Jan Amos Comenius. Inledning

Transkript

1 Jan Amos Comenius Inledning Känn dig inte dum om du aldrig har hört om honom! Många respekterade historieböcker nämner inte ens hans namn. Det hör till historiens nycker att vissa personer med stor betydelse ändå ignoreras av historikerna. Inom kyrkan har man inte varit lika angelägen som inom pedagogiken att erkänna Jan Comenius insatser. Jean Paiget hyllar Comenius som den förste vetenskapsmannen inom pedagogiken. Han kan fortfarande användas, enligt Piaget. Men Comenius skulle säkert känt sig villrådig i vår tid. Jag tänker då inte främst på datorer och AV-hjälpmedel, som säkert skulle fascinera honom. Däremot skulle han bli helt bestört över våra vapen. Comenius var nämligen både pedagog och fredsvän. Comenius liv Jan Amos Comenius ( ) var född den 28 mars 1592 i östra Mähren, blev tidigt föräldralös och utbildades vid universiteten i Herborn och Heildelberg. Han började arbeta som pastor och rektor i Fulnek år 1618, samma år som trettioåriga kriget började. När protestanterna besegrats vid Vita berget 1620, undslapp han knappt med sin familj. Senare dog Comenius hustru och två barn av pesten. Under sju år levde han som flykting i sitt eget land, Mähren, och överlevde genom att gömma sig i övergivna hyddor, grottor och ihåliga träd. Först skyddades han av fursten Karl av Zerotin men senare tvingades denne furste skicka honom över gränsen. Vid gränsen bad Comenius en bön om att den gömda säden från brödrakyrkan skulle sparas till eftervärlden. Fursten hade understött Comenius som student och då hjälp honom till studier i Herborn. Han hade hållit sig borta från upproret 1618 och därför fått behålla sina gods också efter katolikernas seger vid Vita berget flydde Comenius med en grupp protestanter över till staden Leszno i Polen. I Polen hade kyrkan flera församlingar. Han såg aldrig sitt hemland igen. Andra i samma kyrka flydde till delar av nuvarande Ungern, andra till Tyskland. Varhelst de kom förföljdes de av lutheraner, kalvinister och katoliker. Under de kommande 42 åren reste han runt i Europa som en hemlös flykting. Hans andra hustru dog också (vid ett senare besök i Leszno) och efterlämnade fyra barn i hans vård. Han blev biskop över den s k brödrakyrkan, Unitas Fratrum, som riskerade att falla sönder p g a kriget. Hans hus under några år, vid en tredje vistelse i Leszno i Polen, brändes ner. Comenius hade då bara de kläder han gick i. Hemlös och fattig kom han som 64-åring till Amsterdam, där vänner vårdade honom till hans död Stadens råd såg till att hans pedagogiska verk publicerades. En av hans beskyddare var Louis de Geer, som hjälpt kung Gustav II att upprusta den svenska armén. Genom de Geers finansiella stöd och hans gästvänlighet kom Comenius i kontakt med viktiga personer i Nederländerna och i Europa. Stödet upphörde tillfälligtvis när Comenius 1640 inte blev klar i tid med sitt didaktiska arbete för skolorna i Sverige. En liknande uppgift fick han av parlamentet i England. Comenius besökte England men tvingades lämna när inbördeskriget bröt ut. En vän i England var skalden John Milton, författare till Det förlorade Paradiset men också till ett häfte om undervisning. Men Milton var inte som Comenius positiv till undervisning av kvinnor. Comenius var en av de verkligt få som föreslog undervisning av kvinnor i alla åldrar. Flickor kunde lära sig allt som pojkar lärde 1

2 sig, även om deras roll i livet blev annorlunda. Allt annat strider mot att man ger så högt värde åt moderskapet och mödrar är barnens första lärare. Under dessa svåra år tvekade han aldrig att fortsätta sin tjänst för Gud. Han skrev inte bara traktater och predikningar utan också det stora verket Världens labyrint och Hjärtats Paradis (1623, dedicerad till fursten Karl). Han beskriver där en pilgrim som söker frid i den bedrägliga världen men som bara finner den i förening med Kristus. Mitt i alla bekymmer och olyckor ger han aldrig efter för resignation eller för att helt lämna denna värld. Han såg i det som skedde en anledning till ånger och utifrån denna ånger växte ett hopp fram. Detta hopp bar honom genom alla tragedier. Den boken blev uppskattad av många flyktingar. Comenius var egentligen pastor (ordinerad 1616) och senare biskop (1632) för en kyrka som heter Unitas Fratrum, Brödernas enhet. Även om gruppen var liten hade den haft stor betydelse i Böhmen både religiöst och politiskt. De hoppades få återvända för att bygga upp landet. De visste att utbildningen då skulle bli viktig. Den som starkast understödde denna dröm var Comenius. Han skrev som en förberedelse boken Didactica Nagna. Med sin bok Janua Linguarum Reserata ville han hjälpa både fattiga och rika att lära sig läsa. Boken var en latinsk grammatik. Han bad för den dag då freden skulle komma till alla länder men han visste att den enda sanna friden kom genom att känna Jesus Kristus. Under större delen av Comenius livstid pågick det trettioåriga kriget. Under trettio år sökte furstar och generaler förbättra sina positioner medan det vanliga folket såg sitt land ödeläggas. Man beräknar att halva Tysklands befolkning dog i kriget. Kriget följde Comenius på alla hans resor, eftersom det pågick i centrala Europa, där han levde. Kriget började alltså i Comenius hemland Böhmen genom ett uppror mot kejsaren Ferdinand II av Österrike. Kejsaren hade förstört en protestantisk kyrka och var fast besluten att göra landet katolskt. Kejsarens guvernör slängdes ut genom fönstret (men föll i en skräphög och dog därför inte!). Ferdinand fick hjälp från sin kusin Filip av Spanien. Kristian IV av Danmark gick in i kriget men besegrades av katolikerna, ledda av Wallenstein och Tilly. Kejsaren krävde då att allt protestantiskt land skulle återlämnas till katolikerna. Gustav II Adolf invaderade Tyskland Svenskarna vann viktiga segrar. Något senare fick de ekonomiskt stöd från Frankrike och dess premiärminister kardinal Richelieu. När Gustav Adolf gick in i kriget fick Comenius förhoppningar om att hans hemland skulle återupprättas genom att katolikerna besegrades. I ett häfte En trumpet för Nådens år beskrivs kungen som den store hjälten. Men kungens plan var egentligen att ge flyktingarna ett nytt hemland i Balticum. Men han fick ingen möjlighet att genomföra sin plan, eftersom han dog I fredarbetet ställde Comenius stora förhoppningar till svensken Axel Oxenstierna. Som Sveriges kansler ( ) utövade Oxenstierna stor makt. Han var en god administratör och skicklig diplomat. Efter Gustav II Adolfs död 1632 var Oxenstierna den dominerande personen i Sverige. Han inbjöd då 1642 Comenius att utveckla skolväsendet i Sverige. Efter Kristinas trontillträde avgick han. Han var därför inte involverad i förhandlingarna kring Westfaliska freden, vilket förklarar att han inte kunde uppfylla sitt löfte till Comenius att arbeta för brödrakyrkans intressen. Om någon skulle återvända till Böhmen måste det ske som katolik. De tyska protestanterna hade i sina överläggningar inte tagit någon hänsyn till brödrakyrkan. Dock fick Comenius ett erbjudande av Oliver Cromwell i England att tillsammans med brödrakyrkan få ett landområde på Irland. Comenius avböjde, eftersom han ville tillbaka till sitt egentliga hemland. 2

3 Ibland tog sig Comenius önskan om att få återvända en felaktig väg. Så skedde i kontakten med mystikern Nicholas Drabik, som hade profetiska visioner om att habsburgarna skulle besegras och brödrakyrkan få återvända. Comenius accepterade visionerna som uppenbarelser från Gud trots att de inte slog in. Han samlade dem i en bok, Lux in Tenebris (1100 sidor!), som aldrig trycktes men cirkulerade bland hans vänner. Ända till sin död brevväxlade han med Drabik. Hans förtroende för honom ses av historiker som ett tragiskt misstag, eftersom han litade på Drabik som politisk rådgivare. Misstaget berodde främst på hans starka längtan efter att få återvända till sitt hemland. Comenius dog den 4 november i Amsterdam 1670 men begrovs i Naarden. I Naarden finns nu ett Comenius museum. Han hade då levt i exil under 42 av sina 78 år. Comenius hade skrivit 154 böcker under sin livstid. Vid sin död var han den ende biskopen inom Unitas Fratrum. Han invigde då sin svärson Peter Jablonsky till biskop. Denne kom senare att ha kontakt med herrnhutarna. Comenius teologi Olika grupper av kristna hade sitt ursprung i John Hus arbete ( ). De första bröderna flyttade till staden Kunvald 1457 och levde där som den första kyrkan gjorde. De hade från början kontakt med waldensarna, som i Italien arbetade för jämlikhet och mot kyrkans hierarki. Brödernas avståndstagande från rikedom och vägran att lyda den sekulära makten togs inte emot väl. Unitas Fratrum förbjöds och förföljdes av både den religiösa och den sekulära makten. Men gruppen gav rikedomar till sitt folk. De översatte Bibeln till tjeckiska. De komponerade psalmer som fortfarande sjungs. Comenius är den mest betydande personen i Unitas Fratrum, även om kyrkan var på utdöende under hans tid publicerade han en bok Ratio Disciplinae med brödrakyrkans historia och dess viktigaste trosståndpunkter. Där överlämnar han åt den anglikanska kyrkan att arbeta för enheten. Idén om kristen enhet var mycket viktig för brödraförsamlingens teologi. De flesta kyrkor vid denna tid såg sig som den enda sanna kyrkan. Men bröderna tog avstånd från detta i ett officiellt uttalande. Comenius delade denna uppfattning om enhetens betydelse. Han betonade livets renhet mer än lärans. Han visade en ovanlig vidsynthet när det gällde frågor som delade de kristna. Han tyckte att var och en kunde släppa sin beteckning (lutheran, kalivinst etc) och nöja sig med att bara kallas kristen. Comenius understödde också andra, som satsade på kristen enhet. Sådana personer var skotten John Drury, som reste runt i Europa och arbetade för enhet. Comenius hade mött honom vid ett besök i England Comenius understödde också Georg Calixtus, som 1645 kallade till en ekumenisk konferens. Comenius fick till uppgift att ena den protestantiska gruppen men misslyckades. Det mest gripande uttrycket för enhetsarbetet är den lilla boken Den döende moderns begäran. Han skrev den när den Westfaliska freden 1648 hade dödat alla förhoppningar om att få återvända till hemlandet. Hans kyrka måste därför dela ut sina skatter till olika kyrkor. Till alla kyrkor vill han då ge en livlig önskan om försoning mellan dem, om förening mellan alla dem som i sanning tillber Kristi namn. Comenius använder ett ekumeniskt språk, som liknar det som används idag. Han påpekade att ingen har fullständigt rätt, att kyrkornas betoningar kompletterar varandra och inte utesluter varandra. En uppgift för en enad kyrka skulle bli att sprida biblar. Comenius är alltså en profet i fråga om ekumenik. 3

4 1722 tog sig några mähriska flyktingar över gränsen till Böhmen fram till greve Nicolaus Ludwig von Zinzendorfs ( ) gods. De togs emot av denne lutherske ädling. De kallade sin gemenskap för Herrnhut. De tog upp en del av greve Zinzendorfs pietism men behöll det väsentliga från brödrakyrkan inträffade en väckelse på denna plats, som skapade en stark missionsiver. Herrnhutarna sände missionärer till Amerika och senare över hela världen. Förberedelsen för väckelsen låg i att greven läst Comenius bok Ratio Disciplinae. Han använde den som grund för ett nytt brödraskap, som han skrev som standard för herrnhutsgemenskapen. Detta dokument utgör fortfarande grund för herrnhutarnas arbete. Här kom bönesvaret från det tillfälle när Comenius flydde från Mähren till Polen och bad en bön om den gömda säden. Den säd som Comenius ville plantera i kyrkorna grodde i Herrnhut. Den nådde ut över världen med sitt budskap. De första missionärerna sändes till Västindien men senare till Grönland, till Afrika, Asien. Comenius filosofi Comenius producerade en vetenskap inom pedagogiken genom inflytandet från Francis Bacons ( ) induktiva metod (Novum Organum). De var båda anhängare av Aristoteles realism. Comenius var bekant med Bacons filosofiska verk men hans intresse gällde både kunskap om den naturliga och den övernaturliga världen. Bacon skrev enbart om den naturliga världen. Bacon var som person en from kristen men han skiljde på teologiska angelägenheter och vetenskapligt arbete. Comenius var den som populariserade Bacons idéer på kontinenten och tillämpade dem på utbildningsväsendet. Bacon såg behovet av ett nytt sätt att betrakta tillvaron utan att styras av den klassiska tidens förutsättningar. Detta nya arbetssätt uppnåddes genom s k induktiv metod; genom att iaktta omgivningen skulle man få fram idéer om universum. Genom att studera naturen kunde man finna en enhet i all kunskap. Bacons bidrag var en ny metod i att undersöka tillvaron. Detsamma gäller i jämförelse med René Descartes, den store filosofen och matematikern från Frankrike. Liksom Comenius var han realist men han integrerade aldrig den andliga och den naturliga världen. Descartes ses som den förste rationalistiske tänkaren. De två möttes genom förmedlan av en gemensam vän 1642 i Holland. Under fyra timmar diskuterade de sina olika åsikter men de var inte på samma våglängd. Descartes önskade sig inte någon s k pansofisk kunskap. Comenius fann det störande att Descartes förkastade Bibeln som auktoritet inom den naturliga vetenskapen. Hans sätt att använda tvivlet för att nå sanning var också främmande för Comenius. Senare skrev Comenius mycket kritiskt om Descartes filosofi. Han insåg att dennes filosofi var ett hot mot den enhet i kunskapen som Comenius strävade efter genom sin pansofism. Det intressanta är att båda hade kontakter med Sverige. Comenius för att reformera skolväsendet, Descartes som lärare till drottning Kristina. Det har sagts att Descartes orsakade att drottningen fick en avsky för Comenius böcker, som hon vägrade att läsa. Comenius filosofi kallas alltså pansofism. Ordet användes av de renässanstänkare som kämpade för en syntes av religion och filosofi och vetenskap. I ett pansofiskt system skulle man uppnå personlig fromhet och världsvid fred. Syftet med pansofismen är att ära Gud och inspirera människan att älska allt som är gott, enligt Comenius. Man började inse det mänskligt omöjliga att få kännedom om alla data. Men pansofism önskade organisera kunskapen så att den uttryckte visdom och kom till praktisk användning. Comenius önskade en ordnad struktur för kunskapen på vetenskapen som grund. Men den encyklopedi han själv skrev på brann tyvärr upp vid tredje vistelsen i Polen. Och det lärarcollege han önskade 4

5 grunda, i England, kom aldrig till stånd. Det behövdes också ett universellt språk. Comenius föreslog därför att ett nytt språk skulle skapas genom att kombinera det bästa i alla språk. Under Comenius tid var allt i oordning, inte bara det politiska livet utan också vad gäller religiösa och filosofiska idéer. Comenius vill då söka sig fram till en ordnad världsbild som dock inte bygger på auktoritära system. Pansofismen beskrev ett system av sanning, som utlovade att människan kan nå en kunskap som leder till fred. Den försökte omfatta all kunskap inom ett integrerat system. Comenius menade nämligen: a) Guds skapelseplan är ordnad och kunskapen om denna värld bör vara ordnad. b) denna systematiska kunskap kan användas för att skapa ordning i det personliga och sociala livet c) ordnad kunskap stimulerar kärlek till visdomen, som kan hjälpa människor att skapa en fredlig social ordning. I denna värld är människan fri att dyrka sin Skapare i enlighet med olika liturgier. Tanken på en gemensam Skapare, en gemensam mänsklighet och gemensam kunskap skulle gå utöver alla skillnader. Även som filosof inspirerades Comenius av brödrakyrkans liv. Inom deras tänkande fanns tanken på en eskatologisk förnyelse av kyrkan och världen. Comenius applicerade dessa idéer på det som skedde i Europa. Han gick här längre genom sina politiska intressen än vad hans kristna bröder i kyrkan kunde förstå. Comenius tänkte sig att ett universellt råd bestående av representanter för alla kyrkor och stater och vetenskapsmän skulle skapa nya internationella institutioner, som skulle bevara freden sedan augsburgarna hade störtats. Det var frågan om fred som särskilt intresserade honom (Angelus pacis, 1667). Bakom denna vision om Guds kommande rike fanns det säkra hoppet att Kristus hade triumferat och att hans Rike var på gång i historien. Ljuset är starkare än mörkret, fred starkare än våld. Men han kritiserades av Oxenstierna för att undervärdera ondskans roll. Comenius trodde på Jesu offer för syndens skull, men han trodde också på Kristi kommande rike. Han vägrade att låta sitt framtidsperspektiv överskuggas av de mörka molnen i sitt liv. Han tyckte sig se att nya tankar var på väg in på scenen, som skulle medföra stora förändringar. Comenius var känslig för dessa strömningar och satte sitt hopp till dem medan den institutionella kyrkan bekämpade dem. Detta gäller den s k upplysningen, som började med Descartes. Han var överens om att thomismen var på väg att upphöra men samstämde inte med Descartes uppdelning av trons sanning och en förnuftets sanning. Han förutsåg den stora faran i att skapa en konflikt mellan tro och förnuft. Denna konflikt har påverkat relationen mellan vetenskapen och kyrka under flera århundraden. Vetenskapen utvecklades helt självständigt, fri från etiska normer. För Comenius fanns bara en sanning. Förnuftets ljus måste leva i lydnad mot Guds vilja. Detta är Comenius fundamentala princip inom både pedagogik och filosofi. Kristus är livets ljus. Comenius pedagogik De framsteg som Comenius gjorde inom pedagogiken berodde egentligen på hans erfarenheter som pastor inom brödrakyrkan. En ömsesidig omvårdnad förenade medlemmarna i en stärkande kärlek. Utifrån detta växte Comenius intresse för psykologi fram i en tid då detta ämne inte hade någon plats alls inom skolväsendet. Hans instruktioner om hur man ska gå fram med de yngsta barnen visar hur känsligt han såg på ett barns ålder och hur han förstod den mentala utvecklingen. Allt detta var i harmoni med hans strävan att göra inlärningen lättare för elever. Särskilt gällde detta språkstudiet, som var en tung börda vid denna tid. Comenius insåg också att en bild underlättar inlärningen. Han skapade en helt ny metod för 5

6 språkinlärning, som han utförde i en bok känd över hela världen, Orbis Pictus (Den synliga världen), Det var Comenius som i detta arbete använde bilderboken för undervisning, Orbis Pictus, När han inte kunde ta med sig ett föremål använde han bilder, kartor, diagram och modeller. Allt detta var revolutionerande idéer. Genom att betrakta naturen, där sakerna sker i frihet och inte i tvång, hade Comenius fått fram sina pedagogiska principer, så att kunskap blev ett nöje och en lek (schola ludus). Han hyllas därför som den moderna pedagogikens fader. Comenius befann sig inom det humanistiska tänkandet från renässansen samtidigt som han var protestant. Humanismen var en reaktion mot den döda ortodoxin under medeltiden. Den ville befria människan från bundenheten till Aristoteles filosofi, som hade hindrat utforskandet av den naturliga världen. Humanisterna hade lyft fram språkstudiet, där grekiska och latin var viktigast. Men andra ämnen var också viktiga, särskilt matematik, konst och studiet av den naturliga världen. En sådan utbildning skulle frambringa kultiverade gentlemän, där kunskap och dygd kunde leva sida vid sida. Men denna humanism hade på 1600-talet också utvecklats till en rigid ortodoxi. Den blev alltför upptagen av att assimilera kunskapen från antiken. Det förflutna hindrade den intellektuella processen. Detta förfall visade sig i skolorna. Några få klassiska författare dominerade schemat. Den religiösa undervisningen hade utvecklats till stel katekesinlärning. Folk i allmänhet förblev analfabeter. Comenius manade sin tids lärare att undervisa på ett trevligt sätt men ändå snabbt och grundligt. Skolor skulle inte vara tortyrställen. De flesta lärare på den tiden kunde inte omfatta dessa nya idéer. Vi försöker nog fortfarande genomföra dessa tankar. Ett barn undersöker världen omkring sig, använder alla sina sinnen och är ivrig att lära sig. Men i skolan begränsas han till memorering, som dödar hans intresse. Comenius försökte hålla balansen mellan behovet av kunskap och barnets erfarenheter. Han drog slutsatser från naturen. Utveckling kommer inifrån. Naturen tvingar inget att avancera som inte drivs fram av sin egen mogna styrka. Den didaktiska processen är en parallell till växten hos naturliga organismer. Ett barn måste leva i sin egen tillväxt. Om det ska engageras i undervisning, måste det ha en önskan att lära sig, ett inre intresse och inte en konstgjord motivering. Hela personen måste engageras. Den naturliga nyfikenheten ska dirigeras i konstruktiva kanaler. Varför uppmuntras inte barnet att upptäcka själv? Klassrummet kan andas en sådan atmosfär. Då kan man arbeta induktivt, d v s gå från det konkreta till det abstrakta, från det lätta till det svåra, från det nära till det avlägsna. Kunskapen ges då när barnet är beredd till det, när det ser behovet av kunskap, när det kan använda den. Det finns plats för en lärare och ett kunskapsinnehåll. Barnet behöver hela tiden nya fakta och insikter att tolka sina dagliga erfarenheter. Comenius såg också betydelsen av individuella skillnader och behov. Han ville genomföra mer av det vi ser som demokrati i klassrummet. Elever kan arbeta i en grupp utan att förlora sin individualitet, sa han. Där får man lära sig självkontroll och omsorg om andra. Universell utbildning för ungdomar av båda könen! Lära allt till alla och från alla synpunkter! Ytterst få har tänkt på utbildning i så breda termer. Utbildning går bortom klassrummet till att innefatta allt i livet. Och detta var inte bara teori utan Comenius praktiserade det själv i Mähren och i Polen. Comenius var mest av allt en skollärare, där hans praktiska ansträngningar i skolreformer och utveckling gav honom status. Det var dessa praktiska erfarenheter som låg bakom boken Opera Didacta Omna (1657). Från denna bok kan hans principer summeras i några punkter: 6

7 Naturen observerar en passande tidpunkt: undervisningen ska börja innan sinnet är förstört. Naturen förbereder materialet: elevens sinne måste vara berett att ta emot undervisning. Naturen väljer ett ämne att handla utifrån: eleven ska gå från det enkla till det mer komplexa. Naturen går distinkt från en punkt till en annan. Naturens utveckling sker alltid inifrån. Naturen börjar med det universella och slutar med det partikulära: sinnena är första steget, följt av minnet och förståelsen. Naturen gör inga hopp utan utvecklas steg för steg. Naturen slutför det som den påbörjat: energin ska inte slösas på en mängd ämnen utan fokuseras på det som är lämpligt för den åldern och elevens intressen. Naturen undviker det som utgör hinder och kan orsaka skada: barn ska hjälpas att lära sig, inte straffas om de misslyckas. Kroppslig bestraffning skulle inte användas utan barn ska respekteras utifrån deras värde. Om de respekteras lär de sig att respektera andra. Men hur kan läraren veta att kunskapen stannar kvar? Men även här följer Comenius naturen. Ämnena måste ha praktisk nytta och läras ut grundligt. Läsa böcker är inte tillräckligt utan det måste finnas direkt observation av fenomen. Innehållet måste utvecklas i förbindelse med elevens förmåga. Repetition ger en känsla av att ha lärt sig något. Organisationen av skolväsendet diskuteras också i Opera Didacta. De första sex åren tillbringas i hemmet men är kanske de mest viktiga åren. Moderns roll är då central för inlärningen. Comenius beskriver ett brett schema som modern kan följa, främst inriktat på moral och fromhet men alla ämnen finns egentligen representerade. Även lek har ett värde. I hemmet kan ett barn utveckla rätta vanor och en rätt attityd. Comenius lägger stor vikt vid kärleken till barnen. Idag är detta tankar som finns i alla böcker om föräldraskap. Vid sex års ålder började den primära skolan. Där användes enbart modersmålet. Skrivning, matematik, geografi, historia, musik, religion och hantverk fanns på schemat. Vid 12 års ålder började latin-skolan. Här lärde man sig grekiska, latin och hebreiska enligt Comenius inlärningsmetod för språk. Andra ämnen var fysik, matematik, etik, geometri, musik, astronomi, historia, retorik och teologi. Eleverna tillbringade fyra timmar i klassrummet och en av dem innehöll även fysisk rekreation. Comenius skrev många dramer, som hjälpte eleverna att leva ut det som de lärt sig. Vid artons års ålder kunde några fortsätta sina studier vid ett universitet, där Comenius då önskade att ett pansofiskt system skulle vara schemat. Studenterna gavs då full frihet i sina studier och kunde specialisera sig efter sina intressen. Men för alla skulle studierna egentligen fortsätta hela livet, från vaggan till graven. Comenius egna verk glömdes bort men han hade påverkat John Lockes tänkande om utbildning. Locke påverkade i sin tur Rousseau. Comenius har alltså berett vägen för den moderna utbildningen. Under ett liv fyllt av förföljelse och krig strävade Comenius efter att lösa dessa problem med universell kunskap och utbildning. Kanske vår värld fortfarande kan behöva lyssna till en sådan person. Filosofen Leibniz skrev: Den dagen kommer, Comenius, när de goda ska prisa dig, dina förhoppningar genomföras och dina böner fullbordas. Per-Axel Sverker 7