Daniel Björk Anatomisk terminologi Läkarprogrammet, termin 1

Transkript

1 Anatomisk terminologi Läkarprogrammet, termin 1 1

2 "LEARN THE BIG THINGS RATHER THAN THE DETAILS; this is a generalisation that holds good throughout the realm of medicine, and I advise you to evaporate your knowledge not to dryness but to a servicable bulk. Larger structures, as a rule, are far more important than smaller ones, and moreover will act as guides or 'rallying-points' in calling the latter to mind." (Whitnall S.E., Advice on learning anatomy, Oxford University Press, 1933 ) 2

3 Om latinsk, engelsk och svensk nomenklatur Latinet som talspråk är sedan länge utdött, möjligtvis med undantag för dess ceremoniella användning i vissa klerikala sammanhang. Inom medicinen och de biologiska vetenskaperna har det dock behållit sin position som källa till nomenklatur inom både anatomi och normalfysiologi, medan grekiskan generellt försett medicinen med ord för patologiska tillstånd. Inom medicin har engelska numera intagit en central plats, och åtskilliga engelska termer har i den kliniska vardagen kommit att ersätta sina latinska motsvarigheter. Ett exempel är LAD (left anterior descending artery) istället för ramus interventricularis anterior arteriae coronaria sinistra som beteckning på hjärtats vänstra nedåtstigande kranskärl. Av förklarliga skäl är LAD både kortare och enklare då man i till exempel en journal anger vilket kärl som är ockluderat vid en hjärtinfarkt. Så snart man lämnar de allra vanligaste anatomiska strukturerna kommer dock engelskan tillkorta, och latinet är vårt enda verktyget för att entydigt kunna beskriva anatomiska strukturer. Den engelskspråkiga nomenklaturen står således inte i konflikt med sin latinska motsvarighet, utan är istället ett värdefullt komplement. På samma vis är det med svenskan; Det är en god idé att lära sig de svenska benämningarna på de vanligaste strukturerna, då även enklare latinska termer kan kännas krångliga och förvirrande för de flesta patienter och därmed skapa barriärer i patientläkarrelationen. Exempelvis bör man till en patient säga sköldkörteln och inte thyreoidea, även om det latinska ordet är det första som faller kandidaten i tanken. Dr. Tulps anatomilektion. Anatomilektion med Dr. Nicolaes Tulp, Rembrandts ( ) genombrottsmålning från Koninklijk Kabinet van Schilderijen Mauritshuis, Haag. 3

4 Grundläggande uttal De grundläggande reglerna för uttal av latin såsom det nyttjas inom medicinen är systematiska och förhållandevis enkla. Reglerna bygger på en viss förståelse av grammatisk terminologi, men den som har sin svenska skolgrammatik i åminnelse kommer härvidlag inte att möta något hinder. Likafullt introduceras nedan några ofta använda begrepp. Notera att uttal i görligaste mån indikeras med hjälp av svensk bokstav/bokstavskombination, snarare än fonetisk skrift. Vokaler och konsonanter För att förstå uttalet av latinska ord är det centralt att känna till den konceptuella skillnaden på vokaler och konsonanter. Ordet vokal stammar från latinets voca lis ('som ljuder') vilket kommer av latinets ordet för röst vox ( röst ). En vokal utgör centrum i en stavelse, och skiljer sig från en konsonant genom att kunna fungera som en självständig språklig enhet. Då en vokal uppträder självständigt (exempelvis prepositionen i ) eller omgiven av konsonanter, benämns den monoftong. När två vokaler är kombinerade i samma stavelse, utgör de en gemensam ljudenhet som kallas diftong (grek. di phthongos 'dubbelljudande', i det här sammanhanget två vokaler ). Denna skillnad är betydelsefull eftersom uttalet av en vokal skiljer sig beroende på om den står som monoftong eller ingår i en diftong. Slutligen är det viktigt att känna till skillnaden mellan hårda och mjuka vokaler, vilken avgör uttalet av föregående konsonant(er). De hårda vokalerna är i latinet: a, o (motsvarar både o och å i svenskan) samt u. De mjuka vokalerna är: e, i, y samt diftongerna ae (motsvarar e eller ä i svenskan) och oe (motsvarar svenskans e eller ö) Konsonanter kan, som framgår av namnet (lat. co nsonans 'medljudande', ursprungligen från co nsono 'ljuda tillsammans'), inte existera som separat ljudenhet. Istället är konsonantens funktion att existera i stavelsens periferi och omge dess kärna, en monoftong eller diftong. Med dessa förutsättningar anges nedan uttalet för konsonanter och vokaler. Anmärkas bör att man inom medicinen ofta använder uttalet framför hård vokal (exv. c som [ k]). Påpekas bör också att kombinationen ph vanligen uttalas som f. 4

5 Konsonanternas uttal Bokstav/kombination Uttal framför: Mjuk vokal Hård vokal/ konsonant C S K CC KS (X) K CH TJ/ K (inuti ord) K SC SJ/ SK(INITIALT I SK SCH } GREKISKA) SK G J/ G (inuti ord) G T TS (framför I + vokal) (T) Vokalernas uttal Bokstav/kombination AI OI OU GU/QU EU AE OE E Bokstav/kombination I O U Y Uttal AJ OJ/ OI (oj som i koj ) U/O GV/KV (framför vokal) EU/EV (ex. ramus pharyngéus, gren till slemhinnan i nasofarynx) E el Ä E el Ö E Uttal I O el Å U Y 5

6 Betoning I enstaviga ord är betoningen självsagd: ós ben, cór hjärta I tvåstaviga ord betonas alltid första stavelsen: nérvus nerv, nérvi nerv(en)s(nerver(na). Flerstaviga ord I flerstaviga ord (mer än två stavelser) ligger betoningen på penultiman (=näst sista stavelsen) om den är lång. Om näst sista stavelsen är kort, är den obetonad och betoningen flyttas en stavelse åt vänster, till antepenultiman (=stavelsen före näst sista stavelsen). Detta benämns antepenultimaregeln. Tillämpningen av denna regel fordrar kunskap om penultimans längd, vilket i sin tur kräver att man slår upp ordet i en ordbok (lång vokal betecknas med långt översträck: āēūō). Efter en tid bjuder detta i praktiken sällan problem, eftersom man snabbt lär sig betoningen på de viktigaste ordstammarna (därtill är betoningen oftast markerad i moderna terminologiböcker). Exempel: Ligamēntum, där den näst sista stavelsen (penultiman) är lång, och därför bär betoningen (ligament: bindvävsband som håller samman skelettdelar i en led). Glāndula, där den penultiman är kort, varför betoningen flyttas till föregående stavelse (antepenultiman) (glandula: litet ollon; sekretoriska och ickesekretoriska körtlar) Om två vokaler följer på varandra, är den första vokalen alltid kort om ordet är av latinskt ursprung (ex. antērior främre). Vidare gäller att näst sista stavelsens vokal oftast är lång om den följs av två konsonanter (ex. ascēndens uppåtstigande). 6

7 Vanliga ord och ordstammar Nedan följer en kort förteckning över vanliga ord/ordstammar. Listan är på intet sätt heltäckande, och bör kompletteras med en välrenommerad uppslagsbok i medicinsk terminologi. Som en vägledning vid de inledande anatomistudierna torde denna lista dock vara tillfyllest. (Betonad vokal har markerats genom understreck.) Latin Pluraländelse Svenska ampull(a) ae litet kärl, -i betydelsen bunke ; längdmässigt begränsad utvidgning av gång eller (blod-)kärl angul(us) i hörn, vinkel anul(us) i liten ring apertur(a) ae öppning arc(us) i båge arteri(a) ae artär articulatio -iones led basis - bas, botten, grund bulb(us) i bulb (knopp) burs(a) ae (slem)säck; stötkudde canalis canales kanal capsul(a) ae hölje, liten hylsa caput capita huvud cartilago cartilagines brosk cavitas cavitates kavitet, håla cavum cava (kropps)håla; avlett från cavitas. Ex. cavum oris- munhålan. cistern(a) ae cistern, vätskefyllt hålrum collum colli hals commissur(a) ae kommissur- anatomisk fog, söm con(us) i kon, kägla cornu cornua horn corpus corpora kropp; stomme eller central del i organ cort(ex) ices bark, yttre skikt i organ/vävnad crist(a) ae kam, list (ffa. benkanter) crus crura smalben; skänkel falx falces skära; organ som till utseendet liknar månskära fasci(a) ae fast bindvävshinna som avgränsar och stöder muskler eller andra vävnader fiber/ fibra fibrae fiber; smal, trådlik fissur(a) ae spricka, fåra, springa flexur(a) ae böjning, krökning follicul(us) i follikel, liten säck foramen foramina hål, öppning, mynning forn(ix) ices valv foss(a) ae (långsträckt) grop fossul(a) ae liten, långstrcäkt grop 7

8 fove(a) ae rundad grop (används ofta synonymt med fossa) foveol(a) ae liten rundad grop frenul(um) a kort band (eg. tygel) funicul(us) i sträng, funikel ganglion ganglia knuta (på sena eller nerv, ansvällning på senskida, senkapsel eller ledkapsel) glandul(a) ae litet ollon, körtel gyr(us) i cirkel, vindling, hjärnvindling ishtm(us) i förträngning labium labia läppliknande bildning labyrinth(us) i labyrint lamin(a) ae tunt lager (bär namn efter läge och funktion) ligament(um) a (led)band; bindvävsband som håller samman skelettdelarna i en led) limb(us) i bräm, rand, kant line(a) ae linje, stäck lingul(a) ae liten tunga, tunglikt utskott eller tunglik organdel lob(us) i lob, lapp, flik macul(a) ae fläck; i synnerhet välavgränsad mindre hudfläck som till skillnad från papler inte höjer sig över omgivande vävnad margo margines kant, rand meatus gång, väg mediastin(um) i (mitterst, mellerst) bindvävsrum, utrymme mellan pariga organ, i synnerhet lungorna medull(a) ae centrala delen i vissa organ (motsats: cortex- bark) membran(a) ae membran, tunn hinna muscul(us) i muskel nerv(us) i nerv nucle(us) i kärna; kärnformig bildning os ossa ben; skelettben papill(a) ae vårta, vårtlik bildning, jfr mamilla pars partes del; förtydligas med adjektiv peduncul(us) i stjälk, skänkel plexus plexus flätverk, nätlik förening mellan kärl eller mellan nerver plic(a) ae veck, flik process(us) i (ben)utskott rad(ix) ices rot; exv. tand- och nervrot recess(us) i ficka, utbuktning ram(us) i gren regio regiones område, trakt s(a)ept(um) a skiljevägg (stavas saeptum i latinsk text och septum i svensk text) 8

9 sinus sinus utbuktning, hålrum sphincter Daniel Björk ringmuskel (som stänger öppning, ex. sphinkter Oddi runt ductus choledocus mynning) spin(a) ae taggig bildning, kam (vanl. ben) squam(a) ae fjäll strat(um) a skikt, lager substanti(a) ae substans, massa, ämne sulc(us) i fåra, ränna, fördjupning sutur(a) ae bensöm (fog mellan två delar) systema anatomiskt sammanhängande system taeni(a) ae bandlik anatomisk bildning tel(a) ae vävnad tract(us) i sträcka, stråk, sträng trigon(um) trigona triangel, trekant trunc(us) i stam; vanligen kort kärl- eller nervstam med flera grenar tunic(a) ae hinna, hölje, hylle valv(a) ae klaff, klaffapparat, valvel valvul(a) ae (liten) klaff, valvel vas a litet kärl, kanal velum segel ven(a) ae ven vertebr(a) ae (rygg)kota vestibul(um) i förgård, ingång zon(a) ae zon, bälte, område umbilicus (obs betoningen) navel ductus ductus gång, kanal; som leder vätska (jfr akveductus) papula, dim: papilla (Se ovan) ae knottra som höjer sig över omgivningen, t ex bröstvårta (papilla mammae) mammill ae bröstvårta, eg. litet bröst, vulva ae kvinnans yttre könsorgan cunnus kvinnans yttre könsorgan, (jfr eng cunt, sv. kutta) vagina ae slida, skida (t ex senskida) glomerulus i (obs ej a) litet nystan; dim. av glomus, nystan glomerulosa nystanlik, karakteriserad genom sin förekomst av nystan fasciculus litet knippe, sträng, stråk fasciculata stråklik, karakteriserad genom sin förekomst av knippe med strängar 9

10 Axelns funktionella anatomi. Skiss av Leonardo da Vinci ( ). (Collections of Geneva Foundation for Medical Education and Research) 10

11 Anatomiska riktningar och plan Snittriktningar Betydelse Huvudterm Synonym(er) (1) transversell horisontell Vinkelrätt mot kroppens längsaxel, (parallellt med golvet vid stående ställning). (2) sagittal ventrodorsal, anteroposterior Vinkelrätt mot frontalplanet (bakifrån och framåt) (3) longitudinell vertikal Parallellet med längsaxeln i organ/kropp. Vinkelrätt mot golvet, uppifrån och ned. (4) vertikal huvudaxel Den longitudinella axeln som skär genom skallens högsta punkt. Plan Huvudterm Synonym(er) (5) transversellt axialt horisontellt Betydelse Parallellt med golvet; delar upp rummet i ovanför och nedanför. Utbreder sig längs de sagittala och transversella axlarna. (6) sagittal Vinkelrätt mot golvet; delar upp rummet i höger och vänster. Utbreder sig längs de sagittala och longitudinella axlarna. (7) frontal koronar (eng.: coronal) (8) medialt mediala sagittalplanet Vinkelrätt mot golvet; uppdelar rummet i framför och bakom. Utbreder sig längs de transversella och longitudinella axlarna. Utgör specialfall: det sagittalplan i vilket människokroppen uppdelas i två symmetriska halvor. (symmetriplanet) 11

12 Allmänna riktnings- och lägesbeskrivningar Dessa termer är prefix eller adjektiv som används för att beskriva olika strukturers relation till varandra. För att underlätta inlärningen anges de nedan i form av motsatspar, exempelvis supra/infra (över/under) osv. Alternativa ändelser anges enkom för att belysa förekomsten av dessa. Den som är intresserad av den grammatiska bakgrunden hänvisas till lärobok i latinsk grammatik. Prefix / adjektiv suprainfrasuperior, -ius inferior, -ius anterior, -ius posterior, -ius rostralis, -e occipitalis, e profundus, -a, -um superficialis, -e internus, -a, -um externus, -a, -um parietalis, -e visceralis, -e dexter, -tra, -trum sinister, -tra, -trum cranialis, -e caudalis, -e ventralis, -e dorsalis, -e medianus, -a, -um medialis, -e lateralis, -e centralis, -e periphericus, -a, -um interintraapicalis, -e basalis, -e Betydelse över under över(sta) under(sta) främre, framför bakre, bakom mot näsan (rostrum= näbb) mot bakhuvudet (occiput= bakhuvud) djup ytlig inre, intern, inom yttre, extern, utanför fäst vid väggen i kroppshåla fäst vid ytan av viscera höger vänster i riktning mot huvudet i riktning mot svansen (cauda= svans) i riktning mot buksidan (venter= mage, buk) i riktning mot ryggsidan (dorsum= rygg) i mitten mot mitten av kroppen mot sidan av kroppen central perifer (e)mellan inom mot toppen (apex= spets), mot lumen (luminis= ljusöppning; här i betydelsen mot öppningen till hålrum, exv. tarm); ned(åt), nere 12

13 Lägesbeskrivningar på extremiteter distalis, -e proximalis, -e palmaris, -e = volaris dorsalis, -e radialis, -e ulnaris, -e plantaris, -e dorsalis, -e tibialis, -e fibularis, -e (= peronaeus, -a, -um) mot extremitetens fria ände (exv. i riktning mot handen); mot extremitetens axel (exv. i riktning mot axeln) mot handens baksida (palma= handflata= vola manus) mot handens baksida på den radiala sidan (tumsidan) på den ulnara sidan (lillfingersidan) mot fotsulan mot fotryggen mot tibia (skenbenet, underbenets främre, mediala, kraftigare ben); mot fibula (vadbenet; underbenets laterala ben) Benets muskler och skelett. Skiss av Leonard da Vinci ( ). (Collections of Geneva Foundation for Medical Education and Research) 13