Övergripande strategi för hantering av konsekvenser av klimatförändringar och energieffektiviseringar för rennäringen i Jokkmokk

Transkript

1 1 Övergripande strategi för hantering av konsekvenser av klimatförändringar och energieffektiviseringar för rennäringen i Jokkmokk Godkänd av styrgruppen för projekt Sájtte den 11 februari 2013.

2 2 Innehåll Vision 3 Mål 3 Syfte 3 Bakgrund 3 Klimatförändringar 3 Traditionell samisk kunskap 3 Klimatförändringar i Sverige 4 SMHI Rennäringen påverkas av förändrat snöklimat och nya insekter 6 Klimatförändringar i Norrbottens län nuläge 6 Påverkan av högre temperaturer/varmare klimat på rennäringen 9 Påverkan av ökad nederbörd för rennäringen i Jokkmokk 11 Påverkan av ändrade vegetationsperioder på rennäringen 12 Påverkan av förändrade snöförhållanden för rennäringen i Jokkmokk 13 Påverkan av ändrade vindförhållanden för rennäringen i Jokkmokk 13 Klimat och sårbarhetsutredningen SOU 2007:60 14 Energieffektiviseringar inom de gröna näringarna 14 Energieffektiviseringar inom rennäringen i Jokkmokk 15 Energikartläggning av de areella näringarna 17 Strategi för hantering av klimatförändringar och för energieffektviseringar 19 Klimatförändringarnas inverkan på rennäringen i Jokkmokk -grundläggande 19 förutsättningar för rennäringen Åtgärder och insatser på kort sikt för rennäringens hantering av klimat- 20 förändringar Åtgärder och insatser på lång sikt för rennäringens hantering av klimat- 20 förändringar Genomförande av föreslagna åtgärder och insatser 22 Åtgärder för förbättring av renskötselns handlingsutrymme och flexibilitet 22 Genomförande 23 Arbetsgruppen för hantering av klimatförändringar inom rennäringen har bestått av Stefan Mikaelsson, Udtja sameby Jakob Nygård, Sirges sameby Per-Jonas Parffa, Tuorpons sameby Niklas Spiik, Jåhkågaska tjielldie Erik Rim, Sierri sameby/barbo Rim, Sierri sameby fr o m augusti 2012 För projekt Sájtte: Ingrid Inga, projektledare

3 3 Övergripande strategi för hantering av konsekvenser av klimatförändringar och energieffektiviseringar för rennäringen i Jokkmokk.Och det är urfolken som i hög grad är bärare och bevarare av den kulturella och biologiska mångfalden! I vår tid när vi talar om ekonomisk kollaps och klimatförändringar, blir det uppenbart att urfolken har något värdefullt att bidra med för en hållbarare utveckling. Urfolken är inte problemet vi är en del av lösningen Vision Mål Syfte Rennäringen är en stark levande och hållbar näring i Jokkmokk och en viktig del av näringslivet i Jokkmokk Strategin för hantering av klimatförändringar och energieffektiviseringar förväntas öka förutsättningar för en framtida långsiktig hållbar rennäring i Jokkmokk Strategins syfte är att synliggöra konsekvenserna av klimatförändringarna för rennäringen och föreslå åtgärder för hantering av konsekvenserna av klimatförändringarna för rennäringen i Jokkmokk. Bakgrund Sirges, Jåhkågaska, Tuorpon, Sierri och Udtja samebyar i Projekt Sájtte: De förändrade klimatförhållandena har stor inverkan på renskötseln. För att kunna hantera detta är det viktigt med ökad kunskap i området samt att ta fram en strategi för hur de förändrade förhållandena skall hanteras. Det är viktigt att ta tillvara den gamla traditionella kunskapen och kombinera den med ny forskning inom området. Klimatförändringar Klimatförändringar är förändringar i jordens klimat under lång tid. Klimatförändringen innebär att mängden växthusgaser ökar i atmosfären och ger upphov till högre yttemperatur på jorden i en stigande grad. Växthuseffekten är central i den pågående klimatförändringen. Den globala uppvärmningen avser den senaste tidens temperaturökning på jorden. Enligt FNs klimatpanel IPCC förväntas temperaturen stiga mellan 1,1 och 6,4 grader inom 100 år. Växthuseffekten Växthuseffekten är en naturlig process, som förstärks av mänskliga aktiviteter. De flesta forskare är överens om att människan genom utsläpp av växthusgaser orsakar en höjning av jordens medeltemperatur. Koldioxid är den viktigaste av de växthusgaser som människan kan påverka. Traditionell samisk kunskap Traditionell kunskap består av såväl kunskap, know-how, sedvänjor som uppfattningar som hjälper människan i sin interaktion med den omgivande naturen. Den inkluderar kunnande inom jordbruk, djurskötsel, jakt, fiske, insamling av olika nyttigheter, bekämpning av sjukdom och skada, namngivning och förklaringar till naturfenomen samt olika strategier för att överleva och forma sin omgivning. Till skillnad från vetenskapen så förekommer det inte inom traditionell kunskap motsatsförhållandet mellan det jordnära och det andliga, det empiriska och objektiva och det heliga och intuitiva. Inom den traditionella kunskapen är gränserna permeabla. Även om den västerländska vetenskapen är en social konstruktion strävar den åtminstone efter att skilja mellan andligt och materiellt, religion och kunskap, och kultur från natur. Detta skiljer sig markant från den traditionella kunskapens holistiska inställning. (Rapport P-M Utsi)

4 4 Victoria Tauli-Corpuz, tidigare ordförande för Permanent Forum för urfolk har synliggjort betydelsen av urfolks traditionella kunskaper när det gäller klimatförändringar:.och det är urfolken som i hög grad är bärare och bevarare av den kulturella och biologiska mångfalden! I vår tid när vi talar om ekonomisk kollaps och klimatförändringar, blir det uppenbart att urfolken har något värdefullt att bidra med för en hållbarare utveckling. Urfolken är inte problemet vi är en del av lösningen Sametingets policydokument för traditionell samisk kunskap redovisar följande om árbediehtu: Grunden för vår árbediehtu är relationen mellan natur-djur-människa. Árbediehtu, där bland annat arv, traditioner, sedvänjor och levnadssätt inkluderas ar grundstenarna för vår samiska kultur och vår identitet. Árbediehtu ger oss förutsättningar att kunna leva ett så bra liv som möjligt, och den ger oss vägledning också på ett immateriellt plan. För oss samer är inte árbediehtu en gammal eller ålderstigen kunskap, utan den inkluderar även kunskap som används idag och som också vidareutvecklas. Árbediehtu kan förklaras på följande sätt; ( ) arbevirolaš mahttu ja diehtu, kan forstaes som en samisk kunnen og viten som er arvet fra foregaende generasjoner, der er artusengammel utovelse som reindrifts-, jeger- og fangstfolk spiller in, som har lagt ett felles grunnlag i det samiske samfunn for en fortrolighet med bl.a. bruk av arktiskt landskap, var, klima, og dyreliv, som er en kunnskap basert pa erfaring med det i en lang svart tidsperiode, og som er inkorporert i kultur og sosial organisasjon, blant annat. (Bergstrom 2001) Klimatförändringar i Sverige I rapporten Klimatanpassning i fysisk planering vägledning för Länsstyrelserna konstateras att klimatet kommer att förändras med högre temperaturer, ökad nederbörd, och risk för ras, skred och erosion, högre havsnivåer. Högre temperatur Enligt SMHI kommer Sverige få ett allt varmare klimat. SMHIs beräkningar visar att årsmedeltemperaturen kommer att öka med mellan 2,5 och 6 grader fram till och med perioden jämfört med referensperioden Ökningen kommer att vara störst under vintern med mellan 2,8 5,5 grader beroende på val av scenario. Den större ökningen beror på att snön minskar kraftigt i varmare klimat då strålningsbalans och skiktning påverkas vilket leder till ännu högre temperaturer. Den största ökningen under vintern beräknas vara bl a längs Norrlandskusten eftersom minskningen av snötäckets utbredning är som störst här. Även under sommaren kommer temperaturerna att öka. Uppvärmingen resulterar också i att temperaturzonerna flyttar norrut. Varje grads ökning av medeltemperaturen motsvarar ett nord-sydligt avstånd inom Sverige på 15 mil. Ökar medeltemperaturen med t ex 3 grader kommer Sundsvall i framtiden få samma medeltemperatur som Stockholm har idag. Trädgränsen kommer vid en uppvärmning på 3-4 grader att förflyttas ca 500 m i höjdled vilket innebär att de flesta kalfjällsområdena försvinner. Antalet dagar då dygnets medeltemperatur under en sammanhängande period är över 5 grader d v s vegetationsperiodens längd, beräknas öka med 1-2 månader i hela landet. Ökad nederbörd Nederbörden förväntas öka under det närmaste seklet med mellan % och kommer att visa på stora variationer mellan olika år. Nederbördsökningen är störst under vintern. I norra Sverige

5 5 kommer det att regna mer och oftare under sommaren. Extremnederbörden (mängden nederbörd under ett dygn) förväntas öka. Avrinningen kommer att öka med 5-25 %, men med stora regionala skillnader. Snöns utbredning När det gäller snötäcket är det inte bara utbredningen som ändras. Den del av året som det finns ett sammanhängande snötäcke blir kortare. De största förändringarna, med mellan 2-4 månaders förkortning av snösäsongen beräknas sker bl a i Norrlandskusten. Samtidigt som snösäsongens längd och snötäckets utbredning minskar, minskar också det maximala snödjupet i hela landet, mest bl a i fjällkedjan. Med ändrade snö- och nederbördsförhållanden kan vårfloden på sikt att komma att tidigareläggas med 2-4 veckor jämfört med i dag. Vårfloden minskar utom längst i norr. Vårfloden kommer att ersättas av höga vinterflöden d v s nederbörden faller alltså som regn i stället för snö. Risker för ras, skred och erosion Ökad nederbörd som ökar avrinningen i vattendrag medför ökad erosion. Områden som får ökade vattenflöden och därmed ökad erosion i vattendrag finns i landets västra delar samt i norra Sverige. Ras och skred är en naturlig erosionsprocess, av förändringar i nederbörd och grundvattenförhållanden, Ras och skred är snabba rörelsen i jord eller berg som kan orsaka stora skador. Ökad nederbörd, förändrade grundvattennivåer och fluktuerande vattennivåer påverkar jordens stabilitet negativt och ökar risken för skred p g a förändrat portryck och mindre mothållande krafter. Skogsavverkning kan också leda till förändrad stabilitet eftersom vegetationen som suger upp markvattnet tas bort. Ökade risker för erosion, ras och skred kan också innebära ökade risker föroreningar.

6 6 Vind Enligt SMHI har vindhastigheten minskat från 1951 till Rossby centres regionala klimatscenarier visar att vindförhållandena kommer att förändras marginellt. SMHI - Rennäringen påverkas av förändrat snöklimat och nya insekter Tänkbara hot för rennäringen utgörs av skiftningar i snöklimatet. Speciellt besvärliga är instabila vintrar med snabba väderomslag och töperioder. Regn på befintligt snötäcke kan också leda till uppvärmning vid markytan när regnet tränger sig genom snötäcket och avger värme vid frysningen på marken. Detta kan öka svamp- och mögelangreppen mot markvegetationen. Regn som blir till is under snön försvårar dessutom renars åtkomst till föda och/eller ökat slitage av den långsamt förnyande markvegetationen när renarna måste arbeta hårdare för sin föda. Skare under rätt tidpunkt, våren, är dock viktigt för att renarna skall kunna förflytta sig till fjället inför kalvningen. Ändringar i insektfauna kan ge besvärliga förhållanden på sommaren. Viktigt är att rennäringen har behov av förhållandevis stora landarealer som disponeras samtidigt i andra syften, som i sin tur påverkas av klimatförändringen. Klimatförändringar i Norrbottens län - nuläge Länsstyrelsen har tillsammans SMHI redovisat det aktuella klimatstatusen i länet i sin rapport Regional klimatsammanställning Norrbottens län, I rapporten anges att referensperioden är den s k standardnormalperioden Referensperioden används fram till år 2021 då en ny 30 årsperiod är fullbordad. De regionalal klimatscenarier som vänds härstammar frön EU-projektet ENSEMBLES samt frtån Rossby entre vid SMHI. Rapporten utgår också från globala klimatmodeller som använts av IPCC (Intergovernmental panel on Climate Change) som kopplas med regionala klimatmodeller (RCM). Det gör att valet av global modell får stor betydelse för slutresultatet av analyserna även regionalt. Klimatscenarier I Länsstyrelsens rapport anges att ett klimatscenario består av en kombination av ett utsläppsscenario (ES), en global modell (GCM) och en regional modell (RCM) enligt nedan:

7 7 Det utsläppsscenario som används inom ENSEMBLES benämns A1B (Nakićenović & Swart, 2000), men ett scenario med kraftigare utsläpp, A2, och ett med lägre utsläpp, B1, används också. Utsläppsscenarier Det behövs göras antaganden om framtida utsläpp av växthusgaser för att kunna göra beräkningar av framtida klimat. De vanligaste scenarierna har utarbetats av FNs klimatpanel, IPCC. Dessa bygger på antaganden om världens utveckling fram till år 2100 vad avser jordens folkmängd, ekonomisk tillväxt, teknologisk utveckling m m. Utifrån dessa antaganden har man sedan uppskattat hur mycket klimatpåverkande gaser och partiklar som kommer att släppas ut. Figuren visar på antagande om framtida utsläpp av CO 2 (a) och resulterande CO 2 -koncentrationer (b) enligt olika scenarier (IPCC 2001). Klimatet i Norrbottens län Klimatets variationer mellan olika tidsperioden och mellan olika regioner beskrivs ofta med några få viktiga parametrar- i första hand temperatur och nederbörd med hänsyn taget till vegetationsförhållandena. Norrbotten tillhör ett kalltempererat klimat med kalla vintrar med mycket snö och dominerande vegetation av barrskog. Temperatur i Norrbottens län Temperatur är en klimatvariabel som varierar måttligt både i tid och i rum. Lokala temperaturvariationer förekommer beroende på lågt och högt belägna områden. Temperaturen sjunker med ca 0,6 C/100 m. En analys av medeltemperaturen för Norrbottens län för referensperioden visar att den var -1,5 C. För perioden var medeltemperaturen -0,5 C, d v s det redan har blivit 1 C varmare än den föregående 30-årsperioden.

8 8 Analysen visar att det sker en gradvis ökning av årsmedeltemperaturen fram till Förändringen av årsmedeltemperaturen ligger på ca 4-6 graders ökning mot slutet av seklet. Temperaturökningen framträder under all årstider och trenden är likartad för de flesta klimatscenarier. Störst temperaturökning ses under vintern. Förändring av årsmedeltemperaturen för perioden för Jokkmokks klimatstation Generellt gäller, för alla analyserade klimatstationer, att det blivit varmare under slutet av det seklet som gått jämfört med referensperioden, Endast enstaka år understiger referensperiodens årsmedelvärde. Varma perioder förekommer även tidigare under seklet, särskilt 1930-talet sticker ut som en varm period

9 9 Påverkan av högre temperaturer/varmare klimat på rennäringen i Jokkmokk Arbetsgruppen anser att högre temperaturer kan komma att påverka rennäringen både positivt och negativt. Högre temperaturer resulterar i att både vegetationsperiodens längd och växtproduktionen förväntas öka. Konsekvensen för rennäringen av högre temperaturer är att det nuvarande nyttjandet av de olika betesmarkstyperna inom barmarksbetesområden kommer att förändras och förlängas. Renskötselarbetet kan också komma att påverkas både positivt och negativt av ett längre nyttjande av barmarksbetet. Tidpunkt för slaktuttag, skiljningar, flytningar mellan årstidsbetena kan förskjutas tidsmässigt och geografiskt. Det negativa är att kvaliteten på slaktrenarna kan komma att försämras. Det kan också krävas annan logistikplanering av nyttjande av slaktbilar, rentransportbilar, skiljningar i grannsamebyarna. Ytterligare en konsekvens av förändrat nyttjande av årstidsbetena är att konkurrensen mellan rennäringen och andra näringar inom barmarksbetesområdena som t ex turismen, skogsbruket kan komma att öka. Renen tål inte värme därför är tillgång till öppna betesmarker t ex myrmarker i skogslandet, gamla granskogar och kalfjällsområdet av stor betydelse för rennäringen. Ändrade vegetationsperioder och ökad växtproduktion kan innebära att alla de olika årstidsbetesmarker som rennäringen i dag nyttjar kan få alternativt nyttande samtidigt som betydelse av att det finns varierande årstidsbeten kan få ännu större betydelse. Klimatexperter antar också att nya växter och nya insekter och parasiter kan komma att uppträda vid varmare klimat. I dag är det svårt att ange vilka nya växter som kan komma få för betydelse för rennäringen eller vilka befintliga betesväxter som försvinner på grund av högre temperaturer. Nya insekter och parasiter kräver handlingsberedskap från samebyarnas sida. Arbetsgruppen föreslår att samebyarna utformar ett långsiktigt planeringsinstrument för samebyarnas interna planering i vilken det framtida förändrade nyttjandet av och tillgången till årstidsbetesmarker på grund av klimatförändringar klarläggs. Arbetsgruppen föreslår också att särskilda medel ställs till samebyarna i Jokkmokks förfogande för att påbörja risk- och beredskapsplanering för hantering av framtida klimatförändringarna. Samebyarna i Jokkmokk är också i behov av risk- och beredskapsplanering för hantering av nya insekter och parasiter. Nederbörd i Norrbottens län Nederbörd som klimatvariabel varierar avsevärt både i tid och i rum. I Norrbotten faller 35-50% av årsnederbörden som snö och snösmältning bidrar till vattenföringen främst under våren. En analys av den totala årsnederbörden i Norrbottens län för referensperioden visar att den var 661 mm/år. För perioden var den totala årsnederbörden 729 mm/år d v s 10 % högre än under föregående 30-årsperioden

10 10. Årsmedelnederbörden för Norrbottens län kan förväntas öka med 10-50% under perioden fram till år Säsongsanalysen visar att nederbörden kan förväntas öka under alla säsonger men att störst ökning kan förväntas under vintersäsongen. Årsmedelnederbörd för perioden för Jokkmokks klimatstation Samma analys som för årsmedeltemperaturen har gjorts för årsmedelnederbörden. Baserat på historiska observationer visas förändringen av årsmedelnederbörden de senaste 100 åren jämfört med medelvärdet för referensperioden,

11 11 Under 1930-talet infördes vindskydd på nederbördsstationerna i Norrbottens län. Denna förändring syns tydligt i observationsserierna. Innan det infördes, i början av 1900-talet, visar därför en underskattning av den verkliga nederbörden. Av denna anledning kan inte någon slutsats från skenbar trend innan 1930-talet dras. Påverkan av ökad nederbörd för rennäringen i Jokkmokk Årsmedelnederbörden för Norrbottens län förväntas öka med 10-50% under perioden fram till år Säsongsanalysen visar att nederbörden kan förväntas öka under alla säsonger men att störst ökning kan förväntas under vintersäsongen. Arbetsgruppen finner att ökad nederbörd kan komma påverka rennäringen negativt eftersom nederbördsökningen förväntas vara störst under vinterperioden. Snöns konsistens som har stor betydelse för åtkomst av vinterbetet kan också förändras. Extremnederbörder förväntas öka liksom avrinningen. Vårfloden kan ersättas av höga vinterflöden d v s nederbörden faller som regn i stället för snö under vinterperioden. Risken för svamp- och mögelangrepp i markvegetationen ökar därmed. Arbetsgruppen anser att omväxlande snö, regn och kyla under vinterperioden ger de allra sämsta förutsättningar för nyttjande av vinterbetet - om det ens är möjligt. Under sådana väderförhållanden kan det bildas is i vegetationen, isbark i anslutning till markytan och skare och is i och på snöstäcket som gör det omöjligt för renarna att nå till lavbetet/vinterbetet. En lång vårvinter tycks också ha någon slags inverkan på sarvarna. De extrema nederbördsförhållanden under våren 2012 har enligt renskötare påverkat sarvarna på något sätt eftersom det fanns lite sarvar kvar under hösten Särksilda insatser krävs för att renarna ska överleva främst vinterperioden. Ökad nederbörd påverkar också renskötselarbetet. Höga vattenflöden i älvar, bäckar kan omöjliggöra flyttningar med renhjorden, kan ge sämre bärighet på vägarna till renskötselanläggningarna mm. Risken för ras, skred och erosion ökar eftersom ökad nederbörd minskar markens stabilitet. Renskötselarbetet kan bli mycker farligt och riskfyllt på grund av detta. Betesmarker kan försvinna och det tar lång tid för marken att återhämta sig. Alternativa betesmarker finns inte inom Jokkmokks kommun eller ens i länet. Slutligen påverkas både renskötarnas personliga ekonomi och samebyarnas ekonomi av klimatförändringarna eftersom både enskilda renägare och samebyar vidtar åtgärder för att anpassa renskötseln till helt nya drifts- och produktionsförhållanden på grund av klimatförändringarma. Vegetationsperiod för Norrbottens län Vegetationsperiodens start beräknas från då dygnsmedeltemperaturen överstiger 5 grader under 4 dagar i följd. Vegetationsperiodens start beräknas infalla tidigare under året i ett framtida varmare klimat mot slutet av seklet mellan 1-4 veckor jämfört med referensperioden Då det blir varmare förskjuts även vegetationsperioden slut från september till oktober. Mot slutet av seklet har vegetationsperiodens slut förskjutits ca 1-2 månader.

12 12 Påverkan av ändrade vegetationsperioder på rennäringen i Jokkmokk Varmare klimat medför att vegetationsperioden förskjuts från september till oktober. Växtproduktionen under barmarksperioden förväntas öka med 20-40%. För rennäringen är det både positivt och negativt att vegetationsperioden under barmarksbetesperioden förlängs samtidigt som vinterperioden förkortas. Barmarksbetet är med näringsrikt än vinterbetet. Andra växter, träd och örter som idag inte finns kan komma in i renbetesmarkerna. Ett exempel kan antas vara pinus contorta som med ökade temperaturer och nederbörd kan antas vara mer tålig än övriga trädslag som idag finns i Jokkmokksområdet. Konsekvenserna av nya växter, träd, örter kan inte förutses idag. Ytterligare en konsekvens av ändrade vegetationsperioder och/eller ökade nederbördsmängder är ökad förekomst av pollen som kan innebära ökade allergiska reaktioner hos fler människor. Påverkan av ökade pollenhalter på djur och människor har tills idag inte klarlagts. En förskjutning av vegetationsperioden innebär också en förskjutning av samebyarnas renskötselarbete. Skiljningar och bildandet av vintergrupper och flyttningar till vinterbeteslanden kan komma att förskjutas tidsmässigt mm. Eftersom tiden för det normala renskötselarbetet komprimeras innebär det att tillgängliga slaktbilar inte hinner ta hand om alla slaktrenar vilket resulterar i att renslakten förskjuts i motsvarande grad med risk för försämrad köttkvalitet. Även förutsättningarna för transportföretagen kommer att påverkas både positivt och negativt av förändringar i renskötselarbetet. Flyttning till vinterbeteslanden förskjuts/försenas eftersom rentransportbilarnas kapacitet ska nyttjas av fler samebyar under kortare tid vilket innebär att transport av renar till vinterlanden också förändras. Nyttjandet av vinterbetesmarkerna kan komma att förändras tidsmässigt. Snöförhållanden i Norrbotten Det maximala snötäcket under året kommer att minska i Norrbottens län, förutom i inlandet som kommer att visa oförändrat maximal snötäcke även i slutet av seklet. Minskningen kommer att vara störst i kustområdet med en minskning motsvarande 25% till mitten av seklet och ca 45% fram till

13 13 slutet av seklet. Antalet snötäckta dagar förväntas minska i ett framtida varmare klimat med upp till 25 dagar per år i mitten av seklet och mer än 45 dagar i slutet av seklet jämfört med referensperioden En ökning av snödagar förutses i fjällområdet. Påverkan av förändrade snöförhållanden för rennäringen i Jokkmokk Antalet snödagar i inlandet och i fjällområdet kommer att öka samtidigt som antalet snödagar vid kusten kommer att minska med dagar fram till år Arbetsgruppen finner att stabila väderförhållanden har avgörande betydelse för renens överlevnad under både barmarks- och vinterbetesperioden. Eftersom vinterbetet är flaskhalsen i rennäringen i Jokkmokk är det särskilt viktigt att snön faller på frusen mark och frusna vattendrag. Utöver detta är det viktigt att det inte regnar och snöar om vartannat under vintern eftersom det innebär att regn på befintlig snötäcket kan leda till uppvärmning på markytan när regnet tränger igenom snötäcket och avger värme vid frysning på marken. Snöns konsistens påverkas således av nederbörd, värme, fuktighet, kyla och andra väderförhållandena. Vid regn på t ex snö finns risk att mögel- och svamp bildas i markytan. Vindförhållanden Enligt SMHI har vindhastigheten minskat från 1951 till Rossby centres regionala klimatscenarier visar att vindförhållandena kommer att förändras marginellt. I norra Sverige antas endast en liten förändring av vindar. Den maximala byvinden beräknas öka med 1m/s. Påverkan av ändrade vindförhållanden för rennäringen i Jokkmokk Vindförhållandena påverkar både snösmältningen och för in värme till Arktis. Vindförhållandena påverkar också var och hur renen betar och har stor betydelse för det praktiska renskötselarbetet. Vinden har en positiv inverkan eftersom renen är i behov av platser som minskar inverkan av olika insektsangrepp.

14 14 Klimat och sårbarhetsutredningen SOU 2007:60 Arbetsgruppen delar i allt väsentligt Klimat- och sårbarhetsutredningens slutsatser när det gäller klimatförändringarnas påverkan på rennäringen. Klimat- och sårbarhetsutredningen SOU 2007:60) Samernas som urfolk och renskötseln tillför kultur och miljövärden vilka är svåra att översätta i ekonomiska termer. Rennäringens förändrade förutsättningar ställer ökade krav på flexibilitet. Ekonomiska värden En stark ekonomi med hög omvandlingstakt har bättre möjligheter än en svag ekonomi att möta påfrestningarna och ta till nödvändiga omstruktureringar och förebyggande åtgärder. Sociala och kulturella värden Samernas kultur riskerar att drabbas om lönsamheten och omfattningen av rennäringen minskar p g a större konkurrens om mark och brist på kalfjällsareal. Ekologiska värden Den snabba förflyttningen av vegetationszoner norrut på grund av det varmare klimat leder till förändrade ekosystem och att arter dör ut. Högre temperaturer och ökade regnmängden kommer att påverka djurs hälsa negativt. Ett varmare klimat gynnar tillväxt av bakterier, nya insekter (t ex fästingar). Arbetsgruppen delar också slutsatserna i rapporten Klimatanpassning i fysisk planering d v s att klimatförändringarna är en av de stora utmaningarna inom samhällsplaneringen. För att skapa ett gott liv för dagens befolkning och kommande generationer behövs ett robust och tåligt samhälle med förutsättningar att möta effekterna av ett förändrat klimat. I ett hållbart samhälle finns en balans mellan ekologiskt, ekonomiskt och social hållbar utveckling även ur ett klimatanpassningsperspektiv. Värden man önskar behålla och utveckla måste definieras. Arbetsgruppen konstaterar att klimatförändringarna kommer att påverka rennäringen och rennäringens nyttjande av årstidsbetesmarkerna både på kort och lång sikt. Klimatförändringarna kan också påverka renens naturliga vandringar och renskötselarbetet. I ett framtida klimat där vegetationsgränser flyttas norrut och när tillväxttakten av vegetationen ökar, kan det bli aktuellt att bedriva skogsbruk i områden som idag inte är intressanta. Ett exempel kan antas vara pinus contorta som med ökade temperaturer och nederbörd kan antas vara mer tålig än övriga trädslag som finns i Jokkmokksområdet. Konsekvenserna av nya växter, träd, örter kan inte förutses idag. Intressemotsättningar mellan rennäringen och skogsbruket kan bli vanligare. Även andra former av marknyttjande i de krympande fjäll- och skogsområdena kan innebära motsättningar med rennäringen t ex turistnäringen, utbyggnad av infrastruktur, vindkraft, gruvdrift, rymdverksamhet. Fritidsjakt är ytterligare ett exempel av framtida intressekonflikter. Med längre barmarksperiod kan det antas att jakttiden för fritidisjakt förlängs inom områden inom rennäringen barmarksbetesområden. Om detta inträffar kan även intressemotsättningar mellan rennäringen och fritidsjaktintressen uppstå. Energieffektivisering inom de gröna näringarna Regeringens övergripande mål för energieffektiviseringar är att skapa goda förutsättningar för de gröna näringarna och goda möjligheter till positiv utveckling på landsbygden med produktion som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar. Med de gröna näringarna avses jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnäring, fiske samt rennäring med binäringar och livsmedelskedjan. Visionen bruka utan att förbruka är grunden för regeringens arbete för bättre förutsättningar för företagande inom de gröna näringarna och för att skapa jobb och tillväxt i hela landet. Bruka utan att förbruka handlar att bruka de naturresurser som finns inom de gröna näringarna. Resurserna ska

15 15 nyttjas för att skapa tillväxt och arbetstillfällen i hela landet. Samtidigt måste resurserna brukas på ett långsiktigt hållbart sätt så att de inte förbrukas. Nyttjandet ska ske på ett miljömässigt hållbart sätt och med höga etiska krav. Regeringens vision - bruka utan att förbruka - har fyra övergripande mål. Ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet som präglas av öppenhet och mångfald. De gröna näringarna är miljö- och resurseffektiva och har en nyckelroll i Sveriges energiproduktion. De gröna näringarna utmärks av omtanke, ansvarstagande och hög etik. De gröna näringarna bidrar till en globalt hållbar utveckling. Energieffektiviseringar inom rennäringen i Jokkmokk Vad är energieffektvitet? Energieffektivitet kan definieras som förhållandet mellan produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och insatsen av energi, dvs. förhållandet mellan nyttan och insatsen av energi. Det innebär att energieffektiviteten kan mätas med olika mått. Inverterat kan det mätas som energi/bnp, energi/mil, energi/kylskåpsvolym, energi/kvadratmeter och många andra mått. Enskilda energieffektiviseringsåtgärder är därför inte tydligt kopplade till t.ex. intensitetsmålet. Primär energi Sveriges riksdag har rangordnat primärenergikällor utifrån energikvalitet till el från vatten, vind och sol, kärnkraft etc, fossila bränslen, biobränslen, solvärme/geotemisk värme. Primära energikällor är en benämning på energikällor i den form som de tillförs ett energisystem. Det kan till exempel röra sig om råa bränslen som råolja och stenkol. Primära energikällor kan omvandlas till mer användbara former. Primärenergi som begrepp används för att beskriva det totala energiresursbehovet som krävs för att producera en viss mängd slutlig energi. Slutanvänd energi och primärenergifaktor Med slutanvänd energi avses den energi som förbrukas av slutanvändaren och som t.ex. mäts i en elmätare. Förhållandet mellan primärenergianvändning och slutanvänd energi kallas primärenergifaktor och används för att beräkna det totala energiresursbehovet för en viss mängd slutanvänd energi. Faktorerna för olika bränslen och el fastställs som kvoten mellan tillförd primärenergi och nyttogjord energi Energieffektiviseringspolitiken Den svenska och den europeiska energipolitiken ska bygga på samma tre grundpelare: ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Detta har tolkats som att energieffektiviseringspolitiken ska bidra till dessa tre övergripande mål. Regerinens mål för klimat- och energipolitiken till år 2020 är att andelen förnybar energi ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen, 10 procent förnybar energi i transportsektorn, 20 procent effektivare energianvändning och 40 procent lägre utsläpp av växthusgaser Målet om 40 procent lägre utsläpp ska nås genom åtgärder i samhällssektorer som inte ingår i EU:s utsläppshandel (transporter, bostäder, avfallsanläggningar, jord- och skogsbruk, vattenbruk samt delar av industrin). Industri och energiföretag som omfattas av utsläppshandel ligger utanför målet. Där sker minskningen utifrån ett tak som sätts gemensamt på EU-nivå.

16 16 Transporter en utmaning Energieffektiviteten i transportsystemet ska öka successivt. År 2020 ska andelen biodrivmedel vara tio procent. År 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen, bland annat genom en övergång till hållbara förnybara drivmedel och en kraftfull utveckling av eldrift i fordonsflottan. Utmaningen är stor, utsläppen från inrikes transporter stod 2007 för närmare en tredjedel av de samlade utsläppen av koldioxid i Sverige. Ekonomiska styrmedel är därför basen även i det fortsatta arbetet för att minska utsläppen från transporter. Det ska kosta mer att köra en bil med höga utsläpp medan transporter med låg miljöbelastning ges mer förmånliga villkor i syfte att främja en miljömedveten bilmarknad. Ekonomiska styrmedel för att uppnå energieffektiviseringsmålen och den ökade ambitionsnivån i svensk klimat- och energipolitik innebär bland annat skattebefrielse för nya miljöbilar i fem år, fordonsskatt som relateras till bilars utsläpp av koldioxid, höjd energiskatt på diesel. höjd koldioxidskatt för uppvärmning inom jordbruk, skogsbruk, vattenbruk samt delar av den industri som inte omfattas av utsläppshandel och generell koldioxidskatt som successivt ökar. Vägen till ett energieffektivare Sverige, SOU 2008:110 I energieffektiviseringsutredningens slutbetänkande föreslår utredningen att Sverige antar ett nytt nationellt energieffektiviseringsmål som innebär att 14 % slutanvänd energi och 18 % primär energi ska sparas genom energieffektiviseringsåtgärder till år EG-direktivet fokuserar i första hand på slutanvänd energi d v s den energimängd som kan avläsas på kundernas mätare och fakturor. Det är därför naturligt att den enskilde kunden följer upp sin energianvändning på slutanvändarnivå, men för samhället är det viktigare att analysera och styra efter konsekvenserna för användningen av primärenergi. Det är storleken på den använda mängden primär energi som har betydelse för hur jordens resurser tas i anspråk och hur stora utsläppen till luft, mark och vatten blir. Därför är det viktigt att belysa effekterna i ett systemperspektiv och välja effektiviseringsåtgärder hos kunderna så att även åtgången av primär energi kan minskas på ett kostnadseffektivit sätt. Med hänsyn taget till systemperspektivet bör effektiviseringar riktas mot områden som ger stor påverkan på primärenergianvändningen. Prioriterade sektorer för energieffektiviseringar Slutbetänkandet Vägen till ett energieffektivare Sverige, (SOU 2008:110) har bedömt att det totala, lönsamma energieffektiviseringspotentialen i Sverige finns inom tre sektorer bostäder och service, industrin och transporter. Regeringen har i propositionen En sammanhållen energi- och klimatpolitik, Energi SOU 2008/2009:163 ansett att de areella näringarnas energianvändning bör kartläggas och olika energieffektiviseringsåtgärder övervägas. Energianvändning inom rennäringen i Jokkmokk Arbetsgruppen bedömer att en ev energieffektiviseringspotential för rennäringen kan finnas inom rennäringens transportsektor Inom rennäringens transportsida i Jokkmokk inryms användningen av personbil, lätta lastbilar, lastbil, båt, MC, fyrhjulig, helikopter mm för transporter av skilda slag. Dessa tekniska hjälpmedel är idag en förutsättning för arbetseffektiv renskötsel i modern tid och nödvändiga energieffektiviseringar inom rennäringen. Den tekniska utvecklingen inom rennäringen kan jämföras med den utveckling som skett och sker inom t ex jordbruket och andra areella näringar.

17 17 Energikartläggning av de areella näringarna Energimyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Fiskeriverket och Sametinget har i en rapport redovisat gemensamt regeringsuppdrag om kartläggning av areella näringars energianvändning och ge förslag på möjliga åtgärder för energieffektivisering. I rapporten redovisas den totala energianvändningen inom de areella näringarna Gemensamt för de areella näringarna är brukande av olika biologiska resurser på land och vatten samt att de är råvaruproducenter och den första aktören i en mer eller mindre lång förädlingskedja. I övrigt skiljer sig företagsstrukturen, lönsamhet, och produktionsinriktning och hur långt råvaran förädlas efter det att den har lämnat företagen. I rapporten konstateras att rennäringen är en förhållandevis liten näring med låg energianvändning. Rennäringens aktörer är enskilda rennäringsföretagare och renägare. Energianvändningen inom rennäringen domineras av bränsleförbrukning för transporter i form av skoterköring, helikopterflygning och transporter av renar med bil och trailer eller lättare lastbil. Användningen av bensin är högre än användningen av diesel. Den totala energianvändningen för rennäringen har i utredningen skattats till totalt ca 32 GWh. Energianvändningen domineras av bränsleförbrukning för transporter med snöskoter, helikopter, lastbil med trailer, lätta lastbilar..

18 18 När det gäller den förväntade utvecklingen för rennäringen redovisar rapporten att transporterna står för den största andelen av energianvändningen under de senaste årtionden. Näringen har allteftersom investerat i moderna och arbetsmiljövänligare motorfordon. Den tekniska utvecklingen med bränslesnålare motorer har bidragit till att energianvändningen per mil minskat. Den framtida energianvändningen kommer att bero på hur den tekniska utvecklingen fortskrider. Rennäringsföretagare som använder fordonen mycket är i behov av att förnya sin fordonspark til fordon som är billigare i drift d v s bränslesnålare. För att minska rennäringens energianvändning föreslås att samebyarna upprättas åtgärdsplaner. Det kan göras inom ramen för rennäringens klimatanpassning. Rennäringen kan minska energianvändningen genom att använda sig av miljövänligare, bränslesnålare fordon än man generellt gör idag. Ekonomiska styrmedel som främjar inköp av miljövänligare och bränslesnålare snöskotrar kan övervägas och utredas vidare. Det är viktigt att fortsätta att utveckla de traditionella samiska kunskaperna i rennäringen som främjar en ekologisk hållbar rennäring.

19 19 Strategi för hantering av klimatförändringar och för energieffektiviseringar inom rennäringen i Jokkmokk arbetsgruppens förslag 1. Klimatförändringarnas inverkan på rennäringen i Jokkmokk - grundläggande förutsättningar för rennäringen Arbetsgruppen är enig om att klimatförändringarna främst ökade temperaturer och därmed varmare klimat, ökad luftfuktighet, ökad nederbörd både i form av snö och regn, ändrade nederbörds- och snöförhållanden, vindförhållanden och förändrade vegetationsperioder- och zoner kan komma att påverka renen, renbetet och nyttjandet av årstidsbetesmarkerna, renskötselarbetet och dess tidscykler d v s när samlingar, skiljningar, flyttningar, slakt, bevakning av renhjorden genomförs, rennäringens infrastruktur och enskilda renskötselföretagens och samebyarnas ekonomi. Renen har central betydelse för den samiska kulturen. Renen är också en förutsättning för bevarande av biologisk mångfald inom fjällekosystemet och skogsekosystemet i renskötselområdet och inom Jokkmokks kommun. En övervägande del av nyckelbiotoperna för biologisk mångfald i fjällområdet är påverkade av renbetet. Enligt Centrum för biologisk mångfald anses renbetning vara en av de viktigaste processerna för nyckelbiotoperna. Renbetning är också en av förutsättningarna för rennäringens traditionella brukande av fjäll- och skogsmiljöerna. Renen får anses utgöra en avgörande indikator för bevarande av biologisk mångfald inom renskötselområdet i allmänhet och inom årsbetesmarkerna för samebyarna i Jokkmokk i synnerhet. Traditionell renskötsel i fjäll- och skogsekosystemen är en förutsättning till att de speciella naturtypernas resiliens upprätthålls och att klimatförändringarna och försurning kan minska. Rennäringen har under lång tid uppvisat stor anpassningsförmåga till ändrade driftsförhållanden på grund av bl a ändrade väderförhållanden, exploateringar, och andra samhällsförändringar. Klimatförändringarna kan innebära att rennäringens handlingsförmåga och flexibilitet begränsas. För att upprätthålla en hållbar långsiktig rennäring i Jokkmokk krävs det att renen har tillgång till ändamålsenliga årstidsbetesmarker under hela året. Förlust av och/eller förändrade årstidsbeten på grund av klimat eller av annan orsak får allvarliga konsekvenser för rennäringens möjligheter att bedriva en hållbar en rennäring. Hela Norrbottens län utgör idag renbetesmarker för länets samebyar, alternativa renbetesmarker saknas i länet. Att öka rennäringens handlingsförmåga och flexibilitet är en förutsättning för att bibehålla och stärka rennäringen för framtiden. Traditionell samisk kunskap Arbetsgruppen föreslår samebyarna i Jokkmokk uttalar att traditionell samisk kunskap är kunskap som ska jämställas med annan kunskap såväl förvärvad som vetenskaplig kunskap samt att traditionell samisk kunskap är en grundläggande förutsättning för rennäringens förutsättningar att hantera nu pågående men också kommande prognosticerade klimatförändringar. Traditionell samisk kunskap kan vara en av lösningarna för hantering av klimatförändringar kring Arktis. Arbetsgruppen föreslår också att samebyarna i Jokkmokk påbörjar ett arbete med att synliggöra den traditionella samiska kunskapen samt att samebyarnas snarast påbörjar revitalisering av traditionell samisk kunskap inom rennäringen och andra samiska näringar för användning i modern tid. Synliggörande och återtagande av traditionell samisk kunskap är ett av samebyarnas viktigare planeringsinstrument för att långsiktigt bibehålla och stärka rennäringen i Jokkmokk för framtiden.

20 20 2. Åtgärder och insatser på kort sikt för rennäringens hantering av klimatförändringar För att rennäringen ska vara en stark och levande hållbar näring i Jokkmokk även i framtiden behöver samebyarna både vidta traditionella och otraditionella åtgärder/insatser för att samebyarna ska kunna hantera de förväntade klimatförändringarna både på kort och på lång sikt. Vinterbetet och renskötselarbetet Vinterbetet är rennäringens flaskhals. Ett normalt renskötselår påbörjas med höstsamlingar av renarna i slutet av oktober/november för i första hand höstslakt men även för märkningar av kalvar mm. I december genomförs samlingarna, skiljningar och bildande av vintergrupper, slakt och flyttning till vinterbetesområdena. Väderförhållandena d v s temperatur, nederbörd i form av regn och snö kan påverka driftsförutsättningarna inom renskötsel högst avsevärt. Vintern 2011/2012 var extrem så tillvida att det snöade och regnade om vartannat. Vinterperioden var varmare än normalt. Detta påverkade det normala renskötselarbetet så att såväl skiljningar, slakt och flyttning till vinterbeteslanden först kunde genomföras efter nyår som normalt brukar vara avklarad vid jultid. Renskötare upplevde att den normala tiden för renskötselarbetet minskade från 2-2½ månad till ca 1 månad samtidigt som det skedde en förskjutning tidsmässigt med ca 1 månad vilket skapade stress hos renskötarna, slaktföretagen och transportföretagen. Den sistlidna vintern visar att det finns ett stort behov att risk- och beredskapsplanering i samebyarna för att möta framtida klimatförändringar. Klimatutfodring av renar På kort sikt innebär klimatförändringarna att samebyarna är i behov av kortsiktiga lösningar. En sådan kortsiktig lösning med stor positiv effekt på rennäringen är att det finns en beredskap och möjlighet till utfodring av renhjordarna främst under vinterperioden på grund av onormala/extrema väderförhållanden. För att samebyarna ska kunna genomföra utfodring under sådana förhållanden behövs en beredskap/logistik både hos samebyar och foderfabrikörer- och leverantörer för att mildra effekterna av omslag i väder. Även samebyarnas/renskötarnas möjlighet till egen producerad foderframställning samt lavplockning utanför de normala beteslanden behöver ses över. Utöver detta finns det behov av beredskap för finansiering av utfodringar på grund av väderförhållandena utan långa besluts- och handläggningstider hos ansvariga myndigheter. Finansiering av utfodring av renar på grund av klimatförändringar är enligt arbetsgruppen ett ansvar för staten på samma sätt som statliga finansiering av pågående klimatinsatser inom jordbruket och skogsbruket. 3. Åtgärder och insatser på lång sikt för rennäringens hantering av klimatförändringar Analyser och långsiktig planering Samebyarna är i behov av att göra långsiktiga analyser om förutsättningar för hållbar och lönsam rennäring i varje sameby. Rennäringen påverkas i lika hög grad av klimatförändringar som andra näringar. Att varje sameby upprättar långsiktiga planer för hur framtida klimatförändringar ska hanteras inom resp samebyn är idag en nödvändighet. Landskapsperspektiv Såväl klimatförändringarna som exploateringar av betesmark och förekomst av rovdjur minskar och begränsar renskötselns handlingsutrymme och flexibilitet när det gäller nyttjandet av betesmarkerna och då främst inom vinterbetesmarkerna. Även renhjorden produktionskapacitet samt avelsarbetet påverkas negativt. Minskning av sammanhängande renbetesmarker gör att toleransen för rovdjur minskar. Ett planeringsinstrument för att minska fragmentiseringen av renbetesmarker är att samebyarna kräver att den Europeiska landskapskonventionen som Sverige ratificerat tillämpas inom renbetesmarkerna. Ett annat viktigt åtgärd är att öka andelen natur- och kulturskyddade

21 21 marker och skog för att stärka den biologiska mångfalden och därmed öka markernas naturliga resiliens. Planeringsinstrument Samebyarna har även behov av andra planeringsinstrument för att hantera framtida klimatförändringar. Samebyns framtida planering behöver omfatta allt från hur befintliga betesmarker nyttjas, alternativt nyttjande av befintliga betesmarker, nyttjande av alternativa betesmarker, utfodring av renar, alternativ till fabriksproducerat renfoder, alternativ slakt/slaktmodeller, alternativa flyttleder, alternativa betestider för vinter- och barmarksbetet, parasitbekämpning av nya parasiter, överväga andra alternativa och traditionella driftsformer och produktionsformer. Planering av och för de positiva effekterna av klimatförändringar som t ex förlängd vegetationsperiod under barmarkstiden samt de negativa effekterna som t ex ökat betestryck i vissa betesmarker och under vissa perioder, hantering av konfliker med andra markanvändare som t ex turism, skogsbruk, gruvnäringen, vindkraft, mm är också angelägna frågor som samebyarna har ansvar för. Renbruksplaner och What-IF Det planeringsinstrument som rennäringen i dag förfogar är renbruksplaner i vilken samebyarna internt i detalj kan planera för renskötselns markanvändning och övriga drifts- och produktionsförhållanden. Detta planeringsinstrument kan bidra till att samebyarnas underlag vid samråd/förhandlingar med externa intressen förbättras och att förståelsen för rennäringens behov av ostörda och sammanhängande betesmarker ökar hos andra markanvändare. Ytterligare ett planeringsinstrument kan Interreg projektet Nenets analysverktyg WhatIf vara. Med detta verktyg kan samebyarna var för sig eller tillsammans analysera vilka effekter som klimatförändringarna har på rennäringens förutsättningar att bedriva hållbar och lönsam renskötsel. Revitalisering av traditionell samisk kunskap (Árbediehtu) Övriga planeringsinstrument är att tydliggöra hur árbediehtu eller revitalisering av árbetdiehtu kan få ökad betydelse för hur renskötseln ska kunna hantera klimatförändringar och konsekvenserna dem. Betydelsen av árbediehtu i den moderna renskötseln är fortfarande betydande. Förutsättningar att överföra árbediehtu till nya generationer av renskötare behöver ses över av samebyarna. Tidigare traditionella kunskapsöverföringsmetoder är inte alltid tillämpbara idag. Aktiv förvaltning av betesmarker Att stärka samebyarnas egendomsrätt är även ett instrument som kan möjliggöra att samebyarna aktivt kan delta i förvaltningen av betesmarker (exemplet Laponia). Vidare finns behov av att stärka samebyarnas möjligheter att skydda betesmarker genom att samebyarna får vetorätt när det gäller nyttjandet av renbetesmarkerna av andra intressen. Inflytande och delaktighet i samhällsplaneringsprocesser Slutligen är det nödvändigt att samebyarna får reellt inflytande och delaktighet i olika samhällsplaneringsprocesser i enlighet med gällande lagstiftning (minoritetsspråk-lagstiftningen). Ökad delaktighet och inflytande i frågor som berör samebyarna och samiska näringar gentemot andra markintressen, samhällsaktörer och myndigheter är en förutsättning för att öka rennäringens handlingsutrymme så att rennäringen även fortsättningsvis utvecklas hållbart.

22 22 Utbildning Utbildning av renskötare i klimatförändringar och revitalisering av árbediehtu, renbruksplaner och modern teknik är ytterligare är åtgärder som kan medföra förbättrade möjligheter för samebyar att hantera konsekvenserna av framtida klimatförändringar. Rovdjur Klimatförändringar och förekomst av rovdjur påverkar varandra ömsesidigt och rennäringens handlingsutrymme och flexibilitet. Förutom föreslagna planeringsåtgärder för hantering av konsekvenserna av klimatförändringarna och att rennäringens egendomsrätt respekteras och säkerställs krävs det att samebyarnas blir ansvariga för förvaltningen av rovdjuren inom renskötselområdet (se exemplet Laponia). 4. Genomförande av förslagna åtgärder och insatser I enlighet med projekt Sájttes uppdrag ska projektet redovisa förväntad verksamhet efter projektperioden. I projektbeskrivningen anges bl a att samebyarnas samarbete utvecklats till fler områden vilket bidrar till tillväxt och utveckling inom rennäringen och samiska näringar i regionen. Fler samiska entreprenörer finns inom traditionella och nya branscher vilket bidrar till ökad tillväxt och utveckling inom näringslivet i Jokkmokks kommun och i regionen. Rennäringen är stark och en offensiv näring inom kommunen och regionen. 5. Åtgärder för förbättring av renskötselns handlingsutrymme och flexibilitet 1. Insatser på kort sikt - Utfodringsmöjligheter inkl statlig finansiering vid svåra snö-,skare- och isförhållanden 2. Insatser på lång sikt - Renbruksplaner RenGis/ What IF o Långsiktig intern planering av nya drifts- och produktionsformer o Långsiktig intern planering för extrema klimatsituationer o Tillämpning av Europeiska landskapskonventionen - Beredskap för hantering av nya parasiter och insekter inklusive forskningsinsatser - Árbediehtu revitalisering av traditionell kunskap i rennäringen och samiska näringar - Förvaltningsansvar för betesmarkerna - Ökad delaktighet och inflytande i samhällsplaneringsprocesser som berör rennäringen - Utbildningsinsatser - Förvaltningsansvar för rovdjuren - Kartläggning av energieffektiviseringsinsatser inom respektive sameby - Skattelättnader och bidrag riktade till rennäringens energieffektiviseringar