Diskriminering, etnisk bakgrund, diskrimineringsantagande, kontroll av resedokument, etnisk profilering

Transkript

1 Diskriminering, etnisk bakgrund, diskrimineringsantagande, kontroll av resedokument, etnisk profilering DISKRIMINERINGSNÄMNDEN Diarienummer: 2012/639 Givet: Minoritetsombudsmannen bad diskrimineringsnämnden att utreda huruvida Tallink Silja Oy överträtt förbudet mot diskriminering i lagen om likabehandling när fartygets besättning i samband med en kryssning kontrollerade iranskfödda finska medborgares A:s och B:s resedokument och att vid behov vid vite förbjuda Tallink Silja Oy att fortsätta eller upprepa det diskriminerande förfarandet. Minoritetsombudsmannen hade ansett att förfarandet hade utgjort direkt diskriminering och eventuellt till en del trakassering. Diskrimineringsnämnden ansåg att den utredning som sökanden hade framställt hade gett upphov till ett diskrimineringsantagande och således skulle svaranden bevisa att svaranden inte förfarit på ett sätt som överträder diskrimineringsförbudet. Diskrimineringsnämnden ansåg inte att kontrollen av resedokument som riktades till alla passagerare utgjorde diskriminering, men ansåg att beslagtagandet av A:s och B:s pass utgjort direkt diskriminering på grund av deras etniska bakgrund. Diskrimineringsnämnden förbjöd Tallink Silja Oy att fortsätta förfara mot A och B eller någon annan person på ett sätt som överträder diskrimineringsförbudet i 6 i lagen om likabehandling. Med beaktande av omständigheterna ansåg diskrimineringsnämnden att beslagtagandet av passen inte utgjorde ett så allvarligt förfarande att det skulle kunna betraktas som trakassering. Med beaktande av händelserna och de övriga omständigheterna i anslutning till ärendet ansåg diskrimineringsnämnden det inte ändamålsenligt att förelägga vite. Sökandens krav: Minoritetsombudsmannen har bett diskrimineringsnämnden att utreda huruvida Tallink Silja Oy har överträtt det i 6 i lagen om likabehandling (21/2004) nämnda förbudet mot diskriminering vid tillhandahållande av tjänster till A och B på grund av deras etniska bakgrund och vid behov vid vite förbjuda Tallink Silja Oy att fortsätta eller upprepa sitt diskriminerande förfarande. Minoritetsombudsmannen anser att förfarandet utgör direkt diskriminering och delvis eventuellt trakasserier. Sökandens motiveringar: Granskning av resedokument A och B som båda är finska medborgare, men ursprungligen kommer från Iran, hade avsikt att resa med Tallink Silja Oy:s fartyg M/S Victoria I från Mariehamn till Tallinn A hade på förhand kontaktat bolaget och fått bekräftelse på att hans dotter som bor i Stockholm (som även hon är finsk medborgare och av iranskt ursprung) kan stiga ombord på fartyget i Stockholm och checka in på hela familjens

2 vägnar. A fick anvisningar om att hans dotter skulle möta A och hans fru med biljetterna när fartyget angjorde Mariehamn. A:s dotter gjorde så som avtalats. A och hans fru B hade stigit ombord på fartyget i Mariehamn kl Fartygets vaktchef hade bett om att få se deras pass och stängt porten bakom dem. Vaktchefen hade inte bett någon annan passagerare att uppvisa pass. Vaktchefen hade inte ens tittat på biljetterna. Det första vaktchefen sade var i morgon får ni prata med polisen. Vaktchefen hade beslagtagit passen, men inte förklarat varför han behöll passen och varför det var nödvändigt att tala med polisen. A och B greps av panik då de fick höra att de nästa dag skulle vara tvungna att prata med den estniska polisen. De hade trott att de skulle vara tvungna att hållas fängslade under resan. De hade försökt tala om för vaktchefen att de hellre ville prata med polisen på Åland. Enligt vaktchefen var det inte möjligt eftersom fartyget redan var på väg från hamnen. Bokningen hade kontrollerats i fartygets reception och gällande den var allt i sin ordning, men det hjälpte inte. A hade krävt att få tala med fartygets kapten. Till slut hade han fått tala med fartygets kapten, men kaptenen hade varit ovänlig och i telefonen sagt att han eller hon inte visste något om ärendet och att det var dags att gå och lägga sig. Vi reder ut saken i morgon hade kaptenen sagt och avbrutit samtalet. Slutligen hade vaktchefen gått sin väg och A och hans familj hade ombetts att gå till sin hytt och vänta tills morgonen. Resan var förstörd för deras del eftersom de förskräckta undrade över vad som skulle inträffa följande dag. Efter att ha krävt att få tillbaka sina pass hade A och B till slut lyckats få tillbaka sina pass av receptionspersonalen. De hade inte fått någon som helst förklaring på varför passen hade beslagtagits. Eftersom bolaget hade beklagat det inträffade för A och erbjudit ersättningar, hade bolaget medgett att det påstådda förfarandet inträffat. Kommunikationschef C på Tallink Siljas svenska bolag hade i en artikel om fallet i Ålandstidningen den 11 december 2010 konstaterat följande: Skulle det ha gått till på det sättet så finns det ju ingen logik i det. Enligt artikeln berättar C även att bolaget satt igång en intern utredning för att se vad som hänt och vad som sagts. C hade sagt att bolaget såg allvarligt på det inträffade. A och B hade inte fått några uppgifter om vad man beslutat om i en eventuell utredning och vad det eventuellt ledde till. Krav på att uppvisa pass och etnisk profilering I det nämnda fallet hade vaktchefen bett de finska medborgarna A och B att visa sina pass när de steg ombord på fartyget. Vaktchefen hade inte bett någon annan passagerare att uppvisa pass. Estland hör till Schengenområdet sedan Vaktchefen förklarade inte varför han hade velat se A:s och B:s pass och inte heller varför han inte gav dem passen tillbaka. I ovan nämnda artikel konstaterar C det har delvis med de hårda Schengenreglerna att göra. Ser man inte europeisk ut kan det vara så att allt inte står rätt till, och då måste vi kontrollera identiteten. Enligt uttalandet skulle fartygspersonalen kontrollera identiteten på sådana människor som inte såg europeiska ut. En sådan kontroll av identiteten som baserar

3 sig enbart eller delvis på huruvida en människa ser eller inte ser europeisk ut är etnisk profilering och en form av direkt diskriminering på grund av etniskt ursprung. Vaktchefens förfarande har i första hand grundat sig på ett antagande om passagerarnas medborgarskap utifrån deras utseende. Trots att etnisk profilering inte nämns i lagen om likabehandling kan den anses vara en form av direkt diskriminering. Övrigt diskriminerande förfarande Vaktchefens uttalande om att prata med polisen är diskriminering som grundar sig på etniskt ursprung. Eftersom det inte var nödvändigt med ingripande av polisen och eftersom vaktchefen inte hade hotat andra passagerare med polisen kan förfarandet anses utgöra direkt diskriminering och trakassering. Även beslagtagningen av A:s och B:s pass är diskriminering eftersom vaktchefen inte hade juridisk rätt att handla som han gjorde. A och B hade återfått sina pass först efter en lång diskussion med receptionspersonalen. A hade krävt att få tillbaka passen och betonat att vaktchefen inte hade haft rätt att beslagta passen. Diskrimineringsantagandet baserar sig på A:s och B:s berättelser och offentliga uttalanden av representanterna för bolaget (artikeln i Ålandstidningen). A hade gjort en anmälan om det inträffade som diskriminering och ärekränkning till polisen på Åland som inte ansåg att något brott begåtts. Tallink Silja Oy:s ställning som svarande Tallink Silja Oy är rätt svarande. Fartyget i fråga har hyrts ut till AS Tallink Grupp. Som representant för moderbolaget AS Tallink Grupp säljer Tallink Silja Oy biljetter till fartyg inom koncernbolagens verksamhet. Utifrån bolagets verksamhet får kunderna den uppfattningen att det är helt fråga om Tallink Silja Oy:s verksamhet. I detta fall är det fråga om bolag som hör till samma koncern. Resorna marknadsförs och biljetterna säljs av dotterbolaget Tallink Silja Oy. Det är emellertid vilseledande att jämföra Tallink Silja Oy med övriga resebyråer eftersom Tallink Silja Oy och AS Tallink Grupp ingår i samma koncern och hela bolagets verksamhet grundar sig på marknadsföring av resor som sköts av moderbolaget. Tallink Silja Oy har erbjudit sig att ersätta kunden. Bolaget skulle inte ha gjort det om bolaget inte ansett sig vara den rätta svaranden. En eventuell anna aktörs ansvar fråntar inte ansvaret från den som marknadsför sjöresan, i synnerhet inte när kunden får en sådan uppfattning att det är helt fråga om Tallink Silja Oy:s verksamhet. Om Tallink Silja Oy inte anses vara svarande till följd av koncernens interna organisation blir situationen orimlig ur kundens synvinkel om det inte går att ingripa i diskriminering. Diskrimineringsnämndens behörighet

4 Den diskriminering som varit riktad mot A och B har skett inom Finlands territorium i hamnen i Mariehamn. Lagen om likabehandling tillämpas på tillhandahållande av tjänster i Finland, oberoende av tillhandahållarens nationalitet eller registrering i annat land. Ett fartyg som seglar under estnisk flagg fråntar inte fartyget dess ansvar för diskriminering som sker i Finland. Diskrimineringsnämnden har sålunda befogenheter att undersöka det inträffade som diskriminering. Svarandens svar: Tallink Silja Oy bestrider alla krav som ansökanden ställt. För det första anser sig Tallink Silja Oy vara fel svarande och för det andra att den påstådda diskrimineringen och trakasseringen av A och hans familj inte skett. Motiveringarna till svaret: Tallink Silja Oy:s ställning som svarande Tallink Silja Oy opererar inte fartyget M/S Victoria I. Ägaren av fartyget i fråga är dotterbolaget till AS Tallink Grupp som har hyrt ut fartyget till AS Tallink Grupp (genom ett bare boat charter-avtal). Tallink Silja Oy är i huvudsak ett försäljningsoch marknadsföringsbolag, men opererar därutöver under namnet Silja Line, trafiken som går från Åbo och Helsingfors till Stockholm och som sker med fartyg som hyrts av AS Tallink Grupp eller dess dotterbolag (genom avtalet bare boat charter). Tallink Silja Oy ansvarar endast för affärsverksamheten på fartyg under varumärket Silja Line som seglar under finsk och svensk flagg. Tallink Silja Oy har inget annat samröre med fartyget M/S Victoria I än att Tallink Silja Oy som representant för sitt moderbolag säljer resor med M/S Victoria I och får provision från biljettförsäljningen. M/S Victoria I seglar under estnisk flagg och då tillämpas Estlands lag på fartyget och för affärsverksamheten ansvarar AS Tallink Grupp. As Tallink Grupps dotterbolag OÜ Hansaliin eller OÜ HT Laevateenindus är arbetsgivare för besättningen på M/S Victoria I. Tallink Silja Oy har inte hyrt ut fartyget M/S Victoria I till AS Tallink Grupp eftersom Tallink Silja Oy eller dess dotterbolag inte äger ett enda fartyg. Tallink Silja Oy är fel svarande. Diskrimineringsnämndens behörighet Tallink Silja Oy anser att diskrimineringsnämnden inte har kompetens i ärendet eftersom alla beskrivna händelser har skett på ett fartyg under estnisk flagg varvid estnisk lag tillämpas på ärendet. Tallink Silja Oy kan inte i egenskap av biljettförsäljande representant vara ansvarigt för vad som sker på M/S Victoria I som seglar under estnisk flagg.

5 Den påstådda diskrimineringen eller trakasseringen har skett annanstans än inom området för Finlands lagstiftning. Kontroll av resedokument Fartygen och hamnarna iakttar IMO:s (International Maritime Organization) ISPS-kod (International Ship and Port Facility Security Code) som förpliktar hamnarna och fartygen att kontrollera passagerarnas resedokument. Med stöd av ISPS-koden har fartyget haft rätt att kontrollera A:s och hans familjs resedokument. I Mariehamn steg inga andra personer ombord som skulle ha kunnat ha fel resebiljetter för sin rutt Det var inte fråga om diskriminering fastän inte andra resenärers dokument kontrollerades. Familjen A hade biljetter från Stockholm till Tallinn och de hade stigit ombord på fartyget i Mariehamn vilket på fartyget hade väckt ordningsvakternas uppmärksamhet. Det var orsaken till att resedokumenten kontrollerades. Förfarandet möter kraven i ISPS-koden. A och B hade i förväg meddelat rederiet att de i stället för Stockholm stiger ombord i Mariehamn. För att familjen skulle få en gemensam hytt var det enda alternativet för hela familjens del att boka landstigningskort för rutten Stockholm Tallinn vilket även var det förmånligaste sättet att resa. Tallink Silja Oy:s försäljningspersonal hade handlat fel eftersom det av säkerhetsskäl konstant ska finnas uppgifter om alla passagerare på fartyget. Vid en eventuell olyckssituation ska det finnas uppgifter om alla passagerare. En passagerare ska ha en biljett för den rutt som han eller hon verkligen reser och inte en biljett för rutten Stockholm Tallinn i det fall att resenären stiger ombord i Mariehamn. Trots att Tallink Silja Ab redan på ett inkorrekt sätt i Stockholm hade godkänt incheckningsformaliteterna för A:s och hans frus del, kan inte kontrollen av resedokumenten anses utgöra diskriminering eller trakassering. På fartyg som seglar under estnisk flagg kontrollerar ordningsvakterna resebiljetterna av dem som stiger ombord på fartyget. Detta förfarande gäller på varje fartyg under estnisk flagg. Ansökandens påstående om att A:s och hans frus resebiljetter inte skulle ha kontrollerats, utan endast passen, stämmer inte. Av säkerhetsrapporten för fartyget M/S Victoria I som har bifogats ansökan framgår att A och hans fru hade stigit ombord på fartyget med oriktiga resebiljetter och sålunda måste deras biljetter kontrolleras. Ordningsvakterna på fartyget hade inga uppgifter om de överenskomna arrangemangen för A och hans familj. I detta sammanhang är det irrelevant om resedokumenten för andra personer med resebiljett för gällande rutt kontrollerades. A och hans familj har behandlats på samma sätt som alla andra som stiger ombord på fartyget utan landstigningskort för giltig rutt. Påståendet om att Tallink Silja Oy genom att erbjuda ersättning skulle ha medgett att diskriminering eller trakassering skett är felaktigt. Att svara på kundenkäter är marknadsföring i efterhand med avsikt att rätta till en reseerfarenhet som kunden upplevt oangenäm. Av skäl som gäller kundservice kan ersättning betalas trots att inga fel egentligen har begåtts. Man kan inte utifrån det faktum att ersättning betalats dra den slutsatsen att svaranden skulle ha medgett att svaranden handlat diskriminerande och trakasserande mot A och hans familj.

6 I artikeln i Ålandstidningen den 11 december 2010 kan man läsa om en journalists syn på det inträffade och det som människorna berättat. Tallink Silja Ab:s kommunikationschef C hade enligt sin uppfattning inte sagt det som stod i artikeln "Ser man inte europeisk ut kan det vara så att allt inte står rätt till, och då måste vi kontrollera identiteten. Det kan upplevas som ett problem." Enligt C kan journalisten eventuellt ha frågat honom något i likhet med citatet ovan. Eftersom hans svar varit vagt hade journalisten missförstått honom. Ingen hade hotat A eller hans familj med polisen. Svaranden eller besättningen på M/S Victoria I har inga uppgifter om att A:s eller hans familjs pass skulle ha beslagtagits. Det inträffade var till sin natur inte heller sådant att det skulle ha lett till en trakasseriartad, hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller aggressiv stämning. Diskrimineringsnämndens beslut Diskrimineringsnämnden har i ärendet fått Ålandsdelegationens utlåtande. Ålandsdelegationens utlåtande den 10 juli 2012 Diskrimineringsnämnden bad Ålandsdelegationen om ett utlåtande om tillämpningen av självstyrelselagen för Åland. Diskriminering omnämns inte som ett rättsområde i behörighetsförteckningarna i 18, 27 eller 29 i självstyrelselagen. Bedömningen av frågan huruvida lagstiftningsbehörigheten inom detta rättsområde ankommer på landskapet eller riket blir därför beroende av innehållet i den konkreta regleringen. I lagarna regleras jämlik behandling inom ett antal av de konkreta rättsområden som är beaktade i självstyrelselagen. Stadgandena om diskriminering blir en integrerad del av de rättsregler som tillämpas på dessa områden. Lagstiftningsbehörigheten bör i fråga om dessa stadganden bedömas enligt de rättsområden, inom vilka stadgandena äger tillämpning eller till vilka de närmast anknyter till. I landskapslagen har inte, i motsats till rikets lag om likabehandling, intagits någon specifik paragraf om dess tillämpningsområde. I landskapslagens 3 5 anges däremot de angelägenheter i fråga om vilka förbud mot diskriminering föreligger. De anger riktlinjerna för diskrimineringsförbudet inom landskapsförvaltningen, och antyder samtidigt på vilka områden de aktuella landskapslagarna huvudsakligen är tillämpliga. Enligt 10 i landskapslagen ska landskapets diskrimineringsombudsman utöva tillsyn över landskapslagens efterlevnad. Denna tillsyn riktar sig till de områden som enligt beskrivningen ovan hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. På motsvarande sätt utövar rikets minoritetsombudsman, liksom arbetsskyddsmyndigheterna, tillsyn i landskapet Åland enligt 11 i lagen om likabehandling inom rättsområden som utgör riksbehörighet. Samma myndigheter kan komma att tillämpa både rikslagen och landskapslagen. Såsom konstateras i

7 regeringens proposition till lagen om likabehandling (RP 44/2003 rd) följer av landskapet Ålands självstyrande ställning att lagen inte kan tillämpas på landskapsmyndigheternas verksamhet när landskapets myndigheter sköter uppgifter som omfattas av självstyrelsen med stöd av självstyrelselagen för Åland. Däremot skall rikslagen tillämpas på åländska myndigheter när det är fråga om ärenden som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. I enlighet med detta stadgas bland annat i 4 3 mom. i lagen om likabehandling att med myndigheter avses i denna paragraf myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet sköter uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna. Av minoritetsombudsmannens skrivelse till diskrimineringsnämnden, som utgör anledningen till den nu aktuella ansökan om utlåtande, framgår att det konkreta ärendet gällde främst vaktpersonalens beteende ombord på Tallink Silja Oy:s passagerarfartyg Victoria på kryssning från Mariehamn till Tallinn. Med anledning härav konstaterar Ålandsdelegationen att i landskapet Åland gäller landskapslagen om ordningsvakter (ÅFS 28/2010). Landskapslagen innehåller bestämmelser om de skyldigheter och befogenheter som tillkommer ordningsvakter samt om godkännande av dessa för uppdraget. Av landskapslagens förarbeten framgår att landskapslagen ska gälla även personer som upprätthåller ordningen ombord på passagerarfartyg som är registrerade på Åland. Enligt 18 6 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i ärenden gällande allmän ordning och säkerhet, medan handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten utgör rikets behörighet enligt självstyrelselagens punkt. I regeringens proposition till gällande självstyrelselag (RP 73/1990 rd. s. 75) anges angående nämnda punkt bl.a. följande: Begreppet handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten skall i princip motsvara begreppen privat sjörätt och lots- och fyrväsendet samt annan offentlig sjörätt i 11 2 mom. 8 och 17 punkten i den gällande självstyrelselagen. Den reglering som avser förutsättningarna för och sättet att bedriva handelssjöfart är också enligt förslaget en riksangelägenhet. Likaså hör lagstiftningen om farleder som används för handelssjöfarten till rikets lagstiftningsbehörighet. I utlåtande den 17 februari 2010 över ifrågavarande landskapslag konstaterade Ålandsdelegationen, med hänvisning till nämnda citat, att så uppfattat omfattade begreppet handelssjöfart i 27 3 punkten i självstyrelselagen inte ordningsvakter ombord på handelsfartyg, utan regleringen av dem hör till landskapets behörighet enligt 18 6 punkten. I sammanhanget påpekade Ålandsdelegationen även att regeringens proposition med förslag till lag om ordningsvakter (RP 148/1998 rd, s. 8 9) utgår från att rikslagstiftningen om ordningsvakter inte gäller fartyg registrerade på Åland. Som slutsatser framför Ålandsdelegationen att man vid bedömningen av om en viss åtgärd är att uppfatta som diskriminering eller inte i varje enskilt fall måste göra en bedömning av om ärendet hör till landskapets eller rikets behörighet. Även i fråga om situationer som inte gäller arbetslivet bör bedömningen huruvida landskapets lagstiftning eller rikslagstiftningen är tillämplig göras enligt behörighetsfördelningen i självstyrelselagen. Sålunda är bland annat det som i direktivet mot etnisk diskriminering benämns tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten i detta avseende ett delat område. Ett diskrimineringsfall som gäller exempelvis banktjänster regleras av rikslagstiftningen medan ett fall som gäller transporttjänster regleras utgående från landskapets behörighet.

8 Avslutningsvis konstaterar Ålandsdelegationen att behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet endast tillämpas på områden som hör till landskapets eller rikets behörighet. Passagerarfartyget Victoria är varken registrerat i landskapet eller i rikets fartygsregister vilket med tanke på tillhandahållande av tjänster kan vara avgörande för vilken stats lagstiftning som tillämpas på ärendet. Föredragandens beslutsförslag: 1. Diskrimineringsnämnden beaktar Ålandsdelegationens utlåtande och anser ärendet höra till Finlands myndigheters behörighetsområde och konstaterar att diskrimineringsnämnden är behörig myndighet i ärendet. 2. Diskrimineringsnämnden förbjuder Tallink Silja Oy att fortsätta eller upprepa det förfarande mot A, B eller någon annan som bryter mot 6 i lagen om likabehandling. 3. Diskrimineringsnämnden utdömer inte vite. Motiveringar till beslutsförslaget: 1. Diskrimineringsnämndens kompetens i ärendet Av Ålandsdelegationens utlåtande framgår att ärenden gällande sjöfart i regel hör till rikets lagstiftningskompetens med undantag av ordningsvakter som arbetar på fartyg registrerade på Åland. Det fartyg som ärendet gäller är inte registrerat i Ålands fartygsregister och sålunda kan det nämnda undantaget från huvudregeln inte tillämpas på dessa grunder. Ärendet har gällt handelssjöfart enligt punkten i självstyrelselagen och kontroll av resedokument i anknytning till den som i regel hör till rikets lagstiftningskompetens. I Ålandsdelegationens utlåtande (24/05) om landskapsregeringens förslag till landskapslag om förhindrande av diskriminering konstateras att man vid bedömning i varje enskilt fall måste göra en bedömning av om ärendet hör till landskapets eller rikets kompetens. I landskapslagen har inte intagits någon specifik paragraf om dess tillämpningsområde. Enligt Ålandsdelegationens bedömning har landskapslagens förbud mot diskriminering definierats så att de gäller ärenden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Ålandsdelegationen bedömer att den kompetens som landskapets diskrimineringsombudsman har enligt landskaplagen har begränsats att enbart gälla sådana ärenden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. De händelser som ansökan grundar sig på har inträffat på fartyget då det ännu låg i hamnen i Mariehamn och därefter på finskt territorialvatten. Diskrimineringsnämnden anser att på det inträffade ska territorialvattenprincipen tillämpas, enligt vilken Finlands lagstiftning gäller för alla handelsfartyg i hamnen i Mariehamn oberoende av i vilket land fartygen är registrerade. Genom lagen om likabehandling genomförs

9 Europeiska unionens direktiv och medlemsstaterna är förpliktade att effektivt genomföra direktiven. Enligt 22 i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. De som påstås ha blivit föremål för diskriminering är finska medborgare som varit passagerare på fartyget. Europeiska unionen har den 24 november 2010 godkänt förordningen om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar (nr 1177/2010) som trädde i kraft den 6 januari Den tillämpas på passagerare som använder passagerartrafiktjänster när hamnen där ombordstigningen är avsedd att ske finns inom medlemsstatens område. Genom regleringen strävar man efter att EU-rätten effektivt genomförs på så sätt att oberoende av sjötrafikens internationella karaktär, är genomförandet av EU-rätten och rättsskyddet effektivt i Europeiska unionens område. Genom lagen om likabehandling genomförs Europeiska unionens direktiv om genomförandet av principen av likabehandling av personer oavsett deras ras och etniska ursprung (2000/43EG) och direktivet om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2000/78/EG). I detta sammanhang ska den rätt till ett effektivt rättsmedel som säkerställs genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna beaktas. Av helt vedertagen rättspraxis som anknyter till effektivitetsprincipen framgår det att förfaringsregler för sådana rättsmedel med hjälp av vilka man strävar efter att säkerställa rättigheter för var och en med stöd av EU-rätten inte får vara sådana att tillämpningen av de rättigheter som fastställs i unionens rättssystem är i praktiken omöjlig eller orimligt svår. Den enskilda ska ha en verklig möjlighet till rättsskydd (EU-domstolen den 22 december 2010, mål C-279/09, punkterna 28 och 29). Effektivitetsprincipen omfattar även genomförandet och tillämpningen av EU-rätten på administrativ nivå. (EG-domstolen 28 juni 2001, mål C-118/00, punkt 52, EGdomstolen den 14 december 1995, mål C-312/93, punkt 12) Enligt lagen om likabehandling är diskrimineringsnämndens behörighet inte områdesbegränsad. Diskrimineringsnämnden är således en riksomfattande myndighet som är behörig inom hela Finlands område, om inte annat föranleds av självstyrelselagen för Åland. Sålunda anser diskrimineringsnämnden att ärendet hör till dess behörighet. 2. Tallink Silja Ab:s ställning som svarande Tallink Silja Oy har förnekat till att vara rätt svarande i ärendet eftersom Tallink Silja Oy inte äger fartyget M/S Victoria I och inte opererar fartyget, utan fartyget opereras av AS Tallink Grupp som hör till samma koncern. Tallink Silja Oy uppger att det som representant för sitt moderbolag säljer resor med M/S Victoria I och får provision från biljettförsäljningen. Diskrimineringsnämnden anser att Tallink Silja Oy säljer och marknadsför kryssningar i Finland för ett företags räkning som hör till samma koncern och drar

10 ekonomisk nytta av verksamheten. Till följd av det inträffade i Finland har Tallink Silja Oy även betalat ersättning till A och B i form av en extra kryssning. Vid tillhandahållande av tjänster framstår koncernen även för övrigt för konsumenterna som en enhetlig koncern trots att den består av flera bolag. Även blanketterna som koncernen använder har samma logotyper och det skapar en bild av en enhetlig koncern. Diskrimineringsnämnden anser att Tallink Silja Oy inte på ett giltigt sätt kan undgå sitt ansvar genom omständigheterna att eventuellt de övriga bolagen i koncernen har uppträtt diskriminerande och följaktligen kan sökandenas fordran att förbjuda diskriminering således riktas till Tallink Silja Oy. 3. Bedömning av påstådd diskriminering 3.1 Bedömningens rättsliga grunder Enligt 6 1 mom. i lagen om likabehandling får ingen diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse eller av någon annan orsak gäller hans eller hennes person. Lagen om likabehandling tillämpas i enlighet med 2 4 mom. i lagen på tillhandahållande och utbud av tjänster för allmänheten. Med direkt diskriminering avses att någon behandlas mindre förmånligt än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle behandlas i en jämförbar situation. Med indirekt diskriminering avses en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt som missgynnar någon jämfört med andra som utgör jämförelseobjekt, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett godtagbart mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Med trakasserier avses uppsåtlig eller faktiskt kränkning av en persons eller människogrupps värdighet och integritet så att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller aggressiv stämning skapas. Dessutom är det förbjudet att försätta en person i olik ställning av orsaker som nämns i 6 2 mom. i grundlagen om inte det inte finns en i grundlagen godtagbar orsak till förfarandet (RP 44/2003 rd, s. 35). Vid sidan av lagen om likabehandling ska även grundlagen och internationella avtal om mänskliga rättigheter samt Europeiska unionens lagstiftning beaktas när begreppet diskriminering på grund av etniskt ursprung tolkas (RP 44/2003). Enligt artikel 2.1 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7-8/1976) åtar sig varje konventionsstat att respektera och tillförsäkra var och en som befinner sig inom dess territorium och är underkastade dess jurisdiktion rättigheterna i denna konvention utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social

11 härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt. Enligt artikel 2.3 a åtar sig varje konventionsstat att säkerställa att var och en vars rättigheter och friheter enligt denna konvention kränkts skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel. Enligt artikel 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter är alla lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. I detta avseende skall lagen förbjuda all FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna som övervakar genomförandet av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter har till följd av en enskild klagan i sitt beslut från den 17 augusti 2009 (mål nr. 1493/2006) ansett att trots att man genom identitetskontroller uppnår ett godtagbart mål, ska de inte utföras på ett sådant sätt att de enbart riktas till personer med vissa fysiska eller etniska egenskaper. Om dessa åtgärder enbart riktades till sådana personer skulle det inverka negativt på deras människovärde. Kommittén ansåg att ett sådant förfarande är diskriminerande då förfarandet inte varit rimligt och inte baserat sig på objektivt godtagbara omständigheter. Europeiska människorättsdomstolen anser att ingen skillnad i behandling som helt eller i avgörande utsträckning baseras på en persons etniska ursprung kan vara objektivt motiverad i ett modernt demokratiskt samhälle som bygger på principerna om pluralism och respekt för olika kulturer (Timishev v. Ryssland den 13 december 2005, målen 55762/00 och 55974/00, punkt 58). Enligt förarbetena till lagen om likabehandling (RP 44/2003 rd, s.32) är tolkningen av lagen bunden till Europeiska unionens direktiv som genom den genomförs på det sätt som avses i direktiven, även om bestämmelsernas ordalydelse inte till alla delar fullständigt motsvarar ordalydelsen i direktiven eftersom de är skrivna i en form som motsvarar den nationella rättsordningen. Tolkningen av bestämmelserna följer tolkningsbesluten som Europeiska unionens domstol utfärdat om bestämmelserna i nämnda direktiv. Diskrimineringsnämndens uppgift är att behandla och avgöra de ärenden som enligt lagen om likabehandling ska behandlas och avgöras av den. Enligt lagen begränsas diskrimineringsnämnden behörighet till ärenden som gäller etnisk diskriminering till de delar ärendet inte gäller ett arbetsförhållande eller ett offentligrättsligt tjänsteförhållande. Diskrimineringsnämnden kan förbjuda diskriminering och förelägga vite för det för att se till att beslutet iakttas. När en person som anser att hon eller han lidit av att likabehandlingsprincipen inte tillämpats på honom eller henne, i domstol eller andra behöriga myndigheter framför fakta utifrån vilka man kan förmoda att det är fråga om direkt eller indirekt diskriminering, ska svaranden på ett tillfredsställande sätt visa att denna princip inte frångåtts. 3.2 Antagande om diskriminering och bevisbörda Av förarbetena till lagen om likabehandling framgår att ett diskrimineringsantagande uppstår om sökanden lyckas framställa trovärdiga uppgifter utifrån vilka man kan anta att sökanden blivit föremål för diskriminerande behandling. Sakförhållanden

12 som ger upphov till ett diskrimineringsantagande förutsätter inte bevisning, utan för att ett diskrimineringsantagande ska uppstå, räcker det med ändamålsenligt framställda motiveringar av sökanden, utifrån vilka sökandens ansökan på sådant sätt är trovärdig att diskrimineringsnämnden på objektiva grunder kan uppmana motparten att ge svar för att diskrimineringsnämnden ska kunna utreda huruvida sökandens påståenden är sanningsenliga och huruvida motparten kan upphäva sökandens framlagda bevisning. Även om svaranden inte helt kan upphäva sökandens framlagda påstående, kan svarandens svar försvaga sökandens framlagda bevisning på ett sådant sätt att det hamnar under beviströskeln. Ett antagande om diskriminering ska föregås av en bedömning av det egentliga styrkandet och nödvändiga uppgifter för denna bedömning fås just från motpartens svar. I annat fall skulle avsikten att främja att rättigheterna effektivt tillgodoses, som nämns i 17 i lagen om likabehandling, inte uppnås. För att bevisbördan ska flyttas över till svaranden förutsätter det att käranden har framlagt trovärdiga sakförhållanden som tyder på att det är fråga om diskriminering. Käranden ska framlägga konkreta sakförhållanden utifrån vilka man kan anta att det är fråga om en sådan diskrimineringssituation som är förbjuden enligt 6. Enbart ett påstående eller en misstanke som inte ligger som grund för framläggande av sakförhållanden flyttar inte över bevisbördan till svaranden. Fullt bevis förutsätts emellertid inte, utan det räcker med att ett antagande om diskriminering uppstår. Av ett diskrimineringsantagande förutsätts objektivitet. När antagande om diskriminering uppstått flyttas bevisbördan över till svaranden. Svaranden har möjlighet att upphäva kärandens framlagda bevis och försvaga det så att bevisningen hamnar under beviströskeln. Om svaranden inte lyckas upphäva diskrimineringsantagandet, kan han eller hon framlägga bevis på att diskrimineringsförbudet i 6 inte överträtts. (RP 44/2003 rd, s. 54). Avsikten med att flytta över bevisbördan som avses i 17 i lagen om likabehandling är att främja att rättigheterna effektivt tillgodoses eftersom det i diskrimineringsfall kan vara svårare än vanligt att lägga fram bevis och i allmänhet kan endast svaranden påvisa att svarandens påstådda diskriminerande handling är grundat på andra orsaker än orsaker som är anknutna till käranden som person. (GrUU10/2003) Sökanden har lagt fram en detaljerad och trovärdig beskrivning av förfarandet enligt vilket sökanden anser att A och B blivit utsatta för diskriminering på grund av deras etniska bakgrund när de anlände till hamnen i Mariehamn för att åka på kryssning med M/S Victoria I, en resa som sålts av Tallink Silja Oy. Enligt den utredning som sökanden lagt fram kontrollerades A:s och B:s resedokument, och deras pass fråntogs dem i samband med att de steg ombord på fartyget. Enligt vad A berättat i polisförhören fråntogs endast deras pass och man berättade för dem att de skulle ha att göra med polisen då fartyget kom till Estland. Sökanden återfick sina pass först senare på kvällen. På dessa grunder anser diskrimineringsnämnden att ett diskrimineringsantagande uppstått. Eftersom sökanden lagt fram en utredning som gett upphov till ett diskrimineringsantagande anser diskrimineringsnämnden att bevisbördan har flyttats över. Tallink Silja Oy ska således bevisa att det inte handlat på ett sätt som överträder förbudet i 6 i lagen om likabehandling.

13 3.3 Bedömning av framlagd bevisning Kontroll av resedokument Av förundersökningsprotokollet som bifogats ansökan framgår att resedokumenten för alla som steg ombord i Mariehamn kontrollerades och sålunda är det för denna del inte fråga om ett förfarande som bryter mot 6 i lagen om likabehandling. Diskrimineringsnämnden konstaterar att det fanns sakliga grunder till att kontrollera A:s och B:s resedokument och att det i sig inte är ett förfarande som överträder förbudet mot diskriminering och trakassering i lagen om likabehandling Övriga vidtagna åtgärder i anslutning till kontroll av resedokument Enligt A och B beslagtogs deras pass i samband med kontrollen av resedokument och de informerades om att de kommer att kontaktas av polisen när fartyget anländer till Estland. De återfick emellertid sina pass senare samma natt. Svaranden uppger att de inte har uppgifter om att A:s och B:s pass skulle ha beslagtagits och att åtgärderna beror på felaktiga resebiljetter samt iakttagandet av den internationella ISPS-koden. Diskrimineringsnämnden konstaterar att i ISPS-koden ingår rättighet och skyldighet att tillfälligt kontrollera resedokument samt olika säkerhetsnivåer och åtgärder i samband med dem. I ISPS-koden ingår emellertid inte bestämmelser utifrån vilka fartygets besättning skulle ha rätt att beslagta passagerares pass. A berättade genast efter det inträffade vid polisförhöret att i motsats till andra passagerare hade man i samband med kontrollen av resedokument beslagtagit A:s och B:s pass som de återfick senare samma natt. Samma berättelse publicerades i en omfattande artikel den 11 december 2010 i Ålandstidningen som utkommer på Åland. I artikeln antar Tallink Silja Ab:s kommunikationschef att passen beslagtagits på grund av att sökandena inte såg ut som européer. Samtidigt angav kommunikationschefen att han förhåller sig allvarligt till det inträffade och att han inlett en intern utredning för att reda ut vad som inträffat. Tallink Silja Oy har inte framfört påståenden om att bolaget eller någon annan aktör inom samma koncern skulle ha försökt rätta till de uppgifter som publicerades i artikeln i Ålandstidningen den 11 december Tallink Silja Oy har till följd av det ovan nämnda som inträffade i Finland betalat ersättning till A och B i form av en extra kryssning. Tallink Silja Oy har inte heller för diskrimineringsnämnden lagt fram den interna utredning som kommunikationschefen för den till samma koncern hörande Tallink Silja Ab hänvisar till i nämnda artikel. Diskrimineringsnämnden anser att Tallink Silja Oy inte heller för övrigt lagt fram förhållanden som skulle upphäva sökandens påståenden om att passen beslagtagits av A och B i samband med kontrollen av resedokument, fastän det i rapporten om säkerhetstillbud som upprättades den 26 november 2012 till följd av det inträffade inte nämns om att passen beslagtagits. I denna rapport har A:s och B:s ankomst till fartyget i Mariehamn med felaktiga biljetter för rutten Stockholm Tallin klassificerats

14 som ett säkerhetshot. I rapporten omnämns inte att händelsen som klassificerats som ett säkerhetshot berodde på Tallink Silja Oy:s eget förfarande vid biljettförsäljningen och inte på A:s eller B:s förfarande. Det finns inga påståenden om att de skulle ha uppträtt eller handlat på ett sätt som skulle ha orsakat fara för fartygets allmänna ordning och säkerhet. Diskrimineringsnämnden anser utredningen om beslagtagandet av A:s och B:s pass i samband med kontrollen av resedokument trovärdig och svaranden har inte lagt fram sådana sakförhållanden som skulle upphäva det uppkomna diskrimineringsantagandet. I svarandens utredning framgår emellertid att pursern förnekat att han skulle ha hotat med polisen, men efter det som inträffade den 26 november 2010 har pursern i sin utredning per e-post den 29 november 2012 inte förnekat att passen beslagtagits. Passen beslagtogs inte av de övriga passagerarna. Diskrimineringsnämnden konstaterar att endast polis- eller gränsbevakningsmyndigheterna har rätt att beslagta pass, inte besättningen på ett fartyg. För övrigt fanns det inget godtagbart skäl till att passen beslagtogs och således kan det inte anses utgöra en godtagbar åtgärd som grundar sig på objektiva sakförhållanden. I lagen om likabehandling ingår inga godtagbara skäl att i en situation av direkt diskriminering avvika från kravet om likabehandling. Diskrimineringsnämnden anser att beslagtagandet av A:s och B:s pass utgör direkt diskriminering på grund av deras etniska bakgrund. Eftersom passen getts tillbaka redan samma natt och inga andra extra åtgärder hade riktats mot dem anser diskrimineringsnämnden att beslagtagandet av passen inte är ett så allvarligt förfarande att det kan anses utgöra trakasserier. Vite I betraktande av de ovan nämnda händelserna och övriga omständigheter anser diskrimineringsnämnden det inte ändamålsenligt att förelägga vite. Beslut: Diskrimineringsnämnden beslutade att godkänna föredragandens framställning och motiveringar. Bestämmelser: Lagen om likabehandling, 2 4 mom., 6 1 mom., 17 Lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden, 7 c Självstyrelselagen för Åland, punkten Grundlagen, 6, 22 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47

15 FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 2 punkt 1, artikel 2 punkt 3 a, artikel 26 Sökande av ändring: Som bilaga