Tre problem med anknytning till aktieöverlåtelsens sakrättsliga sida

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Claes Palme Tre problem med anknytning till aktieöverlåtelsens sakrättsliga sida Examensarbete 30 högskolepoäng Handledare Prof. Torsten Sandström Aktiebolagsrätt HT 2010

2 Innehåll SUMMARY 1 SAMMANFATTNING 2 FÖRORD 3 FÖRKORTNINGAR 4 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställning Metod och material Avgränsningar Disposition 6 2 BAKGRUND OCH VISSA BEGREPP Aktiebolaget i svensk rätt Några centrala begrepp Kort sakrättslig historik 8 3 SKYDDET FÖR AKTIEFÖRVÄRVARE I ABL Inledning Aktieboken Aktiebrev Aktieöverlåtelse i kupongbolag Aktieöverlåtelse i avstämningsbolag Godtrosförvärv av aktie 14 4 DEN CENTRALA VÄRDEPAPPERSFÖRVARARENS ANSVAR FÖR SKADA 16 5 AKTIEBREV EJ UTGIVET 23

3 6 FÖRKOMMET AKTIEBREV 30 7 AVSLUTNING 37 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 41 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 43

4 Summary This thesis deals primarily with the impact on right in rem of stock transfer, and the CSD:s liability for damage. The two substantive examples treated in this thesis are first the consequences of a situation when no shares certificates are issued, and secondly a loss of share certificates. Additionally the CSD:s liability for damage according to chapter 7 in LKF will be treated. The thesis sums up with a short review of the Company Law Committee investigation of the shares certificates cancelation and the introduction of a central register of shareholders, and what impact that would have on the issues addressed in this thesis. Today only one company, Euroclear, is authorized by the Swedish Financial Supervisory Authority to act as CSD, with permission to register financial instruments in the securities register, with the civil law effects that follows. The regulations concerning the CSD liability for damage is found under chapter 7 in LKF, under chapter title Compensation. Most important is 7 chapter 2 in which the CSD is enjoined the control responsibility and liability for inaccurate or misleading records in the CSD register. If a shareholder s share certificate has not been issued, the share is still possible to transfer. Two problems may occur; when is the title of the share passed on to the buyer relative the company, and when is the title transferred in relation to third parties? It goes with the relative degree of certainty to connect the transfer of the share right in relation to third parties with the notice to the company, because the legislative history provides some support for this. The passing of the share right in relation to the company can safely be linked with the notification to the company and not to the transaction, mainly because the shareholder otherwise could not maintain any rights against the company. If a share certificate is lost, it is still, according to the law, possible to cancel it. The fact that a document has been canceled according to principles in law means that if the document, contrary to expectation, would be intact, it no longer constitute any evidence or gives the person in possession of the document any rights. A duplicate shareholders certificate may be issued, with the same rights as the lost shareholders certificate. A problem when a certificate is canceled is that the knowledge of who owns the share then face the danger of being lost. It is also an expensive and time-consuming procedure to cancel a shareholders certificate. If the shareholders certificates would be abolished in connection to an establishment of a central shareholders register this problems would disappear, as well as the uncertainty that still exists at share transfers in companies outside the register area where no shareholders certificates are issued. Share transfers in companies within the central register would also enter into a good working system for claims management, 7 chapter LKF. 1

5 Sammanfattning Detta examensarbete behandlar främst de sakrättsliga verkningarna av en aktieöverlåtelse, samt den centrala värdepappersförvararens ansvar för skada. De två sakrättsliga exempel som behandlas i denna uppsats är konsekvenserna av att aktiebrev inte är utgivet i kupongbolag, samt förkommet aktiebrev. Sedan behandlas även den centrala värdepappersförvararens ansvar för skada enligt 7 kap LKF. Uppsatsen avslutas sedan med en kortare genomgång av Aktiebolagskommitténs utredning om aktiebrevens avskaffande och införandet av ett centralt aktieägarregister, och vilka följder detta skulle få för de frågeställningar som behandlats i denna uppsats. Idag finns bara ett företag, Euroclear, som av Finansinspektionen givits tillstånd att verka som central värdepappersförvarare, med behörighet att registrera finansiella instrument i avstämningsregister med de civilrättsliga verkningar som följer därav. Bestämmelserna om central värdepappersförvarares ansvar för skada återfinns i 7 kap LKF, under kapitelrubriken skadestånd. Av störst betydelse är 7 kap 2 där den centrala värdepappersförvararen åläggs ett kontrollansvar och blir skadeståndsskyldig till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett avstämningsregister. Om aktiebrev inte har utgivits i ett kupongbolag kan aktien ändå överlåtas. Två problem kan i så fall uppstå; när har aktierätten övergått till förvärvaren i förhållande till bolaget, och när har aktierätten övergått i förhållande till tredje man? Det går med relativ stor sannolikhet att förlägga aktierättens övergång i förhållande till tredje man till denuntiationen till bolaget, då förarbetena ger ett visst stöd för detta. Aktierättens övergång i förhållande till bolaget kan med stor säkerhet placeras till denuntiationen till bolaget och inte till överlåtelsen, främst därför att aktieförvärvaren annars inte kan få några som helst rättigheter mot bolaget. Om aktiebrev har förkommit kan det dödas enligt dödningslagen. Att en handling genom rätten blivit dödat innebär att om handlingen mot förmodan skulle finnas i behåll, kan dess innehav inte längre utgöra något bevismedel eller grunda någon rätt för den som har handlingen i sin besittning. Ett duplettaktiebrev kan utfärdas, som ger samma rättigheter som det förkomna aktiebrevet. Problem med dödningsinstitutet är att ett förkommet aktiebrev kanske aldrig uppmärksammas, och vetskapen om vem som äger aktien riskerar då att gå förlorad. Det är också en dyr och tidskrävande procedur att döda ett aktiebrev. Om aktiebreven avskaffades och ett centralt aktieägarregister infördes skulle dessa problem försvinna, liksom den osäkerhet som fortfarande finns vid aktieövergång där aktiebrev inte är utfärdade. Aktieöverlåtelse i kupongbolag skulle också komma in i ett väl fungerade system för skadehantering, 7 kap LKF. 2

6 Förord Med denna uppsats sätter jag punkt för mina studier på Juris Kandidatprogrammet i Lund. Jag vill tacka mamma och pappa samt min handledare Professor Torsten Sandström för värdefulla kommentarer och tips under arbetets gång. Claes Palme Lund, december

7 Förkortningar ABL Aktiebolagslag (2005:551) Dödningslagen Euroclear HD LKF NJA PRV SkbrL SOU VPC Lag (1927:85) om dödande av förkommen handling Euroclear Sweden AB Högsta Domstolen Lag (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument Nytt Juridiskt Arkiv, avdelning I Patent- och Registreringsverket Lag (1936:81) om skuldebrev Statens Offentliga Utredningar Värdepapperscentralen 4

8 1 Inledning 1.1 Bakgrund Bland de rättsliga problem som kan uppkomma vid en aktieöverlåtelse går det att urskilja tre grupper. För det första finns de regler som berör förhållandet mellan aktieöverlåtare och aktieförvärvare, det vill säga de obligationsrättsliga reglerna. Vidare finns frågorna om aktieförvärvarens relationer till vissa tredje män, till exempel aktieöverlåtarens borgenärer eller utomstående som säger sig vara rättmätig ägare till aktien. Detta är den sakrättsliga biten. Och till sist finns de frågor som berör aktieförvärvares rätt att såsom bolagsman inträda i bolaget och där utöva sin aktierätt 1. Min uppsats skall främst behandla de sakrättsliga verkningarna av en aktieöverlåtelse. De sakrättsliga konsekvenserna av en aktieöverlåtelse går i sin tur att dela upp i två undergrupper. Dels finns de tvister som består av att en utomstående hävdar bättre rätt till aktierna, och den andra gruppen består av krav från överlåtarens borgenärer. Anledningen till min ovan nämnda begränsning till de sakrättsliga verkningarna av en aktieöverlåtelse är främst att denna grupp erbjuder en del juridiskt intressanta frågor som kan uppstå i och med att rättsskyddet främst knyts till traditionen av aktiebrevet. Exempel på sådana frågor är aktieöverlåtelse då inget aktiebrev har utgivits av bolaget, samt konsekvenser av att aktiebrevet har gått förlorat. Det skall till sist även nämnas att denna grupp av sakrättsliga konsekvenser av en aktieöverlåtelse inte är typisk aktierättslig; frågor av detta slag kan även uppstå vid övergång av andra slags rättigheter än aktier och aktiebrev. Men fokus i uppsatsen kommer att ligga på aktiebolagsrätten, och då särskilt kupongbolagen. 1.2 Syfte och frågeställning Detta examensarbete skall främst behandla de sakrättsliga aspekterna av en aktieöverlåtelse, och då närmare bestämt de konflikter som kan uppstå mellan aktieförvärvare och tredje man. Men även konflikter mellan aktieförvärvare och central värdepappersförvarare kommer att behandlas. Mina tre frågeställningar är därför; Den centrala värdepappersförvararens ansvar för skada Konsekvenser av att aktiebrev inte har utgivits i kupongbolag Förkommet aktiebrev 1 Curt Olsson, Aktieförvärvares rätt i förhållande till bolaget, (Helsingfors: Nylands Tryckeri Aktiebolag, 1949), sid

9 1.3 Metod och material I arbetet med denna uppsats har traditionell juridisk metod använts, där lagtext, förarbeten, doktrin och praxis studerats. Även äldre doktrin och rättspraxis har i stor grad använts, eftersom denna fortfarande spelar en viss roll för aktiebolagsrätten. Äldre rättskällor har i synnerhet kunnat användas för förståelse av dödningslagen, då endast mindre ändringar av denna lag har gjorts sedan dess tillkomst Avgränsningar I denna uppsats skall främst aktieförvärvarens ställning till tredje man, och till viss del även aktiebolaget behandlas. Obligationsrättsliga frågor som endast rör förhållandet mellan en överlåtare och förvärvare av en aktie kommer endast att behandlas i anslutning till den centrala värdepappersförvararens ansvar för skada. Därför kommer inte köplagens betydelse vid tvister mellan en köpare och säljare av en aktie att behandlas med ett undantag, köplagens definition av indirekt skada. Inskränkningar i rätten att förfoga över aktie, till exempel möjligheterna att begränsa en aktieägares rätt att avyttra en aktie kommer endast behandlas översiktligt. Följaktligen kommer inte samtyckesklausuler, hembudsförbehåll samt liknande omsättningsförbehåll att diskuteras vidare. Omvänt kommer inte heller budplikt att behandlas. 1.5 Disposition Uppsatsens andra kapitel ger en översiktlig bild av aktiebolagsrättens och sakrättens framväxt i svensk rätt. Även vissa begrepp förklaras. I tredje kapitlet gås gällande rätt avseende aktieöverlåtelse, aktiebok och aktiebrev igenom. I det fjärde till sjätte kapitlet behandlas mina tre frågeställningar. Uppsatsen avslutas med ett sammanfattande kapitel där de förslag som finns på att avskaffa aktiebreven och inrätta ett centralt aktieägarregister kort gås igenom och kommenteras. 6

10 2 Bakgrund och vissa begrepp 2.1 Aktiebolaget i svensk rätt År 1848 tillkom den första lagen om aktiebolag i svensk rätt. Lagen hade endast 15 paragrafer men uppvisade ändå redan nu vissa likheter med dagens ABL såsom val av styrelse 2. År 1895 tillkom nästa ABL. Antalet paragrafer var 81 och det är nu som krav på bolagets minsta aktiekapital, bolagsstämma och revisorer tillkommer års ABL ses som Sveriges första moderna aktiebolagslag, och huvudlinjerna i lagen syns än idag års lag om aktiebolag har sedan följts av 1910, 1944, 1975 och 2005 års ABL. 2.2 Några centrala begrepp Aktiebolagen kan systematiseras på olika sätt. Betydelse för denna framställning har de skillnader som finns mellan privata och publika bolag, samt kupongbolag och avstämningsbolag. Aktiemarknadsbolag skall också kort nämnas. I ett avstämningsbolag har det i bolagsordningen införts ett förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Detta kallas för avstämningsförbehåll och föreskrivs i 1 kap 10 ABL. Av LKF framgår att aktiebrev inte får utfärdas i avstämningsbolag. Istället för den centrala väderpappersförvararen datoriserade avstämingsregister och aktiebok för avstämningsbolagen. Alla aktiebolag kan bli avstämningsbolag genom att införa en avstämningsklausul i bolagsordningen och sluta avtal med en central värdepappersförvarare. I kupongbolag finns ingen avstämningsklausul i bolagsordningen, utan istället kan tillämpas en manuell aktiehantering tillämpas. Aktieägare i bolaget har rätt att kräva att aktiebrev utfärdas för hans eller hennes aktier, 6 kap 1 ABL. De allra flesta aktiebolag är idag kupongbolag. Namnet kommer från att det tidigare fanns ett ark kuponger knutna till aktiebrevet. Viktigt att tillägga är att lagen inte använder ordet kupongbolag utan endast bolag som inte är avstämningsbolag. I dagligt bruk, samt även i förarbeten, är dock ordet kupongbolag ett etablerat namn för de bolag som inte har ett avstämningsförbehåll i sin bolagsordning. Ett privat aktiebolag får inte sprida aktier, teckningsrätter, skuldebrev eller teckningsoptioner genom annonsering. Det är inte heller tillåtet att på annat sätt erbjuda fler än 200 personer rätt att teckna aktier, 1 kap 7 ABL. 2 Torsten Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, (Stockholm: Norstedts Juridik AB, andra upplagan, 2007), sid Sandström, sid 47. 7

11 Aktierna i ett privat aktiebolag får inte heller bli föremål för handel på en reglerad marknad, 1 kap 8 ABL. Ett publikt aktiebolag kännetecknas av att det har rätt att erbjuda sina aktier på den öppna marknaden. Ett publikt aktiekapital skall ha ett aktiekapital på minst kronor, till skillnad mot det privata som skall ha ett aktiekapital om minst kronor, 1 kap 14 ABL. Det finns en rad andra skillnader mellan publika och privata bolag, och oftast är särreglerna placerade separat i slutet av lagens kapitel. Ett publikt bolag kan dock alltid kännas igen genom att företagsnamnet ska åtföljas av (publ) i bolagsordningen, om det inte redan framgår av företagsnamnet att aktiebolaget är publikt. De publika aktiebolag som är noterade på Stockholmsbörsen kallas i viss speciallagstiftning också för aktiemarknadsbolag. Endast ett publikt bolag med ett avstämningsförbehåll i bolagsordningen kan bli ett aktiemarknadsbolag. 2.3 Kort sakrättslig historik Kravet på tradition för rättsskydd infördes i svensk rätt genom lösöresköpsförordningen år År 1977 döptes dennas lag om till lösöresköplagen. Traditionsprincipen har fått stor principiell betydelse inom svensk rätt. Av särskild betydelse för detta arbete är att traditionsprincipen har lagts till grund för denuntiationskravet i 31 Skuldebrevslagen. Ändamålet med traditionsprincipen är enligt Håstad inte helt entydigt. Eftersom traditionen kan ersättas med registrering enligt lösöresköplagen, kan det antas att det ursprungliga syftet var att traditionen skulle ge publicitet åt överlåtelsen för att därigenom antingen undanröja ett vilseledande intryck på kreditgivare att lösöret fortfarande ägdes av överlåtaren, eller ett falskt påstående att lösöret överlåtits värdelöst vid exekution. Införandet av denuntiationskravet i 31 Skuldebrevslagen motiverades med att om man efterger varje krav på att överlåtelsen skall kunna kontrolleras även av utomstående, så öppnar sig en alltför lätt väg att genom helt ihopdiktade, eller till sin tidpunkt oriktigt angivna överlåtelser bedra borgenärerna. Då en enkel fordran inte kan traderas, valdes istället underrättelse till gäldenären som sakrättsligt moment. Det framhölls att en denuntiation fyller det syfte som ifråga om löpande skuldebrev och lösören ligger till grund för traditionskravet: den faktiska möjligheten att förfoga över den tillgång det gäller överflyttas genom åtgärden från överlåtaren till förvärvaren. Håstad menar att traditionsprincipen snart 200 år efter dess införande fortfarande leder till många tvister på grund av oklarhet om principens närmare innebörd. Håstad menar att omsättningsköpare i praktiskt taget alla andra länder än i Sverige kan få skydd mot köparens borgenärer utan vare sig tradition eller registrering, antingen genom ett bindande vanligt köpeavtal, eller genom ett sådant avtal kombinerat med en särskild överenskommelse att äganderätten skall gå över till köparen. Det förefaller 8

12 således enligt Håstad som om man i de allra flesta andra länder anser att undandragandeproblematiken kan bemästras med andra medel än ett traditionskrav. Håstad går så långt att han menar att det finns övertygande skäl för att avskaffa traditionsprincipen. Traditionskravet bör i så fall inte avskaffas genom en praxisändring. Detta dels eftersom principen framgår av lag, och dels för att den har en sådan grundläggande betydelse att oklarhet skulle uppkomma om konsekvenserna i andra sammanhang av ett avskaffande, vilket inte låter sig utredas i en dom 4. I skrivande stund gäller dock traditionsprincipen fortfarande, och det finns inget som tyder på att den kommer att avskaffas i en nära framtid. 4 Torgny Håstads tillägg i NJA 2008 sid

13 3 Skyddet för aktieförvärvare i ABL 3.1 Inledning Aktien är ytterst en andelsrätt i den förmögenhetsmassa som aktiebolaget utgör. Varje aktie representerar följaktligen en bestämd kvotdel av bolaget. Beloppet som denna andel representerar benämns i ABL som aktiens kvotvärde. Kvotvärdet beräknas genom att aktiekapitalet divideras med antalet aktier i bolaget enligt 1 kap 6 ABL. Eftersom det inte finns några regler som bestämmer det antal aktier ett bolag måste ha, räcker det i teorin med att bolaget har en enda aktie, representerande hela aktiekapitalet. Detta är emellertid en problematisk lösning då bolagsordningen måste ändras så snart ytterligare aktieägare skall tillkomma. Därför brukar aktiebolag i allmänhet ha ett så stort antal aktier från början att det går att lösa de kombinationer av delägarskap i bolaget, som kan bli aktuella under överskådlig tid 5. Det finns två parallella regelsystem avseende tekniken för överlåtelse av aktier och registrering av ägare till aktier. Det ena regelsystemet gäller för kupongbolag som oftast har ett litet eller måttligt antal aktieägare. Det andra regelsystemet gäller för avstämningsbolag, som oftast ett större antal aktieägare. I det följande behandlas först aktieboken och aktiebrev översiktligt. Sedan gås det traditionella regelsystemet för kupongbolag rörande överlåtelse av aktier och registrering av aktieägare igenom. Därefter behandlas de speciella regler som gäller för avstämningsbolag. 3.2 Aktieboken Aktieboken är en förteckning över bolagets aktier och deras ägare, 5 kap 1 ABL. I avstämningsbolag skall aktieboken föras i automatiserad form. I kupongbolagen får aktieboken även föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem, 5 kap 2 ABL. Skillnaderna sammanhänger med att börsbolagen övergått till papperslösa aktier och hanteringen av dessa (genom avstämningsregistret) och aktieboken överlämnats till Euroclear. Reglerna om rättsverkan av införing i aktieboken är i stort sett gemensam för de båda typerna av bolag 6. Aktieboken utgör grunden för att en ägare gentemot bolaget skall ha rätt att utöva de rättigheter som tillkommer en aktieägare, 4 kap 37 ABL. Det viktigaste undantaget är att ägare i kupongbolag som kan uppvisa ett aktiebrev även får ta emot vinstutdelning även om han inte är införd i aktieboken, 4 kap 38 2 st 3 p ABL. Aktiens förvaltningsbefogenheter följer däremot alltid med införing i aktieboken. 5 Rolf Skog, Rodhes aktiebolagsrätt, (Stockholm: Norstedts Juridik, 2006), sid Sandström, sid

14 I kupongbolag är det styrelsen som är ansvarig för att sköta aktieboken, 5 kap 7 ABL. Detta innebär att det är styrelsens uppgift att se till att aktiebok upprättas i samband med bolagets bildande, och att aktieboken därefter hålls uppdaterad vid inrapportering av aktieöverlåtelser, 5 kap 9 ABL. I kupongbolag räcker det med ett enkelt dokument av något slag där ägarna presenteras i den ordning aktierna är numrerade. I avstämningsbolag måste aktieboken enligt 5 kap 2 ABL föras i automatiserad (datoriserad) form. Den disponeras då helt efter ägarna, och innehaven slås ihop, 5 kap 11 ABL. Detta eftersom aktierna i avstämningsbolag saknar nummer. Aktieboken i kupongbolag är offentlig, 5 kap 10 ABL. I avstämningsbolag kan en utskrift begäras för alla aktieägare som äger mer än 500 aktier i bolaget. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget skall dock dennes aktieinnehav alltid redovisas, 5 kap 19 ABL. Till sist finns det ett straffansvar för den som underlåter att föra aktiebok, 30 kap 1 2 st 2 p ABL. 3.3 Aktiebrev I ett led att bestämma aktien som rättslig företeelse har vi uppmärksammat begreppen kupong- respektive avstämningsbolag. De flesta små och medelstora bolag i Sverige är kupongbolag där tanken är att andelsrätten skall gestaltas av ett skriftligt dokument med tillhörande ark av kuponger som skall lämnas in för erhållande av den eventuella vinstutdelning som bolaget beslutat om. Detta dokument kallas aktiebrevet 7. 6 kap 2 ABL stadgar att aktierna i kupongbolag skall vara individualiserade och numrerade. Aktiebreven kan härledas till aktieboken som skall upprättas så snart bolaget har bildats. I aktieboken skall sedan aktierna upptas i nummerföljd. Aktiebrev kan sedan lämnas ut till bolagets första ägare, varefter bolaget skall anteckna både på aktiebrevet och i aktieboken vem denne är 8. I ett kupongbolag behöver aktiebrev bara lämnas ut till de aktieägare som kräver det, och om ingen aktieägare gör det, behöver inga aktiebrev utges. Aktiebrev får endast utlämnas till den som är införd i aktieboken. Som tidigare nämnt så får aktiebrev inte utges i avstämningsbolag, 6 kap 10 ABL. Styrelsen är som tidigare nämnt i princip skyldig att kunna uppvisa en aktuell aktiebok. Men styrelsen får ändå inte på eget initiativ i aktieboken anteckna att aktie övergått till annan. Detta ger en möjlighet för en aktieägare att behålla sin anonymitet genom att avstå från att anmäla sig för registrering i aktieboken. Som vi har sett kan oregistrerade aktieägare mot företeende av utdelningskupong eller aktiebrev lyfta utdelning, även om denne inte kan utöva rösträtt på bolagsstämman utan att låta sig inregistreras i aktieboken. 7 Sandström, sid SOU 2001:1 del II Ny aktiebolagslag, bilagan aktieägarregister, sid

15 3.4 Aktieöverlåtelse i kupongbolag Ägarväxling i kupongbolag sker oftast genom förhandlat köp, där överenskommelsen uttrycks i ett överlåtelsekontrakt och aktiebreven överlämnas från säljaren till köparen 9. Men aktie kan även förvärvas genom bodelning och arvskifte. Vill aktieägare i kupongbolag överlåta sin aktie, går det rent praktiskt till så att denne skriver under en överlåtelseförklaring på aktiebrevet. Aktieägaren behöver inte ange till vem överlåtelsen sker. Anges inte förvärvarens namn benämns detta in blanco överlåtelse, och den nya aktieägaren kan överlåta aktiebrevet vidare utan särskild överlåtelseförklaring på aktiebrevet. För att en aktieägare som förvärvat en aktie in blanco ska kunna utöva sin rösträtt på bolagsstämman, måste han fylla i den tidigare nämnda överlåtelseförklaringen med sitt namn, och därefter låta anteckna sig i aktieboken. När denne i sin tur vill överlåta aktien vidare måste han skriva under en överlåtelseförklaring på aktiebrevet. I överlåtelseförklaringen kan antingen förvärvarens namn anges, eller lämnas öppet 10. Styrelsen har enligt 5 kap 9 ABL en skyldighet att genast efter anmälan av aktieägare föra in förvärv och andra förändringar i aktieboken. En aktieförvärvare måste inför styrelsen styrka sitt förvärv innan denne kan införas i aktieboken. Detta sker i de flesta fall genom att aktieförvärvaren uppvisar aktiebrevet, som då skall innehålla en sammanhängande kedja av överlåtelser, som angivits ovan. Kan aktieförvärvare inte uppvisa sådan legitimation måste denne lägga fram bevis där kedjan brister, till exempel bouppteckning eller arvskifte 11. Det sakrättsliga skyddet för en aktieförvärvare i ett kupongbolag är främst knutet till traditionen av aktiebrevet. Lag (1986:796) om godtrosförvärv av aktie är inte tillämplig på aktier enligt dess första paragraf. Istället hänvisar 6 kap 8 ABL till reglerna i 13 och 14 i SkbrL. Paragraf 14 och 22 i SkbrL föreskriver att skuldebrevets överlämnande från överlåtarens hand till förvärvaren skall vara avgörande. 3.5 Aktieöverlåtelse i avstämningsbolag Avseende avstämningsbolag finns ett särskilt system av regler som innefattar både aktiebrev och aktiebok. Bestämmelserna kring detta finns främst i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, LKF. Lagen skall tillämpas på alla avstämningsbolag. Grundläggande för avstämningsbolag är att det inte finns några aktiebrev som är bärare av andelsrätten, liksom det inte heller finns några emissionsbevis eller utdelningskuponger. Istället baseras de nyss nämnda rättigheterna i ett för ändamålet särskilt inrättat avstämningsregister. Avstämningsregistret sköts 9 Sandström, sid SOU 2001:1 del II, sid SOU 2001:1 del II, sid

16 av en så kallad central värdepappersförvarare med behörighet att kontoföra finansiella instrument. Hittills har auktorisation för att verka som central värdepappersförvarare endast lämnats till Euroclear Sweden AB ( Euroclear ). Euroclear hette fram till den 1 februari 2009 VPC AB 12. VPC AB skapades i sin tur för att administrera det nya, frivilliga systemet, som skapades 1970 och innebar förändringar i aktiehanteringen. Bland annat avskaffades utdelningskupongerna, och rätten till utdelning knöts istället till registrering i aktieboken. Bolag som tillämpade denna nya form av aktiehantering benämndes avstämningsbolag. VPC:s uppgifter var att för de bolag som anslutit sig till systemet föra aktiebok samt distribuera aktiebrev, emissionsbevis, utdelningsbelopp samt annat material som aktiebolagen önskade tillsända sina aktieägare. VPC AB ägdes av staten och de svenska fondkommissionärerna gemensamt 13. År 1989 togs beslut genom införandet av kontolagen om att införa ett system som innebar att aktiebreven avskaffades i avstämningsbolag. Istället skulle rättsverkningarna knutas till registrering på konto hos VPC 14. Alla aktiebolag kan bli avstämningsbolag, det finns ingen storleksgräns nedåt. Bolag vilkas aktier är registrerade på Stockholmsbörsen är skyldiga att vara avstämningsbolag. Totalt finns det drygt tusen avstämningsbolag i Sverige. Ett aktiebolag blir avstämningsbolag genom att i bolagsordningen ta in en bestämmelse om detta, 1 kap 10 ABL. Bolaget väljer sedan en central värdepappersförvarare som det vill använda sig av (i skrivande stund bara Euroclear), och ingår ett avtal med den centrala värdepappersförvararen som upprättar ett avstämningsregister för bolaget. Registret förs med hjälp av dator och består av avstämningskonton för bolagets aktieägare. Parallellt med avstämningsregistret förs bolagets aktiebok av den centrala värdepappersförvararen. De allra flesta aktietransaktioner i Sverige rör avstämningsbolag och sker genom en aktiebörs. Detta benämns börsköp av aktie 15. Köparen och säljaren av aktien träffas inte fysiskt, utan köp- och säljorderna förmedlas av deras mellanhänder till ett datoriserat system där avslut och säljorder matchas mot varandra till ett pris som representerar aktiens aktuella marknadsvärde. Men handel i avstämningsbolag kan också oftast om det är fråga om en större post aktier, till exempel röstmajoriteten ske via förhandlat köp där pris och andra villkor bestäms av parterna individuellt 16. För att sakrättsligt skydd skall erhållas för den som förvärvar aktier i ett avstämningsbolag måste anmälan av förvärvet ske till bolagets centrala värdepappersförvarare. Detta görs normalt i samband med ett köpuppdrag till en bank eller fondkommissionär som i egenskap av kontoförande institut 12 Euroclears hemsida, hämtat SOU 2001:1 del II, sid SOU 2001:1 del II, sid Sandström, sid Sandström, sid

17 har givits en rättighet av den centrala värdepappersförvararen att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregistret, 1 kap 3 LKF. Euroclear för således ytterst avstämningsregister för alla avstämningsbolag, men en aktieägare kan fortfarande välja att göra sina aktieaffärer genom vilket värdepappersinstitut som helst. De flesta värdepappersinstitut är dock kontoförande institut hos Euroclear 17. Den ovan beskrivna legalt reglerade kontoföringen via den centrala värdepappersförvararen medför som nämnt sakrättsligt skydd till förmån på den på avstämningskontot registrerade rättighetsägaren. Rättighetsägaren är normalt densamma som ägaren men kan också vara en förvaltare eller en panthavare 18. Det är den centrala värdepappersförvararens uppgift att utbetala utdelning till den som är registrerad som ägare i aktieboken. Registreringsförhållandena utgår från en viss bestämd dag, kallad avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen för nästa årsstämma, 18 kap 3 ABL. Avstämningen av aktieboken har därför en central betydelse för aktieägarens rättsställning. Således har också lagstiftaren valt att införa beteckningen avstämningsbolag för de bolag som tillämpar det nu beskrivna systemet för registrering av aktier Godtrosförvärv av aktie Som vi har sett medför förekomsten av aktiebrev respektive papperslösa aktier att det finns två parallella sakrättsliga regelsystem för aktieöverlåtelser; ett för kupongbolag och ett för avstämningsbolag. Även om reglerna i grunden är desamma är skillnaden att rättsskyddet knutits till traditionen av aktiebrevet respektive registreringen i VPC:s avstämningsregister. Det går att urskilja ett antal konflikter som kan uppstå mellan aktieförvärvare och tredje man. Sandström menar att det finns två huvudgrupper av sakrättsliga tvister. Den ena berör krav från en utomstående som hävdar bättre rätt till aktierna än förvärvaren. Under denna grupp faller även dubbelöverlåtelse (tvesala) där en aktie överlåtits till två personer (var för sig), vilka sedan tvistar om vem av dem som har rätt till aktien. Den andra gruppen berör krav från överlåtarens borgenärer som hävdar att aktien fortfarande tillhör säljaren eller dennes konkursbo 20. För tvister i kupongbolag där tredje man hävdar bättre rätt till aktien finns som tidigare nämnt de bestämmelser som reglerar hur sådana tvister skall lösas i 13 och 14 lagen (1936:81) om skuldebrev genom en hänvisning från 6 kap 8 ABL. Aktiebrev är alltid ställt till viss man. I de situationer som här berörs skall aktiebrevet behandlas på samma sätt som ett skuldebrev som är ställt till viss man eller order. Reglerna i 17 Skog, sid Catarina af Sandeberg och Robert Sevenius (red), Börsrätt, (Pozkal, Polen: Studentlitteratur, 2007) sid Skog, sid Sandström, sid

18 skuldebrevslagen ställer upp fyra krav för att en förvärvare av aktiebrev skall skyddas från äganderättsanspråk från tidigare ägare, och följaktligen göra ett godtrosförvärv om; 1. den som överlåter aktiebrevet vid överlåtelsen haft det i sin besittning samt, 2. kan åberopa en sammanhängande skriftlig överlåtelsekedja som leder till honom, 3. att aktiebrevet därefter kommit i förvärvarens besittning samt, 4. förvärvaren då varken visste att den som överlät aktiebrevet saknade rätt att göra det eller åsidosatte den aktsamhet som han efter omständigheterna bort iakttagit. Det saknar betydelse om aktiebrevet är ställt in blanco eller är ställt till innehavaren. Vidare finns det ingen skyldighet för förvärvaren att undersöka om tidigare överlåtelser är äkta eller giltiga, om inte omständigheterna föranleder en sådan särskild kontroll. I ABL har till skillnad mot skuldebrevslagens bestämmelser införts en lättnad i kravet på att överlåtaren skall kunna åberopa en sammanhängande skriftlig överlåtelsekedja. Det är istället tillräckligt att bolaget ifråga antecknat på aktiebrevet att överlåtaren är införd som ägare i aktieboken, 6 kap 8 ABL. Om detta är fallet och övriga förutsättningar är uppfyllda har förvärvaren gjort ett godtrosförvärv. De ovan redovisade reglerna gäller även vid tvesala 21. Gällande det skydd en aktieförvärvare åtnjuter i förhållande till överlåtarens borgenärer hänvisar ABL till 22 Skuldebrevslagen. Paragrafen föreskriver att en överlåtelse inte är gällande mot överlåtarens borgenärer med mindre än att förvärvaren fått aktiebrevet i sin besittning. Sammanfattningsvis kan konstateras att tradition av aktiebrevet är ett grundläggande krav för att aktieförvärvare i kupongbolag skall kunna få sakrättsligt skydd. Vid aktieöverlåtelse i avstämningsbolag är reglerna om förvärvararens sakrättsliga skydd knutet till registreringen i avstämningsregistret, 6 kap 2-4 LKF. Den formella legitimationen har här ersatts med en prövning om överlåtaren är införd som ägare i avstämningsregistret, samt om det finns en viljeyttring som går ut på att aktien skall överlåtas till förvärvaren. Denna prövning sker som bekant av en utomstående part, till exempelvis genom att säljarens bank registrerar aktieöverlåtelsen på överlåtarens respektive förvärvarens avstämningskonton. Kravet på att förvärvaren skall vara i god tro får liten betydelse eftersom parterna vid denna typ av aktieaffärer normalt är okända för varandra SOU 2001:1 del II, sid Sandström, sid

19 4 Den centrala värdepappersförvararens ansvar för skada I och med att aktiekontolagen upphävdes 1999 och ersattes med lag (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument avskaffades VPC:s monopol på kontoföring av finansiella instrument. Efter auktorisation av Finansinspektionen kan nu svenska aktiebolag få auktorisation som central värdepappersförvarare, med behörighet att registrera finansiella instrument i avstämningsregister med de civilrättsliga verkningar som följer därav. En förutsättning är att företaget kan bedriva verksamheten så att den tillgodoser högt ställda krav på säkerhet och effektivitet och även upprätthåller allmänhetens förtroende för kontoföringen. Centrala värdepappersförvarare står under tillsyn av finansinspektionen 23. Som tidigare nämnt är Euroclear Sweden AB, ( Euroclear ) tidigare VPC AB, fortfarande det enda bolag som av Finansinspektionen fått tillstånd att verka som central värdepappersförvarare. Bestämmelserna om central värdepappersförvarares ansvar för skada återfinns i 7 kap, 1-6 LKF under kapitelrubriken skadestånd. Det ska tilläggas att denna framställning bortser från bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd då personuppgifter behandlas i strid med den lagen, vilket 7 kap 2 LKF hänvisar till. Anledningen till detta är min målsättning att fokusera på de traditionellt skadeståndsgrundande handlingarna den centrala värdepappersförvararen, eller kontoförande institut, kan göra sig skyldig till. Ansvar för skada enligt äldre rätt I motiven till aktiekontolagen sågs det som en avgörande förutsättning för att ett kontobaserat system skulle godtas att den enskilde fick fullgoda garantier för att hållas skadelös vid eventuella förluster som kunde uppkomma till följd av det nya systemet. Detta skulle gälla även i sådana fall där skadan inte kunde härledas tillbaka till oaktsamhet av någon funktionär. Därför infördes en strikt skadeståndsskyldighet för VPC. Eftersom rättighetsinnehavare omöjligt kunde skydda sig genom besittning av till exempel aktiebrev i det nya kontosystemet, medförde det att denna stränga syn på skadeståndsskyldigheten ansågs även omfatta rättsförluster vid godtrosförvärv. Med de ändringar i aktiekontolagen som gjordes år 1996 inskränktes ersättningsskyldigheten vid godtrosförvärv till de fall där någon förlorat sin aktierätt till följd av att överlåtelsehandlingen förfalskats. Inskränkningen motiverades med att den osäkerhet som förelåg vid övergången till ett nytt system inte längre existerade. En annan orsak som också nämndes var att antalet aktörer nu var betydligt fler och att ersättningsbeloppen skulle kunna 23 Proposition 1997/98:160 Kontoföring av finansiella instrument och kostnadsinformation till fondandelsägare, sid

20 bli betydligt större än vid aktiekontolagens tillkomst. I de fall där överlåtelsehandlingen var förfalskad ansågs däremot ett kontobaserat system vara mera riskfyllt än ett pappersbaserat. Detta på grund av att den rätte ägaren till dematerialiserade finansiella instrument saknar möjligheten att skydda sig genom besittning av instrumenten. På grund av omsättningsintresset behölls därför VPC:s ersättningsskyldighet i dessa situationer 24. Det hävdades (enligt min mening med rätta) att bestämmelsen om förfalskad överlåtelsehandling i aktiekontolagen var onödig och den därför borde tas bort vid tillkomsten av LKF. I det kontobaserade systemet borde det nämligen inte vara möjligt att med hjälp av en förfalskad överlåtelsehandling få tillgång till annans finansiella instrument. Normalt sett finns det inte ens någon överlåtelsehandling. För att finansiella instrument av någon annan än den rätte ägaren skall kunna föras över till annat konto borde det normalt krävas tillgång till kontohavarens legitimation eller, vid handel via nätmäklare, inloggningsuppgifter. Det skulle i så fall snarare vara att jämföra med fall där någon obehörigen förfogar över annans bankkonto. Lagstiftaren såg dock inte någon anledning att frångå de aktuella ändringarna gällande förfalskad överlåtelsehandling som gjordes vid ändringarna i aktiekontolagen år Däremot kunde lagstiftaren ändå tänka sig att ta bort den på grund av att den saknar betydelse. Om någon genomför en överföring av finansiella instrument från annans konto med stöd av förfalskad legitimation eller obehörigt åtkomna inloggningsuppgifter borde det nämligen normalt lösas med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Det kan emellertid enligt lagstiftaren uppkomma situationer där en förfalskad överlåtelsehandling får betydelse. Lagstiftaren var därför inte beredd att ta bort bestämmelsen om ersättningsskyldighet vid förfalskad överlåtelsehandling. Bestämmelsen ändrades dock så att den är tillämplig även när en äkta överlåtelsehandling ligger till grund för det senare förvärvet, men överlåtaren, eller en tidigare överlåtare, grundat sitt förvärv på en falsk överlåtelsehandling 25. Ansvar för skada enligt 7 kap LKF Huvudregeln i 7 kap LKF, där reglerna för skada finns, är dess 2 paragraf. Enligt denna paragraf är central värdepappershanterare skadeståndsskyldig för skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett avstämningsregister, eller genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register. Denna bestämmelse fördes i stort sett oförändrad över från aktiekontolagen till LKF. Detta benämns i förarbetena som VPC:s kontrollansvar 26. Vilka uppgifter som ingår i avstämningsregistret regleras noga i 4 och 5 kap LKF. Om däremot kontohavaren själv gör fel, eller om en börsmedlem i samband med anmälan för registrering på konto eller orderläggning begår ett misstag, till exempel genom att uppge felaktigt antal eller felaktig sort av visst värdepapper, och detta sedan leder till registrering som inte överensstämmer med kundens 24 Proposition 1997/98:160, sid Proposition 1997/98:160, sid Proposition 1997/98:160, sid

21 uppdrag, så omfattas detta inte av Euroclears kontrollansvar. Detta gäller dock inom rimliga gränser, till exempel borde det ligga inom Euroclears kontrollansvar att en kontohavare inta kan sälja värdepapper han inte innehar (undantaget blankning). För alla fel eller misstag som begås och inte omfattas av kontrollansvaret, kommer troligen ersättningsfrågorna att lösas enligt vanliga skadeståndsrättsliga principer där skadeståndsanspråk får riktas mot kontoförande institut eller mäklare 27. I motiven angående bestämmelsen till aktiekontolagen uttalades att regeln blir tillämplig om en anmälan på grund av tekniskt fel inte blir registrerad. Detsamma gäller om en anmälan blir registrerad försent och detta leder till skada. Med vad som ska förstås som dröjsmål menas i förarbetena till LKF att det bör normalt krävas att anmälningar registreras omedelbart. Särskilda omständigheter kan dock motivera ett visst undantag med registreringen. En sådan omständighet kan enligt förarbetena vara att en ovanligt stor mängd ärenden skall registreras och det därför i praktiken blir omöjligt att uppfylla omedelbarhetskravet. Även med en lagstiftning som föreskriver att registreringen skall ske genast bör det vara möjligt att vänta med registrering till dess att det är praktiskt genomförbart. Vidare uppkommer frågan om vilka som är ersättningsberättigade enligt 7 kap 2 LKF. Propositionen till LKF tar återigen upp motiven till aktiekontolagen och pekar på att det där menades ägaren av ett finansiellt instrument, med vilket bör jämställas panthavare och den till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller. Men som bestämmelsen i kontolagen var formulerad skyddade den även emittenter och möjligen även VPC, om VPC skulle drabbas av en skada som är hänförlig till kontoförande institut. 7 kap 2 skall uttryckligen begränsa den ersättningsberättigade kretsen på detta sätt 28. En förvaltare som drabbas av skada till följd av fel i avstämningsregistret kan inte grunda något ersättningsansvar med åberopande av den aktuella paragrafen. Istället får ersättningsfrågor mellan central värdepappersförvarare och förvaltare lösas avtalsvägen samt med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer 29. Wallin-Norman nämner ett annat specialfall av felaktighet i kontoföringen som enligt henne i vart fall skulle kunna vara teoretisk möjlig. I detta hypotetiska scenario uppstår en misstämning mellan avstämingsregister och aktiebok på grund av ett datatekniskt eller operativt fel. Ansvar för ett sådant fel borde ligga inom Euroclears kontrollansvar, eftersom Euroclear har kontrollen över det datasystem som reglerar båda registren. Det står helt klart att det skulle leda till allvarliga problem, om det totala antalet (inklusive felaktigt) kontoförda aktier som berättigar till exempelvis utdelning skulle överstiga det totala antalet utgivna aktier enligt aktieboken eller bolagsregistret, som förs av Bolagsverket 30. Wallin-Norman menar att 27 Karin Wallin-Norman, Kontorätt. Rätt till kontoförda värdepapper (Stockholm: Jure Förlag AB, 2009) sid Proposition 1997/98:160, sid Proposition 1997/98:160, sid Wallin-Norman, sid

22 Euroclears kontrollansvar enligt 7 kap 2 LKF då borde aktualiseras. Det ska tilläggas att Euroclears datasystem har ett flertal spärrar som ska förhindra att en sådan misstämning uppstår. Det sker även regelbundna avstämningar mellan avstämningsregistren och aktieböckerna, varför en manipulation snabbt borde komma fram. Men det kan inte uteslutas att det skulle kunna inträffa att en tjänsteman hos Euroclear, med avsikt eller oavsiktligt, lyckas lura systemets säkerhetsspärrar och därigenom åstadkomma att det registrerades fler aktier på olika avstämningskonton än vad bolaget totalt har gett ut 31. Frågan uppstår också om skadeståndsreglerna i 7 kap LKF ersätter indirekt förlust. Indirekt förlust i köprättsliga sammanhang definieras i 67 köplagen som förlust till följd av bortfall av produktion eller omsättning, annan förlust till följd av att varan inte kan utnyttjas på avsett sätt, utebliven vinst till följd av att avtal med tredje man fallit bort eller inte blivit riktigt uppfyllt, och annan liknande förlust, om den varit svår att förutse. Ett argument som i propositionen fördes fram för att inte låta ersättningsskyldigheten omfatta indirekta förluster var att den centrala värdepappersförvararen inte känner till de bakomliggande förhållandena. Å andra sidan bör det kunna krävas av systemet att det utformas på ett sådant sätt att rättighetsinnehavare känner förtroende för det. Lagstiftaren fastnade till slut för en medelväg där indirekta förluster ersätts vid försummelse som sedan infördes i 7 kap 2 LKF. Vad som var indirekt skada skulle inte definieras i lagen, utan istället överlämnas till rättstillämpningen att avgöra. Definitionen av indirekt skada i köplagen borde då få betydelse. Vidare bör det också föreligga adekvat orsakssamband mellan skadan och den skadeståndsgrundande handlingen 32. Sammanfattningsvis åläggs Euroclear i 7 kap LKF ett stort ansvar för aktieförvärvares skada. Ifall reglerna i lagen om kontoföring av finansiella instrument om rättsverkan av registrering leder till att rätt ägare eller annan rättighetsinnehavare lider skada på grund av att överlåtarens äganderätt grundas på en handling som är förfalskad, har den skadelidande rätt till ersättning av den centrala värdepappersförvararen, vilket som nämnt i dagsläget bara kan vara Euroclear, 7 kap 1 LKF. Euroclear ansvarar också för skador som uppkommer på grund av felaktiga uppgifter i avstämningsregister, 7 kap 2 LKF. Vilka uppgifter som skall ingå i avstämningsregistret regleras i 4 och 5 kap LKF. Euroclear undslipper dock ansvar om felet beror på omständigheter utanför deras kontroll och vars följder Euroclear inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Aktiekontonämnden Tidigare fanns hos dåvarande VPC en särskild nämnd, aktiekontonämnden, vars uppgift var att pröva tvister som uppkommit genom beslut som VPC eller kontoförande institut fattat med stöd av aktiekontolagen. Aktiekontonämnden administrerades och finansierades av VPC men fick 31 Wallin-Norman, sid Proposition 1997/98:160, sid

23 inte ställning som myndighet 33. Nämnden fick endast ge rekommendation hur en tvist skulle lösas. Vem som helst av parterna kunde föra tvisten till allmän domstol utan hinder av att nämnden tidigare prövat tvisten 34. Verksamheten vid aktiekontonämnden byggde på frivillig medverkan från parternas sida. Detta innebar att ingen mot sin vilja kunde tvingas att medverka i förfarandet inför nämnden. Nämndens beslut kunde inte heller verkställas tvångsvis 35. Aktiekontonämnden reglerades i 10 kap 1 och 2 Aktiekontolagen (1989:827). Aktiekontonämnden skapades vid tillkomsten av aktiekontolagen för att ge en möjlighet till prövning i utomprocessuell ordning, vilket skulle leda till en snabbare och enklare ordning än om framställningen skulle behandlas av domstol. Förebilden för utformningen av reglerna om aktiekontonämnden var främst trafikskadenämnden, men även allmänna reklamationsnämnden 36. Wallin-Norman hävdar att lagstiftaren vid införandet av aktiekontolagen utgick från att det inte skulle bli helt ovanligt med ersättningskrav till följd av fel och misstag i VPC:s verksamhet och därför inrättade aktiekontonämnden som ett särskilt klagoinstitut 37. Aktiekontonämnden skulle enligt förarbetena till aktiekontolagen bestå av en juristordförande, ledamöter som företräder aktie- och obligationsägare samt emittenter och fondkommissionärer. Med tanke på ärendenas nära anknytning till värdepapperscentralen var det enligt lagstiftaren naturligt och lämpligt att verksamheten vid nämnden finansierades och administrerades av värdepapperscentralen. Nämndens reglemente skulle godkännas av regeringen, vilket också togs in i lagtexten (10 kap 1 aktiekontolagen) 38. Enligt det av regeringen fastställda reglementet för aktiekontonämnden utsågs ordförande och vice ordförande samt ersättare för denna av regeringen 39. Under de närmare 10 år som aktiekontolagen var i kraft var endast två mål uppe för prövning i aktiekontonämnden. Endast ett av dessa två mål hade samband med det kontobaserade systemet. Det andra rörde en rättsfråga som likagärna hade kunna uppkommit i ett pappersbaserat system 40. Några mål om ersättningsskyldighet har inte heller, såvitt lagstiftaren känner till, varit uppe i för prövning i allmän domstol. Detta visar på att erfarenheterna av aktiekontolagen och dess bestämmelser om rätt till ersättning fungerade på ett mycket bra sätt. Lagstiftaren menade därför att bestämmelserna om ersättning i aktiekontolagen i huvudsak kunde föras över till den nya lagen om kontoföring av finansiella instrument SOU 1993:114 Konto, clearing och avveckling, sid Proposition 1988/89:152 om kontobaserat aktiesystem, sid Proposition 1988/89:152, sid Proposition 1997/98/160, sid Wallin-Norman, sid Proposition 1988/89:152, sid SOU 1993:114, sid Proposition 1997/98:160, sid Proposition 1997/98:160, sid

24 Lagstiftaren menade också att aktiekontonämnden kunde tas bort. Som skäl för detta angavs dels att försiktighet bör iakttas vid tillskapande av nya nämnder och organ med domstolsliknande effekt, dels frågan om det av kostnadsskäl är försvarbart att behålla ett krav på en aktiekontonämnd, med tanke på hur få mål som varit uppe för bedömning 42. Lagstiftarens strävan att iaktta försiktighet med inrättande av nämnder och domstolsliknande organ har också kommit till uttryck på ett näraliggande område, nämligen när det gäller frågan om inrättande av en disciplinnämnd för sanktionsfrågor vid börser och clearingorganisationer. En sådan nämnd hade föreslagits av värdemarknadskommitteen i betänkandet värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72), men regeringen tog avstånd från tanken (proposition 1991/92:113), främst på grund av de nyss nämnda anförda principiella synpunkterna. Regeringen menade att det istället borde ankomma på det berörda företaget att tillskapa en organisation för ändamålet. Detta kunde ske genom att fristående nämnder inrättades. Vidare påpekades att Finansinspektionen borde beakta hur de regelskapande, utredande och ansvarsutkrävande nämnderna organiserades 43. I LKF nämns nu bara i 7 kap 6 att en central värdepappersförvarare skall ha en ändamålsenlig organisation för hantering av ersättningskrav från allmänheten. Det ligger inom Finansinspektionens ansvarsområde att pröva om verksamheten kan upprätthålla detta krav. Om den centrala värdepappersförvararen vill inrätta ett organ liknande aktiekontonämnden eller hantera ersättningsanspråk från allmänheten på andra sätt är upp till den centrala värdepappersförvararen att bestämma 44. Propositionen nämner också risken att skadeståndsfallen skulle öka om även andra aktörer än VPC tillåts verka som central värdepappersförvarare. Lagstiftaren påminner om att också de nya aktörer som då kan ges tillstånd att verka som central värdepappershanterare kommer att åläggas samma stränga krav på verksamheten som VPC, och på samma sätt stå under Finansinspektionens tillsyn. Risken att detta leder till fler skadefall får därför ses som ytterst begränsad 45. Euroclear, Sveriges enda centrala värdepappersförvarare, har idag inte, och har inte heller haft något organ som kan likställas med aktiekontonämnden sedan LKF trädde i kraft. Istället menar Euroclear att de inom företaget har den ändamålsenliga organisation för hantering av ersättningskrav som lagen kräver. För det första är enligt Euroclear klagomål och ersättningsanspråk gentemot Euroclear Sweden AB extremt ovanligt. För det fall klagomål och ersättningsanspråk ändå skulle inkomma så hanterar Euroclear dessa i enlighet med Finansinspektionens allmänna råd för klagomålshantering. Euroclear anser därför att de uppfyller kraven i 7 kap 6 LKF Proposition 1997/98:160, sid SOU 1993:114, sid Proposition 1997/98:160, sid Proposition 1997/98:160, sid Mail från Arne J., Chief legal counsel, Euroclear Sweden AB. 21