Katterna ryter ifrån. Temanummer om katternas situation. Djurskyddet i Almedalen. På besök hos Djurhjälpen i Vaxholm SID 16 SID 14

Transkript

1 En tidning från Sveriges största djurskyddsorganisation Nr Årgång 119 Djurskyddet i Almedalen SID 16 På besök hos Djurhjälpen i Vaxholm SID 14 Katterna ryter ifrån Temanummer om katternas situation 1

2 Utgåva Nummer 2/2009. Årgång 119 Ansvarig utgivare Sven Stenson Material Redaktionen ansvarar inte för insänt, icke beställt material. Tryckeri Norra Skåne Offset Annonsansvarig Binh Tan, Omslagsfoto Istockphoto Layout Mathias Lövström Manusstopp för nummer 3/ oktober Adress Djurskyddet Sverige Rökerigatan 19, Johanneshov Tel: Fax: info@djurskyddet.se redaktionen@djurskyddet.se Plusgiro: Bankgiro: Plusgiro: Bankgiro: Får du eller din familj flera tidningar? Hör av dig till kansliet så rättar vi till det. Förbundsstyrelsen Ordförande Sven Stenson, Vice ordförande Gunnela Ståhle, Ledamöter Gabrielle Rosendahl, Eva Norberg, Ingrid Redbo, Johan Beck-Friis, Håkan Bredin, Sven-Erik Alhem, Terese Holmberg Suppleanter Ulrike Segerström, Annika Schenk-Sundström Kansli Generalsekreterare Åsa Hagelstedt Ekonomiansvarig Bruno Maras Administration Åsa Hedberg Administration Bella Öberg Informatör Sara Frick Kolmyr Skolprojektet REDE Kerstin Malm Kattens status måste höjas Jag kom nyligen hem från en vecka i Grekland. Sol, värme, god mat och bara vila. Det gör gott för kropp och själ. Men det som verkligen berörde var förstås djuren. På den grekiska ön Lesbos kryllar det av katter. På restaurangerna stryker katterna omkring och tigger mat av turister som förstås gärna sticker ner små bitar till dom bedjande ögonen. Under en lunch vid stranden blev jag vittne till en olycka där en katt dör. Den var nyfiken och lyckades ta sej in i en motor på en buss och när bussen startades klarade sej inte katten. Jag rusade fram för att hjälpa, men kunde bara konstatera hur katten dog mitt framför mina ögon. När tårarna inte kunde sluta rinna och tankarna inte gick att skingra tog vi en lång promenad. Och lyckades hamna i en liten butik där det fanns en insamlingsbössa till organisationen Animal welfare of Lesbos. Butiksinnehavaren visade sej vara djupt engagerad i denna organisation. Vi pratade länge när jag berättat om mitt jobb. Det arbete som Djurskyddet på Lesbos gör kan nog räknas som TNR. Man steriliserar katterna och släpper sedan ut dom igen. Genom en märkning på örat vet dom vilka katter som ingår i programmet. I det här numret av Djurskyddet fokuserar vi på hemlösa katter i Sverige och skriver bland annat om TNR. Tyvärr kan vi konstatera att kattens status behöver höjas både i Sverige, Grekland och andra länder. Då känns det bra att veta att vi inte är ensamma. Mer om detta skriver vi också när vi presenterar WSPA och deras arbete. Trevlig läsning! ÅSA HAGELSTEDT GENERALSEKRETERARE Tyck till! Mejla dina ideér och åsikter till oss på redaktionen@djurskyddet.se Sveriges största djurskyddsorganisation DJURSKYDDET SVERIGE är med sina drygt medlemmar Sveriges största djurskyddsorganisation. Vi är en rikstäckande organisation med 60 anslutna djurskyddsföreningar. Organisationen har arbetat ideellt i över hundra år för att hjälpa djuren och stärka djurskyddet. VI ARBETAR FÖR att alla djur ska ges möjlighet att utföra sina naturliga beteenden och för att djurens livskvalité ska förbättras. Vi vill att alla människor visar respekt och tar ansvar för alla djur. VI ARBETAR GENOM kampanjarbete, rådgivning, representation i arbetsgrupper och kommittéer, och genom ekonomiskt bidrag till djurhemsverksamhet och djurskyddsfrämjande forskning. Djurskyddet Sverige är också remissinstans åt departement och myndigheter och driver skolprojektet REDE. ARBETET FINANSIERAS AV medlemsavgifter, arv och gåvor. Djurskyddet Sverige får inga statliga bidrag. Internationellt arbetar vi genom Nordiska Djurskyddsrådet, Eurogroup for Animals samt genom World Society for Protection of Animals (WSPA). Bli Djurskyddare du med! Idag är vi över röster för djuren! Läs mer på sidan 31. 2

3 Pilbågsjakt får inte tillåtas SIDAN 24 Katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm SIDAN 14 Djurskyddet på plats i Almedalen SIDAN 16 Insändare 4 Polisens arbete med katter 8 Katthemmen tvingas säga nej till hemlösa katter 10 Uppmjukad syn på TNR 11 Hopp för borttappade katter 12 Vad händer med ditt husdjur om något oförusett inträffar? 13 Katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm 14 Populärt på Almedalsveckan 16 Stöd djurskyddet som konsument 18 WSPA skyddar djur världen över 20 Ny djurskyddslag utreds till Vilja på semester 22 Pilbågsjakt måste förbli förbjuden 24 Fråga etologen 28 Krönika 29 Debatt om hur vargen framställs SIDAN 4 Borttappade katter får nytt hopp SIDAN 12 Följ med Vilja på semester SIDAN 22 3

4 INSÄNDARE Vad tycker du är viktigt? Skicka in dina åsikter till oss! E-post: Adress: Djurskyddet Sverige, Redaktionen, Rökerigatan 19, Johanneshov Temat om vargen saknar bredd, nyans och djup JAG ÄR STUM av förundran, efter att ha läst Tema Varg i nr 1/2009, och skriver därför denna insändare. Men vill poängtera att denna inte är ett ställningstagande för regeringens proposition, utan är kritik mot tidningen Djurskyddets sätt att framställa vargfrågan på och indirekt rovdjurspolitiken till oss medlemmar. Den saknar i mitt tycke bredd, nyans och djup och ger inte hela bilden, vilket är viktigt om man ska kunna ta ställning i en fråga och kunna agera. Vargfrågan är en viktig och intressant fråga och hör absolut hemma inom Djurskyddet också, men sättet att belysa den på och vinklingen tycker jag inte passar här, utan mer i en vargaktivistgrupp. JAG BLIR FÖRUNDRAD när jag läser av två skäl, dels den journalistiska vinklingen och sättet att informera på, stil typ rovdjursaktivist, vilket inte ger mig som läsare och medlem möjlighet till fritt tänkande och rätt till ett eget ståndstagande i frågan. Dels för att jag inte heller delar textförfattarens renodlade kritik och vinkling, utan vill att vi ska se på sakfrågan från fler håll än att bara skydda vargen (från att begränsas att öka i antal med årlig jakt). Rovdjursfrågor är ju mycket speciella, då de även ställer djur mot djur mot varandra, ja till och med i viss mån även skydd av människor mot rovdjur. Och inte som våra vanliga frågor ofta handlar om, att skydda värnlösa djur mot människors okunskap, mentala ohälsa, seder eller profithunger. Rovdjursfrågor kräver helt enkelt ett helt annat grepp. JAG TYCKER det är mycket bra att Djurskyddet informerar om både EU:s och regeringens politik och förhållningsätt i frågor kring djur, som t ex inför EU-valet, men att som i detta fall lägga in en stor ruta med, Du kan göra en insats, och där uppmana medlemmar att skriva och rikta kritik mot propositionen tycker jag är helt fel. En skribent i en sådan här artikel och förening bör inte utgå ifrån och skriva vad medlemmarna tycker (i detta fall emot). Även om ståndpunkten i frågan kanske är sanktionerad av Djurskyddet Centralt. Vad vet jag?! Men det upplevs så när de släpper en sådan här artikel till tryckning. Jag skulle ha önskat att redaktionen skulle ha skrivit en nyanserad och bred artikel som belyser rovdjursproblematiken från flera håll. Och att föreningen skulle förstå och lita på att jag som medlem är vuxen, bildad och klok nog att utifrån den artikeln kunna ta ställning till frågan på egen hand och agera. Det är både rätt och bra att informera medlemmarna om hur och på vilket sätt man kan påverka och framföra sina åsikter till politiker och regering, men inte vad den enskilda medlemmen och hans anhöriga, vänner och bekanta ska tycka eller påverka. Då alla medaljer har två sidor. Och vi har inte att välja på den onda eller goda i vargfrågan. Vi måste försöka se till helheten och framtidsutvecklingen i samhället också. NÄR JAG LÄSER utdrag ur Djurskyddet Sveriges jaktpolicy, samstämmer jag i dess andemening. Men anser att den är formulerad utifrån problemet rovdjur kontra jägare/jakthund, vilket gör att man lätt biter sig själv i svansen, då rovdjursfrågan är så mycket större och berör så många fler i samhället än rovdjuren och jägarna. Det här förutspår jag bara är början på problemen och debatten. I takt med att rovdjuren (och även vildsvinen) blir fler, och söker sig ner (eller placeras) i tätt bebodda trakter, t ex Uppsala län, så kommer rovdjuren helt naturligt att domesticeras, och med tiden tappa sin skygghet och självbevarelsedrift mot människor och civilisation, och då uppstår problem i samhället. Detta fenomen har vi redan sett en hel del av, med bl a skyddsjakt som följd, och det gagnar inte rovdjuren. Så som vän av rovdjur är det nog klokt att skynda långsamt, att se och lyssna till alla delar av problematiken, då når man sitt syfte långt lättare. För andemeningen i jaktpolicyn måste väl ändå vara att, jag citerar Djurskyddet Sveriges mål är att ingen djurart betraktas som skadedjur, utan har sin självklara rätt 4

5 att finnas för sin egen skull, även torde gälla andra vilda djur, tamdjur och sällskapsdjur. Och i förlängningen kanske till och med människan, vilken på sitt vis också är ett djur. I DEN HÄR FRÅGAN är det inte bara jägarkåren som är rädda om sina älgar och jakthundar, och samer om sina renar, utan det finns fler inblandade. Som t ex vanliga ortsbor i civiliserade trakter och deras tamboskaps- och sällskapsdjur. För att få förståelse för alla parter och hitta en bra lösning på en het fråga, borde fler synvinklar tagits upp av Djurskyddet. Om vi nu utgår ifrån att vi alla medlemmar här, är stora djurvänner, och då menar jag att vi värnar om djur i allmänhet (och inte varg i synnerhet). Så med den grunden bör vi i rovdjursdebattens kärna förstå att det inte bara finns vargar att rädda och skydda från jakt (jägaren), utan att det också finns bytesdjur och människor att värna om från rovdjuren. Bytesdjur som faktiskt är FOTO: MICHAEL LORENZO Jag hade önskat att redaktionen skulle ha skrivit en nyanse rad och bred artikel som belyser rovdjursproblematiken från flera håll. tamdjur och sällskapsdjur hos helt vanliga samhällsmedborgare och tillika djurvänner. Tambytesdjuren blir ofta långt många fler än vad rovdjuret mäktar äta, många dödas plågsamt och under stor stress och blir inte ens föda, utan rovdjuren tycks röja runt i hagarna. Ingen trevlig syn för de djurägare som varit med och städat upp efter kalaset. Och om Djurskyddet nu uppmanar sina medlemmar att skydda vargen/ rovdjuren till varje pris, och låta de få föröka sig fritt och utan begränsning, vem ska då skydda och värna om t ex tambytesdjurens rätt till ett gott liv ute och smärtfritt slut (en fråga vi kämpar för parallellt)? Det undrar jag. I rovdjurspolitiken finns ju som sagt, även ägare av djur som drabbas, deras situation måste man också tas hänsyn till. Så min önskan är att Djurskyddet belyser och informerar helheten i rovdjursproblematiken och inte tar ställning på det onyanserade sätt som framgick i tidningen. π GUNILLA HJORT Tidningen är ett sätt att föra ut våra frågor SVAR Tidningen Djurskyddet är en medlemstidning för organisationen Djurskyddet Sverige. Det innebär att tidningen är ett sätt för organisationen att föra ut våra frågor och vår syn på djur. På så sätt är inte tidningens primära syfte att vara objektiv. Däremot är det viktigt att tidningen är saklig och att fakta är korrekta. Vi vill också ge möjlighet till en breddad bild, och vad gäller vargen läser vi ofta i dagstidningar om hur vargar river får, dödar jakthundar eller på annat sätt ställer till problem. Men vi får sällan en bild av hur stora problemen egentligen är. Vi beklagar om texten inte uppfattats som saklig, vi har bedömt att den är det men vi tar självklart till oss kritiken. I den kampanj som Djurskyddet Sverige under sommaren genomfört riktar vi stark kritik mot den proposition regeringen lagt fram där man vill tillåta jakt på varg. Ett djur där det bara finns 200 individer i landet och som dessutom lider av inavelsproblem behövs en ökning av vargstammen och inte en minskning. Vi ser att jägarorganisationerna tillsammans med LRF lyckats med sin påtryckning av miljöministern, vilket vi tillsammans med Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF tycker är mycket oroväckande. Inom Djurskyddet värnar vi alla djur. Vi ställer inte djurslag mot varandra. Självklart ska vi arbeta för att får och renar skyddas. Men det vi vill visa med artiklarna i förra numret av tidningen är att vargen inte orsakar så stora problem som annan media ger sken av. Och att jägarna själva orsakar fler dödsfall av hundar än vad vargen gör. Läser du Jägarförbundets tidning kommer du få en helt annan bild, men så har ju också våra organisationer olika syften. π SVEN STENSON, FÖRBUNDSORDFÖRANDE OCH ANSVARIG UTGIVARE OCH ÅSA HAGELSTEDT, GENERALSEKRETERARE 5

6 INSÄNDARE Cesar Millan behandlar hundar rätt JAG LÄSTE ARTIKELN om Cesar Millan i senaste numret och jag måste säga att jag blir så besviken på Kerstin Malm, som jag fram till nu har respekterat för hennes kunskaper. Hon kan inte ha sett fler än högst två avsnitt och jag känner inte ens igen vad de skulle vara för avsnitt, för den beskrivningen stämmer inte alls in på hur Cesar behandlar hundar. Och vad är det för fel med att utsätta hundar för det de är rädda för? Ska man istället i för all framtid låta dem förbli rädda för vissa saker genom att skydda dem från det? Jämför med människor, hur blir vi av med våra fobier? Inte genom att undvika dem i alla fall! JAG HAR SETT många avsnitt av Cesar och jag blir bara mer och mer imponerad av hans sätt och metoder. Sen finns det alltid puckon som kanske feltolkar det han säger och gör men såna människor ska inte ha hund överhuvudtaget ändå. Det problemet kommer vi aldrig ifrån. Men att hålla på och jamsa med hundarna så som Kerstin verkar förorda är inte ett realistiskt alternativ anser jag. Jag är i grunden en känslig person som ogärna slår/bestraffar djur och jag har hittills inte sett nåt som sagt i Cesars metoder som får mig att reagera med obehag för hundens skull! Och vad är det för skitsnack om att vi inte är med i rangordningen i familjen? Herregud, se på hur hundar beter sig i en vanlig familj. Exempelvis accepterar de husse som flockledare och lyder hans minsta vink, tar möjligtvis hänsyn till matte när hon vill nåt, men inte när hunden har lust att göra nåt roligare. Och dissar totalt lillhusse och lillmatte när de är ute på promenad med hunden (dvs hunden är ute och går med lillhusse/lillmatte). För att inte tala om alla hariga hundägare som genom ett felaktigt och osäkert beteende omedvetet tvingat sin hund att vakta dem mot andra människor och djur som kommer för nära genom att skälla och göra utfall/anfall! Hur ofta ser man inte den här synen i svenska hundhem? Att Kerstin Malm som är i branschen inte känner igen det här är en gåta... Jag är mållös. π JOSSAN SVAR Debatten om Cesar Millan fortsätter och det lär den göra länge än. Men jag vill avluta för denna gång genom att besvara den här insändaren som kommit in till Djurskyddet som reaktion på det jag skrev i förra numret. DET FÖRSTA jag måste säga är: Jag är inte ensam om att vara kritisk till Cesar Millan. I Sverige har vår största utbildningsorganisation inom hundsektorn, SBK, tagit officiellt avstånd från Cesar Millans metoder. Många fler har reagerat och på alla sätt försökt stoppa programmen. Jag refererade förra gången till Canis, en stor och väl ansedd norsk tidskrift, som är mycket kritisk. När Cesar Millan började sändas i Danmark, blev det folkstorm och programmen stoppades i den kanal där de från början visades. I FRÅGA OM rädda hundar är det helt nödvändigt att träna dem för att de ska kunna leva ett liv utan för stor rädsla. Jag har under många år själv arbetat med problem hos hundar och rädsla är en av de vanligaste orsakerna till att man söker hjälp. Men träning av rädda hundar ska göras på helt annat sätt än det jag sett Cesar Millan praktisera. Den etablerade metod som finns bygger på att man ska vänja hunden vid en så liten dos av det den är rädd för att den klarar detta utan (större) symtom. Sedan ökar man successivt, vilket ofta gör träningen långsam och tålamodsprövande. Att istället tvinga en hund att vara nära något den är rädd för till dess att den ger upp, är både djurskyddsmässigt och etiskt förkastligt. JAG TROR ATT vi alla skulle behöva granska mer av det vi ser av hundträning på ett konstruktivt och kritiskt sätt. Jag ska dra en parallell till barn för att visa hur jag menar. Om vi har en duktig lärare som ofta jobbar med barnen på ett effektivt och pedagogiskt korrekt sätt, men ibland anser att man måste ta till en örfil hur reagerar vi då? Skulle du som läser detta säga Ok för det mesta är ju den här personen duktig och gör så mycket bra för barnen. Antagligen behövs väl örfilen eller jag kan i alla fall överse med den. Eller skulle du säga som jag Detta visar något om denna person som är viktigt att notera och reagera mot. Jag delar inte personens värderingar och syn på hur man får handla mot andra människor. Det är en tydlig varningsklocka att noga överväga vad den personen säger och gör, eftersom jag nu vet att vi inte har samma värdegrund och etiska synsätt. Parallellen till hunduppfostran är tydlig Cesar Millan och jag lär inte ha samma värdegrund och etiska synsätt. Därför tar jag avstånd från hans metoder. π KERSTIN MALM, FD I ETOLOGI, MED INRIKTNING PÅ HUNDARS BETEENDE FOTO: CHRISTINA LINDENCRONA 6

7 Miljontals djur kommer att utnyttjas i kemikalietester! Visste du att EU har infört en ny kemikalielagstiftning? Enligt den måste företagen komplettera giftighetsinformationen för att få fortsätta sälja sina kemikalier. Det innebär att gigantiska mängder djur kommer att behöva användas i plågsamma tester för att uppfylla de nya kraven uppskattningsvis 6 12 miljoner djur under de närmaste 10 åren! Behovet av djurfria testmetoder är enormt. Även om en kemikalie har visat sig inte vara giftig i djurtester kan man aldrig vara helt säker på att den inte är giftig för människan. Dr Barbara Shane US National Toxicology Programme Vår värld är full av kemikalier, allt från tvättmedel och ugnsrengöring till tunga industrikemikalier. Idag testas kemikaliers påverkan på vår hälsa framförallt genom djurförsök. Resultaten är en källa till osäkerhet. Man vet idag att det finns stora skillnader mellan hur djur och människor reagerar på olika ämnen. Så hur ska man kunna lita på testresultaten? Det behövs helt enkelt nya testmetoder, både av etiska skäl och för att bättre kunna förutsäga riskerna för oss människor. Forska Utan Djurförsök ger anslag till forskare som utvecklar djurfria metoder för att testa kemikaliers giftighet. Och nu är det bråttom att få fram nya testmetoder om vi ska kunna få ner antalet djurförsök! Foto: People for the Ethical Treatment of Animals (PETA) Vill du hjälpa till? Många fler djurfria metoder skulle kunna utvecklas om forskarna fick mer ekonomiskt stöd. Ju fler vi är och ju mer pengar vi kan samla in, desto fler forskningsprojekt kan vi stödja. Och desto fler djurtester kan ersättas i snabbare takt. Det behövs mer pengar till forskarna för att snabba på utvecklingen av djurfria metoder. P.S. Forska Utan Djurförsök hette tidigare Stiftelsen Forskning utan djurförsök. Du kan hjälpa till att påskynda utvecklingen genom att bli månadsgivare. Du kan enkelt anmäla dig via vår hemsida eller genom att kontakta oss. Var med och påskynda utvecklingen av djurfria metoder anmäl dig som månadsgivare redan idag! PG: Gamla Huddingevägen 437, Älvsjö Telefon:

8 TEMA: KATTER Katternas situation och polisens arbete Djurskyddet undersöker just nu hur polisen arbetar med katt ärenden och hur man ser på katternas situation. Genom undersökningen får man en uppfattning om vilka problem som finns och hur man kan komma till rätta med dem. Katten är ett av våra käraste husdjur genom tiderna och det vill Djurskyddet Sverige uppmärksamma genom en undersökning ute i landet. Djurskyddet Sverige värnar om att våra husdjur ska ha det bra och vänder sig emot all form av djurplågeri, försummelse och annan vanvård som kan vara till nackdel för djuret i fråga. Vi vill i stället stärka djurens ställning i samhället och skapa goda förutsättningar för en sund relation mellan människa och djur. Vi vill även att djuren i så stor utsträckning som möjligt ska få leva och verka utifrån sina naturliga behov och intressen. Djurskyddet Sverige tycker att alla aktörer och insatser, stora som små, är viktiga för att öka djurens trygghet. En viktig aktör i samhället är poliskåren. När det handlar om situationer där djur är i nöd och behöver akut hjälp sätter vi vår tilltro till polisen. Därför tycker vi att det är viktigt att uppmärksamma deras arbete och informera oss om hur de hanterar olika kattproblem. Undersökningen som pågår syftar till att inhämta information om hur polisväsendet i Sveriges samtliga län arbetar med kattärenden och hur man ser på TEXT PETRA OLLILAINEN FOTO DIANA MALM katternas situation och rådande problematik. Genom undersökningen får man en uppfattning om antal kattärenden, vilka de gemensamma problemen är, vad man anser vara orsakerna och hur man kan komma till rätta med problemen. Poliserna i de olika länen delar med sig av hur de ser på resursfrågan och ger sina synpunkter gällande lösningar. Tre vanliga kattärenden Utifrån de svar som inhämtats framkommer vilka de vanligaste ärendena är och man kan dela in dem i tre grupper. Den första gruppen av kattärenden handlar om hemlösa katter, dvs övergiva katter. Den andra gruppen handlar om olika omhändertaganden som grundar sig på vanvård. Den tredje gruppen handlar om kattsamlare, det vill säga personer som har alltför många katter och som anses vara olämpliga som ägare. Det kan även vara personer som redan har djurförbud och som återskaffar katter. Intressanta resultat Det har även framkommit intressanta svar om hur man kan lösa kattproblematiken. Exempelvis anser man att ID-märkning av katter, kastrering och sterilisering är önskvärt och att det kan bidra till att höja katternas status och därmed uppmärksamma deras situation. En gemensam synpunkt har visat sig vara att det borde finnas mer ansvar från människor i allmänhet, en så kallad större social kontroll. Man anser utan tvekan att det borde vara svårare för människor att skaffa katter och andra djur. Enligt flera län är djurskyddsföreningar och katthem ett stort stöd och en samarbetspart i polisens arbete. För att komma till rätta med problemen anser man även att det är viktigt att synliggöra katternas situation genom annonser och information. Man tycker att priserna på katterna borde vara högre och att det i sin tur skulle bidra till att höja katternas status. Samtidigt betonar man att katternas situation främst handlar om enskilda personers ansvar. Önskan om mer resurser Flera län anser att det alltid handlar om resurser och att det styr hur man kommer till rätta med kattproblematiken. Trots att man anser att resurserna är otillräckliga finns ändå viljan och intresset att fortsätta hjälpa katter. Många av länen anser att det är viktigt att samarbeta med andra aktörer i samhället då det ofta handlar om komplexa och kostsamma ärenden med många djur inblandade. Det finns ett allmänt engagemang 8

9 Enligt flera län är djurskyddsföreningar och katthem ett stort stöd och en samarbetspart i polisens arbete. och en positiv syn för att fortsätta att lösa kattärenden och man är väl medveten om katternas svåra situation. Generellt anser man att djurskyddet och därmed lagstiftningen är väldigt viktig som utgångspunkt. Några län för fram att det finns ett tydligt behov av att ändra nuvarande lagstiftning och att anpassa den till dagens förhållanden och förutsättningar. Man anser även att det inom poliskåren skulle behövas mer kunskap om katter och djur i allmänhet. Det finns en önskan om mer resurser och hjälp från allmänheten för att effektivare kunna lösa situationer där katterna får lida på grund av att människor inte behandlar dem väl. Samtidigt efterlyser man mer information i bland annat media för att påminna människor att ta hand om sina djur. Exempelvis är det aktuellt att under semestertiden påminna människor om att ta ansvar för sina katter och inte lämna kvar dem på sommarstället när semestern är över. Det har framkommit att i vissa delar av landet prioriteras kattärenden och där finns det särskilda resurser och personer som ansvarar för detta. Medan det i vissa län är mer oklart hur kattärendena ska hanteras och risken finns att de kommer i andra eller tredje hand. Mer information kommer att finnas tillgänglig hos Djurskyddet när undersökningen är genomförd i sin helhet. π Inspektör Kerstin Malm för Solna Närpolisområde med katten Lilli visar att det är bra att chip-märka sin katt. Mycket dyrbar tid sparas spillo eftersom polisen lättare kan hitta ägaren. 9

10 TEMA: KATTER Katthemmen tvingas säga nej till hemlösa katter DET ÄR DET LILLA som är meningsfullt och viktigt, sett från ett större perspektiv. Hade det inte varit för just det lilla hade inte tusentals hemlösa katter fått hjälp och en chans till att fortsätta sina liv på ett värdigare sätt. Men hur långt räcker det lilla? En rundringning till alla Djurskyddets djurhem visar att trots det FOTO: SARA FRICK KOLMYR enorma engagemang som finns runt om i landet så räcker inte platserna till. Antalet hemlösa katter är helt enkelt för stort. För få platser eller för många katter? Gemensamt för Djurskyddets katthem är att de måste säga nej till ett stort antal katter på grund av platsbrist. Varje år rör det sig uppskattningsvis om ett tiotal till ett par hundra katter per katthem. Uppskattningsvis har vi under det senaste året varit tvungna att neka katter. Då är även katter som har hem men som människor inte vill ha kvar av en eller annan orsak inräknande, säger Annelie Wikström, sekreterare för Djurskyddet Hoppet i Söderhamn. Djurskyddet Kalmar måste säga nej till ca katter varje år och i Karlstad måste de säga nej till betydligt fler. Nu råder intagningsstopp på grund av att det är fullt. Cirka katter säger vi nej till på en månad, berättar Gunilla Andersson, katthemsansvarig på Djurskyddet Karlstads katthem. Varje katthem inom Djurskyddet har möjlighet att erbjuda från ett tiotal till ett femtiotal platser, med variationer däremellan, beroende på vilket katthem det gäller. Vi har beslut från miljömyndigheten att vi max får inhysa 10 vuxna katter. Men ofta blir det ju många fler eftersom en del har ungar, då tar ju de större plats, säger Mäit Isberg, katthemsföreståndare för Djurskyddet Eksjö. Djurskyddet Hitta Katten i Enköping har plats för 36 katter. Många söker plats för omplacering. I första hand prioriteras hemlösa och vanvårdade katter som har kommit in till polisen. Djurskyddet Fiahemmet i Norrköping har 50 platser med inriktning på hemlösa katter och omplaceringar. Katthemmen måste hela tiden prioritera vilka katter de har möjlighet att ta hand om och dessutom rätta sig efter antal karantänplatser som finns att tillgå eftersom de styr intaget av katter generellt. Eftersom vi endast har två karantänplatser hinner dessvärre många katter dö, innan jag får plats att ta in dem, berättar Marita Åberg, föreståndare/sekreterare för Djurskyddet Huskatten i Västerås. Något måste hända Trots att katthemmen ständigt måste göra prioriteringar och hela tiden begränsas av antal karantänplatser och de platser som finns att tillgå, lyckas de göra oerhörda insatser för att hjälpa katter i nöd. Mellan katter brukar vi kunna ta emot på ett år. Väntelista på omplaceringar finns och de tas emot i mån av plats, säger Anna- Greta Sundgren, kassör för Djurskyddet Fiahemmet i Norrköping. Göteborgs katthem utplacerar katter per år och även där finns det en lång väntelista. De önskar sig framförallt fler karantänplatser. SAMTLIGA AV Djurskyddets katthem är eniga om att det råder stor platsbrist och att alldeles för många katter behöver hjälp. Med tanke på att detta endast gäller Djurskyddets katthem och att vi i och med den här lilla undersökningen kan se att ett stort antal katter inte har möjlighet att få hjälp, förstår vi att det i själva verket är ännu fler katter som behöver hjälp. Djurskyddets katthem är inte de enda i landet som tvingas säga nej till att ta emot katter på grund av platsbrist. Men i väntan på obligatorisk ID-märkning och att kattens status höjs så arbetar människorna i djurhemmen vidare, ofta utan någon annan betalning än vetskapen om att man kunnat hitta ett hem till några av alla hemlösa katter. π TEXT PETRA OLLILAINEN 10

11 Djurskyddet mjukar upp sin syn på TNR: Det primära måste vara att hjälpa katter som lider NÄR JAG för första gången kom i kontakt med TNR var det spontana intrycket att det var en tilltalande metod där man gav de osocialiserade katter som inte har förutsättningar att leva ihop med människor på en begränsad yta, möjligheter till ett fortsatt acceptabelt liv, säger etolog Ingrid Redbo, kattägare och styrelseledamot i Djurskyddet Sverige. Hon har följt TNR-metoden i ett 20-tal år och är fortfarande om än inte odelat positiv till metoden. Om alternativet för katten är avlivning eller ett långdraget lidande på grund av svält, skador och infektioner, är TNR definitivt en attraktiv akutmetod ur ett djurskyddsperspektiv, så länge man håller sig inom svensk lagstiftning. Det innebär bland annat att man inte får lov att amputera öronspetsar för att hålla reda på vilka djur i kolonin som behandlats och att tillstånd krävs från Jordbruksverket för innehav av fler än nio katter. Det sistnämnda är ju svårt så länge ingen står som registrerad ägare på katterna i kolonin, konstaterar Ingrid Redbo krasst och hävdar med bestämdhet att här måste det till en ändring. Jag förstår att det kan vara svårt för volontärerna att ta långsiktigt ansvar för stora grupperingar av katter, men det är viktigt att ansvarsfrågan är klarlagd vad gäller katter i TNR-kolonier. DJURSKYDDET SVERIGE har fram tills helt nyligen varit mycket tveksamma mot TNR, en inställning som nu ändrats. Vi har diskuterat frågan mycket och kommit fram till att vi ska acceptera metoden som en akut åtgärd för att minska förvildade katters ofta stora lidande. Vi har tidigare inte gett ekonomiska bidrag till föreningar som använder TNR. Idag har vi alltså mjukat upp vår policy. Det primära målet måste vara att hjälpa katter som är i stort och akut behov av hjälp. Alla frivilliga krafter som arbetar för att minska förvildade katters lidande behövs. Djurskyddet Sverige accepterar således numera TNR som ett kortsiktigt sätt att hantera friska, ej Vad är TNR? TNR (Trap-Neuter-Return/ Fånga-Kastrera-Återplacera) är en metod för att hantera kolonier av hemlösa katter. Metoden innebär att man fångar in alla katter i ett visst område, tar dem till veterinär för undersökning, kastrering och eventuell id-märkning. Kattungar och tama katter omplaceras till nya hem, övriga får återvända till ursprungsområdet där frivilliga tittar till och matar dem regelbundet. socialiserade katter på. Vissa förutsättningar ska dock uppfyllas: Varje individuell katt i kolonin idmärks och en personlig ansvarig ägare registrerar katten. All behandling av katterna sker enligt svenska lagar och förordningar. Alla sjuka eller skadade katter i kolonin ges adekvat veterinärvård så snart de upptäcks och att alla medicinska behandlingar utförs av i Sverige legitimerade veterinärer. Det ska finnas en skriftlig plan för varje koloni där varje katt och dess ägare finns identifierade. All behandling journalförs tillsammans med dagliga noteringar om utfodringstillfällen och tillsyn. INGRID REDBO efterlyser också uppföljning och långsiktighet i TNRfrågan och att man tittar mer på vad som händer med varje enskild individ: Man måste på kontinuerlig basis kunna återfånga de återplacerade katterna för att kontrollera hälsostatus och även fortsätta de vaccinationer som påbörjats. En viktig fråga som man fortfarande inte har studerat tillräckligt är vad som händer med de kastrerade individerna när andra, fertila katter kommer in i kolonin? I en kamp om resurser kan en kastrerad katt ha svårt att hävda sig, och riskerar att bli bortträngd. Vem tar ansvar för hur varje individ mår? För det handlar inte om en grupp katter, det handlar om individer. π TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK Fotnot: Antalet övergivna katter i Sverige uppskattas till omkring

12 TEMA: KATTER Ny lag ger hopp för borttappade katter Med en ny hittegodsföreskrift ska hanteringen av borttappade katter bli mer enhetlig över landet. TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK FOTO ISTOCKPHOTO Ä r katten borttappad eller övergiven? Beroende på var i landet katten finns och vilken polismyndighet som blir inkopplad, bedöms och hanteras kattfrågorna olika idag. Generellt sett tycks kattärenden ha tämligen låg prioritet hos ordningsmakten. För polisen medför det minst arbete och minst ansvar att bedöma katten som övergiven. Det innebär att polisen i princip kan göra vad som helst med den, exempelvis lämna den för avlivning. En borttappad katt däremot omfattas av hittegodslagen vilket ger den helt andra rättigheter, säger Thomas Eriksson, jurist hos Rikspolisstyrelsen. THOMAS ERIKSSON lägger i dagarna sista handen vid ett förslag till en ny hittegodsföreskrift med bland annat förtydliganden och förslag på fasta rutiner för hur polisen ska hantera hittegods i form av djur. Polisen saknar tydliga riktlinjer för detta idag. Varje polismyndighet gör en egen bedömning och rutinerna kan skilja sig mellan de olika polismyndigheterna. Ett av syftena med det nya förslaget är att göra polisens behandling av kattärenden mer enhetlig, det ska inte spela någon roll om det gäller en katt i Kiruna eller Ystad; rutinerna ska vara desamma. I FÖRSLAGET FÖRESLÅS bland annat att alla katter ska betraktas som borttappade till annat är bevisat. Det skulle isåfall innebära att katten i de allra flesta fall faller under lagen om hittegods. Polisen har då inte bara tydligt upprättade interna rutiner att rätta sig efter utan också lagformuleringar som hittegods skall väl vårdas och måste då ta ansvar för kattens vård och omsorg och kostnaderna detta medför. Om ingen ägare ger sig till känna inom tre månader tillfaller godset dvs katten i det här fallet upphittaren. Om inte denne gör anspråk på katten tillfaller den istället polisen som då har rätt att sälja eller omplacera den. Många polismyndigheter har redan idag utvecklat goda samarbeten med lokala katthem för att få hjälp med kattens vård, omsorg och eventuell utplacering. FÖRUTOM EN likahantering av katterna innebär också det nya förslaget att den borttappade katten blir sökbar hos samtliga polismyndigheter genom polisens datoriserade hittegodsregister. Den nya hittegodsföreskriften förväntas antas någon gång efter årsskiftet men först ska den ut på remiss både internt inom polisen och externt till berörda instanser. π 12

13 Akut sjuk eller frihetsberövad: Vem tar ansvar om något händer? Vad händer med ditt husdjur om något oförusett inträffar? Vem har ansvaret för att det tas om hand? TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK Även djurägare måste ibland åka bort och kan man inte ta med sig sin katt dit man ska får man ordna kattvakt eller anlita ett kattpensionat för den tid det gäller. Planerad frånvaro är sällan ett problem men vad händer om matte eller husse inte längre kan ta hand om sin katt lite mer akut, till exempel vid en olycka som hastigt resulterar i sjukhusvistelse? Du har fortfarande ansvar för din katt och lyder under både Djurskyddslagen och Lagen om tillsyn av hundar och katter, hur löser du det i en nödsituation? Ambulanspersonalen har inga skyldigheter i det här fallet: Om man vid en utryckning där vi tar med oss patienten ser att det finns djur i bostaden, exempelvis en katt, kontrollerar man i mån av tid om det finns någon som kan ta hand om den. Ofta finns det ju någon anhörig på plats men vårt fokus måste trots allt vara på patienten. Det är inte vårt ansvar att ta hand om katten också. Men det händer att vi kontaktar polisen och berättar att vi lämnat en hund eller katt ensam i en lägenhet, säger Nils som arbetar som ambulanssjukvårdare i södra Sverige. Alla blir vi äldre och även om man kanske inte kan ta med sig hunden Yvette Glantz, verksjurist hos Rikspolisstyrelsen. in i himmelen finns det faktiskt möjlighet att på ett fåtal ställen ta med sig både den och katten om man flyttar till ett äldreboende. Axgården i Hägersten är ett sådant exempel: Vi är ett kommunalt boende med fem enheter varav två har inriktning husdjur. Det innebär att du som boende kan ta med ditt husdjur när du flyttar till oss. Som personal hjälper vi dig att sköta ditt djur om du själv inte klarar det. Det är väldigt populärt och hittills har vi mest sett hundar, katter och fåglar, berättar enhetschef Marie Palmgren Berg. OM DU HAMNAR i fängelse är möjligheterna obefintliga att ta med sig så mycket som en guldfisk till anstalten, än mindre en katt. Det finns inte heller något system för Vi konstaterar att ansvaret som djurägare inte försvinner vare sig vid akut sjukdom eller frihetsberövande hur detta ska hanteras vid en häktning eller liknande. Man får inte ha med sig husdjur till anstalterna. Det är upp till den intagne att ordna tillsyn av sitt husdjur själv, det är inget vi har ansvar för alls, säger Ann-Marie Dahlgren, chef på Kriminalvårdens informationsenhet. VI KONSTATERAR att ansvaret som djurägare inte försvinner vare sig vid akut sjukdom eller frihetsberövande, men vad gör man då med sin katt om man plötsligt blir hämtad av polisen? Yvette Glantz, som är verksjurist hos Rikspolisstyrelsen, menar att polisen i en sådan situation åtminstone har en skyldighet att underrätta anhörig eller djurskyddsinspektören vid länsstyrelsen. Om ett djur är övergivet eller är på väg att bli övergivet kan det också finnas skäl att besluta om omhändertagande av djuret. Sådana beslut kan i vissa akuta situationer också fattas av polismyndigheten. Om en katt vars ägare blivit frihetsberövad alternativt akut får köras till sjukhus för vård, försöker man hitta anhöriga i första hand. Men finns det ett katthem i närheten är chansen stor att det finns ett utvecklat samarbete mellan dem och polisen och då lämnas katten dit. Det saknas rutiner för detta och hanteras därför lite olika hos polismyndigheterna runt om i landet. I vissa fall kan socialtjänsten eller Kriminalvården få bära kostnaderna för kattpensionat eller liknande. π 13

14 TEMA: KATTER Vägen till ett Monica Ljuslin är en av katthemmets föreståndare och hon passar på att gosa med katterna så mycket hon bara kan. På katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm finns det många katter som har sorgliga och hemska liv bakom sig. Några är mer skygga än andra och vill helst vara för sig själva. Personalen och volontärerna på Djurhjälpen arbetar aktivt med att socialisera dessa katter. Sakta men säkert gör katterna framsteg och målet är förstås att de ska få lämna katthemmet och få uppleva ett riktigt hem. TEXT OCH FOTO SARA FRICK KOLMYR Föreningen Djurhjälpen är en av Djurskyddet Sveriges anslutna föreningar. Djurhjälpen bildades 2000, men arbetet med hemlösa katter satte igång redan 1997 då Vaxholms kommun hotade att skjuta alla vilda katter som fanns i området. Några eldsjälar tog tag i kattproblemet och började ta hand om hemlösa katter och så småningom bildades föreningen Djurhjälpen. Från början drevs verksamheten i en lägenhet, men med allt fler katter som behövde hjälp blev det en ohållbar situation. Under som- 14

15 riktigt hem maren 2003 flyttade Djurhjälpen in i den nuvarande lokalen och kunde därmed starta ett riktigt katthem. De har plats för ungefär 60 katter och föreningen har cirka 400 medlemmar, varav ett sextiotal arbetar aktivt i föreningen med olika uppgifter. NÄR DJURSKYDDET Sverige besöker Djurhjälpen finns en av katthemmets föreståndare på plats, Monica Ljuslin, samt ordförande Annie Mohl. Vi dricker kaffe och äter kakor. En av de tama katterna kommer springande och vill också vara med på ett hörn. Ungefär 25 procent av de katter vi tar in är tama eller har någon gång under sitt liv varit tama. Resten av katterna har varit hemlösa till stora delar av sina liv och är därför väldigt skygga och rädda. Vårt katthem prioriterar den här typen av katter, men utan några tamkatter alls skulle det inte fungera. De tama katterna fungerar som hjälp för att socialisera de skygga katterna, berättar Monica medan en av katterna äter en bit kaka ur hennes hand. En av volontärerna kikar in i fikarummet innan hon går hem för dagen. Totalt har Djurhjälpen volontärer som hjälper till på katthemmet. Det finns så många fantastiska människor som jobbar här! Utan dem skulle det aldrig gå, men vi behöver alltid fler volontärer, säger Annie. VI GÅR RUNT i lokalen och hälsar på de tama katterna. De skygga håller sig på sin kant när vi närmar oss, eller så ligger de ute i en av rastgårdarna i friska luften och njuter av sommaren. Monica berättar att de här katterna förmodligen har varit med om riktigt hemska saker där människor behandlat dem illa. De förknippar människor med elakhet och vill absolut inte att man klappar dem, åtminstone inte till en början. Vi hjälper katterna att övervinna sin rädsla och oftast blir de mer och mer sociala och går till slut med på att bli klappade, säger Monica. Det är en helt fantastisk känsla när man kommer så långt, fyller Annie i. Hon har själv haft en katt som hon fick jobba med i ett och ett halvt år innan hon fick klappa honom. Annie berättar att en metod för att närma sig katterna är att börja klappa dem med en lång pensel. Hon tar fram en pensel och stryker den försiktigt över en av katterna som inte verkar helt bekväm med behandlingen. RULJANSEN AV Djurhjälpens katter är hyfsad men när vi är på besök råder intagningsstopp. De har inte plats för fler katter och måste dagligen säga nej till folk som ringer. Visst är det jobbigt att säga nej, men vi måste tänka positivt och tänka på de katter vi kan hjälpa istället för dem vi inte kan hjälpa, säger Monica. När någon vill adoptera en katt från Djurhjälpen är personalen mycket noga med att kontrollera att katten kommer till ett tryggt hem. Ibland finns speciella krav på hemmet, till exempel att katten ska ha möjlighet att gå ut eller att det ska finnas en kattkompis. Monica berättar även att Djurhjälpen alltid levererar katterna för att få en uppfattning om hemmen som katterna kommer till. Det har hänt att vi har fått vända i dörren vid några leveranser, berättar Annie. Ett annat problem som sätter käppar i hjulen för Djurhjälpen är returer. En lång pensel används för att vänja katterna vid att bli klappade. Tyvärr får vi en del returer, det vill säga folk som lämnar tillbaka katterna efter ett tag. Ibland kommer de tillbaka efter några veckor och ibland kan det gå uppåt ett år. Orsakerna till returerna varierar och visar ibland hur lite en katt är värd för vissa människor. Det kan handla om att någon exempelvis ska åka på semester och det blir då en orsak till att inte kunna ta hand om katten längre. Då ska man inte skaffa någon katt, säger Monica upprört. UNDER VÅREN har Djurhjälpen samlat in pengar till en renovering av katthemmet som kommer att sätta igång i höst. De behöver bland annat måla om, byta ut golven och bygga nya burar. Katterna sliter ju en hel del på lokalen så en renovering är verkligen välbehövlig. Vi behöver även anpassa burarna till de nya reglerna som kommer 2013, säger Annie. Innan vi lämnar katthemmet gör vi ett besök i en av katternas rastgårdar. Några katter springer omkring och tittar nyfiket på omgivningen - fåglar, humlor och annat spännande. En dag kommer de förhoppningsvis att få komma till ett eget tryggt hem. Under tiden de väntar, har de trots allt ett bra liv på katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm. π 15

16 Carl Schlyter är engagerad i djurskyddsfrågorna Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus presenterade delar ur rovdjurspropositionen. Populära seminarier på Almedalsveckan Årets Almedalsveckan slog rekord när det gäller antal evenemang och besökare. Bland de evenemangen stod Djurskyddet Sverige för två seminarier som trots konkurrensen var hyfsat välbesökta. På måndagen (29 juni) höll Djurskyddet seminariet Dom skjuter vargar tillsammans med Rovdjursföreningen. Drygt 30 åhörare hade kommit till lokalen för att lyssna till Robert Franzén som tidigare jobbat på Naturvårdsverket, Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus och Naturskyddsföreningens vice ordförande Lena Eriksson som fanns på plats för att diskutera rovdjursfrågan och framförallt den rovdjursproposition som regeringen lade fram i början av juni. Som seminarieledare kunde vi se Djurskyddets styrelseledamot TEXT OCH FOTO SARA FRICK KOLMYR Sven-Erik Alhem. Propositionen, som bland annat föreslår licensjakt på varg, kritiserades hårt av samtliga representanter. Ungdomsförbunden diskuterade rovdjurspolitik Under den sista delen av seminariet fick inbjudna representanter från de partipolitiska ungdomsförbunden ge sin syn på rovdjurspolitiken. Centerpartiets ungdomsförbund och Kristdemokratiska ungdomsförbundet försvarade propositionen medan Grön Ungdom, Ung Vänster och Moderata ungdomsförbundet var kritiska. Nicklas Wykman, Moderata ungdomsförbundets ordförande, kritiserades sitt eget moderpartis syn på rovdjurspolitiken: Jag är mycket kritisk till Moderaternas politik i rovdjursfrågan där man fullkomligt köper jägarnas intressen rakt av. Detta skapade en intressant diskussion bland ungdomsförbundens representanter och åhörarna. Carl Schlyter pratade ursprungsmärkning Djurskyddets andra seminarium, som hölls i samarbete med föreningen Djurvänliga Konsumenter och Malmö Museer, ägde rum på tisdagen (30 juni) och handlade om planerna inför det svenska ordförandeskapet och djurvänlig konsumtion i EU. Gunnela Ståhle, Djurskyddets vice ordförande, utmanade regeringen med vad som kan göras från djur- 16

17 Från vänster: David Högberg KD, Nooshi Dadgostar Ung Vänster, Johan Pettersson CUF, Christian Valtersson Grön Ungdom och Nicklas Wykman MUF. skyddssynpunkt under det svenska ordförandeskapet. Statssekreteraren Rolf Eriksson från Jordbruksdepartementet, chefsveterinären Leif Denneberg från Jordbruksverket och omvalda EU-parlamentarikern Carl Schlyter (MP) deltog i diskussionen kring bland annat vikten av att ursprungsmärka mat så att det blir en möjlighet att göra medvetna val. Diskussionen fokuserade på hur viktigt det är att politikerna driver den här frågan och ser till att skapa tydliga regelverk som ger bra djurskydd. EU-parlamentarikerna har framförallt ett stort ansvar att driva frågorna inom EU. Miljöpartiets Carl Schlyter har varit engagerad i djurskyddsfrågor länge och såg bland annat till att förbudet mot handel med sälprodukter drevs igenom. Carl berättade att ursprungsmärkning är en fråga som kommer att tas upp inom EU i höst och att det nu pågår en debatt om att utvidga märkningen till gris, lamm och fjäderfä. Just nu gäller märkningen endast nötkött och ägg. Så länge ursprungsmärkningen endast gäller dessa livsmedel rekommenderar Carl att köpa ekologiskt och han avslutar sitt anförande med en uppmaning: Ät mindre kött! Istället för att köpa 250 g billigt kött, köp 150 g ekologiskt kött! Utställning och ekologisk mat Seminariet innehöll även en utställning av Katarina Lingehag-Ekholm med bilder och information om bland annat djurtransporter, slakt och mulesing i Australien. Mulesing innebär att hud skärs bort utan bedövning runt analöppningen på merinofår för att förhindra parasitangrepp. Katarina uppmärksammades i början av 2008 för sitt arbete med just mulesing. Hon medverkade bland annat i Kalla Fakta och i samband med detta startade hon föreningen Djurvänliga Konsumenter. Efter en frågestund avslutades seminariet med mingel och ekologisk och närproducerad plockmat som Djurskyddet Gotland hade ordnat. Maten visade sig vara mycket populär då vartenda fat var barskrapat när åhörarna lämnade lokalen. Djurskyddet Sverige är nöjda med sitt deltagande i Almedalen och har redan börjar smida planer inför nästa år. Det finns så mycket man skulle kunna hitta på i Almedalen eftersom både politiker och andra intresseorganisationer finns närvarande. Samtidigt gäller det att sticka ut när konkurrensen om människors uppmärksamhet är så stor, säger generalsekreterare Åsa Hagelstedt. π 17

18 Stöd djurskyddet som konsument Du kan påverka hur djuren som ger dig din mat har det under sin livstid. Här är några tips. TEXT GUNNELA STÅHLE I en EU-studie 2005 är djurens välfärd viktigt för sju av tio svenska konsumenter. Över 90 procent anser att man som konsument kan påverka djurskyddet genom sina val. Ingenting tyder på att engagemanget är mindre nu än år Se bara på reaktionen när massmedia avslöjade missförhållandena i dansk svinproduktion i slutet av maj i år. Vill man inte att djur ska användas för att ge livsmedel, kan man självfallet välja bort kött, ägg och mejeriprodukter. Liksom jag kan välja bort ull från merino får från Australien eller dun plockade från levande fåglar. Djuren som ger oss vår mat Men kan man som konsument göra medvetna val för att förbättra förhållandena för kor, grisar och höns? Ofta är det inte lätt att i livsmedelsbutiken veta eller få information om hur djuren som ger oss våra livsmedel har mått under sin levnad hur trångt är det i stallarna, sitter hönorna i bur eller hur långt har djuren transporterats? Djurskyddet Sverige har tagit fram en broschyr som kan ge vägledning Så mår djuren som ger oss vår mat. I den har vi försökt att ge fakta om djurskyddslagstiftning och förhållanden i olika länder. Vi har förutom Sverige främst tittat på de länder som exporterar mest till Sverige. Det förutsätter i och för sig att det finns en ursprungsmärkning som säger var djuret är fött, uppväxt och slaktat eller var kon finns. Idag finns bara obligatorisk ursprungsmärkning för nötkött och ägg. Därför är det viktigt att vi alla ställer krav på livsmedelsindustri och handel för SÅ MÅR DJUREN SOM GER OSS VÅR MAT En guide för den medvetne konsumenten Sprid Djurskyddets konsumentguide bland dina vänner och bekanta! att få veta ursprung på kött, kyckling eller mejeriprodukter. Väljer du livsmedel märkta med KRAV, Demeter, EU-ekologiskt eller Svenskt Sigill får du dock säker uppgift om ursprung. Viktigt att ställa krav Det lönar sig att sätta tryck på handel och industri för att förbättra djuromsorgen. Efter massmediedebatten om danska grisar, ställer nu ICA, Willys och Hemköp krav på att danska suggor inte får stå i trånga bås under hela sin livstid. Det är viktigt att vi som konsumenter, kunder och samhällsmedborgare gör vår röst hörd. Använd broschyren för att ta kontakt med dina närmaste livsmedelsbutiker och ställ frågor och krav. Dela ut broschyren till dina vänner och bekanta. Har du ett slakteri eller mejeri i ditt område så kan de också vara värda ett besök. Den offentliga upphandlingen är också viktig. Kommuner och landsting kan ställa omfattande djurskyddskrav vid upphandlingen, men gör det sällan. Radions Ekots enkät i våras visade att sju av tio kommuner inte ställde några som helst krav på grisarnas uppfödningsmiljö eller hantering i sin upphandling. Ett positivt undantag är Laholms kommun som bestämt att svenska djurskyddskrav ska gälla. Kontakta kommunens upphandlare eller kommunalpolitiker. Tillsammans kan vi skapa en kraftfull opinion för att förbättra förhållandena för djur en som ger oss våra livsmedel. π 1 Beställ broschyren Vill du ha ett eller fler exemplar av broschyren? Kontakta Djurskyddets kansli för beställning. Telefon: E-post: info@djurskyddet.se 18