Texten som stöder bildserien

Transkript

1 Texten som stöder bildserien

2 2 MTK

3 3 Till läsaren Varifrån kommer mjölken? Vad äter grisen? Var bor hönorna? Av vad produceras sockret? Hur ser havre ut? Hurdana maskiner behöver jordbrukaren i sitt arbete? På dessa och många andra frågor hittar du svaret i den åttadelade bildserien Matens väg och det bifogade lärarmaterialet. Bildserien Matens vägar passar för daghem och skolor. Materialet berättar på ett klart och intressant sätt om det finska jordbruket samt livsmedelsproduktionen, dvs om varifrån och hur maten kommer på bordet. Detta lärarmaterial har skapats på basen av Finfoods läromedel. Finfood har ett läromedelspaket om mat och matproduktion på Internet ( Materialet är avsett för grundskolor, men det kan fritt användas av vem som helst. Lärarmaterialet har planerats och utarbetats av Finfood Finlands Matinformation rf, Barnträdgårdslärarförbundet, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK ry, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund samt Finlands Konsumentförbund. Tilläggsuppgifter: Finfood Finlands Matinformation rf, tel. (09) Fernissagatan 8 A, Vanda

4 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. MJÖLKENS VÄG Kon som husdjur Mjölkproduktion 2. KÖTTETS VÄG Nötkreatur Svin Broiler Får Vad gör man av kött? 3. ÄGGETS VÄG Höna Äggproduktion Produktion av ägg 4. SPANNMÅLENS OCH OLJEVÄXTERNAS VÄG Sädesslagen Spannmålsproduktion Vad gör man av spannmålen? Oljeväxter 5. SOCKERBETANS VÄG POTATISENS OCH GRÖNSAKERNAS VÄG Potatisen Rotfrukter Kålväxter Lökväxter Ärten Växthusgrönsaker 7. BÄRENS OCH FRUKTERNAS VÄG Jordgubbar Vinbär Äpplen 8. SKOGEN

5 MJÖLKENS VÄG Kon som husdjur Kon hör till nötkreaturen. Av våra husdjur är fåret och renen besläktade med kon och av de vilda djuren bl.a. älgen. Kon är liksom andra nötkreatur en idisslare och växtätare. I Finland passar nötkreaturen bra, för de kan tillgodogöra sig de vallväxter som trivs på nordliga breddgrader. Korna hålls som husdjur därför att de pruducerar mjölk. Därför kallas också korna mjölkboskap. Den finländska kons huvudföda är vallfoder. Vallfoder får man om sommaren som färskt bete och om vintern som ensilage eller hö. Som ett tillskott till vallfodret ger man spannmål, främst korn och havre. Dessutom kan korna äta biprodukter eller allfoder framställda av biprodukter från bagerier och från olje- och sockerindustrin. Kon behöver mycket vatten: behovet är liter i dygnet. Kon behöver vatten till mjölkproduktionen, till att uppehålla vätske- och saltbalansen, till att reglera temperaturen och till transport av olika ämnen i sin kropp. Till produktionen av en liter mjölk behöver kon 3-4 liter vatten. I ladugårdarna har korna sina egna vattenkoppar och på betet ett gemensamt ställe där de kan dricka. Korna vistas i ladugården. Ladugårdarna är av två typer: ladugårdar med bås eller ladugårdar med lösdriftssystem. I ladugårdar med bås har varje ko sin egen plats som kallas bås. Korna binds upp i båset med t.ex. kedjor. Djurskötaren går fram till korna. Han delar ut foder på foderbordet åt var och en av korna. Korna mjölkas också i båset. I ladugårdar med lösdriftssystem rör sig djuren fritt. Där finns avdelningar för utfodring och mjölkning och en sovavdelning. Man mjölkar vid en speciell mjölkstation. I Finland är största delen av ladugårdarna sådana som har bås men lösdriften har ökat klart den senaste tiden. Under sommaren från slutet av maj till september är korna vanligen på bete. Mjölkproduktion Mjölkproduktionen baserar sig på att kon varje år föder en kalv. Man säger att kon kalvar. Mjölken var ursprungligen kalvens föda. Då korna mjölkas regelbundet och får tillräckligt med föda, producerar de mycket mera mjölk än vad kalven behöver. Kon föder en ny kalv varje år. Kon är dräk-

6 6 tig nio månader. En nyfödd kalv väger kg. I början av dräktigheten producerar kon mjölk och kalven växer i livmodern. Då kalvningen närmar sig minskar mjölkproduktionen och tar slut helt och hållet så småningom. Man säger att kon är i sin. En finländsk ko mjölkar i medeltal kg mjölk om året. Under höglaktationen mjölkar kon ungefär 20 kg eller två vanliga plasthinkar per mjölkningsgång. De bästa individerna kan mjölka t.o.m kg i året. Kons fyra mjölkkörtlar bildar ett juver. Under dräktigheten växer kons juver. Då kalven föds sätts en hormonverksamhet i gång och mjölk börjar avsöndras. Korna mjölkas två gånger i dygnet. Före varje mjölkning rengörs juvret. Samtidigt kontrollerar man också mjölkens kvalitet. Nuförtiden mjölkas nästan alla kor med maskin. Mjölkmaskinens spenkoppar fästs vid spenarna. Längs maskinens rörsystem går mjölken till gårdstanken i mjölkrummet och där avkyls mjölken. En tankbil kommer från mejeriet och hämtar mjölken var annan dag. Baskunskaper om mjölkboskapen Hur många i Finland ungefär Antal djur i medeltal /gård De viktigaste raserna Ayrshire, Frisisk, finsk boskap Storlek 0-1 månader: 50 kg 3 månader: 90 kg 1 år: ungefär 300 kg fullvuxen: kg Ålder vid kalvningen 2 år Avkomma 1 i året Dräktighetstid 9 månader Kons livslängd 5-6 år Viktigaste fodren vallfoder (bete och ensilage) och spannmål Vilka produkter får man mjölk, kött som biprodukt Hemmets namn ladugård Mjölkproduktion l/år, under den högsta laktationstoppen l/dygn, en del av året upphör mjölkproduktionen helt Med olika metoder gör man olika slags produkter av mjölk och grädde. För tillverkningen ystas mjölken och då avskiljs vassle. Då man ångar bort vattnet ur mjölken får man mjölkpulver. Genom att syrsätta mjölken får man som surmjölk, yoghurt och fil. Genom att syrsätta grädde får man gräddfil, creme fraiche och smetana. Glass tillverkas av både grädde och mjölk. Smör tillverkas genom att man kärnar grädde. De färdiga produkterna packas i mejeriet och transporteras till butikerna. Rekommenderad dagsranson för barn och vuxna är 6-7 dl flytande mjölkprodukter (mjölk, surmjölk, fil eller yoghurt) och 2-3 skivor ost. Kalcium är viktigt för att vi skall få en stark benbyggnad. Finländarna får över 80 % av kalciumbehovet via mjölkprodukterna.

7 KÖTTETS VÄG Nötkreatur I Finland föds största delen av nötköttdjuren på gårdar med mjölkproduktion. Korna kalvar en gång om året. Kvigkalvarna blir nya mjölkkor och tjurkalvarna blir slaktdjur. Tjurkalvarna föds upp antingen på gården eller säljs till en gård som specialiserat sig på produktion av nötkött. Slaktdjursuppfödningen kan vara åtskild från mjölkproduktionen. Då har man moderkor på gårdarna och de kalvar om våren. Man mjölkar inte moderkorna utan kon ger di åt kalven hela sommaren på betet. På hösten skiljer man kalvarna från moderdjuren och de föds upp tills de är drygt ett år gamla. Då väger de ungefär kg och är klara för slakt. Slaktdjur har man både i ladugårdar med bås och i ladugårdar med lösdriftssystem. Utfodringen av djuren inverkar på hur snabbt djuren växer. Slaktdjurens viktigaste foder är ensilaget som görs av vallväxter. Dessutom äter djuren spannmål och små mängder specialfoder som ger dem mera proteiner och mineralämnen. Grundläggande kunskaper om nötkött Besättningens medelstorlek De viktigaste raserna Tillväxthastighet Storlek Slaktdjurens livstid Viktigaste fodren Vilka produkter får man Hemmets namn Antalet djur i besättningen varierar mycket men i medeltal har man i Finland ungefär 60 djur på slaktdjursgårdar. Ayrshire (mjölkrasko), Hereford, Frisisk, Aberdeen angus, Charolais, Limousin Arvsanlag och utfodring inverkar på hur snabbt djuren växer. Ett köttdjur kan växa i medeltal g om dagen. Ett slaktdjur som är färdigt för slakt väger ungefär kg månader vallfoder kött ladugård, med bås eller med lösdriftssystem

8 8 Svin En sugga grisar första gången då hon är ungefär tio månader gammal. De smågrisar som föds samtidigt kallas kull. Suggan grisar vanligen mer än tio smågrisar samtidigt. De nyfödda smågrisarna väger mindre än ett halvt kilo. Smågrisarna föds upp tillsammans i boxar med ungefär tio i varje. I svingårdar med lösdrift finns det mera utrymme och smågrisarna får röra sig fritt. Svinen utfodras vanligen två gånger om dagen. Spannmål är svinens viktigaste föda. Av spannmålen får grisarna den energi de behöver och ungefär hälften av proteinet. Merparten av den spannmål som svinen äter är korn. Svinet behöver näringsämnen för sina egna livsfunktioner och för tillväxten. Dessutom behöver suggan under dräktigheten näring åt fostren och senare till digivningen. Djurets storlek inverkar på näringsbehovet. Ett stort svin förbrukar mera energi på livsfunktionerna än ett litet. Svinets tillväxttakt och vilka slags vävnader det är som växer påverkar behovet av näring. För att bygga upp rött kött behöver man mindre energi än till att bygga upp fettvävnad. Nuförtiden försöker man med hjälp av avel och utfodring få svinen att utveckla mycket kött och litet fläsk. Svinens dagsransoner varierar med ålder och tillväxt mellan 1-3,5 kg foderblandning. Med tre kilo foder producerar svinet ungefär ett kilo kött. Vid ungefär 4,5 månaders ålder väger svinet ungefär 100 kg. Då har svinet lämplig slaktvikt. Broiler Sammandrag av uppgifterna om svinet Hur många i Finland Svingårdarnas medelstorlek svin/svingård De viktigaste raserna Yorkshire, lantras Tillväxttakt ca 550 g/dygn Storlek vid födseln 1,5 kg slaktvikt (ungefär 4,5 månader) ungefär 100 kg Ålder vid ingrisningen 10 månader Avkommans storlek 10 överlevande/kull Dräktighetstid 3 månader, 3 veckor och 3 dagar Livstid Suggan lever flera år. Viktigaste foder spannmål (korn är viktigast) Behov av vatten 15 kilos svin: ungefär 2 l vatten/dygn 90 kilos svin: ungefär 6 l vatten/dygn Vilka produkter får man kött Köttproduktion 3 kg foder ger 1 kg kött Hemmets namn svinstia Grundläggande kunskaper om broilerhönsen Hur många i Finland Medelstorleken på hönshusen De viktigaste raserna Storlek Tillväxthastighet Viktigaste foder Vilka produkter får man Hemmets namn Broilern är en snabbväxande höna som har förädlats för köttproduktion. Broilerhönshusen är stora. I en byggnad kan det finnas fåglar samtidigt. En del broilerhönsgårdar har flera byggnader för uppfödning där det finns fåglar i var och en av byggnaderna. Till uppfödningsgården kommer kycklingarna då de är omkring ett dygn gamla. Då väger de ungefär 40 g. Broilerhönsen växer snabbt. De är klara för slakt då de är omkring fem veckor gamla. Då väger de 1,7 kg. omkring 6 miljoner ungefär fåglar Ross 208-hybriden vid kläckningen omkring 40 g vid slakten omkring 1,7 kg på 36 dygn till 1,7 kg spannmålsfoder kött broilerhönshus

9 9 Får Fåret är ett mångsidigt husdjur. Det producerar kött, ull och pälsverk. I en del länder producerar fåren också mjölk. I Finland är köttet den viktigaste produkten inom fårhållningen. Man anser att fåren är anspråkslösa djur, som klarar sig med litet näring på karga ställen. Men mängden och kvaliteten på fodret inverkar på hur snabbt fåren växer. Fåret är en idisslare och äter därför i huvudsak vallfoder. Fåren är lätta och har klövar och kan därför röra sig i besvärlig terräng, de hittar de minsta grästuvorna och äter betet rent. De är utmärkta landskapsvårdare och gräsklippare. Fåren håller obrukade marker i skick och förhindrar att dessa blir igenvuxna. Finland har en egen fårras, finskt lantrasfår. Det är en ras som i medeltal får fler lamm än de flesta andra raser. Man har under de senaste åren importerat flera köttraser, som man korsar med lantrasfåret. På det sättet får man en bättre köttproduktion. Grundläggande kunskaper om fåret Hur många i Finland ungefär De viktigaste raserna finskt lantrasfår: kort svans, vitt, brunt, svart och grått Texel: stort, vitt med svart nos Oxford down: stort, snabbväxande, lång svans och vitt förutom huvud, öron och ben som är mörka Vikt Tackan väger som vuxen kg. Slaktvikt ungefär 40 kg. Ålder vid lamningen Första lamningen som 1-åring, vanligen en gång om året. Avkommans storlek finskt lantrasfår 2-3, övriga vanligen 1-2 lamm Dräktighetstid 150 dygn (ungefär 5 månader) Livstid tackor vanligen 5 år, kan bli t.o.m. 10 år slaktfår 4-12 månader Viktigaste foder hö, ensilage, bete, stråfoder Behov av vatten ungefär 4-10 liter/dygn beroende på produktionsskede Vilka produkter får man kött, ull, pälsverk (mjölk) Hemmets namn fårhus Vad gör man av kött? Kött produceras på lantgårdarna och används i köttindustrin som råvara i många produkter. Man använder mest gris och nöt. I industrin använder man också kött av fjäderfä, broiler, höns och kalkon. Häst och får används sällan i köttindustrin. I Finland äter man i huvudsak kött som producerats i Finland. Tack vare en bra vård och övervakning av husdjuren finns det få sjukdomsalstrare och skadliga ämnen i det finländska köttet. I Finland är det t.ex. förbjudet att ge hormoner åt husdjuren. Utfodringen av djuren påverkar smaken hos köttet. Djuren transporteras från lantgårdarna till slakteriet i transportbilar som är planerade för djurtransporter. Det finns dricksvatten åt djuren i bilarna och slangar som man kan duscha djuren med under varma sommardagar. Polisen och myndighetspersoner för djurskydd övervakar djurtransporterna. Djuren slaktas i slakterier, där djurläkaren kontrollerar varje djur före slakten och också efteråt. Man bedövar djuret först för att undvika onödigt lidande. Köttindustrin sänder malet, styckat och packat kött till minuthandelns självbetjäningsdiskar. Storkök och restauranger köper kött som lätt och snabbt kan lagas till mat. Industrierna strimlar, tärnar och skär köttet till ändamålsenliga bitar. Både butikerna och industrierna kryddar och marinerar köttet. Köttet är den viktigaste råvaran i knackkorv, annan korv och köttprodukter. Det finns tiotals olika korvprodukter och produkter av helkött som skinka, bacon, pastej och aladåb. Det finns kött också i färdig mat. Färdig mat säljs som färska, frysta och konserverade produkter. Konserverna håller länge och hållbarheten baserar sig på tillverkningsmetoden.

10 ÄGGETS VÄG Höna Hönan är världens mest spridda och vanliga fågelart. Hönsen ger ägg och kött. De höns som hålls för köttproduktion kallas broilerhöns. Äggproduktion De flesta hönsgårdar har specialiserat sig på en viss uppgift. I avelshönsgårdar söker man hönsexemplar som är bra med avseende på äggproduktion, foderförbrukning och hälsa från generation till generation och dem föder man upp. Det finns en avelshönsgård i Finland. Det finns tre importeringshönsgårdar i Finland. De importerade hönsen uppföds noggrant åtskilda från andra djur för att de inte skall kunna sprida smitta. Kläckerier skaffar värphönsföräldrar från avelshönsgårdar och importeringshönsgårdar. De ägg som avelshönsgården producerar sänds till ett äggkläckningsföretag där värphönsen kläcks. Då kycklingarna kläckts sänds de till ett uppfödningshönseri där de föds upp tills de är unghöns och sänds vidare till värphönsgårdar. Broilerhöns uppföds på broilergårdar. Hönorna börjar värpa vid ungefär 20 veckors ålder. Unga hönor värper bäst. Därför har man vanligen samma värphöns en värpningsperiod eller ungefär 13 månader. Bruna hönor värper bruna ägg och vita hönor värper vita ägg. Ljuset reglerar hönans årsrytm. I naturligt tillstånd börjar hönornas förökningsperiod på våren då dagarna blir längre. Då sätter värpningen också igång. På hösten då dagarna blir kortare börjar ruggningen. Då faller gamla slitna fjädrar av och det växer ut nya fjädrar. Då hönorna efter ruggningen har en ny fjäderdräkt, kan en ny värpningsperiod börja.

11 11 På hönsgårdar reglerar man värpningen med elektriskt ljus. Ljuset är tänt timmar i dygnet. Då fortsätter hönorna att värpa oberoende av årstiden. Hönshusen har vanligtvis inga fönster, eftersom det starka solljuset i synnerhet på våren kan irritera hönorna till att hacka varandra. Grundläggande kunskaper om äggproduktion Hur många finns det i Finland Medelstorleken på hönsgårdarna De viktigaste raserna värpande hönor 3,38 milj. ca hönor/hönsgård den vita Leghornhönan och korsningar av den eller s.k. hybrider vit Shaver Tills vidare produceras största delen av äggen på hönsgårdar med burar. Tre eller fyra hönor bor i samma värpningsbur. Det får vara högst tre våningar burar ovanpå varandra och var och en av hönorna måste ha ett utrymme på minst 480 cm 2. Denna yta motsvarar i stort sett ett A4-pappersark. Då hönorna är i burar är det lätt att sköta dem. Äggen rullar bort, eftersom gallergolvet sluttar. Då hålls också äggen rena och man behöver inte putsa dem. Storlek Ålder vid invärpningen Ruvningstidens längd Viktigaste foder Vilka produkter får man Hemmets namn brun Isabrown vid kläckningen omkring 40 g som vuxen 1,5-2,5 kg veckor Äggen ruvas i värmeskåp 21 dygn tills kycklingarna kläcks. spannmålsfoder ägg och hönsgödsel hönshus Men i burarna kan hönorna inte leva ett normalt liv. Därför försöker man hitta nya lösningar på hönshållningen. År 2012 skall hönsgårdarna övergå till en ny typ av burar där hönorna får mera utrymme, sittpinnar, bon och torvströ. Man har också gårdar med golvhöns. Där kan hönorna röra sig fritt. På små hönsgårdar kan hönorna leva ett naturligt liv med en naturlig årsrytm. Att ha hönsen på ett golv med strö är arbetsamt, eftersom ströet måste bytas. På små gårdar samlar man in äggen för hand och på större gårdar är det rullande band som transporterar äggen till packningsrummet. Produktion av ägg Hönan värper året om. En höna ger omkring 18 kg ägg under en värpningsperiod på 13 månader. För att producera ett kilo ägg behövs över två kilo foder. Äggen förmedlas från gårdarna antingen direkt till butikerna eller till centralpackerierna som sköter äggens distribution till butikerna partiaffärernas centrallger. Då äggen kommer till butikerna är de ungefär en vecka gamla. Ägg används i matlagning och bakning samt äts som sådana, kokta eller stekta. På hönsgårdarna använder man sig huvudsakligen av industriellt foder. Fodret innehåller till största delen spannmål och kompletteras med proteinfoder och mineraler och vitaminer. På små gårdar ger man hönorna hela sädeskorn, matrester och olika slags av grönfoder.

12 SPANNMÅLENS OCH OLJEVÄXTERNAS VÄG Sädesslagen Sädesslagen hör till de enhjärtbladiga gräsen. Sädesslagens blomställning kallas antingen ax eller vippa. I Finland odlar man huvudsakligen fyra olika sädesslag. Vete och råg är brödsäd. Korn och havre är främst fodersäd. Havrens blomställning kallas vippa. Havrestrået är cm långt. Havrens sädeskorn har ett tjockt skal. Kornen är vanligen ljusa eller gula. Havre odlas i hela Finland, men mest i södra och mellersta Finland. Havren är i huvudsak fodersäd. Rågens blomställning kallas ax. Sädeskornen har korta agnborst. Av våra sädesslag är rågen längst. Strået är ungefär cm långt. På grund av det långa strået lägger sig rågen lätt. Rågen är kors- och vindpollinerad. Råg odlas huvudsakligen i södra Finland. All råg som odlas i Finland är höstråg. Den sås på hösten och övervintrar och tröskas följande höst. Några rågsorter lyckas också i mellersta Finland. Rågen är vår nästviktigaste brödsäd. Vetets blomställning kallas ax. I allmänhet finns det inte agnborst på vetekornet. Vetets strå är cm. I Finland odlas både vår- och höstvete. Det odlas betydligt mera vårvete än höstvete. Höstvetet sår man på hösten. Det övervintrar på broddstadiet och det skördas följande år på hösten. Man sår vårvete på våren och det skördas samma höst. Om höstvetet lyckas bra ger det en större skörd än vårvetet, eftersom det står färdigt på åkern och kan börja växa genast då snön smälter och växtperioden börjar. Vetet är världens viktigaste brödsäd. I Finland kan man odla vete endast i södra Finland. Kornets blomställning kallas ax. Under mognadsskedet böjs det i allmänhet neråt. Kornets bästa kännetecken är sädeskornens långa agnborst. Strået är cm långt. Korn används främst som foder. Knappt 20 % av skörden blir råmaterial för öl- och malttillverkningen. Kornet är vårt mest odlade sädesslag. Den odlas i hela landet. Maltkornsorterna behöver längre växttid och de odlas därför i södra Finland.

13 13 Havrens egenskaper Vetenskaplig benämning Krav på odlingen Växtperiod De viktigaste odlingsåtgärderna Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man Faktorer som inverkar på skördens kvalitet Risker med skörden Avena sativa Havren trivs på alla jordar. Den är inte särskilt känslig för surhet och den trivs också på fuktiga jordar. ungefär dygn Havre sås på våren. Under växtperioden bekämpas ogräs om det är nödvändigt. Man skördar med skördetröska på hösten och säden torkas i spannmålstork. ungefär ha ungefär kg/ha Av havren tar man tillvara säden. Skörden går till största delen till foder åt korna. En liten del av skörden blir till föda åt människor. Halmen kan användas som foder och som strö i fähuset. Havren innehåller mera fett än de andra spannmålssorterna. Proteinet i havren är också av god kvalitet. Havrens värde som foder försvagas av att den har så mycket skal. Havren har en längre växttid än kornet. Därför hinner havren inte alltid mogna på odlingar längre norrut. Rågens egenskaper Vetenskaplig benämning Krav på odlingen Växttid De viktigaste odlingsåtgärderna Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man? Faktorer som inverkar på skördens kvalitet Risker med skörden Secale cereale Rågen är en växt för mineraljordar. På sluttande åkrar lyckas övervintringen bättre än på jämn mark. ungefär dygn Rågen sås på hösten, vanligen i slutet av augusti. På våren gödslas rågbrodden och vid behov bekämpar man ogräs. Rågskörden tröskas med skördetröska på hösten och säden torkas i spannmålstork ungefär ha ungefär kg/ha Av rågen tar man till vara säden, som i huvudsak används till människoföda. Rågskörden är bra, om sädeskornen är tunga och innehåller mycket stärkelse. Vädret under vintern och våren inverkar på hur bra rågen övervintrar. Väderleken under skördetiden inverkar speciellt på sädens kvalitet. Spannmålsproduktion Sädesslagens frukt kallas korn. När sädesslagens skott skjuter upp genom jorden, säger man att de skjuter brodd. Då den växer bestockar den sig. Det betyder att den bildar nya skott. På det sättet kan ett sädeskorn bli till många ax. Temperaturen, vattentillgången och ljuset är faktorer, som påverkar hur pass riklig skottbildningen blir. Sädesslagen blommar under högsommaren. Sädesslagen är vind- och självpollinerade. Efter befruktningen börjar sädeskornen bildas. Mängden korn och storleken på dem är viktig, eftersom det är säden som tas till vara från sädesslagen. Då säden utvecklas, säger man att den mognar. Då förändras färgen från att ha varit grön till att bli brun, och det mjölklika innehållet i sädeskornet blir fast och hårt. Då säden har mognat, är den färdig för skörd. Varmt och torrt väder vid slutet av mognadsskedet och under skördetiden förbättrar skörden. Den fullmognade säden skördas om hösten på åkrarna. Säden torkas, för att den skall klara av lagringen. Från lantgårdarna transporteras säden till industrin, antingen direkt eller via insamlings- och partiaffärer. Råg och vete blir råmaterial för livsmedelsindustrin och man gör många olika slags produkter av dem. Största delen av

14 14 Vetets egenskaper Vetenskaplig benämning Krav på odlingen Växttid De viktigaste odlingsåtgärderna Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man Faktorer som inverkar på skördens kvalitet Riskerna med skörden Triticum aestivum Av våra spannmålsväxter är vetet det mest krävande. Det växer på mineraljordar med bra struktur och som har bra ph (ungefär 6). Höstvetet övervintrar bäst på sluttande lerjordar, därför att det på dem inte brukar bildas något istäcke, som förstör broddarna. Vetet har den längsta växttiden av de sädesslag som odlas i Finland. Höstvetet växer 340 dagar från sådden tills det mognar, vårvetet växer dygn beroende på sorten. Vårvetet sås genast på våren då jorden är torr. Höstvetet på hösten vanligen i början av september. Brodden gödslas på våren i början av växtperioden. Under växtperioden besrutas veteåkern vid behov mot ogräs, växtsjukdomar och skadeinsekter. Vetet skördas med skördetröska och säden torkas i spannmålstork. Höstvete ca ha Vårvete ca ha Vårvete: 3700 kg/ha Höstvete: 4200 kg/ha Av vetet tillvaratar man säden. Skörden används i huvudsak som brödsäd. Det som inte duger till brödsäd används till foder. Proteinhalten i och kvaliteten på vetekornet är viktiga. De inverkar på hurudant bröd man kan baka av vetemjölet. Av de sädesslag som odlas i Finland är vetet mest känsligt för sjukdomar och skadeinsekter. Växtsjukdomar besvärar vetet speciellt under regniga somrar. Vatten som fryser till is på åkrarna förstör brodden på höstvetet. Detta kallas isbränna. havren och kornet används inom foderindustrin och man tillverkar djurfoder av dem. Vad gör man av spannmålen? Man mal säden i kvarnarna. Man kan använda säden med skal eller helt eller delvis utan skal. Av säden får man mjöl, gryn, flingor samt några andra produkter. Från kvarnarna förs mjölet och de andra produkterna till bagerier och konditorier. I bagerierna bakar och gräddar man bröd och bulla. I konditorierna gör man söta bakverk, som bakelser, kakor och småbröd. Då man mälter säden, får man malt. Av maltet gör man öl och av rågmaltet dessutom den finländska påskrätten, memma. Fabriker där man tillverkar öl kallas bryggerier. Malt används också som ingrediens i den söta maltlimpan. Makaroner är också en spannmålsprodukt. Av spannmål tillverkar man dessutom frukostflingor, müsli och talkonmjöl. Oljeväxter Oljeväxterna lagrar fett i fröna. I Finland är rypsen den viktigaste oljeväxten och det är endast i liten omfattning som man odlar sådana oljeväxter som senap, solros, raps och lin. Vegetabiliska oljor tillverkas i oljepresserier. Först rengör man oljeväxternas frön, sedan görs de till flingor, som värms upp. Oljan avskiljs genom att fröna pressas. Efter pressningen finns det lite olja kvar i frömassan och den kan tas tillvara genom extraktion. Oljan rengörs så att den skall smaka bra och stå sig länge. Vid rengöringen tas lukt- och smakämnen bort och färgen görs klar. Till en liter rypsolja behövs ungefär 3-4 kg rypsfrön. I margarintillverkningen används förutom olja också fettfri mjölk, surmjölk eller vatten och ingredienserna blandas ihop. Efter det avkyls blandningen och sedan blir den bearbetad skyddad för luft och ljus.

15 15 Kornets egenskaper Vetenskaplig benämning Krav på odlingen Växttid De viktigaste odlingsåtgärderna Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man Faktorer som inverkar på skördens kvalitet Risker med skörden Hordeum vulgare Kornet trivs på många olika jordar, men lider i sur jord. Olika sorter har olika lång växttid. De tidigaste sorterna behöver 70 dygn för att mogna, de senare sorterna behöver 85 dygn. I södra delarna av landet odlar man sorter med lång växttid och längre norrut odlar man tidigare sorter. I Finland sås kornet på våren. Under växttiden bekämpar man ogräs vid behov och skörden tröskas med skördetröska. Säden torkas efter tröskningen i spannmålstork, för att den skall klara av lagringen. ungefär ha ungefär kg/ha och sammanlagt ungefär miljoner kg Den skörd som tas tillvara är säden. Halmen används i fähus som strö, också i någon mån som foder åt nötboskap och biffdjur. Man strävar till att få tunga och proteinrika sädeskorn av foderkornet. Det som påverkar mängden och kvaliteten på skörden är väderleken under den tidiga växtperioden, växtsjukdomar som angriper bladen och vädret då man skördar.

16 SOCKERBETANS VÄG Sockerbetan är liksom många andra betor en tvåårig växt. Första året har den rikligt med blad. Bladen kallas blast. Det socker som bladen assimilerar magasineras under jorden i den växande betan. Följande år växer det ut en rot och med energi från sockret får betan blommor och frön. På sockerbetsodlingar skördar man emellertid betorna det första året. Sockerbetan har en lång växttid. I Finland odlas sockerbeta bara i södra Finland i närheten av sockerfabrikerna. I sydligare länder odlas sockerrör i stället för sockerbeta. Man avskiljer sockret ur sockerbetan genom urlakning i varmt vatten. För att man skall få en effektiv urlakning skär man sockerbetan i strimlor. Den sockerrika råsaft som man får vid urlakningen rengörs med kalk. Den svaga sockerlösning, tunnsaft, som man får på det här viset koncentreras genom avdunstning till en kraftig sockerlösning, tjocksaft. Tjocksaften kristalliseras, centrifugeras och torkas till kristallsocker. Grundläggande kunskaper om sockerbetproduktion Latinsk beteckning Krav på odlingen Växttid De viktigaste oldingsåtgärderna Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man Faktorer som inverkar på skördens kvalitet Risker med skörden Beta vulgaris Sockerbetan är en av våra mest krävande odlingsväxter. Det måste vara väl dikat, jordens struktur bör vara bra och ph ligga högt. Sockerbetan sås tidigt på våren, vanligen i början av maj och den skördas först i oktober. Tidigt på våren bearbetas sockerbetsåkern, den gödslas och sås in med en såningsmaskin för sockerbetor. Sockerbetsplantan är liten i början av sommaren och hotas av ogräs. Därför måste ogräs bekämpas liksom också skadeinsekter. ungefär ha ungefär 35 ton/ha Man skördar den sockerrika rotfrukten. Av blasten gör man ensilage åt boskapen. Sockerhalten i betan inverkar på kvaliteten. Vädret och längden på växttiden inverkar på hur mycket socker som hinner magasineras i betan. En misslyckad sådd, en kall sommar, ogräs, sjukdomar och skadeinsekter samt vädret då man skördar inverkar på skördens kvalitet.

17 POTATISENS OCH GRÖNSAKERNAS VÄG Potatisen Potatisarna är knölar som finns på växtens underjordiska stammar. Växten magasinerar reservnäring i dem under sommaren. De olika sorterna har varierande form, färg och storlek på knölarna. De olika potatissorterna passar för olika ändamål. Potatisen förökas då man sätter knölarna i jorden. Knölen växer till en potatisväxt, vars arvsmassa är precis likadan som sättknölens. Potatisen kan också föröka sig med hjälp av fröna. Potatis odlas på åkerskiften och i köksträdgårdar i hela Finland. Potatis till försäljning och till industrin odlas främst i västra och södra Finland. Sommarens första nypotatis är tidiga potatisar. De kommer huvudsakligen från de södra kusttrakterna. Rotfrukter Rotfrukter odlas i hela landet i köksträdgårdar. De mest odlade rotfrukterna är morot, kålrot och rödbeta. Andra mindre odlade rotfrukter är rotselleri, palsternacka, majrova, rädisa och rättika. Rotfrukterna är tvååriga växter, som utvecklar roten första året och som blommar följande år. Vanligen tar man upp rotfrukterna ur jorden den första hösten och äter upp dem under vinterns lopp. Rotfrukterna odlas två år bara om man vill skörda fröna från dem. Av rotfrukterna äter man den uppsvällda delen av roten, stamämnet eller stammen. Hos moroten till exempel sväller roten, hos rödbetan roten och stamämnet och hos kålroten roten och stammen. Kålväxter Kålväxterna är ett stort släkte och dit hör växter som ser olika ut. Av odlingsväxterna är rypsen och rapsen besläktade med kålen. Kålväxterna indelas i arter som bildar ett huvud, en blomställning eller en stamknöl. Kål odlas i hela Finland. Kålsorter som bildar ett huvud är huvud- eller vitkål, röd-, savoy- och rosenkål. Lökväxter Lökväxterna är enhjärtbladiga liljeväxter. Liljeväxterna är en stor familj, och till den hör många bekanta pryd-

18 18 De viktigaste uppgifterna om potatis Vetenskaplig benämning Krav på odlingen Växttid De viktigaste odlingsåtgärderna Solanum tuberosum Mineraljordar passar bäst för potatisen. Potatis kan odlas i ganska sur jord. Potatisen är frostkänslig och krävande i fråga om vatten. Den tycker inte om att växa i våt jord men ger skorviga och små potatisar i torr jord. Potatisen sätts i maj och skördas i slutet av september. Växttiden kan förlängas genom att man låter knölarna förgro, innan man sätter dem. Sättpotatis som fått förgro sätts i drillar i maj. Samtidigt gödslas potatisåkern. Under sommaren kupas potatisen. Det betyder, att man täcker över potatisen med mera jord för att de nybildade knölarna skall vara skyddade för ljuset. I solljus blir knölarna gröna och innehåller då solanin, vilket gör dem oätliga. Under torra somrar konstbevattnas potatisen. Då beståndet växer bekämpar man röta om det finns behov av det. Odlingsareal i Finland Årlig medelskörd Vad skördar man Speciella egenskaper Kvaliteten på skörden Risker med skörden Potatisen tas upp i september. Om potatisen tas upp senare på hösten, då temperaturen är under 10 C, blir den lätt skadad. De skadade potatisarna far ofta illa under lagringstiden, eftersom de är lättillgängliga för svampar och mögel. ungefär ha Medelskörden för matpotatis är ungefär kg/ha. De bästa yrkesodlarna får en medelskörd på ungefär kg/ha. Medelskörden för industripotatisen är ungefär kg/ha. Av potatisen tar man tillvara knölarna. Största delen av skörden blir matpotatis antingen som sådan eller förädlad. En del av potatisskörden går till stärkelseindustrin. Potatisstärkelse används bland annat i pappersindustrin. Potatisen förökas vegetativt med knölar. Den potatis som skall användas till föda måste se bra ut. För stärkelseindustrin är det viktigt att potatisen innehåller stärkelse. Potatisskörden kan hotas av vårfrost och växtsjukdomar, som är vanliga. nadsväxter, som till exempel tulpanen. Lök odlas på friland i nästan hela Finland. De viktigaste lökodlingsområdena är Åland, Satakunta och Egentliga Finland. Den mest använda löken är den milda, guldgula gullöken. Också många andra lökar hör till samma grupp, cepa, som är den latinska beteckningen: rödlök, jättelök, schalottenlök, potatislök och syltlök. Gräslöken och syltlöken, som förökas från frön, är ettåriga och de andra lökarna är tvååriga. Löken består av tjocka blad, som växten lagrar näring i. På hösten dör de andra växtdelarna, men löken fungerar som ett övervintringsorgan och fortsätter att växa med hjälp av reservnäringen på våren. Man använder lök vid matlagning antingen torkad eller djupfryst. Ärter Ärterna indelas i åker- och trädgårdsärter. Åkerärten torkas till mat- eller foderärter. Trädgårds- eller konservärten skördas färsk till frys- och konservindustrin. Matärt kan odlas i hela Finland, men de viktigaste odlingsområdena är södra och sydvästra Finland. Längre norrut odlas ärten till foder tillsammans med en annan växt, t.ex. havre. Den proteinrika ärten förbättrar kvaliteten på fodret och ärten trivs bättre tillsammans med havre än ensam. Olika ärtsorter är spritärt, spritmärgärt, brytärt, brytmärgärt och sockerärt. För

19 19 industriellt behov odlas mest spritmärgärten. Andra ärtsorter odlas mest i köksträdgårdar. Växthusgrönsakernas användning i matlagningen Grönsak Användning i matlagningen Växthusgrönsaker Grönsaker som odlas i växthus är tomat, gurka och paprika. Tomat och gurka kan också odlas på friland men bäst trivs de i växthus, eftersom de kräver mycket värme. Växthusgrönsaker odlas i hela Finland men främst i kusttrakterna, eftersom antalet soliga dagar är störst där. Tomaten hör till Finlands och hela världens viktigaste grönsaker. Av tomaten äter man den utvecklade frukten, som vetenskapligt kallas bär. Tomaten är släkt med potatisen. Tomaterna har olika former. Den vanliga tomatens frukter är runda och medelstora. Bifftomaternas frukter är stora och fårade och har flera rum. Körsbärstomaterna är små, runda och sötaktiga. Oftast är tomaterna röda men det odlas också gula och orange tomater. På hösten säljer man gröna omogna tomater, som man kan sylta. Vid sidan av tomaten är gurkan en av våra populäraste grönsaker. Av gurkan äter man frukten, som vetenskapligt kallas bär. Nära släktingar till gurkan är melonerna och pumporna. Det odlas mycket litet paprika i Finland. Man borde odla mera paprika för den får en bra arom i Finland. Detta beror på att man låter paprikan mogna innan den skördas. Den del som man äter av paprikan är frukten. Då man skördar paprikorna är de gröna eller nästan vita. Då de mognar blir de röda, gula, orange, vita eller mörkt violetta beroende på sorten. Det finns också gröna sorter, som inte förändrar färg då de mognar. Chilipaprikan är kilformad och har mycket stark smak. Tomat Gurka Paprika Tomaten äts som sådan obehandlad i sallader och på smörgåsar. Den används dessutom i pizzor, lådor och piroger för att ge färg och smak. Tomaterna kan också grillas, kokas eller ätas fylld. Gurkan är som sådan färdig att användas. Oftast används den obehandlad till exempel i sallader och på smörgåsar, men den kan också användas i soppor och i gryträtter. Paprikan används som sådan i sallader och på bröd. Dessutom ger den smak åt soppor, sopprätter och kötträtter. Paprikan kan också fyllas.

20 BÄRENS OCH FRUKTENS VÄG Jordgubbar Jordgubbarna är besläktade med smultronen som växer vilt. Jordgubben är mycket större än smultronet. Man har med förädling fått fram flera sorter av jordgubbar. De olika sorterna har olika egenskaper då det gäller användningsändamål, skörd, skördetidpunkt, frosthärdighet och motståndskraft mot mögel. De första inhemska jordgubbarna blir färdiga till midsommar. De så kallade månadssmultronen är en variant på smultronodlingen. Jordgubbar har länge odlats i Finland. På 1960-talet blev odlingen kommersiell. Jordgubben är mycket populär i Finland både färsk och konserverad som sylt. Jordgubben har vita blommor med gul blombotten. Av blombottnen utvecklas det ett rött bär som man kan äta. Jordgubbens frön sitter utanpå bäret som gröna små punkter (=små nötter). Jordgubbarna förökas ändå inte från fröna, utan vegetativt från utlöparna. Jordgubbar odlas i nästan hela Finland både i köksträdgårdar och som kommersiell odling. I Suonenjokis omgivningar i norra Savolax har det blivit tradition att odla jordgubbar. Vinbär Vinbären indelas i svarta, röda, vita och gröna vinbär. Det finns flera vinbärssorter. Vita vinbär är en variant på röda vinbär. Detta betyder att vita vinbär botaniskt är röda vinbär men de saknar den röda färgen. Gröna vinbär är en variant av svarta vinbär och bären saknar den svarta färgen. Vinbärens långa blomställningar kallas klasar. Klasen på svarta vinbär har vanligen mindre än 10 blommor. Röda och vita vinbär har vanligen mer än 10 blommor på sin klase. Det växer vinbär i köksträdgårdar i så gott som hela Finland. Kommersiell odling förekommer ända upp till Rovaniemi. De viktigaste odlingstrakterna är östra och mellersta Finland.

21 21 Äpplen Det finns flera olika äppelsorter, som skiljer sig från varandra på många sätt i fråga om egenskaper. Beroende på mognadstidpunkten skiljer man mellan sommar-, höst- och vintersorter. Vintersorterna plockas på hösten innan frosten kommer och äpplena lagras på en sval plats där de mognar ytterligare och är färdiga att ätas i november och december. Äppelträden börjar ge frukter 3-5 år efter planteringen. De ger skörd i år beroende på hur man sköter träden och i vilket skick den är. På Åland finns största delen av Finlands äppelodlingar. Andra viktiga odlingsområden är Lojo-trakten och sydvästra Finlands kusttrakter. Kommersiell odling förekommer också längre norrut. I köksträdgårdar odlar man äpplen t.o.m. i södra Lappland. Äpplen odlades på 452 ha år På fastlandet är medelskörden ungefär kg/ha och på Åland ungefär kg/ha. På yrkesmässiga odlingar i Finland producerar man årligen ungefär 2,5-3,5 miljoner kg. Äpplen äter man som sådana. Dessutom kan man använda dem i bakverk. Man gör också sylt, mos, marmelad och saft av dem.

22 SKOGEN Finland är skogarnas land. Skogar är typiska för det finländska landskapet. Hälften av Finlands jordareal består av skog. Finland hör till jordklotens stora barrskogsregion, som sträcker sig vidare till Sverige och Ryssland. I sydvästra Finland är vintrarna mildare och somrarna längre än i det övriga landet. Just sydvästra Finland hör till blandskogsregionen, där det växer både barr- och lövträd. De nordligaste delarna av landet består av tundra, där barrträd inte trivs. De vanligaste trädarten där är den lågväxta och krokkvistiga fjällbjörken. Björken är det vanligaste lövträdet och tallen och granen de vanligaste barrträden i Finland. Barrträdens blad är barr. De förnyar sig med ca tre års mellanrum. Tallen växer i hela Finland med undantag av fjällområdena. Den trivs bäst på ljusa ställen. Tallbarren är ungefär 5 cm långa. De växer i par. Tallvirke är bra byggnadsmaterial. Även möbler och papper tillverkas av tall. Granbarren är vasspetsade och 1,5-2,5 cm långa. Granen växer även på skuggiga ställen. Granen är ett viktigt råmaterial för papper. Den används också som byggnadsvirke. Skogar indelas i olika typer på basen av hurdana busk- eller fältlagersväxter där finns. Den kargaste skogstypen är den torra moskogen. Där finns endast få träd- och busksorter. Typiskt för en ljus tallskog är de små plantor av en och lövträd som växer här och där. I fältlagret växer huvudsakligen risväxter, som till exempel ljungblommor och lingon. I bottenlagret förekommer ofta en enhetlig moss- och lavmatta. Jordmånen består av grus och sand. Den unga moskogen utgörs av skuggig blandskog, där det för det mesta växer gran och björk. I fältlagret växer blåbär och olika örter, ormbunkar och lummerväxter. Bottenlagret består av enhetlig mossbädd. Jordmånen består av morän eller lera. I lundskog växer många lövträdsarter och ofta även granar. I lövskogen finns det vanligtvis

23 23 rikligt av olika slags växter. Virke används som råvara i pappersindustrin. Träden fälls antingen med motorsåg eller skogsmaskin, som avverkar virket effektivt. Skogarna sköts väl och man är noga med att förnya den. Skogsägarna är förpliktigade att så eller plantera ny skog efter avverkningen. Trädplantor kan sättas med hjälp av ett såkallad planteringsrör. Slyskog, dvs. gräs, hö och björkplantor börjar lätt växa på hyggena. De måste avverkas med lövskära eller med röjningssåg. Den växande skogen gallras senare, så att de bästa träden får växa fritt. Om ca år är skogen åter avverknigsmogen. Papper tillverkas på två olika sätt. Virket kan kokas för att lösa upp fibrer till trämassa eller cellulosa. Virket kan också slipas så att fibrerna löser sig till slipmassa. Källan (med undantag av avsnittet om skogen, där olika källor har använts) är Finfoods läromedel,