Anmälningarna som försvann

Transkript

1 Kortrapport från Rädda Barnen Anmälningarna som försvann en kartläggning av hur polis och socialtjänst uppmärksammar barn som lever med våld i familjen

2 Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer - i Sverige och i världen. Vår vision är en värld där alla barns rättigheter är tillgodosedda. Det är en värld där varje barn uppskattas och respekteras, där alla barn har inflytande och där alla barn har möjligheter och framtidstro. Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner. Du kan beställa våra publikationer genom att ta direktkontakt med oss, eller genom att gå in på vår bokhandel på Internet, Rädda Barnen 2003 Författare: Katarina Frisk Projektledare: Anna-Carin Carlsson Layout: Ulla Ståhl Omslag: Anna Fanqvist Art nr: 2983 ISBN: Tryckt av PartnerPrint Rädda Barnen Stockholm Telefon: Fax: info@rb.se

3 Innehåll Sammanfattning 5 Syfte 6 Metod 7 - Polisdistrikt och kommuner som ingår i undersökningen 7 - Citat 7 - Underlaget 7 - Rapportens disposition 8 Bakgrund 9 - Barns upplevelse 9 - Barnets rätt till stöd 9 - Hinder för stöd 10 - Hur många barn bevittnar våld? 10 - Rättslig status 10 - Vårdnadsfrågan 11 - Resultat i andra undersökningar 12 Polisens dokumentation 13 - Lagstiftning och riktlinjer 13 - Undersökningens resultat 13 - Diskussion 13 Kontakten mellan polis och socialtjänst 15 - Lagstiftning och riktlinjer 15 - Undersökningens resultat 15 - Barn själva slagna 16 - Lokala rutiner och förhållanden 16 - Diskussion 17 Socialtjänstens stöd till barnen 18 - Lagstiftning och riktlinjer 18 - Undersökningens resultat 18 - Lokala rutiner och förhållanden 18 - Diskussion 19 Utvecklingsarbete i kommunerna 21 Rädda Barnen föreslår 23 Jennys berättelse 24 Litteratur 26

4

5 Det finns stunder då livet är underbart men det ändras ofta väldigt snabbt. Jag har ofta suttit på mitt rum och gråtit för att jag hört min mamma skrika av slag på hela kroppen. Det finns nätter som jag inte kunnat sova på grund av skrik och bråk. Det finns fortfarande drömmar som får mig att skrika högt av skräck. Flicka, 15 år Pappa har sagt att han ska döda min mamma och sedan får jag och min storasyster flytta till Chile och bo hos hans mamma. Henne har jag aldrig sett. Jag vill inte gå till dagis. Jag vill vara med min mamma och jag vill inte att de andra barnen och fröknarna ska veta att min pappa är dum. Pojke, 5 år Sammanfattning Rädda Barnen undersökte 1996 hur socialtjänsten i fyra kommuner agerade när barn blivit vittne till våld i familjen. Undersökningen visade på stora brister i myndigheternas rutiner och att den stora majoriteten av de drabbade barnen stod utan skydd, stöd och hjälp för egen del. Rädda Barnen har sex år senare gjort en ny granskning som visar att bristerna fortfarande är skrämmande stora och att många barn inte uppmärksammas. Att som barn leva med att pappa slår mamma är en form av psykiskt våld. I Rädda Barnens undersökning av hur polis och socialtjänst i sex kommuner och distrikt uppmärksammat dessa barn är resultatet nedslående. Undersökningen visar att kontakten mellan polis och socialtjänst brister. Socialtjänsten hade endast kunskap om en tredjedel av undersökningens polisanmälningar av misstänkt kvinnomisshandel där det framgår att barn antingen bevittnat våldet, eller befunnit sig i sammanhanget. Det innebär att endast 20 av 72 barn som upplevt våld kom till socialtjänstens kännedom. Av de 20 barnen fick 18 skydd eller erbjöds att bearbeta vad de varit med om. I polisanmälningarna om våld mot kvinnor framgår att åtta barn själva blivit utsatta för våld. Endast ett av dessa fall av barnmisshandel nådde fram till socialtjänsten. Undersökningen visar att rutinerna hos polis och socialtjänst brister, vilket gör att barn inte får det skydd och stöd de har rätt till. Rädda Barnen anser att polisen bör höra barnen om deras upplevelser och i alla polisanmälningar som avser hot och våld i familjen notera att det finns barn i familjen. Rikspolisstyrelsen bör utveckla riktlinjer för hur polisens rapportering till socialtjänsten ska gå till. Socialstyrelsen bör tydliggöra hur en anmälan om barn som bevittnat våld ska hanteras inom socialtjänsten. Socialtjänsten måste ha beredskap att kunna möta barns behov av skydd och stöd, akut och långsiktigt. Varje barn ska, utifrån sina behov, ha rätt till skydd, stödsamtal individuellt eller i grupp samt behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin. Rädda Barnen anser att barn som bevittnar våld i familjen ska anses ha varit utsatta för misshandel och kunna vara målsägande. 5

6 Syfte Resultatet i Rädda Barnens undersökning från 1996 visade att polisen hade oklara rutiner om och hur det skrivs i polisanmälan att det fanns barn närvarande vid misshandeln. Ibland tycktes det vara slumpen som avgjorde om barn på något sätt nämndes i anmälan. Då kunde det till exempel stå kvinnan tog sin tillflykt till barnens rum eller barnskor låg utkastade i trapphuset. Många polisanmälningar nådde aldrig fram till socialtjänsten, endast 8 av 43 polisanmälningar kom fram. Endast i nio av familjerna hade barnen samtalat med någon om vad de varit med om, eller blivit hänvisade vidare till t.ex. barn och ungdomspsykiatrin. 1 För att undersöka om situationen för barnen har förbättrats beslutade Rädda Barnen att göra en förnyad undersökning hos polis och socialtjänst i ett antal kommuner. Syftet med undersökningen är att undersöka hur barn som bevittnat våld uppmärksammas av polis och socialtjänst. Undersökningen ska ge svar på tre frågor: 1. Hur dokumenterar polisen om barn i polisanmälningarna? 2. Hur fungerar kontakten mellan polis och socialtjänst? 3. Erbjuds barnet skydd eller stöd för egen del? Rädda Barnen gör inte anspråk på att ha gjort en vetenskaplig undersökning. Undersökningen är ett försök att belysa hur ett antal barn i praktiken uppmärksammas av polis och socialtjänst. Efter de nedslående resultaten från vår tidigare undersökning var det viktigt att följa upp och undersöka om situationen förändrats. Urvalet är litet och slutsatser kan därför vara svåra att dra hur det ser ut för barn i stort i Sverige. Undersökningen visar hur det blivit för just dessa barn, vilket ändå kan ge en indikation för hur barn som bevittnar våld uppmärksammas hos polis och socialtjänst i Sverige. 1 Arnell, A, Ekbom, I, och han sparkade mamma 1999, s

7 Metod Polisdistrikt och kommuner som ingår i undersökningen Sex polisdistrikt och sex kommuner har varit involverade i undersökningen. Rädda Barnen kontaktade samma fyra kommuner som vid den tidigare undersökningen1996: Södertälje (begränsat till Ronna), Österåker, Upplands Väsby och Solna. Undersökningen utökades med tre kommuner till: Sundsvall, Halmstad och Växjö. Växjö kommer inte att ingå i undersökningen, då socialtjänsten valde att inte lämna ut uppgifter. Citat I texten finns citat från barn för att med barns egna ord förtydliga vad det kan innebära att leva med våld i nära relationer. Dessa barn bor inte i de kommuner där undersökningen är gjord och omfattas inte av undersökningen. Rädda Barnen har kunnat ta del av barnens berättelser då barnen fått hjälp och stöd. För att skydda barnens identitet har vi valt att inte redovisa närmare vilka dessa barn är. Som avslutning finns en längre berättelse från en flicka om hennes upplevelse av familjevåld. Namnet är fingerat. Underlaget Från polisen bad vi att få tillgång till de polisanmälningar som berör misshandel, olaga hot och hemfridsbrott under första halvåret 2002 där barn på något sätt nämns i polisanmälan. För att göra det praktiskt möjligt för de olika polismyndigheterna har dock urvalet sett olika ut beroende på tillgång till tid. Polisen har i de flesta distrikten begränsat sökningen till misshandel av kvinna inomhus av känd person. Polisen har också tagit olika beslut utifrån sekretessbestämmelser vilka uppgifter de valt att lämna ut. Polisen har sedan skickat polisanmälningarna till Rädda Barnen. Utifrån informationen i polisanmälningar har vi kontaktat socialtjänsten för att undersöka om socialtjänsten har kunskap om den aktuella misshandelssituationen och om barnen i familjerna fått stöd för egen del. Uppgifterna från socialtjänsten har vi fått genom telefonintervjuer, intervjuer på socialkontoret, genomgång av akter på socialkontoret eller brev beroende på vad som varit mest lämpligt för de olika socialkontoren. Materialet omfattar 39 polisanmälningar om sammanlagt 72 barn. Utfallet blev mycket olika i de olika polisdistrikten, vilket gör att jämförelser mellan områden inte är möjligt. Det är inte heller avsikten med kartläggningen och därför är materialet behandlat i sin helhet. 7

8 Rapportens disposition Vi ger först en bakgrundsbeskrivning av situationen för barn som upplever våld i familjen. Kartläggningen redovisas sedan utifrån de tre frågeställningar vi undersökt: polisens dokumentation, kontakten mellan polis och socialtjänst, samt socialtjänstens stöd till barnen. Vi har valt att presentera materialet kring respektive frågeställning på följande vis: - Lagar och riktlinjer på området - Undersökningens resultat - Lokala rutiner och förhållanden - Diskussion Vi redogör därefter kort för lokala initiativ som socialtjänsten tagit för att utveckla arbetet med barn som blir vittne till våld. Avslutningsvis presenteras Rädda Barnens förslag för att förbättra situationen för barn som upplever våld i familjen, samt flickan Jennys egen berättelse. 8

9 Bakgrund Barns upplevelse Våld i familjen förnekas och förminskas ofta av såväl den som blir slagen som den som slår. Mammor och pappor vill många gånger inte kännas vid att barnen ser eller hör när en förälder misshandlas. Men barn hör, ser och känner. Oftast är det barnets mamma som blir slagen och förnedrad. Att vara med om detta och inte kunna hindra våldet är bland det svåraste ett barn kan uppleva. Vanmakten och rädslan kan prägla hela uppväxten. Att barn som lever med våld i familjen inte uppmärksammats mer beror sannolikt på att barnen inte spontant berättar om sina upplevelser och att bakgrunden till de symtom de uppvisar missförstås. En rapport från Kommittén mot barnmisshandel beskriver utvecklingen hos barn som själva misshandlats eller lever i en våldsam familjemiljö som likartad. Barn som utsätts för långvariga eller upprepade traumatiska erfarenheter får ofta en komplex symtombild. Förnekande och psykisk avskärmning är framträdande drag hos barnen. Om hotet eller faran kommer från en person som barnet söker kärlek och omsorg hos blir de psykiska effekterna mer omfattande och av annorlunda karaktär än om hotet kommer från främlingar. Barn som lever med våld i sin närhet, där det när som helst kan bli ett utbrott, lever i ett förhöjt spänningstillstånd som hindrar deras naturliga utforskande beteende. De tvingas döva sin rädsla vilket efterhand sänker deras förmåga till medkännande och ökar risken för en avvikande social utveckling. 2 Barnets rätt till stöd I Barnkonventionens artikel 19 betonas barnets rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och vanskötsel. I Barnkonventionens artikel 39 framhålls att varje barn som utsatts för någon form av övergrepp och utnyttjande har rätt till psykisk och fysisk rehabilitering samt social återanpassning. Vikten av att barn får möjlighet att bearbeta de upplevelser de bär med sig framgår av boken och han sparkade mamma av Ami Arnell och Inger Ekbom, utgiven på Rädda Barnens förlag. 3 Boken beskriver en arbetsmodell för krissamtal med barn som bevittnat våld. Barnet behöver få möjlighet att uttrycka känslor av smärta, sorg, skuld och vrede och hjälp att få ett sammanhang i det som hänt. Hur barn reagerar på våldet beror på flera faktorer, t.ex. ålder, kön, plats i syskonskaran, barnets personlighet, vilken utvecklingsfas barnet befinner sig i, familjens historia, nätverk och psykosocial situation. Genom att bearbeta sina upplevelser kan barnen lättare kontrollera sina minnen och de blir inte så 2 SOU 2001:18, s Arnell, A, Ekbom, I, och han sparkade mamma,

10 känslomässigt överväldigade av dem. Minnet styr inte längre och tränger sig på i barnets liv på samma sätt som tidigare. Hinder för stöd En förälder kan i dag utifrån föräldrabalken förhindra ett barns utredning eller behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin. Frivillig hjälp och behandling från socialtjänsten kan en förälder också stoppa. Lagstiftningen stödjer i dessa fall den förälder som motsätter sig att barnet får hjälp. Bakgrunden är lagstiftningens definition av barnets bästa som idag utgår från gemensam vårdnad och obevakat umgänge. I fall av trakasserier, hot och våld måste den våldsutsatta föräldern kunna visa att gemensam vårdnad och/eller umgänge med den andra föräldern innebär skada för barnet. Rättspraxis visar att beviskraven i dessa fall är mycket höga. 4 Hur många barn bevittnar våld? Det finns inga säkra siffror på hur många barn som bevittnar våld i hemmet. I en undersökning bland mellanstadiebarn anger omkring tio procent av barnen att det hänt att vuxna i familjen har slagit varandra. I åtta fall av tio har barnen bevittnat att de vuxna slagits. 5 I en studie av gymnasieelevers erfarenheter av våld anger 21 procent att de bevittnat våld hemma, fyra procent ofta. 6 Det bor ungefär två miljoner barn i Sverige. En uppskattning är att mellan och barn upplever våld i familjen. Rättslig status Att ett barn tvingas bevittna våld mot närstående omfattas idag inte av straffbestämmelsen för misshandel. Enligt rättegångsbalken är målsäganden den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. En målsägande kan få skadeståndstalan prövad i brottmålsrättegången samt få hjälp att föra sin talan av åklagare eller målsägandebiträde. Ett barn som bevittnat våld anses inte ha blivit utsatt för någon brottslig handling och kan därför inte vara målsägande och föra skadeståndstalan i brottmålsprocessen. 7 För att barnet ska kunna få kränkningsersättning som är en typ av skadestånd krävs att barnet anses ha blivit utsatt för brott, vilket de alltså inte anses vara i dag. Även för att kunna ha rätt till ersättning från staten, i form av brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, krävs att personen anses ha skadats till följd av 4 Råd för kvinnofrid till regeringen, 2003, s Mellanstadieenkäten 2000, SOU 2001:18, s Weinehall K.Gymnasieelevers möten med våld i hemmet, i skolan och på fritiden, Umeå universitet nr , SOU 2001:18, s kap. 8 Rättegångsbalken. 10

11 brott. Däremot kan barn som bevittnat våld ha rätt till skadestånd för personskada i form av psykiskt lidande. Regeringens proposition om stärkt skydd för barn i utsatta situationer, som riksdagen beslutade om i juni, innehöll en straffskärpning av brott som begås inför barn, t.ex. om den ena föräldern misshandlar den andra i barnets åsyn. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli i år. Rädda Barnen menar att denna förändring inte är tillräcklig, då barnet fortfarande inte ses som utsatt för brott och därmed målsägande. Det finns anledning att se på hur andra länder försöker skydda barn från denna typ av våld. I Nya Zeeland anses en person misshandla ett barn psykiskt om den personen låter barnet se eller höra fysisk, sexuell eller psykisk misshandel av en person som barnet har en nära relation till, eller utsätter barnet för en reell risk att se eller höra misshandel 8. Justitieminister Thomas Bodström tycks vara inne på en liknande linje, då han i Expressen den 21 februari i år skrev att Barn som bevittnat våld får ofta svåra traumatiska upplevelser. För att stärka deras ställning ytterligare ska vi utreda om det kan bli möjligt att döma till misshandel även när barn blir vittne till våld. Rädda Barnen menar att ett barn som tvingats bevittna våld mot närstående ska anses ha varit utsatt för misshandel. Barnet ska därmed anses som målsägande. På så sätt skulle barnets upplevelser tas med i polisutredningen och barnet skulle få rätt till ett juridiskt biträde som för hans eller hennes talan under rättsprocessen. Barnet skulle också få rätt att yrka skadestånd. Justitieministern bör snarast ta initiativ till en sådan förändring. Vårdnadsfrågan Brottsförebyggande rådet har vid en granskning av motiven bakom polisanmält våld mot kvinnor funnit att svartsjuka och konflikter i samband med separation eller skilsmässa fanns med som faktorer i sammanlagt en fjärdedel av brotten. 9 I tvister om vårdnad, boende och umgänge ska domstolen enligt föräldrabalken beakta om det finns risk för att barnet far illa. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk måste bland annat tidigare övergrepp av psykisk natur beaktas 10. Om barn som bevittnar våld i familjen hade ansetts varit utsatta för misshandel hade det förmodligen gett ett bättre underlag vid riskbedömningen i dessa mål och därigenom kunnat leda till att barnet skyddas från övergrepp. Regeringen har i direktiven till 2002 års Vårdnadskommitté angett att utredningen ska utreda frågan om umgänge när den ene föräldern gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet mot den andra föräldern. På grundval av den gjorda undersökningen ska kommittén överväga om några åtgärder bör vidtas för att bättre se till barnets behov och intressen. Det ska bl.a. övervägas om det bör införas en automatisk 8 Metall, B m.fl. (2001). Barn som ser pappa slå. Stockholm. s. 111 f. 9 Brottsförebyggande rådet, Rapport 2002:14, s Prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge. s. 49 och prop. 1992/93:139 om olovligt bortförande och andra övergrepp mot barn. s. 28 f. och

12 prövning av vårdnaden och umgänget när en förälder begått vissa brottsliga handlingar mot den andre 11. Resultat i andra undersökningar Brottsförebyggande rådet gav 2002 ut en rapport om våld mot kvinnor i nära relationer, dvs. det våld som begås av en nuvarande eller före detta make, sambo eller pojkvän. I deras studie av 855 brottsanmälningar finns det uppgifter om barn i knappt hälften av brottsanmälningarna. I rapporten framgår att det kan finnas barn i betydligt fler, men att det inte framkommer i anmälningarna. Drygt en fjärdedel av dessa barn har varit vittne till misshandeln och ytterligare nästan en fjärdedel har befunnit sig på samma plats som misshandeln skett även om det är oklart om de bevittnat den. 12 I en svensk undersökning av 141 polisanmälningar och protokoll som omfattade 122 barn hade 69 procent av barnen varit närvarande vid våldstillfället. 13 Barn som upplever våld i familjen blir ofta också slagna själva. I ovanstående studie från Brottsförebyggande rådet framgår det i sex procent av det totala antalet brottsanmälningar att ett eller flera barn också varit utsatta för brott, framförallt misshandel. En dansk undersökning av Else Christensen om 394 barn som bott på ett kvinnohus tillsammans med sina mammor visade att barnen indirekt och direkt blir indragna i våldet. 85 procent av barnen hade befunnit sig i samma rum när misshandeln skedde och 13 procent hade varit i närheten och hört vad som hände. 25 procent av barnen blev själva slagna. 14 Andra internationella studier visar att barn till misshandlade mödrar löper upp till 15 gånger större risk att själva bli misshandlade. 15 Jag har både sett och hört det mesta, innan jag ens fyllt tio år. Något som de flesta aldrig kommer se eller höra i hela deras liv. Jag hoppas dom slipper det. För på ett steg, en rörelse, en sekund kan allt vara över. Livet kan ta slut så fort och jag tror inte att det är så många som tänkt tanken ens. Det tänkte jag när jag såg ett av deras bråk. Jag trodde jag skulle dö. Flicka, 15 år 11 Dir. 2002:89 s Brottsförebyggande rådet, Rapport 2002:14, s Hydén, M, Kvinnomisshandel inom äktenskapet, s.162, Arnell, A, Ekbom, I och han sparkade mamma 1999, s SOU, 2001:18, s

13 Polisens dokumentation Lagstiftning och riktlinjer Från och med 1982 faller misshandel på enskild plats, som i hemmet, under allmänt åtal. Det innebär att polisen är skyldig att utreda det misstänkta brottet, oavsett om kvinnan har valt att polisanmäla eller inte. Polisens skyldighet att dokumentera vid misshandel och andra brott står inskriven i polislagen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsynsansvar för polismyndigheterna i landet. I rikspolisens handlingsplan för arbetet med brottsoffer finns beskrivet vad som menas med brottsoffer. I denna handlingsplan avser begreppet brottsoffer främst fysiska personer som utsatts för brott. Vidare avses såväl direkt drabbade som indirekta offer, t.ex. barn som växer upp i våldets närhet I den mån definitionen är av direkt betydelse för tillämpningen av en bestämmelse används begreppet målsägande 16 Undersökningens resultat Ett av syftena med kartläggningen var att undersöka hur polisen dokumenterar om barn i polisanmälningarna. Undersökningen visar att det är stora skillnader i hur barn omnämns i polisanmälningarna. Ibland har ett separat PM upprättats som skickas till socialtjänsten, i vilken barnets situation förmodligen beskrivs noggrannare. Det finns skillnader mellan olika polisdistrikt ifråga om hur barnets situation dokumenteras. I nästan alla polisanmälningar nämns barnens ålder. I polisanmälningarna med minst information om barnen i den aktuella kartläggningen står det till exempel att paret har gemensamma barn. I de tydligaste anmälningarna nämns barnen vid namn och ålder samt en beskrivning av vad de varit med om. Det kan till exempel handla om barn som hållit om sin mamma när hon misshandlas på nytt, om barn som låst in sig på toaletten tillsammans med mamma eller som flytt till polisen. Det finns flera exempel på fall där barn har gått emellan för att avstyra våldet eller där barnet är den som kontaktar polisen för att få hjälp. Diskussion Det urval av polisanmälningar som ingår i undersökningen är de där polisen på något sätt nämnt barn. Enligt polisdistrikten finns det troligen många fall av polisanmäld kvinnomisshandel där barn bevittnat våldet eller befunnit sig i dess 16 Rikspolisstyrelsen, En nationell handlingsplan för det fortsatta brottsofferarbetet inom polisen, 2003, s

14 närhet men där de inte uppmärksammats i själva polisanmälan. Det är alltså de goda exemplen Rädda Barnen tagit del av. Rädda Barnen anser att det i alla polisanmälningar som avser hot och våld i familjen ska noteras att det finns barn i familjen. Vi anser också att polisen ska undersöka vad barnet sett, hört och upplevt och att barnet därför bör höras i polisutredningen. Om barn som bevittnar våld skulle betraktas som målsägande skulle det finnas ett tydligare uppdrag till polisen att dokumentera även barnets personuppgifter och undersöka vad barnet upplevt. Det skulle även innebära en möjlighet att ta fram bättre statistisk kring hur många barn det handlar om som bevittnar våld. Signalen från samhället skulle bli tydligare barnets upplevelser ska tas på allvar. En gång jagade min pappa mamma runt hela lägenheten. Sedan knuffade han in henne i badrummet och dunkade hennes huvud i badkaret så att det kom jättemycket blod. Till slut gick han ut i köket och då låste jag badrumsdörren och skrek åt honom att sluta slåss och då gjorde han det. Jag var mycket rädd och skakade i hela kroppen. Pojke, 9 år 14

15 Kontakten mellan polis och socialtjänst Lagstiftning och riktlinjer Socialtjänstlagen anger att en anmälan till socialnämnden ska göras om en anställd eller en myndighet får kännedom om något som kan innebära att nämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Ingripande till ett barns skydd ska ske när ett barn far illa eller riskerar att fara illa. 17 Poliser omfattas dels av anmälningsskyldigheten i socialtjänstlagen och dels av 3 polislagen som innehåller en allmän skyldighet att underrätta myndigheterna inom socialtjänsten om förhållanden som bör leda till någon åtgärd av dem. En hänvisning till socialtjänstlagens 14 kap 1 kommer att införas i polislagen för att förtydliga den anmälningsskyldighet som polisen har. I propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer som riksdagen antog i juni 2003 slås fast att ett barn som tvingas bevittna, se eller höra, våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld och hot om våld förekommer ofta kan fara psykiskt illa 18. Propositionen innebär också en skyldighet för socialtjänsten, hälsooch sjukvården samt förskolan, skolan och skolbarnomsorgen att samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn som far illa, eller riskerar att fara illa. Socialtjänsten ska ha ett huvudansvar för att samverkan kommer till stånd. När det gäller polissamverkan anses den bestämmelse som redan finns i polislagen räcka för att möjliggöra samverkan. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling får också i uppdrag att ta fram en övergripande strategi för samverkan. Denna ska sedan ligga till grund för lokala strategier för kommunernas arbete 19. I Rikspolisens handledning för stödjande arbete av brottsoffer förs ett resonemang hur polisen bör agera vid våld i familjen, även avseende barn som bevittnar våld: Genom ett aktivt agerande från förundersökningsledarens sida kommer det exempelvis bli naturligt att Polisen undviker att medla vid misshandel mellan makar eller sambor utan istället omgående inleda förundersökning beträffande misshandel eller något annat kvinnofridsbrott. Ett aktivt agerande i sådana situationer innebär att barn till misshandlade kvinnor inte glöms bort. Dels kan barnen ha gjort iakttagelser av betydelse för förundersökningen, dels skall som regel socialtjänsten underrättas i dessa ärenden (71 SoL). 20 Undersökningens resultat Ett av syftena med kartläggningen var att undersöka om kontakten mellan polisen och socialtjänsten fungerar. Undersökningen visar att 13 av 39 polisanmälningar där barn nämns nådde fram till socialtjänsten. Det innebär att 20 av de 72 barnen 17 Socialtjänstlagen, 14 kap Prop. 2002/03:53, s Socialutskottets betänkande 2002/03:SoU Rikspolisstyrelsen, Rapport 2001:1 s

16 som upplevt våld i familjen kom till socialtjänstens kännedom. I undersökningen från 1996 hade socialtjänsten kännedom om den aktuella misshandeln i åtta av 43 fall. Resultatet visar att det fortfarande är alltför få fall av kvinnomisshandel där barn också lever med våld som faktiskt når fram till socialtjänsten. En polis beskriver situationen så här: Vi är dåliga på att uppmärksamma barnen. Kvinnorna har vi kommit längre med. Barnen är fortfarande ett annat kapitel. Det finns också ett exempel från undersökningen där socialtjänsten hade nåtts av information om kvinnomisshandel, men där information om barnen uteslutits av polisen. Barn själva slagna Vår undersökning visar att det i polisanmälningarna om kvinnomisshandel även framkommer att barn också själva har blivit slagna. Enligt polisanmälningarna har åtta av barnen själva blivit utsatta för våld eller hot i samband med att mamma blir misshandlad. Förskolebarn har blivit slagna i ansiktet och tonåringar upptryckta mot väggen. Endast ett fall av barnmisshandel nådde fram till socialtjänsten. Mamma vill inte att jag ska vara hos honom därför att han är dum mot mig också. När jag ska äta mat och inte orkar mera så slår pappa mig i munnen med skeden för att det ska göra ont. Jag tycker att man ska få bestämma själv hur mycket eller hur lite man vill äta. Jag vill vara hos pappa därför att han ska sluta bråka med mamma, men jag vill inte sova över. Jag drömmer dumma drömmar om att pappa har slagit min mamma så att hon dog. Jag blir så rädd att jag kissar i sängen. Pojke, 5 år Lokala rutiner och förhållanden Några särskilda rutiner eller föreskrifter kring barn som bevittnar våld har de polisdistrikt som Rädda Barnen varit i kontakt med inte haft. Polisen hänvisar till anmälningsskyldighet för barn som misstänks fara illa. Vid en andra kontakt med ett av polisdistrikten berättar polisen att efter att frågan aktualiserats genom denna kartläggning har de diskuterat vid ett arbetsmöte hur de agerar när barn bevittnar våld. Det har då framkommit att kontakt inte alltid tas med socialtjänsten, men att polisen där nu avser att strama upp rutinerna. När polisen kontaktar socialtjänsten skickas oftast ett fax antingen med uppgifter direkt eller med en uppmaning till socialtjänsten att ta kontakt med polisen för att få ytterligare uppgifter. Vid akuta fall efter kontorstid kontaktas socialjouren. Från polisen i Sundsvall har Rädda Barnen också tagit del av en tjänsteföreskrift, Underrättelse om sociala missförhållanden barn i riskzon. Blanketten som hör till tjänsteföreskriften ska skickas till socialtjänsten, som sedan ska skicka tillbaka den till polisen med uppgift om handläggande socialsekreterare. I flera kommuner säger socialtjänsten att det låga antalet anmälningar som hittats kan bero på bristande rutiner och dokumentation hos socialtjänsten snarare än hos polisen. En kommun uppger att det troliga är att flera polisanmälningar har kommit bort. En annan kommun uppger att de kan ha hänvisat vidare direkt till 16

17 särskilda resursenheter som inte dokumenterar eller registrerar inkommen anmälan. Diskussion Polisen har enligt lag skyldighet att anmäla till socialtjänsten när ett barn far illa. Det är därför allvarligt att bara 20 av 72 barn som blivit vittne till våld och endast ett av åtta fall av barnmisshandel har kommit till socialtjänstens kännedom. En grundförutsättning för att barnen ska kunna få skydd och stöd för egen del är att socialtjänsten får kännedom om vad som inträffat. Den stora majoriteten av barnen i undersökningen uppmärksammas inte och får därmed ingen hjälp. Undersökningen visar på oacceptabla brister i rutinerna hos såväl polis som socialtjänst. Det låga antalet anmälningar kring familjevåld där socialtjänsten hade kunskap om händelsen kan bero på att polisen inte informerat socialtjänsten. Men undersökningen visar också på uppseendeväckande brister i rutinerna hos socialtjänsten, där en kommun till och med tycks ha slarvat bort anmälningar. Blanketten som polisen i Sundsvall ska använda tydliggör den nödvändiga återkopplingen för att bekräfta att informationen faktiskt nått fram. Samtidigt har detta uppenbart inte fungerat i Sundsvall, då endast en av 13 polisanmälningar om våld i nära relationer nått socialtjänsten där. Behovet av konkret samverkan på lokal nivå är tydlig, med rutiner och kontakter som fungerar över tid även vid omorganisationer och personalomsättning. De allvarliga bristerna i kontakterna mellan polis och socialtjänst visar på behovet av tydliga riktlinjer och handlingsplaner om anmälningsplikten så att det inte råder några oklarheter om vad den enskilde polismannen eller socialsekreteraren ska göra vid anmälningar om våld i familjen. Rädda Barnen anser att Rikspolisstyrelsen ska utveckla riktlinjer för hur rapporteringen till socialtjänsten ska gå till när det skrivs en polisanmälan om hot och våld inom familjen, så att alla fall där barn finns i familjen rapporteras till socialtjänsten. Socialstyrelsen bör på motsvarande sätt tydliggöra hur en anmälan om barn som bevittnat våld ska hanteras inom socialtjänsten. 17

18 Socialtjänstens stöd till barnen Lagstiftning och riktlinjer Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Socialnämnden ska också verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Landstingen är ansvariga för att barn får den barnpsykiatriska behandling de behöver. När en anmälan från polisen om att det finns misstanke om att barn far illa skickas till ett socialkontor ska denna diarieföras. Nästa steg är en förhandsbedömning. Är informationen i anmälan allvarlig öppnas en utredning för att utreda barnets situation och behov av eventuellt stöd eller skydd. Socialtjänsten har också ett ansvar att ge råd och stöd, vilket betyder att inte allt arbete som utförs dokumenteras. Länsstyrelsen har tillsynsansvar för socialtjänsten. Enligt länsstyrelsen i Stockholm är det rimligt att socialtjänsten åtminstone gör en förhandsbedömning då en anmälan kommer från en annan myndighet, i det här fallet polisen. Risken är annars att rättssäkerheten sätts ur spel och att information om barn som kan misstänkas fara illa tappas bort. Undersökningens resultat Av undersökningens 72 barn har 18 erbjudits eller fått skydd, stöd eller behandling av socialtjänsten. Socialtjänsten hade kännedom om totalt 20 barn. Det finns dock skäl att påminna om det mörkertal som troligen existerar. Polisen kan ha skickat information till socialtjänsten om fler barn än de 20 som socialtjänsten har dokumentation om. För de allra minsta barnen i undersökningen har det handlat om skyddat boende tillsammans med mamma, eller hjälp till eget boende för mamma och barn. Några av dessa föräldrar har också erbjudits stöd i sitt föräldraskap. Ett antal barn har socialtjänsten hänvisat till barn- och ungdomspsykiatrin och några barn har erbjudits, eller haft, krissamtal genom socialtjänstens resursenheter. I en familj som behövde mer omfattande stöd placerades barn och mamma på ett behandlingshem. Lokala rutiner och förhållanden Denna kartläggning visar att beroende på rutiner och om familjen redan har en kontakt på socialkontoret har socialtjänsten valt att hantera de inkomna anmälningarna från polisen på olika sätt. I två kommuner där det fanns resursgrupper/personer med särskilt fokus på familjevåld kan socialtjänsten ha lämnat över uppgifter till dessa och inte registrerat något på socialkontoret. I andra fall kan den handläggare på socialkontoret som har kontakt med familjen i frågor som rör socialbidrag hanterat även anmälan från polisen. I några fall har 18

19 socialtjänsten gjort en förhandsbedömning eller öppnat utredning för att närmare utreda barnets situation. Två socialkontor beklagar att det var just första halvåret 2002 som var i fokus för kartläggningen. En chef angav bland annat personalbrist och att man haft konsulter som skött en del av handläggningen som en förklaring till att man endast hade kännedom om hälften av anmälningarna snarare än brister hos polisen. Rutiner för hur inkomna anmälningar ska hanteras hade inte kunnat upprätthållas när konsulter varit inkopplade. Jag tycker vi har blivit bättre på att se barnen, men ser man på de här fallen missar vi många uppenbarligen Min tolkning är att vi har för mycket att göra. Vi står inför akuta saker hela tiden och annat prioriteras bort. Jag skulle vilja erbjuda alla barn hjälp. Vid massiva utredningar går vi in mer, men då är det ofta riktigt eländigt Jag skulle önska att vi hade någon som alltid är beredd att gå in och ge stöd när det är färskt. Föräldrarna vill ofta inte och då behöver vi motivera mer. Vi behöver alla lära oss mer Vi slåss mot ekonomin. Socialtjänsten i Österåkers kommun hade, efter Rädda Barnens kartläggning 1996, utarbetat rutiner för arbetet med barn som bevittnar våld och det fanns två personer utsedda som skulle ge barnen stöd. När dessa två sedan slutade och personalsituationen på socialkontoret försämrades föll arbetet samman. I dag finns återigen ett tydligt fokus på barn som bevittnar våld i Österåker. Det finns en konkret handlingsplan i vilken barnens situation uppmärksammas i arbetet kring kvinnomisshandel, Handlingsplan för när vi möter en misshandlad kvinna. Bland annat ska situationen för barn som bevittnat våld utredas för att ta reda på hur socialtjänsten bäst kan hjälpa familjen. Diskussion Exemplet från Österåkers kommun ovan visar på behovet av att upprätta tydliga strukturer och rutiner för arbetet med barn som bevittnar våld som kan fungera även vid personalomsättning och över tid. Det finns en fara att knyta detta arbete till enskilda individer, eftersom anställningar och projekt förändras. En erfarenhet från kartläggningen är också att det verkar finnas stora brister i dokumentationen hos socialtjänsten kring uppgifter från polisen. Frågan är om informationen om barns behov av stöd når dem som ska ge stödet. Jenny, vars ord finns med i den här rapporten, är ett av de barn som fått hjälp av en verksamhet särskilt inriktad på barn som lever med familjevåld. Hon beskriver tydligt varför barn måste ha rätt till stöd vid familjevåld: De har hjälpt mig på ett sätt som inga andra lyckats med, och jag har kommit så långt att jag nästan aldrig tänker på honom. Och de som varit med om samma sak, kan nog hålla med om att det är underbart när han inte förstör för en själv mer, bara för att man är rädd för honom. Jenny, 15 år Rädda Barnen anser att varje barn, utifrån sina behov, ska ha rätt till skydd, stödsamtal individuellt eller i grupp samt behandling av barn- och ungdomspsykiatrin. Socialtjänsten måste ha beredskap att kunna möta barns behov av skydd och stöd, akut och långsiktigt. Socialstyrelsen bör tydliggöra hur 19

20 en anmälan om barn som bevittnat våld ska hanteras inom socialtjänsten. Barnoch ungdomspsykiatrin ska erbjuda behandling för de barn som utvecklat symptom. Rädda Barnen anser också att barn ska ha rätt till skydd och stöd oavsett hur vårdnadsfrågan ser ut. Barnets bästa måste vara avgörande och då kan inte en förälders behov och intressen ha företräde framför barnets. 20

21 Utvecklingsarbete i kommunerna Det sker ett utvecklingsarbete avseende barn som bevittnat våld i alla de kommuner som undersökningen är gjord i. Förändringar har också skett efter den period som undersökningen avsåg, första halvåret Exempel på detta är: I Sundsvall startar grupper för barn i familjer där det förekommer våld till hösten Kvinnojouren utbildar socialsekreterare i frågor rörande misshandel och det finns ett samarbete mellan polis, kvinnojour och socialtjänst. Kommunen har också en samverkansgrupp som ger stöd åt handläggarna i ärenden som rör övergrepp mot barn men också familjerelaterat våld. I Halmstad är kvinnofridsarbetet sedan 2003 knutet till en familjemottagning där man även erbjuder gruppverksamheter för barn som bevittnat våld. Vid tiden för denna kartläggning 2002 fick en person som var kopplad till en vuxengrupp inom socialtjänsten ta emot och handlägga polisanmälningar om kvinnovåld. Om det fanns skäl för ytterligare åtgärder, till exempel stöd för barnen, skulle en koppling till en mottagningsfunktion ske. I Upplands Väsby finns det en resursenhet för krisbearbetning. Socialtjänsten håller på att arbeta fram förslag för att man ska kunna göra mer akuta insatser då det kan vara flera veckors kö till resursenheten. Man utvecklar även internt arbetet med kvinnomisshandelsfrågor och ska då också ha fokus på barn. I Solna har två personer sedan 2001 arbetat med samtal med barn som bevittnat våld enligt Rädda Barnens modell Trappan. Sedan hösten 2002 har man utvecklat arbetet för de våldsutsatta barnen samt för deras föräldrar. Även den misshandlade föräldern erbjuds krissamtal och gruppverksamhet. Man ska också undersöka möjligheterna till krisstöd till den misshandlande föräldern. I Österåker finns ett samarbete med BUP för barn som behöver krisbearbetning i det akuta skedet eller för stöd efter att den akuta situationen är över. Socialtjänsten har upprättat en mycket konkret handlingsplan när man möter misshandlade kvinnor. Barnens situation lyfts också fram i handlingsplanen. I handlingsplanen slås också fast att socialtjänsten ska öppna en utredning för att utreda hur barnet har det. I handlingsplanen finns även ett fokus på den misshandlande och hur han ska få hjälp. Socialtjänsten ingår i ett nätverk som polisen startat om våld mot kvinnor. I Södertälje finns sedan november 2002 en verksamhet som erbjuder enskilda samtal med barn enligt Rädda Barnens modell Trappan. I dag öppnar socialtjänsten också fler utredningar vad gäller barn som bevittnat våld inom socialtjänsten. Tidigare hänvisade man direkt till resursenheter i högre grad. 21

22 Socialstyrelsen har också fått i uppdrag från regeringen att arbeta med metodutveckling kring barn och ungdomar som brottsoffer. Socialstyrelsen har valt att prioritera barn som bevittnat våld. Detta arbete pågår just nu genom insamlandet av kunskap från tio stödverksamheter med olika huvudmän. Utöver detta planeras regionala konferenser. Uppdraget ska redovisas Kommuner har också kunnat ansöka om pengar till tidiga insatser för barn i våldsutsatta familjer och för barn till missbrukare från länsstyrelserna. Kommunerna ska själva stå för halva kostnaden. 22

23 Rädda Barnen föreslår Polisen måste i alla polisanmälningar som avser hot och våld inom familjen notera att det finns barn i familjen. Polisen bör undersöka vad barnet upplevt, sett och hört och därför bör barn som bevittnat hot eller våld inom familjen höras under polisutredningen. Rutiner för anmälan och samverkan kring barn som far illa ska upprättas hos polisen och på alla andra arbetsplatser, som arbetar med barn eller föräldrar. Rikspolisstyrelsen bör utveckla riktlinjer för hur polisens rapportering till socialtjänsten ska gå till. Riktlinjerna bör bland annat innehålla en uppföljning för att kontrollera att anmälan nått socialtjänsten. Barn som bevittnar våld i sina familjer bör anses ha varit utsatta för misshandel och kunna vara målsägande. Ett barn ska även kunna föra sin skadeståndstalan i brottmålsprocessen och kunna få ersättning. Justitieministern bör snarast ta initiativ till en sådan förändring Varje barn ska, utifrån sina behov, ha rätt till - skydd - stödsamtal individuellt eller i grupp - behandling av barn- och ungdomspsykiatrin. Socialtjänsten måste ha beredskap att kunna möta barns behov av skydd och stöd, akut och långsiktigt. Socialstyrelsen bör tydliggöra hur en anmälan om barn som bevittnat våld ska hanteras inom socialtjänsten. Barn- och ungdomspsykiatrin ska erbjuda behandling för de barn som utvecklat symptom. Barnet ska ha rätt till skydd, stöd eller behandling, oavsett hur vårdnadsfrågan i det enskilda fallet ser ut. Vårdnadskommittén bör föreslå ändrad lagstiftning, så att barnets behov och intresse sätts främst. Kunskapsnivån om barn som bevittnar våld i familjen måste höjas. Detta gäller alla professionella som möter barn, föräldrar och blivande föräldrar. Universitet och högskolor måste ta upp hur barn drabbas av våld i familjen i grundutbildningarna för polis, jurister, hälso- och sjukvårdspersonal, lärare och sociala yrken. 23

24 Jennys berättelse Jenny som är 15 år är ett av de många tusen barn som sett sin mamma misshandlas. Rädda Barnen har bett Jenny skriva om sina erfarenheter. Att vuxna orkar se och höra vad barn är med om är en förutsättning för att barn ska kunna få hjälp att bearbeta vad de varit med om. Jennys upplevelse och erfarenhet av familjevåld är just hennes. Men känslan av skräck och vanmakt som en del av vardagen delar hon med många barn i Sverige. Sommaren Solens strålar reflekterades mot min kind när jag vevade ner rutan på bilen. Sommar vinden fläktade skönt i hettan. Bilen stannade med ett ryck och jag hoppade ut och sprang mot ytterdörren på huset. Mamma låste upp och djuren vällde ut. Det såg ut som ett djurpensionat. Jag gick till altandörren och låste upp. Trät i dörren knakade och jag steg ut på altanen med en filt som jag la ner på golvet. Min syster sprang förbi till gungorna som vajade i vinden. Jag satte mig ner när han gått förbi med vin och vinglas. Jag kände en viss oro för att han och mor skulle dricka. Han var inte direkt en person som blev glad och positiv. Jag kände på mig att det var bråk på gång snart. De gick och satte sig på en bänk och tog varsitt glas, och ett till, sen ett till. Flaskan tog snart slut och en till öppnades. Efter ett tag så sa han till mig att ta ut de andra djuren. Ett av dem var en häst. Den var jag väldigt rädd för, eftersom den skadat mig flera gånger. Senast dagen innan. Men jag gjorde som han sa och tog grannens djur först och började leda det ner mot hagen. Halvvägs såg jag att han följde efter mig med hästen och flinade. Jag bad honom stanna där, för jag var rädd för att bli skadad igen av hästen. Han lovade, men sket väl i vad jag sa i alla fall. Just när jag släppte grannens djur så tappade jag en sak och böjde mig ner för att ta upp det. Jag ser då att hästen är precis vid mig. Den sparkade mig hårt i magen, så jag tappade luften. Mitt i all smärta så hör jag hans råa garv. Jag blev förbannad och självklart ledsen för det, och sprang rätt igenom stängslet till mamma på bänken. Jag berättade nästan allt om vad han hade gjort, men hann inte för han kom skrattandes upp till oss. Han sa att det var väl inget att lipa som en barnunge för. Det kunde ju inte ens ha gjort ont. Jag blev argare än vad jag redan var och sprang iväg. Han kom efter mig och skrek hur barnslig jag var. Jag försökte låtsas som om jag inte hörde honom. Han ryckte tag i mig och började kalla mig för både det ena och det andra. Mamma kom efter och särade på oss. Hon gav honom en lätt putt i ryggen och bad honom att hålla käften när han för tredje gången blev förbannad och började skrika allt möjligt till mig. Tydligen så gick någon spärr av i hans huvud för hans ögon blev helt svarta när han stilla stod framför mig, stel som en pinne och med alla muskler på spänn. Sen exploderade han ut i våldsamhet. Han vände sig om och slog till min mamma så hårt att hon föll till marken med en smäll. Han slog och sparkade, skrek och hotade i vad som verkade vara en evighet. Allt föll för mig. Allt gick i slomotion. Jag kände mig som en ram av papper med ett tunt glas emellan. Det glaset gick sönder i tusen bitar och skar i mig tills det nådde botten av min själ. Jag och min syster föll på knä och skrek av förtvivlan och maktlöshet. Vi kunde bara stå där och se ett pärlband av slag delas ut över hela hennes kropp. Han slet upp sår som blodet rann ur. Genom alla tårar såg jag honom kasta henne i trappan och släpa in henne i farstun. 24

25 Jag hade ben av spagetti och muskler som vägrade att lyda mig, men på något sätt hasade jag mig fram över vassa stenar som rev mina knän i bitar. Jag kom upp på benen efter ett par meter och kastade mig i trappan och fick bevittna ett slag och ett ljud jag aldrig glömmer. Mor stod på knä i farstun och han höll i hennes hår så att huvudet var vridet i en onaturlig ställning. Han tittade på mig och hånade mig med ett flin. Sedan slog han upp knäet i hakan så det small till i nacken. Jag skrek till när hon föll ihop på golvet. Jag trodde hon var död. Jag sprang och hämtade min syster och hon hade nästan svimmat av rädsla. Jag tog upp henne i mina armar och sprang med henne över vassa stenar som skar in i mina fötter och gav mig stora sår. Gruset och jorden trängde in i såren, smärta utan dess like. Men det struntade jag i då. Vi var i livs fara och mor med, om jag inte hann fram till det hus som låg en bra bit därifrån. När jag kom fram satte jag ner systern i gräset, och sprang upp för trappan. Jag slet upp dörren. De som bodde där hade främmat men det struntade jag också i. Jag tog i och skrek Hjälp han dödar henne!! Folket började resa sig upp och springa fram till mig där jag stod i en liten blodpöl. Dom frågade var blodet kom från och jag svarade: Fötterna, såklart! Som om det vore självklart. Jag skrek igen att han håller på att döda henne. Dom frågade vem som dödar vem. Jag stammade fram hans namn och min mors med. Jag började storgråta och sprang iväg hemåt. Jag blev stoppad halvvägs av en från huset jag sprungit till. Jag satt i gräset och kramade min syster som inte kunde sluta grina. Efter en evighet kom mamma på vägen. Vi fick ringa efter en som kunde komma och hämta oss. När hjälpen kom var jag så svullen i fötterna att jag inte kunde gå. Vi åkte därifrån. Men kort därefter var vi tillbaka hos honom, i hopp om ändring. Det blev det med. Fast då blev det bara värre. Jenny, 15 år 25

26 Litteratur Arnell, A, Ekbom, I, och han sparkade mamma 1999 Brottsförebyggande rådet, Rapport 2002:14 Direktiv 2002:89 Hydén, M, Kvinnomisshandel inom äktenskapet, 1995 Mellanstadieenkäten 2000, SOU 2001:18 Metall, B m.fl., Barn som ser pappa slå, 2001 Proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge Proposition 1992/93:139 om olovligt bortförande och andra övergrepp mot barn Proposition 2002/03:53 Rikspolisstyrelsen, En nationell handlingsplan för det fortsatta brottsofferarbetet inom polisen, 2003 Råd för kvinnofrid till regeringen, 2003 Socialutskottets betänkande 2002/03: SoU15 SOU 2001:18 Weinehall, K, Gymnasieelevers möten med våld i hemmet, i skolan och på fritiden, Umeå universitet nr , SOU 2001:18 26