Vanliga missuppfattningar kring barns bästa och relationsvåld

Transkript

2 Vanliga missuppfattningar kring barns bästa och relationsvåld Det skall inte råda skillnad mellan kvinnor och män, mammor eller pappor. Inför lag och förvaltning skall vi behandlas lika. 1 kap. Statsskickets grunder 1 1 All offentlig makt i Sverige utgår från folket. "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. 2 Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person." Med det sagt vill Mans- & Familjejour lyfta vanliga missuppfattningar kring bilden av barn och föräldraskap. Materialet är exklusivt framtaget till parter som har beslutsfattande befogenhet och Mans- & Familjejour vill samtidigt inbjuda till fortsatt dialog. Mans- & Familjejour expertis i ämnet omfattar inte bara att lyfta "problembild" utan arbetar även med teoretiska som praktiska lösningar som går att tillämpa i den dagliga verksamheten som omfattar barn och föräldraskap. Från interna utbildningar avseende "barns behov och rätt", "barnsrätt och lag" till kurser som "föräldrautbildningar", eller operativ närvaro som "föräldrastöd" till direkt "medling" och "konflikthantering" mellan parter vid kris. Syftet med denna skrivelse är inte att "komma med lösningar" utan uppmärksamma och bemöta visa vanliga missuppfattningar avseende barn och föräldraskap. Mer om Mans- & Familjejour kan man läsa på hemsidan 1 Svensk författningssamling 1974:152 2

3 Barnets bästa Ordet "barns bästa" är kanske det vanligaste förekommande ordet som används vid olika kontakt med barn och föräldrar. De förekommer i skrivelser och dokument och väger extra tungt vid en umgänges, boende och vårdnadsutredning. Socialtjänstlagen (2001:453) 2 skriver följande: 1 kap. Socialtjänstens mål "1 Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. 2 När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år." Så vad avgör vad som i grunden skall utgöra "barnets bästa"? I "Dokumentation av barnets bästa inom socialtjänsten" (Socialstyrelsen 2012) 3 kan man läsa följande: "Vad som är barnets bästa är inte en gång för alla givet. Begreppet är relativt och betyder olika saker för olika människor beroende på hur barnets behov uppfattas av dem. Begreppets innebörd förändras över tid i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället förändras. Rent konkret innebär det att definitionen "barn bästa" bygger på vilken kunskapsnivå och utgångsläge personal har vid sin bedömning av barns behov och rätt. Kunskap är nyckeln till ett framgångsrikt förvaltande och i samråd med Mans- & Familjejour kan ni tillhandahålla de verktyg som behövs för att på ett effektivt sätt bemöta moderna krav på kvalité, objektivitet och effektivitet avseende hantering av barn och föräldrar vid en livskris. Konflikter och risken för barn att utveckla psykisk ohälsa Först måste vi klargöra vad som verkligen är barns bästa då båda föräldrarna är likvärdiga. Att beskylla varandra för bristande omsorgsförmåga är inte samma sak som att det verkligen innebär en riskfaktor. Vardagslivet är fullt av incitament och händelser som var och en kan förstoras att framstå som brott, att misstro varandras föräldraförmåga är snarare ett tecken på bristande empati efter en separation än förmåga att se barnets faktiska behov. Folkhälsoinstitutet (FHI 2009) gjorde en kartläggning avseende boendemiljö och barns psykiska hälsa och kom fram till att barn som har tillgång till båda sina föräldrar mår bäst

4 En frånvarande föräldern medförde att risken för psykisk ohälsa ökade med det dubbla. Var båda föräldrarna frånvarande så löpte barnet fyra ggr. större risk för ogynnsam utveckling, att jämföras med om barnet hade tillgång till båda sin föräldrar lika mycket. - Barns boende har således en primär inverkan på den psykiska ohälsa. Kan barn må bra trots en konflikt mellan föräldrarna? Att föräldrar råkar i luven på varandra efter en separation är en ganska normal företeelse och i de flesta fall inte heller skadligt för barnen. Sammanhållningen mellan parterna är splittrad och de band man en gång upprätthållit är brustet och det finns inte längre krav på att hålla varandra om ryggen. Här uppstår nya incitament då den ena parten flyttar ut, eller skaffar en ny partner etc. Ogillandet finner vi stöd för i olika studier och är en naturlig del av läkeprocessen som påskyndar för parterna att kunna gå vidare med sitt liv. Då det inte finns barn sker de flesta separationer ganska smärtfritt och med tid så växer de flesta parterna ifrån varandra. Men finns det barn så är banden permanent knutna och med det avgörande för barnets psykiska utveckling (Se ovan illustration). Ofta blir den föräldern som väljer att flytta föremål för boendeförälderns välvilja för att överhuvudtaget få träffa barnet. Finns det samtidigt emotionella slitningar mellan parterna så är det allt för vanligt att barnet istället blir föremål för konflikten (som subjekt). Allt den frånlevande föräldern gör ihop med barnet analyseras och om möjligt kritiseras. Mår barnet på det även bra med den frånlevande föräldern så är risken för konflikten överhängande om boendeföräldern uppvisat svartsjuka och-/ eller kontrollbehov. Empiriska studier visar att en frånvarande förälder oftast inte är frånvarande pga. av bristande föräldraförmåga, utan av oviljan att bemöta återkommande konflikt med den andra föräldern. 4 Folkhälsoinstitutet gjorde en undersökning avseende just stöd till föräldrar i konflikt och kom fram till att föräldrar som fick hjälp med det praktiska, snarare än att bearbeta själva "separationen", fick barn som mådde bättre. (Trots en pågående konflikt). Således kan man 4 4

5 anta att barn egentligen inte lever med överhängande risk för psykisk ohälsa, så länge som behovet av båda sina föräldrar säkerställs. "Vid en litteratursökning identifierades fyra kontrollerade försök där familjer som skiljt sig hade fått tillgång till förebyggande insatser. Samliga fyra försök visade att barnens psykiska hälsa blev bättre då familjen hade fått tillgång till insatsen... Programmen är inriktade på att främja barnens och föräldrarnas förmåga att klara påfrestningar snarare än på bearbetning av de upplevelser skilsmässan medfört." (FHI 2009) 5 Regeringsuppdraget till socialstyrelsen om "separationsteam" (Regeringen aug. 2012) 6 ligger således helt rätt i tiden om den utgår från vetenskapligt grundade principer om "barns bästa". Hela denna skrivelse kommer tydligt visa att det är när barn får vara med båda sina föräldrar, speciellt efter en separation. Effekten av en frånvarande förälder: Enligt kanadensisk undersökning från framgick det tydligt att en frånvarande förälder har en direkt negativ effekt på barnets uppväxt och statistiken talar sitt tydliga språk: - 71 % av alla ungdomar som hoppar av gymnasiet har växt upp utan sin pappa - 80 % av sexualbrottslingar med subjektivt riktad aggressivitet, har växt upp utan sin pappa - 63 % av ungdomarna som begår självmord kommer från faderlösa hem - 85 % av ungdomsbrottslingarna som avtjänar fängelsestraff kommer från faderlösa hem Barn som växer upp utan en pappa löper ökad risk enligt följande: - 4,6 ggr. större risk att begå självmord - 6,6 ggr. större risk att bli tonårsmamma - 24,3 ggr. större risk att rymma hemifrån - 15,3 ggr. större risk att utveckla beteendestörningar - 6,3 ggr. större risk att blir föremål för LVU - 10,8 ggr. större risk att begå våldtäkt - 6,6 ggr. större risk att hoppa av skolan - 15,3 ggr. större risk att hamna i ungdomsfängelse, och med det kriminell utveckling Redan 2003 skrev DN följande om barn till ensamstående föräldrar: "Den högre risken för ohälsa hos barn till ensamstående går inte att förklara enbart med skillnader i inkomst och utbildning hos föräldrarna. Den slutsatsen drar forskarna bakom en svensk studie som publiceras i dagens nummer av Lancet. Risken att barnet senare i livet ska drabbas av alkoholrelaterade sjukdomar visade sig vara dubbelt så stor med en förälder. Likaså risken för självmord och självmordsförsök. Risken att drabbas av psykiska sjukdomar och skador som kräver sjukhusvård var också dubblerad jämfört med barn från tvåföräldershem."

6 Socialrapport 2006 Även Socialstyrelsen genomförde en kartläggning (Socialrapport 2006) 9 på barns sjukhusbesök deras boendeform. Där framgick flera hittills missvisande bilder om barn boendeförhållanden och riskfaktorer. Barnet boende endast hos en förälder löpte ökad risk enligt följande: - 2,5 ggr. större risk för Yttre våld hos en ensamstående. - 2,8 ggr större risk för att få alkoholrelaterad diagnos hos en ensamstående. - 6 ggr större risken för att få drogrelaterad diagnos hos en ensamstående. FHI: Större risk för ohälsa bland barn till ensamstående "I Sverige finns omkring barn i åldern 0-17 år som lever med en ensamstående förälder (SCB 2008)... Sammantaget ger genomgången stöd för uppfattningen att barn till ensamstående löper en ökad risk för ohälsa." 10 Vi ser återkommande Svenska rapporter som lyfter barn och ungas problem i skolan, problem med anpassning i samhället, våld och kriminalitet etc. Socialtjänsten över hela landet kan vittna om att de allra flesta barn som omhändertas eller får extra stödinsatser kommer från barn boende hos just en ensamstående förälder, eller är placerade utanför hemmet. Fakta talar således sitt tydliga språk - Barn boende hos en ensamstående förälder innebär ökad risk till fysisk och psykisk ohälsa. Barns och föräldrars utsatthet för våld Den återkommande bilden av barn som far illa där ofta "pappan skall vara den aggressiva parten" får sig en törn i Socialstyrelsen rapport 2006 då det framkommer tydligt att barn med en ensamstående förälder (oftast mamman) löper < 3 ggr. större risk för yttre våld. Så även var "yttre våld" bland de minst av riskfaktorerna. (se bl.a. "flickor" ovan). Således har "våldet" blåsts upp för att ge ett sken av att vara ett större samhällsproblem än vad verkligheten är. Ordets innebörd pekar snarare på att definitionen har blivit ett verktyg att ta till i konflikten och ett mantra för att vinna socialtjänstens beskydd i konflikten, snarare än att verka för att faktiskt Stävja konflikten

7 Enligt BRÅ kunde man läsa följande: De små barnen misshandlas oftast av kvinnor som av åldern att döma sannolikt var deras vårdnadshavare... Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen. 11 Att våld förekommer mellan parter är ingen nyhet men försök har gjorts att tysta ner det våld så som det faktiskt ser ut, så även underminerat våldet mot den manliga parten. Män som offer syns inte i statistiken, men synliggörs i andra studier. Följer man debatten om den manliga utsattheten för psykisk och fysisk våld så upptäcker man ganska snabbt att den bemöts oftast med förlöjligande. "Mannen får skylla sig själv", eller "mannen kan försvara sig" etc. När män försöker polisanmäla, eller uppmärksamma problematiken för sig, eller för barnet så bemöts de med förakt, eller nedtystande. Män som utsatt grupp i statistiken stämmer således inte med verkligheten. Som tur är så kan vi genom andra studier få en glimt av hur verkligheten ser ut för vissa utsatta män: Som referens använder vi SCB Enkätundersökning (1997) - Underlag till "Slagen Dam" 12. På frågan till endast kvinnor "Har blivit utsatt för våld någon i livet efter 15 år", svarade 47,4% JA (3878 svarande) Att jämföras med Aftonbladet (2003) 13 som gjorde en liknande webbenkätsundersökning även till män: På frågan; "Har du någon gång fått stryk av din kvinnliga partner?", svarade 72,7% JA (2021 svarande) Har du någon gång blivit slagen av din partner? Kvinnor 47,7% Män 72,8% - Således angav ca 50% mer män att de också utsattes för våld i en nära relation. Något år senare (2005) gjordes en internationell studie med 30 länder som samverkade i frågor om våld i nära relation. Peter Gill, (Umeå universitet) var delaktig från Sverige. Resultatet publicerades i DN 2005 men av någon underlig anledning så togs det bort från deras server. Unik internationell studie: Dubbelt så många Svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen "Vem slog först?" Kvinnor 67% Män 33% Ovan studier kompletteras vad som hittills tystats ner och man ser ett tydligt mönster: - Både kvinnor och män kan vara förövare och offer. 11 BRÅ Rapport 2008:

8 "Våld i nära relation" omfattar sällan den biologiska pappan Pappor har en förmåga att skuldbeläggas kollektivt i media eller vid kontakt med rättssystemet och det dras allt för ofta in i debatten om "våld i nära relation". Denna kollektiva bild finns det ingen stöd för i varken statistik eller andra studier om man styckar upp statistiken i mindre bitar. Först en allmän överblick kring "kvinnors utsatthet för våld" enligt BRÅ: Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Drygt en fjärdedel (25 %) av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående det visar svaren i Nationella trygghetsundersökningen. Enligt undersökningen är dock den vanligaste typen av våld mot kvinnor inte det våld som sker i nära relation, utan det som utövas av en bekant person som inte är närstående. Drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor är män. (BRÅ "Misshandel mot kvinnor" 15 Av ca anmälan (BRÅ 2010) omfattades endast 25% av "Nära relation", varav 85% var män. Av dessa som var kvar (ca 5800). Att varje angivare i regel gör en till anmälan inom 6 månader medför att man kan utgå från att det rör sig om ca 2900 män per år. Då vet vi inte heller hur många som är "pappor". Om vi ser till kvinnofridskränkning så kan vi däremot finna en procentandel som var "pappor" I BRÅ 2000:11, avseende kvinnofridskränkning, på s.33, man kan läsa följande: "I 38 procent av domarna hade paren gemensamma barn." 16 Om det generella våldet mot kvinnor hade varit snarlikt "38%" så blir "5800" anmälan istället ca 2200 anmälan, eller 1100 pappor. Att jämföras med ca pappor! Den kollektiva bilden av "pappan som förövare" måste således omvärderas för barn behöver båda sina föräldrar och pappor rentvås från att automatiskt misstänkas för att vara våldsam. - Vi hade sett utslag i tidigare statistik om så varit fallet! Den förälder som har dysfunktionella hinder måste få stöd och hjälp. För barn behöver båda sina föräldrar så långt det är praktiskt möjligt. Det är en vinst för hela vårt samhälle. Mans- & Familjejour kansli@mansfamiljejour.se