Dokumentation Att teckna är stort. Johan Hallberg Skärhamns skola, Tjörn

Transkript

1 Dokumentation Att teckna är stort Johan Hallberg Skärhamns skola, Tjörn

2 Jag har under tre terminer arbetat tillsammans med två klasser på Skärhamn skola. De går nu på vårterminen 2014 i årskurs fem. När vi startade projektet så hade klasslärarna önskemål om att vi tillsammans skulle få eleverna att bli bättre på att våga och att kunna i ämnet bild. Det handlade alltså om att stärka särskilt de svagare elevernas självförtroende i bild genom att ge dom verktyg för teckning så att dom skulle känna att dom vågade skapa. Jag såg min uppgift som att jag skulle lära ut tekniker för tecknande och att ge övningar som gjorde det lustfyllt att teckna så att eleverna kunde släppa loss. När jag och lärarna talat om hur vi lyckats med projektet så har de varit nöjda och säger sej ha sett att eleverna över lag gått framåt i sin bildmässiga utveckling. Särskilt vad gäller att använda sej av vattenfärg. Vi har ofta bestämt att eleverna ska färglägga med vattenfärg och de har även fått göra övningar i hur man tekniskt hanterar materialet. Lärarna anser också att de tips och råd jag förmedlat till eleverna har fallit väl ut. Det kan röra sej om hur man ritar en gammal eller ung person eller hur man skapar en rumslighet i bilden. Själv hade jag från början en vision om att kunna arbeta utifrån Eileen Adams idéer. Hon talade om teckning på fyra olika sätt: 1. perception avbildande av det du ser 2. uppfinning att göra nya kopplingar, anpassning, förändring genom tecknande 3. kommunikation koder och konventioner; tex att rita kartor eller skyltar 4. handling scheman, tabeller, visualisera idéer; bilder som leder till handling Min idé var att hålla lektioner där eleverna fick bekanta sej med dessa olika sätt att se på tecknande. Men jag släppte den idén eftersom jag kände att det var bättre att försöka anpassa sej till lärarnas vision om projektet. Detta eftersom det kändes som det var dom som var min arbetsgivare på något sätt, även om det egentligen var projektet som sådant som var högsta instans. Och i efterhand kan jag tycka att jag borde pressat mer för mina egna idéer. När man som konstnär arbetar ute i skolverksamheten finns det ett antal roller som man kan komma att hamna i. Det kan till exempel vara pausfågeln som kommer med spännande och roliga avbrott från den reguljära undervisningen, eller ögonöppnaren som kan bidra med helt nya sätt att se på och praktisera bildkonst. Min roll i projektet såg jag som att jag var experten ; konstulttecknaren som bidrar med fördjupade kunskaper i bild. Kontinuitet kom att bli mer och mer viktigt för min insats i skolan. Vi arbetade med projekt som var utsträckta över en längre tid och det ena undervisningstillfället byggde på det som kom innan. Denna långsiktighet saknas nog ofta om man arbetar som pausfågel eller ögonöppnare; då blir det viktigare att komma med nya och spektakulära inslag varje gång. Jag kände mej mest hemma på lektionerna när eleverna kom till mej och bad om lösningar på olika bildmässiga problem och vi tillsammans kunde arbeta fram en lösning och skapa lärande. Det svåraste var att arbeta med de elever som hela tiden ger upp och som man måste lirka med för att få dem att komma vidare och inte bara knyckla ihop sitt papper och bryta samman. Under mina första besök i klasserna kände jag mej stressad för jag ville hinna med att gå runt till alla elever och jag var dålig på att sätta gränser när många ropade på mej på en gång. Jag har ju ganska lite erfarenhet av klassrumssituationen och det tar lång tid att få in en bra rutin. Jag lade undervisningen på en alltför hög nivå i början. Tex ville jag lära dom centralperspektiv vilket var svårt för de flesta. Jag ville lära dom hur man SER, hur man ritar det man verkligen ser. Mitt exempel var ett par solglasögon. Det här med att översätta 3D till 2D var också väl avancerat. Allteftersom tiden gick så lärde jag mej värdet av att sluta stressa runt och istället ta god tid till att sätta mej ner med de som hade problem och verkligen försöka reda ut problemen lugnt och metodiskt. En del behövde att man bara satt med dom och stöttade dom med sin närvaro; särskilt de elever som hela tiden ger upp och som man verkligen måste sitta och lirka med för att få dem att göra något. En del elever ritade jag åt och sedan fick de färglägga istället. Det var värdefullt på så sätt att dom kom igång på en nivå dom kunde hantera. Jag försökte att möta alla där dom var just nu. Det var en elev som inte kunde göra ansikten eftersom hon hade svårt att göra en bra oval form. Då satt vi och övade på att rita ovaler tillsammans tills hon kände sej säker på det. Det kan förstås vara problematiskt att hjälpa eleverna för mycket. Om jag ritar åt dom, kommer dom då att lära sej teckna själva? Frågan är också om detta arbetssätt är förenligt med projektet Att teckna är stort övergripande idé att fokusera på processer snarare än resultat? Svaret på dessa frågor ligger nog i hur vi på vår skola lokalt utformat våra mål. Då dessa bland annat var att stärka de svaga eleverna i bild så kan jag tycka att det blir påkallat att man får gå såhär långt i stöttningen i vissa fall för att dessa elever överhuvudtaget ska komma igång med sitt arbete. Vi arbetade som nämnts tidigare oftast utifrån lärarnas idéer om vad innehållet skulle vara. De kom med förslag och jag tänkte ut övningar samt samlade ihop material till bildspel för inspiration. Efter ett tag så gav lärarna uttryck för en önskan om att jag skulle komma mer med eget innehåll. Någonting extra. Jag tyckte det var svårt eftersom jag ansåg att det vi sysslade med på lektionerna borde in i en kontext som antingen knöt samman med vad de gjorde på lektionerna i övrigt eller också som anknöt till projektet Att teckna är stort och de mål som vi hade satt upp inom de ramarna. Ett problem på vår skola var nog att vi hade ganska luddiga målsättningar till att börja med; detta att eleverna skulle kunna & våga. Ett annat problem var att vi sällan hade tid att tillsammans sitta och utveckla idéer. Vi pratade mest under fikarasterna och hade viss dialog via mail. En ambition med projektet var att jag skulle ta med mej mitt konstnärsskap in i undervisningen. Detta skedde i viss utsträckning: Vi arbetade mycket med porträtteckning vilket är något som jag själv gör mycket. Vi har också fokuserat mycket på akvarell och kollage som är två andra tekniker som jag ofta nyttjar och som jag kunde visa exempel på från min egna produktion; särskilt Skäggiga män i flytväst.

3 Min syn på bildskapande och kreativitet i klassrummet tror jag är friare än lärarnas. Dom har en ambition att eleverna ska lära sej att teckna rätt dvs att de ska kunna avbilda det dom ser enligt vissa konventioner. Jag anser att eleverna själva bör få hitta det som de vill uppnå med sitt skapande och sedan kan man undervisa dem i relation till det. Man hjälper dom att nå dit dom vill med sin bild. Samtidigt måste vi i skolan förhålla oss till styrdokumenten och se till att eleverna lär sej det som har fastslagits där. Man bör planera sina lektioner utifrån dessa riktlinjer och sedan tydligt förmedla till eleverna vad det är som de förväntas lära sej under lektionen. Jag har haft fördelen att samtidigt som jag arbetat i projektet studerat på korta lärarprogrammet och har därför löpande under tiden lärt mej både teoretiska och praktiska saker om undervisning. Teroidel Jag nämner kort två teorier som jag tycker är intressanta i det här sammanhanget. Giyoo Hatano var en japansk pedagog och forskare som myntade begreppet adaptive skills. Hatano talar om att målet med god utbilning är att eleverna ska bli rustade för att möta det nya; att kunna se möjligheter i mötet med det okända. Förståelse i kontrast till prestation. Vad skulle detta betyda för de lektioner jag höll i projektet? Jag tänker att om eleverna hade fått prova på olika förhållningsätt till teckning så hade vi gett dom adaptive skills. Här hade alltså Eileen Adams idéer som nämnts ovan kunna komma till nytta. Hade vi gått igenom Adams fyra sätt att använda teckning så hade eleverna haft tillgång till fyra möjliga val när de satts att arbeta med en uppgift där teckning var en del. Kanske hade det också varit till hjälp för de elever som kände prestationsångest och hade svårt att komma igång. De hade då kunnat förstå att det finns inte rätt och fel utan snarare olika metoder och sätt att teckna som lämpar sej olika bra vid olika tillfällen. Det är enligt Hatano viktigt med en tillåtande miljö där risktagandet är lågt. Situationer som ska betygssättas är ett exempel på en högrisksituation. Risken finns att man får ett lågt resultat. I de klasser där jag arbetat förekom inte betygsättning och risktagandet var lågt upplevde jag det som. Det förekom förstås att eleverna jämförde sej med varandra och att jag och lärarna gick runt och kommenterade bilder men detta var mest på uppmuntrande sätt. Ändock kände vissa elever en press att dom skulle göra rätt. Kom den inifrån eller utifrån? (Lin, Schwartz & Bransford, 2007) Ference Marton är professor i pedagogik på Göteborgs Universitet. Han har bland annat intresserat sej för variationsteori, en teori som han till stora delar själv ligger bakom. I korthet ser variationsterorin ut som följer: Lärandet riktas alltid mot ett lärobjekt. För ett effektivt lärande bör man se lärobjektet ur flera olika perspektiv. Man bör lära sej genom att definiera de kontrastvärden som finns i relation till lärobjektet. Det finns också en lärsekvens som man bör arbeta sej igenom: Helheten, delarna, variera delarna en i taget, sedan se helheten på nytt. Detta pedagogiska grepp använde vi oss av under åtminstone ett moment under projektet. Eleverna skulle lära sej om broar. De fick undervisning av lärarna om broar och studerade broar på olika sätt. Dels teoretiskt genom att läsa om dem, att lyssna på läraren föreläsa om dem men också att de fick bygga modeller av broar. Vi hade också ett par bildlektioner där jag visade inspirationsbilder på broar och en uppgift vi gjorde var att själv teckna och måla sin egen drömbro. I relation till detta undervisade jag också i perspektivlära vilket kan vara nyttigt att känna till när man ritar broar och andra arkitektuella strukturer. Lärobjektet var då broar och genom att inte bara lära sej teoretiskt om broar utan också arbeta med dem i bild och form fick eleverna förhoppningsvis en djupare förståelse och kännedom om dessa. (Lo & Marton, 2012) Lista övningar (Datumangivelser antyder att det rör sej om anteckningar jag gjort under arbetet.) Vid projektets start så var jag flera klasser på skolan (8 st.). Det första jag gjorde var att presentera mej och visa bilder på min egen konst. Sedan arbetade i vi varje klass med porträtteckning. Eleverna fick olika tips för hur man kan rita ansikten. Tex hur man gör vuxen/barn, man/kvinna, näsa-ögon-mun, ansiktsuttryck genom smilies. Sedan fick de rita av varandra. Efter detta var jag bara i de två klasserna jag sedan kom att arbeta med. Vi valde att arbeta med broar: 2012/09/25 Vi hann bara se på bilder och göra centralperspektivet. Det var ganska svårt för dom att förstå hur det fungerade men det verkade ändå vara en uppskattad övning. Det fungerade bäst att visa på tavlan steg för steg och låta eleverna arbeta samtidigt. De kände inte till begrepp som parallell eller perspektiv. 2012/10/23 Jag visar bildspel på broar och sedan instruerar att man ska rita sin drömbro eller en fantasibro. De ska skissa med blyerts, måla med vattenfärg och tuschpennor. Papperet är 170 g, passar bra för vattenfärg. De skriver namn, samt kanske var den finns, när den är byggd, osv. Det funkade bra, de flesta jobbar självständigt. Lite frågor om hur man kan göra fina regelbundna bågar, raka linjer. Vi hann inte gå igenom bilderna det gör dom senare i klassen. Det har varit bra att bara vara i två klasser så man hinner lära känna eleverna lite bättre och kunna följa dom i deras utveckling. Det är väl inget man kommer in i på en termin men säkert efter 2-3 st så börjar det bli ett fördjupat möte. Nu ska jag åka till Indien och hålla i bildundervisning på en skola där. Blir intressant att se hur dessa olika erfarenheter kan gripa in i varandra och berika mitt konstnärliga arbete i skolans värld. När jag kom tillbaka från Indien beslöt vi att börja arbeta med storyline; eleverna skulle först måla ett hus, sedan vem som bodde i huset. Efter det skulle de måla en fest där de boende var med, osv. Idén var att de först skulle måla tex huset och sedan skriva om det. Bilden

4 skulle alltså ge berättelsen och tecknandet skulle vara ett verktyg för att lära sej svenska. Detta tyckte vi låg i linje med projektets intentioner. Mitt arbete bestod mycket i att inspirera mha att visa bilder och att visa olika sätt att teckna hus, människor, mm. Eleverna satte löpande in sina texter och bilder i var sin bok och slutresultatet blev alltså en bok där man kunde följa historiens utveckling. 2013/02/26 Heldag med 4:orna. Titta på husbilder på datorn och öva på att måla med akvarell. Ex: låt det torka emellan så färgen inte flyter ihop. Måla en yta med akvarell och sedan detaljer med tex akvarellpennor. 2013/03/05 Visar bilder på fönster och dörrar. Visar hur man tecknar dessa. Eleverna övar med blyerts & färg. De som blir klara börjar med att göra det riktiga huset på A4 akvarellpapper. Nästa gång kan vi ha övningar kring detta: Gardiner, lampa, blommor, katt, barn eller vuxen - Hur ritar man en person som står i ett fönster? Saker som finns runt omkring? 2013/03/14 Vi fortsätter med att färdigställa husen. Extraövningar: börja skissa på vem som bor i lägenheterna Eller: rita olika saker i fönster. Vad finns där? Resterande besök arbetade vi med samma som ovan, dvs att göra klart huset och de fyra fönster där det bor människor. Vi tittade på hur man kan rita olika kroppsställningar. En del frågor från eleverna kom upp så som: hur blandar man hudfärg? Eller hur tecknar man en keps framifrån? En dag gjorde vi en utomhusaktivitet; eleverna fick rita konturerna på olika skuggor ute på skolgården. Tyvärr gick solen i moln så då ritade dom av varandras fötter eller kroppen då någon låg på marken. 2013/09/10 Bildspel: bilder på fest Och prova kollage Bra övning, det går lätt för alla (nästan) att få fram en fin bild Den här lektionen fick eleverna alltså prova på kollagetekniken. De fick stora papper för bakgrund och tillgång till en mängd olikfärgade papper att klippa i. Sedan fick de fritt utforska materialet, det var fritt att själv välja motiv och den enda ramen var att det skulle bli ett kollage. Jag visade dock ett exempel på hur man kunde göra en person som stod i ett rum för att ge de elever som eventuellt hade svårt att komma igång något att förhålla sej till. Detta var den övning som både jag och lärarna tyckte fungerade bäst under projektet. Alla elever, och även dom som annars brukade ha problem att få till bilder som dom kände sej nöjda med, lyckades få till resultat som dom tyckte kändes bra. Detta kan ha haft flera orsaker. Vi hade tidigare fokuserat på teckning, och kollaget gav nog eleverna en annan syn på bildskapandet. I kollaget kan man på ett annat sätt prova sej fram, flytta runt bildelementen och det är inte kört om man råkar göra fel som det ibland kan kännas med teckningen. Kollage innebär också en slags snabbhet man kan fort nå fram till ett intressant resultat. Stora ytor kan täckas enkelt och jämnt, man kan få en översikt över disponeringen av bildytan och valen man gör är enkla att ta ställning till och ändra vid behov. En annan faktor som spelade in på ett positivt sätt var att eleverna själva fick välja innehåll i bilden. Detta gjorde att det blev lustfyllt att skapa kollagen och det var många som efter att gjort klart sin första bild ville fortsätta att göra flera. Även på följande lektioner var det många som önskade att få göra fler fria kollage. 2013/10/22 Börjar med festbilderna. Vi använde oss av kollage för festbilderna eftersom det blev lättare att disponera bildytan och man kunde placera folk framför varandra på ett enkelt sätt. Flera av eleverna satte ribban högs för det här projektet och det hände ofta att de slängde påbörjade bilder för att börja om på nytt. Detta kan ha berott på att man bygger upp förväntningar när man arbetar med ett projekt som sträcker sej över en lång tid. Det bestod också av många delmoment som sattes samman efter hand, så en bild man var missnöjd med drog ner helheten. Sista gången jag besökte klasserna så hade i stort sett alla kommit att börja med festbilden. Lärdomar Positivt/negativt Det är bäst att arbeta i få klasser under en lång period. Det tar tid att få till sammarbetet med lärarna och att komma att lära känna eleverna. Det är värdefullt om man kan få tid till att utvärdera med lärarna men detta tycks vara svårt att få till. Det beror förmodligen på att rektor inte ger lärarna betald arbetstid till detta. Det ideala hade ju varit om lärarna kunde få vikarie för en halvdag till exempel och under denna tid sitta ner med mej och diskutera. Jag känner att initiativet till lektionerna har varit hos lärarna i stor utsträckning. Detta kan nog ha flera orsaker men den bärande orsaken tror jag är att vi inte har haft tid att jobba fram en tydlig vision om projektet som vi båda känner ligger rätt. Därför har jag valt att lyssna mycket efter vad lärarna önskar och rättat mej därefter. Jag tror man vinner på att i möjligaste mån dra åt samma håll i dessa former av samarbeten. Hur har jag påverkats? Det har varit väldigt lärorikt att vara i klassrummet under en lång tid med erfarna lärare. Jag har kunnat fokusera på att arbeta konstnärligt med eleverna och har kunnat vara i väl fungerade klasser. Jag har fått se hur man kan arbeta på mellanstadiet och gradvis kommit att känna mej bekväm i den miljön. Att stå själv inför en klass kan vara en skrämmande upplevelse initialt och jag känner att detta har varit en bra skola för mej också. Jag har under den här tiden parallellt studerat på en lärarutbildning och jag känner att dessa två saker sammantaget har varit mycket utvecklande för mej både som konstnär och pedagog.

5 Referenser: Lin, Xiadong, Schwartz, Daniel L., & Bransford, John (2007). Intercultural Adaptive Expertise: Explicit and Implicit Lessons from Dr. Hatano. Human Development, 50, Lo, Mun Ling, & Marton, Ference (2012). Towards a science of the art of teaching. Using variation theory as a guiding principle of pedagogical design. International Journal for Lesson and Learning Studies, 1(1), Adams, Eileen. TEA: drawing as... thinking, expression, action. Hemsida: t2.nadfas.net/author