Text: Arne Hellberg. Flaskfoto: Lillan Magnusson

Transkript

1 Avesta Whiskysällskaps provning nr Sammanfattning Text: Arne Hellberg. Flaskfoto: Lillan Magnusson Årets första provning följde direkt efter årsmötet. Temat för kvällen var Single Grain. Whiskyn som tillsammans med Single Malt blandas ihop till Blended Whisky. Föreningen har tidigare provat en Single Grain, och det var år 2006 i samband med provning nummer 16, så det var det på tiden att det provades fler. Provningsledare var Arne Hellberg, AWS. Provningen var fullsatt med 101 deltagare varav 6 gäster. 13 medlemmar valde småflaskor. Generell information Innan provning och föreläsning började informerade styrelsen kortfattat deltagarna om Programmet för Föredrag och Provning Arne började med att förklara varför vi nu ska prova grainwhisky. Den är grunden i alla blends, har en annan tillverkningsprocess än vi är vana vid, anses vara en fulwhisky som få av oss har provat tidigare samtidigt som intresset för grain har ökat de senaste åren. En annan orsak kan vara att Arne tycker om den - när den blivit gammal! Skillnader Malt och Grain Deltagarna fick en kort beskrivning av skillnaderna mellan malt och grain whisky. Vad gäller sädesslag så använder man för malt endast mältat kort medan grain kan använda både mältat och omältat korn, men även majs och vete. Maltwhisky görs i kopparpannor, satsvis medan grainwhisky görs i kolonnpannor i en kontinuerlig process. Den är alltså praktiskt en fråga om hantverk eller industriell framställning, men också om vilken alkoholhalt man vill få ut. I slutänden är det också en fråga om kostnader, där malt kostar mer än grain att framställa. Båda processerna använder exempelvis korn, men för malt vill man ha ett korn som innehåller lite kväve och mycket stärkelse, medan man för grain eftersträvar korn med mycket kväve och låg halt av stärkelse. Destilleringen skiljer sig också åt då de traditionella kopparpannorna inte finns i graintillverkningen utan där är det kolonnpannor som gäller. Kopparpannor hos Glenburgie, och kolonnpannor hos Girvan viss skillnad

2 Kolonnpannan Med den traditionella kolonnpannan där man destillerar satsvis så behöver man göra fler destilleringar om man ska få en renare sprit. Fler destilleringar kräver rengöring och omladdning av pannorna för varje omgång vilket kostar tid, energi och pengar. En lösning på den problematiken ansågs vara önskvärd. Destillatören Robert Stein arbetade fram kolonnpannan så att man parallellkopplade pannor med en kolonn så att man kunde destillera kontinuerlig. Pannan byggdes upp vid destilleriet Cameronbridge och gav en alkoholhalt på 97%. Den tekniskt intresserade Irländaren, tillika den tidigare chefen för skattekontoret i Dublin, Aeneas Coffey, började arbeta vid Dock Distillery i Dublin. Han slog sig samman med affärsmannen och politikern John Ramsay, och vidareutvecklade Steins idéer. John Ramsay hade nyligen tagit över destilleriet Port Ellen på Islay och där kunde man experimentera fram det som skulle bli kallat Coffeypannan. Aeneas Coffes patenterade den Så här kan man kort beskriva dess uppbyggnad,

3 Nu frågade Arne vad deltagarna hade för intryck av grainwhisky nu när man smakat av det första glaset. Var det bra, dåligt eller bara sådär? Svaret blev sådär. Grain - Historik och bakgrund - Del I Arne gav en första kortfattad beskrivning av grainwhiskyns bakgrund Robert Stein uppfinner parallellkoppling av pannor Aeneas Coffey patenterar Coffeypannan Nu var det möjligt att koka liter sprit i timmen och till en mycket lägre kostnad. Pannor installerades nu i lågländerna vid de större destillerierna. Makten över skotsk whisky försköts nu från de traditionella producenterna i norr till affärsmännen i söder. Coffeypannans effektivitet gav en viss överproduktion. Kombinerat med dåliga skördar och skattehöjning på sprit så gick en del destillerier nu omkull, särskilt i högländerna. Den råa och riviga grainwhiskyn såldes även utomlands där man gärna spädde ut den med sodavatten eller lemonad Varje destilleri sålde på den här tiden mer eller mindre direkt till sina kunder. Att graindestillerierna byggdes upp i söder, nära storstäderna, blev tydligt åskådliggjort då Arne visade upp en kartbild över skottland med destillerierna utmärkta. Skottlands graindestillerier. Där årtal anges är när destilleriet stängts ner. De med blå text är de som nu ska provas Caledonian (1988) Cambus (1993) Cameronbridge Carsebridge (1983) Dumbarton (2002) Garnheath (1986) Girvan Invergordon Loch Lomond North British Port Dundas (2009?) Strathclyde Starlaw Strathmore (1992) Noterbart är destilleri nr 13, Starlaw, vilket är nybyggt och började producera under Man planerar att där kunna producera liter per år. Så var det dags för nästa prov. Nu tog vi ett stort kliv från föregående 12åring till en 30-åring. Prov 2 Cameronbridge 30 år Cameronbridge 30 år, 56,6% Destillerad 1978 Buteljerad 2008 Buteljerare är Adelphi Distillery Limited Fat nr 5 Utgåva på 238 flaskor

4 Cameronbridge ( ) Den allra första pannan från Robert Stein installerades här, och sedan var igång till Här tillverkas nu en stor mängd grainwhisky huvudsakligen av vete. Destilleriet ägs av Diageo. Destilleriet Cameronbridge Redan på 1880-talet producerade man ca liter sprit här. Destilleriet har ca 120 anställda varav fyra personer sköter själva destilleringen från ett kontrollrum började man producera även Grain Neutral Spirit för tillverkning av bl.a. Gordon Gin.1999 började man också producera White Spirit för tillverkning av bl.a. Smirnoff Vodka (White Spirit är 80 % av produktionen idag). Hela fabriksanläggningen inklusive lager, tunnbinderi, blandning och paketering har 440 anställda och hanterar 141 olika spritmärken. Vi pratar verkligen fabriksanläggning här sa Arne. Grain - Historik och bakgrund - Del II Den kortfattade beskrivning av grainwhiskyns bakgrund fortsatte Andrew P. Usher uppfinner blendwhiskyn Först blandades bara maltwhisky av olika ålder Laget Spirits Act antogs - Den tillät blandning från olika destillerier. - Den sa också att man inte måste betala skatten direkt vid produktionen Nu började man blanda malt och grainwhisky till det vi idag känner som blended whisky Whiskyblandningar blev en succé och skapade nya marknader. Tillverkarna av blends började nu gå till ett graindestilleri och be om ett pris, gå till nästa och be dem bjuda under, gå till ett tredje o.s.v. Detta medförde att graintillverkarnas marginaler försvann. För att motverka detta gick 1877 sex av dem ihop och bildade en kartell i form av bolaget Distillers Company Limited (DCL), det som långt senare skulle bli Diageo Då kom den omtalade Pattisson-kraschen Bröderna Pattisson köpte billig grainwhisky och blandade i minimala mängder malt och sålde med bra förtjänst. Det gick bra för dem och många villa haka p tåget och investera (en whiskybubbla helt enkelt). Kraschen kom när bröderna Pattisson inte kunde betala för vad de köpt. De hade levt över sina tillgångar och mörkat sitt finansiella läge. Många destillerier som hade pengar att kräva fick stängas ner efter kraschen. Som följd av detta blev det frågor om den whisky som de sålt och om det verkligen var whisky kom polisdomaren Mr Fodham fram till att det som framsälls i en coffeypanna inte är äkta whisky och försäljning av sådan sprit (eller blandningar med den) under beteckningen whisky var ett brott mot livsmedelslagen vetenskaplig kommission tillsätts 1909 Kommissionen avgör att blend är whisky! 1914 bildade DCL Scottish Malt Distillers (SMD) och började köpa upp destillerier och blend-företag.

5 Nästa glas att provas innehöll en 36 åring. Prov 3 Port Dundas 36 år Port Dundas 36 år,54,1% Destillerad 1973(januari) Buteljerad 2008 (november) Buteljerare är Duncan Taylor Fat nr Utgåva på 278 flaskor Port Dundas (1811/ )) Två destillerier byggdes 1811 och 1813 vid kanalen Clyde utanför Glasgow installerades Coffeypannor Destilleriet Port Dundas 1903 förstördes destilleriet i en brand men byggdes upp igen och öppnades åter var det ännu en brand. På 1970-talet så moderniserades hela anläggningen. Grainwhiskyn från Port Dundas har använts i blends som Johnnie Walker, J&B, Bells, Black&White, Vat 69 och Haig stängdes anläggningen av Diageo och de flyttade över produktionen till Cameronbridge och till North British Nu blev det en paus innan vi fortsatte med provningen igen. Direkt efter paus var det dags för glas fyra, en 43-åring. Prov 4 Garnheath 43 år Garnheath 43 år, 44,4% Destillerad 1967 Buteljerad 2010 Buteljerare är Douglas Laing Fat nr HH6642 (refill sherry hogshead) Utgåva på ett okänt antal flaskor

6 Garnheath ( ) Företaget Inver House köpte pappersbruket Moffat Mill Byggde upp Graindestilleriet Garnheth 1965 Det revs sedan 1986 och byggnaderna används nu som lagerhus Man köpte alltså pappersbruket för att kunna bygga ett graindestilleri för sina blends. När man ändå höll på så byggde man två maltdestillerier också, Glen Flagler ( ) Killyloch ( ) Islebrae När man ändå höll på så byggde man en del lagerhus också, nämligen 32 st Då hade man även också den största maltnings-funktionen i Europa, tunnbinderi samt buteljerings och blandningsanläggning. Grain och fatlagring Grainwhisky lagras på uttjänta inaktiva ekfat som inte maltwhiskyindustierna vill ha längre. Om man finner grainwhisky som lagrats på bra fat så är det troligtvis mer av misstag än tanke. Whiskyn lagras som brukligt i 3 år, men inte lägre än nödvändigt därefter då den i huvudsak ska användas i blends utan åldersbeteckning. Till exklusivare blends måste givetvis grainwhiskyn ha den ålder som anges. Arne tyckte att man här kan se en parallell med maltdestilleriet Port Ellen där man tillverkade vad som betecknades som en halvdåligt whisky vilken används till blends och därmed lagrades på halvdåliga/uttjänta fat, men sedan visade sig vara en suverän whisky när den fått lagras en länge tid. Arne tog fram några intressanta citat om grainwhisky av Hasse Nilsson från tidningen Allt om Whisky nr 3, Den som vill veta hur ung grainwhisky smakar kan hälla upp sig en vodka. Det är nämligen i princip samma sak med undantag att det inte är tillåtet att använda enzymtillsatser i mäsk som ska bli whisky om spriten får vila i år kommer kantigheten att försvinna och whiskyn blir mjuk och njutbar I en gammal grain kommer i princip alla smaker från fatet Efter prat om fat var det dags för kvällens femte glas som innehöll droppar på 44 år. Prov 5 Invergordon 44 år Invergordon 44 år, 45,4% Destillerad 1965 Buteljerad 2009 Buteljerare är Douglas Laing Fat nr HH5576 (refill barrel) Utgåva på ett okänt antal flaskor Invergordon (1961 ) Destilleriet startades 1961 som ett rent graindestilleri. Det byggdes för att ersätta arbetstillfällen då Royal Navy lämnade basen vid Cromary Firth, den djupaste hamnen i Storbritannien byggde man ut med ett andra par Coffeypannor Byggdes destilleriet Ben Wyvis på platsen för att tillverka maltwhisky för företagets blends men det stängdes redan byggde man ut med en större panna köpte företagsledningen destilleriet togs destilleriet över av Whyte & Mackay. Arne förklarade att han hade en speciell relation till just Invergordon. Under föreningens första skottlandsresa 2008 besöktes buteljeraren Duncan Taylor i Huntley. I samband med en rundtur i lagret så letade Arne och Peter Nyman, som båda är födda 1965, efter någon låda som innehöll whisky från det rätta året. Tillslut fann man just Invergordon 1965 vilken man senare också fick smaka av. Arne och Peter fann att det var tillräckligt gott för att man skulle köpa med några flaskor hem.

7 Destilleriet Invergordon Arne visade också hur man i Skottland har byggt malt och graindestillerier i samma anläggning. Det var ju smidigt att kunna tillverka båda delarna av sin blend på samma ställe. Med tiden har dock maltdelen i dessa anläggningar avvecklats. Arne hade åtta sådana exempel att visa upp. Hur mycket grain produceras då jämfört med malt. Om man tänker att en blend, med ytterst få undantag, består av mer grain- än maltwhisky så behövs det stora mängder. Ett exempel är Caledonian som redan 1886 producerade liter per år. Då hade man 100 anställda varav 11 skattmasar. Carsebridge hade samma år kapacitet för liter/år. Om man studerar siffror från nutiden så ser det ut så här Strathclyde liter (uppgifter från 2010) North British liter (uppgifter från 2010) Cameronbridge liter (uppgifter om planer för 2013) Man kan jämföra med det största Maltdestilleriet Rosisle på l/år eller tvåan Glenfiddich på Om man sedan tänker att det tionde största maltdestilleriet Balvenie tillverkar l/år och det 30:e största Aberlour, liter så ser man att skillnaden är rejäl i volym. Arne har hittat en uppgift som säger att Skottlands åtta graindestillerier producerar årligen en och en halv gång så mycket whisky som 80 maltdestillerier gör. Från stora volymer till mindre. De två centilitrarna i det sista glaset skulle nu provas av. Det är kvällens gamling på 48 år som blir avslutningsprovet. Prov 6 North British 48 år North British 48 år, 47,9% Destillerad 1962 Buteljerad 2010 Buteljerare är The Perfect Dram Fatet är ett bourbon hogshead Utgåva på 146 flaskor

8 North British (1887 ) Företaget startades av Andrew och John P. Usher som såg det som ett sätt att behålla kontrollen över sin blendverksamhet, eftersom DCL började få kontroll över graintillverkningen. Många stora namn i blendindustrin var med i företaget när det startades upp.1887 var destilleriet färdigt, designat att producera ca liter per vecka producerade man liter per år. Fram till 1993 var man oberoende men sedan delades ägarskapet 50/50 mellan Edrington Group och IDV (IDV som numera är del av Diageo). Destilleriet North British Vid North British använder man bara majs för mältningen, med en stor andel grön majs. Grainwhiskyn härifrån används i blends som exempelvis J&B, Famous Grouse, Chivas Regal, Langs och Cutty Sark. Arne visade sedan upp en del av de single grain som ges ut från destillerierna själva. Det finns inte så många officiella utgåvor, så det är de oberoende buteljerarna man ska tacka för att det finns fin gammal grainwhisky att få tag på idag. På systembolaget fanns vid provningstillfället 40 olika grainwhisky i sortimentet. Den äldsta är en Caledonian från Vår föreläsare hade också sammanställt de med årtalsangivelse i en lista baserad på destilleringsår (årtionde) med summering av antal och prisläget. Årtionde Antal Prisläget st kr st kr st kr st kr st 669 kr Arne frågade nu åter vad deltagarna hade för intryck av grainwhisky nu när man smakat av det första glaset. Var det bra, dåligt eller bara sådär? Svaret blev den här gången uppgraderat från sådär till ett tydligt Bra. Därmed avslutade Arne provningen och fick som tack en varm applåd.

9 Omröstningsresultat: Flaskorna på rad dock ej i samma ordning som de provades Kvällens bästa whisky röstades fram genom handuppräckning. Denna gång fick man rösta på vilket glas som deltagarna ansåg komma åp 1:a, 2:a och 3:e plats. Rösterna viktas sedan så att en röst för första platsen ger 3 poäng, en andra plats ger 2 poäng och tredje ger 1 poäng. Vinnare är den whisky som får flest poäng totalt Prov Whisky Antal 1 Antal 2 Antal 3 Total poäng Prov 1 Macleaods 12 år Prov 2 Cameronbridge 30 år Prov 3 Port Dundas 36 år Prov 4 Garnheath 43 år Prov 5 Invergordon 44 år Prov 6 North British 48 år Vinnare för kvällen var alltså Invergordon 44 år från 1965 med North British 48 år från 1962 som mycket god två. Macleods 12 åring hade, som förväntat, inget att hämta i jämförelsen med så mycket äldre grainwhisky. Lotteri och avslutning Föreningen genomförde ett sedvanligt lotteri där det även denna gång även fast tröjor och skjortor från Laphroaig med på vinstbordet. De som stannade och åt fick smaka på Porterstek med ljuvlig gräddsås, kokt potatis och varma grönsaker, kaffe o kaka Källor och hänvisningar: Föredraget Malt Whisky Yearbook 2012 Skotsk Whisky - allt om maltwhisky, Per Ellsberger 2007

10 Sammanställning över provad whisky: Uppgifterna kommer från Systembolaget om inget annat anges. MacLeod Single Grain 12 år 279 SEK (70 cl) Nr Ordinarie sortiment Alkoholhalt 40 % Doft Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av honung, torkade aprikoser, gräs och smörkola. Cameronbridge 30 år (1978) 1304 SEK (70 cl), Inköpt 2011, Viking Line Finns ej på Systembolaget Alkoholhalt 56,6 % Doft Notering saknas Port Dundas 36 år (1973) 975 SEK (70 cl), Inköpt 2011, Viking Line Finns ej på Systembolaget Alkoholhalt 54,1% Doft Notering saknas Garnheath 43 år (1967) 1797 SEK (70 cl), inköpt 2011 Nr Beställningssortimentet Alkoholhalt 44,4 % Doft Notering saknas Invergordon 44 år (1965) 1826 SEK (70 cl), inköpt 2011 En annan utgåva finns på Systembolaget (46,8%), Alkoholhalt 45,4 % Nr för 1730 SEK, Beställningssortimentet Doft Notering saknas North British 48 år (1962) 910 SEK (70 cl), inköpt 2011 Finns ej på Systembolaget Alkoholhalt 47,9 % Doft Notering saknas