Hamrånge medeltidskyrka

Transkript

1 Hamrånge medeltidskyrka av Olov Thunman Inledning Söndagen den 10 juni 1849 höll komminister Johan Erik Fillman en tacksägelse- och avskedsgudstjänst, den sista i medeltidskyrkan, dagen efter började man riva kyrkan. Det skulle byggas en ny. Dock vet man inte när medeltidskyrkan byggdes och invigdes. Medeltidskyrkan finns som sagt var inte kvar, men en hel del av inventarierna finns bevarade. Grundplanen i en medeltidskyrka var en kyrka i väst-östlig riktning med koret i öster. Koret ofta avgränsat av ett korskrank var prästens område, där fanns altare. På romanska talskyrkor var det vanligt med en halvcirkelformad utbyggnad, en absid, i öster på koret, koret var smalare än långhuset. Långhuset följde därpå och var rektangulärt. Det var församlingens del av kyrkan. Om kyrkan hade torn så var det i väster. Ett vapenhus kunde finnas på den södra sidan, med ingång till kyrkan. Hamrånge är den nordligaste socknen i Gästrikland och i Vij fanns en kultplats för asatron. Enligt traditionen uppfördes en stavkyrka i närheten av byarna Berg och Sjökalla, vid ett område med forngravar. Om den kyrkan var byggd av en storman på sin gård, vilket var vanligt i ett tidigt skede av kristendomens utbredning, eller om den var en bykyrka kan man inte veta något om, ej heller om den ens har funnits. Det finns inga konkreta bevis för denna förmodade första kyrkan, utan enbart en sägen talet Troligen uppfördes på 1200-talet en romansk stenkyrka vid Västerhäll, på gamla kyrkogården norr om och nedanför nuvarande kyrkan nära bron över Hamrångeån. Platsen låg där ån och gamla Norrlandsvägen( Nordstigen/ Norrstigen) korsades. Kyrkan var byggd av gråsten och orienterad i väst-östlig riktning, med ett långhus och ett smalare kor åt öster, eventuellt med en absid. Detta var den vanliga formen på romanska kyrkor. På kyrkans södra sida fanns några små fönster, norrsidan var fönsterlös. Något torn fanns ej. Kyrkan fick ett vapenhus på 1400-talet. När kyrkan fick en sakristia på den norra väggen av koret saknas uppgift om, dock byggdes den om Runt kyrka och kyrkogård fanns en hög rappad bogårdsmur, vilkens murar var täckta med spåntak. Det fanns två ingångar, i söder och sydost sk. stigluckor, dvs. portaler med tak. Se bilderna 1 till 4, sist i artikeln, över kyrkans läge, hur stigluckor kunde se och en bild över kyrkan strax före rivningen.

2 De äldsta inventarierna dopfunten i kalksten, ett krucifix och helig biskop är från 1200-talet, vilket pekar på 1200-talet som byggnadstid. Dopfunten har uttömningshål, så att det heliga dopvattnet kunde tappas ut och rinna ner genom golvet till marken under kyrkan, vilken också var helgad. I slutet på 1200 talet kom dopskålar att börja användas och nyare dopfuntar saknar därför uttömningshål. Första kända gången namnet Hambrunge /Hamrånge omnämns är i en biskopsvisitation från Under medeltiden införskaffas flera helgonbilder. Under den katolska tiden, fram till andra halvan på 1500-talet var helgonen språkrör till Gud. Mirakel förknippades med dem och böner uppsändes inte bara till Gud utan även till helgonen talet Senmedeltiden var i Sverige en intensiv period av införskaffande av kyrkoprydnader, nybyggnation, valvslagningar, valvmålningar, uppförande av vapenhus och sakristior. I Hamrånge uppfördes på 1400-talet tegelvalv i kyrkan vilka försågs med målningar. Om det tidigare funnits ett innertak eller om kyrkan varit öppen upp till takstolarna saknas det information om. Även ett sk. vapenhus byggdes i söder. Under detta århundrade tillkom flera helgonbilder och ett nytt triumfkrucifix talet Under andra halvan av århundradet spred sig den Lutherska reformationen i Sverige så även i Hamrånge. Den katolska versionen av kristendomen, kyrklig verksamhet och utsmyckning ersattes av den Luthers-evangeliska. På Uppsala möte 1593 där kyrkoherden i Hamrånge Johannes Joachimi deltog slogs fast att Sverige skulle vara evangeliskt. Att dyrka helgonbilder ansågs vara avguderi. Däremot att sträva efter att vara helgonlik i sitt leverne var bra och på det sättet fann helgonskulpturerna en ny roll i kyrkan och kom att behållas. Genom reformationen kom kyrkan att helgas åt den heliga trefaldigheten (Sancta Trinitas). Tidigare hade S:t Mikael varit kyrkans skyddshelgon. I kyrkan upphörde kulten av S:t Mikael men hos folket levde rester av denna kult kvar i form av Mikaeldagen ända in på 1700-talet Kyrkan behövde byggas om dels pga. omfattande sättningsskador i valven, och att kyrkan hade blivit för trång. Den ursprungliga 1200-talskyrkans östgavel togs ned. Kyrkans långhus förlängdes österut och ett nytt tresidigt kor påbyggdes. Möjligen var inspirationskällan till korformen Heliga trefaldighetskyrkan i Gävle som byggdes Valven togs ner och ett

3 vitmålat trätak sattes in, med en gyllene sol med krans omkring. Enligt Hülphers så skulle kyrkan och valven varit försedda med kyrkmålningar, vilka försvann då valven togs ner och väggarna målades över vid ombyggnationen. Kyrkan hade 4 (i vissa källor3 ) rundbågade fönster med blyinfattning i långhuset och tre i koret. Interiört kom också kyrkan att förändras under slutet av talet och början på 1700-talet. Det var då som järnbruk etablerades, i Axmarbruk 1671, Wiksjö 1676 och Wifors Befolkningen i socknen växte och bruksägarna gynnade kyrkan genom bidrag av olika slag På Kristi Himmelsfärdsdagen den 18 maj(enligt dåtida kalender) 1721 landsteg ryska trupper i Hamrånge. I stort sett hela socknen avbrändes. Tre bondgårdar och övre Hammaren vid Axmar bruk klarade sig. Kyrkan plundrades men skonades. Enligt en tradition skall ryssarna ha skonat kyrkan när de såg bilden av S:t Göran. Dock försvann en av altarets två ljusstakar, en bibel och prästskrudar. Kyrkans silver och kyrkohandlingar försvann också, av ryssarna plundrat eller bortkomna när präster och kyrkfolket flydde till skogs mot Wiksjö Stadsbyggmästaren Daniel Lundqvist i Gävle inspekterade kyrkan Då konstaterades att kyrkan var i behov av reparationer. Under Lundqvist ledning reparerades kyrkan åren Den gamla sakristian var för liten så den utökades samtidigt mot norr i samma stil som kyrkan och fick yttermåtten 12,3 m. x 6,1 m. Efter ombyggnationen och 1700-talets byggnationer så var kyrkans längd 30.6 meter, bredden 11,7 och höjden till takfot 6,6m. Murarna bestod av gråsten vilken var rappad både utvändigt och invändigt. Murarna var ca. 135 cm. tjocka. På 28 kraftiga takstolar vilade ett tegelklätt sandeltak talet Medeltidskyrkan rivs, stigluckorna rivs och muren omlades till en lägre kallmurad mur, ingångarna försågs med murade stenpelare med järngrindar. Själva kyrkogården finns kvar. Vindflöjlar Vid ombyggnationen försågs det nya taket med vindflöjlar. Den över koret med texten Sancta Trinitas-1698, enär kyrkan var helgad åt Treeningheten (Gud som Fader Son

4 och Ande), den mellersta med texten PETRUS ERASMI P. T. PASTOR HAMBRUNGE ANNO 1688 som var kyrkoherde då kyrkan byggdes om. Kyrkogård Runtom och i medeltidskyrkan begravdes socknens döda fram till 1840-talet, då kyrkogården på Österhed anlades, men även senare förekom begravning på den gamla kyrkogården. Så sent som 1938 var det en begravning på den gamla kyrkogården i en familjegrav. Präster och mer bemärkta personer kunde få sin gravplats inne i kyrkan. Kyrkogården vid kyrkan var mycket liten och behövde ständigt grävas om för nya begravningar. Klockstapel Kyrkor från 1200-talet hade sällan torn utan kyrkklockorna hängde i en klockstapel, bredvid kyrkan eller på en höjd i närheten. Förutom att kalla till gudstjänst fanns också föreställningen att onda andar och jättar avskydde klockklangen. På höjdsträckningen i Berg, på andra sidan Hamrångeån, uppfördes 1649 en klockstapel eventuellt på platsen för en tidigare klockstapel. Den nya hade två klockor och var i bruk tills den nya kyrkan med torn blev färdig och kyrkklockorna flyttades dit. Några kända besökare Enligt en sägen så besökte Heliga Birgitta kyrkan, , på sin pilgrimsresa på Norrstigen upp genom Ödmården till S:t Olof grav i Nidaros(Trondheim). Under katolsk tid var det säkert många pilgrimer som stannade till och bad säkert om beskydd innan man begav sig vidare upp genom obygden i Ödmården, säkert också Birgittas sällskap. Långt fram i tiden var Ödmården ett ociviliserat område efter att man lämnat Hamrånge och innan man kom till Hälsingland. Hamrånge och kyrkan var ju sista säkra anhalten. På sin Torneåresa besökte kung Karl XI kyrkan 5 juni 1694 och bevistade gudstjänsten den 29 juni på återresan. Carl von Linné besökte Hamrånge på sin Lapplandsresa På sin resa genom Norrland 1758 beskriver Abraham Hülphers kyrkan. Rivning Trots utbyggnad och reparationer var kyrkan i slutet av 1700-talet för liten och man hade sättningsproblem eftersom kyrkan låg på lerhaltig jord ganska nära Hamrångeån. Det diskuterades att bygga ut hela kyrkan mot norr, så blev dock icke fallet. Redan 1816 var frågan om en ny byggnation uppe. Vid ärkebiskopsvisitationen i juni 1842 talas om att den trånga och ganska förfallna kyrkan borde ersättas med en ny. På sockenstämman senare under 1842 beslöt man att bygga en ny kyrka på kullen sydost om den gamla kyrkan. När beslutet togs så togs inget beslut om vad som skulle hända med den gamla kyrkan. Sex år

5 senare konstaterades att det var brist på byggnadsmaterial och då tog sockenstämman den 20:de augusti 1848 beslutet att riva den gamla kyrkan för att få byggnadsmaterial. Gudstjänsterna skulle hållas i skolan i väntan på att den nya kyrkan skulle bli färdig. Det visade sig dock att vara svårt enär merparten av den gamla kyrkans stenar var av gråsten med olika form och storlek. Kvar av medeltidskyrkan finns en del stenar i terassmuren framför nya kyrkans huvudingång och i sidomurarna vid uppfartsvägen. Källor: Riksantikvarieämbetet, ATA ämbetsarkivet 4 F 1 topografiska dossierer Hamrånge socken: C.F. Wiberg, Berättelser öfer Antiquariska forskningar i Gästrikland Lantmäteriet Gävle historiska kartor 21-HAM-59 Storskifteskarta 1820 Berg by Hamrånge. Erik Andren, Hamrånge kyrka ingår i Sveriges Kyrkor, Gästrikland landskyrkorna häfte2, konsthistoriskt inventarium. Bengt Ingemar Kilström, Hamrånge kyrka, ingår i serien Gästriklands kyrkor, Strängnäs 1969 Erik Westin, Minnesblad vid Hamrånge kyrkas Guldbröllopsdag 1904, Strömsbro 1904 Från Gästrikland 1988, Gästriklands kulturhistoriska förenings meddelanden, om Hamrånge kyrka, Gävle 1990 Hamrångeboken, Gävle 1970 artikeln om Kyrklig verksamhet i Hamrånge av Allan Trång Abraham Hülphers Samlingar till en beskrifning över Norrland och Gefleborgs län första avdelningen om Gestrikland, Vesterås 1793 Bertil Nilsson, Sveriges kyrkohistoria missionstid och tidig medeltid, Trelleborg 2001 Josef Söderberg, Kyrka och församlingsliv i Hamrånge före och efter den nuvarande kyrkans invigning, Gävle 1954 Anders Woxberg, På klövjestigar genom Ödmården, Elanders Tofters 2005

6 Bild 1.Kartbild från storskifteskarta tidigt 1820, på vilken kyrkans form och läge framgår. Bild 2. Vykort från tavla målad ur minnet av C. Lundkvist ur minnet 1913.

7 Bild 3. Stiglucka vid Trönö gamla kyrka

8 Bild 4. Nuvarande platsen där medeltidskyrkan stod. Platsen är fortfarande kyrkogård.