Lite som girlpower Sex kvinnors berättelser om substitutionsbehandling, livskvalitet, utsatthet och självkänsla

Transkript

1 Lite som girlpower Sex kvinnors berättelser om substitutionsbehandling, livskvalitet, utsatthet och självkänsla En effektutvärdering av Kvinnomottagningen på Regional behandlingsenhet Lina Lundkvist, Social resursförvaltning, Göteborgs stad, 2010

2 Tack, Titeln på denna rapport kommer från Louisa. Hon är en av de heroinberoende kvinnor jag intervjuade för utvärderingen. Louisa berättar att det faktum att kvinnorna nu har en egen del av mottagningen dit männen inte är välkomna gör att det öppnas nya möjligheter till gränssättning i deras liv. De kan, utan ursäkt, säga till männen att de inte får komma in på deras område. Bara det gör att det öppnas möjligheter man börjar se vilka andra gränser man har. Lite som girlpower. Jag hoppas och tror att kvinnorna på Kvinnomottagningen kan leva det liv de vill leva och sätta gränser för vad som är bra och inte bra för dem i livet. Det är det som är girlpower. Jag vill tacka de sex kvinnor som ville berätta sina historier för mig. Jag vill främst tacka för att ni gav mig en inblick i hur livet kan vara för en kvinna med heroinberoende. Tack också för att ni inspirerade mig med er livskraft och att jag fick ert förtroende. Jag hoppas att ni tycker att jag har förvaltat det väl. /Lina Lundkvist, utvärderare

3 2

4 Innehåll Sammanfattning 7 Varför en kvinnomottagning? 9 Kvinnomottagningens förväntade resultat 11 Minskad utsatthet 11 Ökad livskvalitet och självkänsla 11 Utvärderingens syfte 12 Metoder och urval 12 Intervjuer 12 Urval för intervjuer 13 ASI uppföljning 13 Urval för ASI intervjuer 14 Opiater för att döva smärta 15 Tolerans och beroende 15 Kvinnor i missbruk och utsatthet 16 Självkänsla och livskvalitet 17 Självkänsla 17 Inre självkänsla 18 Yttre självkänsla 18 Förbättra självkänslan genom handling 18 Omgivningens syn 18 Livskvalitet 19 Substitutionsbehandling 19 3

5 Kvinnomottagningens personal och metoder 21 Personal 21 Personalens ansvarsområden 21 Metoder 21 Samtal 22 Återfallsprevention 22 Öronakupunktur 22 Regler, förtroende och eget ansvar 22 Det öppna rummet 23 Resultat 25 Sex kvinnor 25 Louisa, Anja, Helena, Jana, Frida och Alex 25 och deras berättelser 26 om behandlingen 26 Östra sjukhuset och utsattheten 26 Risken att stöta på någon 27 Rädsla och utsatthet i behandlingen 27 Kvinnomottagningen 29 De andra kvinnorna 29 Personalen och förtroendet 29 Återfallspreventionsprogrammet 31 Rummet och andra önskemål 31 Öronakupunktur 31 Brist på tid 33 Behandlingens effekt på självkänslan 33 Bilden av sig själv 33 Sätta gränser 35 Se och acceptera sina brister och behov 36 Acceptera behov av hjälp 36 Behov av nätverk 36 Barnens behov 38 Inte redo att träffa Prostitutionsgruppen 38 Få önskningar 38 Behandlingens effekt på livskvalitet 39 Det är som dag och natt 39 Innan hade jag i alla fall drogerna 39 4

6 Resultat från ASI uppföljning 40 Boende 40 Fysisk hälsa 40 Arbete och försörjning 40 Alkoholanvändning 40 Narkotikaanvändning 40 Rättsliga problem 41 Familj 41 Umgänge 41 Psykisk hälsa 41 Analys 42 Förtroende, självkänsla och gränssättning 42 Växa med ansvar och förtroende 42 Kvinnomottagningen en bas att ta sats ifrån 43 Kvinnomottagningen och utsatthet 43 Missbruk och våld 44 Hjälp att bearbeta prostitution 45 Utsatthet, vårdpersonal och substitutionsbehandling 45 Personalens frustration 46 Livskvalitet och kvinnornas behov 47 Fysisk hälsa 48 Arbete och försörjning 48 Rättsliga problem 48 Alkoholanvändning 48 Återfall 49 Umgänge 49 Psykisk hälsa 49 Slutsatser 50 Hur uppfattar kvinnorna mottagningen, personalen 50 och de metoder som använts? Samtal 50 Återfallsprevention 50 Öronakupunktur 50 Regler, förtroende och ansvar 50 Det öppna rummet 51 Ökat skydd och minskad utsatthet Har den särskilda mottagningen för kvinnor lett till att kvinnorna är mindre utsatta? Har personalens frustration över att inte kunna skydda kvinnorna minskat? Ökat skydd/minskad utsatthet 51 Har den särskilda mottagningen för kvinnor lett till att kvinnorna är mindre utsatta? 51 Har personalens frustration över att inte kunna skydda kvinnorna minskat? 51 5

7 Ökad livskvalitet hos kvinnorna 51 Har kvinnorna fått en ökad livskvalitet? 51 Har kvinnorna fått en ökad självkänsla? 52 Har kvinnorna fått en ökad förmåga att säga nej till det de inte vill? 52 Till slut 52 Utvecklingsförslag 53 Mer tid och fler rum 53 Inte göra saker tillsammans 53 Vård och behandling på en plats ger trygghet 53 Barnperspektiv 54 Information om sysselsättning 54 Vidare utvärdering 54 Referenser 55 Bilagor 1. Ansökan länsstyrelsen Öppenvårdsmottagning i Göteborg för kvinnor med heroinmissbruk, I samverkan mellan Social resursförvaltning och beroendekliniken, Översiktplan för Kvinnomottagningen Öppenvårdsmottagning i Göteborg för kvinnor med heroinmissbruk I samverkan mellan Social resursförvaltning och Beroendekliniken 3. Frågeformulär ASI Uppföljning 4. Resultat ASI 6

8 Sammanfattning Det här är en effektutvärdering av arbetet på Kvinnomottagningen under första året på Regional behandlingsenhet. Det är också sex kvinnors berättelser om livet, substitutionsbehandling, livskvalitet, utsatthet och självkänsla. Tidigare fick alla kvinnor som går på substitutionsbehandling hämta sin medicin på Östra sjukhuset. Till Östra kom även manliga patienter vilket gjorde att kvinnorna utsattes för männens inviter, förslag, våld och trakasserier. Personalen på Östra såg också att prostitutionsproblematiken följde med in i väntrummet. Detta ledde till att personalen kände en frustration över att inte kunna skydda kvinnorna på mottagningen. Därför startade man en särskild mottagning enbart för kvinnor på Regional behandlingsenhet på Järntorget. Syftet var att samla medicinskt och psykosocialt omhändertagande till samma ställe. Målet var att utveckla en vårdform som tar hänsyn till kvinnornas individuella och specifika behov. I planeringen av verksamheten satte man upp två förväntade resultat. Kvinnornas utsatthet skulle minska och deras självkänsla och livskvalitet skulle öka. De första kvinnorna flyttades till Kvinnomottagningen i november I november 2009 fanns de 42 kvinnor inskrivna. Detta är perioden för utvärderingen. Utvärderingens resultat bygger på intervjuer med sex av kvinnorna på mottagningen. Som komplement till kvinnornas berättelser finns även resultat från två ASI-intervjuer som gjorts på kvinnorna vid två tillfällen med minst sex månader emellan. ASI-intervjun innehåller frågor inom sju livsområden: fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkohol- och narkotikaanvändning, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa. Resultatet av intervjuerna visar att kvinnorna i hög grad föredrar behandlingen på Kvinnomottagningen framför Östra sjukhuset. Kvinnorna berättar att heroinvärlden är liten i Göteborg och att alla känner alla. Därför är kvinnorna rädda för att träffa personer som de har en historia med i väntrummet på Östra. De berättar också att de inte kände sig respektfullt bemötta av vårdpersonalen men att på Kvinnomottagningen känner de sig trygga och välkomna. Personalens frustration över att inte kunna skydda kvinnorna i samband med behandlingen har minskat. Forskning visar att kvinnor i missbruk är en särskilt utsatta och att nästan alla kvinnor som har ett grovt missbruk är våldsutsatta. Och våldet är många gånger grovt. Kvinnornas bakgrund gör därför att det fortfarande finns en risk att kvinnorna utsätts för våld och övergrepp utanför mottagningens väggar. Därför är det viktigt att våldet uppmärksammas i behandlingen. De flesta kvinnor säger i intervjuerna att de har fått en bättre livskvalitet sen de började behandlingen på Kvinnomottagningen. Tack vare medicinen behöver de inte längre jaga pengar till droger genom att sälja sexuella tjänster eller begå brott. Flera har brutit med destruktiva relationer från sitt liv i missbruk och hittat tillbaka till familj eller vänner. 7

9 Men fortfarande visar ASI-intervjuerna att en majoritet av kvinnorna i undersökningen har problem med den fysiska och psykiska hälsan. Alla kvinnor har ett flerårigt heroinmissbruk bakom sig och en rimlig slutsats är att dessa hälsoproblem kräver längre behandlingstid för att visa resultat. Kvinnornas bild av sig själva har blivit bättre. Flera av kvinnorna relaterar det till stödet och tryggheten de fått från personalen på mottagningen. Personalen har genom att ge ansvar, förtroende och uppmuntran stärkt kvinnornas självkänsla. Det har gjort att flera kvinnor vågar ta tag i sina liv genom att se sina behov, sätta gränser i livet och acceptera samtalshjälp. Utvärderingen visar att det är viktigt för kvinnornas utveckling att personal finns som kan ge stöd och hjälp utöver den medicinska behandlingen. Kvinnorna behöver få möjligheter att bearbeta sina erfarenheter av våld, prostitution och andra sexuella övergrepp. En förutsättning för kvinnornas positiva utveckling är att de i samband med behandling inte riskerar att stöta på den förövare till de övergrepp som de är där för att bearbeta. 8

10 Varför en kvinnoavdelning? Kvinnor med opiatberoende har länge varit en relativt osynlig grupp för socialtjänst, kommunens prostitutionsgrupp och narkomanvårdsenheter i Göteborg. Av olika anledningar söker dessa kvinnor sig sällan till kommunens instanser för vård. En anledning kan vara rädslan över att ens barn tas om hand om missbruket avslöjas. Detta gör att missbruket hålls dolt och kvinnorna går ner sig rejält i missbruket innan socialtjänsten kommer in i kvinnans liv. 1 Våld är vardag för opiatberoende kvinnor. Våld finns inte bara i parrelationen utan denna grupp av kvinnor är utsatta för våld både i hemmet och på allmän plats och av flera olika personer. De blir misshandlade av manliga partners, andra män i missbrukarkretsar och av andra kvinnliga missbrukare. En del kvinnor misshandlas av män som köper deras sexuella tjänster och en del utsätts för våld av väktare och poliser. Våld är för många kvinnor så vanligt så det ses som en del av livet. 2 Hösten 2006 startade ett samverkansprojekt mellan sjukvård och socialtjänst i Göteborg. Det kom att kallas 369-projektet efter mottagningens avdelningsnummer på Östra sjukhuset. Syftet var att stärka vårdkedjan så att vården och stödet till patienterna blev bättre. Till avdelningen 369 kom både kvinnor och män för att få substitutionsbehandling. Många av kvinnorna som besökte avdelning 369 hade erfarenheter av prostitution och våld. Inte sällan hade de vid inläggning på avdelningen fysiska skador som direkt kunde härledas till prostitution eller grova sexuella övergrepp. I vissa fall var kvinnorna i behov av krisbearbetning för att hantera de övergrepp de utsatts för. En del hade utsatts för sexuella övergrepp under uppväxten. Andra hade blivit utsatta av män i den missbrukskrets de befann sig i och som också var patienter på avdelning 369. Det gjorde att kvinnan riskerade att möta den förövare som utsatt henne för det våld och sexuella övergrepp som hon var där för att bearbeta. För många har prostitution periodvis varit en inkomstkälla under missbruket och personalen på avdelning 369 märkte att prostitutionsproblematiken följde med in på mottagningen. Kvinnorna utsattes av manliga patienter och i många fall hade de svårt att värja sig mot de förslag och inviter som de fick av andra patienter. Att inte kunna skydda kvinnorna från att utsättas på mottagningen skapade en frustration hos personalen. Få kvinnor hade en samtalskontakt vid kommunens öppna narkomanvård och ingen hade kontakt med Prostitutionsgruppen. Med tiden blev kvinnornas behov synligare och mer akuta, men personalen på avdelning 369 hade inte möjlighet att möta varje kvinnas behov. 1 Opiatmissbrukare i läkemedelassisterad underhållsbehandling, En rapport om 369-projektet, samverkansprojekt mellan beroendesjukvård och socialtjänst i Göteborg, Mäns våld mot missbrukande kvinnor ett kvinnofridsbrott bland andra, Carin Holmberg m fl, MOB rapport nr 8,

11 I samband med att personal från 369-projektet och Prostitutionsgruppen i Göteborg var på studiebesök på Navet i Malmö 3, väcktes idén om att starta en mottagning enbart för kvinnor. Mottagningen skulle vara anpassad för kvinnornas särskilda behov och vårdpersonalen skulle ha medel och metoder att individanpassa hjälpen till varje kvinna. I oktober 2008 flyttas substitutionsmottagningen på Karl Gustavsgatan till nya lokaler på Regional behandlingsenhet på Järntorget i Göteborg. Två mindre mottagningar öppnas och en av dem avsätts för kvinnor. På den manliga avdelningen finns 120 platser och på Kvinnomottagningen skapas det utrymme för 40 patienter. Under hösten 2008 och vintermånaderna 2009 flyttas de kvinnliga patienterna successivt från mottagningen på Östra sjukhuset till mottagningen på Järntorget. Där väntar en socialsekreterare, en behandlingsassistent och en sjuksköterska. Tillsammans har de uppdraget att kombinera medicinsk med psykosocial behandling och hitta individuella lösningar för varje enskild kvinna. Denna rapport är en utvärdering av deras arbete, kvinnornas utveckling och Kvinnomottagningens första år på Regional behandlingsenhet. 3 Navet är en öppenvårdsmottagning som riktar sig till prostituerade kvinnor med opiatberoende i Malmö. Socialtjänsten är ansvarig för verksamheten. Beroendecentrum administrerar specialistläkare och sjukvårdspersonal. Navets behandlingskoncept utgör en helhet, kvinnorna som väljer detta program kan inte välja bort någon del utan ingår i såväl den medicinska som den psykosociala behandlingen. Den psykosociala behandlingen består av individuell samtalsbehandling och återfallsprevention i grupp. 10

12 Kvinnomottagningens förväntade resultat Målet för Kvinnomottagningen: Genom att samla medicinskt och psykosocialt omhändertagande till en särskild enhet är målet att utveckla en vårdform som tar hänsyn till det specifika med att vara kvinna och heroinmissbrukare. Specialkunskaper kring utsatthet för våld och sexualiserat våld och tät samverkan mellan olika aktörer krävs för att kunna möta kvinnornas komplexa problematik och utveckla adekvata arbetsmetoder. 4 Detta mål konkretiserades som: Minskad utsatthet: Att en mottagning särskilt för kvinnor är etablerad och att det genom detta är möjligt att ge kvinnorna visst skydd. På detta sätt bör personalens frustration över att inte kunna skydda kvinnorna minska. Driva en mottagning för kvinnorna som har rätt personal anställd utefter kvinnornas behov. Ökad livskvalitet och självkänsla Att kvinnorna känner en ökad livskvalitet och ökad självkänsla genom att skräddarsydda stödinsatser har utvecklats på den nya mottagningen. Vi ska göra en behovsutvärdering av vad kvinnorna behöver, metodutveckla utefter detta för att skapa en ny behandlingsmall, erbjuda det stöd kvinnorna efterfrågar, fokusera på det positiva hos kvinnorna, arbeta med kvinnorna tillsammans. Detta kräver tid på ledningsgruppsmöten för reflektion och kontinuerlig utvärdering kring vad som fungerar och inte fungerar. Vi mäter detta genom att göra en ASI-utvärdering av kvinnorna hösten 2008 för att sedan genomföra ASI-utvärdering igen under hösten 2009 och fortsättningsvis. 5 4 Se bilaga 1: Ansökan om utvecklingsbidrag från Länsstyrelsen i Västra Götaland avseende insatser riktade till våldsutsatta kvinnor, Verksamhetsområdet Stöd till familjer och individer, Eva Karlefjärd, Enhetschef Cityenheten/Väster, Se bilaga 2: Öppenvårdsmottagning i Göteborg för kvinnor med heroinmissbruk I samverkan mellan Social resursförvaltning och Beroendekliniken 11

13 Utvärderingens syfte Denna rapport ska utvärdera Kvinnomottagningens första år på Regional behandlingsenhet. Den ska ge en beskrivning av de metoder som utvecklats och använts under året. Den ska också ge en bild av de kvinnliga patienternas egen uppfattning om framstegen i behandlingen. Utvärderingens ambition är att ge svar på följande frågor: Behandlingen Hur uppfattar kvinnorna mottagningen, personalen och de metoder som använts? Ökat skydd/minskad utsatthet Har den särskilda mottagningen för kvinnor lett till att kvinnorna är mindre utsatta? Har personalens frustration över att inte kunna skydda kvinnorna minskat? Ökad livskvalitet hos kvinnorna Har kvinnorna fått en ökad livskvalitet? Har kvinnorna fått en ökad självkänsla? Har kvinnorna fått en ökad förmåga att säga nej till det de inte vill? För att ta reda på om resultaten har uppnåtts har två olika metoder använts. Metoder och urval Intervjuer Kvalitativa intervjuer med kvinnorna används för att få en fördjupad förståelse för vad Kvinnomottagningen och de metoder som använts har betytt för kvinnorna. Intervjuerna ska också användas för att ta reda på kvinnornas uppfattning om utsatthet, självkänsla och livskvalitet. Intervjuer har gjort med sex av kvinnorna på avdelningen. De har alla kommit olika långt i behandlingen och har olika livsvillkor. Urvalet av kvinnorna har gjorts ur tre grupper beskrivna nedan. Upplevelser och beskrivningarna som kvinnorna ger är deras egna subjektiva uppfattning. De ger en bild av hur kvinnorna uppfattar behandlingen och mottagningen. Med en stor spridning i urvalet ur de tre grupperna går det att få en bred bild av hur olika kvinnorna uppfattar behandlingen. 12

14 Urval för intervjuer Ett av villkoren för att få behandling är att kvinnorna har varit opiatberoende under minst två år. Totalt har cirka 45 kvinnor besökt mottagningen under året. Kvinnorna är i ålderspannet år, nästan hälften har barn och många har ett livslångt beroende bakom sig. I november 2009 var 42 kvinnor inskrivna på Kvinnomottagningen. De är inte en homogen grupp utan skiljer sig alla i ålder, problematik, tid i programmet och etablering i samhället. Urvalet av intervjupersoner görs ur tre kategorier av kvinnor som går på behandling på Kvinnomottagningen. Detta för att få en så stor spridning i svaren och en bredare bild av hur kvinnorna uppfattar avdelningen. Grupp 1: Är gruppen kvinnor som inte sökt behandling tidigare trots i många fall ett livslångt opiatberoende. Många kvinnor i denna grupp har i princip kommit in från gatan via socialtjänsten. Detta är kvinnor som har dubbeldiagnos i form av psykotiska och psykiska störningar, både lättare och grava. Det kan vara diagnoser av personlighetsstörningar eller andra funktionsnedsättningar. Det är inte ovanligt att kvinnorna i denna grupp har fysiska skador och är i dåligt fysiskt skick. Grupp 2: Är en mellangrupp som består av kvinnor som pendlar mellan att återfalla i beroendet och att ta sig ur det. En del kvinnor har varit drogfria ett tag och fått ett eget referensboende men det händer ändå att de tar återfall. Dessa kvinnor behöver mycket motivation och stöd. Grupp 3: Är kvinnor som har varit drogfria under en längre tid och som lever ett väletablerat liv med arbete eller studier och familj. De har varit starkt beroende och missbrukat under lång tid men nu hittat tillbaka till livet. Denna grupp visar sällan eller aldrig positiva urinprov vilket innebär att de inte tar återfall. Många klarar sig på medicinering en gång i veckan och kan därför leva ett någorlunda självständigt liv. En del kvinnor inom denna grupp är så etablerade i samhället att det tar emot att besöka en missbruksmottagning. ASI Uppföljning ASI Uppföljning är en standardintervju för uppföljning av personer i missbruks- och beroendevård. Den används för avstämning av patientens situation och hjälpbehov för att kunna följa upp resultaten med stödinsatser. I denna utvärdering kommer resultaten från ASI-intervjuerna att fungera som ett komplement till resultaten från de kvalitativa intervjuerna med kvinnorna. ASI Intervjun innehåller frågor om sju livsområden: fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkohol- och narkotikaanvändning, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa. 13

15 ASI-intervjuns användbarhet i svensk socialtjänst har prövats i några studier. Dessa visar att såväl socialtjänstklienter som socialarbetare har en positiv attityd till ASI-intervjun och att acceptansen är mycket god bland socialarbetare. Studierna visar också att ASIintervjun upplevs som värdefull både av klienter och av socialarbetare. 6 Urval för ASI intervjuer ASI-intervjuerna är gjorda vid två tillfällen med minst sex månaders mellanrum. Socialsekreteraren som arbetar på Kvinnomottagningen har genomfört intervjuer med 23 av avdelningens 42 kvinnor (42 kvinnor november 2009). Orsakerna till ett bortfall på 19 kvinnor (45%) är flera. Sju kvinnor (16%) hade inte deltagit tillräckligt länge i programmet det vill säga sex månader. Resterande elva kvinnor (29%) omfattas inte av undersökningen på grund av omständigheter som inte kan uppges i detalj på grund av sekretess. Redan vid första intervjun ville fyra personer inte delta i intervjun vilket gjorde att det inte fanns jämförelsematerial vid uppföljningen. Dessutom har sju kvinnor börjat behandlingen under sommaren och hösten 2009 vilket innebär att det inte har hunnit vara med tillräckligt länge för att en andra intervju. 6 Engström C. & Nyström, S. (2002) ASI-intervjun ger kunskap om klienterna. Socionomen, 5/2002. Engström, C. & Armelius, B-Å. (2002) Klienters acceptans av strukturerade intervjuer i Socialtjänsten. Nordiskt Socialt Arbete, Nr 4, 2002, årgång 22. Nyström, S. (red) m.fl Metoder för missbrukarvården. CUS rapport. 14

16 Opiater för att döva smärta Allt lesset gick bort och tomheten i hjärtat försvann när jag tog heroin /Helena Opiater är heroin, morfin, opium eller andra tyngre smärtstillande preparat. Heroin lanserades 1897 som ett botemedel mot morfinmissbruk. Det visade sig vara ett bättre smärtstillande medel och en bättre hostmedicin än morfin, men skapade sannolikt också ett större beroende och har sedan dess varit det dominerande missbruksmedlet bland opiaterna. Opium förekommer antingen i form av mörkbruna stycken eller i pulverform, som vanligen röks eller äts. Heroin förekommer vanligen som ett vitt eller brunaktigt pulver som upplöses i vatten för injicering. Opiater har en betydande användning i modern sjukvård. De används för att avhjälpa akut smärta till följd av sjukdom, operation eller skada. De kan också användas i det sista stadiet av dödlig cancer eller Annan svår sjukdom, och för behandling av allvarlig hosta och diarré. 7 Tolerans och beroende Den som använder opiater regelbundet ökar snabbt toleransen vilket gör att det krävs större doser för samma effekt. Opiatmissbruk leder till såväl fysiskt som psykiskt beroende. Fysiskt beroende är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om tillförseln av drogen upphör. Bara några få timmar efter den sista dosen kan missbrukaren drabbas av oro, gäspningar, tårar, magkramper, gåshud och rinnande näsa. Abstinenssymptomen når sin topp mellan 48 och 72 timmar efter den sista dosen och avtar sedan successivt under någon vecka. Vissa kroppsliga funktioner återgår inte till det normala förrän efter sex månader. Psykiskt beroende uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta. En kvinna med väl utvecklat heroinberoende behöver cirka 3-4 gram per dygn för att tillfredställa sitt behov. Men i takt med toleransutvecklingen blir behovet större vilket gör att beroendet blir dyrare. Ett gram heroin kostar i dagsläget mellan kr. 8 Det ger en bild av de summor kvinnorna måste få ihop för att försörja sitt beroende. Vissa kvinnor tvingas att prostituera sig för att försörja sitt heroinmissbruk. Detta gör att kvinnornas hälsa påverkas genom att de får olika kvinnosjukdomar och psykiska problem. 7 CAN.se (Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning) 8 Ove Lundgren Preventions och utvecklingsenheten, Social resursförvaltning, Göteborgs stad 15

17 Många kompletterar missbruket med bensodiazepiner 9 för att klara av abstinensen och blir på så sätt också beroende av det. Bensodiazepiner ges inom sjukvården till patienter med sjukliga ångesttillstånd eller tillfälliga sömnstörningar. De har även skrivits ut vid behandling av lindrigare former av oro och ångest. 10 Vid avgiftning och behandling av heroinberoende sänks toleransen mot heroinet. Det gör att det finns en stor risk för överdoser om kvinnan tar samma dos som innan behandlingen vid ett återfall. Utsatthet, självkänsla och livskvalitet är tre ord som förekommer flitigt i denna utvärdering. För att få en bättre förståelse för de tre begreppens innebörd i rapporten kommer här två avsnitt som diskuterar dem utifrån tidigare forskning och teori. Kvinnor i missbruk och utsatthet Även om det finns en medvetenhet om att kvinnor med heroinberoende är utsatta på många olika sätt så är utsatthet i denna utvärdering främst definierad som våld. De flesta kvinnor som har levt med ett kraftigt missbruk har en historia av övergrepp. En studie som gjordes inom ramen för Mobilisering mot narkotika, MOB, 11 visade att 77 av undersökningens 103 kvinnor hade under de senaste två åren utsatts för fysiskt våld, och/eller sexuellt våld, och/eller psykiska övergrepp 12. Samma studie visar att våldet är grovt. Kvinnorna fick svara på vilken typ av våld de utsatts för och resultaten visar att fler än hälften (60 procent) hade blivit sparkade och slagna med knuten näve. Var femte kvinna hade blivit utsatt för sexuella övergrepp och lika många hade blivit misshandlade med tillhygge. Inom sjukvården och socialtjänsten känner man till kvinnornas utsatthet, men det finns få möjligheter till rehabilitering utifrån den dubbla problematiken våld och missbruk. 13 Även om våld mot missbrukande kvinnor forskningsmässigt är ett eftersatt område, så finns det viss kunskap. Till exempel tas ämnet upp i Råd för kvinnofrid till regeringen slutrapport från Nationellt råd för kvinnofrid 14. Här slår man fast att kvinnor med missbruksproblematik är en särskilt utsatt grupp när det gäller hot och våld från närstående. 9 Bensodiazepiner är en grupp läkemedel som började användas i Sverige under 1960-talet. Can Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning. 10 CAN.se (Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning) 11 I augusti 2002 antog regeringen en aktionsplan för narkotikapolitisk mobilisering och samordning. Göteborgs stad tillsammans med Malmö stad och Stockholms stad ingick då ett samarbete som blev en del av Mobilisering mot narkotika. 12 Mäns våld mot missbrukande kvinnor, ett kvinnofridsbrott som andra, Carin Holmberg, Goldina Smirthwaite och Agneta Nilsson, MOB, Ibid 14 Nck.se Råd för kvinnofrid till regeringen. Slutrapport från Nationellt råd för kvinnofrid,

18 Missbrukande, våldsutsatta kvinnors situation sammanfattas på följande sätt: För att våld ska kunna utövas måste förövaren ha tillgång till sitt offer. Kvinnor med missbruksproblematik är ofta tillgängliga för förövare av hot och våld just på grund av sitt stora beroende. Samtidigt har denna grupp ingenstans att ta vägen och ses inte som brottsoffer i första hand. ( ) Kvinnor med missbruksproblematik uppsöker generellt bara sjukvård och myndigheter då de befinner sig i en akut krissituation som kräver läkarvård. Skadorna de uppvisar är ofta mycket grova. Samtidigt är det svårt att nå och motivera missbrukande kvinnor till samtalskontakter och kvinnan anmäler mycket sällan det inträffade. Kvinnan är ofta livrädd och helt beroende av förövaren eftersom hon inte har någon Annanstans att ta vägen ( ) Skammen över att inte kunna bryta sig loss är ofta tung. ( ) Kvinnor som finansierar sitt missbruk med prostitution reagerar ofta starkare på våld från sexköpare än från den egna partnern. ( ) De ser sig inte alltid som brottsoffer och saknar ofta bostad, vilket ytterligare försvårar uppföljning inom bl. a sjukvården. Samhällets syn på dessa kvinnor är ett Alext problem. En missbrukande kvinna ses som knarkare, inte som misshandlad. Därför känner sig misshandlade missbrukande kvinnor ofta svikna och lurade. Inom vården saknas ofta både tid och specialkunskap. Behovet av goda polisinsatser och terapeutisk/psykiatrisk mottagning är mycket stort för denna grupp. 15 Carin Holmberg och hennes medförfattare i rapporten, Mäns våld mot missbrukande kvinnor 16, argumenterar för att kvinnor i missbruk ska få tillgång till samma vård som andra våldsutsatta kvinnor. Hon skriver att det faktum att det inte är självklart att kvinnor som missbrukar ska få stöd och behandling i enkönade grupper utan hänvisas till könsblandade kan tolkas som ett uttryck för att hjälpinstanser och vårdpersonal inte ser våldet som kvinnorna utsätts för i termer av sexualiserat våld. I stället tycks många socialsekreterare och andra myndighetspersoner ha normaliserat det våld som de kvinnliga missbrukarna utsätts för. 17 Självkänsla och livskvalitet Självkänsla De flesta skulle nog gå med på att självkänsla är en medvetenhet om den egna personlighetens värde. Men vad självkänsla är rent konkret är för en heroinberoende kvinna behöver inte vara samma sak som för någon annan. För att få en bild av vad självkänsla är ges här en beskrivning utifrån ett teoretiskt perspektiv. Men för att också ge en bild som är mer kopplad till en heroinberoende kvinnas verklighet ges också Mia Törnbloms syn på självkänsla utifrån boken Självkänsla nu! Mia Törnblom arbetar som coach i personlig utveckling och använder sin egen livserfarenhet av missbruk för att inspirera andra att förändra sina liv. Mia Törnblom är en förebild för många kvinnor på avdelningen och för flera är hennes definition på självkänsla lättare att relatera till än den teoretiska. 15 Råd för kvinnofrid till regeringen slutrapport från Nationellt råd för kvinnofrid, 2003 s Mäns våld mot missbrukande kvinnor, ett kvinnofridsbrott som andra, Carin Holmberg, Goldina Smirthwaite och Agneta Nilsson, MOB, Ibid, s

19 Inre självkänsla Den inre självkänslan skapas under de första levnadsåren genom att den som tar hand om barnet ger ovillkorlig kärlek och är lyhörd för barnets behov. Har barnet stora brister i den tidiga bekräftelsen så får det istället en inre bild av att han eller hon inte är värd att älska. Den inre självkänslan har en stadig grund i personligheten och en låg inre självkänsla kan därför vara svår att reparera. Men den kan öka genom insikter och inre mognadsarbete genom samtal och terapi. 18 Yttre självkänsla Den yttre självkänslan är uppbyggd av allt en person kan se som en del av sig själv utseendet, kompetens, familj och egendom. Den person som definierar sig utifrån dessa attribut riskerar att få förminskad självkänsla om något av attributen försämras. Hur en individ ser på sig själv, hur den inre och yttre självkänslan är, har betydelse för hur han eller hon hanterar olika situationer och på så sätt hur dessa påverka hälsan. 19 Förbättra självkänslan genom handling Självkänsla kan handla om att ta makten över sitt liv och våga sätta gränser. Det handlar också om att kunna bryta med andra förväntningar, gamla invanda mönster, roller eller värderingar. Kanske till och med en relation som inte längre är bra för den personliga utvecklingen. Med en bra självkänsla vågar man styra sitt liv åt det håll man vill utan att låta någon annan styra. Självkänsla handlar också om hur man ser på vem man är innerst inne där både ens starka och svaga sidor visar sig. Det finnas alltid områden som kan förbättras och vi blir aldrig perfekta. För att kunna gå vidare är det viktigt att kunna förlåta misstag som begåtts annars står skuld och skam i vägen för en personlig utveckling. Omgivningens syn En persons självkänsla kan också påverkas av det omgivande samhället syn. Forskning visar att fler kvinnor än män talar om problem i uppväxtfamiljen, och sådana bristfälliga familjerelationer antas ha större betydelse för kvinnor än män då det gäller utvecklingen av missbruk. Fler missbrukande kvinnor än män har varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxttiden, och kvinnor rapporterar också mer problem under barndom än vad män gör. Liksom icke-missbrukande kvinnor har kvinnor i missbruk en tendens att skuldbelägga sig själva för att man utsätts för sexualiserat våld. De beskriver sig själva som provocerande och känner sig därför medansvariga till att de blivit slagna. 20 Carin Holmberg skriver i rapporten Mäns våld mot missbrukande kvinnor: Kvinnan tar i den meningen ansvar för mannens brott, vilket understöds av de diskurser i samhället som direkt eller indirekt skuld- och ansvarsbelägger kvinnan för att hon låter sig bli slagen eller på något sätt gör så att mannen slår. Därmed frånerkänns mannen det fulla ansvaret för sin handling, och den misshandlade kvinnan frånerkänns indirekt rätten att vara ett brottsoffer. 18 Självkänsla och anpassning. Lund: Studentlitteratur, Johnson, M Ibid 20 Mäns våld mot missbrukande kvinnor ett kvinnofridsbrott bland andra Carin Holmberg m fl, MOB rapport nr 8,

20 Detta synsätt kan i förlängningen leda till att kvinnorna har svårt att inse att våldet de utsätts för faktiskt är ett brott och inte något som de själva har ansvar för. Det kvinnorna däremot känner skam över även inför andra missbrukare är att de utsatts för sexuellt våld. Droger kan man ta tillsammans med andra, men när det gäller det sexualiserade våldet i den nära relationen är skammen ofta så stark att kvinnan inte vill berätta för någon enda människa om hur hon har det. 21 Att bli fråntagen vårdnaden om barnen kan också skada uppfattningen om det egna värdet. Samhället pekar då tydligt på kvinnans oförmåga att vara en god förälder. Att inte kunna ta hand om och i vissa fall överge sitt barn är trauman som en del kvinnor i långvarigt missbruk kämpar med hela livet. Livskvalitet Livskvalitet är ett viktigt och omstritt begrepp i medicinsk etik och hälsoekonomi. Man skiljer mellan yttre mätbara betingelser och subjektiva upplevelser. Som exempel är dålig hälsa inte per definition lika med dålig livskvalitet, men kan naturligtvis starkt bidra till att minska en persons livskvalitet. På samma sätt kan man förhålla sig till de sju livsområden som ASI intervjun mäter. Dessa är fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkohol- och narkotikaanvändning, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa. I denna utvärdering kommer fokus främst att ligga på kvinnornas egen subjektiva uppfattning om livskvalitet. Men deras uppfattningar kommer att kompletteras med resultaten från ASI intervjuerna. Substitutionsbehandling Forskning visar att substitutionsbehandlingen har många positiva effekter. 22 I kombination med psykosociala stödinsatser minskar dödlighet och sjuklighet hos patienterna i behandling. Suget efter heroin minskar och effekten vid ett eventuellt återfall blir mindre. 23 Dessutom är substitutionsbehandling mindre kostsamt än traditionell psykosocial behandling på behandlingshem. Men enligt de nationella riktlinjer för missbruks - och beroendevård, som Socialstyrelsen tagit fram, så behöver medicinsk behandling kombineras med psykosociala insatser för bästa resultat. Det kan 21 Mäns våld mot missbrukande kvinnor ett kvinnofridsbrott bland andra Carin Holmberg m fl, MOB rapport nr 8, Opiatmissbrukare i läkemedelassisterad underhållsbehandling, En rapport om 369-projektet, samverkansprojekt mellan beroendesjukvård och socialtjänst i Göteborg, Socialsekreteraren och Frida Petersson Socialstyrelsen, Svensson,

21 vara insatser som exempelvis hjälp med boende, samtalskontakt, försörjning och sysselsättning som kommunens socialtjänst och narkomanvård ska stå för. 24 Patienterna som går i substitutionsbehandling får antigen metadon eller buprenorfin. Metadon förekommer i flytande eller tablettform. Tabletter ges enbart i de fall patienten ska resa utomlands och inte kan komma till mottagningen för att få medicin. Metadon ger ingen toleransutveckling utan patienten kan få samma dos under hela behandlingstiden. Det gör att patienten inte får någon kick-effekt av medicinen. Så länge som patienten får regelbundet metadon så försvinner heroinsuget och i olika omfattning minskar ångesten och oron som uppstår då en heroinberoende inte tar heroin. Om metadon tas i samband med alkohol eller andra preparat som bensodiazepiner kan det leda till andningsstillestånd. Det är därför viktigt att kvinnorna ger urinprov innan läkemedlet kan ges. Buprenorfin är ett alternativ till metadon och ges i form av tabletter som läggs under tungan. Fördelarna med buprenorfin är att det inte ger lika mycket biverkningar som metadon och det kan inte heller överdoseras. 24 Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, Socialstyrelsen

22 Kvinnomottagningens personal och metoder Vi har regler och kontroller men våra metoder går ut på att få kvinnorna att bli självbestämmande och ta eget ansvar för sina liv /Turid Karlsson, socialsekreterare Personal Kvinnomottagningen är bemannad med tre heltidstjänster som består av en socialsekreterare som också fungerar som projektsamordnare från Social resursförvaltning, en behandlingsassistent och en sjuksköterska. Under hösten 2008 arbetade behandlingsassistenten och socialsekreteraren på avdelningen. Sjuksköterskan anställdes i februari Personalens ansvarsområden Sjuksköterskan har det medicinska huvudansvaret för utdelning av mediciner, urinprov, analyser av urinproven, medicindelning och provtagningar såsom blodprov. Hon är även kontaktperson för några av kvinnorna. Behandlingsassistenten har också ansvar för de medicinska delarna förutom provtagningar. Hon är den som avgör vilka åtgärder som gäller vid exempelvis positiva urinprover och informerar socialtjänsten om det finns barn i hemmet eller om det på annat sätt behövs. Socialsekreteraren har ansvar för de psykosociala insatserna. Hon har öppen mottagning för kvinnorna på förmiddagar och individuella samtal på eftermiddagarna. Socialsekreteraren deltar även i olika möten med patienter och berörda myndighetspersoner samt har ansvar för den mer utåtriktade verksamheten. Det är också hon som gör ASI-intervjuer med kvinnorna. Behandlingsassistenten och socialsekreteraren ansvarar tillsammans för att alla kvinnor har regelbundna vårdplaneringsmöten. När patienten får en utskrivningsvarning informerar Behandlingsassistenten och Socialsekreteraren patienten gemensamt. Metoder För att öka kvinnornas självkänsla och livskvalitet skulle mottagningen utveckla metoder skräddarsydda efter kvinnornas behov. Behov som enligt personalen kom i skymundan när kvinnorna behandlades på samma mottagning som de manliga patienterna. Kvinnorna var osedda och fick därför inte den hjälp de har rätt till. Kvinnorna hade svårt att vara i kvinnliga miljöer och, enligt personalen, anammade de ett manligt sätt. En del kvinnor sålde sexuella tjänster och blev utsatta för våld och sexuella övergrepp. Den nya 21

23 mottagningen skulle fokusera på det positiva hos kvinnorna och fokusera på deras fysiska välmående. Metoderna som använts och som redovisas här har personalen på Kvinnomottagningen själva beskrivit. Samtal På mottagningen har kvinnorna kunnat få hjälp genom samtal. Socialsekreteraren som är utbildad psykoterapeut har haft individuella samtal med kvinnorna i de fall de själva har önskat det. Förutom individuella samtal har socialsekreteraren funnits tillgänglig för samtal i samband med att kvinnorna kommer och lämnar urinprov och får sin medicin. Utöver dessa samtal kan kvinnorna träffa en psykolog både för samtal och för utredning. Det finns ytterligare en kurator och en sjuksköterska som är utbildade i kognitiv beteendeterapi som kvinnorna kan träffa. Flera av kvinnorna har valt att gå i samtal inom narkomanvården i Göteborg. Det har även funnits möjligheter till hjälp från Prostitutionsgruppen. Återfallsprevention De kvinnor som har haft återfall i missbruk under behandlingens gång måste gå ett återfallspreventionsprogram. Det är ett kognitivt program som innebär att kvinnan går fem gånger för att prata med en psykolog och en sjuksköterska. Mellan gångerna får hon hemuppgifter i form av olika frågor som kvinnan ska reflektera över som vid nästa risk för återfall ska stärka hennes förmåga att avstå. Öronakupunktur Kvinnorna har i de fall de önskat fått behandling genom öronakupunktur. I första hand för att lindra sömnproblem eller åtminstone att ge dem en stunds avkoppling. Nålar sätts på samma punkter som vid abstinenslindring vilket frisätter naturliga endorfiner i kroppen vilket gör att man känner sig avslappnad och trött. Behandlingen sker i grupp eller individuellt i ett lugnt rum med svag musik. Regler, förtroende och eget ansvar För att få vara kvar i substitutionsbehandling krävs att kvinnorna följer behandlingens regler. De kvinnor som är nya på avdelningen måste komma fem gånger i veckan till mottagningen och två gånger under helgen till Östra sjukhusets avdelning 369. För att medicineringen ska få bäst verkan och för att undvika abstinens som kan leda till återfall måste kvinnorna ta medicinen vid samma tidpunkt varje dag. Efter att ha gått behandlingen en tid behöver kvinnorna inte komma lika ofta utan kan klara sig på medicinering två till tre gånger i veckan och får på så sätt lediga dagar. De kvinnor som idag lever välfungerande liv och har arbete behöver bara komma till mottagningen en gång i veckan eller varannan vecka, beroende på livssituation. 22

24 För att få metadon eller buprenorfin måste kvinnorna lämna ett urinprov för att kontrollera att de inte har tagit något narkotiskt preparat som kan innebära skada i samband med medicineringen. Vid positivt urinprov kan de lediga dagarna dras in. Inte som ett straff utan som ett sätt att kontrollera att kvinnan mår bra och inte riskerar att återfalla i missbruk. Personalen har under behandlingen arbetat med förtroende som en metod för att få kvinnorna att ta eget ansvar över sina liv. Genom att bygga relationer med kvinnorna och på så sätt ett ömsesidigt förtroende har personalen lättare kunnat hjälpa kvinnorna genom olika insatser. Vi har ett mandat att se genom fingrarna. Om de visar positiva urinprov drar vi inte in de lediga dagarna som en första åtgärd. Vi erbjuder dem återfallspreventionsprogrammet eller någon Annan insats. De har lett till att de flesta kvinnor berättar nu innan vi tar urinprovet om det kommer visa positivt eller inte. Det gör att behandlingen blir effektivare. /Barbro Svensson, behandlingsassistent Vi har regler och kontroller men våra metoder går ut på att få kvinnorna att bli självbestämmande och ta eget ansvar för sina liv. Genom att ta ansvar så lättar reglerna. Nu händer det ofta att kvinnorna ringer om de blir försenade till de bokade tiderna. Och för dessa kvinnor är det stort. /Turid Karlsson, socialsekreterare Det öppna rummet På mottagningen på Östra fanns det inga möjligheter till längre samtal för kvinnorna. De kom till mottagningen, lämnade urinprov, fick sin medicin och sen lämnade de mottagningen. Som en metod på Kvinnomottagningen har det funnits ett öppet rum dit alla kvinnor är välkomna. De kan komma dit och prata med socialsekreteraren eller med de andra kvinnorna som går i behandling. De kan också använda telefonen, datorn, symaskinen eller bara dricka en kopp kaffe och koppla av. Till en början när mottagningen precis öppnat kom kvinnorna i olika grupper och det fanns en vi mot dom känsla. Det kunde vara gapigt och skrikigt och de olika patienterna ville markera genom att vara tuffa. De var fientliga mot varandra och hade ett manligt sätt att bete sig på. Numera kommer de själva hit och sätter sig i det öppna rummet och pratar och har byggt upp en mer kvinnlig relation till varandra. Nu tar de sin medicin och sen sitter de ned ett tag och pratar eller pysslar. De behöver inte vara så tuffa längre. /Turid Karlsson, socialsekreterare En tanke med mottagningen var att hålla olika gruppverksamheter med kvinnorna. Men eftersom personalen gjorde bedömningen att kvinnorna behövde mer individuell tid för 23

25 att känna sig trygga i behandlingen så beslöt man att vänta. Under Kvinnomottagningens första år så har det successivt tillkommit fler patienter vilket är ännu en anledning till att gruppverksamheten inte kommit igång. Istället har arbetet med kvinnorna handlat mer om att visa varandra respekt och att våga sätta gränser mot varandra. Det kan till exempel handla om att vara mer ärlig och lojal, att våga säga ifrån när man tycker att man blir avbruten i samtal eller att inte skvallra på varandra så länge som man inte vågar stå för den informationen man lämnar. 24

26 Resultat Resultatredovisningen från intervjuerna är uppdelad i två delar och bygger på sex kvinnors berättelser och resultaten från ASI-uppföljningen. Första delen handlar om behandlingen och innehåller kvinnornas uppfattning om behandlingen och utsattheten på Östra och på Kvinnomottagningen. Den visar också kvinnornas inställning till personalen och de metoder de använder på Kvinnomottagningen. Den andra delen består av kvinnornas personliga utveckling under tiden de har gått på behandling på Kvinnomottagningen. Här redovisas också kvinnornas uppfattning om förändringar i deras självkänsla och livskvalitet. Men först en beskrivning av de sex kvinnor som utgör grunden i utvärderingen. Sex kvinnor Louisa, Anja, Helena, Jana, Frida och Alex Louisa är 30 år och har varit beroende av heroin i sex år. Hon har gått i behandling i cirka två år och hon har en son som bor med henne i en egen lägenhet. Louisa berättar att hon har mått psykiskt dåligt större delen av sitt liv. Jag är fortfarande ledsen men jag hänger inte upp mitt liv på det Anja är 30 år och började med heroin när hon var 19 år. Hon har nu gått i behandling i cirka ett och ett halvt år. Anja bor i ett referensboende. Numera sätter jag mig själv i första hand. Jag lägger mer tid på mitt yttre och jag har bestämt mig att inte behöva stjäla mer. Jag har bestämt mig att inte gå tillbaka till droglivet Helena är 41 år och har varit beroende i sex år. Hon har en vuxen dotter som hon nuförtiden har en bra kontakt med. Helena bor i en träningslägenhet men hon drömmer att få en egen lägenhet som hon kan inreda som sin egen. Fram till för tre år sedan hade hon jobb och lägenhet. Men sen brast det och hon förlorade jobbet och blev hemlös. Helena berättar att hon har haft ångest och varit deprimerad hela livet. För henne var heroinet ett sätt att sköta vardagen. Heroinet är ingen festdrog utan jag var tvungen att ha den för att klara vardagen och kunna gå på föräldramöten och så 25

27 Jana är 38 år och debuterade med hasch när hon var 15 år. Hon började med heroin två år senare och har idag gått i behandling i mindre än ett år. Hon blev mamma som tonåring och hennes son är idag vuxen. De har ingen kontakt. Heroinet gav Jana den trygghet som hon aldrig kände. Hon beskriver känslan vid avgiftning så här. Att tända av är som att sitta i en båt utan åror Frida är 28 år och bor i en träningslägenhet. Hon har gått i behandling i drygt ett år. När hon var 15 år testade hon kokain. När hon var 20 år testade hon för första gången heroin vilket fick henne att känna lugn och trygghet i själen. Aha det är det här jag har gått och letat efter. Jag har kommit hem Alex är 24 år och började med droger när hon var 12 år. Hon har haft ett heroinmissbruk i sju år. i Idag har hon egen lägenhet och arbete. Hon säger att hennes mamma och pappa alltid har kämpat för henne och att det är deras förtjänst att hon kom in på behandling. Jag är inte så mycket för att prata om hur jag mår. Mycket stänger man in och deras berättelser om behandlingen Ett av argumenten för att starta en kvinnomottagning var att kunna skydda kvinnorna och minska deras utsatthet. För att ta reda på om deras känsla av utsatthet har minskat fick kvinnorna frågan hur utsatta de kände sig på Östra sjukhuset respektive Kvinnomottagningen. Östra sjukhuset och utsattheten Utsatthet är ett relativt begrepp. Kvinnor som levt flera år i ett heroinberoende upplever kanske inte utsatthet på samma sätt som en kvinna utan dessa problem gör. Därför är det kvinnornas egna subjektiva uppfattning som efterfrågades i intervjuerna. Alla intervjuade kvinnor har i olika utsträckning gått på behandling på Östra sjukhuset (hädanefter benämnt som Östra ). Tiden de har behövt gå dit varierar mellan några veckor till flera månader. Alla intervjuade kvinnor uttrycker att de föredrar att gå på behandling på Kvinnomottagningen på Järntorget framför Östra sjukhuset. 26

28 Tre av kvinnorna som har gått på behandling på Östra under längre tid uttrycker en känsla av utsatthet och rädsla för sjukhuset. De beskriver hur de långa korridorerna och hissen som de måste ta för att komma till mottagningen gjorde att det kändes olustigt att gå dit. En kvinna, Louisa, upplevde det som att mottagningen är placerad så avlägset för att andra patienter på sjukhuset inte ska behöva stöta på patienterna med heroinberoende. Hon säger att det gav en känsla av att inte vara värd något i andras ögon och att man inte ville ha henne bland andra människor. Du kan själv förstå, man kommer till ett sjukhus det är mörkt och kallt. Sjukhuset är som ett monster. /Louisa Däruppe är det mer ödsligt. Sjukhusmiljö är skrämmande. Äckliga kulvertar - först får man ta hissen upp sen är det långa långa korridorer som någon helt plötsligt kunde hoppa ut i. /Helena Risken att stöta på någon Men det är inte bara sjukhusmiljön som påverkar kvinnornas bild av Östra. Det finns även en rädsla för att stöta på personer som de inte vill träffa. Många av de personer som är beroende av opiater i Göteborg känner till varandra och som en kvinna beskriver det så har alla en historia med alla. En kvinna, Louisa, vittnar om övergrepp i väntrummet på Östra. En kille sparkade på tjejer och spottade dom i ansiktet för att nån tjej hade sålt Imovane 25 till överpris. /Louisa Helena svarar först nej på frågan om hon blev utsatt på Östra. Men efter ett tag lägger hon till att hon blivit hotad med kniv. En kille hotade mig med kniv. Han stod och höll på med den. Han sa att jag skulle säga till min gubbe att snart får han tag på honom och får han inte tag på honom så tar han mig. /Helena Hon säger att hon inte kände sig trygg på Östra för att hon har skaffat sig fiender genom det liv hon har levt. Hon berättar att hon har varit tvungen att göra vissa grejer. Det gör att hon är rädd för att stöta på någon i väntrummet som hon har en ouppklarad affär med. 25 Imovane är ett läkemedel som framför allt används för behandling av tillfälliga och kortvariga sömnbesvär. Medicinen tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepinbesläktade sömnmedel. Sjukvårdsrådgivningen 27