Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet

Transkript

1 Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet Scandinavian Socialist Workers Federation Kaj Landberg Masteruppsats i Historia Malmö Högskola 30 HP VT 2015 Handledare: Lars Olsson Examinator: Mats Greiff 1

2 2

3 Innehållsförteckning Förkortningar...5 Inledning...6 Syfte och Frågeställningar...7 Disposition...7 Teori och metod...8 Tidigare forskning...8 Material och tillvägagångssätt...10 Teoretiska utgångspunkter...11 Emigrationen till Nordamerika...13 Framväxten av den amerikanska arbetarrörelsen...15 En våldsam period...15 Pie in the sky...16 Knights of Labor, AFL och IWW...18 SLP och SP...21 Progressiv period och röd fara...24 Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet - SSAF Del I Förbundets förhistoria...28 SSAF grundas...29 Förbundet och partiet...32 Olive M. Johnson och kvinnorna inom rörelsen...34 Arbetaren och Landkänning...35 Förbundssekreteraren...36 SSAF:s sociala aktiviteter...38 Förhållandet till moderlandet...38 Storstrejken...40 Åter till frågan om förhållandet till SLP...42 Sammanfattning SSAF Del II SSAF i SLP...48 Försök till enighet...48 Seidelaffären

4 Från enhetstrevare till splittring...51 Kongressen 1919 inleds...54 Den nödvändiga renlärigheten...56 Trubbel i Chicago...58 Redaktörsstriden...61 Uteslutning och splittring...63 Lyzellarnas korta historia...66 Borg åter vid rodret...67 Slutet...69 Sammanfattning Del II Slutsatser och diskussion...72 SSAF, svenskhet och amerikanisering...72 SSAF och den internationella socialismen...75 Appendix...77 Förbundssekreterare SSAF...77 Huvudredaktörer Arbetaren...77 Medlemstal...77 Litteraturlista...79 Böcker...79 Artiklar

5 Förkortningar AFL American Federation of Labor ARAB Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek FSSF Förenade Skandinaviska Socialistförbundet IWW Industrial Workers of the World NEC National Executive Committee SLP Socialist Labor Party SP Socialist Party SSAF Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet SSF Skandinaviska Socialistförbundet STLA Socialist Trade and Labor Alliance WIIU Workers International Industrial Union 5

6 Inledning USA var i början av 1900-talet ett migrantsamhälle. Efter inbördeskrigets slut, och framför allt från och med 1880-talet, strömmade år efter år miljontals människor från Europa in i landet på jakt efter det välstånd och den frihet som det sades skulle finnas på andra sidan Atlanten. Sverige bidrog med tusentals, eller tiotusentals, mestadels fattiga människor som varje år korsade Atlanten för att söka lyckan. Invandrarna tog från hemländerna med sig sina kulturella särdrag och bidrog därmed till vad som brukar kallas den amerikanska smältdegeln, den nationella myt om harmonisk samlevnad som präglar det officiella USA och uttrycks tydligast i mottot E pluribus unum.1 För de nyanlända svenskar som kom till landet i början av 1900-talet behövde dessa inte känna sig allt för främmande så länge de vistades i de större städerna, befann sig i Minnesota eller andra områden med en stor svensk befolkning. Utöver många landsmän som talade samma språk, fanns det i USA vid denna tid flera svenskspråkiga tidningar, kyrkor där mässan hölls på bekant vis och på det egna språket, liksom andra bekanta kulturella företeelser. I detta svenska mikrokosmos på andra sidan Atlanten fanns också den svenska arbetarrörelsen representerad. Fackföreningskämpar och hängivna socialister som av någon anledning valt att emigrera till USA fortsatte ofta med sin verksamhet när de anlänt till det nya landet. Fram till första världskriget menade den socialistiska rörelsen allvar med sitt slagord om internationell solidaritet. De olika socialistpartierna runt om i världen var samordnade i organisationen Andra internationalen, och kapitalismens störtande med det framtida socialistiska samhället som skulle komma i dess fall, skulle innebära nationalstatens upphävande i en enad värld utan krig och förtryck. Det hette, i en ofta använd formulering, att arbetarklassens kamp är internationell till sitt innehåll, men nationell till sin form. I Amerikas Förenta Stater fick detta en väldigt speciell innebörd då befolkningen till stor del utgjordes av invandrare från många olika länder. Den socialistiska rörelsen i USA bestod därför av ett myller av olika etniskt separata organisationer med sina egna agitatorer, tidningar och pamfletter. Även Sverige fanns representerat. Dessa organisationer var i sin tur samordnade i ett nationellt parti eller förbund som förde hela den amerikanska arbetarklassens talan. De nyinvandrade socialisterna hade att förhålla sig till dels den egna nationella identiteten, dels den nya amerikanska kulturen, samtidigt som de i egenskap av socialister ingick i ett internationellt sammanhang som förespråkade arbetarklassens frigörelse och betonade fred mellan folk och kamp mellan klasser. Denna kontrast; etniskt separat organisering inom ramen för ett nationellt parti, som på samma gång för en internationell och universalistisk ideologisk kamp för all världens arbetares frigörelse, finner jag fascinerande. 1 6 Vilket är latin och betyder ungefär utav många en. Fram till strax efter andra världskriget var det det vanligaste officiella mottot för nationen innan In God we trust blev det mest framträdande.

7 Att det överhuvudtaget har existerat en svensk-amerikansk arbetarrörelse tycks för de flesta vara okänt. I historiska verk över den svenska arbetarrörelsen lyser svenskarna i USA nästan alltid med sin frånvaro. Men likväl hölls det möten och kongresser, författades pamfletter och broschyrer, och agiterades på det svenska språket runt om hela det stora landet. Tidningar med namn som Arbetaren, Svenska Socialisten och Nya världen nådde ut till tusentals prenumeranter, svenska socialister blev valda till politiska församlingar och svenska aktivister organiserade helsvenska fackföreningar. Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är att undersöka organisationen Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet, SSAF, som existerade i USA åren 1904 till 1928 och som var associerat till det amerikanska partiet Socialist Labor Party, SLP. Då ingen tidigare undersökt SSAF närmare, och då stora delar av arkivmaterialet aldrig tidigare gåtts igenom av någon forskare kommer mycket handla om att grundläggande beskriva organisationen och dess verksamhet. Vikt kommer läggas vid huruvida man ska förstå SSAF som en svensk, skandinavisk, amerikansk eller internationell organisation och hur etnicitet och klass samverkade för organisationens syn på sig själv och i sitt förhållande till den internationella socialistiska rörelsen. Av intresse är också hur och på vilket sätt SSAF verkade som en integrerande kraft för att assimileras in i det nordamerikanska samhället. Mina frågeställningar är: Vad var Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet? På vilket sätt kan Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundets korta historia ses i ljuset av begreppen svenskhet respektive amerikanisering? Disposition Härnäst följer en redogörelse över forskningsläget, följt av en teoridiskussion och ett avsnitt om det källmaterial jag använt mig av och hur jag gått till väga. De två nästföljande kapitlen utgör bakgrundsavsnittet där jag först kortfattat berör emigrationen till Nordamerika och därefter gör en lite längre historisk redogörelse över framväxten av arbetarrörelsen i USA, dess olika organisationer och de speciella förhållanden som rådde på arbetsmarknaden decennierna kring år Själva analysdelen är indelad i två avsnitt där det första ger en allmän bild av SSAF, dess uppkomst och utveckling fram till första världskrigets utbrott. Del två berör förbundets fortsatta historia fram till dess avveckling Båda kapitlen avslutas med en kort sammanfattning och återkoppling till frågeställningarna. I det avslutande kapitlet ges en lite längre överblick och en mer genomgripande diskussion utifrån mina teoretiska utgångspunkter. 7

8 Teori och metod Tidigare forskning Historieskrivningen kring den svenska grenen av den nordamerikanska arbetarrörelsen är ganska mager. Det stora undantaget är all den litteratur som finns kring den mest kända av alla svenskamerikanska socialister, vissångaren och fackföreningskämpen Joe Hill. Joel Hägglund, vilket var hans riktiga namn, var aktiv inom den revolutionära fackföreningen Industrial Workers of the World, IWW, och har fått ikonstatus inte bara bland svenskar och svensk-amerikaner utom inom hela det radikala USA, inte minst då han har satt sin prägel på den amerikanska folkmusiktraditionen. Hans tragiska öde han blev avrättad 1915 för ett mord han av många ansågs oskyldig till har dessutom gjort honom till något av en martyr för arbetarrörelsen. Om Joe Hill har det skrivits en rad böcker, hans liv har filmatiserats och i hans födelsehem i Gävle finns idag ett museum tillägnat honom.2 En tidig historisk översikt över den svensk-amerikanska arbetarrörelsen är Henry Bengstons bok Skandinaver på vänsterflygeln i USA från Bengston emigrerade som 20-åring till Amerika 1907, arbetade ett tag som skogshuggare och blev så småningom aktiv inom Skandinaviska Socialistförbundet, SSF, där han efter ett tag blev redaktör för organisationens tidning Svenska Socialisten. Boken är ett försök till en allmän historisk översikt samtidigt som den innehåller en rad personliga minnen och anekdoter. Bengston skriver om alla de olika förgreningarna av och splittringarna mellan de olika socialistiska organisationerna, men huvudfokus ligger på SSF och dess moderparti Socialist Party, SP, som Bengston själv tillhörde. Vi får i boken även bekanta oss med fackavdelningen Svenska Typografföreningen i Chicago, en helsvensk fackförening som samlade upp emot 50 medlemmar, och läsa om Herman Hallström, en dräng från Östergötland som blev vald till borgmästare i staden Rockford på det lokala arbetarpartiets valsedel. Styrkan i Bengstons bok ligger i det unika förstahandsmaterialet utöver Bengstons egna upplevelser bygger boken till stor del på intervjuer med flera av rörelsens frontfigurer och flera uppgifter om den svensk-amerikanska arbetarrörelsen kommer uteslutande från denna bok, vilket också är bokens problem. Då det ofta är minnesbilder som utgör källorna blir tillförlitligheten något osäker och författarens sympati för SP och hans deltagande i de olika fraktionsstriderna - han tillhörde den reformistiska falangen - kan naturligtvis spela in i beskrivningen av de konkurrerande 2 8 De flesta böcker om Joe Hill är skrivna av amerikaner och finns inte översatta till svenska. En tidig svensk biografi är Ture Nermans Joe Hill Mördare eller martyr från En senare som bidragit med ny forskning är William M. Adlers The Man Who Never Died: The Life, Times, and Legacy of Joe Hill, American Labor Icon från Då det i år (2015) är 100 år sedan Hills avrättning lär intresset få ny fart. I Sverige utkommer under året till exempel en översättning av Adler samt en nyskriven biografi av Göran Greider. För Joe Hill-museet se

9 organisationerna. En annan som intresserat sig för ämnet är Per Nordahl som i sin uppsats Svensk-amerikansk arbetarrörelse En organisations och presstudie tittar närmare på organisationerna SSF och SSAF, bland annat genom att röna ut hur många de var och var de fanns men också genom att undersöka likheter och olikheter på respektive organisationstidnings ledarspalter. I sin avhandling Weaving the ethnic fabric- Social Networks among Swedish-American radicals in Chicago gör Nordahl en djupdykning i det svenska emigrantsamhället i distriktet Lake View i Chicago. Chicago var staden dit många svenska emigranter hamnade och runt år 1900 bodde där över svenskar. Genom att göra nedslag i tre olika organisationer, en partiavdelning, en fackklubb och ett kooperativt café som fungerade som mötesplats och där det bland annat hölls studiecirklar och fanns ett mindre bibliotek, försöker Nordahl återskapa den miljö - han använder sig av begreppet haven - där de radikala svenska emigranterna förde över sin folkrörelsetradition till en amerikansk kontext och hur de konstruerade sin svenskhet på samma gång som de gradvis assimilerades in i det amerikanska samhället. Nordahl gör oss uppmärksamma på att det i den stora svenskstaden under 1900-talets första decennier fanns det mesta av vad vi förknippar med svensk arbetarrörelse. Utöver svenska parti- och fackavdelningar och ett myller av olika svenskspråkiga socialisttidningar fanns där även sektioner av Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, de arbetarrörelseanknutna nykterhetsorganisationerna IOGT och Verdandi, liksom diverse kulturföreningar. Det fanns i Chicago till och med ett Folkets hus. Hur denna klassbaserade rörelse på andra sidan Atlanten i den multietniska mix som USA utgjorde förhöll sig till andra etniska grupper, till den amerikanska arbetarrörelsen och gentemot det övriga svensk-amerikanska samhället, undersöks närmare i boken. Att svenskhet kombinerat med klasstillhörighet blev en viktig identitetsskapande faktor tills rörelsen efter 30-talet mer och mer assimilerades och därför tynade bort, är en av slutsatserna. Slutligen ska Jimmy Engrens Railroading and Labor Migration Class and Ethnicity in Expanding Capitalism in Northern Minnesota, the 1880s to the mid 1920s nämnas. Vi får där veta att svenskar och skandinaver utgjorde en betydande del i den lokala socialistiska rörelsen i norra Minnesota, inte minst i staden Two Harbors, där det lokala socialistiska Public Ownership Party tidvis erhöll borgmästarposten och där flera svenskar kandiderade till, och blev invalda i, stadsfullmäktige. Engren visar också på den relativt snabba klassresa som de svenska emigranterna ofta genomgick i det nya landet. Upplägget liknar Nordahls. Det handlar om hur klass och etnicitet fungerade identitetsskapande för de svenska migranterna - närstuderade på en specifik geografiskt avgränsad plats under ett tidsspann av några decennier - samtidigt som amerikaniseringen alltjämt fortgick. I det teoretiska ramverket använder sig författaren förutom klass, kultur och etnicitet som 9

10 analysverktyg även av Antonio Gramscis hegemonibegrepp. Hegemoni kan, i Engrens användning av begreppet, lite snabbt sammanfattas som ett väldigt brett koncept som förklarar hur den styrande klassen utövar sin makt genom att kontrollera den kulturella sfären, och, omvänt, hur de lägre klasserna genom att etablera en motkultur kan utmana den rådande ordningen. Hegemoni är det övergripande begreppet som skär igenom klass, etnicitet och kultur i Engrens teoribygge. I boken tillämpas det teoretiska ramverket för att förstå hur det lokala näringslivet försökte etablera en företagarvänlig kultur med bland annat kyrkor och massmedier genom att amerikanisera befolkningen och hur detta utmanades underifrån genom att istället skapa en klassoch etnicitetsidentitet. Teoretiska utgångspunkter Vad gäller teoretiska begrepp har jag till att börja med tittat på vad som använts i de ovan nämnda böckerna av Per Nordahl och Jimmy Engren. Identitet, klass och etnicitet förefaller vara naturliga koncept att använda sig av när man skriver en uppsats som denna. Ett intressant begrepp som jag kommer titta närmare på är amerikanisering, vilket jag ofta tycker är mer passande än integration eller assimilering som ofta används snarlikt. Amerikanisering betonar det unika för den amerikanska erfarenheten av migration och integration, vilken skiljer sig från nästan alla andra länder. USA är ett unikt statsbygge som bygger på invandring, vilket hela dess nationella identitet kretsar kring. Istället för att som i Europa bygga en nationalism grundad på ett mytiskt förflutet med fornstora dagar så betonas harmoni mellan grupper med rötter i olika länder. De som invandrade till USA tog inte bara till sig den amerikanska identiteten, de bidrog i minst lika hög grad själva till att skapa den amerikanska identiteten. Begreppet kan användas på olika sätt. För konservativa krafter i USA pratade man i början av 1900-talet om nödvändigheten om amerikanisering, vilket grundade sig i en rädsla över att de nyanlända invandrarna från framförallt Öst- och Sydeuropa inte skulle vara tillräckligt patriotiska mot sitt nya hemland, utan istället sympatisera med främmande makt eller radikala idéer. Detta fick sitt starkaste uttryck under första världskriget och den efterföljande röda faran - om vilket en längre redogörelse kommer längre fram och kom till uttryck bland annat genom massiv skrämselpropaganda, invandringskontroll och deportationer. Amerikaniseringen kännetecknades också av en mer liberal, välgörenhetsinriktad tendens där ansträngningar gjordes för att lära invandrarna engelska och vad man ansåg vara amerikanska värderingar, seder och bruk.3 Men amerikanisering användes även som ett positivt laddat begrepp underifrån, bland annat av de ovan nämnda grupperna som pekades ut som oamerikanska. Invandrade socialister ville ofta blir 3 10 Campbell, Neil & Kean, Alasadir, American cultural studies An introduction to american culture s, 55-58

11 amerikaner de med, något som för dem inte alls innebar uppslutning bakom amerikanska kapitalister och deltagande i nationens krigföring. Inte heller behövde det betyda att man gav upp den internationella solidariteten arbetare emellan. Per Nordahl citerar en ledare för Svenska Bildningsförbundet, en arbetarrörelseanknuten organisation som var verksam i USA, när denne parafraserar Karl Marx genom att säga Americanization has to be our own work. 4 En ganska träffande beskrivning av hur man underifrån använde sig av amerikaniseringsbegreppet och ändrade dess innebörd från vad de konservativa avsåg. James R Barrett ger i Americanization from bottom up: Immigration and the Remaking of the Working Class in the United States, en del konkreta fall på hur denna amerikanisering underifrån gick till. Framförallt fackliga strider, men även de socialistiska partiernas agitation hjälpte till att etablera en klassidentitet bland de invandrade grupperna, menar han. Det finns mycket att säga om klass, etnicitet och integration i USA. Kort ska det bara påpekas att en kritik mot begreppet amerikanisering så som det beskrivits ovan även då det presenteras som något som kommer underifrån är att denna amerikanisering underförstått är kopplad till vithet. Att de olika europeiska invandrargrupperna på relativt kort tid kunde amerikaniseras förutsatte att de i egenskap av sin vithet kontrasterades mot de svarta. Något som i sin tur förutsätter en rashierarki där de svarta befinner sig i den socioekonomiska botten av samhället.5 Detta är värt att ha i åtanke. Min användning av begreppet amerikanisering syftar dock inte till att legitimera någon föreställning om en harmonisk smältdegel, utan utgör ett analysverktyg för att förstå SSAF:s historia. Material och tillvägagångssätt Ett problem för forskare som intresserar sig för den skandinavisk-amerikanska arbetarrörelsen är bristen på källmaterial. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm innehar flera arkiv över de olika förbunden, dess lokalavdelningar och tidningar, men allt är väldigt fragmentarisk. Av mitt undersökningsobjekt, Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet, SSAF, finns av förbundets lokalavdelningar - runt 40 stycken när de var som störst - dokument från endast ett fåtal bevarade. Även arkivet för centralorganisationen innehåller många luckor och det rör sig till största delen om tryckt material, som stadgehäften och kongressprotokoll. Särskilt vad gäller de tidigaste och de sista åren av förbundets historia är det ont om dokument. Det finns inte heller några fulla årgångar av de svenskspråkiga tidningar som gavs ut av de olika organisationerna och en del titlar har gått Nordahl, Per, Weaving the ethnic fabric Social Networks Among Swedish-American Radicals in Chicago , s 219 I USA är Ethnic studies ett vanlig ämne på universiteten och Whiteness studies utgör ett brett forskningsfält som intresserar sig för dessa saker.

12 förlorade helt och hållet.6 Kongressprotokoll, stadgehäften och andra tryck, liksom inkommande och utgående brev till och från organisationen, utgör tillsammans med kongressprotokoll från Socialist Labor Party, SLP, - som finns tillgängliga på nätet - mitt huvudmaterial till denna uppsats. Det har ofta rört sig om att jag försökt pussla ihop de olika fragmenten som finns bevarade för att kunna skaffa mig en bild av det historiska förloppet. För vissa kongresser finns till exempel utförliga protokoll med uppgifter om vad som där beslutades och hur det diskuterades bevarat, för andra finns bara de inkomna motionerna, utan uppgift om de röstades igenom eller inte, och för vissa återfinns ingenting alls. Men kombinerat med andra brev, cirkulär och rapporter, och genom att följa förändringarna i olika årgångar av stadgarna samt att gå igenom de rapporter och diskussioner som finns från den amerikanska moderorganisationen, så går det att återskapa och sammanställa förbundets verksamhet och utveckling. Vad gäller sekundärlitteratur så finns knappt någon tidigare forskning om SSAF överhuvudtaget, undantaget de passager hos Per Nordahls där bland annat förbundsorganet Arbetarens ledarsidor mellan åren gåtts igenom och där vissa grundläggande kvantitativa data om antal avdelningar, medlemmar och tidningsupplagor presenteras. För Nordahl, liksom för de allra flesta andra som intresserat sig för den svensk-amerikanska arbetarrörelsen, ligger fokus främst på SSF och Socialist Party. Det gäller i regel även inom den amerikanska litteraturen att SLP, det mindre parti som SSAF var associerade till, framförallt nämns i dess funktion som föregångare till SP och att dess historia efter partisplittringen 1899, som ledde till SP:s grundande, är väldigt bristfällig. Detta är inget konstigt då SP var både betydligt större och mer framgångsrika än SLP. Denna lucka i historien ämnar jag hur som helst att täppa till med denna undersökning. Ytterligare en aspekt som gör SLP/SSAF intressanta är dels det stora inflytande som svenskarna hade inom moderpartiet och dels det faktum att en oproportionerligt stor del av de svenska socialisterna trots allt valde detta parti framför SP/SSF. Även om man så småningom blev numerärt mindre så var medlemsgapet mellan de skandinaviska språkförbunden avsevärt mindre än det mellan de två partierna i sin helhet. Hur det kommer sig att så många svenskar i Amerika valde den mer revolutionära formen av socialism som SLP representerade, är en fråga som jag tittar närmare på i denna uppsats Jönsson, Ulf, Skando-amerikanska arkiv och hur de samlades in

13 Emigrationen till Nordamerika Mellan emigrerade uppskattningsvis runt en och en halv miljon människor från Sverige till Nordamerika. Av dessa återvände ca till hemlandet och emigrationen skall därför inte enbart ses som en rörelse i en riktning.7 Detta är inte minst viktigt att påpeka i detta sammanhang som berör den svensk-amerikanska arbetarrörelsen då flera politiskt och fackföreningsaktiva personer rörde sig i båda riktningarna över Atlanten och var engagerade i organisationer på båda kontinenterna. Emigrationen varierade med konjunktursvängningarna i båda länderna och nådde sina högsta siffror under 1880-talet med 1887 som absoluta toppnotering då personer lämnade Sverige.8 Den sista stora vågen av emigranter kom 1923 då över lämnade Sverige och från och med 30-talet är antal återvändare ungefär desamma som antal emigranter varför 1930 får utgöra slutåret för utvandrarepoken. Svenskarna bosatte sig främst i Mellanvästern och de nordöstra staterna även om man mot slutet av emigrantperioden kan se en ökad tendens mot bosättning på västkusten. Yrkestillhörighet hade betydelse för var man beslöt att slå sig ner. För arbetare från landsbygden, vilka utgjorde merparten av emigranterna, handlade resan till Amerika framförallt om att skaffa sig en bit land, något som efter införandet av Homestead act från 1862 blivit relativt enkelt. Lagen innebar att staten gav bort mark gratis i utbyte mot att nybyggarna inom ett par år kultiverade landskapet, vilket gjorde utvandringen till USA väldigt lockande för den jordlösa rurala underklassen, vilken ständigt växte i antal under 1800 talets gång. Framförallt Minnesota blev ett fäste för svenskar och andra skandinaver inom denna kategori. För industriarbetare och hantverkare, varav de förstnämnda ökar sin andel av utvandrarna ju längre fram i perioden vi kommer, var det de stora städerna som lockade. Här utgjorde Chicago ett centrum framför andra. För kvinnor var det vanligt att man arbetade som hembiträden även om industriarbeten också kunde förekomma.9 En särskild pushfaktor10 för emigration från Sverige utgjordes av de ständiga arbetsmarknadskonflikterna och framförallt systemet med svartlistning blev ofta en utlösande faktor för beslutet att utvandra. Svartlistning innebar att näringslivets organisationer samarbetade för att hålla stridbara arbetare utan jobb. En arbetare som till exempel blivit avskedad i samband med en strejk kunde bli svartlistad och därmed se sin enda möjlighet till försörjning försvinna. Sett till det totala antalet migranter var svartlistade eller arbetare som lämnat landet på grund av en arbetsmarknadskonflikt knappast en stor andel men mycket tyder på att fackföreningsaktiva och Nordahl, 1994, 33 Nordahl, 1994, 29 Nordahl, 1994, Inom migrationsforskning talar man om push- och pullfaktorer, vilket betyder incitament för att emigrera utifrån förhållandena i hemlandet respektive mottagarlandet. Svälten 1867 var en stark pushfaktor, Homestead Act 1862 en stark pullfaktor t.ex.

14 socialister utgjorde en proportionerligt större del av de utvandrande arbetarna än den svenska arbetarklassen i sin helhet.11 Ett litet exempel på detta ges av historikern Björn Rondahl som i sin studie om emigrationen i södra Hälsingland berättar om en konflikt mellan sågverket i Ljusne och den lokala socialdemokratiska ungdomsklubben. I samband med att sågverket lades ner - något som det ryktades skulle vara de samhällsomstörtande socialdemokraternas fel, men som tycks ha haft strikt ekonomiska orsaker - skedde en lokal massemigration från orten, och Rondahl finner belägg för att medlemmarna i den socialdemokratiska ungdomsklubben hade avsevärt större emigrationsbenägenhet än övriga bofasta arbetare och att således ett positivt samband mellan politisk aktivitet och utvandring förelåg. 12 Fackföreningsrörelsens nederlag i storstrejken 1909 är det tydligaste exemplet på denna pushfaktor. Den våg av sparkade och svartlistade arbetare som lämnade landet 1910 var så stor att den gav tydliga avtryck i utvandringsstatistiken Nordahl, Per, Svensk-amerikansk Arbetarrörelse En organisations- och presstudie. 1985, s Rondahl, Björn, Emigration, folkomflyttning och säsongsarbete i ett sågverksdistrikt i södra hälsingland , s Nordahl,1994,

15 Framväxten av den nordamerikanska arbetarrörelsen En våldsam period Den amerikanska arbetarrörelsens historia visar både stora likheter och olikheter med dess europeiska och svenska motsvarigheter. Under 1800-talets sista kvartal inträffade ett enormt uppsving för den amerikanska ekonomin vilket snart skulle leda till att USA blev världens största industrination. Uppsvinget möjliggjordes av de enorma skaror emigranter från framförallt Europa på västkusten utgjorde även kineser en betydande migrantgrupp - som strömmade in till landet, fem miljoner på 1880-talet och fyra miljoner på 1890-talet.14 Det ständiga inflödet nya fattiga migranter av olika nationaliteter utnyttjades ofta av företagare som kunde spela ut olika grupper mot varandra och en mer eller mindre tydlig rashierarki uppstod där svarta, kineser och irländare oftast hamnade i botten tillsammans med de nyinvandrade som ännu inte behärskade språket och kulturen i det nya landet. Klasskampen i USA var också ofta på liv och död. Antal arbetskonflikter då polis, militär eller privata vaktbolag skjutit ner strejkande motsvarigheter till vårt i Sverige så omskrivna Ådalen 31 är närmast oräkneliga. Även arbetarna tog ofta till sig militanta och våldsamma metoder som var ovanliga i jämförelse med situationen i Sverige. Till skillnad från dödsskjutningarna i Ådalen var det nämligen inte ovanligt att arbetarna besvarade attackerna och strejker utvecklades ibland till regelrätta eldstrider utbröt en kaotisk järnvägsstrejk över stora delar av landet som på vissa håll även spred sig till andra sektorer av ekonomin. Lokala miliser så väl som nationalgardet kallades in för att bryta strejken, vilket ledde till våldsamma sammandrabbningar. Storskaligt sabotage genomfördes och järnvägsvagnar, lok och byggnader tillhörande järnvägsbolagen brändes ner. På vissa håll vägrade nationalgardisterna lyda order och bytte sida, på andra håll genomfördes rena massakrer och ibland drevs istället militären bort av beväpnade arbetare. När strejkvågen på järnvägarna 1877 var över hade över ett hundra personer mist livet och runt ett tusen personer fängslats.15 Ändå var detta bara början. Under de följande decennierna skulle konflikterna bara bli fler samtidigt som arbetarna blev mer och mer organiserade. Rena våldsdåd av revolutionärer var inte heller de ovanliga. Som hämnd för en massaker på strejkande stålverksarbetare i Homestead utanför Pittsburgh 1892 sköts stålverkets direktör av en ung anarkist som dock siktade så dåligt att mordförsöket misslyckades. För USA:s president Willam McKinley slutade det värre då han mördades av anarkisten Leon Czolgosz En av de mest berömda arbetarkonflikterna i USA:s historia är händelserna på Haymarket Square 14 Zinn, Howard, Det amerikanska folkets historia. 1980, s Zinn,

16 i Chicago Händelserna har för evigt skrivit in sig i den internationella arbetarrörelsens historia då den stora världsomfattande uppmärksamheten blev upprinnelsen till firandet av 1 maj, över hela världen arbetarrörelsens och vänsterns högtidsdag. Den 1 maj 1886 utlystes landsomfattande strejker för införandet av åtta timmars arbetsdag. Två dagar senare sköts fyra strejkande arbetare ihjäl av polisen i Chicago varför ett protestmöte utlystes på Haymarket Square dagen efter. Vad som egentligen hände då är ännu oklart, men en bomb briserade bland poliserna som övervakade mötet och de öppnade därefter eld mot folkmassan. Sju poliser och minst fyra demonstranter dog. Vad som senare följde var en farsartad rättegång mot åtta ledande anarkister, aktiva inom International Working People s Association. Sju dömdes till döden och en till 15 års fängelse. Av de åtta åtalade var det redan under rättegången klarlagt att sju av dem inte överhuvudtaget befunnit sig på platsen. Den åttonde hade visserligen funnits i närheten, han hade närmare bestämt stått i talarstolen då bomben briserade. För domstolen spelade detta ingen roll utan de dömda ansågs skyldiga eftersom de propagerat för en väpnad revolution i olika skrifter, något de bevisligen hade gjort. Fyra hängdes ett år senare och en femte tog livet av sig i sin cell. Övriga tre benådades något år senare av en ny guvernör och fallet ansågs snart även från officiellt håll ha utgjort ett justitiemord.16 Pie in the sky Det fördes också en intensiv ideologisk kamp mot fackföreningar och socialism via de religiösa samfunden som inte sällan finansierades av rika företagare. Detta var visserligen inte heller ovanligt i Sverige eller andra europeiska länder men religionen hade, trots eller kanske på grund av avsaknaden av en statskyrka en starkare ställning i USA än vad den hade i Sverige. Redan Alexis de Tocqueville uppmärksammade det paradoxala förhållningssättet till religionen i det amerikanska samhället i sin berömda skildring Om demokratin i Amerika från 1830-talet. Å ena sidan världens kanske mest sekulariserade konstitution med full religionsfrihet och avsaknad av statskyrka. Å andra sidan ett civilsamhälle där religionen och de olika samfunden innehar ett starkt grepp om folkets själar. När den svenske socialistagitatorn August Palm besökte landet år 1900 noterade han hur religionens grepp försvårade för de som kämpade för socialismens sak. Det finns väl intet land, som har att uppvisa en sådan massa utstuderade bofvar och kanaljer, hvilka under religionens täckmantel, med en bönbok eller bibel under armen och himlande blickar fara omkring i bygderna, spridande sorg, skam och vanära öfver många familjer. 17 Palm noterar det underliga med att situationen ser ut som den gör med tanke på avsaknaden av en statskyrka men 16 Zinn, Palm, August, Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika 16

17 har sin egen teori. Utvandrarnas uppryckning ur det gamla livet och deras möte med den nya världen gör utvandrarne af de nya intrycken så öfverväldigande, så nedtryckta och hjälplösa, att de bli ett lätt byte för dessa samvetslösa humbugsmakare. 18 Dessutom kan det vara konkurrensen samfunden emellan som tvingar dessa Herrans tjänare att slå sig på en hel del allt annat än hederliga affärer tills de slutligen bli de mest samvetslösa, utstuderade skälmar, som i det landet trampat i ett par skor. 19 Palm hävdar också att de flesta predikanter får gratis tågresor och får bo och äta gratis på miljonärernas och trustägarnas hotell, vilka i sin tur får religiösa predikningar om arbetsfred för sina anställda. Rockefeller ger årligen bort några miljoner till kyrkobyggnader och erhåller i gengäld beröm i pressen samt prisas för sin gudaktighet i sektkyrkorna. 20 Detta var inte helt taget ur luften, utan faktum var att många av tidens stora filantroper i själva verket agerade i egenintresse. Utöver John D Rockefeller var en av de mest kända bland dessa filantroper stålmagnaten Andrew Carnegie. Carnegie blev hyllad för att han skänkte bort stora delar av sin förmögenhet till inte bara kyrkor utan även skolor och bibliotek och han var långt ifrån unik. Religiös fostran låg i företagarnas intressen. Grunden för vad som senare kom att kallas framgångsteologin lades under den här tiden. En populär predikant, Russel Conwell, hävdade att de rika är rika för att de är hederliga och arbetsamma men antalet fattiga som man skall sympatisera med är mycket litet. Att sympatisera med en man som Gud straffat för hans synder... är att handla fel. 21 Utöver de superrika magnaterna som startade kyrkor och skolor över hela landet så skedde det samma i mindre skala av lokalt och regionalt baserade företag. I Jimmy Engrens avhandling Railroding and Labor migration om skandinaviska järnvägsarbetare i Minnesota redovisas företagspost där man förordar stöd till uppbyggandet av en kyrka då There is no force [ ] that is so effective against the socialistic spirit and I.W.W.ism as the aggressive missionary work and Americanization program that the First Presbyterian Church of this city is working out. 22 En annan företagare skriver apropå att en präst hört av sig med en förfrågan om en donation till att uppföra en kyrka att I believe anything we can do at this opportune time to help crush the germ of I-W-W-ism and other kindred socialistic conspiracies, will now and subsequently prove to be of great benefit. I would respectfully recommend a donation of $1,500 for the construction of the church Palm Palm Palm Zinn, Engren, Jimmy, Railroding and Labor Migration Class and Ethnicity in Expanding Capitalism in Northern Minnesota, the 1880s to the mid 1920s s, Engren,

18 I-W-W-ism syftar på den revolutionära fackföreningen Industrial Workers of the World som vi snart ska stifta bekantskap med. August Palm skrädde inte orden vad gällde de företagslejda predikanterna, något som antyder att känslorna gentemot dem var allt annat än vänskapliga. Kanske kan de samtida socialisternas syn på dessa pastorer och predikanter ändå bäst sammanfattas i Joe Hills mest berömda visa The preacher and the slave. Till tonerna av frälsningsarmélåten In the sweet bye and bye går han med bitter ironi till attack mot hyckleriet när han tolkar deras budskap You will eat, bye and bye In the glourious land above the sky Work and prey, live on hay You get pie in the sky when you die Knights of Labor, AFL och IWW Den första betydande arbetarorganisationen som fick nationell spridning var Knights of Labor, grundad Organisationen hade inledningsvis en bred inriktning och organiserade allt ifrån okvalificerad arbetskraft upp till tjänstemannayrken. Man valde dessutom att organisera sig efter bransch istället för efter yrkeslinjer, det vill säga, om man exempelvis organiserade sig på järnvägen eftersträvade man att lokförare och konduktörer så väl som bromsare, växlare och grovarbetare skulle ingå i en och samma fackförening. Tanken bakom branschorganisering, eller industriförbundsprincipen som det också kallas, är att solidariteten arbetskamrater emellan ger större styrka i förhandlingar med den gemensamma motparten. Om en enad arbetsplats går ut i strejk blir detta ett betydligt starkare vapen än om bara enskilda yrkesgrupper gör detsamma. Detta var dock lättare sagt än gjort då de välbetalda yrkesgrupperna ofta ville hålla efter sina egna privilegier snarare än att solidarisera sig med sina lägre avlönade kollegor och därför istället organiserade sig i yrkesförbund, i den mån de organiserade sig överhuvudtaget. Dock kan man inte direkt påstå att Knights of Labor var en renodlad industriell fackförening. Organisationen var varken en medveten klasskampsorganisation eller en utveckling av ett gammalt skråväsende, utan var istället organiserad som ett ordenssällskap, komplett med hemliga handslag, mystiska symboler och en stormästare istället för ordförande. Man betonade också klassamarbete och utbildning för att höja arbetarnas standard snarare än konfrontation. Men att något som åtminstone påminde om industriförbundsprincipen utgjorde normen i USA:s tidiga fackföreningshistoria är en kontrast till situationen i Europa där tidiga fackföreningar tvärtom ofta var yrkesorganisationer som uppstod 18

19 inom specialiserade arbetaryrken och bland hantverkare.24 Linjen med branschorganisering försvann dock successivt under 1880-talet då lokala avdelningar mer och mer gick över till yrkesorganisering och fler fackföreningar startades utanför Knights of Labor nådde Knights of Labor sin höjdpunkt då de samlade över medlemmar för att därefter gradvis minska i takt med att utmanaren AFL istället växte sig starkare. American Federation of Labor grundades 1886 som en paraplyorganisation för en rad lokala fackföreningar varav flertalet tidigare tillhört Knights of Labor och var en utpräglad yrkesförbundsorganisation. AFL skulle komma att bli betydligt mer framgångsrik än sina föregångare och är än idag sedan 1955 sammanslagen med Congress of Industrial Organizations, CIO den största och mest betydelsefulla fackliga samorganisationen i USA. Några år in på 1900talet var två miljoner arbetare fackligt organiserade varav hela 80 % tillhörde AFL.25 Även om man genomförde strejker och därmed ofta hamnade i konflikt med etablissemanget de landsomfattande aktioner för åttatimmarsdagen som mynnade ut i Haymarkethändelserna var till exempel initierade av AFL-anslutna fackföreningar - så kan organisationen, eller åtminstone dess ledning, beskrivas som ganska konservativ. Man antog under 1890-talet principen att hålla facket pure and simple, ett beslut om att inte blanda sig i politiken. Att försöka bygga upp eller stödja ett redan existerande arbetarparti, så som deras europeiska motsvarigheter ofta gjorde då de blev grundstommen inom de socialdemokratiska partierna, uteslöts som strategi. Man valde istället att främst fokusera på kortsiktiga arbetarkrav som höjda löner och kortare arbetsdag och nöjde sig med att lobba för sina idéer inom de etablerade politiska partierna, vilket redan vid tiden kring år 1900 hade cementerats till att utgöra ett tvåpartisystem med demokraterna och republikanerna. Pure and simple hindrade dock inte AFL-ledningen, med ordföranden Samuel Gompers i täten, att starkt kritisera den socialistiska rörelsen och med patriotiska utfästelser stödja USA:s krigsinsatser i första världskriget.26 Vidare organiserade AFL nästan enbart kvalificerade yrken och stängde ute de med sämst löner och arbetsvillkor på arbetsmarknaden, vilka i praktiken ofta var invandrarna och kvinnorna. Genom USA:s historia har ofta de senaste invandrargrupperna fått utstå rasism och allmän skepsis från de etablerade medborgarna. Runt sekelskiftet 1900 var det framförallt de stora invandrargrupperna från Öst- och Sydeuropa som fick utstå denna rasism, något som även kom till uttryck inom fackföreningarna där de nyinvandrade ofta beskylldes för att dumpa lönerna. Även August Palm noterade detta vid ett besök bland gruvfälten i Pennsylvania. Vid grufvorna arbeta en mängd italienare, och mellan dem och de öfriga gruvarbetarne råder ingalunda det bästa förhållande. Det är beklagligt, men föga att förvånas öfver, ty italienarne arbeta nästan för hvad 24 Nordahl, 1994, Zinn, Chester, Eric Thomas, True mission Socialists and the labor party question in the U.S s, 83 19

20 som hälst. 27 Vad gäller kvinnor inom arbetskraften så var det långtifrån något ovanligt runt sekelskiftet. Ändå var enbart en på hundra kvinnor fackligt organiserade, att jämföra med en på 14 bland män.28 Kvinnlig arbetskraft värderades även generellt lägre och de fick i regel betydligt lägre lön än sina manliga kollegor. Mest allvarligt var att AFL deltog i den segregering som präglade dåtidens amerikanska samhälle genom att med ett fåtal undantag vägra organisera svarta arbetare, en praktik som skulle fortgå i flera decennier in på 1900-talet. Allt detta mötte dock kritik bland radikaler både inom och utanför de egna leden. Att organisationen i takt med att den växte utvecklade en välavlönad kår av funktionärer var även det impopulärt bland många medlemmar, och den gamla frågan om att skippa yrkesorganiseringen för att istället organisera sig enligt industriförbundsprincipen förordades fortfarande bland vissa förbund. Detta skulle leda till bildandet av en ny facklig organisation. Industrial Workers of the World, IWW, bildades i Chicago 1905 av delegater som representerade ca arbetare.29 Organisationen kan beskrivas som syndikalistisk och nöjde sig inte med vare sig kortsiktiga löneökningar eller arbetarvänliga reformer, istället ville man att arbetarna skulle ta över fabrikerna och skapa ett nytt jämlikt och socialistiskt samhälle. Som namnet antyder hade man ambitioner om att sträcka sig över hela världen och man antog parollen One Big Union. Avdelningar av IWW skulle så småningom också dyka upp lite varstans över jordklotet men det var i USA som de hade störst betydelse. Historikern Howard Zinn, författare till Det amerikanska folkets historia skriver: IWW hade aldrig mer än fem till tiotusen inskrivna medlemmar samtidigt, folk kom och gick, och kanske hundratusen var medlemmar vid något tillfälle. Men deras energi, deras ihärdighet, deras inspiration för andra, deras förmåga att mobilisera tusentals på samma plats gjorde att de hade ett inflytande i landet som gick långt utöver deras antal. 30 Även om man förhöll sig självständig i förhållande till politiska organisationer och enbart verkade utomparlamentariskt så hade man inledningsvis goda förbindelser med de olika socialistiska partierna. Flera högt uppsatta ledare inom IWW där ibland förgrundsgestalten framför andra, Bill Haywood innehade även viktiga positioner inom Socialist Party, och inom Socialist Labor Party hade man i början stora förhoppningar om IWW även om en brytning kom redan efter några år Palm Zinn, 305 Nordahl, 1994, 40 Zinn, 308

21 Till skillnad från AFL utgjordes IWW till stor del av nyligen invandrade arbetare och man bröt med den tidigare rasistiska praktiken inom fackföreningsrörelsen och organiserade även svarta. Denna antirasistiska approach kombinerat med deras radikala teori så väl som praktik man strejkade och demonstrerade ihärdigt och propagerade bland annat öppet för sabotage som kampmetod gjorde dem till samhällets fiender nummer ett i mångas ögon. IWW genomförde många framgångsrika strejker. När polska kvinnor på en av American Wollen Companys fabriker i Lawrence, Massachusetts i januari 1912 fick sina löner sänkta gick de ut i strejk och fick snart stöd från de omgivande fabrikerna de hade alla samma ägare - och snart var arbetare, i stort sett samtliga invandrare från en rad olika länder, i strejk. IWW hade inledningsvis mindre än 1000 medlemmar inskrivna bland de strejkande men tog över organiseringen och skapade en kommitté bland arbetarna med representanter för varje nationalitet, organiserade landsomfattande insamlingar till strejkkassan, höll massmöten och demonstrationer och lyckades efter drygt två månader vinna och få igenom både lönehöjningar och övertidsersättningar. Under dessa två månader hade undantagstillstånd deklarerats, upplopp hade lett till att polisen dödat två strejkande och många andra hade arresterats och dömts till fängelse. Men likväl var segern ett faktum.31 Flera segrar uppnåddes men IWW genomled även många motgångar. De fängslades och hamnade ofta i blodiga uppgörelser med polis och militär eller lynchades av beväpnade medborgargardister. IWW:s storhetstid skulle också visa sig bli kort. När de protesterade mot USA:s inblandning i första världskriget användes ny repressiv lagstiftning till att slå ner organisationen. I en koordinerad aktion slog myndigheter till mot IWW:s lokaler över hela landet och över 100 ledare fängslades.32 I den patriotiska yra som rådde kunde myndigheterna nu med ännu större iver piska upp aggressiva stämningar mot IWW och andra socialistiska och anarkistiska organisationer i vad som kom att kallas the red scare. I samband med kriget splittrades även IWW - liksom flertalet andra socialistiska grupper över hela världen - i synen på Sovjetunionen, och organisationen hämtade sig aldrig riktigt därefter. Revolutionen uteblev. Socialist Labor Party och Socialist Party En rad lokala socialistpartier och arbetarpartier uppstod då och då efter inbördeskriget på 1860 talet liksom en hel del etniskt separata socialistorganisationer som följde med de stora invandrargrupperna. Socialist Labor Party, SLP, var det första lyckade försöket att bilda en större nationell organisation. Vid bildandet 1876 var det en utpräglad invandrarorganisation med 90% av 31 Zinn, Nordahl, 1994, 41 21

22 medlemmarna födda utomlands där framförallt tyskar dominerade.33 SLP försökte ibland ingå allianser för att utmana tvåpartisystemet och gjorde ett första allvarligt försök 1886 då man ställde sig bakom Henry George kandidatur till borgmästarposten i New York. Henry George var en populär ekonom och författare som kandiderade med ett arbetarvänligt program, dock var han inte socialist. Trots storskaligt valfusk lyckades Henry George tack vare uppslutning av en rad fackföreningar och SLP komma tvåa med 31% av rösterna, något som av socialisterna sågs som ett stort steg i rätt riktning. Det skulle dock visa sig att SLP efter valet snart utmanövrerades och rörelsen bakom Henry George skulle förtvina genom diverse splittringar. Merparten av anhängarna skulle gå upp i det demokratiska partiet och valet kan ses som en av anledningarna till AFL:s senare beslut att inte stödja skapandet av ett arbetarparti som utmanare till tvåpartisystemet.34 SLP skulle under 1890 talet ta en mer och mer dogmatisk riktning under Daniel De Leons ledarskap. De Leon hade latinamerikanskt påbrå, kom från en rik familj och var välutbildad genom studier i både Europa och USA. Han studerade både medicin och juridik och talade flera språk, bland annat latin och klassisk grekiska blev han SLP:s kandidat till guvernörsposten i New York och ägnade därefter resten av sitt liv åt socialismens sak. Han beskrevs ofta som dogmatisk av sina motståndare och hade efter diverse fraktionsstrider makten över partiet från och med slutet av 1800-talet. De Leons linje var att fokusera på att bygga upp radikala fackföreningar som partiets bas snarare än att fokusera på val till parlamentariska församlingar. Efter att ha misslyckats med att införliva resterna av Knights of Labor till partiet bildade man den egna fackföreningssammanslutningen Socialist Trade and Labor Alliance, STLA, Medlemmar i partiet blev därefter strikt förbjudna att verka inom så väl Knights of Labor som AFL.35 Några år senare var SLP inledningsvis positiva till - och var delvis även involverade i - IWW:s uppkomst 1905 där STLA var en av de konstituerande medlemmarna och där Daniel De Leon inledningsvis var personligen involverad. En schism uppstod dock ganska snart och IWW splittrades 1908 då en liten falang följde SLP och deras linje. SLP blev mer och mer isolerade och tappade mycket av sitt inflytande inom den radikala rörelsen under 1900-talets första decennier. Istället utvecklades en egen linje som så småningom närmast blev en egen ideologi De Leonism. De Leonismen är en hybrid som på ett sätt liknar syndikalismen då man betonar att industriella fackföreningar ska utgöra basen för det framtida samhället, samtidigt som man menar att en partiöverbyggnad vägledd av en ortodox marxisttolkning ska finnas i ledningen.36 SLP motsatte sig reformpolitik och var kompromisslöst revolutionära men förhöll sig ändå så småningom självständigt gentemot Nordahl, 1994, 42 Chester, Kap 2 Nordahl, 1994, 43 Girard, Frank & Perry, Ben, The Socialist Labor Party A short history. 1991, 27

23 Sovjetunionen genom att man inte gick med i den kommunistiska Tredje internationalen, Komintern. Man motsatte sig också illegala aktioner och dolda organisationsstrukturer. Revolutionen skulle inte genomföras med väpnad kamp eller pöbeluppror utan genom välordnade fackförbund och via valurnorna. Dess säregna ideologiska linje i kombination med ett auktoritärt styre som inte drog sig för att utesluta misshagliga individer så väl som hela lokalorganisationer gjorde att partiet gradvis tappade medlemmar allt eftersom 1900-talet fortskred. En annan bidragande orsak till SLP:s kräftgång var att det snart uppstått en konkurrent som skulle visa sig bli betydligt mer framgångsrik. Socialist Party of America, SP, bildades 1901 av bland annat den radikala fackföreningen American Railway Union, ledd av den karismatiske Eugene Debs, och utbrytargrupper ur SLP. Debs skulle bli den samlande gestalten och partiets presidentkandidat i de flesta valen under de följande två decennierna, dels på grund av hans popularitet och skicklighet som talare, dels genom att han representerade partiets mittenfalang och kunde medla mellan de olika fraktionerna. Till skillnad från SLP hade nämligen SP högre i tak vad gällde tolerans för olika åsikter, vilket innebar att partiets olika falanger stod ganska långt ifrån varandra. Vänsterfalangen stod IWW nära och förespråkade revolution och arbetsplatskamp snarare än deltagande i val och krav på reformer. Inom högerfalangen ville man distansera sig från de mest militanta arbetarkraven och var beredda att ingå allianser med ickesocialistiska grupperingar. Taktiken att ingå som en del i ett brett arbetarparti för att nå parlamentariska framgångar, vilket SLP hade prövat redan på 1880-talet, stod ännu på dagordningen för många socialister. Tanken var att massorna ännu inte var mogna för socialism och att en tillfällig allians med progressiva liberaler och populistiska37 bönder skulle bryta upp tvåpartisystemet, möjliggöra parlamentariska framgångar för att därefter bana vägen till en socialistisk framtid. Brittiska Labour Party var förebilden. Avgörande för att detta skulle lyckas vore att förmå det dominerande AFL att ställa sig bakom projektet. För att få ledningen i AFL att delta i det mödosamma arbetet med att bryta upp tvåpartisystemet måste de radikala kraven tonas ner. Högerfalangen var inte lyckosam i detta projekt, vare sig genom att få partiet att ställa sig bakom idén eller med att få AFL att bryta sin pure and simple linje, även om lokala undantag förekom.38 Vänsterfalangen gick det inte heller särskilt bra för då partitoppen började distansera sig från IWW i början av 1910-talet. En stadgeformulering om att fördöma sabotage drevs igenom och Bill 37 Under 1800-talets sista decennier hade en stor och brokig rörelse kallad populiströrelsen vunnit mark på landsbygden i framförallt den amerikanska södern. Rörelsen startade bland annat konsumentkooperativ, krävde statliga regleringar av järnvägen och bankerna och förespråkade en penningreform till förmån för fattiga småbrukare. Ett tag hade rörelsen ambitionen att starta ett eget självständigt parti men började snart ingå allianser med, och gick slutligen i praktiken upp i, det demokratiska partiet. 38 Chester, Kap 3 23