Åtskillnadströskel (difference treshold), minsta upptäckbara skillnad mellan två retningar.

Transkript

1 KAROLINSKA INSTITUTET Institutionen för klinisk neurovetenskap Sektionen för psykologi Knut Sturidsson, leg psykolog, med lic. Nyckelbegrepp ur kapitel 5 i Myers Psychology (engelska ordet inom parentes) (De svenska orden och definitionerna, i den mån de där återfunnits, är hämtade ur Nationalencyklopedins nätupplaga) Sensorik (sensation), sammanfattande benämning på processer som ger upphov till eller påverkar sinnesförnimmelser (sensationer) och tillhörande varseblivningar (perceptioner). Perception (perception), varseblivning, den grundläggande funktion genom vilken levande varelser håller sig informerade om relevanta aspekter av sin omgivning och sin egen relation till dessa. Bottom-up och top-down processing. Inom psykologisk informationsprocessteori är bottom-up processing en benämning på en process som styrs direkt via yttre stimulering. Vid t.ex. läsning förekommer bottom-up processing när enskilda bokstäver identifieras. Bottom-up processing ställs ofta i motsats till top-down processing, en process som innebär att styrning sker från högre nivåer i hjärnan. Vid läsning sker sådan styrning när läsarens förväntningar påverkar vilka bokstäver som identifieras. Bottom-up och top-down processing förekommer i all mänsklig mental aktivitet, och normalt samverkar båda dessa typer av processer. Psykofysik (psychophysics), gren av psykologin där man studerar sambanden mellan kvantitativa dimensioner av fysikaliska retningar av sinnesorganen (stimuli, betecknas S) och upplevelserna (betecknas R), som likaledes mäts kvantitativt. Retningströskel, (absolute treshold), absolut tröskel, den minsta styrka hos en retning, som under givna betingelser ger en reaktion av visst slag hos en organism eller del därav. En retningströskel kan fluktuera och anges då ofta som den retningsstyrka som ger reaktionen i 50 % av fallen. Signaldetektionsteorin (signal detection theory), psykologisk teori, utvecklad inom psykofysik och beslutsteori. Den har kritiserat begreppet retningströskel och visat att svårigheten att uppfatta en svag retning eller signal delvis beror på att denna lätt förväxlas med det oundvikliga bruset. Även detta ger, då det genom sin slumpmässiga uppbyggnad i varierande grad liknar signalen, observatören en indikation på att signal kan ha givits. Observatören rapporterar signal endast om indikationen når en minimigrad (svarskriteriet). Sannolikheten för korrekt svar bestäms av signal- resp. brusstyrkan, av observatörens känslighet samt av svarskriteriet, som beror av observatörens förväntningar och motivation. Teorin och dess metodik tillämpas i forskning om bl.a. perception, ergonomi och minne. Subliminal [perception] en form av varseblivning där man utvinner betydelse ur intryck (av t.ex. hastigt visade ord) som är för svaga eller snabba för att kunna göras medvetna och rapporteras. Effekterna av det subliminalt uppfattade är indirekta och kan t.ex. gälla emotionella reaktioner eller påverka hur efterföljande intryck bearbetas. Förekomsten av subliminal perception är omdiskuterad. Åtskillnadströskel (difference treshold), minsta upptäckbara skillnad mellan två retningar. Webers lag, grundläggande empirisk lag i psykofysiken. Webers lag formulerades 1834 av den tyske fysiologen och anatomen Ernst Heinrich Weber ( ). Enligt Weber är åtskillnadsminimum DS, den minsta märkbara förändringen av en retning, en fix andel av retningens styrka S: DS/S=K, där K betecknar Weberfraktionen. Denna varierar mellan sinnesmodaliteter och mellan individer. Om en person t.ex. nätt och jämnt kan skilja mellan vikterna 100 och 106 g är K=0,06, och enligt Weber kan då denna person även skilja mellan t.ex. 50 och 53 g resp. 200 och 212 g. Webers lag har haft viktiga konsekvenser för den psykofysiska forskningen. Sensorisk adaption (sensory adaption), uppstår när ett stimuli inte längre skapar en sinnesretning. Detta sker till exempel då en synreceptor (stav eller tapp i näthinnan) kontinuerligt utsätts för retning över tid. Receptorcellen kommer då att sluta att reagera på stimulit. Transduktion (transduction) eller signaltransduktion, cellbiologisk term för den process genom vilken en kemisk, mekanisk eller elektrisk signal som når en cells utsida förstärks och omvandlas till en aktivitet inne i cellen. Exempel på substanser som förmedlar signaler är hormoner och nervsystemets transmittorsubstanser. Postadress Besöksadress Telefon Telefax STOCKHOLM Fogdevreten 2A Knut.Sturidsson@ki.se SOLNA

2 Våglängd (wavelength), avståndet mätt i vågens utbredningsriktning mellan två näraliggande punkter med lika stor fas, t.ex. två maxima (vågtoppar). 2 Färg (hue), med färg menas i detta sammanhang själva färgperceptionen (upplevelsen av färg) såsom gult, rött, gulrött, svart, grått etc. Intensitet (intensity), fonetisk term för ljudstyrka, som beror på ljudvågens amplitud och även på dess frekvens. Samma förhållande gäller även färgers intensitet. Pupill (pupil), den runda öppningen i regnbågshinnans (iris) centrum. Iris (iris), främre delen av druvhinnan (uvea), anatomisk struktur i ögat vilken innehåller rikligt med nerver och blodkärl och har ett mörkt pigment på bakre ytan. Iris omger pupillen. Färgen på iris är beroende av mängden pigment. Stor pigmentmängd ger bruna ögon, liten pigmentmängd blå ögon. Iris skyddar näthinnan för starkt ljus. Lins (lens), ögats ljusbrytande del, innanför pupillen. Ackommodation (accommodation). Ögats ackommodation är dess anpassning till seende på nära håll. En ringformad muskel i ögats främre del spänns, så att linsen genom sin elasticitet antar en mer sfärisk form. Därmed ökar ljusets brytning i ögat, och bilden av omgivningen på nära håll tecknas skarpt på näthinnan. Förmågan att ackommodera avtar med åldern på grund av minskad elasticitet i linsen. Näthinna (retina). Retina är den anatomiska benämningen på ögats näthinna. Synskärpa (acuity), förmågan att se fina detaljer. Synskärpan är beroende av funktionen i näthinnans centrala del, gula fläcken, där sinnescellerna ligger tätt. Närsynthet (nearsightedness) ögat är längre än normalt och parallella ljusstrålar bryts samman framför näthinnan. Översynthet (farsightedness): ögat är för kort och parallella ljusstrålar kan inte brytas samman på näthinnan. Stavar (rods) sinnesceller i näthinnan som uppfattar ljus och ger synintryck i olika nyanser av grått. Det finns ca 120 miljoner stavar utspridda i näthinnan förutom i centrum av gula fläcken, där det enbart finns färgkänsliga tappar. Stavar innehåller ett ljusrött synpigment, synpurpur (rodopsin), som reagerar för ljus. Tappar (cones), sinnesceller i ögats näthinna som ger synintryck vid god belysning. Det finns tre typer med olika former av synpigment, vilka har maximal känslighet för rött, grönt resp. blåviolett. Detta är förutsättningen för färgseendet. Synpigmenten är liksom stavarnas rodopsin sammansatta av retinal (som härstammar från A-vitamin) och ett protein, opsin. Skillnader i opsinmolekylerna medför att de olika typerna av tappar har sin maximala känslighet inom olika delar av ljusets våglängdsspektrum. De ca 7 miljoner tapparna är fördelade över hela näthinnan, men finns framför allt i dess centrala del, gula fläcken (makula). Synnerv (optic nerve), ne rvus o pticus, 2:a hjärnnerven, egentligen ett utskott från hjärnan, den nervbana som tar emot impulser från ögats sinnesceller (stavar och tappar) i näthinnan och leder dem vidare till synnervskorsningen. Synnerven är en del av synbanan. Blinda fläcken (blind spot), blint område i synfältet. I den del av ögonbottnen där synnerven träder ut ur ögat finns inga fotoreceptorer och nervceller, vilket ger ett blint område i synfältet. Blinda fläcken ligger ca 15 grader horisontellt utåt från en punkt som man betraktar med ett öga. Områdets diameter motsvarar 5 grader av synfältet. Bortfallet i synfältet kompenseras vid seende med båda ögonen. Gula fläcken (fovea), ansamling av gult pigment (xantofyll) och ca 7 miljoner sinnesceller (tappar) i den centrala delen av näthinnan. Tapparna svarar för förmågan att se färger och fina detaljer. (feature detection) ungefär karaktärsigenkänning. I detta sammanhang avses förhållandet att vissa neuron reagerar på vissa egenskaper i ett visuellt stimuli. Det kan röra som om neuron som känner igen hörn, linjer vinklar eller rörelse. (parallel processing), i motsats till seriellt processande som hos t ex datorer där t ex igenkänning sker i sekvens. Man tänker sig att igenkänningsprocesser i den mänskliga hjärnan sker på olika sätt men samtidigt, parallellt.

3 3 Young-Helmholtz teori (Young-Helmholtz theory). Young och Hemholtz menade oberoende av varandra att ögat rymmer tre typer av receptorer som var och en är sensitiv för en viss våglängd. Enligt denna teori är människans seende trikromatiskt, vilket betyder att alla de färgnyanser vi kan uppfatta är en följd av olika slags aktivitet i dessa tre slag av receptorer. Herrings opponentprocessteori (opponent-process theory) innebär i korthet att det finns tre processer som var och en kan fungera på motsatt sätt (eller i motsatt riktning). En process svarar för perceptionen av rött i den ena kanten och grönt på den andra; den andra processen ger upphov till blått på den ena kanten och gult på den andra, och den tredje leder till vitt respektive svart. Hörsel (audition), förmåga att uppfatta ljud. Frekvens (frequency), antal förekomster per (tids)enhet. Tonhöjd (pitch), den egenskap hos en ton som gör att den kan inordnas längs en skala mellan hög och låg. Hos sinustoner bestäms tonhöjden i första hand av frekvensen och i någon mån även av amplituden (dvs. svängningarnas storlek). Hos komplexa toner bestäms den av frekvensen för den lägsta deltonen, grundtonsfrekvensen, medan amplituden vanligen har mycket ringa betydelse. Mellanöra (middle ear), den del av örat som består av trumhålan med hörselbenen samt örontrumpeten. Mellanörat avgränsas genom trumhinnan från hörselgången. Bensnäckan (cochlea), belägen i innerörat, är ett parti av benlabyrinten som är en benkanal spiralvriden ca 2 ½ varv så att den får formen av en snäcka. I bensnäckan finns vårt hörselorgan inneslutet. (place theory) innebär teorin om vår uppfattning om olika ljuds frekvens beror på att olika frekvenser kommer att påverka olika delar av basalmembranet i hörselorganet. Basalmembranet är i snäckans botten smalt och styvt och blir mot dess topp allt bredare och lättrörligare. Detta medför att olika svängningsfrekvenser (ljudtoner) påverkar olika delar av hinnsnäckan. (frequency theory) innebär att vår uppfattning om frekvensen hos olika ljud styrs av att neuron i hörselorganet signalerar med samma frekvens som ljudet. Ledningshinder (conduction hearing loss) innebär nedsatt förmåga att överföra luftens vibrationer (ljudet) från ytterörat till vätskan i innerörat. Sensorineural hörselnedsättning ( sensoryneural hearing loss) innebär att skadan någonstans i inneröra, hörselnerv eller hörselcentrum i hjärnan. Grindteorin, (gate control theory), en på experimentella observationer baserad förklaringsmodell inom neurofysiologin för smärtupplevelser. Teorin, som har fått brett erkännande inom bl.a. smärtsjukvården, utarbetades i början av 1960-talet av den kanadensiske neuropsykologen Ronald Melzack (f. 1929) och den brittiske neurofysiologen Patrick Wall (f. 1924). Teorin namngavs efter sitt centrala element: nervsignaltrafiken från smärtreceptorer kan, då den via nerver når ryggmärgen, påverkas så att signalerna endera förstärks eller försvagas innan de går vidare till de centrum i hjärnan där de ger upphov till varseblivning och andra effekter. Grindfunktionen kan moduleras på två sätt. Känselnervimpulser som inte är av smärtkaraktär medför att en andel av de smärtimpulser som inkommer i samma ryggmärgssegment inte vidarebefordras till hjärnan. Detta har ansetts kunna förklara den smärtlindrande effekten av akupunktur. Vidare kan impulser som från hjärnan går nedåt i ryggmärgen påverka trafiken av uppåtgående impulser i smärtbanor. Detta bedöms vara en del av förklaringen till att smärtupplevelse, framför allt vid långvarig smärta, i hög grad påverkas av personens tankar om smärtan samt av stämningsläge, känslor m.m. Sensorisk interaktion (sensory interaction), när olika sinnesintryck samverkar som t ex när luktsinnet påverkar smaksinnet. Djupsensibilitet (kinesthesis) eller kinestesi, proprioception, förmågan att känna musklers, leders och bens läge och rörelse i rummet, utan synens medverkan. Balanssinne (vestibular sense), organsystem hos djur och människa för kontroll av kroppens läge och rörelser i förhållande till omgivningen. Funktionen i systemet bygger på information från 1) synen (visuell information); 2) känseln (ytlig och djup sensibilitet), information förmedlad via känselkroppar i hud, muskler, senor och leder för registrering av tryck och spänning; samt 3) själva balansorganet i innerörat. Från dessa tre håll går impulser kontinuerligt in i hjärnstammen. Härifrån går informationen vidare till samordningscentra i bl.a. lillhjärnan, varifrån lämplig muskelaktivitet utlöses så att balansen bibehålls.

4 Nyckelbegrepp ur kapitel 6 i Myers Psychology (engelska ordet inom parentes) (De svenska orden och definitionerna, i den mån de finns, är hämtade ur Nationalencyklopedins nätupplaga) 4 Selektiv uppmärksamhet (selective attention) kan exemplifieras med cocktailparty-fenomenet, som fick sitt namn av experimentalpsykologen E.C. Cherry. Han studerade hur vi kan förstå vad en person säger när andra talar samtidigt. Om vi t.ex. är på fest kan vi uppmärksamt följa med i ett samtal och samtidigt bortse från andra röster, hög musik och allmänt sorl. Hör man plötsligt sitt eget namn nämnas i ett annat samtal, kan uppmärksamheten omedelbart flyttas över från det första samtalet till det andra. En möjlig förklaring till detta fenomen ger den s.k. filterteorin, enligt vilken all information från omvärlden måste passera två filterliknande system för att nå medvetandet: först ett sensoriskt-perifert (sinnesfysiologiskt) och sedan ett perceptuellt-centralt. Det sensoriska systemet kan hålla kvar olika typer av information under en begränsad tid. Det perceptuella systemet väljer ut vilken information ur det sensoriska systemet som skall uppmärksammas. Urvalet sker utifrån vad som intresserar och är väsentligt för oss, resten "filtreras" bort. (visual capture) är benämningen på tendensen att de visuella intrycken dominerar över andra sinnesintryck. Gestalt (gestalt). Med gestalter menar man att upplevelser och handlingar har karaktär av organiserade helheter, och därför inte kan förklaras som en summa av oberoende delar (element). Figur-grund (figure-ground), synsinnets grundläggande indelning av synfältet i figurer (föremål) vilka uppfattas som skilda från sin bakgrund. Figurerna tycks belägna närmare betraktaren. Gränslinjerna (konturerna) är ensidiga, dvs. tillhör enbart figurerna och ger dem form. Grunden saknar form och tycks fortsätta bakom figurerna. I stillbilder kan relationen figur-grund vara dubbeltydig, som i Rubins vasfigur (se bild). Gestaltlagar (grouping), beskriver hur relationer av olika slag mellan element bestämmer bildningen av gestalter. Djupseende (depth perception), tredimensionellt seende, varseblivning av omgivningens tredimensionella struktur. Visuell klyfta (visual cliff) en anordning där man kan låta ett barn krypa på en genomskinlig glasskiva, där halva skivan ligger direkt på ett underlag och den andra halvan befinner sig på ett avstånd på någon meter från underlaget. Binokulära ledtrådar (binocular cues) avser förmågan att uppleva omgivningen i tre dimensioner med hjälp av skillnader i de båda ögonens bilder. Denna förmåga, en av de faktorer som möjliggör djupseende, har betydelse framför allt för bedömning av avstånd på nära håll. Monokulära ledtrådar (monocular cues) möjliggör djupseende genom att synsinnet utnyttjar avancerade typer av information i det optiska mönster som når ögonen. Normala omgivningar är rikt strukturerade. Detta ger t ex upphov till texturgradienter i det optiska mönstret samt ljus- och skuggmönster vilka utgör god information om tredimensionell struktur. Särskilt viktig information finns i mönstrets förändringar, bl a i de transformationer det undergår så snart man rör på huvudet. (retinal disparity) se binokulära ledtrådar. Konvergens (convergence) inom medicinen term för att ögonen riktas inåt vid seende på nära håll. Konvergens är förenad med ackommodation, dvs inställning av ögats optik för närseende. Ger också ledtrådar till djupseendet. Phi-fenomenet (phi phenomenon), uppstår om man betraktar två lampor som växelvis tänds och släcks. Sträckan mellan lamporna är tom och kan alltså inte ge den serie av förnimmelser som anses nödvändig för varseblivning av rörelse. Trots detta får man, om tiden mellan blinkningarna är den rätta, samma intryck av jämn rörelse fram och tillbaka som vid verklig rörelse. Perceptuell konstans (perceptual constancy) beskriver den tendens som objekt har att uppvisa samma storlek, form och färg trots stora variationer i näthinnebilden. Perceptuell adaption (perceptual adaption) beskriver en människas anpassning till missledande information som t ex då man använder prismor för att vända synintrycken upp och ner. Perceptuell predisposition (perceptual set) avser vår tendens att uppfatta det vi förväntar oss.

5 5 Teknisk psykologi (human factors psychology), benämning på forskningsområde som bland annat studerar mänskligt felhandlande som olycksorsak. Olycksanalyser visar vanligen att minst 80 % av de direkta olycksorsakerna utgörs av mänskliga felhandlingar. Denna siffra torde dock vara en överskattning, beroende på att analyser i allmänhet anses vara färdiga när man hittat något som skulle ha gjort att olyckan inte inträffat, om detta något varit annorlunda. Olycksanalysen stannar därför ofta vid människan, eftersom hennes beteende skulle (kanske också borde) ha kunnat vara annorlunda än det var. Djupare analyser visar emellertid att de mänskliga felhandlingarna ofta betingas av olämpliga systemlösningar, t.ex. olämplig arbetsorganisation och dåligt samspel människa-maskin. Konsekvenserna av felhandlingarna blir också allvarligare än vad de behövt bli om de barriärer mot fel som bör finnas i systemen har eroderat genom olika beslut på ledningsnivå. Ett sådant system kommer därför sannolikt att drabbas av en olycka beroende på den "mänskliga faktorn". ESP (extrasensory perception) "utomsinnligt förnimmande", t.ex. sanndrömmar, tankeöverföring (telepati) och fjärrskåderi i rum och tid (klärvoajans, prekognition). Tron på ESP bygger till största delen på människors upplevelser av märkliga sammanträffanden av händelser. Man har även gjort laboratorieförsök, men resultaten från dessa är svåra att tolka och upprepa. Förklarande teori saknas nästan helt. Existensen av ESP kan därför inte generellt erkännas i vetenskapliga sammanhang Parapsykologi (parapsychology), forskning kring idén om tankeöverföring (telepati), fjärrskåderi i rum och tid (klärvoajans och prekognition), tankens direkta inflytande på den fysiska omgivningen (psykokinesi, PK) samt personlighetens eventuella överlevande av döden. Tron på paranormala fenomen (psifenomen, PSI) har djupa rötter i magi och religion.