volatiliteten 17 är mycket hög. För att handla på denna börs måste en investerare utse en mäklarfirma som är medlem på börsen och ingå i ett så kallat Designated Trading Agreement. Genom avtalet kan börsmedlemmen agera och handla för kundens räkning. Shanghaibörsen har idag 269 medlemmar. Shanghai A Closing Market Price Shanghai B Closing Market Price Både A-aktier och B- aktier har uppvisat likartad aktiekursutveckling som på Shenzhenbörsen 18. B- aktiemarknaden på Shanghaibörsen har varit något svagare på senare tid jämfört med Shenzhen. - 1-jan jan jan jan jan jan SHANGHAI SE A SHARE - PRICE INDEX SHANGHAI SE B SHARE - PRICE INDEX 17 Volatilitet är standardavvikelsen i avkastningarna över en viss tidsperiod. Volatilitet används ofta som ett mått på risk. 18 Aktiekursutveckling från Datastream 16

17 Indexed Price (%) jan jan jan jan jan jan ,4 % 310,7 % 56,9 % 51,3 % 51,2 % 34,3 % 30,2 % 26,1 % 1,6 % (7,9)% (15,6)% SHANGHAI SE A SHARE - PRICE INDEX SHANGHAI SE B SHARE - PRICE INDEX SHENZHEN SE A SHARE - PRICE INDEX SHENZHEN SE B SHARE - PRICE INDEX S&P 500 COMPOSITE - PRICE INDEX NIKKEI 225 STOCK AVERAGE - PRICE INDEX KOREA SE COMPOSITE (KOSPI) - PRICE INDEX TAIWAN SE WEIGHTED - PRICE INDEX KUALA LUMPUR COMPOSITE - PRICE INDEX SINGAPORE STRAITS TIMES(NEW) - PRICE INDEX HANG SENG - PRICE INDEX Vid en jämförelse av asiatiska marknader med USA-index SMP-500 ligger de flesta marknaderna i linje med index 19. Endast Kinas B-aktiemarknader avviker markant, vilket kan bero på spekulation i att B-aktierna kommer att omstöpas till A-aktier. Kapitalmarknadens storlek var 5.041,7 miljarder RMB per den 31 mars Detta är dock en officiell siffra som även inkluderar LP- och statsaktier till ett värde motsvarande de aktier som faktiskt handlas, varför siffran blir överdriven. När blockhandel sker med dessa aktieslag brukar det ske till en rabatt om mellan procent av aktiekursen. Totalt marknadsvärde (mdr RMB) Totalt antal bolag Tot. nyemitterat kapital (mdr RMB) År Shanghai Shenzhen Shanghai Shenzhen Shanghai Shenzhen mar , , , , , , ,4 14, , , ,7 23, , , , , , ,6 37, ,6 888, ,0 36, ,8 831, ,5 47, ,8 436, ,5 14, ,6 94, ,8 4, ,0 109, ,7 5, ,6 133, ,8 15, ,8 48, ,1 1, ,9 7, ,02 0, ,0 Källa: Shanghaibörsen, Shenzhenbörsen 19 Kursutvecklingsdiagram från Datastream 17

18 Internethandel började med Internetbaserade informationsgivare som försökte få godkännande av CSRC att även få agera som mäklarfirmor. När detta inte gick, hjälpte de andra företag att utveckla mjukvara för Internetbaserad handel. I februari 2001 auktoriserade CSRC 23 mäklarfirmor att bedriva Internethandel. Vid slutet av 2001 fanns 2,3 miljoner nätbaserade konton och vid slutet av 2002 var denna siffra 4,7 miljoner. Enligt analysföretaget IDC kommer en femtedel av all handel att ske via Internet Då kommer Kina att ha flest konton i Asien, 21 miljoner 20. Obligationsmarknader Vid början av 2002 fanns det tre olika obligationsmarknader, på Shanghaibörsen, via OTCmarknad samt certifikatobligationsmarknaden. Olika obligationsinstrument regleras av olika instanser vilket gör handeln otydlig. På börserna handlas statsobligationer, företagsobligationer samt konvertibla obligationer varav statsobligationer är dominerande. Tidshorisonten för dessa är oftast långsiktig vilket försvårar prissättning eftersom räntan är fast och sätts av staten snarare än att vara marknadsdriven. Företagsobligationer har än så länge inte fått så mycket utrymme, främst för att det är betydligt billigare i Kina att emittera aktier än att ta ut lån. I och med att kraven på noterade bolag på senare tid blivit större har intresse för denna form av finansiering tagit fart. OTC-marknad 21 är den största av de tre och endast finansiella institutioner får handla med obligationer där. Idag används OTC-obligationsmarknaden framförallt som en källa för kortsiktiga lån genom handel av repo-instrument, främst eftersom tillgången på statsobligationer är begränsad. Staten oroas av att många banker väljer att ha sina likvida medel stående i obligationer. Om det plötsligt blir inflation skulle värdet på bankernas likvida medel minska avsevärt. Shanghaibörsen På Shanghaibörsen får även icke-finansiella företag handla med obligationer vilket gör marknaden mer likvid. Certificate bonds -marknaden var den enda marknaden riktad till privata investerare. Fram till februari 2002 fick dessa dock inte sälja obligationerna utan var tvungna att utvänta förfallodagen. Därefter har en andrahandsmarknad skapats, men endast för de obligationer som emitterats efter februari Terminer (futures) 22 Kinas futuresmarknad består främst av handel med råvarufutures. Ursprungligen fanns det två råvaruhandelsplatser i Shenzhen som 1994 gick ihop och blev Shenzhen United Exchange 23. Handel med futures erbjuds av mäklarfirmor till både institutioner och privatpersoner. Handel sker med betalningsgarantier motsvarande cirka 10 procent av värdet på den underliggande råvara. 20 Chinas Stockmarket, 2003, Stephen Green 21 OTC = over-the-counter 22 En termin eller future är ett kontrakt där innehavaren åtar sig att köpa eller sälja en underliggande vara till ett fastställt pris under en fastställd period

19 Inofficiella marknader Kina har en mycket aktiv informell marknad för aktier. Över bolag handlas av cirka tre miljoner investerare utanför börserna 24. Informella börser har funnits i olika former mycket länge i Kina. Staten har i olika omgångar, senast mars 1998, försökt stänga dem eftersom de inte är reglerade och därmed relativt instabila. I 2001 etablerade sig återigen en inofficiell marknad i form av One and a half market som sågs som ett förstadie till Second Board som planerades att öppnas i Shenzhen. Många spekulerade i att bolag som handlades på One and a half market skulle bli bland de första att godkännas för notering på Second Board. Samtidigt växte en informell marknad för handel av LP-aktier fram eftersom staten signalerat att dessa på sikt skulle säljas ut över börsen. När detta inte skedde sjönk priserna och vid slutet av 2001 förbjöd CSRC ägarbyte av LP-aktier som var mindre än fem procent av bolagets totala kapital, vilket effektivt satta stopp för den inofficiella LP-marknaden. Vid slutet av 2002 fanns det cirka 100 inofficiella marknadsplatser vartill de mest aktiva inkluderar Zibo (Shandong), Chengdu (Sichuan), Shenzhen, Xi an (Shaanxi) Fuzhou (Fujian) Haikou (Hainan) och Tianjin. 24 China s Informal Stock Market: How it developed, how it works and how it might grow, oktober 2003, Liu Ti, Stephen Green, Royal Institute of International Affairs 19

20 Aktieslag Ett kinesiskt aktiebolag kan bestå av upp till fyra olika aktieslag, två slag som handlas i Shanghai och i Shenzhen, aktier som handlas utanför Kina samt aktier som inte handlas överhuvudtaget. A-aktier får endast ägas av kinesiska privata eller institutionella investerare och kan noteras endast i Kina. B-aktier Marknaden för B-aktier sattes upp 1991 och B-aktierna fick ursprungligen endast handlas av utländska investerare. Vid mars 2004 hade 111 bolag noterat B-aktier. Alla utom 24 av dessa hade även aktier noterade på A-aktiemarknaden. B-aktier är i övrigt exakt lika A- aktierna, men handlas med en rabatt om cirka 50 procent. Denna rabatt, som av många förväntas försvinna över tiden, har lockat många arbitragebenägna inhemska investerare att köpa aktier på B-marknader. När det stod klart att det fanns fler inhemska B-aktieägare än utländska, ändrades reglerna så att även kinesiska privatpersoner fick tillgång till denna marknad. Den 19e februari 2001 fick de kineser som hade USD-konton därmed tillåtelse att köpa B-aktier. Aktiekurserna gick upp men rabatten kvarstår och det finns fortfarande flera kinesiska institutioner som illegalt handlar med B-aktier i hopp om att rabatten ska utjämnas. Utländska investerare har visat måttligt intresse för B-aktier eftersom bolagen på denna marknad presterat undermåliga resultat och genomlysningen av dessa bolag är betydligt sämre än på andra aktiemarknader i världen. Det finns dock vissa investerare, till exempel svenska Skandia Global Funds, som köpt in sig i B-aktiemarknaden dels för att ta del i den värdeökning som kommer när B-aktiepriserna konvergerar mot A-aktiepriser, dels som spekulation i att RMBs värde ökar 25. Statliga aktier kan endast ägas av byråer som kontrolleras av MOF eller av bolag som är helt statsägda. Den ultimata ägaren är alltid State Council. För att transferera ägarskap av dessa aktier krävs tillstånd från MOF. Statliga aktier utgör cirka 30 procent av ett bolags totala antal aktier. Legal Persons-aktier (LP-aktier) ägs av lokala statsägda institutioner med minst en ickestatlig ägare. Dessa aktier, som utgör cirka 30 procent av ett bolags totala antal aktier, allokeras till statsägda företag som tillfört kapital för omstrukturering av det noterade bolaget inför noteringen. Detta innebär främst investmentbolag, finansiella institutioner och statsägda företag med minst en icke-statlig ägare. Vissa LP-aktier ägs av regeringsbyråer, vilket har skapat förvirring om skillnaden mellan LP-aktier och statliga aktier. Detta aktieslag kan ej handlas på börsen men ägarskifte kan ske under förutsättning av godkännande från den börs där bolagets övriga aktier är noterade. Aktier noterade på andra börser Aktier i fastlandskinesiska bolag som handlas i Hongkong kallas för H-aktier. Aktier som handlas på New York börsen kallas ibland för N-aktier och aktier som handlas i London för L-aktier, även om termen H-aktier ibland även används för att beskriva dessa aktier. Företag som har H-aktier är ofta verksamma inom infrastruktur såsom kraftverk, vägbyggen mm. Många företag med H-aktier har också A-aktier noterade i Shanghai eller Shenzhen. Red Chips är aktier utlandsregistrerade kinesiska bolag som