Viktigaste tendenser under 2013

Transkript

1 Promemoria Sid. 1(8) Guatemala City Ekonomisk och handelspolitisk rapport för Nicaragua 2013 Viktigaste tendenser under 2013 Fortsatt god ekonomisk tillväxt, BNP ökade med 4,5 procent under Statsskulden fortsatte att minska i förhållande till BNP och låg vid årets utgång på cirka 41 procent. Internationella Valutafondens (IMF) sändebud besökte Nicaragua i september och uttryckte sig positivt om landets fortsatt stabila makroekonomiska politik. Inflationstakten är fortfarande oroande och den totala inflationen för året landade på cirka sju procent. Pengaflödet från Venezuela minskade jämfört med tidigare år på grund av landets instabila situation. Fortsätter stödet att minska måste Nicaragua finna nya handels- och investeringspartners samt lägga om sin budget som under senare år förstärkts med hjälp av venezuelanskt stöd. Det biregionala associeringsavtalet mellan EU och de centralamerikanska länderna trädde provisoriskt i kraft vad gäller handelsdelen i Nicaragua den 1 augusti Andelen utländska direktinvesteringar ökade med 17 procent jämfört med 2012 vilket är det bästa resultatet någonsin för landet. Fortsatt ökad politisering av landets institutioner vilket riskerar försämra investeringsklimatet och hejda den positiva utvecklingen.

2 2(8) Bakgrund Nicaragua är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika med hög arbetslöshet, låg produktivitet och en stor utlandsskuld. Världsbanken klassar landet som ett lägre medelinkomstland men fördelningen av landets resurser är skev. Enligt siffror från FN levde cirka 40 procent av befolkningen i fattigdom i början av Landets urfolk är särskilt utsatta, och de flesta urfolksgrupper lever i de två autonoma regionerna på atlantkusten där statliga investeringar i offentlig grundläggande service varit eftersatta. I dessa områden är även fattigdomen mer utbredd och siffror från 2012 visar att andelen av befolkningen som levde i extrem fattigdom var 37 procent, att jämföra med 15 procent för hela landet. Ekonomin, som slogs i spillror under den interna väpnade konflikten på 1980-talet, har sedan mitten på 1990-talet gradvis återhämtat sig. Tack vare en förhållandevis stabil makroekonomisk politik har tillväxten varit konstant sedan början av 2000-talet med undantag för 2009 då finanskrisen orsakade en negativ tillväxt på -1,5 procent stannade den ekonomiska tillväxten på 4,5 procent och ECLAC (FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien) sätter sin prognos för 2014 till fem procent, vilket är något högre än den genomsnittliga prognosen för hela Centralamerika. Dock sker tillväxten från låga nivåer och ekonomin hämmas av den sociala och ekonomiska ojämlikheten som utgör hinder för ökad produktivitet, bättre konkurrenskraft och ett gynnsammare investeringsklimat. Traditionellt sett har Nicaragua varit en jordbruksbaserad ekonomi, både vad gäller export och inhemsk sysselsättning. Dock har jordbruket minskat i sin betydelse i förhållande till landets BNP under de senaste två decennierna och fått ge vika för en växande industri, framförallt textilindustrin, och tjänstesektor. Turistnäringen har skjutit i höjden och är idag en attraktiv marknad för utländska investerare. Nicaragua är rikt på naturresurser med stora mineraltillgångar och en rik flora och fauna. Omfattande olaglig skogsavverkning är ett stort problem för landet. Landet har potential för ett ökat nyttjande av vattenkraft men brist på resurser har gjort att denna energikälla är förhållandevis outvecklad.

3 3(8) Ekonomiska indikatorer INDIKATOR (prognos) Real BNP-tillväxt * 3,6 5,4 5,2 4,5 5,0 Nominell BNP (MUSD) ** BNP/capita (USD, nominell) ** Statsskuld (% av BNP)** 50,1 45,7 42,7 41,3 39,5 Budgetunderskott (% av -0,7 0,5-0,8-1,2 BNP)*** Inflation (KPI) (%)** 5,5 8,1 7,2 7,7 7,1 Bytesbalans (% av BNP) * -10,0-13,2-12,8-14,6 Ease of Doing Business index, World Ranking (World Bank) Källor för siffrorna i tabellen: * CEPAL; ** IMF; ***Världsbanken Vissa siffror har avrundats. INDIKATOR Befolkning i extrem fattigdom (% av totala befolkningen) Befolkning i fattigdom (% av totala befolkningen) Ojämlikhet (Ginikoefficient) - - 0,5 - - Källor för siffrorna i tabellen: World Food Programme, Landrapport Nicaragua. Vissa siffror har avrundats. Makroekonomisk utveckling Sedan i början av 2000-talet har den makroekonomiska utvecklingen varit stabil med en genomsnittlig årlig tillväxt på 3,7 procent under de senaste tio åren. Både export och andelen utländska investeringar har ökat stadigt vilket gjort att Nicaragua förmått återhämta sig relativt snabbt efter finanskrisen Den ekonomiska tillväxten är dock inte tillräcklig för att lyfta den breda massan av befolkningen ur fattigdom, och Nicaragua är fortfarande det fattigaste landet i hela Latinamerika efter Haiti. År 2003 låg statsskulden på över 150 procent av BNP. Efter ett beslut av Världsbanken och IMF avskrevs nära tre fjärdedelar av Nicaraguas utlandsskuld år Detta gjordes inom ramen för HIPC (Heavily Indebted Poor Countries), ett program för högt skuldsatta fattiga länder. Sedan dess har statsskulden ökat något igen, men befinner sig i förhållande till BNP på en hanterbar nivå. Under 2013 ökade statsskulden med 3,4 procent och låg vid

4 4(8) årets utgång på 41 procent enligt siffror från IMF. Andelen utländsk skuld av den totala statsskulden uppgick till nästan 80 procent. Exporten ökade med drygt en procent medan den totala importen ökade med cirka två procent. Det gav ett handelsunderskott om 2,5 miljarder USD medan bytesbalansen uppgick till ett underskott om knappt 15 procent av BNP. Det höga underskottet i bytesbalansen pekar på en sårbar punkt i Nicaraguas ekonomi och avspeglar det stora behov av oljeimport som landet har. Utländska investeringar gjordes till ett värde av cirka 1,5 miljarder USD, en ökning med 17 procent jämfört med föregående år och den högsta siffran i landets historia. Investeringarna gjordes främst inom energi, telekommunikation, gruvindustri samt inom tjänstesektorn. Den totala valutareserven uppgick vid årets slut till cirka 2 miljarder USD. Remissorna penningförsändelser från migranter ökade med nästan 11 procent till cirka 1 miljard USD och beräknas ha stått för nio procent av BNP. Framförallt ökade inflödet från USA där ekonomin under 2013 fortsatte sin återhämtning efter finanskrisen. Det senaste IMF-avtalet (Stand-by Agreement) löpte ut 2011 och sedan dess har det förts en dialog om ett eventuellt förnyat avtal. Senast i september 2013 uttalade sig Nicaraguas centralbank i frågan och bad IMF om rådgivning under de kommande två åren. På kort sikt bedöms avsaknaden av ett avtal inte innebära problem för landet som uppvisar en fortsatt makroekonomisk stabilitet, men på längre sikt kan det medföra konsekvenser för de offentliga finanserna och försvåra möjligheterna att genomföra de reformer som behövs för en fortsatt ekonomisk tillväxt. Finans- och budgetpolitik Skattetrycket ligger på knappt 20 procent, vilket ligger något högre än genomsnittet för utvecklingsländer (18 procent enligt IMF). I realiteten försvåras dock statens möjligheter att effektivt driva in skattemedlen på grund av svaga institutioner, bristande resurser och utbredd korruption. Under 2013 misslyckades man med att få in de skatteintäkter som regeringen kalkylerat för i sin budget under samma år, trots implementeringen av en skattereform under 2012 som syftade till att öka statens intäkter och stärka skattesystemet. Detta satte ytterligare press på den redan ansträngda statsbudgeten som i slutet av 2013 uppvisade ett negativt resultat på -1,2 procent. Skattereformen var en del i ledet mot att få till stånd ett nytt avtal med IMF som är tänkt att sätta ut vissa ramar och riktlinjer för regeringens ekonomiska politik. IMF:s sändebud konstaterade vid sitt senaste besök i september 2013 att man för närvarande nöjer sig med att följa Nicaraguas ekonomiska utveckling samt bidra med

5 5(8) konsultation vid förfrågan. Ännu en skattereform är under förhandling i kongressen och planeras träda i kraft under det tredje kvartalet Den syftar till att komma tillrätta med budgetunderskottet på kort sikt samt att modernisera skattesystemet genom att bland annat utforma tydligare definitioner på olika typer av skatt. Regeringen har kritiserats för att enbart konsultera CO- SEP, Nicaraguas främsta företagarorganisation, och därigenom exkludera övriga aktörer. Daniel Ortega har sedan sitt tillträde till presidentposten verkställt flera reformer för att förbättra situationen för landets mest utsatta delar av befolkningen. Stödprogrammen som genomförts har bland annat inneburit förbättringar av bostäder, mikrolån till kvinnor och subventioner av transporter och mat. Även hälso- och skolväsendet har byggts ut. Reformerna har borgat för ett brett väljarstöd, men också ådragit sig kritik för att vara populistiska och oförenliga med en sund makroekonomisk politik. Ortega fick bland annat skarp kritik från IMF när han under 2010 lovade offentligt anställda en bonus utöver lönen. IMF varnade för att bonusen skulle kunna leda till ökad inflation och ställde under en tid in sina samtal med landet. Nicaragua har flera pågående projekt med både IDB (Interamerikanska Utvecklingsbanken) och Världsbanken där lån från respektive bank via avtalade program investerats i bland annat ökad tillgänglighet till sjukvård på landsbygden, förhöjd produktivitet och förbättringar av transportsystemet. Under 2013 beviljades lån från IDB för bland annat förbättrad katastrofberedskap samt effektivisering och ökad hållbarhet inom energisektorn. Statsbudgeten dras med kostsamma energisubventioner vilka delvis reducerades under 2012 då regeringen genomdrev en generell höjning av elpriserna med nio procent. I avtalet med IDB ingår ökade satsningar på förnybar energi. Nicaragua brottas med utbredd korruption och rankades som land nummer 123 i Transparency International s korruptionsindex för Landet har förhållandevis välutvecklad lagstiftning på området, men den har svårt att få genomslag i praktiken på grund av politiseringen hos de statliga institutioner som har till uppgift att bevaka och bekämpa korruptionen. Enligt studien Bertelsmann Stiftung's Transformation Index (BTI) som presenterades i början av 2014 upplever 93 procent av företagarna i Nicaragua att korruptionen utgör ett problem för affärsklimatet och att man bör vara beredd att hantera korruption när man investerar, eller bedriver handel med aktörer, i landet.

6 6(8) Penningpolitik Valutan, córdoba (C$), introducerades 1912 och bedöms vara tämligen stabil. Penningpolitiken styrs i huvudsak från centralbanken (BCN, Banco Central de Nicaragua). Trots att BCN inte är helt självständig som institution har man lyckats hålla en konsekvent inflations- och växelkurspolitik, även då den politiska scenen förändrats. Från 1993 har BCN bedrivit en växelkursregim enligt en kontrollerad bana, så kallad crawling peg, där valutan tillåts fluktuera med fem procent kring ett basvärde som knutits till den amerikanska dollarn. Med hjälp av denna mekanism lyckades man i början av 2000-talet få ned de tidigare tvåsiffriga inflationstalen till under tio procent. Under åren steg världsmarknadspriserna på olja och livsmedel kraftig med en inflation i landet på över 15 procent som följd. Därefter har inflationstakten åter sjunkit och den totala inflationen för 2013 stannade på sju procent. Priset på en basvarukorg hade i oktober 2013 stigit med 4,2 procent jämfört med samma period föregående år och kostade C$. Sedan 2007 har priset stigit med nästan 40 procent, och den stadgade minilönen täcker idag inte en basvarukorg. Handel och handelspolitik Precis som i många övriga länder i Latinamerika har jordbruket minskat i sin betydelse i förhållande till BNP och bidrar idag med knappt 20 procent. Sektorn sysselsätter dock fortfarande nästan en tredjedel av arbetskraften. Industrin står för cirka 25 procent av BNP och har sedan mitten av 1990-talet främst haft sin tillväxt i de ekonomiska frizoner där så kallade maquilas, som under i stort sett skattefria omständigheter importerar råvaror (främst textilier) och sedan återexporterar dessa efter en lokal förädlingsprocess (främst kläder och skor). Dessa ökade stadigt fram till finanskrisen som under 2008 medförde en markant reducering av antalet arbetstillfällen. Idag utgör textiltillverkning fortfarande en stor del av industrin, tillsammans med framställning av kemikalier, tobaksvaror och förädling av livsmedel. Servicesektorn bidrar med över 50 procent av BNP och sysselsätter ungefär hälften av den arbetsföra befolkningen. Turismen har kommit att bli en av landets viktigaste näringar och genererade cirka 413 miljoner USD under Enligt Pro Nicaragua, landets exportråd, har regeringen godkänt investeringar till ett värde av 46 miljoner USD för utveckling av turistnäringen under 2014 vilket beräknas öka turistsektorn med 6,5 procent. De huvudsakliga exportprodukterna under 2013 utgjordes av kaffe, socker, räkor, textilier och nötkött. Dessa produkter är mycket känsliga för prisfluktu-

7 7(8) ationer vilket medförde att värdet på exporten minskade med nästan tio procent under 2013 på grund av sjunkande priser på världsmarknaden. Den totala handel minskade i värde med cirka åtta procent. De viktigaste handelspartnerna är USA och Venezuela som stod för 21 respektive 14 procent av Nicaraguas totala handel, följt av Canada, El Salvador och Costa Rica. Nicaragua rankas som nummer 99 i World Economic Forum s rapport om global konkurrenskraft, vilket är en förbättring med 16 placeringar på två år. Även om andelen utländska investeringar är högt i förhållande till landets BNP så återstår stora utmaningar för att förbättra investeringsklimatet. Rapporten ger Nicaragua låga betyg gällande korruption, effektiviteten av statsförvaltningen och den politiska stabiliteten. Även rättsväsendet i landet bedöms som otillförlitligt vilket försvårar företags möjligheter att skydda sina investeringar. Under de senaste åren har kongressen beslutat om ett antal lagar tänkta att förbättra Nicaraguas globala konkurrenskraft men realiseringen och implementeringen av dessa försvåras på grund av landets svaga institutioner. Trots sandinisternas traditionellt sett socialistiskt inriktade politik har Ortega lyckats komma på, förhållandevis, god fot med Nicaraguas näringsliv. Mellan åren växte ekonomin stadigt, exporten fördubblades och andelen utländska investeringar närapå femfaldigades. Stora investeringar gjordes i livsmedelsexport, gruvindustri, boskapsproduktion och turistnäringen. Landet har öppnat upp för en mer marknadsanpassad ekonomi och USA är fortfarande den största handelspartnern. Regeringen har lämnat näringslivet att verka utan större statlig inblandning och under de senaste femton åren har Nicaragua privatiserat över 350 statliga företag. Den hårda retoriken från presidentens sida mot kapitalism och frihandel är dock fortsatt frekvent vilket medför en negativ effekt på utländska investerares riskbedömning av landet. Nicaragua blev i februari 2007 det första centralamerikanska landet att gå med i ALBA (Alianza Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América - Tratado de los Comercios de los Pueblos), ett samarbetsinitiativ för social, politisk och ekonomisk integration i Latinamerika som initierades av Venezuelas dåvarande president Hugo Chávez. Relationen länderna emellan har stärkts sedan Ortega kom till makten och Venezuelas lån, bistånd och direktinvesteringar i Nicaragua värderades till nästan 3,5 miljarder USD mellan Transparensen gällande dessa affärer har varit högst bristfällig. Turbulensen i Venezuela med skenande inflation och politisk instabilitet medför dock minskade investeringar från Venezuelas sida och konsekvenserna för Nicaraguas ekonomi, som under de senaste åren förlitat sig på venezuelanskt stöd, torde bli kännbara. Även handeln med Venezuela minskade under 2013.

8 8(8) Nicaragua är medlem i den Centralamerikanska Gemensamma Marknaden (CACM) tillsammans med Guatemala, Costa Rica, El Salvador och Honduras. Förutom frihandel innebär medlemskapet ekonomisk dialog och integration länderna emellan. Nicaragua är också medlem i SICA (det centralamerikanska integrationssystemet) och SIECA (det centralamerikanska ekonomiska integrationssystemet), vilka båda omfattar alla centralamerikanska länder förutom Belize. Frihandelsavtal har undertecknats med bland annat USA, Taiwan, Chile och Mexiko. Nicaragua omfattas också av associeringsavtalet mellan Centralamerika och EU. Avtalet består av tre pelare, nämligen politisk dialog, utvecklingssamarbete och frihandel. Frihandelsdelen började gälla provisoriskt i Nicaragua från den 1 augusti 2013, och avtalet i sin helhet kan träda i kraft först när det godkänts av EU:s samtliga medlemsstater. CAFTA-DR är ett frihandelsavtal mellan USA och Dominikanska Republiken samt Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och El Salvador. För Nicaraguas del trädde avtalet i kraft i april 2006 och det medför ökad tillgänglighet till den amerikanska marknaden för många av Nicaraguas exportprodukter. Bland de sektorer som gynnats mest kan nämnas export av textilier, skor och processade livsmedel. Avtalet innehåller även ramverk för vidare reformer inom bland annat immaterialrätt, tvistlösning och tullregler. Sveriges ekonomiska relationer med Nicaragua Sverige har ett förhållandevis litet handelsutbyte med Nicaragua uppgick den totala varuexporten från Sverige till 105 miljoner kronor medan importen uppgick till 207 miljoner kronor samma år. Värdet på importen är en markant uppgång i jämförelse med tidigare år. Siffrorna kan dock vara missvisande då viss import från Nicaragua går via europeiska hamnar och registreras sedan EU-inträdet inte som import till Sverige. Av svenska företag är det endast Ericsson som har ett lokalt kontor på plats i landet.