Att anlägga en svampträdgård

Transkript

1 Umeå universitet Inst för ekologi, miljö och geovetenskap Svampkunskap I o II, 15 hp Att anlägga en svampträdgård Edible Tricholomas growing in a Garden in Thailand. Photo Taylor F. Lockwood. (webb, Beauséjour, 2012) Lena Engelmark Embertsén Projektarbete 15 hp Svampkunskap I o II, ht-11 Handledare: Elisabeth Bååth 1

2 Innehållsförteckning Sida Sammanfattning 2 Inledning 2 Metod 3 Historisk tillbakablick 3 Svampars levnadssätt 4 Att anlägga en mykologisk trädgård 5 Att odla saprotrofer 8 Skötsel av odlingen 12 Exempel på arter 12 Slutord 14 Referenser 15 Sammanfattning Människor har sedan länge odlat svamp för att få tillgång till mer svamp och fler arter. I Sverige är den kommersiella odlingen ganska liten och har svårt att priskonkurrera med billig importerad svamp från Polen och Holland. Det finns dock ett ökande intresse för egenodlad svamp och inte minst i trädgård i samband med att intresset för permakultur ökar. Här ges exempel och konkreta tips på vad som och hur det är möjligt att odla själv utomhus. Inledning Att plocka svamp i naturen är en trevlig och hälsosam aktivitet. Svamp är inte bara gott och nyttigt. Under senare år har forskning visat att en del arter även är hälsobefrämjande (Stamets, 2004). Tillgången på svamp är dock beroende av temperatur och nederbörd vilket gör att utbud och tillgång uppvisar stora variationer från år till år. Odling av svamp har länge lockat både amatörer och professionella odlare. Fokus har varit både på jämnare tillgång över året och större kvantiteter. Oftast har det handlat om odling inomhus med stora krav på hygien och noggrann kontroll av odlingsparametrar som luftfuktighet och temperatur. De senaste åren har nya perspektiv på svampodling börjat diskuteras som en del av ekologiska odlingsmetoder (Stamets, 2000, Holzer, 2004). Intresset stiger när kritiken mot traditionellt jordbruk växer och lösningar på klimatfrågan efterfrågas. Det finns ett behov av att öka utbytet i ekologiskt jordbruk och ett nytt begrepp har dykt upp, permakultur. Med permakultur menas väl planerade livsmedelsproducerande odlingssystem som har naturens växtsätt och mångfald som förebild (webb, Permakultur, 2011). Där bidrar svamparna till det ekologiska systemet på ett naturligt sätt, och ordet svampträdgård får en helt ny innebörd. Sepp Holzer, som under många år odlat utifrån ett ekologiskt tänkesätt, menar att det går att uppnå ökat utbyte av jorden om man använder ett annat tänkande kring effektivitet (Holzer, 2004). Biologisk effektivitet 1 kan t.o.m. i gynnsamma fall vara mer än 100% i utbyte (Stamets, 2000). I början av 2011 lämnades det t.ex. in en patentansökan om att odla Tricholoma giganteum i majsfält (webb, IP, 2011). Att odla svamp i trädgård kan studeras ur flera olika perspektiv såsom: skönhet, odlingsnytta och ekologisk funktion. I detta arbete har jag begränsat mig till nyttoaspekten och urvalet av svampar till saprotrofa svampar som används som livsmedel. 1. Biologisk effektivitet mäts som: g skördad färsk svamp/g torrt substrat (Stamet, 2000) 2

3 Syftet med arbetet är beskriva hur man kan anlägga en egen svampträdgård genom att undersöka vilka svampar som skulle passa i en trädgård samt hur man kan odla dem utomhus. Metod Jag har gjort en litteraturstudie och sökt källor via bibliotek, Umeå UB och Internet samt fått tips från min handledare. Det finns mycket skrivet om odling av svampar och framförallt om de svampar som är mest kommersiellt intressanta. Däremot är det litet skrivet om att odla svamp utomhus och i trädgård. Det har också varit svårt att få tillgång till böcker utan att köpa dem. Jag har begränsat mig till de böcker som beskriver odling utomhus som jag har köpt eller lånat på bibliotek. Historisk tillbakablick Människan har känt till och använt svampar i tusentals år. Svampar har inte bara använts som föda, medicin, färgning och för att tända eld. Svamp har även använts i religiösa sammanhang. Den äldsta dokumenterade användningen av svamp har man funnit i form av en grottmålning som är år gammal i Tassili, Algeriet. Målningen visar svampar med aura som omger en dansande shaman med bimask vilket troligen skall tolkas som att svampar använts rituellt i ceremonier för att framkalla spirituella upplevelser (Stamets, 2000). Även Ötzi, ismannen, som levde för ca år sedan, bar med sig björkticka (Piptoporus betulinus), fnöskticka (Fomes fomentarius) samt en oidentifierad svamp som kan ha haft psykedeliska egenskaper (Stamets, 2000). Redan på 1200-talet började man odla matsvamp i Kina och Japan. Odlandet av svamp har tagit längre tid att slå igenom i Europa. På 1650-talet i Frankrike upptäckte trädgårdsmästare att det växte champinjoner i komposterna och började odla dem. Först i början av 1700-talet lyckades man förstå sambandet mellan sporer, mycel och fruktkroppar. Därmed började man kunna styra odlingsbetingelserna och odla större mängder, bland annat i gruvor. I Sverige har skepticismen varit stor gentemot svamparna. Linné tyckte illa om svamp som han ansåg otjänlig som människoföda och han brottades med frågan hur svamparna skulle placeras i klassifikationssystemet, var svamparna växter eller djur? Den som blev mykologins fader var Elias Fries, ( ) som systematiserade och namngav svamparna skrev han den första svenska svampboken "Sveriges ätliga och giftiga svampar". Den och dess enklare efterföljare kom väl till användning under den stora hungersnöden genom att lära den svenska allmänheten att tillvarata de enorma mängder matsvampar som finns i våra skogar och marker. Många drev på kampanjen, främst präster och lärare, men motståndet var stort och ännu långt in på 1900-talet var det mest herrskapsfolk som åt svamp. Under depressionen och andra världskriget tog intresset fart, och idag är det över en miljon svenskar som plockar kantareller (pers komm, Holmberg, 2011) Kommersiell odling av champinjoner i Sverige började på 1930-talet med inspiration från Frankrike. I början odlades det bara på friland, men allt eftersom flyttade man inomhus för att kunna leverera året runt. Under 1980-talet började det odlas ytterligare arter som ostronskivling och 1990-talet shiitake. Idag finns det ungefär 20 odlare i Sverige med huvudsaklig inriktning mot färskvaruförsäljning av svamp. Det som konserveras och förädlas kommer från Polen och Holland. (webb, Svampodlarna, 2011) 3

4 Odling av svamp för andra ändamål än mat har vunnit en växande marknad framförallt i Asien där forskning nu visat att flera svampar har hälsobefrämjande effekter såsom shiitake (lentinula edodes) och lackticka (Ganoderma lucidum). Man kan också odla svamp för att omvandla avfall och restprodukter till livsmedel eller för sanering av förorenade jordar (Stamets, 2000). Det ökande intresset för närodlat och miljövänligt har även gjort att intresset för hobbyodling har vaknat (webb, Mycoweb, 2011) Hobbyodlingen var som störst på 1980-talet. Idag kan man se ett ökat intresse för miljövänliga odlingsmetoder som t. ex i form av permakultur. Där har svamparna en viktig och naturlig del i långsiktig och hållbar odling för att minska konstgjord gödsling. (Holzer, 2004) Det dyker också upp nya användningsområden för svamp som tex för att rena förgiftat organiskt material, mykofiltrering av förorenat vatten m.m. (Stamets, 2000) Det finns mycket skrivet om kommersiell odling av svamp inomhus, framförallt champinjoner, (Agaricus spp) shiitake (Lentinula edodes)och ostronmussling (Pleurotus ostreatus), men betydligt mindre om odling utomhus. "Svampodling till husbehov" (Tuvesson, 1989) är den enda bok på svenska jag kunnat hitta, men det finns flera bra böcker på engelska bland annat Stamets (2000) och Holzer (2004). Det finns inte så mycket på Internet heller när det gäller svampar i permakultur och svampträdgårdar. Googlar man på svampträdgård på svenska får man ingen relevant referens. På engelska blir det 4 relevanta referenser. Svampars levnadssätt Svamparna har en viktig roll i det ekologiska systemet genom att de bryter ner biomassa till näringsämnen som växterna tar upp. Det man i dagligt tal menar med svamp är endast fruktkropparna. Huvuddelen av svampen består av hyfer som bildar ett mycel som genomväxer (koloniserar) substratet. Hyferna sträcker sig långt ner i marken och drar upp vatten och mineralämnen ur jorden. Svampar har ingen egen fotosyntes och kan därför inte tillverka näringsämnen i form av kolhydrater. De lever på att bryta ner cellulosa och lignin i ved och annat organiskt material eller genom symbios med gröna växter framförallt träd. Svampar delas in i tre grupper; saprotrofer, parasiter och mykorrhizabildande svampar. Svampar som bryter ner dött organiskt material kallas saprotrofer. I detta arbete har jag begränsat mig till ved- och förnasaprotrofer. Vedsaprotroferna lever på lignocellulosa som finns i stubbar och döda träd, kvistar, rötter och restprodukter från ved som sågspån, wellpapp, tidningspapper m.m. Exempel på det är ostronmussling (Pleurotus ostreatus), och rökslöjskivling (Hypholoma capnoides). Förnasaprotroferna lever på cellullosa som finns i allt organiskt material som halm, döda växtdelar, trädgårdsavfall m.m. Exempel är nejlikbrosking (Marasimus oreades)i gräsmattan, champinjonerna (Agaricus spp) i komposten och blåmusseron (Lepista nuda) i granskog. Saprotrofer är enklast att odla, eftersom substratet relativt enkelt kan framställas i tillräcklig mängd. Vedsaprotrofer odlas ofta på stockar, halmbalar eller på säckar med träflis och förnasaprotrofer på halmbalar eller lådor med kompost och hästgödsel. 4

5 Att anlägga en mykologisk trädgård Det finns många fördelar med att odla svamp i sin trädgård. Det blir högre produktivitet i trädgården, enklare tillgång på goda och näringsriktiga svampar, utnyttjande av fler ytor i trädgården och bättre nedbrytning av organiskt material som gynnar både träd, buskar och växter (Fig. 1). När man odlar utomhus är det viktigaste rådet att arbeta med naturen - inte emot. Genom att följa ekologiska processer och härma naturen skapar man bästa förutsättningar till ett minimum av arbete (Fig. 2). De svampar som är enklast att odla är saprotrofer som lever på lignocellulosa (ved eller vedprodukter) och cellulosa (förna, halm, kompost, trädgårdsavfall). Figur 1: Mykologisk trädgård (Stamets, 2000) Figur 2: Ekologiska processer (Holzer, 2004) 5

6 När man ska planera en svampträdgård kan man lämpligen följa denna arbetsgång. 1. Gör en genomgång av trädgården med "svampögon" och identifiera lämpliga platser där svampar kan trivas. 2. Rita en karta där du markerar faktorer som sol, skugga, temperaturförhållande, vind, fuktighet i jord och luft, träd, buskar och jordkvalitet. 3. Markera också var det finns möjlighet att förbättra förhållanden t.ex. genom att gräva ner stockar, lägga halmbalar, gräva ner kompostmaterial. 4. Identifiera därefter vilka svampar som är möjliga att odla. 5. Ta reda på hur svamparna växer i det vilda. Är de ved-, förnasaprofyter eller mykorrhizabildande? Vilken miljö trivs de i? Vilka träd växer de Figur 3. Mykologisk permakultur. Siffrorna i bilden är inte relevanta för texten (Stamets, 2000) på, jordmån och jordsammansättning, växer de i skugga eller i sol, fuktigt eller torrt? 6. Välj svampar där du har störst chans att lyckas i just din trädgård. Svampar som växer på ved bör placeras skuggigt och det är en fördel om de kan grävas ner en bit, max en tredjedel (Fig 4 & 5). Figur 4: thetylerplace.blogspot.com Figur 5: blog.sustainablog.org/2010/03/growing-shiitake-mushrooms/ 6

7 Figur 6: Odling på stockar nedgrävda i marken (Stamets, 2000) Vanligast är att odla på stockar av lövträd (Stamets, 2000, Holzer, 2004) eller på halmbalar (Holzer, 2004), men man kan även göra bäddar av träflis och träspån som täcks med ett tunt lager av jord (Fig. 6). Stockarna kan ympas med en art eller en blandning av arter. T.ex kan ostronmussling (Pleurotus ostreatus) och rökslöjskivling (Hypholoma capnoides) komplettera varandra. En svamprabatt kan göras för en art eller för en blandning av arter som har liknande krav på växtplats och som t.ex. ger fruktkroppar olika delar av året, tex toppmurkla (Morchella conica), kragskivling (Stropharia rugosaannulata) och rökslöjskivling (Hypholoma capnoides) (Stamets, 2000). Man kan också göra rabatter där man blandar svampar och grönsaker eller blommor (Fig. 7). Svampar konkurrerar inte med växter, utan bidrar till att förbättra jorden (Stamets, 2000). När man sprider ut förbrukat substrat i trädgårdslandet eller blomrabatter kan det ofta börja bildas fruktkroppar spontant. Placera inte substratet på en plats där man tidigare har odlat svamp. Marken under stocken eller balen är ofta kontaminerad och det är stor risk att det sprider sig till det nya substratet. Använd växtföljd med blommor och grönsaker. Det kan vara bra att kunna täcka svampodlingen om det regnar mycket. Figur 7: Blandad rabatt (Stamets, 2000) arter att börja med. I Bilaga 1 finns en sammanfattning av odlingsbara svampar, deras habitat och substrat. I Tabell 1 finns ett urval av lämpliga Tabell 1. Lämpliga arter för svampträdgård A. Saprotrofer på färsk lignocellulosa, vedsvampar Ostronmussling (Pleurotus ostreatus) Shiitake (ekmussling) (Lentinus edodes) Vinterskivling (Flammulina velutides) Rökslöjskivling (Hypholoma capnoides) Kragskivling (Stropharia rugosaannulata) B. Saprotrofer på nedbruten cellulosa, humus/kompost Champinjon (Agaricus bisporus, el. A. brunnescens) Ostronmussling (Pleurotus ostreatus) Toppmurkla (Morchella conica) Stolt fjällskivling (Macrolepiota procera) Fjällig bläcksvamp (Coprinus comatus) Blåmusseron (Lepista nuda) Nejlikbrosking (Marasmius oreades) 7

8 Att odla saprotrofer Odlingscykeln delas in i fem faser. Nedan följer en kort sammanfattning. Det finns detaljerade beskrivningar och hjälp med problemlösning i Tuvesson (1989), Stamets (2000) och Holzer (2004). I Bilaga 2 finns en sammanställning av detaljerade uppgifter om odling av svamparna i Tabell 1. Fas 1. Beredning av substrat och ymp Val av substrat görs utifrån vilken svamp som ska odlas. Det går idag att köpa färdigt substrat för inomhusodling, men för utomhusodling bereder man bäst själv. För alla substrat gäller att det ska vara så fritt som möjligt från andra svampar och mikroorganismer som konkurrerar om näringen. Är materialet inte färskt kan det värmebehandlas genom pastörisering eller sterilisering för att förbättra odlingsförutsättningarna. Värmebehandling Halm, kompost och andra blandmaterial rekommenderas att värmebehandlas strax innan inokulering. Genom att höja temperaturen till över 60 C avdödar man majoriteten av mikroorganismerna och gynnar de värmekrävande. När man sedan kyler ner substratet missgynnas värmekrävande mikroorganismer vilket minskar risken för kontamination och gynnar den odlade svampens mycelbildande. Stamets rekommenderar pasteurisering genom ånga eller hetvattenbad. Pasteurisering sker mellan C vid atmosfäriskt tryck. Ett sätt är att lägga substratet i hett vatten (60-82 C) i en tunna utomhus (Fig. 8) och låta det ligga 1-2 timmar. Figur 8: Gasoluppvärmd tunna för värmebehandling utomhus. (Stamets, 2000) Med sterilisering menas att upphetta materialet över 100 C över atmosfäriskt tryck. Det är mycket svårare att lyckas med och dyrt att hantera i större mängder. Stamets (2000) nämner också andra metoder för behandling av större mängder substrat utan att värma upp det som; kalkning med kalciumhydroxid, blekning med natriumhypoklorit, väteperoxidbehandling, behandling med biologiskt nedbrytbart tvättmedel och slutligen fermentering med jäst. Justering av fukthalt Det är viktigt att substratet har rätt fukthalt; 60-65%. Stockar och halmbalar kan läggas hela i vatten ett par dygn, ett annat alternativ är att vattna rikligt på substratet. En exakt metod att mäta fukthalten är att ta lite material och väga det, torka torrt och väga igen och därefter beräkna fukthalten. En mer ungefärlig metod är att ta lite halm eller kompost och krama i handen. Kommer det ut några droppar vatten är fukthalt ca 60% (Holzer, 2004). Bildas det en stråle vatten är fuktigheten för hög (Stamets, 2000). Justering av ph Förutom fukthalten är ph-värdet i substratet en viktig faktor. En del svampar trivs i neutralt till svagt basiskt ph (7-7,5) medan andra vill ha surare som tex Stropharia (ph 6). Värdet kan mätas med ph-meter, men det är dyrt och kräver rätt hantering för 8

9 att få pålitliga värden. Ett enklare om än inte lika exakt sätt, men oftast fullt tillräckligt, är att använda sig av lackmuspapper. För att höja ph tillsätter man kalk till substratet, och vill man ha ett lägre ph kan man tillsätta t.ex. utspädd ättiksyra. Enklast är dock att utgå ifrån ett substrat som i sig själv är svagt surt som ogödslad torv eller barrskogsförna. (Tuvesson, 1989) Ved/stockar Substrat av stockar blir bäst när de tas under vinter/vårvinter då veden är fylld med näringsämnen. Diametern bör vara mellan cm. Är den för smal torkar den lätt ut och är den för tjock tar det lång tid för mycelet att kolonisera hela substratet. Stocken blir dessutom tung att hantera. Vänta med att såga upp stockarna tills det är dags att inokulera för att minska risken för infektion av andra svampar. Kontrollera noga att träet inte ser brunt ut eller angripet av mögelsvampar. Låt barken sitta kvar den är ett bra skydd mot uttorkning och infektion. Av samma skäl är det inte lämpligt att dela på stora stockar. Val av trädart är dels beroende på svamp, men också på hur fort man vill ha fruktkroppar och hur mycket man vill skörda. Ett hårt trädslag som ek, björk och ask tar längre tid att kolonisera, men ger sedan högre utbyte i flera år. Ett mjukare trädslag som asp, sälg och al ger snabbare skörd, men bryts ner fortare. Halm Använd helst ekologiskt odlad halm som inte utsatts för kemiska medel (som dessutom ska hämma mögeltillväxt, dvs svamphämmande). Den får inte vara möglig, ska ha gyllengul färg och lukta gott. Halm av vete, råg och havre fungerar bäst. Hö eller ensilage med mycket fröinblanding fungerar sämre som substrat eftersom frökärnorna ofta orsakar kontamination. (Stamets, 2000) En rekommendation är att halmbalarna ska väga ca 15 kg så att de är lätta att flytta på när de är blöta. Eftersom temperaturen stiger under genomväxningsfasen kan den bli svår att begränsa om balarna är för stora. Överstiger temperaturen C dör mycelet. (Holzer, 2004, Tuvesson, 1989) Sågspån/träflis/tidningar/wellpapp Odling på olika restprodukter från ved kan också göras, men då bör materialet kompletteras med kolhydrater och kväve, t.ex. hönsgödsel. Kompost av trädgårdsavfall Det går att odla svamp på nästan vilket organiskt trädgårdsavfall som helst bland annat ett stort antal restprodukter från exotiska produkter som nötter, kaffe, soja, kaktus m.fl. (Stamets, 2000) I Sverige skulle det kunna motsvara trädgårdsavfall från odlingar, rester från majsodling, lin- och rapsoljeodling och dylikt. Ymp Det går bra att samla sporer eller mycel från vilda svampar för att ympa med. Kvalitén kan förstås variera, men det är billigt och lätt att få tag på. Det finns många exempel på att man samlar material i det vilda och använder i odling. (Stamets, 2000; websida, Rodrigues Estrada, 2011; websida, Kerrigan, 2011) Sporer är enkla att samla och kan sedan spridas via luften genom att t.ex hänga upp mogna fruktkroppar i en påse i ett träd (Holzer, 2004) eller genom att blanda in direkt i substratet. 9

10 För inblandning i substratet kan man även använda sig av en s.k. sporslurry. Den bereder man genom att lägga mogna svampar i en 5 liters hink med vatten. Tillsätt först 1-2 g salt som begränsar bakterietillväxt och inte påverkar sporerna. Därefter tillsätts 50 ml melass vilket stimulerar sporerna att gro. Ta bort svamparna efter 4 h. Låt blandningen stå i h i C. Den här slurryn kan spädas 10 ggr efter 48 timmar. När nu sporerna har börjat att gro måste de blandas med substratet snarast annars dör sporerna. (Stamets, 2000) Insamlade sporer kan också odlas till en ymp vilket gör att den svampen får en bättre start i substratet och koloniseringen går fortare. De första framstegen inom svampodlingtekniken gjordes med ympar av sädeskorn. Ytterligare framsteg gjordes när man började odla på sågspån som har den fördelen att det inte uppfattas som mat av fåglar, sniglar och insekter samt att det sprider sig ännu bättre i substratet. Detaljerade beskrivningar av flera metoder för egen odling av ympmaterial på säd och sågspån finns att läsa i Stamets (2000). Ett annat alternativ är att transplantera mycel från vilda växtplatser. Gräv upp mycel nära fruktkroppen och förvara det fuktigt på en kall och mörk plats så håller det i flera dagar t.o.m. veckor (Stamets, 2000). Däremot ska man undvika att ta mykorrhizamycel eftersom det kan skada huvudkolonien så att den dör. Såren efter grävningen ökar risken för infektion, insektsangrepp och uttorkning. Dessutom är chansen att lyckas mycket mindre med mykorrhiza-bildande svampar. (Stamets, 2000) Fas 2. Ympning Ympning innebär att man blandar sporer eller mycel med substratet. Den bästa tiden att ympa är på våren eftersom mycelet normalt behöver 2-3 månader för att tränga in i träet eller substratet tillräckligt långt för att vara skyddat för kyla och frost. När substratet är färdigbehandlat bör det ympas så fort som möjligt. Storleken på ympen är en viktig faktor för att lyckas. Ympa med minst 1% av substratets vikt (vikt på ymp/ vikt på fuktigt substrat eller färsk ved) (Tuvesson, 1989). En större ymp ger inte högre utbyte men snabbare kolonisering och mindre risk för infektion. Stamets (2000) går så långt att han rekommenderar 20 vikts % för att säkerställa en snabb och säker utväxt av mycelet. Det är också viktigt att fördela ympen så jämt som möjligt i substratet. Figur 9. Några olika sätt att inokulera stockar. (Stamets, 2000) Stockar kan ympas på flera olika sätt (Fig. 9). Borrar man hål ska de fördelas så jämnt som möjligt med cm avstånd mellan hålen och 5 cm mellan raderna. Man kan också såga av kortare bitar, ympa snittytorna och fästa ihop bitarna också eller genom 10

11 att använda motorsåg och såga horizontella skåror (Fig. 9). Hål och skåror ska förslutas eller täckas med tex ympvax. (Stamets, 2000, Holzer, 2004), varmt ostvax (webb, Agroforestry, 2011) eller bivax (webb, sustainblog, 2011). I halmbalar öppnar man hål och sticker in ymparna så jämt som möjligt, därefter försluter man hålet. Genom att försluta eller täcka ymphålen undviker man infektion av andra svampar eller att flugor lägger ägg och ger upphov till larver som skadar mycelet. Vid ympning av kompost och andra material blandas ympen noggrant in i blandningen innan den packas i säckar eller lådor. Gör man en rabatt bottnar man först med behandlat substrat, därefter sprider man ympen jämt fördelat och täcker med fuktigt substrat och slutligen med ogödslad jord. Man kan också sprida eller gräva ner svampar eller svamprester i en miljö som liknar den naturliga och hoppas på att sporer eller mycel börjar växa. (webb, David Spahr, 2011) Efter en vecka brukar man kunna se om mycelet har börjat att växa genom att titta vid ympställena. Vita eller färgade hyfer ska då synas på ytan. Fas 3. Kolonisering- eller genomväxning Under denna fas växer mycelet ut i substratet. Det tar normalt 6-12 månader om substratet är trä, på halm går det fortare. Det är viktigt att hålla koll på fukthalten, täcka om det regnar för mycket och vattna om vädret är torrt. Kontrollera fukthalten genom det enkla handklämmet. Det är också viktigt att hålla koll på temperaturen inne i substratet. En ideal temperatur för de flesta svampar är C, är det kallare tar det längre tid (Holzer (2004), Tuvesson (1989)). Överstiger temperaturen C dör mycelet. Stiger temperaturen kan man kyla genom att vattna med t.ex. spridare. Detta är anledningen till att kompost ska ha brunnit klart och att halmbalar inte ska vara för stora. När mycelet växt ut i hela substratet så att vitt eller färgat ludd syns vid ytan är det dags för nästa fas; fruktkroppsbildning. Fas 4. Fruktkroppsbildning Detta är den känsligaste fasen. Fruktkroppsbildningen är beroende av många faktorer som fukt, temperatur, näringstillgång mm. Vid odling utomhus kan man knappast styra någon av faktorerna som man gör inomhus, men genom att hålla koll under utväxtfasen kan man i alla fall ge bästa möjliga förutsättningar. När substratet är genomväxt ska man skapa bästa förutsättningar för fruktkroppsbildning. Det görs genom att gräva ner substratet en bit i marken, ca 1/3 om det är en stock, och några cm om det är en halmbal. Placera stockar och halmbalar med så stort mellanrum att svampkropparna får plats. En del svampar, framförallt förnasvampar, trivs bäst när det genomvuxna substratet täcks med ett tunt lager av humusrik, ogödslad jord. Håll regelbunden kontroll på odlingen för fruktkroppar kan dyka upp mycket snabbt och bör skördas allt eftersom de är mogna. Om fruktkroppsbildningen inte kommer igång kan det bero på att förhållandena inte varit tillräckligt goda. Ibland kan man väcka en vilande stock genom att prova att blötlägga stockarna och därefter slå på dem med grova pinnar (Holzer, 2004) eller klubbor (Stamets, 2000) för att initiera fruktkroppsbildningen. Detta är en vanlig metod i Japan vid odling av Shiitakesvamp. 11

12 Fas 5. Skörd och avslutning av odlingen Plockning av fruktkroppar görs så fort de är mogna. Skär inte av svamparna utan vrid upp dem för att minska risken för infektion. Man kan vanligen skörda i 1-3 omgångar under cirka 3 månader. Utbytet vid inomhusodling bör ligga på 0,75-1,25 kg färsk svamp av 1 kg torrt substrat vilket motsvarar % biologisk effektivitet (Stamets, 2000). Utomhusodling ger normalt lägre utbyte och odling på stockar ger 0,2-0,4 kg färsk svamp per kg färsk ved (Holzer, 2004). När substratet inte innehåller tillräckligt med näring för ytterligare fruktkroppsbildning eller när odlingen drabbats av för stor infektion är det dags att avsluta odlingen. Substratet har då oftast sjunkit ihop och läggs antingen på en kompost, eller sprids ut som jordförbättringsmedel. Ibland kan då mycel börja växa på den nya platsen. Undvik dock att låta en ny odling komma i kontakt med det gamla substratet för att minska risken för infektion. Skötsel av odlingen Vid utomhusodling krävs inte så mycket skötsel eftersom man inte kan göra så mycket åt vädret. Det är i huvudsak två faktorer som man kan påverka: Fuktigheten Eftersom en jämn tillgång till fukt är en mycket viktig faktor vid svampodling är det bra att hålla koll på nederbörden. Är det lite nederbörd bör man vattna, och tvärtom om det är mycket nederbörd kan det vara bra om man kan täcka odlingen. Skadedjur I trädgården finns det ett antal olika djur som äter svamp. Sniglar räknas som fiende nr 1. Några sätt att minska angreppen förutom att plocka för hand är t. ex att strö järnsulfat runt odlingen eller göra ölfällor som vittjas varje kväll och morgon. Möss och rådjur äter också gärna svamp och även bin kan skada svampar om mycelet inte är täckt av jord. (Stamets, 2000) Skador av små skadedjur som halmkvalster, svampmyggor och svampflugor kan begränsas dels genom värmebehandling av substratet och bortplockning av angripna fruktkroppar. Viktigt att vara noga med att undvika smittohärdar så lämna inga svamprester vid odlingen och spara inte gamla odlingar. Andra svampar kan angripa både mycelet och fruktkropparna. Bästa sättet att minska angreppen är att behandla substratet innan inokulering och se till att den odlade svampen trivs. Det är också viktigt att vara observant på och identifiera fruktkropparna som kommer så att det är den förväntade och inte från någon kontaminant. Exempel på arter Här följer två mer detaljerade beskrivningar på svampar som är bra nybörjarsvampar att odla i sin trädgård. Jag har valt att beskriva en vedsaprotrof (ostronsmussling) och en förnasaprotrof (stolt fjällskivling). Detaljerade uppgifter för övriga svampar i tabell 1 kan hittas i bilaga 2. 12

13 Ostronmussling (Pleurotus ostreatus) Beskrivning Hatten är flat, musselformad och mer eller mindre krusad i kanten hos fullt utväxta exemplar. Hatten är gråblå till gråbrun på ovansidan. Skivorna är vitaktiga, oliklånga och glesa, växer långt nedlöpande på den korta och sidoställda foten som vid basen är styvhårig. Växer ofta tätt tillsammans i stora kolonier så att hattarna delvis täcker varandra. Köttet är vitaktigt med angenäm doft och smak. På tyska kallas ostronskivlingen ibland "kalvköttssvamp", en träffande benämning med tanke på det möra saftiga köttet. Hos äldre exemplar kan köttet vara lite segt, speciellt i foten. Växer i vilt tillstånd Ostronmusslingen växer som saprotrof eller parasit på stubbar och stammar av lövträd. Den har en ovanligt lång säsong och man kan hitta fruktkroppar in i november. Val av plats Välj en plats utan direkt solljus, gärna på lätt fuktig mark. Gräv ner den koloniserade stocken till en tredjedel. Odling Ostronmusslingen kan odlas på alla sorters lövträd. Stocken ger skörd i flera år men den största skörden får man de första två åren. Mjuka vedträd som poppel kan ge skörd redan första hösten, medan hårdare träslag ger skörd först året efter. Å andra sidan kan de ge skörd i upp till 5 år. Genom att välja en blandning av träslag kan man därmed fördela skörden jämnt över flera år vid endast ett ymptillfälle. Tag en stock som är cm lång och ca 40 cm i diameter och blötlägg i en vecka. Såga av en ca 5 cm tjock skiva i stockens ena ände. Borra 1-2 cm stora hål och ca 5 cm djupa jämt fördelat över ytan. Fyll hålen med ymp och täck även ytan. Spika på den avsågade biten och förslut med ympvax eller ostvax. Vattna ordentligt. Ställ stocken i en plastsäck och fyll på med lite vatten. Gör några hål i säcken och placera i 25 C i 6-8 veckor. När stocken är koloniserad ser den ut som om den målats vit. Ta upp säcken och placera den utomhus i C. Efter ytterligare 3-4 veckor bör svamparna vara klara för att skördas. (web, Tynderö svamp, ) Ostronmussling kan även odlas på halmbal, vilket ger större skörd. Mycel Mycel kan köpas på flera ställen på nätet. Det finns ett flertal olika stammar tillgänliga. Se bland annat Svampguiden eller svampodlarnas hemsidor. (ref) Användning Köttet är ganska fast och en del tycker att det påminner om kyckling. Gott att steka, gärna så att ytan blir knaprig men kan även stuvas och användas i grytor, pastasåser mm. Bra att torka och frysa. Forskning har också visat att svampen har hälsobefrämjande egenskaper bl.a. kolesterolsänkande. Man har också påvisat cancerinhiberande effekt hos möss. (Stamets, 2000) 13

14 Stolt fjällskivling (Macrolepiota procera) Beskrivning Svampen är stor, cm hög, ljusbrun, med en hattdiameter på upp till 30 cm. Knopparna är bruna och när svampen blir större spricker det yttersta bruna hyllet och bildar mörkare fjäll mot blek botten. Hatten är först äggformig, därefter klockformig och övergår till utbredd med tydlig puckel.skivorna är urnupna, vita, täta och höga. När svampen är övermogen får skivorna bruna fläckar. Foten är ihålig med trådig konsistens, har ett brunvattrat mönster mot ljusare botten och lökformad fotbas. Ringen är kraftig och fri från foten så den går att dra upp och ner. Köttet är vitt och sprött, men blir segt hos äldre exemplar. Den milda smaken påminner om mandel. Växer i vilt tillstånd Stolt fjällskivling är en förnalevande skogsbrynssvamp. Den växer i gärna i söderläge i gräsmarker och i betade skogsdungar i södra och mellersta Sverige där den är tämligen allmän. Svampen verkar försvinna när betet upphör (Holmberg, 2011). Odling Fjällskivlingen trivs på på välgödslad jord, gärna sandjord. Svampen kan också odlas på champinjonkompost. Fruktkropparna behöver ljus och frisk luft för att utvecklas. När mycelet vuxit ut täcker man med jord, som för champinjoner. Efter täckningen tar det 8-10 veckor innan fruktkropparna visar sig. Temperaturen för fruktkroppsbildning bör vara C. Man kan skörda upp till fyra omgångar. Val av plats Välj en plats med mycket näringsrik jord, tex nära komposten. Luftig jord, eller sandjord, vandrande skugga eller halvskugga. Blanda kompost med torv och köpt mycel eller vilda svamprester (mycel och/eller sporer). Täck med löv eller jord för att behålla fuktigheten. Mycel Svårt att hitta myckel att köpa. Det har funnits ett företag i Sverig som har haft mycel till salu, men inte för närvarande. (pers. komm. Funginova, 2011) Användning Hatten har en underbar smak och kan med fördel stekas hel, med eller utan panering. Stuvad blir den slemmig och inte lika tilltalande. Foten är seg och trådig, men kan användas till t.ex. soppa. Hela svampen passar också bra att torka och mala och använda som smaksättning av bl.a. såser, soppor och grytor. Slutord Min litteraturstudie visar att det är möjligt att anlägga en svampträdgård. Tillgänglig litteratur ger tillräcklig information för att påbörja och genomföra svampodling utomhus med god chans att lyckas. Det finns även en del frågetecken vilket å andra sidan ger stort utrymme för lärande. En odlare ges svängrum att experimentera med olika arter och olika miljövariabler. Det är också fullt möjligt att använda andra arter 14

15 än de som finns tillgängliga i handeln. Det finns dock tre risker att påminna om: - köp eller importera inte okritiskt sporer och mycel från andra länder. En aningslös import av exoter kan skapa ohanterliga problem i inhemska ekosystem. - var försiktig vid odling av barrvedssaprotrofer så att de inte sprider sig till byggnader och andra träkonstruktioner. - iakttag största försiktighet vid odling av föränderlig tofsskivling så att den mycket snarlika gifthättingen inte etablerar sig. Den innehåller amatoxin och är en av de allra giftigaste svamparna som kan orsaka dödsfall. Sammanfattningsvis bedömer jag att svampodling i trädgård är ett område med stora möjligheter. Svampodling har definitivt potential att bli lika populärt som grönsaksodling är idag. Referenser Litteratur Holmberg, P. och Marklund, H. (2011) Nya svampboken (6:e upplagan, 2:a tryckningen). Norstedts. Sverige. Holzer S. (2004) Permaculture. A Practical Guide to Small-Scale, Integrative Farming and Gardening. Chelsea Green Publishing. USA Kerrigan RW. (2005) "Agaricus subrufescens, a cultivated edible and medicinal mushroom, and its synonyms." Mycologia 97 (1): Rodriguez Estrada AE & Royse DJ. (2008) "Pleurotus eryngii and P. nebrodensis: from the wild to commercial production". Mushroom News (2008:2). Stamets P. (2000) Growing gourmet and medicinal mushrooms (3:e rev. upplagan). Ten Speed Press. USA. Tuvesson P&S. (1989) Svampodling till husbehov. Bokskogen, Sverige. Webbsidor David Spahr, mushroom book writer, New England and eastern Canada mushroom-collecting.com/mushroomstrategies.html ( ) De svenska svampodlarna ( )) Föreningen permakultur i Sverige ( ) IP.com, databas för patent och patentansökningar, USA ip.com/sipoen/ ( ) Michael Wood, fd ordförande i Mycological Society of San Fransisco ( ) Sustainablog, Jeff McIntire-Strasburg blog.sustainablog.org/2010/03/growing-shiitake-mushrooms ( ) Terri Marie Beauséjour, fd ordförande i Mycological Society of San Fransisco ( ) Tom Volks, forskare, dep of Biology, Univ of Winsconsin - La Crosse botit.botany.wisc.edu/toms_fungi/morel.html ( ) Tynderö Svamp 15

16 ( ) University of Missouri Center for Agroforestry extension.missouri.edu/explorepdf/agguides/agroforestry/af1010.pdf ( ) 16