Tal Stallmästaregården, Stockholm 4 juni 2014 Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Transkript

1 2014 Tal Stallmästaregården, Stockholm 4 juni 2014 Concluding speech by Ms Maria Larson at the conference Childhood free from corporal punishment Dear participants, I want to thank you all for valuable contributions to our conference. I have appreciated the open-minded spirit and all the fruitful discussions. I hope that spirit will continue to guide the dialogue about the protection of children and that we will manage to put it on top of the international agenda. During this conference another two countries have decided about a ban in their legislation: Estonia and Brazil. Now we are 29 countries on the map. Very encouraging is also that another 44 states are moving in the right direction. They have committed to achieving a full ban. International cooperation is an effective tool. I want to underline the importance of regional international organizations. The Council of Europe and the Inter-American Commission of Human Rights have conducted campaigns on the subject. I think that we can encourage also other regional organizations to build on these examples. Also in Asia we have a similar initiative, the South Asian Initiative to End All Violence Against Children. We should remember that the eight South Asian states include 25 % of the world's children. If they succeed, it will transform the global picture and the situation for many children. Another process, which takes place right not, is within the UN system. So called 'Model Strategies' have been worked out and sent to the General Assembly. They concern how to prevent children from violence in the justice system but they also include all forms of violence including corporal punishment. Dear participants, For the moment 5% of the world's children live in states which give them legal protection from being hit in the name of "discipline". Hosting this first high-level conference our intention is to place this issue high on the international political agenda. Therefore, we are delighted that Austria has agreed to take up the relay-baton and host a similar conference in I would like to hand over this baton, a sign, that this process is now in the hands of Austria. As you can see, inside this glass bulb is a stone. If you remember the story that Astrid Lindgren told, the boy who was going to get whipped came back with a stone. This stone is the symbol of the goal we want to achieve: that no child will suffer from corporal punishment. Therefore the stone is concealed in glass. Please, Dr Brandstetter, let me pass this "glass ball" to you. My hope is also that all of you countries, who have participated, will agree to collaborate also in international and regional contexts. Maybe we can hope that by 2016, the number of states with a full ban on corporal punishment has increased to 50? Let me thank my fellow ministers and all other participants for coming. Good luck to all of us in our future work. Let me also thank our formidable moderators; Trond Waage, Maria Einarsdottir and Rita Riadh Issa. You have made this a smooth and joyful trip and given us both knowledge and inspiration. And Tor and David, our entertainers, you have let us laugh but also reflect on how we can become more open-minded.. Music and creativity in an extraordinary combination. Thank you for your participation and have a safe trip home everyone.

2 Tal Stallmästaregården, Stockholm 3 juni 2014 Opening speech by Ms Maria Larson at the conference Childhood free from corporal punishment Excellences, dear guests, colleagues, ladies and gentlemen, I am very happy to welcome each and everyone of you to Stockholm. This place is situated in Hagaparken. It is an old royal park and further in the park, the residence of the Crown Princess and her family is located. I he there will warm winds outside but even if it may be chilly, the warmth must be in our hearts. The issue we are here to discuss is serious but it must be discussed with open minds and the best of intentions. My initiative to organize this conference is based on my belief that we must put corporal punishment of children on the international agenda. Years ago Sweden organized the first world congress about commercial sexual exploitation of children. Since then the issue of sexual exploitation is a very important topic for international cooperation. Our idea is to put the issue of domestic violence at the same level. We want to start a process which will involve as many governments as possible. A universal for a childhood free from violence. A process which will change the circumstances for many children. One country cannot do this alone. Together we can develop the same intensive dialogue on this issue and achieve concrete results in a worldwide movement for the abolition of corporal punishment. This year we celebrate the 25 year anniversary of the Convention on the Rights of the Child. I think we have achieved some good results in the implementation of this international treaty. But one central provision of the Convention is still waiting to be implemented by the majority of states: the obligation to protect the child against all kinds of violence is still waiting for implementation. But the abolition of corporal punishment is not only a question of international duties. It is much more than that. When violence is used against a child, their confidence in the adult world is damaged and there is good reason to believe that if this violence is exercised by the child's own parent, or by someone else close to them, the damage is even greater. A famous pioneer in the field of children's rights, the Polish doctor Janusz Korczak, said: "There are many terrible things in the world, but the worst is when a child is afraid of his father, mother or teacher". I think we can all agree on that. In my country we have a long experience with the first legislation in the world banning corporal punishment. This legislation is now 35 years old. And believe me, there was along discussion before the legislation. Many argued that it was an intervention in the life of the family. But let me answer: No, it is to protect the weaker part- that is always a duty for politicians. In an international comparison we have good results in this field. These results have been achieved using legislation, information and dissemination of knowledge. Legislatin changes attitudes. You will hear more about this during these two days. I am convinced that a large proportion of the adults nowadays share the opinion that violence against children is unjust. That corporal punishment is damaging and a poor method to use when bringing up children. But even if many people do subscribe to this belief, it is vital to continue to provide information and to influence public opinion. It is also important to look for alternative ways to raise children. The Swedish Government has offered parental support to all parents in their parental role. According to a UNICEF survey of disciplinary practices in a number of countries, only one in four mothers believe that physical punishment is necessary to raise a child. But, in the absence of opportunities to learn positive parenting techniques and alternative forms of discipline, they may still use corporal punishment. So the idea with parental support is to show and learn how upbringing is possible without corporal punishment. I am not supposed to introduce all the well-known speakers. I will leave that to our moderator, Mr Trond Waage. But I would like express my appreciation for the work of the Council of Europe. Your presence here, Ms Battaini-Dragoni, is very important. Let me say that we are very grateful for the work you do to support the ban of corporal punishment in Europe. I also want to express my thanks to a good friend of mine, Ms Marta Santos Pais, for your participation. You are the UN Special Representative on Violence on Children.Your work, Marta, is making the world moving forward. You have our support for the work you do towards a society giving children a childhood free from violence. Dear guests, All adults, parents and children in Sweden, are profoundly influenced by our Astrid Lindgren. She was an outstanding story-teller, describing the magic of childhood. As one of the world's most translated authors, roughly 144 million copies of her books have been sold worldwide. I hope you heard about Pippi Longstocking and the other characters in her books. But she was also well known for her support for children's rights and for her opposition to corporal punishment. In 1978 Astrid Lindgren received the Peace Prize of the German Book Trade. When she went to collect the prize, in Frankfurt, she challenged the audience with a speech where she promoted the issue of stopping corporal punishment of children. One idea she had was that everyone should keep in mind that since violence begins in the nursery, one can raise children into violence.her speech is in the booklet we provided you with today. I'm sure, you can use it as an inspiration when you plea for a change in legislation in your countries. Her speech and her arguments are still of current interest. Dear guests, Let me conclude to say that my vision is a childhood free from any form of violence for every girl and boy in our world. On the screen we see the

3 map made by Save the Children. It shows the countries which presently has a ban on corporal punishment. Fortunately, the number of countries in the map are growing. But as you see, there is a lot of works till to be done. Let us all unite in the work to put more countries on that map. Thank You for your attention and once again, heartly welcome.

4 Tal Munchenbryggeriet in Stockholm 19 maj 2014 Speech by Ms Maria Larsson at the Fourth World Forum Against Drugs Your Majesty, Ladies and Gentlemen, It is with great pleasure that I take part in the Fourth World Forum Against Drugs here is Stockholm. I appreciate this forum and I have personally attended since its start. I want to thank the organizers for their tireless work to keep these important issues in the spotlight. Today I am more convinced than ever that we need to be persistent in our efforts to enable a drug free society. For some time now we have seen an increased support for decriminalisation and even legalization of drugs. NGOs, think tanks, journalists and recently even governments, argue that a more liberal policy is the way ahead and thereby they also question the internationally agreed Conventions on Narcotic Drugs. In Sweden there is strong support for the Conventions on Narcotic Drugs and for a restrictive but also balanced drug policy. I feel as a minister with responsibility for these issues, that I have a very clear mandate to work against this trend in my country and that I have an obligation to cooperate with others at a global level. I believe that we must work bottom-up and top-down at the same time. Let me explain how. Governments must show political leadership because it is our job to decide about measures of universal prevention, early intervention and treatment as well as supply reduction. We must decide about strategies which include all these aspects. So there is definitely a top-down approach to this issue. But governments alone cannot do the job. We are not the ones who work in schools, in sports clubs, within social services or voluntary work. A large share has to be done by NGOs and at the local level as it is often the civil society that maintains and strengthens the values in a society. So the bottom-up approach is equally important and essential to create and maintain this strong anti-narcotic culture. In the upcoming days this conference will deal with various aspects of illegal drugs, for example Cannabis. Cannabis has been at the centre of the debate and therefore I wanted to stimulate research and findings about the health risks related to this drug. Also in Sweden a share of young people think that Cannabis is not unhealthy. So, in November last year my Government organised an international conference in Stockholm with some of the most experienced researchers in this field. The main conclusions from that conference were that the effects on brain and body make the drug dangerous in itself and that Cannabis serves as a gateway to other drugs. I very much hope this forum will build on and gather even more knowledge about the effects of the use of Cannabis and also provide us with strong arguments against Cannabis-use and against liberalisation of drug policy. Another area I want to mention is how drug treatment and law enforcement can cooperate. I am very impressed with the work undertaken by the Stockholm Municipality and the County Council to renew and develop its methods. And one example is a project with the attempt to integrate the judicial work with treatment measures. The Stockholm County Police collaborates with the city's Social Services and Health Care. When a young person is caught by the police and suspected for drug related crimes. He or she is questioned and tested at a special centre. Not at the police station. The youngster is also immediately introduced to staff from the Social Services and Health Care. And offered access to treatment. I believe this is an example of innovative methods at a local level but also an example of cooperation between law enforcement and treatment. This year marks the 25 year anniversary of the Convention on the rights of the child. This Convention is the most ratified Human Rights Treaty and it is also the only human rights convention where protection from narcotic drugs is particularly mentioned. I want to thank you, Your Majesty, for bringing this issue up and for participating also in the framework of the Commission on Narcotic Drugs, which we both attended in Vienna recently. I believe we must all join forces from today and towards In two years the UN General Assembly will hold a Special Session on Narcotic Drugs in New York. The support for the Narcotic Conventions can never be taken for granted. The work to maintain support for them is a joint responsibility. To conclude, let me remind us that you or I do not work alone. This event shows that we can join forces to work bottom-up and top-down as well in Sweden as when we create alliances across borders. Thank you.

5 Tal Riksdagen 5 maj 2014 Tal av Maria Larson vid riksdagsdebatt om regeringens skrivelse om äldrepolitiken Herr/fru talman Jag har besökt många äldreboenden och talat med många äldre de senaste tio åren. Väldigt ofta säger den äldre personen så här till mig: "Här hos oss är det så fantastiskt bra. Men man har ju hört hur det är på andra ställen." Det som skildras i media om äldreomsorgen är oftast enskilda händelser där något brustit, där något inte fungerat. De händelserna läggs samman till en bild av en äldreomsorg som inte funkar. Visst finns det brister, enskilda händelser eller till och med hela boenden där verksamheten inte håller god kvalitet. Men merparten av svensk äldreomsorg har en mycket god kvalitet och har förbättrats alltmer. Detta enligt de äldre själva och enligt utländska bedömare. 89 procent av de äldre är nöjda eller mycket nöjda med sin hemtjänst. 83 procent är nöjda eller mycket nöjda med sitt äldre boende. Och 90 procent av dem säger att de känner sig trygga med sin omsorg. Andelen nöjda har ökat det senaste året jämfört med förra året. Och fler anger mycket nöjd istället för ganska nöjd. Den tidigare socialdemokratiska regeringen brydde sig inte om att fråga vad de äldre tyckte. För mig och för Alliansregeringen är det mycket viktigt. När OECD i Pisa-undersökningen konstaterar att Sveriges skolresultat sjunkit föranleder det mycket kritik från oppositionen. Men när OECD rankar Sverige som ett föredöme inom äldreomsorgen, som ett land som genomfört helt rätt reformer de senaste åren, som stimulerat till ett systematiskt kvalitetsarbetet, och som börjat mäta kvaliteten på ett föredömligt sätt, då tiger oppositionen. När OECD konstaterar att Sverige näst efter Nederländerna lägger mest resurser i världen på äldreomsorg, då tiger oppositionen. När OECD konstaterar att vi i Sverige har världens högsta personaltäthet i förhållande till antalet personer över 65, och antalet årsanställda dessutom har ökat, då tiger oppositionen. När EU:s Active Ageing Index jämför alla medlemsländer och organisationen Help Age International jämför 90 länder, visar båda att Sverige är världens bästa land att åldras i. Då tiger oppositionen. Herr/fru talman. Regeringen har i sin skrivelse "Ett värdigt liv - äldrepolitisk översikt " redovisat de åtgärder och reformer som vi genomfört under de senaste åren. Vår äldrepolitik har tagit sin utgångspunkt i den enskilda människans behov och de reformer som vi genomfört har fokuserat på värdighet, förbättrad kvalitet och ökat självbestämmande. Man ska som äldre kunna fortsätta att vara den man alltid har varit, och man ska kunna känna sig trygg med att få den omsorg man behöver. Den nationella värdegrunden som nu finns i Socialtjänstlagen stadgar att äldreomsorgen ska vara inriktad på att den äldre ska leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Det här innebär att den äldre personen ses som en unik människa med unika behov, inte som en del av ett kollektiv. Äldres självbestämmande är en viktig del både för att uppnå värdighet och för att utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen. De äldre måste få fortsätta att råda över sina egna liv också när de behöver vård och omsorg. Stat eller kommun ska inte vara överförmyndare och bestämma åt människor som varit beslutskompetenta ett helt liv. Lagen Om Valfrihetssystem LOV har flyttat bestämmandemakt från politiker till de äldre. Cirka 80 % av de äldre vill ha möjlighet att kunna välja. LOV har anammats av väldigt många kommuner. Men fortfarande finns det kommuner som tar sig rätten att bestämma åt de äldre. Också oppositionen tycker att kommunpolitiker ska bestämma åt de äldre. Man gömmer sig bakom resonemang om vinster, men är i själva verket besjälade av att lägga en hämsko på den utveckling och innovationskraft vi sett de senaste åren. Till förmån för mer makt åt politiker. Att stora övervinster inte ska få föras utomlands är vi överens om. Att området behöver ett tydligt regelverk är vi överens om. Därför har vi tagit initiativ till såväl lagstiftning som en etisk plattform - för öppenhet och för lika spelregler. Men oppositionen vill strypa äldres rätt att få bestämma själva. Det finns mer än 800 företag verksamma inom LOV. 70 procent av dem är bara verksamma inom en kommun. Det är alltså ofta små kämpande företag, ofta drivna av kvinnor som själva arbetat länge i omsorgen. De levererar inte lägre kvalitet. De kostar inte skattebetalarna mer. Och de äldre som gjort ett aktivt val är mer nöjda med sin hemtjänst. En statlig utredning har föreslagit att man kan använda sig av olika lagar för att skapa valfrihet och självbestämmande men att det bör vara obligatoriskt för kommunerna. Utredningen är på remiss. För mig är det dock en självklarhet att det inte ska bero på var man bor i landet, om man som äldre ska kunna göra ett aktivt val. Men oppositionen tror tydligen på fullt allvar att deras partikamrater i kommunerna vet bättre än de äldre själva. Äldre ska tvingas tillbaka till att stå med mössan i hand och förväntas tacksamt ta emot det man får. Det är inte värdigt! Herr/fru talman. Att kvalitetsarbete bedrivs på ett strukturerat och systematiskt sätt är nödvändigt för att klara dagens och framtidens utmaningar i äldreomsorgen. Under förra mandatperioden satsade regeringen cirka fem miljarder kr för att stimulera kvaliteten inom sju olika områden. Under denna period omfattar kvalitetssatsningen 4,3 miljarder kr och handlar om att förbättra vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. De mest sjuka är vår prioritering. Resultaten av satsningen på de mest sjuka äldre är mycket goda. Exempelvis har det förebyggande arbetet genom användningen av Senior Alert medfört att såväl undernäring som antalet trycksår minskar. Användningen av Registret för Beteendemässiga och Psykiska symptom vid Demens (BPSD), innebär att man med enkla åtgärder kan höja livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Ett färskt exempel från Kiruna kommun visar att användningen BPSD har inneburit att antalet allvarliga incidenter kring hot och våld inom demensvården har minskat kraftigt sedan man införde registret - från 23 fall per kvartal till 3-4 de två senaste kvartalen. Det visar vilken nytta vår stimulans till att använda kvalitetsregister gör, för människor som behöver god omsorg, men också för personalen. Herr/fru talman. Personalen är förutsättningen för att god kvalitet ska uppstå i äldreomsorgen. Jag gläds över det höga betyg personalen får från de äldre. Att det finns många som vill arbeta inom äldreomsorgen och vill stanna där under många yrkesår är en avgörande kvalitetsfaktor. Antalet årsanställda har ökat från år 2008 till år Kommunerna är huvudansvariga för personalförsörjning, men vi har från regeringens sida velat

6 stödja kommunerna. Omvårdnadslyftet erbjuder såväl grundutbildning som möjlighet till specialisering och till detta kommer nu ledarskapsutbildning. Andelen utbildad personal inom särskilt boende har ökat från 76 procent 2008 till 86 procent Också i hemtjänsten har det skett en ökning från 67 till 75 procent under samma tid. Även om många äldre själva önskar bo kvar i hemmet med insatser från hemtjänst, är vi fortsatt oroade över att det i många kommuner är alltför svårt att få ett särskilt boende. Vi har sedan 2007 satsat 500 miljoner årligen i investeringsstöd till särskilda boenden och trygghetsboenden. Andelen kommuner som säger att de har full behovstäckning har ökat från 47 procent till 60 procent. Låt mig vara tydlig och säga att det inte är ok att långvarigt inte kunna svara upp mot lagens oavvisliga krav. De resterande 40 procent kommuner har en hemläxa att göra. Herr/fru talman. Anhörigas insatser kan inte nog värderas. Varje vecka gör 1,3 miljoner svenskar en insats för en förälder, en släkting, en granne. Det som utförs är fantastiskt och glädjande nog är de allra flesta nöjda med att ge stöd och hjälp. Men självklart är det viktigt att ingen ska känna sig tvingad. När och om man inte vill eller kan måste samhället vara berett att ta över. Den lagstiftningsförändring vi gjort, att kommunerna ska ge stöd och hjälp är viktig. Men anhöriga måste också veta om att det finns stöd att få. Här behöver mer göras. Herr/fru talman. Jag kan konstatera att inte heller om äldrepolitiken är oppositionen överens. Man har inte i reservationerna kunnat skriva ihop sig om en inriktning. Alliansen är överens om vad framtiden kräver. Lösningen på demografins utmaningar och möjligheter är inte frågan om en enda reform. Det krävs många åtgärder som drar åt samma håll under lång tid. En arbetslinje som upprätthålls, en förutseende samhällsplanering och en politik som inkluderar, inte exkluderar, äldre är en bra inriktning. För att möta de framtida utmaningarna inom äldreomsorgen har regeringen nyligen tillsatta sk Äldreutredningen. Tre olika områden ska utredas. Det första handlar om att se till att ett långt liv innehåller så många friska år som möjligt. Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet för äldre måste utvecklas och struktureras bättre. Den andra är en förenklad biståndsbedömning för att öka äldres självbestämmande och det tredje handlar om att bättre ta tillvara på innovationskraft och teknikutveckling inom äldreomsorgen. Därutöver vet att en hel del annat behövs. Med fortsatt alliansstyre kan de äldre känna sig trygga med att äldreomsorgen aldrig hamnar på undantag. Den kommer att ha vår högsta prioritet, vi vill fortsätta reformarbetet för äldres värdighet och välbefinnande. Tack för ordet.

7 Tal Wien 13 mars 2014 Speech by Ms Maria LARSSON, Minister for Children and the Elderly, at CND 57th Plenary Session in Vienna Mr/Madam Chairperson, Your Excellences, Distinguished Delegates, Ladies and Gentlemen, Sweden fully associate itself with the statement made on behalf of the European Union. As we meet at this year's CND, I am worried about the drug situation in the world. We can all se in the public debate, that different organisations advocate a more liberal policy. But now we can, for the first time, see that also states are moving in that direction. Governments are leaving the path which we have all agreed in In the final conclusion from that meeting, and I quote: we all "decided to continue to raise public awareness of the risks and the threats posed to all societies by the different aspects of the world drug problem". Therefore I am compelled to ask: what has changed since 2009 that would cause such a change in the discussion among UN Members? The main goal of the Swedish drug policy is a drug free society. That is an ambitious goal. It might be that we can never reach it but it reflects our ambition that we cannot leave anyone behind. We know much more now than we did 2009 about the health risks connected with cannabis. In November last year the Swedish Government organized an international conference in Stockholm with some of the most experienced researchers in the field. There are two main conclusions from that conference. One is that cannabis serves as a gateway to other drugs. The other conclusion is that the effects on brain and body make it dangerous in itself. You will all find a summary from the conference in your pigeon-hole. Let me say a few words about the development of the drug situation in Sweden over the last decades. In the 60's and the 70's the Swedish drug policy was rather liberal and the number of drug users was very high. There were even experiments where illicit drugs was prescribed to drug addicts, as an attempt to limit drug use. However this policy turned out to be contra productive and resulted in an increase of drug abuse. At that time, the use of cannabis was widely accepted and we even accepted some small possessions for personal use. Drug dealers took advantage of this and never carried more than the accepted amount, and could carry on with the business. Now, Swedish drug policy has changed. This change was not easy and the basic building blocks of our drug strategy have evolved over a long period of time. The objective of a drug free society is also a vision expressing optimism and a positive humanistic approach. The harmful effects of drugs can be restrained, and drug abusers can be rehabilitated. Our national strategy includes a whole package of measures: Universal prevention, early interventions and treatment as well as supply reduction. To reduce the supply of drugs is of course an important part of prevention. During the way we have learnt that it is of outmost importance to have strong public support. In my country today, there is a far-reaching consensus among the political parties and in public opinion regarding our drug strategy. * Let me end by recalling the Convention on the rights of the child. It is the most ratified human rights treaty and it requires states to take all appropriate measures to protect children from drug abuse. It is also the only human rights convention where protection from narcotic drugs is mentioned. This year marks the 25 year anniversary of this Convention. I urge us all to make 2014 a year with a new commitment to turn the situation away from increased drug abuse and to renew our efforts to protect children. Thank you.

8 Tal Wien 13 mars 2014 Speech by Ms Maria LARSSON at CND 57TH Session, RoundTable on Demand Reduction in Vienna Mr/Madam Chairman, Ministers, Delegates, In the Swedish government I am responsible for children and youth as well as for the work against illicit drugs. The work against illicit drugs is my top priority and I consider young people to be the most important group to reach. Looking at how the discussion is going about attitudes to cannabis, I am troubled. There seems to be a growing feeling of resignation. Several countries have more or less given up, thinking that they can't influence public opinion or prevent young people from accepting cannabis. Some states have started to think that it is better to accept liberalization and even legalization and have set their political agenda based on these ideas, disregarding all the limitations that this implies. I strongly oppose this and I think that it is absolutely possible to influence public opinion and to empower and mobilize young people. To achieve this, I think the key questions are leadership, a long-lasting commitment and and to involve many different actors, not least civil society. In 2010 the Swedish Government and Parliament decided on a five year strategy. This strategy integrates alcohol, illicit drugs, doping substances and tobacco. For the first time all these substances are included in one and the same strategy and many of the goals and actions are the same for all substances. Building a drug strategy is a process and not a one-shot-game and Governments must take the leadership in their own countries. The process takes time but to reach results, work must be consistent and long-lasting. Government cannot do this alone. A large share has to be done at the local level by municipalities, NGOs and by other members of civil society. The work done by many NGOs in this field is crucial to prevent young people from starting to use drugs. It is also important to support families when a family member is in trouble. The most important part of demand reduction is universal prevention. The treatment sector is of course very important but I think our main objective should be to influence youngsters to avoid all use of narcotic drugs. Even if Sweden seems to be rather successful in this sense, we can see an increasing interest among young people to experiment with cannabis. Therefore, we have launched a three year project in our three biggest cities. We will try to find new and improved methods to target young people. To get public support for a restrictive but balanced drug policy, the question of the effects of drug use is a core question. In November last year the Swedish Government organized an international conference in Stockholm with some of the most experienced researchers in the field. There are two main conclusions from that conference. One is that cannabis use serves as a gateway to other drugs. And the other conclusion is that the effects on brain and body make cannabis dangerous in itself. We will distribute a report from the conference during this meeting. Let me conclude. I mentioned earlier three important tools for prevention, political leadership, a long-lasting commitment and cooperation. These three tools serve to create strong support in the public opinion. Preventing drug use before it begins, is a cost-effective, common sense way to build safe and healthy communities. So my main message in this discussion is that it is possible and necessary to create public support, also among young people. Let me return to my question in the beginning: Should we give in to trends which are permissive towards the use of cannabis? No, we should not accept an increase in the use because we can influence attitudes and behavior. We must use all means available to us; legislation, making financial resources available, mobilizing all levels of our societies, including NGOs and we must be persistent. This is how we can limit the number of young people using illicit drugs and this is how we sustainably can limit the harm caused by these drugs and accordingly limit the need for treatment. Thank you

9 Tal Socialdepartementet, Stockholm 6 mars 2014 Tal av Maria Larsson vid Barnrättsmingel på Socialdepartementet i Stockholm Mina damer och herrar! Varmt välkomna till mingel för att fira 25 år med Barnkonventionen. 25 årskalas brukar vanligtvis förläggas något senare på dygnet, och vara ganska uppsluppna. Men det här är ett barnvänligt 25 årsfirande. Även om det mestadels är vuxna här idag så är det definitivt barnens rättigheter som står helt i fokus. Vuxna är nämligen en förutsättning för att barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. Det är vårt ansvar. Så varmt välkomna hit allesammans! Här är myndigheter, länsstyrelser och departement, riksdag och utredningar. Här är många frivilliga organisationer och föreningar - och en hel del enskilda som jag vet brinner för barnens rättigheter. Hela 2014 ska ses som ett jubileumsår för barnkonventionen. Och jag hoppas att ni alla som är här idag på olika sätt, vill medverka till största möjliga uppmärksamhet för barns rättigheter. Från socialdepartementets sida har vi planerat en rad saker. Jubileumsåret inleddes faktiskt för någon vecka sedan då regeringen överlämnade Barnrättskrivelsen till riksdagen. I skrivelsen blickar vi bakåt på vad som gjorts de senaste åren, men vi föreslår också åtgärder framåt för att stödja aktivare handling utifrån Barnkonventionen för att stödja barn som lever i ekonomisk utsatthet. Bland annat kommer en fritidspeng att införas, för att barn som lever i familjer med långvarig ekonomisk utsatthet ska kunna vara med i simklubben eller spela innebandy. I Barnrättsskrivelsen finns också en handlingsplan mot människohandel, mot exploatering av barn såväl sexuellt som på andra sätt. Den innehåller 14 konkreta åtgärder som ska genomföras i år och nästa år. Inte minst handlar det om att öka kunskapen hos myndigheter och andra aktörer, så att dessa barn kan upptäckas och få hjälp. Som ni vet innehåller Barnrättspolitiken många olika delar. Strategin som antogs av Riksdagen Barnombudsmannens arbete med att lyssna på barn på olika sätt till exempel genom Pejling och Dialog. Och statistik med Max 18. Överenskommelsen med SKL har förlängts till juni i år. En ny åtgärd är att det behövs en regional stödstruktur som kan bidra till arbetet på lokal och regional nivå. Här tror vi att Länsstyrelserna kan vara ett nav i arbetet. Därför har länsstyrelsen i Jönköping fått i uppdrag att ge ett förslag till hur det kan se ut och gå till. Vi har också lämnat en annan skrivelse till Riksdagen. Den handlar om den satsning på föräldrastöd som gjorts och hur vi tänker framåt om det. Föräldrar är de viktigaste personerna i varje barns liv. Föräldrar förtjänar stöd från samhället i den viktiga uppgiften. Det tjänar barnen på. Båda dessa skrivelser pekar också på hur viktigt samarbetet mellan politiker, myndigheter och frivilliga organisationer är. Vi utformar samhället tillsammans och vi utvidgar och utvecklar barns rättigheter tillsammans. Idag releasar vi också en tredje skrift. Det är en Jubileumsskrift som innehåller Barnkonventionen och den strategi för barnrättsarbetet som Riksdagen beslutade om Den ska alla myndigheter ha som rättesnöre för att barnsäkra sitt arbete. Materien är alltså inte ny, men en samlad skrift har efterfrågats. Den kan användas inte minst i utbildningssammanhang. Har ni lagt märke till den lilla fina loggan där det står Barnkonventionen 25 år? Den kan myndigheter och departement använda i sin mail hela året. Den bör sättas på alla dokument, vare sig det handlar om konferensinbjudningar eller PM. Den ska påminna oss alla om att under det här året måste alla tillfällen tas till vara för att skjuta på barnrättsarbetet. Den 3-4 juni kommer jag att inbjuda till en Internationell barnrättskonferens där vi hoppas på att representanter från många olika länder ska komma och delta. FN:s särskilda sändebud om våld mot barn samt Drottning Silvia kommer att medverka och temat kommer att vara förbud mot barnaga. Det är nämligen också 35-års jubileum av Sveriges införande av lagen mot aga. Vi var först i världen och erfarenheterna av att lag ändrar attityder är mycket tydliga. Vi vill dela med oss och sprida barnagalagen till fler länder. Barnrättspolitiken är en fråga som handlar om viket samhälle vi vill ha. Barn har inte rätt att rösta, inte heller detta supervalår. De kan inte bestämma över sig själva i alla stycken. De kan inte säga upp sina föräldrar och skaffa nya. De kan inte själva byta skola. De är beroende av att de vuxna, som i mångt och mycket bestämmer över deras dem, har rätt inställning. Om barns rättigheter ska bli starkare bygger det på att enskilda vuxna och grupper av vuxna, tar steg i den riktningen. Oavsett om du jobbar med barn till vardags, om du är föräldrar eller bara möter barn på vägen till jobbet. Din attityd och dina värderingar spelar roll. Ett samhälle som tar barn på allvar präglas av att det finns en ömsesidig respekt mellan vuxna och barn. Att barns rättigheter väger lika tungt som vuxnas rättigheter. För våra myndigheter och departement är det av nödvändigt att arbetet med Barnkonventionen sker strategiskt och att nya arbetssätt och metoder utvecklas. Men låt mig säga det i klartext. Det offentliga Sverige klarar inte efterlevnaden av Barnkonventionen på egen hand. Vi behöver alla organisationer, alla eldsjälar, som driver på oss politiker. Som lägger örat mot marken, lyssnar av nya behov och skjuter skarpt på oss. Vi har gjort mycket men är långt ifrån färdiga. Det visar bland annat vår rapport till FN:s barnrättskommitté. Tillsammans med er alla hoppas jag att barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen står betydligt starkare när vi firar 30-årsjubileum. Och om jag får tillåta mig en egen liten önskning, så hoppas jag att barnkonventionen då också är införlivad i svensk lag. En särskild utredning arbetar med att se över den frågan. Nu mina vänner, ska vi ta för oss av lite mat, lite cider, prata med varandra om goda idéer inför året. Tack för det du bidrar med för att förvandla barnets rättigheter till varje barns vardag.

10 2013 Tal Rosenbad, Stockholm 4 december 2013 Tal av Maria Larsson vid Socialdepartementets konferens om framtidens äldreomsorg Välkomna hit! Det är inte så ofta vi diskuterar helheten i den förda politiken. Ofta bidrar media, men även vi politiker, till att verkligheten styckas upp i olika beståndsdelar. Enskilda händelser, inte minst inom just äldreomsorgen eller hälso - och sjukvården, får stor uppmärksamhet för brister som vi vet finns. Av detta kan man förledas tro att inget fungerar och det föder oro. Man hör folk säga att "här hos oss fungerar det bra, men man har ju hört hur det är på andra ställen." Det här är inte sant och jag ska återkomma till det. Kvalitetsutveckling, som sker i långsamma förlopp, märks inte och upplevs inte som så drastiska. Trots att vi på lång sikt behöver hålla koll just på hur kvalitet utvecklas. Idag hoppas jag att vi ska få syn på skogen, inte enbart besikta de träd som står längst fram. Kvalitet, välbefinnande och delaktighet. De tre begreppen är ett sätt att beskriva, eller sammanfatta, de satsningar som genomförts under förra mandatperioden och hittills under denna period. Jag menar också att det är inom dessa tre områden som framtidens utmaningar också finns. Vi har påbörjat nödvändiga förändringarför att klara mornodagens demografiska utmaningar. Jag vill stanna lite vid de här begreppen. Värdegrunden; arbetet för värdighet och välbefinnande är, kan man säga, grundläggande. Den nationella värdegrunden som nu finns i Socialtjänstlagen stadgar att äldreomsorgen ska vara inriktad på att den äldre ska leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Det här innebär att den äldre personen ses som en individ, inte bara en del av ett kollektiv. Det finns de som menar att värdegrunden är en papperstiger. Men jag ser ute i olika verksamheter, till exempel vid ett besök hos Cypressen Dagverksamhet i Skövde nyligen, att man anpassar verksamheten till de äldres behov. Man säger att man är till för brukarna, inte att brukarna är till för dem. Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för hur kommunerna kan ta fram lokala värdighetsgarantier. Syftet med detta är att de äldre och deras anhöriga ska veta vad de kan förvänta sig av omsorgen. Samma grundläggande tanke gäller också för arbetet med valfrihet och delaktighet. Att de äldre ska får fortsätta att råda över sina liv och inte få en överförmyndare. Vi vill återföra makt, inflytande och delaktighet till den äldre personen. Jag minns väl när jag mötte en gammal dam i Örnsköldsvik. Hon var 84 år och hade haft besök av många, många personer från hemtjänsten under en sommar. "Man fick börja om och visa varje gång, hur de skulle göra, visa runt och så. Man känner sig som en guide i sitt eget hem därför att personalen byts hela tiden." sade hon. Det finns också andra exempel på att upp till 30 personer besökt en äldre person under en enda månad. Lagen Om Valfrihetssystem LOV har flyttat makt från politiker till de äldre. Cirka 80 % vill kunna välja. LOV har anammats av väldigt många kommuner. Men vi vill ändå komma vidare och förstärka alla äldres rätt till inflytande, även äldre som bor i kommuner som valt att inte använda LOV. Därför utreds nu lagen för att se hur den kan få ett mer heltäckande genomslag. Under förra mandatperioden satsade regeringen cirka fem miljarder kr för att stimulera kvaliteten inom sju olika områden. Under denna period omfattar kvalitetssatsningen 4,3 miljarder kr och handlar om att förbättra vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. Till detta kan vi lägga investeringsstöden till särskilda boenden och till trygghetsboenden, liksom utbildningssatsningen Omvårdnadslyftet. även andra utbildningar genomförs, som ledarskapsutveckling och värdegrundsutbildning. Mäta kvalitet är viktigt. Det är mot den bakgrunden vi ska se satsningarna på Brukarundersökningar, Öppna jämförelser, Kvalitetsregister mm. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att tillfråga de äldre själva, och deras anhöriga, om hur nöjda de är med olika delar av äldreomsorgen. Resultatet av årets undersökning visar att den allmänna nöjdheten faktiskt ökar, från en redan hög nivå. I förra årets undersökning var siffrorna av nöjdhet inom såväl hemtjänst som äldreboende mycket höga. I år säger 89 % som får hemtjänst att de sammantaget är nöjda. På särskilt boende är det 83 %. Den upplevda tryggheten efterfrågas också. Och där säger 87 % av de som har hemtjänst att de sammantaget är trygga. Och 90 % av de som har särskilt boende. Samarbetet med personalen har samma siffror, knappt 90 % positiva svar. Det är förstås väldigt glädjande att omdömena om äldreomsorgen är så goda. Och jag vill mena att det beror på att det finns en äldreomsorg där de äldres välbefinnande betonas, där valfriheten ökar och där det systematiska kvalitetsarbetet börjar få genomslag. För första gången presenteras också de flesta resultaten på Relaterat Konferens om framtidens äldreomsorg

11 enhetsnivå vilket innebär att de blir ett bra underlag för den som till exempel söker en plats på ett visst äldreboende. När det gäller äldreomsorgens framtid diskuteras den mest i termer av ökade resurser. Men det är att göra det lätt för sig. Näst efter Nederländerna är Sverige det land som satsar mest resurser i äldreomsorgen, enligt OECD. Därtill visar undersökningar att det inte alltid är mängden resurser som avgör kvaliteten. Det kan man se när man jämför brukarundersökningens resultat med satsade resurser i olika kommuner. Det är faktiskt inte alls självklart att en krona mer innebär ökad kvalitet. Det brukar vara nyttigt att jämföra svenska förhållanden med situationen i andra länder. I juni förra året publicerade OECD en studie om hur länderna arbetar med kvaliteten inom vård och omsorg för äldre, det de kallar Long Term Care. De personer som ryms inom den definitionen har ofta en eller flera sjukdomar och det är påfallande att dåligt samordnad vård förekommer i många länder. I den ekonomiska jämförelsen som de gjort kan man se att Sverige använder 3,6 % av BNP till vård och omsorg om äldre. Det var den näst högsta andelen av BNP av OECD-länderna. När det gäller personaltäthet har Sverige det högsta antalet vårdanställda per invånare över 65 år presenterades en annan studie, ett Active Ageing Index för EU-länderna. Det är ett forskningsinstitut i Wien som fått uppdraget. I den studien används olika indikatorer som sysselsättning, hälsa, social aktivitet, oberoende. Och sammantaget pekas Sverige ut som det bästa landet att åldras i. På ett liknande sätt har den internationella organisationen HelpAge International ställt samman data inom flera olika områden, om hur det är att bli äldre i olika länder och där blir Sverige etta. Tätt följd av Norge. Man kan fortsätta att räkna upp studier och jämförelser - ofta med resultat där Sverige ligger i täten. Och det är jag mycket stolt över förstås. Men det innebär inte att det saknas utmaningar. Vad gäller då den demografiska utvecklingen så säger en del domedagsprofeter att det aldrig kommer att gå. Men viktiga vägval är faktiskt redan gjorda. Att äldre personer ses som individer och kan påverka sin vård och omsorg är själva förutsättningen för den solidariskt finansierade välfärden. En mångfald av utförare menar jag är mycket viktigt och jag vill gärna vara med och öka den. Men även så, så kommer den huvudsakliga finansieringen även fortsättningsvis att vara gemensam. Så för att bevara förtroendet för äldreomsorgen, liksom för vården och andra välfärdsverksamheter, krävs fortgående, strukturerade kvalitetsförbättringar och fortsatt arbete med kvalitetsregister. Den största utmaningen kommer att vara att rekrytera och behålla personal. Vi måste kunna attrahera ny arbetskraft och göra yrkena inom äldreomsorgen attraktiva. Det leder till kontinuitet i vården och omsorgen och vi vet att kontinuitet är en av de viktigaste kvalitetsfrågorna. Jag leder också Alliansens Välfärdspolitiska arbetsgrupp. Det är ett arbete som tar sikte just på förutsättningarna inför framtiden. En titt i backspegeln visar att antalet personer i befolkningen, som var 85 år och äldre, ökade med 53 % mellan 1968 och Den därpå följande tio-års perioden ökade den med 47 % och sen, fram till 1998 med 43 %. Den tio-års period som innehåller en stor ökning framöver är 2020 till 2030 och då är ökningen 50 %. Den avviker alltså inte nämnvärt från den utveckling vi tidigare sett. Och då ska man också komma ihåg att en 85-åring, eller 90-åring, var betydligt mer vårdkrävande tidigare än idag. Vi lever ju friskare och har mycket bättre hälsa nu än på och 1970-talet. Tack vare hälsosammare livsstil, vårdens utveckling, tekniska hjälpmedel mm. Inget talar för att den positiva hälsoutvecklingen kommer att avstanna. Tvärtom. Framtidsfrågorna behöver adresseras även i fortsättningen. Välkomna hit.

12 Tal Stockholmsmässan, Älvsjö 24 oktober 2013 Tal av Maria Larsson vid Äldreomsorgsdagarna på Älvsjömässan Jag är väldigt glad att få medverka här i år igen! Jag har känt under de år jag fått vara med och inleda Äldreomsorgsdagarna, att det ofta är ämnen som tas upp här som berör mig både som politiker och människa. De här båda delarna av ens person går ju inte att skilja åt. Och på samma sätt förhåller det sig säkert för er som är deltagare här. Vad jag kan tro så arbetar de flesta av er inom äldreomsorgen. Säkert har ni också på ett personligt plan tankar kring att bli gammal. Båda mina föräldrar har gått bort under de senaste två åren. Och under den tiden har jag också blivit mormor till fyra barnbarn. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Förutom alla studiebesök och invigningar så har också min roll som anhörig lett till en hel del kontakt med sjukvård och äldreomsorg. Över till bilden av äldreomsorgen i Sverige. Hur är läget i svensk äldreomsorg? Ja. enligt media är det ju misär. Några exempel: En äldre kvinna som hoppas från sin balkong medan biståndsbedömarna är på besök. En äldre man som blir liggande. Utan anhöriga. Hemtjänst som inte kan gå in med nyckel. Mannen dör. Svälten är utbredd, skriker en kvällstidning Den här sortens rubriker dominerar stort. Det leder till en bildsättning av äldreomsorgen som får människor att tro att ingenting fungerar och att vår äldreomsorg är undermålig. Många äldre blir oroliga. Men det finns också en annan bild även om man får leta länge efter rubrikerna. I en världsranking som jämför världens länder utsågs Sverige nyligen till världens bästa land att åldras i. Organisationen Help Age International har jämfört livskvalitet och levnadsvillkor mellan 90 olika länder och Sverige toppar alltså den jämförelsen. Enligt OECD:s hälsodata kommer Sverige tvåa efter Nederländerna i satsningarna på hälso- och sjukvård och omsorg. Också vad gäller personaltäthet så har Sverige högst personaltäthet av samtliga OECD-länder, enligt siffor från Äldre själva är i väldigt hög grad nöjda med den omsorg de får. Andelen som är nöjda med hemtjänsten ökar från 88 till 89 procent. Och siffrorna för andra delar av äldreomsorgen är ungefär likadana. Det är lätt att vi människor faller offer för bildsättning. Och det gäller också den bild som ges av svensk äldreomsorg. Därför behövs motbilder med allt det positiva som också sker. Men allt är inte bra. De äldre själva pekar ofta på bristande kvalitet vad gäller maten och det sociala innehållet i äldreomsorgen. Det som är dåligt syns lättare nu när vi börjat mäta kvaliteten i äldreomsorgen. Det är till exempel först nu vi fått siffror på hur undernäringen ser ut genom statistik som vi får från SeniorAlert. Det har ingen vetat förut. Problem ska inte sopas under mattan utan det ska upp i ljuset för att kunna åtgärdas. Det är det vi i stor utsträckning håller på med just nu. Sverige satsar mer på den offentliga välfärden än någonsin tidigare. Det måste finnas ekonomiska förutsättningar att bedriva en god äldreomsorg. Det måste också finnas lagstiftning, råd och riktlinjer från Socialstyrelsen och en tillsyn som fungerar och system för att slå larm. Men det måste också finnas lokala politiker med intresse i frågorna. Politiker som har förståelse för behovet av väl utbildade chefer och kompetensutveckling för alla yrkesgrupper liksom goda arbetsvillkor som medger kontinuitet. Tidningen Dagens samhälle publicerade för en tid sedan vad den genomsnittliga kostnaden för en plats i särskilt boende är - runt om i landet. Den varierar från kronor per år upp till kronor per år. Alltså mer än det dubbla. I en kommun i Värmland kostar särskilt boende kronor. I en annan Värmlandskommun kostar särskilt boende kronor per år. Då kanske brukarna i den dyra kommunen är dubbelt så nöjda? Nej, de tillhör de 15 procent i landet som är minst nöjda med sina särskilda boenden. Och brukarna i den billigare kommunen tillhör de 15 procent i landet som är mest nöjda med sitt boende. Det här visar att det inte alltid är mängden resurser som avgör, i alla fall avgör det inte nöjdheten. Tyvärr handlar debatten om äldreomsorgen ofta enbart om resurserna och den debatten kan vara viktig. Men det är faktiskt så att en krona mer inte självklart innebär ökad kvalitet. Det brukar förväntas att jag ska tala om värdegrunden för äldreomsorgen. Jag talade på en konferens för en tid sedan om hälso- och sjukvård och när jag kom in på värdegrundsfrågor så berättade min medhjälpare för mig att personerna vid ett bord där han satt sa till varandra: "Jaha, det tog bara två minuter den här gången". Men jag talar gärna om värdegrunden för att jag menar att den är ett riktmärke för dagens äldreomsorg och för framtidens, om vi ska kunna uppnå det som numer står i Socialtjänstlagen, att all äldreomsorg ska inriktas på att äldre ska kunna leva ett värdigt liv och att de ska känna välbefinnande. Människor har kroppsliga, sociala och andliga behov. Åldrandet är ett naturligt skede i livet och äldreomsorgens uppgift borde därför alltid vara att stödja äldre till att kunna leva sitt liv utifrån den person man alltid varit, även när man bli gammal. Det innebär också att det inte enbart är de medicinska behoven som har företräde. Ensamhet, otrygghet och umgänge - det ska äldreomsorgen kunna ge stöd till. Välbefinnande innebär ju mer än att få sina medicinska behov tillgodosedda. Och det innebär också att existentiella frågor måste beröras. Någon har kallat värdegrunden för en papperstiger, andra säger att det uteslutande är mer resurser som behövs. Jag menar att värdegrunden mycket väl kan vara det viktigaste som hänt svensk äldreomsorg på decennier. Det är ett vägledande synsätt på äldre och deras behov. Det blir ju ingen papperstiger om varje äldre får frågan: "Vad kan vi göra för att du ska må bra?" Den frågan måste ställas i varje möte. Jag fick vara med och träffa Maj-Britt som är 91 år. Hon är för frisk för hemmet men får hjälp med bad och städning en gång i veckan. Hon är en av dem som finns med i en bok som heter Äldreboken, och jag träffade henne i Hofors när Äldreboken presenterades. Numer knakar det i knäna och ögonen droppar. Men en gång i tiden ägde hon ett eget skolhus som hon skötte och där hon skulle bo till döddagar. Men så blev det inte, men det är värdefullt för henne att få berätta och tala om det.