EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för ekonomi och valutafrågor FÖRSLAG TILL YTTRANDE. från utskottet för ekonomi och valutafrågor

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för ekonomi och valutafrågor PRELIMINÄRT FÖRSLAG 9 april 2001 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor över miljöfrågor och hållbar utveckling: förberedelse inför rådsmötet i Göteborg (2000/2322(INI)) Föredragande: Alain Lipietz PA\ doc PE

2 PE /8 PA\ doc

3 ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 21 mars 2001 utsåg utskottet för ekonomi och valutafrågor Alain Lipietz till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den 10 april 2001 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:...(ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och.... PA\ doc 3/8 PE

4 KORTFATTAD MOTIVERING Syftet med en strategi för hållbar utveckling är att uppnå framgångsrik integrering mellan miljö, ekonomi och socialpolitik. Ekonomin skall tjäna samhällets behov och de båda, ekonomin och samhället, kan enbart få en framgångsrik samexistens i en sund naturlig miljö. Redan nu måste vi betala ett högt ekonomiskt och socialt pris för att vi försummar våra nuvarande produktionsoch konsumtionsmönsters påverkan på miljön. Ekonomiska värden förstörs och allvarliga sociala problem uppstår genom av människan orsakade förändringar av klimatet, som ger upphov till översvämningar, stormar, hälsoproblem och ödeläggelse av tidigare bördiga landskap. Det är sant att problemen har uppmärksammats av internationella organisationer och på möten från Rio 1992, via Kyoto 1995, OECD-ministermötet 1998 och till de årliga mötena i FN-kommissionen för en hållbar utveckling. Alla har varit överens om att uppnå en hållbar utveckling är en huvudprioritering för deras länder. Men mängden utfärdade papper och högtidliga deklarationer står i skarp kontrast till utförda handlingar. Det är synnerligen välkommet att också stats- och regeringscheferna inom EU vid toppmötet i Helsingfors 1999 till slut begärde, att Europakommissionen skulle lägga fram en europeisk strategi för en hållbar utveckling (ESDS) inför det europeiska rådsmötet i Göteborg i juni detta år. Kommissionen har först nyligen reagerat på detta krav och skickat ut sitt remissförslag inför framtagandet av en ESDS, som är avsett att starta en bred debatt med andra institutioner, medlemsstaterna och dess medborgare. Som en uppföljning av denna debatt avser kommissionen att föreslå en ESDS till det europeiska rådsmötet i Göteborg. Er föredragande anser att en sådan agenda inte kan uppfyllas på så kort tid. Med utgångspunkt från kriterierna om situationens allvar och oåterkallelighet och oavsett om det finns eller inte finns en europeisk dimension av problemet, så föreslår kommissionen i sitt remissförslag att sex områden prioriteras i strategin för en hållbar utveckling: klimatförändringar och ren energi, folkhälsan, hantering av naturresurserna, fattigdom och social utslagning, åldrande och befolkningsfördelning samt rörlighet, landanvändning och territoriell utveckling. I ljuset av aktuella kriser och allmän oro bör också andra områden, som uppfyller urvalskriterierna, tas med i hållbarhetsstrategin och redan nu noteras i Göteborg: orsakerna till mul- och klövsjukan, förslutning av mark som resulterar i ökad översvämning samt hanteringen av kärnavfall. Ett väsentlig ofullkomlighet i kommissionens dokument är bristen på ett globalt perspektiv. Den globala populationen, som har tredubblats under de sista trettio åren, väntas fortsätta öka med mellan 20% och 75% under de kommande 50 åren, där större delen av denna ökning blir i utvecklingsländerna. Vi måste inse att vår modell för ekonomisk utveckling leder till överkonsumtion av naturresurserna. Det konsumtionsmönster, som råder i OECD-länderna, innebär en stor börda för den globala miljön. En utvidgning av detta konsumtionsmönster bland världens befolkning kan leda till ökad konkurrens om begränsade resurser och till ytterligare påfrestningar på miljön. Från ett globalt perspektiv måste vi sätta upp mål för oss att inte konsumera mera natur än vad som vore hållbart, om alla människor på planeten skulle ha samma ekonomisk nivå som vi. Efter presentationen av BRUNDTLAND-rapporten definieras hållbar utveckling som en utveckling som uppfyller dagens behov och startar med de fattigaste utan att inverka på framtida generationers möjlighet att uppfylla sina egna behov. PE /8 PA\ doc

5 Därför måste global jämställdhet bli en viktig dimension för EU:s hållbarhetsstrategi. Toppmötet i Göteborg bör själva sätta upp det strategiska målet att bli den mest resurseffektiva ekonomin i världen genom att kombinera hög levnadsstandard, god folkhälsa, stark social integrering och sammanhållning samt en miljö med hög kvalitet med den långsiktiga målsättningen att nå nivåer för resursutnyttjande och miljöpåverkan, som ligger i linje med vad den europeiska och den globala miljön klarar av medräknat behovet av att dela miljöresurserna rättvist för att möjliggöra en hållbar utveckling för hela världens befolkning. Vad gäller de behandlade policyinstrumenten fastslår kommissionens dokument att kostnadseffektivitet utgör kärnpunkten för (dess) angripande av problemen. Detta synsätt passar emellertid inte för alla problem och politikerna måste ta ett mycket större ansvar än att bara välja det billigaste lösningen bland ett antal valmöjligheter. Först och främst så kan i många fall den exakta (vetenskapligt dokumenterade) kostnaden för vissa lösningar inte anges. Därför måste förebyggandeprincipen integreras i en hållbarhetsstrategi och bli en del av varje lagstiftningsförfarande grundat på ofullständig information. För det andra, är ett kostnadseffektivt handlingssätt inte lämpligt för problem, som direkt riskerar viktiga tillgångar (hälsa, säkerhet etc.). I sådana fall krävs omedelbar reglering från de politiska myndigheternas sida, t ex förbud mot viss användning av ämnen. För det tredje ankommer det också på de politiska myndigheterna att definiera de ramar inom vilka ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt skulle kunna fungera. Det skulle t ex inte gå att genomföra något utbyte av utsläppsrättigheter, om inte den totala tillgängliga mängden (och dess utveckling över tiden) har definierats i förväg genom politiska val i ljuset av eftersträvade mål. Man kunde ha förväntat sig att kommissionen skulle ha mera ingående behandlat konkreta mål och kvantiteter för handlingsplanerna för åtminstone några av de sex specifika teman som den koncentrerat sig på. Sist men inte minst, yrkar er föredragande på att kommissionen på ett mera djupgående sätt utforskar sätten att främja en strategi för en hållbar utveckling på en global nivå. Nya institutioner för styrning av den globala miljön behövs med det snaraste. WTO har redan länge behövt reformeras och den Europeiska unionen bör pressa på för att underordna denna organisation målen för en hållbar utveckling. Generellt sett uppvisar remissförslaget parallellt ett ganska bra analytiskt arbete inom de behandlade områdena och en betydande brist på politisk vägledning. Politiska åtgärder för att motverka den skisserade negativa utvecklingen behandlas knappast alls och inga visioner för en hållbar union framgår av dokumentet. Detta skulle kunna bero på den tid, som gick förlorad förra året vid framtagningen av dokumentet p g a att Kommissionen inte kunde fastställa sina prioriteringar i tid. Därför fanns det endast lite tid över för att involvera politiska, vetenskapliga och samhällsexperter i förslagsprocessen en brist, som inte kan övervinnas genom en fyraveckorsperiod för synpunkter om det framlagda förslaget, som avslutats bara en månad innan det slutgiltiga dokumentet skall presenteras inför toppmötet i Göteborg. Därför förväntar sig er föredragande att man från kommissionen framträder inför stats- och regeringscheferna med ett dubbelt förslag: ett dokument, som skall utgöra en förbättrad version av remissförslaget och som tagit hänsyn till den kritik och de principer som belysts ovan. Ett andra dokument bör fastställa hur den politiska processen skall organiseras för att leda till en bred överenskommelse om en omfattande och bindande hållbarhetsstrategi för en PA\ doc 5/8 PE

6 utvidgad union. Denna strategi bör godkännas under nästa vårs rådsmöte, vilket borde bli ett regelbundet rådsmöte för hållbar utveckling. Vi hoppas att kommissionen är medveten om att en sådan process kräver en mycket mer ingående samverkan med icke-statliga organisationer (NGO) än vad vi sett hittills. SLUTSATSER Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: 1. Europaparlamentet godkänner att det arbete, som utförts av kommissionens organ redan är avsevärt, i synnerhet med avseende på analysen av de "sex stora prioriterade problemen". Likväl är den tid, som nu skiljer oss från toppmötet i Göteborg, alltför kort för att det ska gå att på rätt sätt organisera inhämtandet av synpunkter från samhällets sida. Från toppmötet i Göteborg kan bara komma ett arbetsprogram för att med det snaraste, även om det blir senare, komma fram till en verklig europeisk strategi för en hållbar utveckling (ESDS). Detta arbetsprogram bör med utgångspunkt från "remissförslaget" ge uttryck för "principerna om en ESDS, utvidga omfattningen av de prioriterade problemområdena samt precisera vilka instrument som skall tas i anspråk ; 2. Europaparlamentet anser att vad gäller principerna för ESDS bör åtminstone tre former av utveckling anföras i förhållande till den aktuella texten i "remissförslaget": a) FN:s definition av en hållbar utveckling är, allt sedan BRUNDTLAND-rapporten, "en utveckling, som svarar mot dagens behov med början hos de allra fattigaste utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov". I "remissförslaget" har villkoret med avseende på social jämnlikhet blivit utelämnat, vilket är desto mera förvånande som det i slutänden utgör en drivande målsättning för kampen mot utslagning; b) En allvarlig dimension av detta utelämnande är underskattningen av den internationella betydelsen av social och miljömässig jämställdhet. I detta avseende bör EU entydigt bekräfta, att man bestämt sig för målsättningen att inte utnyttja planetens resurser i högre grad än vad som vore hållbart, om hela mänskligheten stod på samma utvecklingsnivå som unionen. Denna princip gör det möjligt att fastställa målen för ESDS, som ofta åberopats i "remissförslaget" men som aldrig preciserats. Men utan målsättningar finns det ju inte heller någon strategi; c) I "remissförslaget" nämns bara försiktighetsprincipen en gång och i förbigående. Det är utformat som om, sedan målsättningen en gång fastställts, den strategi, som ska följas, mekaniskt härrör från en kalkyl för optimering av förmodat kända kostnader. Nu är det så, att de aktuella ekologiska kriserna alla har uppkommit p g a vetenskaparna, opinionen och de offentliga makthavarna alltför sent har blivit medvetna om de oförutsedda eller underskattade konsekvenserna av tidigare beslut. Försiktighetsprincipen bör bekräftas som en normgivande för den offentliga politiken i situationer av ofullständig information; PE /8 PA\ doc

7 3. Europaparlamentet anser att de sex "prioriterade problemområden", som valts ut av kommission säkerligen tillhör de allra viktigaste och mest påträngande. Likväl har den allmänna opinionen i Europa i nuläget mobiliserats av andra kriser, som likaledes uppfyller urvalskriterierna, i synnerhet genom sin europeiska dimension. Det arbetsprogram, som kommer från Göteborg borde följaktligen åtminstone nämna: - krisen med mul- och klövsjukan, som är en tydlig följd av att den förebyggande politiken underställts exportstrategin för det europeiska jordbruket; - tendensen till permanentning av mark, som för med sig översvämningar, som uppträder desto oftare i och med att klimatet dessutom blir varmare. Detta är helt visst en följd av urbaniseringen (som lyder under lokala myndigheter) men också av alternativa vägar inom jordbruket som är underställda europeisk överhöghet; - hanteringen av kärnavfall, dess förvaring och transport inom och utom gemenskapen; 4. Europaparlamentet anser, att vad gäller de instrument, som skall tas i anspråk, så bör "remissförslaget utvecklas i åtminstone tre riktningar: a) I avsaknad av precisering av de målsättningar som det åberopar, har "remissförslaget" reducerats till att bara dra fram effekten med avseende på kostnader. Nu är det emellertid så, att vissa instrument härrör direkt från ett uppställt mål. Detta är i synnerhet fallet med: - policy för förbud, regelverk och normer. Regleringspolitiken är absolut oundgänglig vad gäller farliga hanteringar. Den är dessutom ekonomiskt mest effektiv när den redan innan den blir obligatorisk genom ramar stimulerar till metoder, där priserna snabbt sjunker; - politiken avseende tillståndsmarknaden, som inte kan existera, om inte den totala mängden tillstånd fastställs av vederbörande myndigheter som en funktion av de eftersträvade målen; b) Målsättningarna med social jämställdhet utgör när de upphöjts till rang av principer ofta hinder för principen "användare - betalare". Likaså bör en fastställd kvantitet av de grundläggande tillgångarna (vatten, energi etc....) garanteras alla medborgare; c) De internationella kommersiella och finansiella problemen har nätt och jämnt berörts i "remissförslaget". Nu är det ju klart, att nuvarande status för överenskommelserna inom Världshandelsorganisationen (WTO), liksom de projekt, som f n ligger på dess bord om utvidgning inom tjänste- och investeringssektorerna, redan vid införandet strider mot en ESDS. Låt oss komma ihåg exemplet med hormonbehandlade gödkalvar. En ESDS måste klart fastställa, att den föresätter sig att som målsättning ta att reformera Världshandelsorganisationen i syfte att den ska underställas målen för en hållbar utveckling och det internationella engagemanget för att skydda miljön. Dessa principer förkastas likaså av i-länderna under förevändning att de nu utvecklade länderna inte varit föremål för sådana begränsningar i ett tidigare skede PA\ doc 7/8 PE

8 av sin historia. I ESDS måste således ingå åtaganden om överföring av tekniskt kunnande och ekonomiska medel till gagn för de u-länder, som engagerar sig i en hållbar utveckling. PE /8 PA\ doc