ARBETSFÖRHÅLLANDENA I EN GLOBAL INDUSTRI

Transkript

1 EN Rapport om konserverad tonfisk ARBETSFÖRHÅLLANDENA I EN GLOBAL INDUSTRI

2 Rapport om konserverad tonfisk

3 Rapport om konserverad tonfisk Sammanfattning 4 Handeln med konserverad tonfisk 6 Konserveringsprocessen för tonfisk 8 Thailands tonfiskindustri 8 Arbetsrättslagstiftning, migrantarbetare och fackföreningsfrihet i Thailand 9 Arbetsförhållandena på fiskefartygen 12 Arbetsförhållandena i konserveringsfabrikerna 13 Fabrik A 14 Fabrik B 16 Fabrik C 18 Företagen som importerar till Sverige 19 Abba Seafood 0 Axfood (Hemköp och Willys) 1 B&S Foods Coop Ica Lantmännen Doggy 4 Piwa 5 Hur kan vi förbättra branschen? 6 Rekommendationer till branschen 6 Appendix 1. Tonfisk 8 Appendix 2. Ordförklaring 9 Appendix 3. Burma 0 Rapport om konserverad tonfisk

4 Sammanfattning Det här är en rapport om de som fångar, rensar och konserverar den tonfisk vi äter. Fair Trade Center har träffat fiskare och fabriksarbetare som vittnar om de arbetsförhållanden som råder i Thailands tonfiskindustri. I rapporten kommer även fabriksägarna och inköpare för de svenska importföretagen till tals. Med denna rapport vill Fair Trade Center starta en diskussion om hur villkoren ska kunna förbättras för människor och miljö i produktionen av konserverad tonfisk. Tonfisken är den mest fiskade arten i världen och passerade under 90-talet torsken som den ekonomiskt mest betydelsefulla fisken. Tonfisk säljs färsk, fryst eller konserverad. Den största importen av tonfisk till Sverige är som konserv. De största svenska importörerna av konserverad tonfisk är Abba, Axfood (Hemköp och Willys), B&S Foods, Coop, Ica, Lantmännen Doggy (kattmat) och Piwa. Samtliga köper majoriteten av sin tonfisk från någon av åtta identifierade tonfiskfabriker i Thailand. Thailand utvecklade sin tillverkning av konserverad tonfisk när konsumtionen tog fart under mitten av 60-talet då efterfrågan var stor från både USA och Europa. Thailand hade utmärkta förutsättningar för att utveckla produktionen och tillgodose exportmarknaderna 1 och är i dag världens största exportör av tonfisk på burk. Produktionen av konserverad tonfisk är arbetsintensiv men produktionskedjan är kort och består i princip bara av fisket och själva konserveringsfabriken. Tonfisken som konserveras i Thailand importeras från internationella handlare. Det är framförallt den taiwanesiska fiskeflottan som fångar de vanligaste tonfiskarterna, skipjack och gulfenad tonfisk, i västra Stilla havet. Arten tongol, som också importeras till Sverige av bland annat Abba och Axfood, fiskas även lokalt i Thailand. Internationella arbetsorganisationen ILO skriver i rapporten Safety and Health in the Fishing Industry 2 att fiske är världens farligaste yrke. Många fiskare, särskilt från Asien, arbetar på fartyg som är registrerade i andra länder än deras eget och i främmande farvatten, de och beskrivs som extra utsatta. Rapporten beskriver omfattande problem med oreglerad arbetstid, låga löner och bristande säkerhet på de internationella fiskefartygen. Problemen aktualiserades igen i augusti 2006 när 30 fiskare dog av undernäring och svält under färden tillbaka till Thailand. De flesta av fiskarna som dog var fattiga migrantarbetare och deras kroppar kastades överbord. 3 När det gäller tonfisk av arten tongol som fångats lokalt i Thailand står det klart att många av dem som jobbar på fiskefartygen arbetar under oacceptabla förhållanden. Lokala fiskare i Thailand vittnar om löner under den lagstadgade miniminivån, farliga arbetsförhål- 1. Mejl från Erik Wirell, inköpsansvarig på Ica, till Henrik Lindholm 4 mars Safety and Health in the Fishing Industry från 1999, 3. US State Department s Trafficking in Persons Report (June 2007) 4 Rapport om konserverad tonfisk

5 landen och systematisk diskriminering av migrantarbetare på fiskebåtarna. Den konserverade tonfisk som vi köper i butiken är lätt att spåra till fabrikerna där fisken konserveras eftersom alla burkar som säljs har ett nummer som gör att de kan spåras tillbaka till fabriken. Genom dessa nummer kunde Fair Trade Center med hjälp av Seafarers Union of Burma genomföra intervjuer med arbetare på tre konserveringsfabriker som förser den svenska marknaden med tonfisk. Vid samtliga fabriker som undersöktes låg lönerna precis vid den lagliga minimilönen eller något över. Eftersom minimilönen är mycket låg har arbetarna svårt att klara sig på åtta timmars arbetsdag, något som också syntes genom att man på alla tre fabrikerna arbetade tio timmar om dagen eller mer sex dagar i veckan. Vid två av fabrikerna var dessutom övertidsarbetet obligatoriskt och ledningen hade olika sätt att straffa dem som inte ville arbeta övertid. Inom tonfiskindustrin i Thailand arbetar många migrantarbetare, framförallt från Burma. Vid två av tre fabriker hade migrantarbetarna varit tvungna att betala mellanhänder, så kallade brokers för att bli anställda. Vid en av fabrikerna diskriminerade man också migrantarbetarna genom att ge dem lägre löner och ha strängare regler för dem. Vid samma fabrik berättade arbetare att ledningen var mycket hårda mot dem. En kvinna berättade hur hon blivit slagen av sin arbetsledare och fått en dagslön avdragen för att hon jobbat för långsamt. En av de tre fabrikerna utmärkte sig genom att vara bättre än de andra i undersökningen och även generellt i regionen. Men även på denna fabrik var lönerna låga och arbetstiderna långa. Med hjälp av Ica kunde Fair Trade Center också besöka två av fabrikerna, intervjua ledningen och se produktionsanläggningarna. Ledningen på båda fabrikerna var väl insatta i vilka regler som gällde för de anställda, men på en av fabrikerna gav de anställda en helt annan bild av verkligheten än ledningen. Av de svenska företag som importerar tonfisk har enbart tre av sju företag, Axfood, Coop och Ica, en uppförandekod som omfattar löner, arbetstider och respekt för ILO:s (International Labour Organisations) kärnkonventioner. 4 Abba skriver in i sitt avtal att inget barnarbete är tillåtet. Övriga företag, B&S Foods, Lantmännen Doggy och Piwa, har inga formella krav på fabrikerna, men samtliga hävdar att de höga kvalitetskrav de ställer på fabrikerna också medför bättre arbetsförhållanden. 4. Se appendix 2 för mer information. Rapport om konserverad tonfisk 5

6 Handeln med konserverad tonfisk Tonfisken gör långa migrationer i havet, men den färdas ofta ännu längre sträckor kyld, fryst eller i burk. Tonfisken på din tallrik kan ha fiskats i Indiska oceanen av filippinska arbetare, anställda på ett spanskägt fartyg registrerat i Belize, innan den rensats och konserverats i Thailand för att säljas i Europa. 5 Tonfisk är egentligen ett samlingsnamn för flera olika arter av fisk. De främsta tonfiskarter man fiskar kommersiellt är skipjack, gulfenad tonfisk, albacore, storögd tonfisk och olika arter av blånfenad tonfisk (för en beskrivning av arterna se Appendix 1). Tongol är ytterligare en art som på senare tid fått ekonomisk betydelse i den internationella handeln av konserverade produkter. I appendix 1 beskrivs de vanligaste arterna som förekommer på den svenska marknaden. 10 När det gäller de konserverade produkterna, och framförallt produkter med finfördelad tonfisk (s.k. flake-produkter), så kan de arter som finns i burken variera beroende på vilken som råkar vara billigast vid produktionstillfället. Tonfisk är idag de ekonomiskt viktigaste fiskarterna på grund av deras globala betydelse i den internationella handeln, som färsk, fryst eller konserverad. 6 Den fiskas främst i de tre stora oceanerna Stilla havet, Indiska oceanen och Atlanten. Tonfiskens kommersiella betydelse är idag avgörande för många länders fiskenäring. Kring tonfisket finns en stor industri, från leverantörer som säljer till förädlingsindustrin och fram till konsumenten. Tonfisk är en viktig och ökande vara. Det finns tonfiskfabriker i Europa, men främst sker tillverkningen i Thailand och på Filipinerna. Kanske kommer produktionen i ACP länderna 7 att växa eftersom de gynnas av låga tullar, säger Erik Wirell inköpsansvarig på Ica. Sveriges import av fiskeriprodukter kommer främst från Norge och Danmark. Av importen från länder utanför EU kommer endast cirka sju procent från utvecklingsländer. 8 Thailand dominerar den svenska importen av fisk från Syd. Mer än hälften av importen från Thailand är tonfisk. 9 Enligt SCB:s statistik importerades konserverad tonfisk för 145 miljoner kronor till Sverige under år Av detta kom 5. Fishing in Europe, No 23, September Majkowski J, Global status of Tuna and Tuna-like Species, FAO Rome, ACP länderna står för Africa, Caribbean och Pacific countries. ACP-länderna är 77 av Europas före detta kolonier och av dessa är 40 klassificerade som några av de minst utvecklade länderna i världen. 8. Fiskeriverket: 9. Importen från Thailand består även av sardiner, mindre mängder konserverad krabba samt tropiska räkor. 10. Övriga top tio exportörer till Sverige är Vietnam (3,8 miljoner), Colombia (3,5 miljoner), Ghana (1,6 miljoner), Storbritanien (0,7 miljoner) och Finland (0,5 miljoner). 6 Rapport om konserverad tonfisk

7 tonfisk till ett värde av 74 miljoner från Thailand. Näst största land var Filipinerna med 37 miljoner kronor, sedan är det ett stort gap till övriga exportörer (Tyskland 11 miljoner, Papua Nya Guinea 5,9 miljoner och Danmark 5,7 miljoner kronor) 10. Den årliga globala fångsten av de kommersiella tonfiskarterna har ökat från 0.2 miljoner ton i början av 1950-talet till att nå toppen 4.3 miljoner ton år 2003 (9.5 miljoner ton om man räknar med alla tonfiskliknande arter). Största delen av tonfisken fångades i Stilla havet, som svarade för 2,3 miljoner ton eller 66 procent av totala fångsten Från Indiska oceanen kom 20,7 procent, från Atlanten 12,5 procent och Medelhavet och Svarta havet stod för 0,7 procent av tonfisket. 11 De mest betydelsefulla nationer som fiskar tonfisk i de tre världshaven är Japan och Taiwan med respektive ton. Andra stora fiskande nationer är Indonesien ( ton), Filippinerna ( ton), Korea ( ton), Papuan Nya Guinea ( ton) och Frankrike ( ton) 12. Idag fiskas tonfisk inte bara av de stora industriella flottorna från Taiwan, Japan, Indonesien, Filipinerna och Spanien, utan också av småskaliga kustfiskare i utvecklingsländer. De stora industriella flottorna fiskar mestadels på internationellt vatten samt på andras länders fiskevatten. Det industriella fisket till konserveringsindustrin tog fart på och 1950-talet genom japanskt fiske i Stilla havet samt USA:s fiskeflottor utanför Kalifornien och längs Mexikos kust. På 1960 talet ökade det spanska och franska fisket utanför Västafrikas kust. Under samma tid expanderade Japan sitt fiske till alla världshaven i jakten på tonfisk för konservering I mitten på 1960-talet började Korea och Taiwan med storskaligt tonfiske. Även EU länder som Frankrike och Spanien började fånga tonfisk i östra Atlanten och sedan i Indiska oceanen. Under 90-talet började länder som Mexico, Brasilien och Venezuela också att utöva storskaligt tonfiske. Det småskaliga fisket av kustländer kom att utvecklas mer kring Medelhavet, Filippinerna och Indonesien. Under 2000-talet och fram tills nu har tonfisket expanderat till små ö-nationer i Stilla havet som sluter så kallade fiskeavtal med långdistansflottor för att de ska fiska i ländernas ekonomiska zon. Fem regionala internationella fiskeorgan 13 är i dagsläget ansvariga för förvaltningen av tonfisk. Deras gemensamma uppgift är att bevara och på ett hållbart sätt förvalta tonfiskbestånden. Den största andelen av den tonfisk som säljs vidare till konserveringsfabrikerna handlas genom internationella råvarubörser för tonfisk. Några av de största börserna för tonfisk finns i Taiwan och Japan. Där köps merparten av den tonfisk som säljs i Sverige in av fabrikerna. När det gäller själva tillverkningen av konserverad tonfisk är USA och Thailand de största producentländerna. Tonfisk förädlas också i Spanien, Italien och Frankrike, och länder som Elfenbenskusten, Ecuador och Indonesien ökar sin andel av världsproduktionen. Den största exportören av konserverad tonfisk är Thailand med över 30 procent av världens exportmarknad. Spanien och Frankrike står tillsammans för strax under 20 procent av exporten. Elfenbenskusten, Ecuador, Indonesien, Filippinerna och Seychellerna har en mindre men ökande andel av världsmarknaden. Vissa av dessa länder gynnas handelsmässigt med lägre tullar av EU eftersom de tillhör ACP länderna. Den största importören av konserverad tonfisk är USA (17 %), följt av Frankrike (15 %), Storbritannien (14 %) och Tyskland och Italien (båda cirka 10 %). 14 Med varje leverans av konserverad tonfisk kommer ett så kallat Captain s statement, ett verifikat i vilket båtens kapten anger följande: fångstzon (indelat efter FAO:s fiskezoner), vilken nation båten står skriven i, tonfiskart samt vikt. Konserveringsprocessen för tonfisk De flesta fabriker som producerar tonfisk för export är stora anläggningar med över tusen anställda. Eftersom stora delar av arbetet, såsom rensning av fisken, måste ske manuellt så är produktionen mycket arbetsintensiv. De ökande kraven på matsäkerhet och kvalitet gör att fabrikerna ofta är moderna och välordnade FAO CCSBT (Commission for the Conservation of Southern Bluefin Tuna), IATTC (Interamerican Tropical Tuna Commission), ICCAT (Internationell Commission for the Conservation of Atlantic Tunas), IOTC (Indian Ocean Tuna Commission bildades) och WCPFC (Western and Central Pacific Fisheries Commission) Rapport om konserverad tonfisk

8 Mycket har hänt på fabrikerna de senaste åren. I början av 90-talet hade till exempel inga fabriker luftkonditionering, då kunde det vara 45 grader varmt i fabrikerna. De ökade kraven på matsäkerhet har också förbättrat situationen för arbetarna, berättar Erik Wirell inköpsansvarig på Ica. Kraven på matsäkerhet från industrin handlar om att konsumenterna ska få en säker och hälsosam produkt. Det handlar om att minimera risken för föroreningar i maten eller att den blir dålig. Dessa krav har lett till att standarden på fabrikerna har höjts vilket också gynnat de anställda på fabrikerna genom en bättre och renare arbetsmiljö. Tonfisk konserveras i många olika former: hel, i bitar, i flagor eller strimlad, och den kan paketeras i vatten, olja, buljong eller smaksatt sås. Det sistnämnda alternativet att paketera tonfisken i såser och förädla produkten mer, så kallad value added tuna, är ett sätt att få större vinstmarginal vid tillverkningen av tonfisk. Ett exempel på value added tuna är Ica:s Gott liv-serie som bland annat innehåller tonfisk i currysås. Ledningen för en av fabrikerna i Thailand säger att de går back på att sälja vanlig konserverad tonfisk i vatten och olja eftersom prispressen är så hård. Råvaran, tonfisken, utgör femtio till sextio procent av produktionskostnaden och priset på tonfisk har gått upp sista tiden. Det finns också en överkapacitet för konservering av tonfisk som gör att prispressen på fabrikerna är ännu hårdare. Enligt fabriken är det enda de tjänar pengar på value added tuna, det vill säga tonfisk i olika smaksatta såser, men de tvingas ändå sälja vanlig tonfisk till underpris för att fabriken ska vara igång. Det kan stämma att fabrikerna inte tjänar mycket på de enklare produkterna, de är oftast mer konkurrensutsatta, men jag tror inte att de förlorar på det. Råvarupriserna går väldigt mycket upp och ner, jag tror inte de fluktuerar så mycket i någon annan bransch. Här varierar priset mellan 450 dollar och 1635 dollar per ton, säger Erik Wirell inköpsansvarig på Ica. Alla delar av tonfisken kan användas. I de flesta fabriker är den enda avfallsprodukten avfallsvattnet. Till exempel används fiskrenset för att göra fiskmjöl för djurfoder, andra delar kan man göra olja av och levermjölet används vid räkodlingar. Man gör även buljong och andra smaksättare av restprodukterna. Produktionen av konserverad tonfisk följer nio steg. 1. Tonfisken tas emot och sätts i frysförvaring (i detta steg kontrollerar man kvicksilverhalt från miljöföroreningar och histaminhalt. Histamin är ett enzym som bildas om fisken får ligga på däck i solen). 2. Förberedning av konservburkar (burkarna kontrolleras och rengörs). 3. Mottagning av ingredienser och förberedelser (bland annat kvalitetstest) 4. Rensning och tillagning av tonfisken 5. Fyllning av burkar med tonfisk och valda ingredienser 6. Förslutning och sterilisering av burkarna 7. Förvaring under inkubationstid och slumpvisa kvalitetstest 8. Etikettering 9. Lastning och ivägskeppning av tonfisken Steg fyra är den mest arbetskrävande processen där man tinar fisken, tar bort gälar och innanmäte, tilllagar fisken (tonfisken ångkokas under högt tryck), rensar den, skär bort huvud, fenor, stjärt och skinn och sedan separerar det ljusa och det mörka köttet för konservering. Enligt fabrikerna är det största miljöproblemet vid produktionen av konserverad tonfisk hur man tar hand om avloppsvattnet. Alla fabriker i provinsen Samut Sakhon måste ha sin egen rening av avloppsvattnet, och en gång per månad kommer myndigheterna och kontrollerar att det håller sig inom uppsatta gränsvärden. På fabrik B har man installerat ett reningsverk som kan ta till vara på metangasen som bildas. Gasen används sedan istället för olja vid eldning i fabriken. Thailands tonfiskindustri Som tidigare nämnts är Thailand världens största exportör av konserverad tonfisk med 32 procent av den globala exportmarknaden. USA är fortfarande den största marknaden för Thailands export, följt av EU och Kanada 16. Nästan all tonfisk som produceras i Thailand exporteras. De viktigaste tonfiskarterna är skipjack, gulfenad tonfisk, albacore och tongol 17. De flesta konserveringsfabrikerna finns i provinsen Samut Sakhon en timmes 15. Food Market Exchange: Rapport om konserverad tonfisk

9 bilväg sydväst om Bangkok. Den viktigaste staden i området heter också Samut Sakhon och är Thailands centrum för fiskeprocessindustrin. Fiskkonserveringsindustrin är mycket arbetsintensiv och det finns en stor efterfrågan på billig arbetskraft i området för att hålla priserna konkurrenskraftiga. Trots sin imponerande export av tonfisk fångar Thailand inte mycket tonfisk själv, och konserveringsindustrin är därför beroende av import. Den huvudsakliga orsaken till importberoendet uppges vara bristande fiskeutrustning, okunskap om djuphavsfiske, minskad tillgång på tonfisk i thailändska vatten och svårigheter att lokalisera fisken. Den thailändska regeringen har nu satt upp ett program för att öka Thailands förmåga att fånga tonfisk. 18 Under 2002 importerade Thailand över ton frusen tonfisk, framförallt från Taiwan. 19 De två fabriker som Fair Trade Center besökte köper all sin skipjack genom råvarubörserna. Fabrik B och Fabrik C köper största delen från en taiwanesisk börs (F.C.F. Fishery Co. Ltd) och en japansk (Itochu). Det händer att de köper fisk från de europeiska flottorna, men det är ovanligt. Den mesta av deras fisk säljs tillbaka till Europa. Cirka 12 procent av Thailands befolkning lever i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en US dollar om dagen. Även för de som jobbar kan det vara svårt att klara sig på sin lön. I Thailand skiljer sig de lagenliga minimilönerna i olika regioner. Till exempel är fabrikerna som producerar konserverad tonfisk för svenska marknaden belägna i provinserna Bangkok, Nakornpathom och Samut Sakhon där minimilönen är 191 bath per åtta timmars arbetsdag (37 kr per dag) och i Songkhla där minimilönen är 152 bath per dag (29 kr per dag). 23 De låga lönerna gör att många arbetar mycket långa arbetsdagar för att ha råd att försörja sin familj. Det är inte ovanligt med över tolv timmars arbetsdag. Många unga från landsbygden åker till industriområdena för att tjäna pengar till sina familjer och bland dessa är det vanligt att man försöker jobba så mycket man kan för att kunna spara pengar. I Thailand är det vanligare att man kräver att få jobba fler timmar än att få en höjd lön. En förklaring till detta kan vara att endast omkring tre procent av den totala arbetskraften är fackligt organiserad. Bland industriarbetarna är organisationsgraden 12 procent. 24 Arbetsrättslagstiftning, migrantarbetare och fackföreningsfrihet i Thailand Den thailändska ekonomin har flera framgångsrika exportnäringar, bland annat datorer, radio/stereoapparater, fisk/skaldjur, kläder och ris. USA är Thailands viktigaste exportmarknad men Japan är den största handels- och ekonomiska partnern. 20 Övriga stora exportländer är Singapore (8 %), Kina (6 %), Hongkong (5 %) och Malaysia (4 %). Thailands återhämtning från Asienkrisen berodde till stor del på export till väst och länder i Asien. Regeringen genomförde en politik som fokuserade på export och frihandel och mindre beroende av utländskt kapital. 21 Under 2003 uppgick BNP-tillväxten till 7,1 procent. Tillväxten har sedan dess gått ner och låg under 2006 på fem procent. Sedan militärkuppen i september 2006 har ekonomin på många områden gått sämre. 22 Migrantarbetare Thailand har genom sin förhållandevis starka ekonomi i regionen blivit ett naturligt mål för migrantarbetare från grannländerna Burma, Laos och Kambodja. Thailand har uppskattningsvis 2,5 miljoner migrantarbetare, av dem kommer ungefär 80 procent från Burma (för information om Burma se Appendix 3.). Omkring 2 miljoner burmeser arbetar inom fiske och fiskprocessindustrin och textilfabrikerna längs norra gränsen. För att hantera den stora mängden migrantarbetare har Thailands regering inrättat ett system för att registrera gästarbetare. Systemet är främst uppbyggt för att kontrollera gästarbetarna, deras antal, rörelse och att de inte skadar den thailändska arbetsmarknaden. Trots denna inriktning har lagstiftningen medfört förbättringar för migrantarbetarna både när det gäller lagliga 18. The Thai government wants upgrade all deep-sea fishing ships, assist to find a low-interest loan for ship owners to replace their fishing equipment and provide training to fishermen to be more efficient in deep-sea fishing techniques, för mer information se: Sector Overview, The Fishery Industry in Thailand, April, F924C3C71B/0/SectorOverviewFisheryIndustryinThailandApril2007.pdf procent av tonfiskimporten var skipjack, 12 procent gulfenad tonfisk och 7 procent albacore. Taiwan står för 24 procent av exporten av skipjack till Thailand, följt av Marshall öarna (20 procent) och Mikronesien (13 procent). product/seafood/tuna/detail/dc_pi_sf_tuna0503_01.php aspx 21. Ibid. 22. Ibid Rapport om konserverad tonfisk 9

10 rättigheter och förmåner. Den totala kostnaden för registrering är bath per år, vilket inkluderar medicinsk försäkring. Många arbetsgivare betalar registreringen åt migrantarbetarna och drar sedan av kostnaden från deras lön. För de migrantarbetare som har barn i Thailand är det ofta inte möjligt att skicka dem till skolan. Arbetsrättslagstiftning Trots brister har Thailand en på många områden relativt bra arbetsrättslagstiftning. Thailands Labour Protection Act (LPA) från 1998 fastställer åtta timmars arbetsdag, övertidsarbete ska endast ske med den anställdes medtycke, förbud mot obligatoriskt arbete på allmänna helgdagar, krav på en dags ledighet av sju, betald semester efter ett års anställning, betald sjukledighet, övertids och helgersättning, mammaledighet, förbud mot att avskeda en anställd på grund av graviditet, krav på att inte betala mindre än minimilön, krav på en klagomålsmekanism på arbetsplatser med fler än tio anställda, och på avgångsvederlag vid uppsägning. Att anställa barn yngre än femton år är förbjudet. De mellan femton och arton år är tilllåtna att arbeta under säkra förhållanden. Detta innebär bland annat att barn inte får arbeta mer än fyra timmar utan en timmes rast och inte får jobba mellan tio på kvällen och sex på morgonen om man inte fått speciellt tillstånd från arbetsdepartementet. Barn får inte heller arbeta övertid eller på helger och deras lön får inte betalas ut till någon annan person än barnet. Lagen omfattar dock inte alla. Bland annat är lantbruks- och fiskearbetare helt undantagna från LPA. LPA ska dock gälla fullt ut för alla de som jobbar i tonfiskfabrikerna. Enligt 1975 års Labour Relation Act är det förbjudet för arbetare inom lantbruk, hushållsarbete och på fiskebåtar att organisera sig fackligt vare sig de är thailändare eller migrantarbetare. Det är dessutom olagligt för migrantarbetare att starta fackföreningar i Thailand. De kan däremot bli medlemmar i redan existerande fackföreningar men får inte inneha några officiella poster inom dem. ILO konventionerna och Thailand Thailand har ratificerat fjorton ILO konventioner, vilka inkluderar fem av ILO:s åtta kärnkonventioner. De tre kärnkonventioner som man inte ratificerat är nr. 87, om föreningsfriheten och organisationsrätten, nr. 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten och nr 111 om diskriminering vid anställning och yrkesutövning. Trots detta är Thailand som medlem av ILO skyldig att upprätthålla respekten för samtliga kärnkonventioner. Dessa konventioner gäller det egna landets arbetare såväl som migrantarbetare. Rätten att forma och gå med i fackföreningar är dessutom skyddad i artikel åtta i FN:s deklaration om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, som har ratificerats av Thailand. Thailand har inte heller ratificerat ILO:s konvention nr. 97 om arbetskraftsmigration, konvention nr. 143 angående migration under ovärdiga villkor och befrämjande av lika möjligheter och likabehandling av migrerande arbetstagare eller FN:s konvention om skydd av alla migrantarbetare och deras familjer. Däremot har Thailand ratificerat konvention nr. 122 om sysselsättningspolitik. Artikel 3 i denna konvention (som även omfattar migrantarbetare) fastslår att anställningspolicys (employment policies) ska utformas with a view to taking fully into account their experience and views and securing their full cooperation in formulating and enlisting support for such policies. Genom att migrantarbetare förbjuds att starta fackföreningar eller inneha poster inom dem utesluts de i praktiken från ett aktivt deltagande i utformandet av employment policies, vilket innebär att Thailand i praktiken bryter mot konvention Rapport om konserverad tonfisk

11 Arbetsförhållandena på fiskefartygen Vi arbetar hela dagen och hela natten på båten. Vi får inte vila under arbetsdagen. Om vi tar en paus riskerar vi att straffas. Vi försöker vara flitiga och utföra våra arbetsuppgifter utan att vila, men om vi måste ta en paus ser vi till att göra det när ingen är i närheten för om man stjäl bara en sekund av arbetstiden ute till havs så skriker de åt en. Ingen av oss har blivit fysiskt misshandlad bara utskälld. Men vi är rädda eftersom vi har sett hur andra besättningsmedlemmar har kastats av båten eller misshandlats med båtshakar som väger nästan ett kilo och är lika långa som våra armar. De besättningsmän som misshandlades med dessa vassa och tunga redskap blödde ymnigt, särskilt när den vassa änden av båtshaken rev upp deras hud. De skulle kunna krossa din skalle om de slog dig för hårt. Från intervju med en 14 och en 15 år gammal fiskebåtsarbetare 25 De värsta brotten mot mänskliga rättigheter inom produktionskedjan för tonfisk hittar man inom fiskesektorn. En rapport från amerikanska State Department berättar om ett antal thailändska fiskebåtar som i augusti 2006 återvände till hamn. Under färden tillbaka hade 30 av besättningsmännen dött av sjukdomar och bristfällig sjukvård. Deras kroppar hade kastats över bord till havs. 26 I Thailand pågår nu en rättegång mot ägaren av båtarna. I rapporten Safety and Health in the Fishing Industry beskriver ILO att jobb på fiskebåtar som det farligaste jobbet i världen. 27 Arbetsförhållanden på internationella tonfiskfartyg Enligt rapporter från ILO arbetar asiatiska fiskare ofta på långdistansfiskebåtar registrerade i andra länder. Många behandlas väl, men ett ansenligt antal lider under svåra förhållanden. Dessa fiskare tvingas arbeta långa monotona arbetspass, till orättvisa löner på osäkra jobb där kränkningar mot deras mänskliga rättigheter förekommer. Det händer ofta att deras försäkringar, om de har några, är begränsade till vissa specifika sjukdomar eller olyckor och att stora löneavdrag görs för kostnader som man säger att de dragit på sig till havs. Några av de värsta arbetsförhållandena har de arbetare som jobbar på båtar utanför Indonesien. På de båtar som åker från Thailand till Indonesien mönstrar fiskare på för tre till fyra år i taget. Under åren på båten bor de ofta trångt, arbetar mycket långa arbetsdagar och får ofta inte tillräckligt med mat och vatten. Kaptenen är oftast thailändsk och besättningen består av migrantarbetare. När fiskarna ger sig av får de bath i förskott 25. The Mekong Challenge Underpaid, Overworked and Overlooked The realities of young migrant workers in Thailand (Volume 1) 2006, US State Department s Trafficking in Persons Report (June 2007) Rapport om konserverad tonfisk 11

12 som de oftast lämnar hos sina familjer. Under åren på båtarna får de bara en liten lön som ska täcka de utgifter de har på båten. Det har vid flera tillfällen hänt att fiskarna bara fått delar av den betalning de utlovats eller ingen betalning alls när de återvänt till hemmahamnen efter flera års arbete. Migrantarbetare har helt enkelt deporterats till sitt hemland så fort de avslutat sitt arbete utan att få någon lön. Arbetsförhållanden på thailändska fiskefartyg Som nämnts ovan så är den thailändska fiskeflottan involverad i att fånga tonfisk av arten tongol. Det är mycket svårt att spåra tongol från konserveringsfabrikerna till de lokala fiskebåtarna, men rapporter från de thailändska fiskebåtarna visar att det finns utbredda problem med arbetsförhållandena på båtarna. Det är därför hög tid att importföretagen börjar granska förhållandena på båtarna. Den största andelen tongol fångas i Thailand (80 procent), men också runt Malaysia och Burmas kuster. En av fabrikerna som levererar till den svenska marknaden berättar att deras egen inköpsavdelning åker runt och köper in fisken, ibland direkt från båtägaren och ibland i hamnen. Den största delen tongol köps från Trat i sydöstra Thailand, Samui, Surat Thani och Patani i söder, Ranong i väst och Phuket i sydväst. I januari 2007 träffar Fair Trade Center en grupp fiskare och pratar om situationen på deras arbetsplatser. En ung fiskare berättar att en person omkommit dagen innan på en fiskebåt när han träffades av fallande fiskeutrustning på båten. Kroppen kastades överbord innan de återvände till hamn och skepparen beordrade besättningen att inte berätta något av det som hänt. Ingen av fiskarna kring bordet verkade förvånad över vad som hänt. De säger att det är vad som händer om en migrantarbetare förolyckas till havs. De flesta av besättningsmännen har inte fått någon träning i hur de ska hantera utrustningen på båten på ett säkert sätt. De klagar på att de inte får någon övertidsersättning och att arbetstiderna är långa och oregelbundna. Lönerna betalas ofta ut oregelbundet och ibland får de inte den lön de utlovades. Båtarna är ofta trånga och saknar ibland till och med en förbandslåda. I mars 2007 träffar Fair Trade Center genom en samarbetsorganisation i Thailand en fiskare som i flera år arbetat på båtar längs Thailands kust. 28 Fiskebåtarna har varierat i storlek, ibland har han jobbat på båtar med upp till 60 besättningsmän, och ibland på båtar med endast sex personer. Nu arbetar han på en lokal båt som fångar många olika sorters fisk. Båten går ut klockan fem på eftermiddagen och kommer tillbaka till hamn klockan sex på morgonen. Han berättar att båten fångar allt från fingerstora fiskar till fiskar stora som tunnor. Ibland fångar de även tongol. När han började jobba sa man till honom att han skulle tjäna bath per månad, men i slutändan fick han bara bath. Den största delen av besättningen på båten är burmeser. Han berättar att det knappt finns någon säkerhetsutrustning på båten. Ibland händer olyckor när de ska dra in nätet, till exempel har det hänt att kedjeblock har trillat ner och skadat fiskare. Båten återvänder inte till hamn såvida det inte är en thailändsk besättningsman som skadats. För ett par år sedan fick en burmesisk migrantarbetare armen krossad i en vinsch när de var ute och fiskade. Det var vid midnatt, men ändå fortsatte båten att fiska och återvände inte till hamn förrän klockan sju på morgonen. Denna bild bekräftas i ILO:s rapport The Mekong Challenge 29 från 2006, som bland annat undersöker arbetsförhållandena för dem som jobbar på fiskefartygen längs Thailands kuster. För rapporten intervjuades 21 migrantarbetare som arbetar på fiskebåtar. Resultaten visade att: 20% svarade att de var tvingade att jobba 45% svarade att de arbetade mer än 12 timmar per dag 14% hade utsatts för fysiska övergrepp 65% var mellan 15 och 17 år 43% kunde inte prata thailändska 28. Intervju arrangerad av S.U.B. i Samut Sakhon The Mekong Challenge Underpaid, Overworked and Overlooked The realities of young migrant workers in Thailand (Volume 1) 2006, 12 Rapport om konserverad tonfisk

13 Arbetsförhållandena i konserveringsfabrikerna Lönerna i fiskeindustrin i Thailand är låga vilket leder till att arbetsdagarna ofta är långa. Tio timmars arbetsdag sex dagar i veckan är norm, ofta arbetar man uppåt tolv timmar om dagen. De låga lönerna gör att många inom industrin bor under dåliga förhållanden. Fyra till fem arbetare kan bo i rum på tio kvadratmeter. De dåliga förhållandena har medfört att industrin till stor del är beroende av arbetskraft från grannländerna, framförallt Burma. Runt burmeser arbetar i fiskeindustrin i Samut Sakhon och endast 30 till har arbetstillstånd. Många av burmeserna arbetar på tonfiskfabrikerna. Det finns inget fiskearbetarfack i Thailand så det finns inga fackföreningar och inga kollektivavtal på någon av fabrikerna. Arbetarna själva upplever att de låga lönerna är det största problemet med jobbet. Den lagliga minimilönen i Samut Sakhon på 191 bath per dag täcker knappt deras utgifter. På vissa fabriker betalar man dessutom löner långt under den lagliga minimilönen, på vissa så lågt som 130 bath per dag. För migrantarbetarna är det också ett stort problem att det ofta görs många avdrag från deras lön. Även om de får ett lönebesked förstår de inte varför avdragen gjorts då de inte kan läsa thailändska. Ett annat utbrett problem är diskriminering. Bonusnivåer, arbetstider, och regler för semester och sjukledighet är ofta sämre för migrantarbetarna. Många av dem måste också betala en mellanhand, en så kallad broker, för att få anställning på fabriken. För att ha råd att betala dessa avgifter så är många tvungna att låna pengar. Om de har tur kan de låna av vänner, annars får de ta lån till höga räntor, ibland från arbetsledarna på fabriken där de söker jobb. Det finns dock organisationer i Thailand som arbetar för att förbättra arbetsförhållandena inom industrin. Med hjälp av International Transport Federation (ITF) bildades 1991 Seafarers Union of Burma (S.U.B.) i Thailand (1993 blev S.U.B. officiellt anslutna till ITF). Anledningen till att fackföreningen bildades i Thailand är att fackföreningar inte är tillåtna i Burma. Burmesiska sjömän som utomlands varit i kontakt med ITF riskerar straff om de återvänder till Burma. S.U.B. försöker hjälpa burmesiska sjömän genom att möta dem i hamnar utanför Burma. Fackföreningen har nu cirka tusen medlemmar, men kan inte registrera sig lagligt i Thailand eftersom det är förbjudet för icke thailändare att starta fackföreningar i landet eller inneha officiella poster i dem. Det blev snart uppenbart för S.U.B. att många burmeser i Thailand arbetade under svåra förhållanden i fiskfabriker och på fiskebåtar hjälpte S.U.B. därför till med att starta Burma Fishery Workers Union (BFWU) för att organisera arbetare inom fiskprocessindustrin, och ett år senare startades även Burma Fishing Seafarers Union för att organisera fiskare. Organisationerna har idag runt tusen medlemmar vardera. Med hjälp av S.U.B. kunde Fair Trade Center i början av 2007genomföra en undersökning av arbetsförhållandena på tre fabriker som levererar konserverad tonfisk till svenska företag. Tabellen nedan är baserad på information som samlats ihop genom intervjuer genomförda av Fair Trade Center och genom frågeformulär som distribuerats av S.U.B. Alla intervjuer har genomförts på hemliga platser och arbetarnas anonymitet har garanterats. Endast ett fåtal arbetare från varje fabrik har intervjuats. Trots att de inte utgör ett representativt urval är resultaten ändå en indikation på vilka problem som finns på fabri- Rapport om konserverad tonfisk 13

14 Arbetssituationen på tre thailändska tonfiskfabriker Fabrik A Fabrik B Fabrik C Antal intervjuade arbetare Tvångsövertid Ja Nej Ja Avgifter till brokers Ja Nej Ja Arbetstider 10 timmar/dag 6 dagar/vecka 10 timmar/dag 6 dagar/vecka 10 timmar/dag 6 dagar/vecka Diskriminering Ja Nej Ja Löneavdrag Ja Nej Ja Verbala trakasserier Ja Nej Ja Fysiska övergrepp Ja Nej Nej Kunskap om uppförandekoden - Nej Nej Klagomål på hälsa och säkerhet Ja Nej Nej Svenska köpare som använder fabriken B&S Foods Coop Ica Piwa Food Abba Ica Abba Coop Ica Lantmännen Det är svårt att dra slutsatser om de svenska företagens arbete med socialt ansvar utifrån vilka som under det gångna året använt de undersökta fabrikerna eftersom de ofta byter leverantörer och de flesta använder ungefär samma leverantörer. Stora prisskillnader mellan de olika leverantörerna gör att vi ofta byter eftersom vi bara gör inköp för 3-4 månader åt gången, berättar Erik Wirell, inköpsansvarig på Ica. Fabrik A Fabrik A är en stor fiskfabrik som tillhör samma ägare som fabrik B. Fabriken finns i Samut Sakhon alldeles bredvid fabrik B. I mars 2007 träffade Fair Trade Center genom S.U.B. fyra kvinnor och fem män som arbetar för fabrik A. Vi träffas i en lägenhet som tre av kvinnorna bor i. Lägenheten, som ligger i ett stort hus fyllt av likadana lägenheter, är inte mer än tre gånger fyra meter. De flesta som bor i huset arbetar för fabriken, men huset ägs av en privat hyresvärd. Enligt arbetarna jobbar ungefär personer på fabriken och de tror att av dessa är migrantarbetare. Samtliga berättar för mig att de varit tvungna att betala en mellanhand, en broker, för att få jobb på fabrik A. De har betalat mellan och bath vilket motsvarar ungefär två månaders grundlön. De säger att de betalar till brokern som ger vidare pengarna till någon arbetsledare på fabriken. Men de tror inte ledningen på fabriken är medveten om vad som händer. För att ha råd att betala avgifterna lånar de pengar av sina vänner, vissa tvingas också ta lån utifrån. De tjänar 192 bath per dag och 36 bath per timme för övertid. Per månad tjänar de runt bath inklusive extra betalning för bland annat övertid. För sin bostad betalar de bath per månad. 14 Rapport om konserverad tonfisk

15 Fabriken har en busservice för de anställda, men bussarna är överfulla. Arbetarna måste betala 100 bath per vecka även om de inte använder bussen, eftersom kostnaden för bussen dras automatiskt från lönen. Av företaget får de en T-shirt per år. Varje vecka får de också ett par gummihandskar (på vissa avdelningar varannan vecka), om de behöver fler handskar så måste de köpa dem för 36 bath paret. De har också 18 dagars betald semester, under vilken de får en halvdags lön per dag. För mat betalar de ungefär 75 bath per dag. De berättar att de måste äta i företagets matsal och inte får äta utanför fabriken trots att det skulle vara billigare. De tycker att maten på fabriken är mycket dålig. De som arbetar nattskift får ett tilllägg på 30 bath per natt. Den normala arbetstiden för nattskift är mellan 19:30 och 4:30 och efter det gör man vanligtvis två till två och en halv timmes övertid. En kvinna berättar att hon jobbat på fabriken i sex år och under den tiden bara arbetat nattskift. Om hon skulle vilja byta skift skulle hon tvingas sluta jobbet och söka jobb igen på fabriken. Skickar ni hem pengar till era familjer? Ja, det måste vi göra för våra familjer är mycket fattiga. Ibland lyckas vi skicka hem bath i månaden, men det är väldigt mycket pengar för oss så det lyckas vi bara göra ibland. Vill ni stanna i Thailand? Vi vill flytta tillbaka till Burma, men vi kan inte på grund av den politiska situationen, och dessutom finns det inga jobb i Burma. Hur mycket arbetar du? Efter en normal arbetsdag på åtta timmar måste vi arbeta övertid. Varje dag gör vi mellan en och två och en halv timme övertid. Om jag vägrar får jag ingen lön alls för den dagen på min avdelning, säger en kvinna som arbetar med att sätta tonfisk i burkar. Vanligtvis arbetar hon sex dagar per vecka men det händer att hon arbetat samtliga veckodagar. En annan kvinna som arbetar med att rensa fisk säger att om hon vägrar att arbeta övertid en dag så får hon inte arbeta övertid på sju dagar. Det är ett stort problem eftersom de behöver övertiden för att tjäna tillräckligt med pengar. En man som jobbar med att skära huvudet av fisken säger att på hans avdelning är det inget problem om de inte vill jobba övertid någon dag. Han säger att arbetsledarna på hans avdelning alltid hetsar dem att arbeta snabbare. Om de lyckas avsluta sin kvot före utsatt tid sätter arbetsledaren ett nytt högre mål för dem. När de skär huvudet av stora fiskar så måste de klara av kg fisk per timme, om det är mindre fiskar måste de skära kg i timmen. De andra instämmer i att arbetsledarna hela tiden uppmanar dem att arbeta snabbare. De flesta arbetsledare är thailändare. De behandlar inte thailändska arbetare på samma sätt som burmesiska. Thailändarna får 195 bath per dag, inte 192 som vi. De thailändska arbetarna har också möjlighet att byta skift. De får också gå på toaletten upp till 30 minuter per dag medan burmeser bara får ta 15 minuters toalettpaus under dagen. Vi får också mindre ersättning om vi är sjuka. Även om vi har intyg från doktorn så får vi bara ersättning för 2-3 dagar om vi är sjuka i tio dagar. Hur är den här fabriken om ni jämför med andra fabriker i området? Den här fabriken är mycket dålig. Arbetsledarna hetsar oss alltid att arbeta hårdare. Ibland skriker de åt oss och slår oss, säger en av männen. De enas om att det enda de tycker är bra med fabriken är att lönerna betalas på veckobasis. En kvinna berättar att hon blev slagen av sin arbetsledare för en vecka sedan. Det hände när hon flyttades från en avdelning till en annan för att det inte var tillräckligt med jobb på avdelningen där hon vanligtvis arbetade. Hon var inte van vid de nya arbetsuppgifterna och jobbade därför långsamt. Arbetsledaren där blev då arg och skrek åt henne och slog henne sedan. Han ringde också till hennes normala sektion och sa åt dem att dra av en dagslön från henne. Förekommer det olyckor på fabriken? Det har hänt att folk har fastnat i maskinerna (löpande bandet). Jag jobbar ibland vid en maskin som tar skinnet av fisk, flera gånger har jag varit nära att fastna med handen, men än så länge har det inte skett någon olycka. En av gruppens vänner fick en vagn med fisk på foten och var tvungen att sy tre stygn. För två månader sedan fastnade även en thailändsk gruppledare med armen i en maskin när hon rengjorde den. Samma olycka hände en burmesisk arbetare för ett halvår sedan. Hon fick enligt arbetarna bara en månads ersättning och har fortfarande inte återhämtat sig helt. De berättar att de inte känner till något om en hälso- och säkerhetskommitté på fabriken, men att ledningen ofta säger åt dem att vara försiktiga. Två gånger per år visar de också en video om hälsa och säkerhet för dem. Rapport om konserverad tonfisk 15

16 Inspekterar köparna ibland arbetsförhållandena? Ja, men vi förbereder oss i två dagar före inspektionerna och under inspektionerna behöver vi inte arbeta så mycket. Pratar inspektörerna någonsin med er? Gruppen skrattar och säger att inspektörerna aldrig pratar med någon av arbetarna. Hur gamla är de som arbetar i fabrikerna? De flesta är runt tjugo år. De anställer ingen som är över trettiofem år. De yngsta är fjorton femton år gamla, men det är bara några få som är så unga. De har ljugit för ledningen och sagt att de är arton för att de ska få jobbet. Finns det problem med säkerheten där ni bor? Stöld är ett problem, men det är ingenting vi kan göra något åt. Vi vet att vi kan bli rånade eller bestulna när som helst. Har ni några anställningskontrakt? Det vet jag inte. När vi anställs så frågar de bara om vårt namn, ålder, vår adress i Burma och våra föräldrars namn. Innan vi skiljs åt frågar jag dem om vad de skulle ni vilja förändra på fabriken. Vi skulle vilja att de behandlade thailändska och burmesiska arbetare på samma sätt, säger en av dem. En annan fyller i att de önskar att de hade en möjlighet att organisera sig fackligt på fabriken. I en annan byggnad finns det ett burmesiskt bibliotek i ett litet rum. Där träffar vi en kvinna som bor i ett hus som ägs av fabrik A. Rummet hon bor delar hon med elva andra kvinnor. Minst tio personer bor i rummen och ibland så många som sexton. De sover på golvet och köper en förvaringslåda för sina personliga tillhörigheter. Hon gillar att bo där för det är billigt och för att det är förbjudet för män att komma in. Hon betalar bara 100 bath per månad för rummet. Ett problem är att det ofta förekommer stölder på rummen. Hon säger också att huset saknar brandvarnare och att de inte har någon brandsläckare. Det finns inte heller någon nödutgång, utan endast en in- och utgång, och många av fönstren har galler framför sig. Hon har arbetat i fabriken i fem år och säger att hon tycker det är ok. Hon pratar bra thailändska så arbetsledarna behandlar henne bättre. Hon säger att de flesta burmeser inte pratar lika bra thailändska som hon. Fabrik B Fabrik B grundades 1977 och tillhör samma ägare som fabrik A. Idag har fabrik B anställda varav är kvinnor och 400 migrantarbetare. 90 procent av produktionen går på export. Fabrik B har också flera egna varumärken som man marknadsför i USA och Europa. Nordamerika är deras största exportmarknad och står för 40 procent av försäljningen. Europa och Ryssland står för 25 procent. De största kunderna i Europa är Tesco och Sainsbury. Informationen om fabrik B har samlats vid Fair Trade Centers besök vid fabriken och genom intervjuer med fabrikschefen, försäljnings- och marknadschefen, kvalitetschefen och en regional marknadsföringschef med ansvar för bland annat Sverige. Denna information har kompletterats med fem intervjuer med anställda som genomfördes i hemlighet. 30 Löner Arbetarna betalas per dag och tjänar bath i månaden innan övertidsersättning och andra bonus. De anställda får lön varje lördag och får också ett löneutdrag. Inga avdrag görs på deras lön. För övertid tjänar de 36,5 bath per timme. De får också arton dagars ledighet per år. Det görs ingen skillnad mellan thailändska och andra arbetare. Arbetstider Normala arbetstider är åtta timmar per dag plus två timmar övertid sex dagar i veckan. Om de anställda inte vill arbeta övertid någon dag så måste 16 Rapport om konserverad tonfisk

17 de säga till i förväg, men de kan bara avstå från att arbeta övertid en dag i veckan. På fabriken finns det ett dag- och nattskift, men arbetarna roterar inte mellan skiften. Den normala arbetstiden är tio timmar per dag sex dagar i veckan. Två av arbetarna säger att de ibland arbetar 66 timmar per vecka och en säger att det ibland blir 72 timmar per vecka. Enligt ledningen är det vanliga att man arbetar en timme övertid per dag. De säger också att en del arbetare skiftar mellan dag- och nattskift medan andra hela tiden arbetar samma skift. Broker Under Fair Trade Centers besök i Samut Sakhon 31 intervjuades en tjugotvåårig burmesisk flicka som arbetar på Fabrik B. Hon var tvungen att betala bath för att få jobbet. Utöver detta var hon tvungen att betala bath för arbetstillståndet. För att ha råd med det var hon tvungen att låna pengar av en vän. Övriga fyra intervjuade arbetare vid fabrik B uppgav dock ej att de hade varit tvungna att betala pengar till brokers. Fabrik B anställer mest thailändska arbetare för man säger att de arbetar effektivare och att kommunikationen med dem fungerar enklare. De rekryterar arbetare genom att sätta upp anslag i staden. Ledningen har hört att det finns de som betalar för att bli anställda men säger att detta inte förekommer i deras fabrik. De betalar migrantarbetarens registreringsavgift och arbetaren behöver inte betala tillbaka den summan. På personalavdelningen finns det en person som pratar burmesiska och alla skyltar finns också på burmesiska. Arbetsrelationer Det finns igen fackförening på fabriken men det finns ett så kallat labour relations team. Enligt ledningen talar teamet direkt med arbetarna, inte bara med arbetsledarna. På det sättet ska de kunna dubbelkontrollera informationen om det skulle bli någon dispyt på fabriken. Ledningen framhåller att arbetarna också kan gå direkt till ledningen om det är något problem. Oftast är det konflikter med gruppledarna som diskuteras. Ledningen säger också att det inte har förekommit några större arbetskonflikter på fabriken och att de inte har problem med diskriminering. Gruppledarna utbildas i hur de ska kommuniciera med arbetarna. Ledningen berättar att problem med verbala övergrepp av gruppledare minskar i takt med att en ny generation arbetsledare med högre utbildning anställs. Detta bekräftas av flera anställda som säger att det råder en öppen atmosfär på fabriken. Hälsa och säkerhet Företaget har en hälso- och säkerhetsvideo och presentation som de visar för nya anställda. Arbetarna säger att det finns bra nödutgångar och att toaletterna är bra och rena. Det finns också tillgång till rent dricksvatten. De tycker att fabriken är bullrig men säger att de tillhandahåller öronproppar. Det har skett några olyckor på fabriken, men enligt dem inget allvarligt, de känner sig säkra på fabriken. Fabriken har en sjukstuga och de säger att det är enkelt att besöka den. En av arbetarna säger att han ibland använder starka kemikalier som bränner när de kommer i kontakt med huden, och att det hänt att gas läckt ut från kylrummet så att det varit svårt att andas. Ledningen på fabriken uppger själva att det största hälso- och säkerhetsproblemet är att det är så svårt att kontrollera så många personer. Därför får alla nyanställda information om säkerhetsrutinerna och årligen tränas alla i personalen. De har också en hälso- och säkerhetskommitté med tjugo representanter från de olika avdelningarna på fabriken. Detta har lett till vissa förändringar. Bland annat har man bytt ut golv för att göra dem mindre hala. Den vanligaste olyckan på fabriken är att någon sticker sig på ett fiskben. All säkerhetsutrustning tillhandahålls gratis. Fabriken har också en förslagslåda där de tar emot idéer från de anställda. Ledningen berättar att köparna ibland skickar tredjeparts inspektörer för att kontrollera arbetsförhållandena. Det största klagomålet de har är att arbetstiderna är för långa. Det är den främsta anledningen att de inte tillåts SA8000 certifiera fabriken. 30. En av intervjuerna genomfördes av Fair Trade Center , övriga genomfördes av S.U.B Rapport om konserverad tonfisk 17

18 Fabrik C Fabrik C har funnits sedan 1979 och tillverkar huvudsakligen konserverad tonfisk. Fabriken har en kapacitet på 150 ton per dag. Femtio procent av produktionen är vanlig tonfisk (i olja eller vatten), trettio procent är så kallad value added tonfisk och tjugo procent är kattmat. Nästan all produktion exporteras till USA och Europa. Informationen om Fabrik C har samlats vid Fair Trade Centers besök vid fabriken och intervjuer med kvalitetschefen och personalchefen. Informationen har kompletterats med svar på frågeformulär som arbetare på Fabrik C svarat på. Frågeformulären har förberetts av S.U.B. som också genomfört samlat in svaren. Fabriken har både en personal- och miljöpolicy, men är inte ISO certifierad. Man planerar att skaffa ISO certifikat för matsäkerhet under Totalt arbetar personer på fabriken, av dem är 80 procent kvinnor och 550 migrantarbetare. Löner Thailändska och burmesiska arbetare får lika mycket i lön. De betalas per dag och tjänar mellan och bath per månad. Inklusive övertid och bonus kan de tjäna 268 bath per dag. Grundlönen är 191 bath per dag, och man får bonus för nattskift och om man arbetar snabbt. Samtliga fyra intervjuade arbetare berättar att 200 bath dras av från deras lön varje månad. Två av dem vet inte varför då de inte förstår thailändska, medan de andra två säger att det är för transport. En av arbetarna uppger att det ibland dras av 600 bath från lönen men att han inte förstår varför. Enligt ledningen förekommer inga avdrag på lönerna och alla anställda får ett lönebesked samtidigt som lönen betalas ut. Arbetstider Fabriken har ett dagskift och ett nattskift och man roterar inte mellan skiften. Det är normalt att arbeta tio timmar per dag sex dagar i veckan. Arbetarna säger att de inte har något val om de vill arbeta övertid eller inte. Två av arbetarna säger at om de vägrar så straffas de genom att de inte får arbeta nästa dag. Broker Alla fyra arbetare uppger att de betalat mellan och bath till en broker med länkar till de thailändska arbetsledarna. För att kunna finansiera detta tog arbetarna lån. Två av dem lånade pengar från arbetsledarna och betalade 20 procents ränta på lånen. Enligt ledningen använder man sig inte av brokers, men migrantarbetarna måste själva betala för sina arbetstillstånd. De anställda rekryteras genom att man sätter upp anslag i staden. Nya provanställs sedan under en månad och efter det kan de få en fast anställning. Arbetsrelationer En av arbetarna klagar på att arbetsledarna förolämpar dem och hotar att avskeda dem. Fabriksledningen säger att man tidigare haft problem med att arbetsledare varit för hårda mot de anställda och förolämpat dem men att man nu tränar dem i att hantera personalen på ett bättre sätt. Två av arbetarna säger att de inte vet om det finns något fack på fabriken, de två andra säger att det inte finns något. Ingen av dem vet vad en uppförandekod är eller har hört talas om någon sådan. Ledningen på fabriken berättar att det finns en fackförening som har medlemmar, men att det saknas kollektivavtal. De beskriver facket som mycket vänligt inställt till företaget och säger att det aldrig förekommit några konflikter med facket. Hälsa och säkerhet Ledningen säger att den största olycksrisken på fabriken är att få ett fiskben i fingret. De säger att det inte finns någon risk för olyckor vid hantering och rengöring av maskiner eftersom de anställda är tränade att göra det på ett säkert sätt. Förra året fick en person en vagn över foten, detta följdes upp av en olycksrapport för att liknande olyckor inte skulle hända igen. Det finns dessutom en hälso- och säkerhetskommitté med medlemmar från de olika avdelningarna som träffas en gång per månad för att diskutera situationen i fabriken. Två av arbetarna tycker att arbetsplatsen är bullrig och att det är svårt att höra. Ibland använder de starka kemikalier i arbetet som gör det svårt att andas och ger dem hudirritationer. De säger att det ibland sker olyckor men att de ändå känner sig trygga på arbetsplatsen. 18 Rapport om konserverad tonfisk

19 Företagen som importerar till Sverige Till Sverige är det främst de stora matvarukedjorna Axfood, Coop och Ica som importerar konserverad tonfisk till sina egna märkesvaror (så kallade EMV, som Euroshopper, Eldorado, X-tra och så vidare). Även vissa märkesprodukter finns på marknaden, de största är Abba, Piwa (säljer tonfisk under varumärket Buffé) och B&S Foods (säljer tonfisk under varumärket Pride och Chrystal). En mindre del tonfisk importeras även från Filippinerna. Ett av företagen, Lantmännen Doggy, importerar uteslu- tande kattmat. I kattmaten är det framförallt det bruna köttet från tonfisk som används. 32 Axfood, Ica och Coop har också egna märken inom djurmat, de största konkurrenterna är Masterfood och Nestlé. Samtliga företag som importerar tonfisk till Sverige och som Fair Trade Center har undersökt kräver att tonfisken är märkt som delfinsäker (se Appendix 2. för förklaring) av Earth Island Institute (EII). EII kontrollerar både företagen som handlar med fisken och fabrikerna. Jämförande tabell socialt ansvar Företag Abba Axfood Coop Ica Lantmännen Piwa B&S Varumärken Abba eldorado, Willys, Coop X-tra, Ica, Gott liv, Kattuna Buffé Pride, Chrystal Hemköp Rainbow euroshopper Import per år i ton Nej Uppförandekod Nej Ja Ja Ja Nej Nej Nej - Innehåller koden ILO:s Nej Ja Ja Ja Nej Nej Nej kärnkonventioner - Begränsar koden maximal Nej Ja Ja Ja Nej Nej Nej arbetstid Förbud av barnarbete Ja Ja Ja Ja Nej Nej Nej Kontrollerar sina leverantörer Nej Ja Nej Ja Nej Nej Nej Kontrollerat alla sina Nej Nej Nej Ja Nej Nej Nej leverantörer Information till fabriksarbetare Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Information på hemsidan Nej Ja Ja Ja Nej Nej Nej 32. Det är för det mesta gulfenad tonfisk och skippjack som används. Rapport om konserverad tonfisk 19

20 Abba seafood Abba Seafood är en del av Orklakoncernen 33, Norges största privatägda börsnoterade företag. Orkla omsatte 57 miljarder norska kronor under 2006 och har tre olika affärsområden: märkesvaror, kemi och finansiella investeringar. Abba importerar 3,1 miljoner 200 grams burkar tonfisk varje år (ungefär 620 ton). Tonfisken säljs under varumärket Abba. Burkarna innehåller bara tonfisk av arten tongol som fångats lokalt i Thailand, framförallt i södra Thailand. Man importerar även påsar med tonfisk för att användas i pastejer. Varje år importerar man även trekilos påsar med tonfisk (ungefär 25 ton per år 34 ). Leverantörer Tonfiskburkarna importeras från Thailand. Alla burkar är märkta med tillverkningsland och var tonfisken är fångad. Under 2006 fick Abba leveranser från två thailändska leverantörer, en av dessa var fabrik B. Bägge dessa leverantörer har levererat till Abba i över 10 år. Abba har även använt fabrik C. Arbetsförhållanden i produktionen Abba har ingen uppförandekod för sina leverantörer, men man har i sitt inköpsavtal en formulering om att inget barnarbete tillåts i produktionen och att Abba har rätt att inspektera detta. 35 Enligt Abba anställer deras leverantörer endast personal över 18 år. Hur kontrollerar ni att kraven i avtalet följs upp? Innan vi köper från en fabrik så bedömer vi hur bra fabriken verkar och i det ingår att jag tittar på utrymmen som matsalar och så vidare. När vi sedan har fått en leverantör så försöker vi arbeta långsiktigt med dem, säger Bengt Ahlström som har varit kvalitetschef på Abba i 20 år. 36 Vi gör regelbundet mellan varje och vartannat år en teknisk revision på plats. Vid vår audit tas förutom frågor rörande produktsäkerhet frågor om yttre miljö, arbetsmiljö, uthålligt fiske och fiskemetoder upp. Vi frågar alltid om fabriken är SA8000-certifierad och tar med det i vår bedömning. I den tekniska revisionen där tyngden ligger på produktsäkerhet bedöms även arbetarnas omklädningsrum samt cateringförhållanden [förhållanden i matsalarna]. Efter revisionen görs en helhetsbedömning, där fabriken godkänns eller ej. Vi har också lokala representanter i Bangkok som kan hjälpa oss. Vilka är de vanligaste problemen som ni har hittat i produktionen och hur har ni åtgärdat dem? På Fabrik B har det gjorts en för-revision enligt SA8000 och jag vet att de fick anmärkningar på för långa arbetstider, säger Bengt Ahlström. Vi arbetar långsiktigt med våra leverantörer genom att påpeka förbättringsområden innan dessa blir till problem. Vi uppmuntrar till att arbeta mer aktivt med speciellt frågor rörande hur vi förvaltar våra fiskeresurser. Vi uppmuntrar också till certifiering rörande arbetsmiljö (SA8000) och yttre miljö (ISO 14001). Det är så här långt inget krav, men vi använder det som faktor vid valet av leverantör. Har ni någon uppfattning om hur det ser ut hos underleverantörerna, det vill säga på båtarna? Vi har inte kommit så långt som att kontrollera arbetsförhållandena på båtarna. I samband med den tekniska revisionen gör jag spårbarhetsövningar för att titta på var och hur fisken fångats. Dessa går tillbaka till fiskebåtens Captain s Statement. Ett Captain s Statement intygar att allt har gått rätt till vid fångsten av tonfisken Dessa består av arten Skippjack som fångats i Western Pacific 35. Från Abbas inköpsavtal: Minimum age requirements: 1.1 The Seller guarantees that all persons employed in the manufacture of products, whether or not employed by the Seller directly or indirectly, are above the minimum age for employment within the jurisdiction of the Seller. Furthermore, the Seller also guarantees that the Seller complies with the 1973 ILO Convention No. 138 The Minimum Age Convention with respect to all persons employed in the manufacture of the products. 1.2 Abba or its authorised Agent is entitled to inspect the business premises of the Seller and the Seller s suppliers and in either case to include books and records concerning employment matters at any time without notice for the purpose of making enquiry as to whether or not the guarantee set out i clause 7.1 above is being complied with or not. 36. Alla citat är från Abba Seafood ABs Food Safety Auditor Bengt Ahlström (skriftligt 15/ och telefonintervju 15/2 2007). 20 Rapport om konserverad tonfisk