Hans Hammarskiöld. ett ögonblinks verk!

Transkript

1 Hans Hammarskiöld ett ögonblinks verk! 1

2 Bildförteckning Omslag Chelsea Embankment, London Sidan 4 Battersea Bridge, London Sidan 6 Paddington, London Sidan 7 Agitatorn, London Sidan 8 Syon Park, London Sidan 9 Death Butcher, London Sidan 10 Rudolf Nureyev, Stockholm Sidan 12 Olle Bonniér med målningen Pling, Stockholm Sidan 13 Carl Sandburg, Stockholm Sidan 14 Claes Oldenburg, London Sidan 15 Pontus Hulten, Konstakademien Stockholm Sidorna Spanska Ridskolan, Stockholm Sidan 18 Glödlampor, Luma, Stockholm Sidan 20 Pressgods, Solna Offset (detalj), Solna Sidan 21 Tryckvals, Solna Offset (detalj), Solna Sidan 22 Flaskor, Spendrups Bryggeri (solarisation), Stockholm Sidan 23 SAABs första prototyp (1947), Trollhättan Sidan 24 Frost, Stockholm Sidan 26 Fältsippa, Gotland Sidan 27 Fläderkvist, Stockholm Sidorna Två tulpaner, Stockholm Sidan 30 Vild tulpan, Gotland Sidan 31 Vit tulpan, Stockholm Hans Hammarskiöld ett ögonblinks verk! 12 mars - 25 april

3 En höstdag 1953 fick jag i ett skyltfönster i Stockholm se ett nummer av den engelska utgåvan av Vogue. Vi söker nya fotografer, stod det på omslaget. Jag hade arbetat som modefotograf för svenska tidskrifter och konfektionsföretag några år i en studio av enklast tänkbara slag, en före detta kolkällare i ett hyreshus på Östermalm. Naturligtvis drömde jag också om en internationell karriär så jag tog chansen och postade några bilder utan att förvänta mig att få någon reaktion. Efter flera månader kom ett telegram från tidskriften där jag ombads att komma till London för provfotograferingar. Det var med skräckblandad förtjusning jag steg in i den stora studion på Shaftesbury Avenue för att möta redaktörer, inspicienter, assistenter och teknisk personal. När jag ombads att framföra mina önskemål beträffande fotomodeller, rekvisita, kameror och ljussättning kände jag mig som pojken från landet. Till min stora förvåning fick jag jobbet och det visade sig då att jag bara behövde vara i studion de dagar jag hade inbokade fotograferingar. Den övriga tiden använde jag till att på egen hand upptäcka staden med min kamera. Jag har i ett annat sammanhang beskrivit den upplevelsen så här: Under höstar och vintrar skapade dimman och smogen stämningar som förde tankarna till Charles Dickens och Conan Doyle. Lykttändare gick i skymningen längs Themsens kajer och tände gaslyktorna med långa stänger och när solen någon gång visade sig så glödde den bara svagt genom det ständiga diset från stadens alla kolkaminer. I East End syntes fortfarande skadorna från krigets bombraider och på förfallna kyrkogårdar hade murgrönan vävt ett täcke över längesedan glömda gravar. Marknader som Petticoat Lane och Portobello Road lockade med sina folkmassor och skränande säljare och i pubarnas rökiga inre blandades sport och politik med Guiness, Ale och en och annan Pimms No talets London, en tid att minnas, på gott och ont. 4 5

4 6 7

5 8 9

6 Om man har en kamera i sin hand blir mötet med människor en mycket annorlunda upplevelse. Många känner sig utlämnade inför linsens iskalla öga medan andra med glädje spelar upp hela sitt register av inövade uttryck och gester. Som fotograf vill jag göra min alldeles egen tolkning av den människa jag fått i uppdrag att fotografera. Jag måste börja med att skapa ett förtroende oss emellan innan jag kan sätta igång. Helst fotograferar jag i dagsljus eller med lampor. Med blixtar har jag svårare att göra de små förändringar i ljussättningen som kan behövas för att uppnå önskat resultat. Jag tar aldrig porträtten i studio utan försöker i stället hitta en passande miljö där personen ifråga känner sig trygg och där bakgrunden kan bli en del av personskildringen. När jag skulle fotografera den berömde ryska balettdansören Rudolf Nureyev tillbringade vi en eftermiddag i Drottningholmsparken. Jag hade hört om hans divalater men han var tillmötesgående. Till slut var vi båda trötta och på de sista bilderna på den sista filmrullen lät jag honom posera fritt och där fick jag bilden med stort B. Jag var i London på 60-talet med den amerikanske konstnären Claes Oldenburg som ställde ut på ett galleri. Han har gjort många skulpturer av vardagens ting, antingen i stor skala eller i överraskande material som till exempel en gigantisk tandkrämstub i vinyl. Jag föreslog att han skulle vandra med den fram och tillbaka på Oxford street för att se vad som hände. Vår legendariske museiman Pontus Hultén, skaparen av Moderna Museet hade funnit sin pappas frack på vinden och frågade mig om jag kunde ta en bild av honom med alla de ordnar han fått under åren. Vi började fotograferingen framför en skulptur av ett rytande lejon. Du är den moderna konstens lejon. Ryt! Han fortsatte att ryta när jag valde en alternativ bakgrund

7 12 13

8 14 15

9 16 17

10 Året var 1948 och en grupp unga fotoentusiaster fick erbjudandet att ställa ut i en liten lokal i Stockholm. Vi var inspirerade av all den nya fotografi som strömmade in i vårt land efter kriget i internationella tidskrifter och böcker. Med utställningen Unga fotografer fick vi en möjlighet att provocera, vilket var lätt på den tiden. Det fotografiska etablissemanget hade bestämt att kännetecknen för en bra fotografisk bild var en rik gråskala, skärpa och ett fint korn. Följaktligen gjorde jag en mycket grovkornig bild av en tjurfäktning och också en av ett staket där valöromfånget var minsta tänkbara, bara svart och vitt. Vår lilla utställning fick oförtjänt stor uppmärksamhet men den gav oss alla en spark ut i verkligheten. Tidskrifter, bokförlag och annonsbyråer öppnade sina dörrar och tio år senare bildades gruppen Tio Fotografer (Sten Didrik Bellander, Harry Dittmer, Sven Gillsäter, Hans Hammarskiöld, Rune Hassner, Tore Johnson, Hans Malmberg, Pål-Nils Nilsson, Georg Oddner och Lennart Olson), där många av oss frilansare hittade en fast punkt i tillvaron. Den grafiska bilden har följt mig genom livet och jag återkommer ofta till den enkelhet som går att finna om man rensar bort gråtonerna. När jag arbetat med olika uppdrag för svensk industri har jag också sökt den skönhet som kan finnas i funktionella produkter. Därmed vill jag visa att konstupplevelser finns överallt om man låter ögonen söka fritt. Det svartvita fotot har jag aldrig övergivit. Fortfarande gäller bara svartvitt när jag tar porträtt och fotograferar mina barn och barnbarn. Jag vill inte överge den analoga fotografin eftersom mörkrummets magi fortfarande betyder så mycket för mig. Att stå i det röda ljuset med skön musik i högtalarna och se bilden sakta tona fram i framkallningsskålen ger mig en speciell lyckokänsla som får mig att minnas de där första försöken för sextio år sedan

11 20 21

12 22 23

13 Min första naturbild tog jag Jag hade för hopsparade pengar förverkligat en dröm en Rolleiflex. En decemberdag på landet, när frosten tagit sitt första grepp om naturen, såg jag hur höstens löv och gräs låg som en etsning vid mina fötter. Jag tog några exponeringar innan de första solstrålarna förvandlade min tavla till grå sörja. Då kändes det tryggt att veta att den fanns bevarad för alltid i min kamera. Det är ofta det som är spänningen med fotografi. Att fånga ett ögonblick som aldrig återkommer. Antingen det handlar om en plötslig ljusglimt, ett skeende människor emellan eller ett flyktigt uttryck i en annan persons ansikte, så kan man bara konstatera att varje ögonblick är unikt och måste registreras nu eller aldrig. Jag söker inte främst de vackra, soliga landskapsmotiven som bäst avnjuts på plats med alla sinnen. På bild kan de lätt bli vykort. Hellre då en dramatisk storm, ett snöfall eller dimma, som lägger ett akvarellmjukt filter över färgskalan. Växter har alltid intresserat mig, inte de mest sällsynta utan gärna de vanligaste. Med en närbild av den förhatliga maskrosen kan jag visa att den i skönhet kan mäta sig med blomsterhandelns dyrbarheter om man bara tar sig tid att titta noga. Den blyga lilla fältsippan med sina mjuka jugendfärger söker på våren skydd i det gotländska strandgräset och fattar först i juli mod och reser sig upp för att vifta med en vit silverplym. När mitt barnbarn Erica kom till mig med en vårfräsch fläderkvist för tio år sedan var det inledningen till en serie nya växtstudier. Tulpaner, både vilda och odlade, har hört till favoriterna. De finns få blommor som förekommer i så många olika former och färger och som har en sådan känsla för stil. De arrangerar sig naturligt i vasen

14 26 27

15 28 29

16 Hans Hammarskiöld Hans Hammarskiöld (född 1925) har varit verksam som fotograf under mer än sextio år. Han är den enda, nu levande, medlemmen av gruppen Tio Fotografer. Hans allra första bilder tillkom med pappans Leicakamera. Under årens lopp har han företagit många resor, dokumenterat och förmedlat stämningsbilder från världens alla hörn. I mitten av 1950-talet var han anställd på brittiska VOGUE och under de åren tog han en serie Londonbilder. Mellan 1970 och 1990 producerade han ett stort antal bildspel bl.a. Perspektiv på tekniken för ASEA med upptill 40 st Carouselprojektorer. Vad som fascinerar med Hammarskiölds fotokonst är hans sätt att arbeta med ljuset - inte minst det nordiska ljuset - exempelvis i den storslagna boken Minnets stigar (Augustprisvinnare, fackbok 2001) som han gjorde tillsammans med Anita Theorell och Per Wästberg. Det är en vandring på Sveriges kyrkogårdar från norr till söder. Han har tidigare illustrerat ett trettiotal böcker i skilda ämnen. Bland dessa kan nämnas egna barnboken Billa och jag, I lejonets tid (om skeppet Vasa) med Erling Matz, Pål Svensson med Eva Ström, En gång i Sverige med Kerstin Fried och Resa i tysta rum med Per Wästberg och Anita Theorell. Senast publicerades Villovägar och avkrokar med Erling Matz och Foto Hammarskiöld - Tiden och ljuset, författad av Kurt Mälarstedt. Han har haft ett antal separatutställningar bl.a. Subjektivt sett, på Moderna Museet 1993 och Reflexer på Waldemarsudde Han visade ett sjuttiotal porträtt på Nationalmuseum 2009, en donation till Statens porträttsamling. Katalog #98 i en löpande serie utgiven sedan Katalogens idé & form KÅ Gustafsson Foto Hans Hammarskiöld. Porträtt, sidan 31, Helena Bergengren Text Hans Hammarskiöld Upplaga ex Tryck - NP Tryck Helsingborg Konsthallen Hishult, Markarydsvägen 10, SE Hishult / konsthallen@hishult.com ISBN Öppet: September-April, Onsdag-Söndag Maj-Augusti, Tisd-Sönd (0) Konsthallens kataloger 2011 produceras med stöd av: Arise Wind Power Motor AB Halland NP-Tryck Helsingborg PhotoScan Halmstad Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult Tack! 30 31

17 32 12 mars - 25 april 2011