OLIKA VILLKOR OLIKA HÄLSA. Modersmålsbaserad hälsokommunikation

Transkript

1 OLIKA VILLKOR OLIKA HÄLSA Modersmålsbaserad hälsokommunikation Achraf Daryani Katarina Löthberg December 2011

2 2

3 3 FÖRORD Har de hälsokommunikativa verksamheterna, som genomförs i Malmö sedan 2001, och sedan 2009 i flera kommuner i Skåne, i Östergötland sedan 2006 och i Stockholm sedan 2010 haft någon effekt på målgruppernas hälsa? Forskningsprojektet IMHAd Impact of Multicultural Health Advisors är den första studie som tagit sig an uppgiften att försöka finna svar på denna fråga. IMHAd har genom en longitudinell kohortstudie haft en ambition att låta irakier, själva beskriva sin hälsa, sina kunskaper om vad som påverkar hälsan, förtroende och nyttjande av hälso- och sjukvården samt sin ekonomi och sitt sociala nätverk. Genom de två mätningarna 2008 respektive 2010 har IMHAd undersökt förändringar kring dessa aspekter och om förändringarna har samband med hälsokommunikatörernas arbete. IMHAd har också genomfört en kvalitativ studie i två delar om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en med fokus på våld i nära relationer och en om irakiska ungdomars syn på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I en tredje studie har IMHAd undersökt hälsokommunikatörernas arbete i syfte att bidra med underlag för metodutveckling och kvalitetssäkring. I studien har ingått att kartlägga de olika hälsokommunikativa verksamheterna under perioden med avseende på utbildning, organisering och arbetsmetoder. Denna del presenteras i en bilaga. De olika studierna presenteras i separata rapporter under den gemensamma rubriken Olika villkor olika hälsa. I metodstudien har vi observerat det hälsokommunikativa arbetet, samlat uppgifter om hälsokommunikatörernas utbildning med hjälp av en enkät, samtalat med personer som varit och är verksamma inom hälsokommunikationen och personer som varit föremål för verksamheterna. Uppgifterna har vi analyserat med hjälp av hälso- och sjukvårdsforskaren Avis Donabedians modell för kvalitetsarbete. De centrala begreppen är struktur, process och resultat. Genom dem kan vi synliggöra förbättringsområden i det hälsokommunikativa arbetet, vilket syftar till att påverka invandrares hälsa, som överlag är sämre än svenskföddas. Kartläggningen bygger på dokument från de olika hälsokommunikativa verksamheterna, Internationella hälsokommunikatörer (IHK), Hälsokommunikatörer (HK) och Samhälls- och Hälsokommunikatörer, (SHK) och presenteras i en bilaga till denna metodstudie. Till alla som bistått oss med underlag till denna studie vill vi framföra vår uppskattning och ett varmt tack. Malmö i december 2011 Professor Björn Fryklund Professor Ragnar Westerling Professor Per-Olof Östergren MIM Folkhälso- och Vårdvetenskap, Socialmedicin och global hälsa Malmö högskola Socialmedicin Lunds universitet Uppsala universitet Projektledare Katarina Löthberg MIM, Malmö högskola

4 4 FÖRORD INNEHÅLL INLEDNING 5 SAMMANFATTNING 6 Hälsokommunikatörer 6 Rekommendationer 7 BAKGRUND 8 Ojämlik hälsa 8 Hälsokommunikation på invandrarnas modersmål 8 Finansiering av utvecklingsarbetet 9 Metodutvecklingsprojektet inom IMHAD 10 Kartläggning av hälsokommunikationsverksamheterna 10 Generella iakttagelser 10 En metod för att beskriva/mäta kvalitet 12 Ett försök att mäta kvalitet 14 Observationer 14 Rekommendationer baserade på observationerna 18 Enkät 19 Tankar inför framtiden 21 Rekommendationer baserade på IMHAD: s studier 24 Bilaga 23 Hälsokommunikativa verksamheter

5 5 MODERSMÅLSBASERAD HÄLSOKOMMUNIKATION Hälsokommunikatörsverksamheten bland nyanlända invandrare Iakttagelser och reflektioner kring hälsokommunikativt arbete Achraf Daryani och Katarina Löthberg INLEDNING Kärt barn har många namn. Hälsokommunikatörerna måste vara ett sådant kärt barn, eftersom de har omnämnts på många olika sätt sedan de första Internationella hälsokommunikatörerna började sitt arbete i Malmö Fokus låg på att de kom från många olika länder och talade många olika språk. Språkkompetensen, erfarenheten från egen migrationsprocess och en bakgrund i hemlandets hälso- och sjukvård var deras främsta tillgångar. De första Internationella hälsoinformatörer (IHF) var vid verksamhetens början arbetslösa och verksamheten startade som ett arbetsmarknadsprojekt. Så småningom ville man fokusera på verksamhetens kommunikativa aspekter. Att bara informera skulle nog inte ge avsedd effekt, bättre hälsa bland nyanlända och därmed mindre sjukfrånvaro inom sfi-undervisningen. Det gällde att få med målgrupperna, invandrare inom introduktionsverksamheterna, i en dialog kring hälsa, vad som påverkar hälsan, hur det svenska hälso- och sjukvårdssystemet fungerar och på hur man använder det. Nytt fokus medförde nytt namn Internationella hälsokommunikatörer (IHK). Verksamheten spreds till andra delar av landet och en önskan om ett kortare namn ledde till att man benämnde de som arbetade med hälsokommunikation för rätt och slätt Hälsokommunikatörer (HK). Förändringar i migrationspolitiken ledde till etableringsreformen arbetsförmedlingen fick ansvar för att ta emot och skapa planer för flyktingarnas etablering i Sverige. Ett inslag i etableringsreformen var att införa samhällsorientering som ett obligatoriskt inslag i introduktionen av de nya samhällsmedborgarna. Då förslaget bearbetats och innehållet i samhällsorienteringen fastställts så var ett av de åtta teman som skulle ingå hälsa. Parallellt med processen fram till att etableringsreformen sattes i sjön, så arbetade Länsstyrelsen i Skåne med att etablera Samhälls- och hälsokommunikatörer (SHK). Processen sammanföll med en omorganisation i Region Skåne, vilken innebar att Sydvästra sjukvårdsdistriktet, i vilket Malmö ingick, lades ner och därmed försvann den organisatoriska tillhörigheten för Internationella hälsokommunikatörer. En tanke i den organisatoriska förändringen var också att inte bara nyanlända flyktingar i Malmö skulle få del av hälsokommunikation utan även de som bosatte sig i andra kommuner i Skåne. I forskningsprojektet IMHAd Impact of Multicultural Health Advidors studerar vi effekterna av det hälsokommunikativa arbetet oavsett vad de som utför det kallas. Därför har vi valt att benämna alla, som arbetar med hälsokommunikation riktad till nyanlända eller andra invandrar på i huvudsak de stora invandrarspråken, för hälsokommunikatörer och använder förkortningen HK för att beteckna dem.

6 6 SAMMANFATTNING Inom ramen för forskningsprojektet IMHAd har vi kartlagt det hälsokommunikativa arbete som genomförs av hälsokommunikatörer (HK), som talar de olika invandrargruppernas språk. Kartläggningen har bestått av att vi studerat dokument som beskriver verksamheterna, följt med och observerat dem i deras arbete, samtalat med dem och samlat in uppgifter om deras bakgrund och utbildning. Vi har också tagit del av det arbete som genomförts i den kvantitativa enkät studien och i de kvalitativa intervjustudierna och resultatet av dessa. Hälsokommunikatörer Från 2001 till och med 2009 utvecklades hälsokommunikatörsverksamheten successivt i Malmö stad i ett samarbete mellan staden och Sydvästra sjukvårdsdistriktet i Region Skåne ersattes hälsokommunikatörsverksamheten av samhälls- och hälsokommunikatörer (SHK) i Skåne. Deras arbetsområde kom därmed att bedrivas i nio av Skånes 33 kommuner i ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Kommunförbundet i Skåne. Efter mönster från Malmö etablerades hälsokommunikatörsverksamhet i Östergötland 2006, i ett antal kommuner. I Stockholm inrättades hälsokommunikatörsverksamhet från Blekinge läns landsting etablerade hälsokommunikatörsverksamhet i mars 2006 verksamheten varade till oktober Under perioden fanns hälsokommunikatörer i Borlänge, Dalarna. I Göteborg fanns under åren fanns en hälsokommunikativ verksamhet, Sesamhuset, som hade fokus på sexuell och reproduktiv hälsa. De hälsokommunikativa verksamheter vi studerat syftar till att invandrare, så snart som möjligt efter ankomst till Sverige, ska få information och kunskaper om hälso- och sjukvårdssystemet, egenvård och om hälsofrämjande livsstil. Verksamheten ska i möjligaste mån bedrivas på de olika invandrargruppernas modersmål. Utbildning och organisering för hälsokommunikatörsverksamheten har sett olika ut under de gångna 10 åren. Möjligheterna att utveckla en stabil verksamhet och implementera den i de strukturer som ansvarar för folkhälsa och hälso- och sjukvård har diskuterats utifrån de erfarenheter som gjorts i de olika verksamheterna sedan start. Hur framtiden kommer att gestalta sig är ännu höljt i dunkel, eftersom de flesta av nuvarande verksamheter inte har en ordinarie budgetpost i någon organisation. Med anledning av att hälsokommunikatörsverksamheten i Blekinge, Dalarna och Göteborg (Seasam huset) lagts ned på grund av att finansiering för en fortsättning inte kunnat ordnas, så är inte minst den organisatoriska frågan viktig. Det har varit svårt att få tag på konkreta utbildningsplaner för de olika hälsokommunikatörsverksamheterna runt om i landet. Enligt tidigare utförda utvärderingarna och information från verksamhetsansvariga framkommer att en grundläggande utbildning i hälso- och folkhälsofrågor erbjudits de som anställts för uppgiften, oberoende av blivande hälsokommunikatörernas tidigare utbildning och erfarenheter. HK bedriver uppsökande verksamhet huvudsakligen i samarbete med SFI-skolor/vuxenutbildning, hälso- och sjukvården samt intresseorganisationer. HK planerar och genomför hälsoinformation på sina respektive modersmål men även på s.k. lätt svenska.

7 7 HK:s arbete syftar till att förmedla kunskaper om hälsa, om att förebygga ohälsa, om egenvård, hälsofrämjande livsstil och om hur hälso- och sjukvårdssystemet i Sverige fungerar och kan användas. Innehållet är organiserat i teman och presenteras muntligt på gruppernas modersmål samtidigt som informationen presenteras med hjälp av power point, som innehåller ett rikt bildmaterial och text ibland på svenska och ibland på respektive modersmål. En del av materialet finns också på papper med text på ett antal stora invandrarspråk. Kartläggningen visar att projekten skapat uppskattad verksamhet i form av tematiska informationsträffar för utlandsfödda. Professionella hälsokommunikatörer inom så väl hälso- och sjukvårdens verksamheter som kommunala torde kunna påverka utlandsföddas möjligheter att integreras i det svenska samhället. Sammanfattningsvis säger utvärderingarna av hälsokommunikatörsfunktionen och samarbetsparternas syn på verksamheten att HK gör en god insats och behövs i de verksamheter där de finns idag. Rekommendationer Vår kartläggning föranleder följande rekommendationer; Rätten till adekvat information utifrån deltagarnas livssituation och behov ska säkras. Verksamhetens syfte och mål bör vara väl förankrat i alla led i den kommunala förvaltningen, landstinget, arbetsförmedlingen, skolornas ledning samt hos lärare. För att uppnå bästa möjliga resultat i den hälsokommunikativa verksamheten, bör HK och de organisationer som de samarbetar med, diskutera och komma fram till hur verksamheten kan organiseras. Kontinuerliga träffar och återträffar med målgruppen och uppföljning av aktiviteterna är väsentliga för att uppnå de eftersträvade effekterna att främja hälsan och förebygga ohälsa och sjukdom. Samarbetsorganisationerna bör vara flexibla ifråga om möjlighet att sätta samman grupper. Man bör sträva efter att sätta samman grupperna med avseende på utbildningsbakgrund, antal år i Sverige, ålder, och vid vissa aktiviteter uppdelning av grupperna utifrån deltagarnas kön. De samarbetsorganisationer som tar emot HK bör förbereda sina deltagare inför mötet med HK för att skapa förförståelse och motivation hos målgruppen. HK bör avgöra vilka teman som är angelägna utifrån samtal med gruppen. Möjlighet att varva teoretiska moment med praktiska övningar kan förstärka budskapet. Verksamheten innehåller stora mängder av information varför det är viktigt att ha en hög grad av dialog och diskussion under sammankomsterna för att säkerställa att informationen är begriplig och blir förstådd. Aktiviteterna bör genomföras som en del av till exempel SFI- undervisningen eller annan etableringsverksamhet för dem som omfattas av denna lagstiftning. Kontinuerlig kompetensutveckling för HK och samarbete mellan de hälsokommunikativa verksamheterna i landet bör genomföras för att stimulera utvecklingen.

8 8 BAKGRUND Ojämlik hälsa Sverige har under de senaste decennierna förändrats från ett relativt homogent samhälle till ett samhälle med många språk, kulturer och religioner. Idag är en miljon av Sveriges befolkning född utanför Sverige. Därtill finns det ca personer som är födda i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar. Detta innebär att sammanlagt ca 20 % av befolkningen har sina rötter utanför Sverige. Rikstäckande representativa studier visar att personer som invandrat till Sverige generellt har sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen. 1, 2 En god och jämlik hälsa är ett viktigt mål i svensk hälsopolitik. För att förbättra hälsoläget bland utrikes födda grupper, på initiativ av Folkhälsoinstitutet, Migrationsverket samt ett flertal regionala organ har olika insatser och pilotprojekt dragits igång med medel från EU samt regionala och lokala finansiärer. Sådana insatser finns runt om i landet. Inrättandet av hälsokommunikatörer i Malmö år 2001 är en av insatserna. Hälsokommunikation på invandrarnas modersmål Den hälsokommunikativa verksamhet, som riktar sig till nyanlända invandrare och som ges på deras modersmål, har haft många namn. De som arbetade i den verksamhet som tog sin början i Malmö i augusti 2001 benämndes Internationella hälsoinformatörer, IHI. För att framhålla vikten av kommunikation för att påverka målgruppernas hälsa och livsstil så ändrades benämningen till Internationella hälsokommunikatörer, IHK. Så småningom kallas de rätt och slätt Hälsokommunikatörer, HK. Efter 2009 kallas de, som har till uppgift att genomföra både hälsokommunikation och den samhällsorientering, som kommunerna ska erbjuda alla flyktingar, i Skåne län, för Samhälls- och hälsokommunikatörer, SHK. I den följande framställningen har vi använt förkortningen HK för hälsokommunikatörer. Den HK-verksamhet som startade i Malmö fick sin första efterföljare i Blekinge i mars I oktober 2007 lades verksamheten ned pga. brist på finansiering. Verksamheten har i viss mån ersatts av ett projekt som handlar om att öka tillgänglighet, för alla medborgare, rörande hälsofrämjande arbete genom att etablera ett virtuellt hälsotorg. I Östergötland etablerades HK 2006 och är sedan 2009 att betrakta som en ordinarie verksamhet. I Stockholms län startade en motsvarande verksamhet Hälsofrämjande arbete bland asylsökande och nyanlända invandrare pågår i en rad andra städer. I Västerås arbetar sedan 1998 Folkhälsobyrån med att sälja sina tjänster till de organisationer som haft behov av dem. Bl. a till mödravården och till handikappförbund. I Uppsala kommun etablerades 2002 Hälsospåret vars föregångare Hälsoprojektet startade år CHI- Centrum för hälsa och integration i Växjö arbetade under perioden 2007 till 2011 med att öka andelen hälsosamtal bland nyanlända invandrare och uppföljning av samtalen. Verksamheter med samma syfte finns vid Vårdcentralen Cosmos i Uppsala och Vårdcentralen Flyktinghälsan i Malmö. I Göteborg startade 2001 Sesamhuset ett kunskapshus för sex och samlevnad. Syftet var att sprida kunskap om hiv/aids, könssjukdomar, samt kring sex- och 1 Albin B, Hjelm K, Ekberg j & Elmståhl s, 2005: Mortality among 723,98 foreign- and native-born Swedes Eur j public Health. Oct; 15(5): Gadd M, Sundquist, J och Wändell, P, 2003: Morbidity incardiovascular diseases in immigrants in Sweden. Journal of Internal Medicine 245:

9 9 samlevnadsfrågor bland invandrare i Göteborg. Verksamheten är idag nedlagd. Ludvika kommun etablerade SHK-verksamhet 2009 men kunde inte, på grund av bristande finansiering, fortsätta efter Sörmlands läns landsting arbetar sedan 2010 tillsammans med Sörmlandslinjen, en organisation för samverkan mellan offentliga och ideella organisationer, för att etablera hälsokommunikatörsverksamhet. HK i Malmö stad Göteborg Sesamhuset HK i Östergötland HK i Blekinge län landsting HK i Borlänge och Dalarna SHK Skåne län HK i Stockholm projekt projekt projekt, därefter ordinarie budgetpost (18 månader) projekt 2009 projekt projekt, därefter ordinarie budgetpost Figur: Hälsokommunikatörsverksamheter i Sverige Finansiering av utvecklingsarbetet De olika HK-verksamheterna har utvecklats inom ramen för projektverksamhet i samarbete mellan landstingskommunala och kommunala organisationer med ansvar för hälso- och sjukvård och integration. Verksamheterna har finansierats gemensamt med medel från dessa och till ca 50 % med medel Europeiska flyktingfonden eller Europeiska socialfonden. Endast hälsokommunikationsverksamheten i Östergötland är numera finansierad med ordinarie verksamhetsmedel. Detta innebär att HK varit föremål för uppsägning och åter- eller nyanställning vart annat eller vart tredje år. Detsamma gäller projektledarna, som har ansvar för den operativa verksamheten med funktioner som att upprätta en strategisk projektplan, ge löpande information om projektet, organisera kontakterna med avnämarna, budgetfrågor, personalfrågor och metodutveckling.

10 10 Metodutvecklingsprojektet inom IMHAd Ett av de tre delprojekten inom forskningsprojektet IMHAd handlar om metodutveckling för den hälsokommunikativa verksamheten. Syftet med metodutvecklingsarbetet är att lägga grunden för ett nationellt sammanhållet och kvalitetssäkrat hälsokommunikatörskoncept. 3 4 Kartläggning av hälsokommunikationsverksamheterna För att i enlighet med projektansökan genomföra en utvecklingsprocess av konceptet Internationella hälsokommunikatörer har de olika hälsokommunikativa verksamheterna kartlagts. Det föregående avsnittets beskrivning av hur de olika hälsokommunikativa verksamheterna utvecklats under perioden baseras på projektbeskrivningar, projektrapporter, utvärderingsrapporter och samtal med personer som arbetat i verksamheterna. Kartläggningen har fokuserat på att beskriva verksamhetsidé, rekrytering, utbildning, organisering och arbetsmetoder utifrån respektive verksamhet. Se bilaga 1 Beskrivningarna utgör en bakgrund till de iakttagelser och reflektioner som baserar sig på observationer av hälsokommunikativa aktiviteter och en kort enkät till dem som för närvarande arbetar som HK. Avslutningsvis kommer vi att diskutera möjliga utvecklingsområden. Enligt den i Malmö formulerade projektbeskrivningen och senare andra projektbeskrivningar skapar HK en brygga eller en länk mellan utlandsfödda och svensk hälso- och sjukvård. Hälsokommunikatörerna ska informera och kommunicera med främst nyanlända invandrare på deras modersmål för att främja hälsa och förebygga ohälsa, i syfte att påverka livsstil och livskvalitet. Till en början var HK utbildade hälso- och sjukvårdsarbetare av utomnordisk härkomst. En HK är inte en tolk och inte en kulturkompetent översättare. HK är inte heller enbart en informatör. HK ger information till grupper eller enskilda individer vid bl. a vårdcentraler, olika introduktionsverksamheter och sfi-skolor. De fungerar som länkar mellan personer med invandrarbakgrund och ordinarie personal inom företrädesvis utbildning, hälsa, vård och omsorg. Verksamheten syftar till att öka jämlikheten i hälsa genom informationsinsatser, och förebyggande folkhälsoarbete. Generella iakttagelser Målsättningen är att HK ska komma från samma geografiska områden, som de personer de ska informera och kommunicera med. Därmed har de i hög grad gemensamma referensramar rörande religiösa och kulturella föreställningarna om och erfarenheterna av hälsa, ohälsa och sjukdom respektive hälso- och sjukvård och behandling och bemötande. HK var i sina hemländer bl a läkare, sjuksköterskor/undersköterskor (med inriktning på omvårdnad), dietister, barnmorskor, laboratorieassistenter och socialarbetare. Med HK:s vidgade roll har även personer med andra kompetenser anställts för att utföra hälsokommunikativt arbete pdf 4

11 11 Informationen ges efter behov på arabiska, bosniska, serbiska, kroatiska, albanska, somaliska, kurdiska, dari, pashto, persiska och lätt svenska. Verksamheten har gett upphov till flera uppsatser på grundläggande akademisk nivå, rapporter från utvecklingsprocesserna samt uppföljnings- och utvärderingsrapporter. Det genomgående intrycket är att HK fyller en viktig funktion i samhället. HK-verksamheten är ett innovativt försök att främja hälsa inom utsatta grupper samt främja arbetsmarknadsintegration. Ett hälsokommunikativt arbete bedöms kunna påverka hälsosituationen hos grupper med hög grad av ohälsa, vilket också påverkar den nationella folkhälsan. Det finns ingen evidensbaserad undersökning av de utbildningar som olika HK genomgått och ingen samlad bild av vad en HK behöver kunna och veta för att nå ut till sina målgrupper och uppnå uppställda mål. Inte heller finns det någon undersökning av hur olika sätt att organisera verksamheten påverkat resultaten.

12 12 En metod för att beskriva/mäta kvalitet Avis Donabedians modell Alla hälso- och sjukvårdsverksamheter, oavsett om de bedrivs av stat, landsting, kommun eller i enskild regi, är sedan 1997 skyldiga att arbeta med kvalitetssäkring. Behovet att säkra kvaliteten har ökat och många metoder, instrument och arbetsformer har prövats. 5 Ett hjälpmedel som lanserades på 90- talet är kvalitetsindikatorer och kvalitetsmått. Begreppen indikator och kvalitetsmått används idag synonymt. Indikatorn beskriver det område man vill undersöka. Kvalitetsmåttet är den mätbara tolkningen/utvärderingen av indikatorn. 6 Enligt hälso- och sjukvårdsforskaren Avis Donabedians modell är struktur, process och resultat de centrala dimensionerna i kvalitetsarbetet. Med hjälp av dem kan man beskriva och analysera kvalitet i vården. 7, 8 Dessa dimensioner kan användas för att mäta, och i ett senare skede, förbättra kvaliteten inom verksamheten. 9 STRUKTUR PROCESS RESULTAT Förenklat kan sägas att strukturen visar på de resurser som står till förfogande för arbetet, processen beskriver vad som görs, hur, av vem och när och resultatet är utfallet av struktur och process. Det finns ett klart samband mellan struktur, process och resultat. Varje komponent är ömsesidigt beroende av nästa, som länkar i en kedja. En indikator för struktur mäter vad som behövs i verksamheten. Processindikatorer mäter de handlingar som utförs. Indikatorer för resultat visar vilket resultat verksamheten uppnår och är självklart viktiga för att bedöma resultatet av det samlade arbete inom verksamheten. Vilka kvalitetsindikatorer som ska användas för att följa kvaliteten inom verksamheten måste bedömas inom det område som avses. 10 Innehållet i begreppen struktur, process och resultat kan översättas till mått, d.v.s. något som går att mäta och utvärdera. Strukturmått (ledningsnivå/planeringsnivå) Strukturmåtten motsvarar, enligt Donabedian, själva organisationen och dess tillgängliga resurser såsom materiella resurser i form av pengar, lokaler, utrustning och undervisningsmaterial, mänskliga resurser (antal personal och kvalifikationer hos dessa personer) samt organisatoriska resurser (vårdpersonalens organisering, ersättningssystem). 5 Personalen i fokus vid kvalitetssäkring inom vård och omsorg. Rapport från Arbets- och miljömedicin -2002:3 6 P U N K Primärvårdens Utveckling Nationell Kvalitet. Metoder och verktyg i kvalitetsarbetet. 7 Donabedian A. (1983). Quality assessment and monitoring. Retrospect and Prospect. Evaluation and the Health Professions, 6(3): Donabedian A. (1988). Quality assessment and assurance: Unity of purpose, diversity of means. Inquiry, 25(1): Vilken information behöver patienter och medborgare för att välja vårdgivare och behandling? Patienters och medborgares behov av kvalitetssäkrad och lättillgänglig information. Ulrika Winblad och Caroline Andersson Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Willman & Idvall, 2007

13 13 Processmåtten (verksamhetsnivå) Processmåtten speglar vad som faktiskt görs i verksamheten i praktiken (vad, när, hur) och i vilken omfattning det finns och arbetas enligt utarbetade rutiner; utbildning, utbildningsplaner, uppföljning av insatser etc. Exempelvis borde man i planeringen av en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insats göra en riskbedömning för uppkomst av livsstilsrelaterade sjukdomar och ge stöd till lärande hos riskgrupperna. Det finns mycket som talar för att processmåtten har fördelar framför resultatmåtten i flera avseenden. Förutsättning för att använda processmåtten är att de grundas på evidensbaserad kunskap. Evidensbaserad vård innebär att göra rätt sak på rätt sätt därför är processmått bra indikatorer på evidensbaserad vård. De ger information om sådant som är direkt påverkbart av vårdgivarna själva. Resultatmått (brukarnivå) Resultatmåtten mäter effekten av insatsen på enskilda patienter/klienter/individer. Exempel på konkreta utfallsmått kan vara ändring i hälsostatus och patientnöjdhet med vårdinsatsen. Nedanstående frågor kan ställas: Har vi nått ut till alla i målgruppen? Hur har processen påverkat målgruppernas upplevelser (ex. självskattad hälsa)? Hur har processen påverkat målgruppernas hälsotillstånd (ex. övervikt, psykiskt välbefinnande)? Hur har processen påverkat målgruppernas levnadsvanor (fysisk aktivitet, rökning, kosthållning)? Hur har processen påverkat målgruppernas vårdkontakt (optimal vårdkonsumtion)? Att mäta utfallet av vårdens insatser är förenat med stora hinder. Strukturmåtten kan i regel mätas vid ett visst tillfälle medan resultatet av vårdens insatser kan infalla flera år efter själva insatsen. För att få kunskap om insatsen utfall måste målgrupperna följas upp i longitudinella studier vilket i sig är komplicerat. Utifrån information om de olika kvalitetsindikatorerna kan man göra en bedömning av vårdkvaliteten. Donabedian anser att det måste finnas ett kausalt samband mellan indikatorerna för att slutsatser ska kunna dras om vårdens kvalitet, han menar att strukturmåttet ökar sannolikheten för en god process och att en god process i sin tur påverkar utfallsmåttet i en positiv riktning Ibid. s. 7

14 14 Ett försök att mäta kvalitet i hälsokommunikationsverksamheten IMHAD: s mål IMHAd: s tredje studie avser att bidra till kvalitetssäkring och metodutveckling av det hälsokommunikativa arbetet. Därför har vi försökt att mäta kvaliteten. En utgångspunkt är målen för HK-verksamheten; genom informationsinsatser förebygga ohälsa inom utvalda språkgrupper utveckla nya metoder för förebyggande folkhälsoarbete främja målgruppernas fysiska, psykiska och sociala välbefinnande genom att förmedla kunskaper i egenvård och stödja förmågan att tillämpa dem förmedla kunskaper om sjukvårdssystemet i Sverige och om hur man söker vård på rätt nivå informera om hur man använder olika delar av hälso- och sjukvården, ex. sjukvårdsupplysningen, egenvårdsinstruktioner, MVC, BVC, distriktsköterskemottagningar, vårdcentraler påverka attityder till och tillämpning av hälsofrämjande livsstilsfaktorer Underlag för kartläggning av hälsokommunikatörernas arbete För att kartlägga och beskriva HK:s arbete har vi granskat dokument rörande verksamheten, observerat det hälsokommunikativa arbetet, samlat in HK: s synpunkter på utbildningen för arbetet med en kort enkät samt utsagor och erfarenheter av verksamheten från personer som varit i kontakt med HK. OBSERVATIONER Som ett led i IMHAd: s metodutvecklingsarbete följde vi HK och samhälls- och hälsokommunikatörer (SHK) i deras verksamheter för att göra systematiska observationer. Observationer av HK inom Stockholms läns landsting gjorde vi i Spånga och Vällingby. Tillsammans med HK i Östergötland besökte vi Linköping och Kisa. I Skåne fick vi följa med SHK till Lund och Kävlinge. Struktur organisatoriska förutsättningar och yttre resurser Antalet hälsokommunikatörer varierade under vår observationsperiod mellan 20 och 25 personer och i respektive län är de få. En optimal användning av de personella resurserna försvåras av att de olika språkgrupperna är olika stora, spridda på många orter och involverade i aktiviteter hos olika huvudmän.

15 15 En svårighet är att ha HK med rätt språkkompetens i förhållande till målgrupperna, som varierar i antal beroende på var invandrarna kommer ifrån. Verksamhetsledaren, som företräder arbetsgivaren, ansvarar för ekonomi, anställningar och övergripande planering. Inom gruppen finns en samordnare med ansvar för den dagliga verksamheten. I de olika länen har HK en centralt placerad arbetsplats från vilken de planerar och organiserar sitt arbete i de olika kommunerna. Här framställer de också sitt informationsmaterial. Här träffas de för att utbyta erfarenheter från det dagliga arbetet, reflekterar och diskuterar hur arbetet kan utvecklas. HK uttrycker önskemål om att träffas över länsgränserna. Ett par verksamheter har haft erfarenhetsutbyte. Osäkra projektanställningar på två- till treårs perioder oroar HK. Ständiga diskussioner om vilken kompetens en HK bör ha, avsaknad av tydlig "professionsutbildning, otydlig roll och oklar identitet, både inom gruppen och mellan individer, är aspekter som HK ger uttryck för. Reflektion Antalet HK förefaller vara underdimensionerat i relation till ambitionerna. HK ägnar därför mycket tid åt att resa till målgrupperna. Trots det uttryckta behovet av gemensam kompetensutveckling och ledarna beslutat att genomföra sådan, deltog HK från två av tre län i en sådan aktivitet. Process aktiviteter och metoder De organisationer, som HK arbetar tillsammans med, saknas en gemensam syn på syftet med hälsokommunikationsverksamheten, hur grupper bör och kan organiseras och hur verksamheterna själva kan nyttiggöra sig HK:s arbete i sina egna aktiviteter. Så vitt HK känner till så har det inte förekommit diskussioner mellan ledningen för HK och samarbetsorganisationerna kring dessa frågor. Under våra observationer såg vi aktiviteter med endast ett fåtal deltagare och grupper med upp till 30 personer. Det fanns grupper där koncentrationen var stor och engagemanget visade sig i många frågor till kommunikatören och erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. De större grupperna präglades av bristande koncentration. Deltagarna gick ut och in i rummet, talade i mobiltelefon och med varandra om sådant som inte rörde temat under presentationen. Om det tema som behandlades var en direkt beställning från den organisation som bjudit in HK, och inte ett resultat av att gruppen uttalat ett behov av just denna information eller fann temat angeläget och intressant, så märktes det i deltagarnas kroppsspråk och kommentarer och stämningen i rummet. De HK vi mött är väl insatta i de teman de arbetar med. Materialet är relevant och HK:s kommunicerar detta till deltagarna. HK inbjuder till reflexioner, de lyssnar aktivt på deltagarnas kommentarer, svarar på frågor och ger deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra. Klimatet i rummet är gott. Att delta i en aktivitet på sitt eget modersmål uppskattas av målgruppen. Några av hälsokommunikatörerna nämnde att de skulle vilja ha större möjlighet att välja teman utifrån målgruppernas behov och som har förankrats hos målgruppen. HK berättade att de ibland lägger upp en plan för flera sammankomster med målgruppen tillsammans med ansvarig i samarbetsorganisationen, den vi kallar beställaren. En sådan serie av interventionstillfällen inleds med att HK diskuterar med gruppen vilka teman som ska

16 16 behandlas. Hur mycket tid som ska anslås till respektive tema avgörs också i dialog mellan HK och deltagarna. Detta sätt att organisera interventionen ger deltagarna möjlighet att återkomma till frågor som behandlats tidigare men som man vill ha fördjupning kring. HK berättade att det förekommer enstaka möten med en grupp kring ett tema som beställaren funnit angeläget. HK har utvecklat ett omfattande material till olika teman. Ett problem kan vara att välja lämpliga delar av ett material utifrån det specifika kommunikationstillfället. Materialet är ibland enbart på svenska och ibland enbart på målgruppens modersmål. HK använder ofta både svenska och sitt modersmål under en session. Vi såg bl. a hur en av samhälls- och hälsokommunikatörerna projicerade bilderna med svensk text på en white-board och under presentationens gång skrev nyckelbegreppen på modersmålet. Reflektion Då vi observerat verksamheten har vi funnit att en förutsättning för att en intervention ska nå avsedd effekt är att det finns en förankring av interventionens syfte och en samsyn hos de organisationer som ska samverka i interventionen beställare (kommun, landsting och arbetsförmedlingen, etc.) och HK-verksamheten. Överenskommelser om och medvetenhet om verksamhetens syfte, mål och målgrupper är en förutsättning för att skapa effektivitet i det kommunikativa arbetet. Kunskaper om hur och att gruppers storlek och sammansättning kan påverka effekterna är viktiga att iaktta då grupperna organiseras. Hur väl ett interventionstillfälle fungerar kan ha många olika orsaker gruppens storlek, deltagarnas tidigare erfarenheter och kunskaper inom aktuellt tema, ålder, livssituation etc. Med tanke på hur heterogen hela gruppen nyanlända flyktingar och invandrare är så kan det vara svårt att organisera optimala grupper, vilket är en utmaning för både HK och beställarna. Gruppernas sammansättning kan också medföra att innehållet i HK:s presentationer inte känns angeläget för alla deltagarna. Ambitionen att få med allt kan inkräkta på förståelse, begriplighet och fördjupning. Om ett tema avspeglar beställarens behov, så är det viktigt att detta förankrats hos deltagarna så att de är införstådda i aktivitetens relevans. Om syftet med HK verksamheten inte tydliggörs för målgruppen kan effekten vara att målgruppen inte uppfattar den information och det budskap HK förmedlar. Det har till och med inträffat att deltagarna som precis lämnat en session med HK inte vetat att det var just HK de träffat och inte heller förstått vad de just varit med om, enligt referat från en av medarbetarna i IMHAd. Möjligheterna att lägga upp en serie med olika teman som bearbetas under ett antal kommunikationstillfällen tillsammans med en och samma grupp förefaller vara olika i de olika länen. Det krävs också att projektorganisationen är flexibel. I vissa språkgrupper har HK haft ett stort antal deltagare. Det är då angeläget att de organisationer som ansvarar för gruppens dagliga verksamhet är flexibla och för att klara av uppdelning av gruppen i flera mindre grupper. För denna typ av intervention bedöms grupper om personer vara optimala Möjligheten att påverka gruppernas storlek begränsas av antal HK och organiseringen av deltagarnas ordinarie 12 I ett lärande perspektiv är en gruppstorlek på högst 12 personer att föredra. Riktlinje för antal deltagare i studiecirkel. Dokumentet antaget av Folkbildningsförbundets styrelse den 9 december Riktlinje för antal deltagare i studiecirkel. Dokumentet antaget av Folkbildningsförbundets styrelse den 9 december 2008

17 17 verksamhet, men också antal nyanlända invandrare per språkgrupp i enskilda kommuner eller kommundelar. Här krävs stor organisatorisk medvetenhet och skicklighet för att nyttja resurserna på ett optimalt sätt. Frågan är vem som ska resa kommunikatörerna eller deltagarna? Organisering av verksamheten kan också påverka motivation hos målgruppen. Eftersom sfi och andra introduktionsverksamheter är vanliga arenor för HK: s arbete, så kan dessa verksamheters personal ha stort inflytande på effekterna av HK: s arbete. Om exempelvis sfi-lärarna tar upp innehållet i HK temana på svenska, så förstärker de innehållet och ger deltagarna möjlighet att tillämpa och förstå innehållet också på svenska, vilket kan underlätta kommunikationen med exempelvis hälso- och sjukvården eller med andra samhällsorgan, eller möjligheten att ta del av och förstå information i tryck eller på nätet. Medarbetarna i samarbetsorganisationerna kan också förstärka effekterna av HK: s arbete genom att motivera målgrupperna att delta i aktiviteterna. HK: s verksamhet är huvudsakligen muntlig. Hur informationen bör utformas och vad den bör innehålla för att stödja målgruppen är en viktig aspekt som bör uppmärksammas. Utifrån perspektivet att olika grupper har olika behov och olika preferenser kring ett tema så måste det utformas på många olika sätt för att möta olika gruppers behov och önskemål. En central slutsats är att less is more, dvs. för mycket information kan leda till att målgruppen inte använder sig av den tillgängliga informationen. Informationen ska hålla hög relevans och delvis begränsas till sin omfattning. För att gruppen ska kunna vara aktiva i mötet med HK är det angeläget att informationen görs överskådlig och lättläst. Med hjälp av exempelvis tydliga rubriker, konsekvent sidlayout. En särskild utmaning är att göra informationen tillgänglig för många olika grupper med olika modersmål. Om informationen inte huvudsakligen ska vara muntlig så kan en rad olika tekniker underlätta informationsspridningen. Det rör sig exempelvis om att tillhandhålla text både på modersmål och på lätt svenska, filmer, uppläsningsfunktioner och telefontjänst för de personer som inte kan använda sig av Internet. Information på olika webbplatser bör vara lättnavigerad för att underlätta för personer med begränsade datakunskap att snabbt hitta till relevant information. Texten layout bör bidra till en bra läsbarhet och även finnas på egna modersmål och lättläst svenska. Om HK: s informationsaktiviteter kompletteras med tryckt information bör man beakta målgruppernas läsförmåga och förekomsten av eventuella läs- och skrivsvårigheter.

18 18 Rekommendationer baserade på observationerna För att uppnå kvalitet och avsedda effekter med HK-verksamheten bör verksamhetens syfte och mål vara förankrat i alla organisationer som samarbetar i genomförandet av HK-verksamheterna kommunala verksamheter, landstingens verksamheter, arbetsförmedlingar, utbildningsanordnare, bör målgrupperna organiseras utifrån ett antal parametrar som HK och samarbetsorganisationerna är överens om bör samarbetsorganisationer, som svarar för målgruppernas ordinarie aktiviteter, medverka i att skapa motivation hos grupperna för att förstärka innehållet i hälsokommunikationen bör HK- verksamheten läggas upp som utbildningsprogram med ett antal träffar bör aktiviteterna präglas av dialog/kommunikation snarare än informationsspridning bör HK utifrån samtal med grupperna avgöra vilka teman som är angelägna bör aktiviteterna genomföras i ett sammanhang som är meningsfullt och förenklar organiseringen, till exempel i samband med sfi-undervisningen bör teoretiska moment varvas med praktiska övningar bör HK: s anställningsförhållanden tryggas, kompetenser tydliggöras och uppdrag marknadsföras, bör kontinuerlig och gemensam kompetensutveckling genomföras för HK i landet, bör en nationell utbildning för det hälsokommunikativa arbetet etableras, för att stärka rollen och yrkesidentiteten.

19 19 ENKÄT I september 2011 sändes ett frågeformulär elektroniskt till HK. Vi ville samla in deras erfarenheter av och syn på verksamheten från utbildning till praktiska arbete. Enkäten skickades till de 22 personer som vid tillfället arbetade som HK. Enkäten omfattade bakgrundsfrågor, utbildningens styrkor och svagheter, HK:s kompetens för sina uppdrag och deras tankar om framtida HK verksamheter. Enkäten besvarades av 9 personer (40 %). Bakgrundsdata Tillsammans representerar HK många olika kompetenser genom olika utbildnings-, yrkes- och livserfarenheter. De är sjuksköterskor, biomedicinare, lärare, undersköterskor och biologer. De talar arabiska, bosniska, serbokroatiska, somaliska och persiska. Se tabell 1. Tabell1. Hälsokommunikatörernas bakgrundsdata Hälsokommunikatörer Kvinna Man Antal 6 3 Åldrar år Ursprungsland Språk som talas i gruppen Utbildning Bosnien Eritrea Irak Iran Somalia Arabiska Bosniska Persiska Serbokroatiska Somaliska Biolog Biomedicinsk analytiker Lärare Sjuksköterska Undersköterska Bosnien och Hercegovina Etiopien Irak Arabiska Bosniska Somaliska Agronom Sjuksköterska Bosatt i Sverige antal år 5 23 år år Antal år som HK i Sverige 9 månader 4 år 1,5 4 år Arbete i Sverige inom Läkemedel branschen Sjukvård Skola Arbetsförmedlingen Sjukvård Skola Äldreomsorg

20 20 Hälsokommunikatörernas synpunkter på utbildningen Sju av nio hälsokommunikatörer anser att utbildningen i stort sett byggde på deras tidigare kunskaper. Två av respondenterna anger att de inte har deltagit i någon utbildning avsedd för hälsokommunikatörerna. På frågan om kursen gett nödvändiga teoretiska kunskaper svarade fyra svarade ja, i hög grad, tre respondenter, svarade ja och två svarade inte. Tre ansåg att kursen i hög grad gett nödvändiga praktiska kunskaper medan tre svarade att den gjort det och en svarade nej. Två lämnade inget svar. Sex HK ansåg att kursen bidragit till att utveckla ett professionellt förhållningssätt, medan en inte tyckte det. Två svarade inte. Fyra svarade att kursen hjälpt dem att utveckla ett kritiskt tänkande, en tyckte inte det och en svarade nej, inte alls. Tre respondenter svarade inte. Respondenterna uppgav att de ha fått information om HK-projektet via internet, av en vän inom HK-projektet, av en vän inom komvux, platsjournalen på Arbetsförmedlingen och annons i tidningen. På frågan om delaktighet i utformning och genomförande av framtida utbildningar till HK svarade fyra respondenter att de ville ha medinflytande och vara delaktig i utformningen av framtida utbildningar. Sammanfattning De flesta hälsokommunikatörer anser att de efter avslutad utbildning fick teoretiska och praktiska kunskaper för att arbeta med som hälsokommunikatörer. De flesta var nöjda och mycket nöjda med utbildningen. Utbildningen motsvarade i stort sett deras förväntningar. De kritiska synpunkterna som framfördes inriktades på att det inte alltid var en bra planering exempelvis vad avser val av ämnen En person skrev jag vill ha en gemensam utbildning för alla hälsokommunikatörer i riket. Att få svarade på enkäten kan bero på att den presenterades sent under IMHAd: s projektperiod och att svarstiden därmed var kort. Dessutom sammanföll enkäten med omorganisering och nyanställningar i den ena verksamheten.

21 21 TANKAR INFÖR FRAMTIDEN För att bedöma kvaliteten i de hälsokommunikativa verksamheterna använde vi Avis Donabedian tre dimensioner: struktur, process och utfall. Modellen är en bra utgångspunkt för kategorisering och redovisning av hälsokommunikatörernas arbete, eftersom den speglar insatsen kvalitet utifrån många olika perspektiv. STRUKTUR organisatoriska förutsättningar och yttre resurser Strukturmåttet motsvarar själva organisationen för det hälsokommunikativa arbetet och tillgängliga resurser - materiella och mänskliga. Organisering för hälsokommunikatörsverksamheten har sett olika ut under de gångna 10 åren. Möjligheterna att utveckla en stabil verksamhet och implementera den i de strukturer som ansvarar för folkhälsa och hälso- och sjukvård har diskuterats utifrån de erfarenheter som gjorts i de olika verksamheterna sedan start. Hur framtiden kommer att gestalta sig är ännu höljt i dunkel, eftersom endast en av nuvarande verksamheter (år 2011) inte har en ordinarie budgetpost i någon organisation. Då hälsokommunikatörsverksamheten i Blekinge och Dalarna och Göteborg (Seasam huset) lagts ned på grund av bristande finansiering, så är den organisatoriska frågan inte minst viktig. Utbildning för hälsokommunikatörerna har också sett olika ut i olika verksamheter. Generellt sett har det varit svårt att få tag på konkreta utbildningsplaner för de olika hälsokommunikatörsverksamheterna runt om i landet. Enligt tidigare utförda utvärderingarna och information från verksamhetsansvariga framkommer att en grundläggande utbildning i hälso- och folkhälsofrågor erbjudits de som anställts för uppgiften, oberoende av blivande hälsokommunikatörernas tidigare utbildning och erfarenheter. Utbildningen har innehållit ämnen såsom folkhälsokunskap, hälsa och integration, livsstils- och hälsa samt egenvård. Etablering av en nationell utbildning och utveckling av en tydlig yrkesroll eller profession efterfrågas. En professionell identitet börjar formas under utbildningen och är en del av utvecklingen i yrket. Det finns många olika definitioner av begreppet profession. Profession är inom samhällsvetenskaperna en beteckning på en yrkesgrupp med vissa gemensamma drag. Bland dessa drag finns avgränsning mot andra yrkesgrupper, förfogande över särskild kunskap, arbetsuppgifter som innehåller unika eller varierande moment, självständighet i yrkesutövningen och en särskild yrkeskodex. 14 Antalet verksamma HK i landet är litet, personer. Antalet står inte i rimlig proportion till de behov som finns. För att värna mångfald och kvalitet bör man utbilda och rekrytera flera hälsokommunikatörer En diskussion om hur aktiviteterna ska organiseras rent geografiskt behövs för bästa resursanvändning. Ska SHK/HK resa till de orter där målgrupperna finns eller kan kommuner med få nyanlända per språkgrupp samarbeta så att målgrupperna reser till aktiviteten? Dessa frågor måste lösas på ett organisatoriskt övergripande plan, eftersom lösningarna påverkar övriga aktiviteter som målgrupperna deltar i. 14 Wikipedia

22 22 PROCESS innehåll och metoder Processmåttet berör hur hälsokommunikativa verksamheter bedrivs i praktiken. Exempelvis, gruppsammansättningen, val av tema och samarbetsorganisationernas inflytande. Processen utmärks av de arbetsmetoder som används och av vad som händer i mötet mellan målgrupperna och HK. Att forma den perfekta gruppen är ofta lättare sagt än gjort. Erfarna ledare har talat om skapandet av den optimala gruppen som en viktig faktor för att nå målen. Ett vanligt fel är att vi skapar för stora grupper. Många huvuden behöver nödvändigtvis inte betyda att budskapet når många. För att säkerställa kommunikation och dialog, som riktar sig till stora heterogena målgrupper så måste de organiseras. Å andra sidan kan för små grupper hämma och försvåra dynamiska och konstruktiva diskussioner. På samma sätt kan det vara svårt att hitta balansen i sammansättningen av en grupp. En grupp med olika värdegrunder och där medlemmarna skiljer sig starkt ifrån varandra påverkar möjligheterna att nå målen. Det finns många teorier om vad som är den optimala gruppstorleken. En vanlig tanke är att försöka få till en grupp på ca 6-12 personer för att få den bästa kombinationen av effektivitet, produktivitet och kreativitet. 15 Är gruppen större, så bör man fundera över hur aktiviteten kan organiseras och genomföras trots gruppens storlek. Vid sammansättningen av grupper bör man ta hänsyn till faktorer som deltagarnas ålder, utbildningsbakgrund, antal år i Sverige och vid vissa aktiviteter uppdelning utifrån kön. Iakttagelser och samtal med HK tyder på att det är viktigt att val av teman bestäms genom en dialog mellan HK och målgrupperna om deras behov, och i samarbete med samarbetsorganisationerna. I organiseringen av teman kan HK: s egna erfarenheter av migrations- och integrationsprocessen vara en resurs. Val av teman och organisering av grupper är beroende av varandra. Detta betyder att resurser måste anslås för att organisera arbetet och att den som har den uppgiften har en god förankring hos alla de organisationer som HK samarbetar med. Ett grundligt organisations- och förankringsarbete kan effektivisera HK verksamheten. Den hälsokommunikation vi observerat är mycket teoretisk och illustreras av en del praktiska exempel. Det som saknas är mer konkretion och praktiska övningar. Att varva teoretiska moment med praktiska övningar främjar både inlärning och reflektion. De teoretiska momenten ger kunskap och förståelse medan de praktiska övningarna ger färdighet och förmåga. För att utveckla och stärka en yrkesidentitet krävs utbildning. HK bör ligga i frontlinjen när det gäller ny kunskap om folkhälsa, livsstil och levnadsvillkor som påverkar hälsan samt metoder för att påverka för aktiva livsval empowerment. Eftersom kunskap är färskvara krävs kontinuerlig påfyllning i form av fortbildning. Målet för kompetensutvecklingen är att HK ska få kunskaper, färdigheter och kvalifikationer för nuvarande och framtida arbetsuppgifter. Ansvariga för hälsokommunikativa verksamheter bör prioritera HK: s utbildning och fortbildning. Det som är viktigt att tänka på är att: Prioritera fortbildning och utbildning på egen arbetsplats, ge möjligheter till fortbildning och vidare utbildning, speciellt vid förändringar i organisation eller arbetsuppgifter, göra introduktionsplaner och kartlägga behovet av utbildning när nya personer för HK-uppdraget anställs. Det är viktigt att inte se fortbildning i ett för snävt ämnesperspektiv, utveckling av kunskaper inom specifika teman, utan också som personlig utveckling, kunskap om samarbete, gruppdynamik och kommunikativa strategier och metoder. Kunskapen om HK-verksamheten kan spridas mer effektivt. Om HK-verksamheten är välkänd både som företeelse och som en metod som kan påverka människors integration så kan den 15 Riktlinje för Antal deltagare i studiecirkel Dokumentet antaget av Folkbildningsförbundets styrelse den 9 december 2008

23 23 utvecklas på fler håll i landet. Den kan användas mer målinriktat av olika organisationer som idag inte känner till vilket värde HK kan ha för den egna organisationen. Det räcker inte med att bara tillhandhålla en god information om informationens utbud och kvalitet. Det gäller att marknadsföra S(HK) med en bredd av metoder för att hälso- och sjukvården, ansvariga för introduktionsverksamheter, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassa men även allmänheten ska få kännedom om denna nya yrkesgrupp. Resultat av den hälsokommunikativa verksamheten Att mäta utfallet av en insats är förenat med problem och hinder. Organisation och yttre förutsättningar liksom innehåll och metoder i en verksamhet kan i regel mätas vid ett visst tillfälle medan resultatet av en insats kan infalla flera år efter själva insatsen. För att få kunskap om insatsen utfall måste målgrupperna följas upp i longitudinella studier vilket i sig är komplicerat. IMHAD: s kvantitativa studie av effekter av hälsokommunikatörernas arbete på målgruppen har genomförts som en longitudinell kohortstudie. Baslinjestudien har följts upp med i stort sett samma frågor till de respondenter som deltagit i den första undersökningen två år senare. Några frågor som gav lite information togs bort och några om Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter lades till. Resultatet av baslinjestudien och uppföljningsundersökningen gav två ögonblicksbilder av respondenternas hälsa. Hälsoutvecklingen undersöktes genom att jämföra svaren för att analysera förändringarna. Resultaten visar att förändringar i hälsomått är mycket små och i de flesta fall inte signifikanta. Av svaren framgår inte heller att respondenterna påverkats av HK: s aktiviteter, eftersom ett fåtal uppgett att de träffat HK. 16 Resultatet stärker vårt intryck av att HK: roll är otydlig eller att HK-verksamheten inte nått fram till respondenterna under deras två första år i Sverige. Den kvantitativa studiens resultat en beskrivning av respondenternas hälsa eller snarare ohälsa och att respondenterna inte känner till hälsokommunikatörerna tyder på att hälsokommunikatörerna finns men inte syns och därmed har små möjligheter att påpverka. Också av de kvantitativa studierna rörande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter framgår att respondenterna inte känner till och inte heller fått information av HK. 17, 18 Möjliga orsaker till detta har vi beskrivit i denna studie. Att verksamheten behövs verifieras av utsagor från målgrupperna i de kvalitativa studierna och av målgruppens hälsosituation, ådagalagda otillfredsställda vårdbehov och låga förtroende för hälso- och sjukvården, som framträder i den kvantitativa studien. Utifrån resultaten av IMHAd: s fyra studier föreslår vi att de hälsokommunikativa verksamheterna ges möjligheter att marknadsföra och profilera sin verksamhet för att nå för verksamheten uppställda mål. 16 Susanne Sundell Lecerof, Martin Stafström (2011) En osynlig intervention? 17 Cecilia Fernbrant, Elizabeth Cantor-Graae (2011) Att navigera mellan kontroll och självbestämmande 18 Eva Flodström (2011) Unga irakiers syn på relationer, sexuell och reproduktiv hälsa