Fotbollens roll som enande kraft i Afrika

Transkript

1 Fotbollens roll som enande kraft i Afrika Gustav Peldán Carlsson S3C 2010/2011

2 Innehåll Inledning 3 Bakgrund 3 Fotbollens framväxt i världen & i Afrika 3 Kolonialismen i Afrika 4 Nationalism och nationell samhörighet 6 Fotbollen som enande kraft 7 Nationell samhörighet tack vare fotboll 7 Kontinental samhörighet tack vare fotboll 9 Sydafrika-VM:s påverkan 10 Observationer från vistelsen i Zambia 12 Analys 12 Slutsats 13 Källförteckning 15 Källkritik 15 2

3 Inledning Fotboll är en av världens största sporter. Enligt det internationella fotbollsförbundet FIFA:s undersökning från 2006 finns det drygt 265 miljoner professionella utövare världen över. 1 Förutom alla de professionella spelarna så finns det ett oräkneligt antal amatörer och spontanutövare. Finalen mellan Spanien och Holland i fotbolls-vm 2010 i Sydafrika lockade hela 700 miljoner tv-tittare enligt FIFA:s undersökningar. 2 Även om det är svårt att uppskatta det exakta antalet så har det spekulerats i att VM-finalen 2010 är den händelse som har dragit till sig flest tv-tittare i mänsklighetens historia. 3 Att fotbolls-vm för första gången spelades i ett afrikanskt land är på många sätt en stor och viktig händelse. Turneringen är, med hård konkurrens från de olympiska spelen, det största idrottsevenemanget som existerar. Kraven på ett arrangörsland är därför givetvis enorma. Det krävs en hel uppsjö av toppmoderna fotbollsarenor. Det krävs en bra utvecklad infrastruktur i landet för att det ska vara möjligt att ta emot alla de supportrar som kommer på besök. Det krävs en otroligt bra organiserad verksamhet vad gäller logistiska frågor såsom biljettförsäljning och transporter till och från matcher. Att arrangera fotbolls-vm innebär helt enkelt oerhörda krav på ett land. Tidigare har det inte kommit på fråga att turneringen skulle spelas i Afrika, det fanns inget land som skulle klara av arrangemanget. Det faktum att man tilldelades fotbolls-vm 2010 var ett stort erkännande både för Sydafrika som land och för Afrika som kontinent. Det sätt som nationen Sydafrika förenades på under fotbolls-vm var fantastiskt. Ett folk som tidigare varit så otroligt splittrat uppträdde nu som en enad grupp människor där stoltheten för sitt land inte gick att ta miste på. Även Afrika som kontinent påverkades av turneringen på ett liknande sätt. Det ghananska landslagets framgångar förde samman en hel världsdel på ett sätt som man sällan skådat i till exempel Europa. I Ghanas kvartsfinal mot Uruguay stod hela Afrika bakom laget. De nationsgränser som under mitten av 1900-talet ritades upp av europeiska kolonialister verkade vara som bortsuddade. Den här uppsatsen utreder vilken roll fotbollen spelar som enande kraft i Afrika. Fotbollens påverkan på samhörighet har undersökts på två olika nivåer, nationell nivå samt kontinental nivå. Undersökningen om fotbollens påverkan nationell nivå är delvis genomförd med hjälp av en resa till Zambia. Bakgrund 1 Basket största idrotten i världen?. Nationalencyklopedin, hämtad

4 Fotbollens framväxt i världen & i Afrika Fotbollen som sport utvecklades i England i mitten av 1800-talet. Spelet spred sig omedelbart mycket snabbt till övriga världen och det internationella fotbollsförbundet FIFA grundades redan Efter det började även kontinentala fotbollsförbund bildas, Sydamerika var först då man grundade sitt förbund Det europeiska fotbollsförbundet UEFA bildades inte förrän Kolonialismen var en av de största anledningarna till att fotbollen spred sig utanför Europas gränser så snabbt. När kolonialisterna lämnade Afrika levde fotbollen som man hade tagit med sig kvar i kontinenten. Vissa sporter kräver stora ekonomiska resurser och många redskap för att kunna genomföras, fotbollen skiljer sig från många övriga idrotter i det avseendet. Just enkelheten och tillgängligheten till spelet var en av de stora anledningarna till att fotbollen fick ett så pass stort genomslag i en så fattig kontinent som Afrika. Som en följd av den snabba spridningen av sporten grundades det afrikanska fotbollsförbundet CAF redan under samma decennium som frigörelsen från kolonialmakterna inleddes. I Kairo år 1957 ägde det officiella bildandet av det afrikanska fotbollsförbundet rum. 5 Den första organiserade tävlingsfotbollen i Afrika uppkom också just i de norra delarna av kontinenten med Egypten som ledande nation. Egypten var också det första afrikanska landet som kvalificerade sig för ett världsmästerskap i fotboll. Det lyckades man med så tidigt som Efter den bedriften dröjde det dock hela 36 år innan Afrika var representerade i fotbollens finrum igen. Då var det ett annat nordafrikansk landslag, Marocko, som lyckades kvalificera sig. Det var emellertid under 80-talet som Afrikas stora genombrott på den internationella fotbollsscenen skulle ske. Algeriet och Kamerun satte Afrika på kartan som fotbollskontinent genom imponerande insatser i VM-slutspelet Kamerun lyckades även ta sig hela vägen till kvartsfinal i VM 1990, det var Afrikas dittills största fotbollsframgång. Även om flera länder idag har tangerat det rekordet så är det ingen som har tagit sig längre fram i än till kvartsfinal i ett VM-slutspel. 6 Fram till 1970 hade Afrika bara varit representerat i VM-sammanhang av ett enda land vid ett enda tillfälle. Idag har hela tolv olika afrikanska nationer fått mäta sina krafter med fotbollsvärldens allra bästa. I det senaste VM-slutspelet i Sydafrika var sex av 32 deltagande lag från Afrika. I de stora ligorna i fotbollsvärlden kryllar det av afrikanska spelare och nästan varje topplag i de stora ligorna har minst en afrikansk spelare i sitt lag. Det är uppenbart att fotbollen i Afrika har tagit enorma framsteg bara de senaste 40 åren. Dessutom syns inga tecken på att utvecklingen är på väg att avta. Kolonialismen i Afrika I början av 1800-talet gjordes de första stegen mot det som skulle komma att bli en gigantisk kolonisering av Afrika. Det hela började egentligen med att Frankrike med Napoleon i spetsen invaderade Egypten för att sätta igång en så kallad moderniseringskampanj. Egypten förblev dock självständigt, men Frankrike fortsatte att försöka förverkliga sina mål genom att senare invadera Algeriet. Inte heller Algeriet lyckades man göra till franskt och dessa aktioner ledde 4 Fotboll: Historia och organisation. Nationalencyklopedin, hämtad Afrikansk fotboll. Nationalencyklopedin, hämtad Afrikansk fotboll. Nationalencyklopedin, hämtad

5 nästan enbart till ett allmänt nordafrikanskt motstånd gentemot den franska moderniseringspolitiken. 7 Den verkliga kapplöpningen om Afrika började först runt Europeiska stormakter gjorde allt för att lägga sig vinn om afrikanska intresseområden före konkurrerande länder kunde göra detsamma. När européerna var klara med sin kapplöpning om Afrika var kontinenten i stort sett helt uppdelad mellan olika europeiska kolonialmakter. Gränserna för de olika kolonierna var ofta godtyckligt dragna och tog inte hänsyn till andra intressen är kolonialherrarnas. Landområden som borde ha förenats delades upp och vice versa. Ett folkslag som hade levt ihop i flera hundra år kunde helt plötsligt delas upp i två olika kolonier. De enda två staterna som förblev självständiga efter denna hänsynslösa kapplöpning var Etiopien och Liberia. Den generella tanken hos Bilden demonstrerar hur Afrika var uppdelat mellan olika europeiska kolonialmakter vid år 1914 kolonialmakterna var att deras uppgift var att organisera dessa outvecklade afrikanska områden till kolonier med ordentlig infrastruktur och ett modernare näringsliv. Européerna såg sig själva som bättre och behandlade i många fall den afrikanska befolkningen på ett vedervärdigt sätt. 8 År 1884 kallade den dåvarande tyska kanslern Otto von Bismarck till en konferens i Berlin med syfte att nå en överenskommelse av Afrikas uppdelning. Deltagare i konferensen var de främsta europeiska stormakterna samt USA. Denna konferens kom att kallas för Berlinkonferensen och den ses ofta som startskottet till uppdelningen av Afrika. 9 Några år efter andra världskrigets slut inleddes en avkoloniseringsprocess för de afrikanska kolonierna. Först ut att bli en självständig stat var före detta Guldkusten, numera Ghana. 7 Afrika: Den koloniala erövringens epok Nationalencyklopedin, hämtad Afrika: Den koloniala erövringens epok Nationalencyklopedin, hämtad Berlinkonferensen. Nationalencyklopedin, hämtad

6 Landet blev självständigt 1957 och efter deras självständighetsförklaring följde flertalet andra kolonier deras exempel. 10 När kolonierna blev självständiga stater utgick man givetvis från de gränser som de europeiska kolonialmakterna hade dragit upp. Det vill säga de gränser som inte tog hänsyn till folkslag eller traditioner hos de människor som bodde där redan innan koloniseringen. Känslan av samhörighet i en ung nation kan vara liten, när omständigheterna dessutom är sådana som i Afrika förvärras situationen ytterligare. Faktum är att logiken bakom den bristande nationella samhörighet som finns i vissa afrikanska länder är väldigt lätt att följa. En ung nation bestående av olika folkslag och stammar kan vara svår att ena. I nästa avsnitt tittar vi närmare på begreppen nationalism och nationell samhörighet. Nationalism och nationell samhörighet Begreppet nationalism är ett relativt oklart begrepp som kräver en mer specifik definition om det ska kunna användas effektivt. Om man granskar Nationalencyklopedins definition av nationalismen så lyder den som följer; Tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende. 11 Trots att skaparna av denna definition verkligen har gjort sitt bästa för att så kort och koncist som möjligt beskriva begreppet nationalism så är definitionen väldigt lång och inte speciellt tydlig. Många personer har försökt sig på denna uppgift, men fortfarande är det väldigt svårt att hitta en tillfredställande beskrivning av begreppet. Den brittiske socialantropologen Ernest Gellner försökte även han definiera nationalism. Hans definition löd såhär; Nationalismen är framförallt en politisk princip som hävdar att den politiska enheten bör sammanfalla med den nationella. Nationalismen som sentiment eller som rörelse definieras bäst i termer av denna princip. Nationalismen som sentiment är den känsla av vrede som framkallas vid brott mot principen, eller den känsla av tillfredställelse som framkallas vid dess uppfyllelse. En nationalistisk rörelse är en som drivs av denna typ av känsla. 12 Inte heller denna definition är vare sig speciellt lätt att ta till sig eller för den delen smidig att applicera på ett problem eller en frågeställning. Det är till exempel svårt att förstå vad Gellner menar med den nationella enheten. Så länge en definition innefattar begrepp som kräver en utförligare förklaring är definitionen inte särskilt välformulerad. En annan person som har tagit sig an uppgiften att definiera nationalism och nation är socialantropologen Benedict Anderson. Hans definition av begreppet nation är intressant; Den är en föreställd politisk gemenskap och föreställd både som nödvändigtvis begränsad och suverän. När Anderson talar om föreställd menar han inte påhittad. Det han är ute efter är snarare det fenomen att människor ser sig själva som medlemmar av en nationell gemenskap trots att de inte känner, har träffat eller vet om vilka majoriteten av de övriga medlemmarna är. Till skillnad från många andra socialantropologer som fokuserar på nationalism så inriktar sig Anderson mycket på känslan av nationell identitet och samhörighet, snarare en den politiska gemenskapen (läs Gellner) Avkolonisering. Nationalencyklopedin, hämtad Nationalism. Nationalencyklopedin, hämtad Sid.125, Etnicitet och nationalism, Hylland Eriksen Thomas, Bokförlaget Nya Doxa, Falun Sid. 126, Etnicitet och nationalism, Hylland Eriksen Thomas, Bokförlaget Nya Doxa, Falun

7 När den här uppsatsen använder begreppet nationalism handlar det om nationell samhörighet och identitet snarare än någonting annat. Nationalism kan för många ha en rasistisk och negativ klang. I denna uppsats handlar begreppet dock enbart om det gruppsykologiska fenomen som gör att människor med samma officiella hem (nationen) känner samhörighet. Fotbollen som enande kraft Nationell samhörighet tack vare fotboll Om man undersöker fotbollens och idrottens roll som enande kraft på nationell nivå så finns det otaliga exempel att ta upp. Jag pratade med Stefan Lövgren, en frilansande journalist som bor i Los Angeles men som har varit runt som korrespondent i Afrika i tiotals år. Han är dessutom oerhört fotbollsintresserad och jobbar för närvarande med en dokumentär om afrikansk fotboll. Stefan Lövgren tog upp ett fantastiskt exempel på hur fotbollen kan ena en nation. I Sierra Leone var det inbördeskrig under i stort sett hela 90-talet, han var själv ofta på plats och rapporterade direkt från händelsernas centrum. Något som han upplevde förutom kriget var hur fotbollstokigt Sierra Leone var. Samtidigt var landet ett av Afrikas fattigaste. Han beskrev hur man kunde se barn som spelade fotboll överallt samt att i stort sett alla följde fotboll dagligen. Det som hände efter kriget var att man återuppstartade den nationella ligan. Detta ledde i sin tur till att det hände att människor som stod på olika sidor i kriget nu spelade i samma fotbollslag och strävade efter samma mål. Det här var alltså personer som inte hade tvekat en sekund på att skjuta den andra i huvudet under kriget, nu enades de under fotbollens vingar. Stefan Lövgren sa också att han har oerhört svårt att se något annat som kan ena människor på detta sätt. Efter en stunds betänketid kom han till och med fram till att det inte finns något annat, att fotbollen är det enda som kan ha denna fantastiska verkan. Jag kan inte annat än hålla med. 14 När jag pratade med Stefan Lövgren rekommenderade han också mig att läsa en artikel som beskriver hur fotbollen enade Elfenbenskusten efter fem år av inbördeskrig. Han gick själv inte närmare in på vad som hade hänt, utan refererade till artikeln. Efter en kupp mot regeringen i september 2002 gick Elfenbenskusten in i ett inbördeskrig. Visserligen misslyckades själva kuppen med sitt mål att störta regeringen, men landet delades upp i två halvor. Den ena halvan var den rebelliska norra delen av landet, medan den andra halvan bestod av de södra delarna av landet som stödde regeringen. Massmord, korruption och oroligheter blev vardag i Elfenbenskusten. Fotbollens roll som enande kraft i landet började när landslaget kvalificerade sig för VM Lagets lagkapten Didier Drogba drev att laget innan varje match under kvalet skulle be en bön på planen, en bön där man vädjade om fred i hemlandet. Detta gjordes inför varje kvalmatch enda tills man faktiskt kvalificerade sig. Den dagen Elfenbenskusten lyckades kvala in till VM firades det ordentligt i hela landet. Spelarna i laget kom alla från olika delar av landet, men det spelade ingen som helst roll när det gällde fotboll. Politiker tog upp landslaget som ett exempel på hur människor från olika delar av landet kan stå enade och arbeta mot samma mål. Trots detta fortsatte inbördeskriget efter det ivorianska landslagets bedrift. 15 I juni 2007 skulle Elfenbenskusten spela en match mot Madagaskar, denna match skulle avgöra om landet skulle kvalificera sig för de afrikanska mästerskapen 2008 eller ej. När 14 Stefan Lövgren, journalist, intervju, hämtad

8 Didier Drogba var på besök i hemlandet i mars samma år så föreslog han att matchen skulle spelas i staden Bouaké, det rebelliska norra Elfenbenskustens huvudstad. Man beslutade efter Drogbas uttalande att matchen skulle spelas där. Detta innebar att människor från de södra delarna av landet i princip var tvungna att åka till Bouaké och lägga vapen och strid åt sidan för att stå bakom sitt lag. Elfenbenskusten besegrade Madagaskar med 5-0 och Drogba hyllades som en gud efteråt. Otroligt nog tog inbördeskriget i landet slut för den gången efter denna händelse. Detta är ett oerhört tydligt exempel på hur fotbollen fungerar som en enande kraft i Afrika. Om vi återgår till Stefan Lövgrens uttalande om det som hände i Sierra Leone så passar det väldigt bra in på fallet Elfenbenskusten också. Det finns nästan inget annat som kan ena människor i Afrika på samma sätt som fotbollen kan. 16 I november 2010 kontaktade jag en organisation i Zambia som heter Sport in Action och ställde en del frågor till de angående fotbollens roll som enande kraft. Sport in Action s syfte är att förbättra människors levnadsvillkor genom idrott. Man jobbar främst med barn och ungdomar och rörelsens grundare heter Clement Chilishe, det var även honom jag kontaktade från första början. Clement Chilishe vidarebefordrade mitt frågeformulär sin en anställd i organisationen, Mwape Konsolo, som han lät svara på frågorna. Mwape Konsolo var inne på det faktum att även de minsta fotbollsevenemang påverkar afrikanska länder positivt. Till exempel krävs det en viss infrastruktur och logistik för att arrangera till och med de allra minsta kvalmatcherna, matcher som alla afrikanska länder har rätt att spela. På så sätt når fotbollen ut till mindre fotbollsnationer också och hjälper dessa att bygga upp landet. Fotbollen hjälper alltså till att förbättra levnadsförhållandena i afrikanska länder och detta får enligt Mwape Konsolo en enande effekt på länderna och på Afrika som kontinent. Förutom det som Mwape Konsolo tar upp angående infrastruktur så kan man anta att Sport in Action i sitt arbete med barn och ungdomar i Zambia redan där enar människor med olika bakgrund. 17 Under min vistelse i Zambia intervjuade jag idrottsläraren, Christione Mwiinga, på Monze Boarding High School. Vi satte oss i hans kontor som hade ett plåttak. Precis när jag skulle inleda intervjun började det ösregna och det gick knappt att höra vad den andre personen sa på grund av regnet som smattrade mot taket. Vi fick tålmodigt sitta där och vänta på att regnet skulle avta så att intervjun skulle kunna genomföras. Efter drygt 40 minuter var det möjligt att tala med varandra i en normal ton och jag började därför spela in samtalet och ställa mina frågor. Vi började med att prata om hur den zambiska befolkningen reagerar när landslaget spelar. Mwiinga påpekade först och främst att det i Zambia finns 72 olika stammar, varav sex stycken räknas som stora och inflytelserika. När förbundskaptenen tar ut spelare till landslaget tar han dock inte hänsyn till dessa grupperingar. Landslaget består således av spelare från alla Hämtad Mwape Konsolo (Sport in Action), frågeformulär,

9 olika delar av landet. Som ett resultat av detta kan alla zambier identifiera sig med landslaget och när Zambia spelar en fotbollsmatch mot ett annat land så bortser man från stamtillhörighet och hela befolkningen står bakom laget. Mwiinga sa faktiskt uttryckligen att fotbollen verkligen spelar en väldigt viktigt roll när det gäller att förena människor. Även pappan i min värdfamilj, Patrick Longamu, intygade det som Mwiinga sa om reaktionen i landet när det zambiska landslaget spelar matcher. 18 Kontinental samhörighet tack vare fotboll Om det finns många exempel på hur fotbollen enar folk på nationell nivå i Afrika så är fallet annorlunda när det gäller Afrika som kontinent. I samband med VM var det som sagt många som ansåg att fotbolls-vm i Sydafrika skulle påverka samhörigheten i Afrika på ett mycket positivt sätt. Såhär i efterhand kan man konstatera att mästerskapet skapade en gemensam stolthet bland afrikanska länder. Nationer utanför Sydafrika såg turneringen som sin egen och på detta sätt förenades länder. Det mest konkreta exemplet på hur Afrika enades under VM var den afrikanska gemenskapen som uppstod i samband med Ghanas framgångar. Denna gemenskap är dock lätt att överdriva. Det är inte så att alla afrikaner såhär efter VM fortfarande håller Ghana extra varmt om hjärtat. Kärleksförklaringen till Ghana var ytlig och tillfällig och det är viktigt att komma ihåg. När jag intervjuade Stefan Lövgren tog han upp ett liknande exempel: Fotbollens potential som sammanförande kraft i Afrika är en stor fråga som många pratar om. Den sammanförande kraften för Afrika som kontinent är jag tveksam till. Visst, de flesta afrikaner håller på afrikanska lag i VM till exempel. Jag jobbade på den största kenyanska dagstidningen under VM 2002 när Senegal gick till kvartsfinal. Det var ju verkligen så att alla kenyaner helt plötsligt höll på Senegal, eftersom det var det afrikanska laget som det gick bra för. Men det finns ju ingen koppling mellan Kenya och Senegal. Det här händer ju bara eftersom Kenya aldrig har varit med i VM och har ett ganska dåligt fotbollslag. Alla som kollar på VM måste ju hålla på något lag och då är det är ju ganska naturligt att folk söker sig till ett annat afrikanskt land. Från detta, till att säga att fotbollen är en sammanförande kraft i Afrika är steget jävligt långt. Jag tror att det är en ganska ytlig relation man skapar till det landet som var framgångsrikt i VM. Det är något som går över väldigt fort efter mästerskapet. 19 När jag talade med Christone Mwiinga om just det här fenomenet som Stefan Lövgren var väldigt skeptiskt till så visade det sig att idrottsläraren på Monze Boarding High School var av en annan åsikt. Jag tog upp precis det som Stefan Lövgren hade sagt och frågade hur han ställde sig till det påståendet. Precis som Stefan Lövgren så ansåg Christone Mwiinga att människor från olika afrikanska länder enades under VM tack vare Ghanas framgångar. Till skillnad från Lövgren så ansåg Mwiinga dock att folk fortfarande var enade i viss mån tack vare detta. Han tog upp ett exempel som demonstrerade det väldigt tydligt. Under VM i Sydafrika så var det en ghanansk spelare, Andre Ayew, som gjorde väldigt bra ifrån sig. Till 18 Christone Mwiinga, idrottslärare Monze Boarding High School, Intervju Stefan Lövgren, journalist, intervju,

10 vardags spelar han sin fotboll i det franska klubblaget Marseille. Enligt Mwiinga har inte bara ghananer utav även zambier börjat följa honom sedan VM. När de bästa lagen från de bästa europeiska ligorna möter varandra i Champions League är det numera många zambier som väljer att titta på Marseilles matcher, just för att Andre Ayew spelar där. Christone Mwiinga tar upp flera andra exempel på spelare som har haft samma effekt på fotbollsintresserade människor i Afrika. Han nämner Didier Drogba (Elfenbenskusten), Michael Essien (Ghana) och Emmanuel Adebayor (Togo). På något sätt tar hela kontinenten Afrika till sig en spelare som lyckas bra i Europa, man kan identifiera sig med honom eftersom han kommer från liknande förhållanden som en själv. 20 Sydafrika-VM:s påverkan Inför fotbolls-vm i Sydafrika var den mediala uppmärksamheten kring evenemanget stor. Man spekulerade i vilka effekter turneringen skulle ha på Sydafrika som land och på Afrika som kontinent. Såhär i efterhand kan man konstatera att de problem som finns på många ställen i Afrika, gällande fattigdom och misär, inte kan lösas med hjälp av en fotbollsturnering. Jag träffade David Fjäll, utsänd reporter för SVT under VM, på Non Solo Bar på Odengatan i Stockholm. Han var av åsikten att den mediala haussen av Sydafrika-VM var överdriven. David Fjäll fokuserade mycket på de oerhörda klyftor mellan fattig och rik som finns i många afrikanska länder. Det finns enligt honom ingen känsla av gemenskap i dessa länder och motsättningarna mellan olika samhällsklasser är enorma. Efter att han under en ledig dag hade lämnat av några vänner vid flygplatsen i Johannesburg körde han vilse på vägen tillbaka. Området han hamnade i var ett ställe där ingen människa önskar leva. Han beskriver själv upplevelsen: Den extrema fattigdomen och misären som jag såg där, det har jag liksom aldrig jag kanske har läst att det var fattigt eller så, men att se det på nära håll, att se 2-3 år gamla apatiska barn som bara ligger på marken. Att se folk utan någon form utav livsglöd överhuvudtaget som bara ligger utslagna, är hemlösa, tigger, är smutsiga, stinker, alltså det var det värsta jag har sett och det var inte så att det var personer, utan det var ett helt jävla område med människor som ingen brydde sig om. Och med bil tio minuter därifrån så kommer man till Sandton (stadsdel i Johannesburg). Där har du alla märkesbutiker och alla fina hotell där FIFA-delegater och presidenter bor och det var ju liksom lyx i överflöd. Det är tio minuter som skiljer två världar. 21 Det är som David Fjäll säger nästintill omöjligt att förstå vilken grad av fattigdom och misär som finns i många delar av Afrika. Att bara en fotbollsturnering skulle lösa problemen med fattigdom och enorma samhällsklyftor är inte rimligt. David Fjäll var av åsikten att VM var bra för Sydafrika då turneringen på något sätt ändå skapade en identitet i landet. Mästerskapet enade på så sätt Sydafrika, men länderna runt omkring lämnades oberörda vad det gäller just den faktorn. Fotboll är visserligen ett gemensamt intresse för majoriteten av befolkningen i afrikanska länder, men det räcker inte för att lösa de mest grundläggande av problem. Han ansåg att man först och främst 20 Christone Mwiinga, idrottslärare Monze Boarding High School, Intervju David Fjäll, journalist, intervju,

11 måste hjälpa människor med de mest humanitära sakerna, såsom rent vatten, mat och tak över huvudet. Först efter att man har ordnat så att större delen av befolkningen har en dräglig levnadsstandard kan man hitta den här jag-känslan med landet. Vad gäller den ekonomiska biten ansåg Stefan Lövgren när jag talade med honom att VM i Sydafrika möjligtvis påverkade just Sydafrikas ekonomi positivt, men att övriga afrikanska länder lämnades helt oberörda. 22 Stefan Lövgren var även han inne på ett liknande spår som David Fjäll. Han belyste verkligen hur stort fotboll är i Afrika, samtidigt antydde han att även om det är ett enormt gemensamt intresse så gör man inte så mycket med det. Han uttrycker sig såhär: Passionen för fotboll är så fruktansvärt enorm i Afrika. Samtidigt kan man se det som en stor resurs. Men vad gör man med fotbollen? Vad gör man med det där intresset? Det är en outnyttjad resurs, för det går inte vidare liksom. Man gör inget speciellt med det intresset för fotboll. Det är på något sätt svårt att omvandla ett gemensamt intresse till något som hjälper till i fråga om problem med fattigdom och misär. David Fjäll menar att fotbollen inte räcker till för att råda bot på problem med levnadsstandard, men jag får känslan av att Stefan Lövgren är av en annan uppfattning. Jag tycker mig i hans resonemang kunna ana en frustration av att man inte gör något mer av det enorma gemensamma intresset som fotbollen faktiskt utgör. Visserligen ger han inget konkret förslag på hur man skulle kunna använda fotbollen för att lösa problemen i Afrika, men det går ändå att utläsa ett visst hopp i rösten på honom när han pratar om fotbollen och vilken inverkan den kan ha. 23 David Fjäll berättar också om en mycket intressant situation som uppstod precis innan VM. I och med FIFA:s förberedelser tog man över vissa arenor för att säkerställa att de höll bra standard. Då var det ett rugbylag i Pretoria som inte kunde disponera sin arena på grund av detta, eftersom det var en av VM-arenorna. Man fick således flytta de två återstående hemmamatcherna till Soweto. I Pretoria är majoriteten av befolkningen vit, dessutom är rugby lite av de vitas sport. Soweto är en mycket fattig förort till Johannesburg där befolkningen nästan uteslutande består av svarta människor. När lagets anhängare sen åkte ner till Soweto för att titta på matchen lastade man sina bilar med slagträn, utifall att det skulle bli stökigt. Men när man väl anlände till Soweto hade invånarna där gått ut på gatorna för att bemöta de vita människorna från Pretoria. Folk kantade gatorna och skanderade en ramsa som löd: Manchla! Manchla!, vilket ungefär betyder låt oss glömma och låt oss gå vidare. Det man syftade på var givetvis allt som hade inträffat under apartheidtiden. Vad som hände då liknade de försoningsprocesser som ägde rum i mitten på 90-talet. De vita människorna stod och grät och bad om ursäkt för sitt tidigare beteende. Vita och svarta människor kramade om varandra och slöt en typ av symbolisk fred. Det gjordes faktiskt en dokumentär kring just detta som man sedan visade på TV under VM. På det här sättet blev Sydafrika enat för en stund, indirekt på grund av VM. Den stolthet som David Fjäll talade om när jag intervjuade honom märks tydligt när Sport in Action s representant Mwape Konsolo svarar på mina frågor. På frågan om han tyckte att VM hade påverkat Afrika som kontinent svarade han att stoltheten i andra afrikanska länder var stor. Han ansåg att omvärlden hade tvivlat på Afrikas förmåga att arrangera ett så pass stort evenemang och att alla afrikanska länder önskade Sydafrika väl. Detta ska enligt honom ha skapat en gemenskap och en samhörighet bland afrikanska länder, som ett resultat av VM i Sydafrika Stefan Lövgren, journalist, intervju, Stefan Lövgren, journalist, intervju, Mwape Konsolo (Sport in Action), frågeformulär,

12 Observationer från vistelsen i Zambia Att intresset för fotboll i Afrika är stort råder det inga tvivel om. Personligen har jag aldrig upplevt att denna idrott har varit så konstant närvarande i vardagen i någon annan världsdel som jag har besökt. Vare sig under mina vistelser i Sydostasien, Mellanöstern eller olika delar av Europa har jag känt av intresset på samma sätt som under resan till Zambia. När vi landade i Zambias huvudstad Lusaka fick jag för mig att jag skulle räkna hur många människor i fotbollströjor jag såg på vägen till vårt nästa stopp. Bussresan var bara 20 minuter lång men redan efter knappt tio minuter insåg jag att jag hade tagit mig an en uppgift som liknade att räkna träd i en skog. På åtta minuter räknade jag till 16 zambier bärandes olika fotbollströjor. Jag såg även ett tiotal ungar som spelade fotboll längs vägkanten. När vi var på en båttur på Zambezifloden under den korta vistelsen i Livingstone kom en lärare från Hilcrest Technical High School fram till mig och började prata. Det första han frågade var om jag tyckte om fotboll. Sedan pratade vi om fotboll i en kvart. Jag nämnde en zambisk spelare, Isaac Chansa, som spelade i Helsingborgs IF för några år sedan, han hade stenkoll på vem det var och sken upp som en sol. Pappan i den värdfamiljen jag bodde hos i Monze började prata om fotboll med mig en knapp halvtimme efter att vi hade träffats första gången. Han hade själv spelat fotboll och var mycket intresserad, vi talade om ämnet i ungefär 30 minuter. Efter en engelsklektion på Monze Boarding High School som jag satt med på fick jag presentera mitt projektarbete för klassen. När läraren sen gick ut från klassrummet satt alla elever kvar, de ville prata om fotboll med mig. Jag satt och pratade om fotboll med 15 helt okända zambier i min egen ålder. Analys Fotboll intresserar människor världen över. Sett till de erfarenheter jag har skaffat mig under arbetet med det här projektet skulle jag dock vilja påstå att intresset för fotboll är större i Afrika än i någon annan världsdel. Jag har pratat med människor som helt uppenbart delar denna ståndpunkt. Stefan Lövgren berättade om en händelse som inträffade när han var i Etiopien: Det var alltså 200 personer som satt ihop-pressade i ett litet skjul i norra Etiopien för att kolla på Chelsea-Manchester City. Och så är det överallt i Afrika. 25 Det här uttalandet beskriver på ett mycket bra sätt det enorma fotbollsintresset som finns i Afrika. Fotbollen är alltså ett gigantiskt gemensamt intresse i en kontinent med många samhälleliga problem. Problemet med den bristande nationella gemenskapen är ett av dessa. Först och främst är det viktigt att förstå bakgrunden till den svaga känsla av nationell samhörighet som går att hitta i många afrikanska länder. Innan kolonialtiden var Afrika inte uppdelat i olika nationer. Istället levde olika stammar sida vid sida, den kollektiva gemenskapen hittades alltså där och ingen annanstans. När kapplöpningen om Afrika sedan tog fart delade kolonialmakterna upp landområden mellan sig utan hänsyn till urinvånarnas stammar. Kolonialmakterna lämnade Afrika efter ett tag och det man lämnade efter sig var en massa nya nationer med linjära gränsdragningar. Resultatet av detta var att varje ny nation bestod av olika grupper av folk som tillhörde olika stammar, i Zambia finns det som sagt hela 72 stycken olika stammar. Dessa skulle nu enas under samma tak och känna gemenskap med varandra. Det är inte konstigt att problem uppstod. 25 Stefan Lövgren, journalist, intervju,

13 Om man undersöker vilken roll fotboll kan spela som förenande kraft på nationell nivå i Afrika så är resultatet intressant. Jag har tagit upp många exempel på hur fotbollen har enat olika afrikanska länder och jag är säker på att man bara hittar fler och fler ju djupare man gräver. Ingen som jag har pratat med angående tesen att fotbollen är viktig när det gäller att ena afrikanska nationer har motsatt sig mitt utgångspåstående. Speciellt idrottsläraren på Monze Boarding High School verifierade det. Fotbollens potential för att påverka länder positivt är enorm. Stefan Lövgren var också inne på det när jag talade med honom. Han hade svårt att se något annat som kan ena nationer på det sätt som fotbollen gjorde i Sierra Leone eller Elfenbenskusten. Just fallet Elfenbenskusten är ganska otroligt, ett land i inbördeskrig lyckas sluta fred, om än tillfälligt, tack vare fotbollen. Hur motsättningar mellan olika stammar i ett land bara försvinner i samband med det gemensamma landslagets matcher är också fantastiskt. Att fotbollen enar människor på en nationell nivå i Afrika är helt uppenbart. Sett till fotbollens roll som enande kraft på en kontinental nivå i Afrika så ser situationen aningen annorlunda ut. I samband med världsmästerskapet i Sydafrika skrevs det en mängd artiklar som hyllade fotbollens påverkan på den kontinentala samhörigheten i Afrika. Det var oerhört vackert när hela världsdelen slöt upp bakom Ghana i deras kvartsfinal mot Uruguay. Frågan är dock om man inte överdriver fotbollens påverkan i det här fallet. När det egna laget inte längre är med i turneringen är det bara naturligt att man börjar hålla lite extra på något annat lag. Det gör vi européer också, det gör alla. Efter VM är det dock knappast så att afrikanska länder känner något extra för Ghana. Den samhörighet som uppstod som ett resultat av prestationerna på fotbollsplan var tillfällig och ytlig. Hur vackert det än är så är det naivt att tro att det är en varaktig samhörighet som uppstår i dessa sammanhang. Självklart finns det fragment av kontinental samhörighet som fotbollen kan åstadkomma. I samband med VM i Sydafrika uppstod det en del sådana. David Fjäll talade om att det fanns en enorm stolthet över det faktum att mästerskapet hölls i ett afrikanskt land. Denna stolthet spred sig enligt honom utanför Sydafrikas gränser. Faktum är att jag personligen faktiskt kan intyga detta, de 15 eleverna på Monze Boarding High School var alla mycket stolta över att VM hade spelats i Afrika. I hela Afrika såg man turneringen som sin egen på något vis. Idrottsläraren på samma skola, Christone Mwiinga, var inne på en annan faktor av kontinental enighet som Sydafrika-VM resulterade i. Han pratade om hur människor i olika afrikanska länder såhär efter mästerskapet fortfarande följer klubblag där afrikanska spelare som presterade bra i Sydafrika spelar till vardags. Även om det bevisligen uppstod en viss kontinental samhörighet i och med VM så går den inte att jämföra med den nationella samhörigheten som fotbollen kan åstadkomma. Den kontinentala gemenskapen i Afrika som det pratas om uppstod tack vare det största som har hänt i afrikansk fotbolls historia, VM i Sydafrika. Den nationella gemenskapen i olika afrikanska länder tack vare fotboll uppstår mycket oftare och får ett större utslag i proportion till evenemanget i fråga. Slutsats Fotbollens roll som enande kraft i Afrika är intressant. På nationell nivå är den gigantisk, på kontinental nivå är inte alls lika påtaglig. Kolonialherrarnas hänsynslösa uppdelning av Afrika ledde till en bristande nationell samhörighet i många av kontinentens länder. Ironiskt nog lämnade man dock kvar ett verktyg för att lösa detta problem; fotbollen. Som en tillfällighet har det enorma intresset för denna idrott hjälpt till att ena många unga afrikanska nationer. 13

14 Fotbollen spelar verkligen en enorm roll när det gäller nationell samhörighet. Därför är det lätt att glömma bort att det trots allt bara är en idrott vi talar om. När det kommer till problem som fattigdom, arbetslöshet och sjukdomar har inte fotbollen mycket att komma med. Den kan heller inte ena en hel kontinent på samma sätt som den gör med enskilda länder. Fotboll är troligtvis det största gemensamma intresset i Afrika och denna sport har förmåga att föra samman människor på ett fantastiskt sätt. Trots det så finns det gränser för vad en idrott som företeelse kan åstadkomma i världen. Enighet tack vare fotboll är ett stort steg i rätt riktning vad gäller de många problemen i Afrika, men det är inte lösningen på allt. Bevisligen är dock fotbollens roll som enande kraft i Afrika mycket stor. 14

15 Källförteckning Intervjuer Fjäll David, journalist, utsänd av SVT under fotbolls-vm i Sydafrika, född i Eritrea. Konsolo Mwape, anställd på Sport in Action, organisation i Zambia som jobbar med att förbättra människors levnadsförhållanden med hjälp av idrott, jobbar mycket med barn och ungdomar. Lövgren Stefan, frilansande journalist med inriktning på Afrika, varit runt och jobbat i olika afrikanska länder i år, jobbar just nu med en dokumentär om afrikansk fotboll, på plats under fotbolls-vm i Sydafrika. Mwiinga Christone, idrottslärare på Monze Boarding High School. Internet-sidor Nationalencyklopedin Internationella fotbollsförbundet FIFA - CNN News - l - Artikel som Stefan Lövgren tipsade om, handlar om det som hände i Elfenbenskusten Litteratur Etnicitet och nationalism, Hylland Eriksen Thomas, Bokförlaget Nya Doxa, Falun 2003 Fotokällor JE/s1600/South+Africans.jpg Källkritik Under arbetet med projektet har jag hämtat mycket av min information med hjälp av att intervjua relevanta personer. Tack vare det tillvägagångssättet har jag kommit mycket nära mitt ämne då intervjuobjekten med egna ögon har upplevt det de pratar om. Just det faktum att jag har tillgodosett mig en stor del av min information genom intervjuer har också en nackdel. Eftersom de jag har pratat med enbart kan delge mig sina egna upplevelser ur deras egna perspektiv så finns det en risk för att informationen är subjektiv. Men i och med att jag har intervjuat flertalet olika personer som oberoende av varandra har sagt liknande saker så kan man fastslå att informationen trots allt är tillförlitlig. 15

16 De Internetsidor jag har använt mig av är för det mesta erkänt tillförlitliga sådana. Den enda som inte faller inom ramen för den beskrivningen är artikeln om det som hände i Elfenbenskusten. Men vad gäller den så var det ju faktiskt så att Stefan Lövgren tipsade mig specifikt om den artikeln och således känns den mer pålitlig än om så inte hade varit fallet. 16