Figur 1. Vätterns vyer under lugna dagar utgör en fantastisk upplevelse.

Transkript

1 Vättern och vätternbäckars ändringar under de senaste hundra åren Måns Lindell, Vätternvårdsförbundet, & Daniel Melin, Länsstyrelsen i Jönköping Jönköping, , e-post: fornamn.efternamn@lansstyrelsen.se Vättern lockar... Vättern är en unik sjö, både ur svenskt och internationellt perspektiv. Sjön lockar med storslagna vyer, ett ljus som är konstnärligt attraktivt, och inte minst är sjöns ekosystem fascinerande och har högt skyddsvärde i dagens miljövård. Vättern har i långa tider ansetts som en klenod i vårt lands naturskatt, långt innan man började med planering och bedömning av miljötillstånd etc. Olaus Magnus konstaterade på 1500-talet att naturens krafter verkar på ett hemligare och underbarare sätt i denna sjö än annorstädes. Vättern och dess omgivningar har spelat en viktig historisk roll för Sveriges bildande bl a såsom kungasäte (Näs Borg på Visingsö), något som fått ökad uppmärksamhet på senare tid med t ex Arn-böckerna av Jan Guillou. Flera skalder har i olika klassiska verk prisat Vättern. Till exempel skrev Carl Jonas Love Almqvist Vättern är en av de djupaste, farligaste och oroligaste böljor. Almqvist konstaterar vidare att hela Vättern är till sin natur blott en enda stor källa, den största på jorden och konstaterar förtjust att man dricker vatten rent ut ur själva Vättern (något som fortfarande är möjligt). Vättern har historiskt varit av särskild bemärkelse för människan, inte minst som transportled och fiskeresurs. Här har människan valt att leva och att bo av olika anledningar. Vättern lockar! Idag är sjöns särart utpekad i en rad svenska lagar och riksintressen. Vättern är även upptagen i EU s nätverk för skyddsvärda miljöer, Natura Det innebär legala skydd i olika bemärkelser vilka såväl myndigheter som allmänhet har att ta hänsyn till, allt för att skydda och bevara Vätterns särart för framtiden. Men samtidigt kan/bör/måste Vättern även användas och nyttjas men på rätt sätt. Vättern utgör t ex en ofantlig tillgång på värdefullt dricksvatten. Figur 1. Vätterns vyer under lugna dagar utgör en fantastisk upplevelse.

2 Moderna tider medförde påverkan Vättern har emellertid utsatts för påfrestningar under de senaste 100 åren. Under mitten av 1900-talet var Vättern påtagligt påverkad främst av näringsämnen från otillräckligt renat avloppsvatten från samhälle och industrier, men även av miljögifter såsom dioxiner, PCB, DDT och tungmetaller. Sjön har hotats även hotats av överfiskning. I det första protokollet 1957 från Vätternvårdsförbundet (dåvarande Kommittén för Vätterns Vattenvård) debatterades den föreslagna placeringen av kärnkraftverket EVA vid sjön Unden i norra Vättern. En svindlande tanke som idag är svår att föreställa sig. Emellertid visade bl a beräkningar av ansamling av radioaktivitet i Vättern skulle bli oacceptabelt med tiden och kärnkraftverken placerades vid Sveriges kuster istället. Figur 2. Tidningsurklipp från 1959 om debatten kring placeringen av kärnkraftverket "EVA" vid sjön Unden vid Norra Vättern. Den försämrade vattenkvaliteten under talen var direkt synbar för gemene man på kort tid blev vattnet grönt och nät mm blev bevuxna med alger. Siktdjupet minskade från 17 m till 6-7 m periodvis. Detta var bekymmersamt då Vättern i allt större utsträckning börjat nyttjats som vattentäkt åt tätorter i närområdet och även tilltänkt för längre bort belägna tätorter som t ex Linköping och Örebro. Kommitténs uppgift blev att inventera avloppsförhållanden runt sjön, göra egna och samordna undersökningar så att utvecklingen kunde påverkas så att sjöns vatten kunde utnyttjas för vattenförsörjning i den skala man tänkt sig. Utredningarna konstaterade att om inte föroreningstillförseln upphörde skulle Vättern upphöra med att vara en klarvattenssjö för mycket lång tid framåt. Det upprättades tidigt underlag om miljötillståndet och förslag på åtgärder som följd, men först år 1970 antogs en formell vattenvårdsplan för sjön. I planen angavs preciserade krav och mål på avloppsrening för kommuner, industri och fritidsbebyggelse. De största kraven gällde kommunerna. Denna plan var världsunik vid sitt tillfälle och långt före sin tid. I samband med kommitténs 30-årsjubileum 1987 konstaterades att praktiskt taget allt kommunalt avloppsvatten behandlades i biologiska-kemiska reningsverk, och att det stora genombrottet skedde I en notis inför Elmia Water (1987) sades att Vättern under de gångna åren förvandlats från en smutsig sjö med badförbud och ett siktdjup på 6-7 m till en sjö med drickbart vatten och ett siktdjup på m. Sjön hade befriats från sitt övergödningsgrepp! Idag är siktdjupet oftast ca m med toppar ned till 17 m!

3 Figur 3. Vätterns vatten är nu åter så klart som det var för hundra år sedan efter ha varit påtagligt grumlat under kanske 50 års tid. Här ett dyk från Hästholmens klippor. I miljödebatten hörs ibland kritiska röster om att Vätterns värde försummas. I själva verket har samhället ägnat stor uppmärksamhet och möda åt att skydda Vättern mot negativ miljöpåverkan, åtgärder som var i världsklass för 50 år sedan har fått föroreningarna i Vättern att minska och vattnet är åter klart i sjön. Allt är dock inte åter på naturliga nivåer, t ex är fet fisk från Vättern fortfarande belagt med sk kostrekommendationer för gravida just p g a föroreningsinnehållet. Vattenvårdsplanen från 1970 reviderades en första gång 1979 då den andra planen utkom. Åtgärder kom till genom att kommittén tog fram vetenskapliga sakunderlag som skapade förståelse för problemen. Ett gott samarbete med kommuner och industri hade byggts upp och själva åtgärderna genomfördes i respektive ansvarigs regi. Det arbete som Kommittén för Vätterns Vattenvård, genomförde var tämligen unikt och ett viktigt ställningstagande för gemensamt ansvar för ett vattenobjekt genom så kallat avrinningsområdesvis tänkande. Detta syn- och arbetssätt är sedan år 2000 lag inom hela EU. Ett problem med att bedöma påverkan på Vättern är just de långa förloppen innan utfallet kan avläsas i konkreta mätningar, och då är det ofta svårare att korrigera. Den s k teoretiska utbytestiden i Vättern beräknas nämligen till ca 60 år, något som är att betrakta som mycket lång tid i sjösammanhang. Därför är det viktigt med långsiktig miljökontroll med tydliga indikatorer, ett starkt lagskydd och strikt tillämpning av försiktighetsprincipen i behandlingen av Vättern. Den tredje vattenvårdsplanen kom 1990 och innehåller en detaljerad beskrivning av de arbetsuppgifter som medlemmarna har utfört för att uppnå förbundets syfte. På det i Vättern 90 beskrivna sättet sker förbundets arbete på flera fronter och genom dess medlemmar vilket är förbundets verksamhetsidé.

4 Figur 4. Vattenvårdsplanen som tillkom 1970 (uppe vänster) var kanske en av världens första "moderna" vattenvårdsplaner för en sjö. Den reviderades efter sex år, och omarbetades helt år 1990 då Vättern 90 utkom. Nu gällande plan avser perioden med avstämning Sex år efter Vättern 90 ägde en tredje revidering av vattenvårdsplanerna för Vättern rum som fick namnet Vättern 96. I Vättern 96 redovisades utfallet av de detaljerade målen och verkaför-satserna. I Vättern 96 gjordes ingen ny tillståndsbeskrivning. Exempel på områden där miljöarbetet varit framgångsrikt var spridning klororganiska föreningar, transport av farligt

5 gods samt militär verksamhet. Nu gällande vattenvårdsplan är uppdelad i två volymer: en som blickar tillbaka på 40 års vattenvård och en volym som anger önskvärd riktning av Vättern (både hot, problem och åtgärder) t o m Nya hot och ny organisation Vätterns problem var inte lösta i och med att övergödningsproblemet var åtgärdat. Nya hot gjorde sig snart påminda i form av tillförsel av dagvatten, med dess föroreningar, transport av farligt gods och spridningen av olika miljögifter. Även överexploatering av fiskeresursen och introduktion av främmande arter (t ex lax och signalkräfta) kan läggas till listan över möjliga hot mot naturligheten i ekosystemet. Figur 5. Röding är något av symbol för Vättern. Här lekande rödingar inne i Huskvarna hamn. (foto Jens Matsson). Förändrat fiske från röding till signalkräfta I takt med att näringshalten har minskat i Vättern har sjöns ekologi också förändrats i form av att sjön bär en mindre biomassa. På mitten av 1900-talet då sjön var hårt drabbad av övergödning gynnades fisket i form av en högre fiskproduktion i sjön (yrkesfiskets fångster kan följas via inrapporterade fångster till Fiskeriverket som skett sedan 1914). De senaste decennierna har fångsterna gradvis minskat till så pass låga nivåer att en viss oro för fisket i sjön har uttryckts. Främst har uttaget av röding och sik minskat medan fångsterna av t ex signalkräfta har ökat dramatiskt. Signalkräfta inplanterades i sjön 1969.

6 Figur 6. Det finns idag ca 20 yrkesfiskare i Vättern. Huvuddelen av dessa inriktar sitt fiske uteslutande efter signalkräfta som "exploderat" i sjön. En mindre andel fortsätter fiska med "klassiskt" nätfiske och fällor. Här är Zeth Rylander, Habo, ute och vittjar fällor. Beståndet av röding beräknas idag utgöra endast 2-3 procent av vad som fanns på 1970-talet. Och då ska det betänkas att redan på 1970-talet ansågs rödingen som utdöd. Idag pågår ett kraftfullt arbete genom såväl myndigheters försorg som ideella organisation, yrkesfisket m fl för att möjliggöra rödingens fortlevnad i Vättern. Ett av förbundets insatsområden bör därför vara att säkerställa ett hållbart fiske i Vättern med hänsyn till sjöns produktionsförmåga. 12 antal / 1000 m 2 nät y = -0,2245x + 450,47 R 2 = 0, Figur 7. Enligt en nyligen genomförd sammanställning av tillgången av röding utgör beståndet idag endast några procent av vad som fanns i Vättern under 1970-talet (uttryckt som antal fångade fiskar per 1000 m2 nät). Infälld en tidningsurklipp från slutet av 1960-talet redan då ansågs rödingen vara utdöd.

7 Framtiden Det finns gott hopp om att Vättern kommer ha höga naturvärden även i framtiden. För det första kan vi konstatera att Vättern har åter ett kallt, klart och bra vatten. Vattenkvalitetsmässigt är det således ingen fara. Emellertid finns det farhågor om naturligheten i ekosystemet, d v s ett ekosystem kommer alltid att finnas och alltid att fungera. Men kommer det vara detsamma ekosystem som rått i sjön under hundratals år eller kommer det att på kort tid påverkas av saker och ting som människan är orsak till? I den senaste vattenvårdsplanen påpekas att det nya fenomen som behöver klarläggas och åtgärdas. Bland de frågor som pekas ut som prioriterade kan nämnas: Kommer vi ha röding i sjön om hundra år? Kommer signalkräftan har påverkat växterna på botten så att indirekta förändringar sker på andra organismer i sjön? Kommer vattnet och fortsätta vara kallt trots en global uppvärmning? Kommer det finnas is på Vättern i den omfattning som ekosystemet behöver? Frågorna är många fler än ovan redovisade, och vissa kan vi själva påverka medan andra frågor kräver omfattande och i några fall internationella åtgärder. Huvudsaken är att vi är ense om fakta och medvetna om Vätterns värde, känslighet och attraktionskraft. Vätterbäckarna Vätterns livsnerver Landskapsbilden kring Vättern är mycket varierande och präglas bl.a. av de små, men rikligt förkommande bäckarna som mynnar i sjön. Totalt beräknas 148 vattendrag vara vattenförande året om, största tillflödet är Forsviksån (medelvattenföring ca 9 m 3 /s) i väst och Huskvarnaån (medel ca 6 m 3 /s) i söder. Många av bäckarna har mycket höga natur-, kultur- och fiskevärden. Flertalet av de mest värdefulla Vätterbäckarna återfinns längs Vätterns sydvästra strand i Jönköping, Habo och Hjo kommuner. De nedre delarna är ofta branta med många och långa forsar och strömmar. Flera får tillskott av kallt källvatten vilket ger speciella förutsättningar för flora och fauna. Bäckarna rinner ofta nedskurna i raviner omgärdade av ymnig lövskog. I denna vackra miljö trivs öring (Salmo trutta), harr (Thymallus thymallus), flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), flodpärlmussla (Margetifera margetifera), ovanlig bottenfauna och en mångfald av växter och fåglar. Det finns även en mängd fornlämningar och kulturhistoriskt intressanta anläggningar utmed bäckarna så som kvarnrester, gamla fasta fisken och dammanläggningar som visar att bäckarna har haft en stor betydelse för utvecklingen i bygderna runt sjön. Bland annat har historikern Dick Harrysson nämnt att landets första dokumenterade fasta fiskeredskap fanns i Svedån, en öringfälla.

8 Figur 8. Hjoån på våren utgör en typisk Vätterbäck: ett vattendrag skuren i en dalgång, rikligt med övertäckande grönska, relativt låg vattenföring vanligen med grundvatteninslag. Få vattendrag är orörda Genom mänsklig påverkan som fördämningar, rensningar, avloppsutsläpp, försurning m.m. har antalet opåverkade vattendrag minskat betydligt i Sverige under 1900-talet. Som en följd har många arter som är beroende av strömmande vatten missgynnats. Vätterbäckarna utgör inget undantag och idag pågår därför arbete med att restaurera bäckarna så att livsmiljöerna för djur och växter återställs. Figur 9. Foto från 1950-talet på Suttrans laxfiskeplats i Hökesån, ett exempel på de fasta fiskeplaster som spärrade av vandringsvägarna för fisken. Fisken kunde då enkelt fångas. Källa: Jönköping Läns Museum. Många av Vätterbäckarna utgör viktiga lek- och uppväxtområden för Vätterns bestånd av öring och har därmed stor betydelse för såväl yrkes- som fritidsfisket i Vättern. Det fångas idag ca 8-10 ton öring årligen i Vättern. De restaureringsåtgärder som genomförts har därför framför allt syftat till att tillgängliggöra och återskapa öringens ursprungliga lek- och

9 uppväxtområden. Utrivning av dammar, anläggande av fiskvägar och fisktrappor, biotopvård genom utplacering av block, sten och lekgrus på rensade sträckor, uppflyttning av lekfisk förbi vandringshinder, utsättning av fiskyngel och förbättring av passerbarheten genom vägtrummor är alla exempel på sådana åtgärder. Figur 10. Vätteröring som innan fisktrappan byggdes försöker ta sig förbi Hovslätts kvarn i Tabergsån. Idag simmar fisken med lätthet förbi platsen. Källa: Jönköpings Läns Museum. Det finns trots alla genomförda åtgärder ett betydande kvarstående restaureringsbehov i många Vätterbäckar. Dagens beräknade årliga produktion av öring till Vättern är ca st, men om alla av människan skapade vandringshinder nedströms de första naturliga hindren åtgärdades i alla bäckar skulle ytterligare ca st tillkomma per år, d.v.s. en fördubbling av dagens produktion. Svedån är det vattendrag som har störst potential att genom åtgärder öka produktionen av Vätteröring och ytterligare tolv vattendrag bedöms ha en hög potential. Även kalkning är en viktig åtgärd för såväl öring som andra i bäckarna förekommande arter. Försurningen slog hårt mot bl a öringen genom att rommen inte utvecklas vid för lågt phvärde. Kalkningen har dock inneburit att försurningen idag inte längre utgör något akut hot mot Vätteröringen. På grund av fysiska restaureringsåtgärder, kalkning och bättre avloppsrening i kombination med en effektivare reglering av fisket i Vättern är Vätteröringen idag ett av få sjölevande öringbestånd i södra Sverige som det går bra för. Öringen tillbringar sitt vuxna liv ute i Vättern där den äter sig fet på bytesfisk som siklöja och nors. Efter 4-5 år blir den könsmogen och söker sig under oktober-november upp i Vätterbäckarna för att leka. Leken sker över syresatta bottnar bestående av grovkornigt grus och sten där rommen kan grävas ner. Öringungarna kläcks under våren och tillbringar sina första 2-3 år i bäcken. En del av öringungarna får sedan en silverblank färg och vandrar ut i Vättern. I Vättern är tillväxten betydligt bättre än i bäcken och när öringarna efter några år återvänder till sin födelsebäck för lek väger dom runt 2 kg med toppvikter upp emot 10 kg! De individer som stannar kvar i bäcken hela livet kallas stationär öring och når sällan vikter över 0,5 kg.

10 Figur 11. Höstbild på ett lekande öringpar i Knipån. Endast ryggfenorna syns över vattenytan. Foto: Per Askerlund. Inte bara öring i bäckarna Även Vätterns bestånd av flodnejonöga är beroende av Vätterbäckarna för reproduktion och uppväxt. Flodnejonögat är en s.k. rundmun och tillhör inte de egentliga benfiskarna. Arten är hotad i Sverige eftersom de många fördämningar som byggts i framför allt Norrlandsälvarna hindrar flodnejonögat under lekvandringen. I Vättern är beståndet av flodnejonöga av allt att döma relativt starkt. Under åren har en rad studier och inventeringsprovfisken genomförts i Vätterbäckarna för att fastställa vilka bäckar som flodnejonögat använder för lek. Hittills har man kunnat konstatera att lek förekommer i ca 45 bäckar. De viktigaste lekbäckarna ligger precis som i fallet med Vätteröringen i Jönköping, Habo och Hjo kommuner, vilket beror på att de båda arterna har liknande krav på bl.a. bottensubstrat vid leken. Figur 12. Flodnejonöga fångad i Gagnån (hona i lekdräkt och notera hur tjock den är - full av rom inför leken).

11 Harren är en kallvattenkrävande art och som sådan vanligt förekommande i Norrland medan den saknas helt i de sydligaste delarna av landet. Arten är en laxfisk som är lätt att känna igen på den stora vackra ryggfenan. Av brittiska flugfiskare kallas harren ofta för The Lady of the Stream (strömmens dam) på grund av sin elegans och slanka kroppsform. Vättern hyser det sydligaste naturligt reproducerande beståndet av harr i Sverige, vilket möjliggörs av sjöns kalla och syrerika vatten. Harren leker såväl ute i sjön som i Vätterbäckarna men till skillnad från öringen sker leken på våren, vanligen under maj månad. De yngel som kläcker i bäckarna simmar ut i Vättern redan första sommaren. Beståndet av harr har minskat i Vättern under de senaste 10 åren och en utredning om orsakerna till detta pågår. Figur 13. Harr. Lägg märke till den stora ryggfenan. Foto: Niklas Nilsson. Tidigare var den vanligaste fiskevårdsåtgärden att bygga olika typer av fisktrappor vid vandringshinder som dammar och liknande. Idag förordas, i de fall ett avlägsnande av vandringshindret inte är möjligt, istället anläggande av ett omlöp. Ett omlöp innebär att en mindre stenbeklädd sidofåra anläggs vid sidan om vandringshindret. Den nya sidofåran får en slingrande form och ett strömmande vatten. Höjdskillnaden fördelas över en längre sträcka vilket gör att även mer simsvaga arter än öring kan använda sig av omlöpet. Figur 14. I Hjällöbäcken (Hjo kommun) har dammen minskats och förlagts bredvid åfåran, i dammvallen har man satt in en trumma där fisken kan passera. Stora delar av dammen är fortfarande kvar bredvid åfåran (till höger).

12 I Vätterbäckarna har ett flertal omlöp byggts som gjort att bl.a. Vätteröringen kan använda sig av fler av sina ursprungliga lek- och uppväxtområden. I t.ex. Knipån i Habo kommun invigdes i september 2008 Sveriges längsta omlöp (570 meter). Även utrivningar av dammar har genomförts och effekterna har genomgående varit mycket positiva. I t.ex Hökesån i Habo kommun där Laggaredammen revs ut under 2005 har uppföljande elprovfisken visat på en markant ökning av antalet årsungar av öring uppströms den tidigare dammen. Figur 15. Laggaredammen innan utrivningen (tv). Idag är dammen helt borta (dammvallen låg precis i ovankant på bilden th) och fisken kan obehindrat passera. Fisktätheterna kontrolleras årligen genom s k elfiske (th). Bilderna är med andra ord tagna från ungefär samma punkt. Även i Hjoån har en rad fiskevårdande åtgärder vidtagits under åren. Bl.a. har ett omlöp anlagts runt den kulturhistoriskt värdefulla Grebbans kvarn. Åtgärden är ett bra exempel på att det ofta går utmärkt att jämka kultur- och fiskevårdsintressen. I Hjoån anordnar även Hjoåns fiskevårdsområdesförening guidad öringsafari under höstarna. Öringsafarin är en spännande och fascinerande upplevelse där man får bevittna öringens lek och ta del av ett av naturens stora skådespel på nära håll. Figur 16. Omlöpet runt Grebbans kvarn i Hjoån. Den gamla kvarnen ligger till vänster i bild. Foto: Per Connelid.

13 Eftersom Vätterbäckarna i de flesta fall är små är de också känsliga för olika typer av påverkan och störningar. Detta gör, med hänsyn till deras höga värden, att de har ett stort behov av skydd. Skyddsarbetet bedrivs av länsstyrelser och kommuner och innebär i praktiken att naturreservat inrättas eller att naturvårdsavtal tecknas för de bäckar som har högst värden och tydligast hot. Målsättningen är att de mest värdefulla Vätterbäckarna ska ha ett långsiktigt lagstadgat skydd så att skador på den unika miljön undviks och att de olika djur och växter som är beroende av bäckarna har goda livsbetingelser. Figur 17. Besöksmål Vätterbäckar syftar till att informera om Vätternbäckarnas särart. Håll utkik efter skyltarna eller läs mer på För närvarande pågår ett större informationsprojekt för att uppmärksamma allmänheten på de unika Vätterbäckarna och det åtgärdsarbete som pågår för att återställa dem. Projektet kallas Besöksmål Vätterbäckar och drivs som ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen i Jönköpings län, berörda kommuner, föreningar och företag. Syftet är genom olika informationsinsatser öka antalet fiske-, natur- och kulturintresserade besökare vid Vätterbäckarna.