VINGSLAG 25 år. Nya vindar i barnarbetet. Pyssel och pulkåkning på sportlovslägret på Lyan

Transkript

1 KYRKSLÄTTS SVENSKA FÖRSAMLING INGSLAG VINGSLAG 25 år Nya vindar i barnarbetet Pyssel och pulkåkning på sportlovslägret på Lyan Gemensamt Ansvar hjälper i Finland och Kambodja Ledande familjerådgivare Yvonne Terlinden: Att komma hit är ingenting att skämmas för

2 AKTUELLT våren 2013 i Kyrkslätts svenska församling Palmsöndag 24.3 kl Högmässa i Kyrkslätts kyrka med Monica Heikel-Nyberg och Susann Joki. Stilla veckan Tisdag 26.3 kl och kl Orgelsaga för alla barn i Kyrkslätts kyrka. Onsdag 27.3 kl Passionsandakt på Stor-Raula i Lappböle med Lars-Henrik Höglund och Henrico Stewen. Diakonins lopptorg Silverhagen 6 i Gesterby, är öppet alla onsdagar i april, därefter endast 22.5, 5.6, 3.7 och 7.8. OBS! Stängt Uteförsäljning i Oasen och vid församlingens parkering den 31 maj kl Potatisgröt, stickat, virkat, bröd, kakor, lotteri, lopptorg m.m. Måndagsgruppen säljer till förmån för missionen och tisdagsgruppen till förmån för diakonin i församlingen. Patina-försäljning den 5 juni på torget kl Försäljning av värdefullare second hand-saker. Skärtorsdag 28.3 kl Mässa i Kyrkslätts kyrka med Aino-Karin Lovén och Susann Joki. kl Mässa i Haapajärvi kyrka med Aino-Karin Lovén och Susann Joki. Långfredag 29.3 kl Gudstjänst i Kyrkslätts kyrka med Monica Heikel-Nyberg, Susann Joki och Henrico Stewen. Påsktiden Påskdagen 31.3 kl Högmässa i Kyrkslätts kyrka med Lars-Henrik Höglund, Susann Joki och Henrico Stewen. Mikaelikören medverkar. Annandag påsk måndag 1.4 kl Psalmgudstjänst i Kyrkslätts kyrka med Aino-Karin Lovén och Henrico Stewen. Sommarcafé i Oasen kl.12 14: Torsdag 20 juni grillfest. Torsdag 25 juli plättkalas. Torsdag 22 augusti pannkaksfest. Läger på Dagö på Hiumaa (Dagö) i Estland tillsammans med Harju-Risti församling. För närmare information kontakta Birgitta Lindell, tfn eller e-post birgitta.lindell@evl.fi Missionsfesten 2013 Välkommen på missionsfest till Helsingfors ! Tema: Du har ett uppdrag Plats: Helsingfors mässcentrum i Böle. Anmälan: Ingen förhandsanmälan till missionsfesten behövs, däremot ska du anmäla dig till det svenska festkansliet i samband med ankomsten. Festen arrangeras av Finska Missionssällskapet i samarbete med Matteus, Johannes och Petrus församlingar. Vägskäl Stiftsdagar i Borgå stift Goda skäl att ta vägen till Borgå! Borgå stift 90 år Huvudtalare: Professor Werner Jeanrond Pastor Liselotte J Andersson Plock ur programmet: Stumfilmen Körkarlen (1921) med levande musik Historisk kavalkad i ton och ord Seminarier Festhögmässa Anmälningar via stiftets webbplats, Anmäl dig till frivilligt arbete i din församling via hemsidan Övriga gudstjänster och evenemang: se och Kyrkpressen! 2

3 LEDAREN: ATT SJUNGA MEDAN DET ÄNNU ÄR MÖRKT Jag hörde koltrasten sjunga för några dagar sedan. Talgoxen har kvittrat en tid redan, grönfinkarna likaså. Gråtruten har också kommit och kollat isläget. Men ingenting går upp mot koltrasten. Den har funnits med i familjens liv som budbäraren om nytt liv, det första riktiga tecknet på att våren och ljuset är på väg. Vi har kallat den Hoppets fågel. Vi behöver budbärare om nytt liv. I kyrkans liv är det påsken som framom andra helger bär bud om liv. Jesus besegrar lidandet och döden. Han visar att livet alltid drar det längre strået. Därför firas påsken sedan gammalt just på våren när livet återvänder. Påsken är i sig ett bud om liv. Samtidigt förblir budskapet bara fromt prat om det inte får sippra in i oss och bli verklighet. Vi håller på att tappa bort påsken i Finland. Det är illa nog att allt färre vet varför vi firar jul. Men när påskens mening försvinner kommer just meningslösheten i stället. Och hopplösheten. För utan tron på att det finns en Gud som förvandlar det mest hopplösa till nytt liv, är vi utelämnade åt oss själva och våra egna försök att överleva. Vi kan försöka trösta oss själva och andra med att det nog skall ordna sig men någonstans vet vi att det inte riktigt stämmer. Fast förvånande ofta händer det. Vad kan det beror på? Som rationella varelser borde vi inte tro på något sådant. Vad är det för krafter som hjälper oss? Vi har antagligen fått en första aning om att det trots allt finns en Gud som hjälper. Också när vi inte tror på honom. Det är den aningen som måste få näring så att den bär också när allt inte tycks ordna sig. Därför behöver vi börja gå i kyrkan igen. Gå söndag efter söndag i högmässan tills budskapet börjar sippra in i oss och tron föds. Övertygelsen om att Gud har allt under kontroll fast ingenting tycks tala för det. Det sägs i Bibeln att tron övervinner allt. Men då är det en tro som förankrad i Gud och hans löften och inte bara i att allt skall ordna sig. Birgitta Yavari skrev en gång att tron är den fågel som känner gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt. Det är just det som koltrasten gör. Med sina kolleger rödvingetrasten och taltrasten är han den första som sjunger i vårnatten. Guds folk kan ana ljuset och sjunger medan ondskan ännu härjar. Eller sjukdomen eller hopplösheten. För Kristus har övervunnit de onda makterna. Gud bär oss igenom krisen och snart kommer räddningen. Snart. Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like. Därför så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike. Psb. 532:1 Lars-Henrik Höglund, kyrkoherde INNEHÅLL: Att komma hit är ingenting att skämmas för 4 Intervju med ledande familjerådgivare Yvonne Terlinden Nya vindar i barnverksamheten 6 Intervju med t.f.verksamhetsledare Jenny Åkerlund Fart och fläng på sportlovslägret på Lyan 8 Vingslag 25 år: 10 I begynnelsen var Eimer, Regina, Sheila och några till Enkla handlingar är viktiga 13 Birgitta Lindell berättar om Gemensamt Ansvar och sin resa till Kambodja Pärmbild: Tessa Sormunen gör en trumma på sportlovslägret på Lyan. Foto: Yvonne Sandström VINGSLAGS REDAKTION: Lars-Henrik Höglund, chefredaktör och ansvarig utgivare Sheila Liljeberg-Elgert, redaktör Richard Elgert, layout Maria Borg-Karlsson, redaktionssekreterare Redaktionens adress: Kyrkslätts svenska församling PB 26, Kyrkslätt Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy ISSN Redaktionsråd: Sigbritt Backman Tove Fagerholm Jonas Hermansson Sheila Liljeberg-Elgert Guy Nordström 3

4 Att komma hit är inge Familjerådgivnings centralen i Kyrkslätt upprätthålls sedan år 1987 av den finska och svenska församlingen i samarbete med Kyrkslätts kommun. Sedan är Yvonne Terlinden ledande familjerådgivare. Dessutom jobbar familjerådgivarna Ulla Andersson och Raija Forsbacka vid centralen. Yvonne Terlinden är teologie doktor och psykoterapeut och har gått kyrkans familjerådgivarutbildning. Hon är bosatt i Karis tillsammans med sin familj och innan hon kom till Kyrkslätt arbetade hon sedan år 2007 vid familjerådgivningscentralen i Raseborg. Hon berättar att det kyrkliga familjerådgivningsarbetet i vårt land startade 1944, då prästen Matti Joensuu såg det ökande antalet skilsmässor i krigets spår och satte in en annons i tidningen: Älkää erotko, tulkaa keskustelemaan! ( Skilj er inte, kom och diskutera! ) Det finns ett stort behov av familjerådgivning både på finska och svenska. Överhuvudtaget finns det ett intresse för att vårda sina relationer. Vi försöker hjälpa alla som kontaktar oss. Vi samarbetar med den kommunala familjerådgivningen i Kyrkslätt, där man främst stöder familjer med barn under år. Församlingarnas familjerådgivning är mer inriktad på att stöda parrelationen, vi jobbar alltså i första hand med vuxna, berättar Yvonne Terlinden. Att komma hit är ingenting att skämmas för, det är som att gå till tandläkaren, ett ställe att gå till när man upplever att man inte kommer vidare på egen hand och relationen börjar värka. Därför finns vi här på familjerådgivningscentralen, säger familjerådgivare Yvonne Terlinden. Foto: Timo Hormio. Stöd åt par och familjer Målet är att stöda par och familjer så att de kan lära sig nya metoder att möta svårigheter och använda sina resurser. Vi arbetar genom individualsamtal, par-, familjediskussioner och gruppdiskussioner och ger arbetshandledning och utbildning i frågor som gäller vårt område. Familjerådgivningen är gratis och rådgivarna har tystnadsplikt. Man behöver inte vara rädd för att det man säger förs vidare, samtalen rapporteras inte till myndigheter och registreras inte i ens papper. Till familjerådgivningscentralen kommer människorna både självmant och via kontakt med den kommunala familjerådgivningen, eller så har man sökt information på nätet eller fått tips av bekanta. Personer i alla åldrar tar kontakt med oss, men de flesta som tar kontakt är i åldern år. Man söker hjälp när man har problem med parrelationen, då en relation upphör eller när omständigheterna annars känns för tuffa, när man funderar på skilsmässa, har kört fast i gräl eller 4

5 nting att skämmas för fastnat i stumhet och dålig kommunikation, känner oro för hur barnen mår eller grubblar över livets mening och mål. Snabb hjälp vid akut kris Just nu har vi inte långa väntetider, man får tid inom några veckor. Är det akut kris får man tid snabbt. Vissa toppar i besökarantalet märks före semestertiden och på hösten när det blir mörkt. 43 % av besökarna är män andelen män som tar kontakt ökar, vilket är positivt. Antalet samtal varierar. Man avgör själv när man tycker att man har nått det man sökte. En del är nöjda efter några samtal, andra behöver ett halvt år eller ett år. Man kan också komma mer sällan, t.ex. boka tid för årlig besiktning. Kristen grund men ingen trugar tro på någon Vem som helst kan ta kontakt, vi hjälper dem som behöver hjälp och frågar inte om man hör till församlingen. Vi betjänar alla kyrkslättsbor oberoende av tro och livsåskådning och respekterar allas övertygelse. Här blir man inte påprackad tro, men arbetet sker på kristen grund. Vi diskuterar nog trosfrågor om någon vill det. Det stämmer inte heller att man inte kan komma hit om man redan är övertygad om att man vill skilja sig. Alla tas emot, gifta eller sambor, samkönade par, det är ingen skillnad. När en relation tar slut är det ju känslomässigt samma process när man går skilda vägar, oberoende om man är sambo eller gift. Också ensamstående tas emot. Många längtar ju efter en relation som de inte har. Balans i vardagen under rusningsåren Vi behöver alla balans i vardagen. Människor i dag arbetar ofta för mycket, det har negativa konsekvenser för relationerna i familjen och det egna välmåendet. Man överlastar sig själv tidigt i livet, under kravfyllda livsskeden. Allt som man tror att man måste hinna med under livets rusningsår ger lätt upphov till konflikter. Vi är barn av vår tid och fattar beslut utan kritisk reflexion. I vår tid tar vi lätt för mycket på oss och fattar beslut som inte är hälsosamma för våra relationer, säger Yvonne Terlinden. I dag lever människor i aktiv ålder ofta ett utmanande liv, där man ska försöka pussla ihop jobb, barn, husbygge och egna föräldrar som blir äldre och behöver mer hjälp. Det är ett tufft skede i livet blir det fnurror på tråden i parrelationen har man inte marginaler att hantera det. På familjerådgivningscentralen kan vi per gång erbjuda en dryg timme tid att prata ostört med varandra, en tid som man har till sitt eget förfogande. Yvonne Terlinden anser att det är en chimär att man i dag skiljer sig för lättvindigt. Man går kanske i stället in i relationer för lättvindigt. Man hamnar kanske ihop av misstag, utan att tänka efter, flyttar ihop innan relationen var färdig för det och ger sedan lätt upp. Nyfamiljer har sina egna frågor att fundera på. I många relationer finns ju flera nuvarande och tidigare partners, egna barn och bonusbarn involverade. En relation är inte bara romantik Vardagen är ju också just vardag och ingenting annat, långt borta från underhållningsvärldens glansbildsromantik. En relation handlar om så mycket mer än romantiska känslor. Att lära sig varandras språk, se omsorgs- och kärlekssignalerna, som kan handlar om att dammsuga i stället för att komma med en röd ros. Vi borde ha kommit för fem år sedan! säger en del besökare. Det är bättre att förebygga och ta tag i saker, hellre komma för tidigt än för sent eller inte alls. Det är lättare att prata med och stöda varandra innan relationen blivit alltför inflammerad. Att komma hit är ingenting att skämmas för, det är som att gå till tandläkaren, ett ställe att gå till när man upplever att man inte kommer vidare på egen hand och relationen börjar värka. Därför finns vi här på familjerådgivningscentralen. Det är viktigt att det är kyrkan som säger välkommen! Kyrkan är med när det är fest och trevligt, men också när det blir svårt. Målet för kyrkans familjerådgivning är ju att hjälpa familjerna till en fungerande vardag. Familjerådgivningscentralen finns i en skild byggnad nära församlingshemmet adressen är Prästgårdsbacken 11 D, nära kommunens centrum, men ändå lite på sidan om, med naturen in på knuten. Atmosfären andas ljus och kravlöshet, förtroende och tillit i en lugn miljö med låga trösklar. Hit är det lätt att komma för att lätta sitt hjärta! Text: Sheila Liljeberg-Elgert Familjerådgivningscentralen i Kyrkslätt Tidsbeställning hos familjerådgivarna per telefon vardagar säkrast kl Ledande familjerådgivare Yvonne Terlinden yvonne.terlinden@evl.fi eller Familjerådgivare Ulla Andersson ulla.andersson@evl.fi eller Familjerådgivare Raija Forsbacka raija.forsbacka@evl.fi eller

6 Nya vindar i barnverk T.f. verksamhetsledare för dagklubben, och också för eftis, eftersom Birgitta Westerlund är ledig, är Jenny Åkerlund, som i ett drygt års tid jobbat som barnledare i församlingen. Hon efterträder Gun Nylund, som varit verksamhetsledare för dagklubben sedan år 2001 och som före det i många år jobbat som barnledare, och som nu går i pension. Jenny har lovat ställa upp som t.f. verksamhetsledare för barnverksamheten fram till Jenny bor i Bobäck med sin sambo och barnen Leo, 6 år och Tekla 3 år. Jenny karakteriserar sig som gammal kyrkslättsbo, för trots att hon är ung till åren har hon alltid bott här, med undantag av de tre år hon studerade i Borgå och sju månader i Åbo. Jenny är från början frisör till utbildningen, men har också studerat konst på Västra Nylands folkhögskola i Karis, innan hon fick examen som behörig barnledare. Som gjort för mig Jag har haft en massa snuttjobb, jobbat i matbutik och järnhandel, sålt kakel och dammsugare, berättar hon. Jag har alltid varit intresserad av att jobba med barn, min mamma är lärare. I tonåren ledde jag en teaterklubb, en dansgrupp och tjejgrupper. Däremot var jag inte med i församlingens ungdomsverksamhet, och det har jag nu som vuxen lite ångrat. När jag tillfälligt var utan jobb såg jag en annons där Esbo svenska församling sökte barnledare. Det var som gjort för mig. Jag trivdes jättebra i Esbo och jag växte också i min egen tro. Medan Jenny jobbade i Esbo studerade hon till behörig barnledare genom läroavtal, jobbade sedan på dagis ett halvår och fick sedan jobb som barnledare i Johannes församling i Helsingfors. Jenny Åkerlund och Gun Nylund väntar på dagklubbsbarnen i dörren till dagklubben i Röda stugan. Jenny tar nu över efter Gun, som berättar att hon gärna vill ha mer tid för sina fyra barnbarn och för sin gamla mamma och därför går i pension lite tidigare än beräknat. Men det var för långt borta, Leo och Tekla fick för långa dagar på dagis när mina arbetsresor tog två timmar per dag, så jag sökte till Kyrkslätt, berättar hon. Barn- och ungdomsdirektionen och Gun Nylund hade redan tidigare hört att Jenny blivit klar med sin barnledarexamen och försökt locka henne till Kyrkslätt, men då hade hon nyss börjat jobba i Johannes församling och ville inte sluta där genast. Jenny var församlingens första behöriga barnledare. Senaste vår blev Timo Staal klar med sin examen och Yvonne Sandström studerar på läroavtal som bäst. I Esbo hjälpte Jenny ledaren för barnverksamheten med pappersjobb och bokningar, så papperskriget är bekant. Intensiv utveckling inom eftisarbetet Jag började som barnledare i Kyrkslätt i mars 2012 och har jobbat i Winellska skolans eftis och i Röda stugans och Lyans dagklubb. För tillfället har vi två eftisar och tre dagklubbar i försam- 6

7 samheten Papperskrig och datorjobb är inte främmande för Jenny Åkerlund, men också mjukisdjuren har sin plats i arbetsrummet. Anmälningar till höstens dagklubbar och sommarens dagsläger per epost till jenny.akerlund@evl.fi den lingen. Inom eftisarbetet pågår just nu en intensiv utveckling och en förändringsprocess. I dag ställs annorlunda krav på eftisarna än för ett antal år sedan. Jag är ung och har utbildningen i färskt minne och har från början fått lära mig allt det nya som finns. Aktiviteter och ledd lek Med sju års erfarenhet av arbetet bland barn konstaterar Jenny att barnen i dag kräver mer aktiviteter än tidigare. TV och datorspel inverkar förr hade barnen nog lättare att utveckla sin egen fantasi. Numera behöver de mer ledd lek och styrd verksamhet för att komma igång. När de sedan har kommit igång och fått smaka på en idé så hittar de nog på saker och använder fantasin. Det gäller bara att först hitta inspirationen att komma igång. Och inspirationsmaterial är dagklubbs- och eftisverksamhetsledarnas rum fullt av spel, mjukisdjur, pysselmaterial m.m. fyller hyllorna nästan från golv till tak. Det är lätt att hitta det som passar det finns massor av hjälpmedel. En utmaning att jobba med barn Det är en utmaning att jobba med barn, anser Jenny. Det räcker inte med att barnen är nöjda, föräldrarna har önskemål och krav och kyrkostyrelsen har krav. Eftisverksamheten är ju en köptjänst, kommunen köper tjänster av församlingen och det finns vissa formella krav på innehållet. Det är jättemånga saker att beakta förutom barnen och deras utvecklingsskeden och vi som jobbar med barnen i församlingen behöver också tid att sitta ner och fundera på vår värdegrund i verksamheten. Begreppet kristen fostran är väldigt laddat, men det betyder inte att man ber och läser Bibeln hela tiden. Det vi förmedlar är kyrkans dopundervisning hur man ska vara mot andra, hur man utvecklas som barn och vuxna både fysiskt, psykiskt och andligt. Eftisbarnen kan ibland säga: Jag tror inte på Gud! Då brukar jag svara att jag inte tror på precis allt som står i Bibeln, men den är skriven av människor som trodde på Gud. För mig är uppmaningen att vara som barnen och leva som barnen mycket viktig. Guds kärlek är störst det är det allra viktigaste budskapet! Brinner för missionen Förutom att Jenny jobbar inom barnarbetet är hon också med i gudstjänstgruppen och missionsdirektionen. Jag brinner för mission! säger hon. Under studietiden fanns det en hel modul kring mission, det var en valbar del som föll bort ur utbildningen. Men jag ville ändå göra den på egen tid och var i tät kontakt med Finska Missionssällskapet. Oavsett var på jorden vi är födda och vilka våra föräldrar är har vi alla samma människovärde och har rätt att bli älskade av Gud. Mission är ett tacksamt ämne när man jobbar med eftisbarn. När de får sätta sig in i hur barn har det i andra länder lär de sig tacksamhet och värdesätter den situation de lever i, avslutar Jenny. Text: Sheila Liljeberg-Elgert 7

8 * * * * Fart och fläng på Lyan! Även i år ordnade barnverksamheten i församlingen dagsläger för ettor och tvåor under sportlovsveckan på Lyan. I år hade vi som tema mission. Alla dagar talade vi om ett nytt land och åt mellanmål vars recepts ursprung kommer från ett annat land. Vi har talat om Kambodja, Senegal, Etiopien, Mexico och Ryssland samt pysslat saker som hänger ihop med länderna som till exempel piñatan och instrument. Församlingens missionsdirektion gjorde det möjligt för oss att bjuda in en gäst från Finska Missionssällskapet. Carre Lönnqvist kom och berättade för oss om Etiopien och om fadderbarnsverksamheten. Vi fick smaka på Kolon (rostade korn som de äter till kaffet i Etiopien) och Carre delade ut varsin halsduk till alla barn och ledare. Förutom temat för veckan har vi hunnit med en hel del andra roliga saker. Vi har lekt ute på Lyans gård och i pulkbacken bakom församlingshemmet, åkt skridskor på Winellska skolans is och klättrat i träd. Vi byggde och målade ett sjö rövarskepp samt en ladugård med djur och avslutade veckan med en skrattjakt i kyrkan. Under veckan har vi haft med oss två duktiga och hjälpsamma hjälpledare och ätit god lunch, tillverkad i församlingens eget kök. En vecka går så otroligt fort då man har roligt och alla trivdes så bra att vi inte velat sluta med vårt läger än. Som tur kommer det ett nytt sportlov nästa år igen! Text: Jenny Åkerlund Foto: Yvonne Sandström * Amanda och Sondra åker pulka, Trine och Emma och Mikael och Laura gungar. Amanda, Emma och My målar bondgård. Tessa stickar. * 8

9 Fart och fläng......i snöhögen! Mikael jobbade med sin piñata. Full fart i pulkbacken med Wilma! Piñata-pyssel inomhus. Att skrinna var också roligt. 9

10 VINGSLAG 25 år: I begynnelsen var Kyrkslätts svenska församlings informationsblad Vingslag kom ut med sitt allra första nummer i januari Någon informationsdirektion fanns inte, men så här såg den första redaktionen ut: Ansvarig utgivare: Eimer Wasström Redaktionsråd: Evi Bergman Margareta Kull-Poutanen Redaktionssekreterare: Regina Söderblom Foton: Eimer Wasström Layout: Sheila Liljeberg Det var Eimer som var initiativtagare och eldsjäl, säger Regina Söderblom, som också tror att det var ett svenskt församlingsblad som hette Kyrknytt som gav Eimer idén. Ja, säger Eimer. Idén kom såtillvida från Sverige att jag hade kommit över ett par skrifter som handlade om församlingarnas annonsering och marknadsföring. Det gav goda vinkar om vad som skulle kunna fungera i vår församling. Eimer drar sig till minnes att det var Evi Bergman som kom med namnförslaget och han berättar vidare: Vingslag skulle komma med en fläkt från församlingen i Kyrkslätt. Där skulle vi göra reklam för vår verksamhet och äntligen slippa de erbarmligt fula och själlösa informations- och reklamarken skrivna med filtpenna. Vi hade ingen modell eller förebild från någon församling inom Borgå stift, vi visste inte om det fanns något liknande. Eimer minns också hur det första numret kom till rent tekniskt: Vi skrev annonser och artiklar och skickade texter och bilder till tryckeriet Karprint. Utskriften kom tillbaka i spalter, som sedan klipptes och monterades på färdiga tidnings- Regina Söderblom hann vara Vingslags redaktionssekreterare i 24 år. När hon gick i pension förra året avtackades hon bl.a. med ett diplom från informationsdirektionen med texten Vingslagen kommer och går, men vår Regina består. 10

11 Eimer, Regina, Sheila och några till... sidbottnar. Det var Sheila som behärskade tekniken. Hon limmade spalter med van hand. Tematiska helheter Redan i det allra första numret känner vi igen Vingslag från idag. Premiärnumret har en disposition som stått sig i 25 år. Här finns en tydlig annonsering av vad som händer i Kyrkslätts svenska församling. En presentation av de församlingsanställda har gått som en röd tråd genom alla årgångar. Församlingsmedlemmarna vill gärna veta lite mera om dem de möter på olika församlingsposter. I det första numret finns ett personporträtt av kyrkans vaktmästare Bosse Nyholm. Resten av artiklarna bildar en tematisk helhet och denna strävan till temahelheter blir sedan ett genomgående drag. Premiärnumret har gudstjänsten och den kristna tron som tema. Kantor Anders Storbacka skriver om hur kyrkomusiken skapar stämning, Margareta Kull-Poutanen skriver under rubriken Gudstjänsten en källa till kraft. Eimer Wasström går i artikeln Tro i Kyrkslätt djupare in på vad som sker under gudstjänsten, och han kommenterar också ärkebiskop John Vikströms herdabrev Tro i kris. Vingslag nr 2, 1988 har Barn och familj som tema. Vi kan läsa om dopet i artikeln Välkommen till världen. Artikeln avslutas: I vår församling får barnet ett dopljus. Det är en gammal sed som återupplivats. Dopljuset är stort, därför att det är meningen att det ska användas, t.ex. när man läser aftonbön. På det här sättet hålls medvetandet om att man är döpt och vad det innebär mera levande. Utmärkande för den första årgången Vingslag är en överskådlig layout och ett direkt och personligt tilltal. Syftet att ge församlingsmedlemmarna en djupare insyn i församlingens verksamhet förverkligas också på ett mycket sympatiskt och människonära sätt. Bry dig om människan En presentation av de församlings anställda har gått som en röd tråd genom alla årgångar. Kanske Vingslag utkommer för sällan för att en debatt verkligen ska komma igång eller är det så att Kyrkslättsborna inte vill vädra sina åsikter offentligt? Birgitta Brink-Jokinen vill med den rubriken locka fler att delta i vän- tjänstverksamhe- ten och det känns samtidigt som ett förenande tema för allt som skrivs i Vingslag. Under följande årgångar tar Vingslag upp flyktingmottagningen, Estlandshjälpen, nöden i Östeuropa, arbetslöshet och utanförskap i artiklar som direkt vädjar till medmänsklig omtanke. Empatiska artiklar får läsaren att höja blicken från egna vardagsbekymmer och se andras nöd och behov av hjälp, både i vår egen församling och ute i världen. Ett livsbejakande nummer har Pensionärsliv som övergripande tema. Vingslag berättar också om nyheter, så som det första skribalägret i Ukkohalla och sommarläger på Lyan. Saneringen av Kyrkslätts kyrka får stort utrymme. Här framträder tydligt viljan till insyn och öppenhet, en funktion som Vingslag väl förvaltar. Kyrkoherden Bobi Ekström försöker starta en spalt för öppen debatt, men kanske Vingslag utkommer för sällan för att en debatt verkligen ska komma igång eller är det så att Kyrkslättsborna inte vill vädra sina åsikter offentligt? Forts. på nästa sida 11

12 Vingslag växer Tredje årgången, 1990, består plötsligt av fyra nummer. I redaktionsrådet sitter nu Evi Bergman, Sheila Liljeberg och Thora Stambej. Kyrkans två stora helger, påsken och julen får stort utrymme. Barn från några byskolor ritar och berättar om sina tankar om påsken. I julnumret skriver Eimer en lång och tankeväckande text under rubriken Julens idyll. Vi får också läsa om julfirandet förr och Hans Öfverström berättar om de första jularna på Fräsars efter Porkalaparentesen, medan Sheila har en finstämd artikel under rubriken Ensam på julafton. I fortsättning en blir tre Vingslag per år närmast en regel. Redaktionen arbetar entusias tiskt och idéerna förefaller inte att tryta. Regina Söderblom säger: Jag kan inte plocka ut någon enskild episod bland alla minnen jag har. Det som överskuggar enskilda episoder är arbetsglädjen. Vi hade så otroligt roligt tillsammans! Jag tror vi kände att Vingslag verkligen fyllde en funktion. År 1993 trycks Vingslag av Ekenäs tryckeri och det är nu Vingslag får sitt nuvarande format. Tryckeriet skötte en kortare period layouten som tidigare skötts av Sheila alla fem årgångar, men hon finns kvar i redaktionsrådet som nu fått Marina Gahmberg som nytillskott. Fortfarande trycks Vingslag på ett ganska grovkornigt papper, illustrationerna är små och ofta tämligen oskarpa. Formatet är mera hanterligt, men i mina ögon är Sheilas layout överskådligare och redigare. Kanske det nya formatet gör att sidorna ser plottrigare ut? Sedan år 2000 sköter Sheila igen layouten tillsammans med maken Richard Elgert. Vingslags verkliga eldsjäl Både Eimer och Regina är eniga om att det skulle ha varit betydligt brydsammare i starten om inte en ung, glad och energisk kvinna så kunnigt och kapabelt tagit till saxen och limtuben. Ser man på Vingslag i ett 25-års perspektiv är det Sheila Liljeberg-Elgert som framstår som den verkliga eldsjälen. Om inte Sheila hade åtagit sig redaktörskapet och layoutarbetet vid millennium skiftet, när Eimer lämnade Kyrk slätt, tror jag att Vingslag skulle ha lagts ner, säger Regina Söderblom. Det som överskuggar enskilda episoder är arbetsglädjen. Vi hade så otroligt roligt tillsammans! Jag tror vi kände att Vingslag verkligen fyllde en funktion. Vem är då Sheila? Hon föddes 1957 som åtminstone sjätte generationens kyrkslättsbo, och kyrkslättsbo har hon förblivit. Hon blev student 1976 i Kyrkslätts samskola och därefter började hon studera litteratur, nordisk filologi, historia och pedagogik vid Helsingfors universitet. Fil.mag blev hon 1982, var inriktad på att bli modersmålslärare och höll på med ämneslärarstudier då hon fick erbjudandet att bli redaktör för Marthabladet. Eftersom Sheila alltid gillat att skriva nappade hon oförskräckt på denna nya utmaning. Snart upptäckte hon att det var ett drömjobb. Efter en rad år som redaktör kände Sheila ett behov av förnyelse och erbjöds år 2007 jobb som informatör i Esbo svenska församling. Där finner vi Sheila idag också i ett drömjobb! Kyrkslätts svenska församling har alltid varit Sheilas och hennes familjs andliga hem. Församlingens samtalsgrupper har betytt mycket för Sheilas personliga utveckling då hon som ung kvinna sökte en ny gemenskap. Hon sjöng också med i kyrkokören nästan tio år, hon nosade lite på söndagsskoloch församlingsfadderverksamheten och missionskommittén och satt en tid också i kyrkofullmäktige. Numera är det informationskommittén och församlingsrådet som är föremål för intresset. Fritidsproblem finns inte i Sheilas tankevärld. Familjelivet med man och tre tonårsdöttrar kommer i första rummet, trädgården kräver sitt, gärna unnar hon sig en ridtur och vad vore väl livet utan böcker, husdjur och musik? När Vingslag firar 25-års jubileum är det också jubileum för Sheila. Hon är den enda som varit med ändå från begynnelsen och är fortfarande publikationens eldsjäl. Den moderna tekniken har för länge sedan gjort klipp- och klisterstadiet till ett kuriöst minne. I dag är det datorn och digitalkameran som är de viktigaste arbetsredskapen. Men visionerna, andan och behovet att komma församlingsmedlemmarna nära finns kvar ännu i dag. Text: Tove Fagerholm 12

13 Enkla handlingar är viktiga Insamlingen Gemensamt Ansvar samlar denna gång in medel för att kunna hjälpa ensamma åldringar i Finland och Kambodja. Birgitta Lindell som är diakonissa i Kyrkslätts svenska församling berättar om sitt arbete i Kyrkslätt och om ett besök hon, i anslutning till Gemensamt Ansvar, gjorde i Kambodja hösten Birgitta Lindell har arbetat som diakonissa i Kyrkslätt sedan februari Hon bor i Karis och pendlar till sitt arbete i Kyrkslätts svenska församling. Till sin utbildning är Birgitta sjukskötare med fördjupad kunskap i psykiatri. Hon säger att det viktigaste i hennes arbete är att träffa människor, se dem och kunna lyssna på dem och hjälpa dem. Olika aktörer i vårt samhälle som hjälper människor är ofta mycket specialiserade. De kan kanske åtgärda endast en del av ett problem. Vi som arbetar inom diakonin ser hela människan och vill hjälpa mångsidigt, säger Birgitta. Vi kan hjälpa mycket konkret Det kan vara fråga om fysiska, psykiska, ekonomiska eller andliga problem. I bland räcker det med att vi lyssnar och agerar bollplank. Också det kan hjälpa och lösa problem. Vi kan vid behov hjälpa mycket konkret. Ge mat eller dela ut matkassar till behövande. Kassarna brukar innehålla basföda och torrskaffning. En del av de pengar som behövs för verksamheten insamlas genom kollekter. Tisdagsgruppen samlas för att sy och sticka sockor och vantar som säljs på basar till förmån för diakonin. Pengar kommer också in genom privata donationer. I Kyrkslätt har det dessutom varit kutym att tio procent, av de medel som insamlas genom Gemensamt Ansvar, som församlingarna själva får bestämma över, går till församlingens diakoni och hjälpbehövande. Kyrkans insamling Den här 31-åriga kvinnan livnär sig på att väva sjalar. På den enkla vävstol som hennes bror tillverkat hann hon väva 4 5 sjalar per dag. Hon fick låna 150 dollar från bybanken. Väverskan och Kyrkans Utlandshjälps chaufför. 13

14 Gemensamt Ansvar berör i år på ett speciellt sätt Birgittas arbetsfält. Genom insamlingen försöker man få ihop pengar för att hjälpa ensamma åldringar i Finland och i Kambodja. Bortglömda åldringar Birgitta hade förmånen att få besöka Kambodja under tio dagar i oktober Problemen och hjälpbehoven är olika i de två länderna. Hos oss finns det många ensamma åldringar som känner sig isolerade och bortglömda. De tycker att tillvaron är meningslös och att ingen bryr sig om dem. I Kambodja är nöden mera konkret. En tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och speciellt åldringar har det svårt. Det finns ingen form av pensionssystem. Gamla människor får arbeta till slutet av sitt liv eller så länge de bara orkar. Om de har barn kan barnen kanske hjälpa dem ekonomiskt, men det händer också ofta att en gammal farmor eller mormor får försörja sina små barnbarn, då barnen flyttat till storstäder eller utomlands för att hitta arbete. Fruktansvärd närhistoria Kambodja är ett fattigt land med en fruktansvärd närhistoria. Under Pol Pots skräckregim dog flera miljoner kambodjaner under vidriga förhållanden. Birgitta berättar att man ännu kan se hur kuvade människorna, speciellt de som levde under Pol Pots tid, är. De röda khmererna strävade till att utrota alla som hade utbildning och som hade det lite bättre ställt. Det gjorde att man efter khmerernas styre fick börja bygga upp landet från början. Under sitt besök i Kambodja hade Birgitta möjlighet att träffa människor i olika delar av landet och studera det biståndsarbete organisationen Life With Dignity bedriver i landet. Organisationen är underställd Lutherska världsförbundet och samarbetar med Kyrkans Utlandshjälp. Medlemmar i risbanken. Ladan där riset förvaras och vägs. En kvinna med sin ko som hon fått låna av kobanken. 14

15 Enkla sätt att klara vardagen Man försöker med enkla medel hjälpa folk att klara vardagen. I Kambodja kan man göra mycket med små medel. Birgitta berättar att bygemenskapen och viljan att hjälpa varandra är en styrka i landet. Life With Dignity satsar speciellt på att hjälpa kvinnor. De tycks ha det lättare att ta emot hjälp. Man försöker också underlätta skolgången för barnen. I Kambodja finns en allmän skola med nio klasser, som motsvarar vår grundskola. Skolan är gratis, men det är många som avbryter skolgången. Birgitta nämner att det finns olika former av bybanker som ger lån till småföretagare. Hon berättar om en 31-årig kvinna som livnär sig på att väva sjalar. På den enkla vävstol som hennes bror tillverkat hann hon väva fyra till fem sjalar per dag. Hon fick låna 150 dollar från bybanken. Återbetalningen sker under en viss bestämd tid med en viss summa per gång. Kvinnan berättade att det var besvärligt den första tiden, men hon klarade det. Lite senare vågade hon ta ett nytt lån på 150 dollar. Då investerade hon pengarna i en mekanisk vävstol och kunde tillverka omkring tio sjalar per dag. I hennes by finns ännu inte elektricitet, men hon hoppas att det skall bli möjligt i framtiden. Risbank och kobank Andra former av banker är t.ex. risbanken och kobanken. Verksamheten inom kobanken innebär att en kvinna kan få låna en ko som hon sedan sköter. Då kon kalvar ger hon den första och tredje kalven till banken. Den andra och fjärde kalven och de som föds därefter får hon behålla. Risbanken är en bank som hjälper invånarna i Kambodja att säkra sitt behov av ris för hela året. Om skörden misslyckas, man blir sjuk eller man har andra svårigheter kan man låna ris från banken för att få sin basföda. För att bli medlem i risbanken betalar man 50 kg ris. Då kan man få låna t. ex. 100 kg ris och betala tillbaka 120 kg. På så sätt får risbanken 20 kg i ränta, vilket gör att bankens möjlighet att hjälpa växer. Stöd för desarmering av minor Kyrkans Utlandshjälp stöder också, med medel som insamlas genom Gemensamt Ansvar, desarmeringen av minor i Kambodja. Landet har hört till världens mest minerade områden. Många har förlorat en fot eller skadat sig ännu allvarligare då de stigit på en mina. Då alla minor avlägsnats från ett område ges det till en jordbrukare. Personer som skadat sig på en mina eller har många barn har förtur då jordlotterna delas ut. Forts. på nästa sida Äldre människor i Kambodja måste jobba för att klara sig, de får ingen pension. Många av dem har barn som åkt till storstäder eller utomlands för att arbeta. Då måste mor- och farföräldrarna försörja sina barnbarn. 15

16 Forts. från s. 15 Vad kan jag själv göra? I vårt land försöker man genom insamlingen Gemensamt Ansvar i första hand hjälpa ensamma åldringar. Det kommer att utses fem pilotförsamlingar, som utarbetar nya arbetsmetoder med vilka man kan nå åldringar som löper risk att förlora kontakten med omvärlden. Pilotförsamlingarna, som får pengar av de insamlade medlen, skall sedan dela med sig av sina erfarenheter till andra församlingar. Det har varit tal om att samarbeta med vissa yrkesgrupper, t.ex. taxichaufförer, frisörer och anställda på apotek som genom sitt arbete kanske kan tipsa om åldringar som kan behöva en handräckning. Genom insamlingen vill man aktivera människor att se ensamma åldringar. Gemensamt Ansvar handlar också om attitydfostran och om att väcka oss att se våra medmänniskor. Var och en kan fråga sig, vad kan jag göra för någon som är ensam. Man kan ringa ett samtal, göra ett besök eller byta några ord i kassakön. Det är viktigt för alla att bli sedda och hörda, säger Birgitta. Enkla handlingar kan betyda mycket. Text: Sigbritt Backman. Foto: Birgitta Lindell Om du vill hjälpa vår församling att stöda de hjälpbehövande i Kambodja och ensamma åldringar i Finland via Gemensamt Ansvar kan du göra en inbetalning med inbetalningskortet nedan. Använd din nätbanksförbindelse eller klipp ut och ta med till banken! Insamlingstillstånd 2020/2012/2493, (i kraft ), på Åland ÅLR 2012/6163 (i kraft ). Mottagarens kontonummer IBAN Nordea FI Pohjola-Pankki FI Sampo FI Handelsbanken FI Aktia FI Ålandsbanken FI BIC NDEAFIHH OKOYFIHH DABAFIHH HANDFIHH HELSFIHH AABAFI