KULTURARBETARE I FILIPSTADS KOMMUN

Transkript

1 KULTURARBETARE I FILIPSTADS KOMMUN 1

2 Jette Agborg- Lilliestierna Jette, född i Köpenhamn, kom till Bergslagen Jette är bildlärare på Spångbergsgymnasiet, vilket hon kombinerar med sin verksamhet som konstnär. - Det är framför allt olja jag använder för min konst. Men i mitt yrke som bild- och multimedialärare jobbar jag också mycket med film och data. Jette betraktar sig i mycket som självlärd men har en del formell utbildning var hon elev på Århus Kunstakademie och 1979 på Konstakademin i Stockholm. Jette har haft ett flertal utställningar här i trakten. Den största utställningen hölls 1998 på Sillergården i Västra Emtervik. Jette fanns också på sitt egna Galleri Urdis på Loka brunn under åren och har deltagit ett flertal gånger i utställningar på Muséet Kvarnen i Filipstad. Sommaren 2004 vigdes åt en stor retrospektivutställning på hemmaplan i Nykroppa, tillsammans med döttrarna My och Signe. - Hela familjen är verksam inom konst och formgivning, säger Jette. Min man Håkan är möbelsnickare och sysslar även med glasmåleri i Tiffanyteknik. Inspiration får Jette från många håll och många tiders konstnärer. Till hennes moderna konstnärsfavoriter hör Lars Lerin, Ross Bleckner och Lennart Gybrant. - Musik är också en viktig inspirationskälla för mig. Till exempel Bach och Mozart var fantastiska konstnärer och deras musik är mycket inspirerande. 2

3 Igenom (Jette Agborg-Lilliestierna) 3

4 4 (Ulf Andersson)

5 Ulf Andersson Många pojkar samlar stenar när de är små. Så gjorde också Ulf Andersson. I vuxen ålder började han på lediga stunder polera och slipa stenarna i samlingen. Slipade stenar bör infattas och silver är ett naturligt material för infattningar. Har man jobbat som smedhalva har man vana och kunskaper som går att tillämpa på andra metaller. Så skapas en silversmed och i det här fallet en silversmed som hämtar mycket inspiration och formidéer från naturen Silversmidet är något som Ulf har sysslat med i mån av tid under de senaste 15 åren. - Jag har en vision om att få syssla med smidet på heltid, men än så länge stannar det vid en bisyssla. Men det är en bisyssla som gett exportresultat. Ulf har en del smycken utställda på Brown s Fine Art and framing Gallery i Jackson, Mississippi. I Filipstadstrakten, där Ulf har bott sedan 2001 har han också deltagit i en del olika utställningar. Bland annnat på Hectorshyttan, Kjortelgården och i Konstrundan. 5

6 6 Renässanslänk av silver. En medeltida tillverkningsteknik (Britt Aronsson)

7 Britt Aronsson Kopparslageri, silversmide och även guldsmide är Britt Aronssons hantverk startade hon firma och hade under några år butik i Grythyttan där hon sysslade med repararationer och egen design av smycken. - Egentligern hade jag lagt av yrkesmässigt med silversmide och reparationer när jag flyttade från Grythyttan till Gåsborn runt 1997, säger Britt. Men den konstnärliga anden ville inte släppa henne. Hon tog upp verktygen på allvar igen efter att ha haft en dröm där den kopparplåt hon hade tagit med sig i flytten figurerade - tillsammans med fyra änglar. Lite lustigt med tanke på att plåten härstammade från kyrktaket i Grythyttan. -Jag letade fram den här kopparplåten och började klippa ut mina änglar, och så var jag tillbaks i hantverket igen. Britt tillverkar fortfarande en serie änglar, men även smyckestillverkningen har hon tagit upp. Bergslagssten, som är en rest från järnframställningen och finns i olika skiftningar mellan grönt, blått och grått, är ett av de material som kommer till användning. Även skiffer är ett material Britt är intresserad av. - Det är så vackert i kombination med silver eller guld. I början på 1980-talet började Britt gå i lära som kopparslagare. Utbildning i silversmide, guldsmide och steninfattning har varit andra steg på den inslagna vägen. Men Britt har också jobbat med mycket annat, t. ex inom vården. - Det behövs omväxling för att inte tappa skaparkraften. jag tycker om att arbeta med människor och få nya tankar och idéer. 7

8 FÖR ALLTID Jag håller ditt hjärta i handen i regnet, genom stormen Jag bär dina tankar i fickan för alltid, för alltid Älskling, du är min boplats i dej finns allt så vad annat kan jag göra än att stanna för alltid hos dej Och du, när vi blir gamla ska vi kyssas så som nu orädda för allas ögon för alltid, för alltid Foto:Staffan Winbergh Kom nu ner under täcket och älska med mej Fönstret får stå öppet i natt och för alltid, för alltid (Rolf Carlsson) 8

9 Rolf Carlsson Uppvuxen i Karlstad, med några år i Norrbotten och Stockholm är Rolf Carlsson sedan ett flertal år tillbaks bosatt i sin födelsestad. Runt tioårsåldern fick Rolf en halvakustisk Hofnergitarr av sin bror. Och sedan dess har han spelat, komponerat och skrivit. En aldrig utgiven roman i högstadiet, följdes av ett antal poesisamlingar och skivor. Poesidebuten skedde 1985; första skivan med egna bandet Vita Vivendo kom Samma år publicerades en novell i Wahlströms & Widstrands gruppantologi. Under det senaste årtiondet är det mest musiken som fått utrymme i Rolfs skapande, kompletterat med sysslan som frilansjournalist. I Melodifestivalen 2002 nådde Rolf tillsammans med textförfattaren Markku Reingold framgång med balladen Tidig är tiden. Det blev ingen finalplats, men ett skivkontrakt med Universal blev resultat av festivalframträdandet. Rolfs senaste skiva Sliper släpptes hösten På denna skiva, inspelad på Marcos Ciscars studio i Filipstad, spelar Rolf tillsammans med ett flertal lokala förmågor. Skivans innehåll är i mycket knutet till de lokala omgivningarna, speglande minnen av den lilla staden vid Daglösens strand. Diskografi i urval: 1986 Rock mot Apartheid/Evighetens tåg 1996 Dagen är släckt 1997 Bra Teater 1998 Regnar det än på dina läppar 1998 Röd 1998 Ett brev/gammal visa/liten konstnär 2000 Aska 2001 Upp Och Ner 2002 Melodifestivalen (SamlingsCD från Mariann) 2002 Tidig är tiden 2004 Lokalt musikliv (SamlingsCD) Ingen av oss vinner 2004 Sliper Bibliografi i urval: Under himlen, på marken (Dikter) 1985 Dårarnas Paradis (Dikter) 1987 Medan vi ännu andas (Dikter) 1992 Orden som är en eld (Dikter)

10 10 Arn de Gothia. En musikalisk illustration baserad på Jan Guillous verk om den fiktive tempelriddaren Arn. Skapad och inspelad av Marcos Ciscar med många lokala stämmor. Tidlösa melodier, ålderdomliga instrument och storslagna klanger tar oss med till den svunna tid då tempelriddare stred mot de trolösa, förbjuden kärlek bestraffades med mångårig botgöring i kloster och olika ätter stod mot varandra i kampen om makten. Viktoria Krantz & Martin Stenmarck står för de vokala insatserna föreställande Arn Magnusson och Cecilia Algotsdotter. Anders Norudde från folkmusikgruppen Hedningarna bidrar via handgjorda instrument med den rätta tonen. Ciscar ger under hösten/vintern 2005 ut en andra CD med Arnmotiv. Musiken uppförs också som konserter. Sara Houshi ansvarar för koreografin för 2005 års turne.

11 Marcos Ciscar Efter femton år av musikskapande bakom kulisserna har Ciscar nu trätt fram inför en större publik i och med lanseringen av Arn de Gothia. Musiken är skapad kring Jan Guillous romaner om tempelriddaren Arn Magnusson. Moderna klanger blandas med gregoriansk sång och spännande instrument, som moraharpa, hardingfela och svensk säckpipa. Ciscar lanserar under vintern den andra CD:n med musikillustrationer till vår tempelriddares saga. Ciscar, född i Stockholm 1973, är sedan 1997 bosatt och verksam i Filipstad Värmland. Förutom skapandet av Arns musikaliska värld har Ciscar handhaft inspelningarna för en del lokala artister, som Rolf Carlsson och Benny Granberg. Marcos Ciscar fick utmärkelsen "Årets Filip" Det egna musikskapandet påbörjades i tidig ålder. Vid sidan av flöjtundervisningen i skolan utforskades även piano, synthesizers, diverse slagverk och inspelningsapparatur. Ett utforskande som ledde till både ett flitigt övande på flertalet instrument och utformningen av ett eget klangideal. Foto: Staffan Winberg 11

12 (Håkan Digerstedt) 12

13 Håkan Degerstedt Håkan Degerstedt, född 1946 är sedan många år etablerad i den internationella konstvärlden. Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Leningrad/S.t Petersburg, New York, Paris, Buenos Aires, Kiev är några av de platser där Håkan Degerstedt varit utställd. Under 2005 väntar ytterligare några utställningar utomlands, bland annat i Paris. Han finns även representerad på åtskilliga offentliga institutioner i Sverige och hos privata samlare världen över. I det mesta är Håkan självlärd, men han har också gått i lära hos John Östman, Svea Janson och Hans Kajtorp. I Filipstad var han länge känd som genuin avbildare av staden med dess olika miljöer. Men efterhand som åren gått har Håkan delvis lämnat den typen av måleri. Hans bildskapande handlar numera mycket om färglekar, ofta med inslag av erotisk karaktär. Tekniken varierar mellan olja och tusch. Gråtoner omväxlar med rika färgspel. Foto: Sabrina Degerstedt 13

14 14 (Mikael Digerstedt)

15 Mikael Degerstedt Mikael har varit aktiv i 7-8 år som konstnär, även om han tecknade redan i pojkåren. - Intresset slocknade av i de yngre tonåren berättar Mikael. Det var annat man blev intresserad av då. Akryl och akvarell är de metoder Mikael föredrar. Mest blir det akryl, men akvarellen kommer när andan faller på den är lättsam och gör sig en solig sommardag. Skolad inom familjen har Mikael, likt många andra börjat med att efterlikna gamla mästare. - Man lär sig mycket just av att försöka sätta sig in i hur andra har gjort. Bland favoriterna finns de stora holländska mästarna. Deras sätt att fånga ljuset och återge detaljer har alltid fängslat Mikael. Mikael som deltog i Konstrundan år 2004 och bland annat varit utställd på Kristinehamns konstmuseum 2001 och 2002 har en utställning planerad i Paris under Mikael bidrar också med ett verk till den kommande permanenta Ferlinutställningen på Muséet Kvarnen. 15

16 16 (Kjell Ekman)

17 Kjell Ekman - Jag är en anakronism. Så brukar Kjell Ekman beskriva sig själv. Detta är väl inte riktigt sant, men kärleken till det traditionella fotograferandet är hans kännetecken. Kjell Ekman tillhör den skara av fotografer som troget håller fast vid riktig film, riktigt mörkrum och äkta framkallning; helst av bilder i svartvitt. Sedan han fick sin första Leica i sin hand för runt 50 år sedan har han tagit bilder av allt. Landskap, stadsmiljöer och människor, ett par utställningar har det blivit. Kjell fotodokumenterade under mitten av 1970-talet det gamla Åsen-området, innan rivning och nybyggnation helt förändrade områdets karaktär. Förutom att vara fotograf är Kjell också verksam i Ferlingruppen, som en av de vi ofta inte ser när utställningar invigs eller föreställningar ges. En av dem som verkar bakom kulisserna med att packa upp, transportera och montera de olika attiraljer som behövs för en lyckad föreställning. Och en del diktande har det också blivit, en del av poesin är tonsatt av Rolf Mårth. Nu blåser vind nu faller regn svarta lyser träden mot dimmans vita fond nu är vår tid för oss novemberbarn 17

18 Figurteaterkompaniet Ur Maude dansar. Dockmakare Torill Næsheim och Pia Holmqvist Foto: Viktor Micka 18

19 Figurteater är ett vidare begrepp än ren dockteater. Dockor, andra figurer och skådespelare kombineras till en föreställning. Detta är vad Pia Holmquist sysslat med sedan Pia är född i Västerås, utbildad dramapedagog och också utbildad tre år vid Norsk Dukketeater Akademi i Fredrikstad kom hon till Filipstad och har med vissa uppehåll arbetat med dock- och figurteater sedan dess. Figurteaterkompaniet bildades hösten 1994 och fick en lyckad start. Gruppen iscensatte Knud Faldbakkens roman Maude Dansar i september 1994 och representerade Sverige med föreställningen på den internationella figurteaterfestivalen Lutke95 i Slovenien sommaren Pia har även arbetat med dockanimierad film som scenograf, manusförfattare och regissör, och fick pris för animationsfilmen Kakan på festivalen DaKino i Rumänien Pia är mycket på turné och har producerat föreställningar för både barn och vuxna och deltagit i åtskilliga figurteaterfestivaler såväl i Sverige som internationellt. Pia har under senare år jobbat tillsammans med bland andra Sara Houshi, Hugo Catolano, Annika Udo, Anna Leyman, Torill Næsheim och Larseric Vänerlöf. Gruppen har vid flera tillfällen samarbetat med pro- fessor Hartmut Lorenz från Högskolan för skådespelarkonst Ernst Busch i Berlin. Tillsammans med Hugo Catolano driver Pia Dockteaterfabriken. Foto: Maja Kristin Nylander 19

20 Ett träget arbete för att skapa en vacker och praktisk stol. Och arbetet har gett resultat. Stolen är mycket efterfrågad. (Benny Granberg) 20

21 Benny Granberg - Vart har hantverket tagit vägen? Den frågan ställde sig Benny Granberg runt Jag kallades hantverkare, men tillverkade det mesta för maskin. Så jag stängde av mina snickerimaskiner. Så resonerade Benny Granberg en dag för några år sedan. Han hade då varit igång som möbelsnickare ett 20-tal år. Snickrar gör han fortfarande men vill vara nära formgivning och tillverkning för hand. Funktion och inte bara formen är viktig i Bennys skapande. En möbel ska kunna fungera och hålla samman år efter år. Den får inte bara vara vacker. Målsättningen har gett lysande resultat i den stol Benny lanserade för några år sedan. Bekväm, sittriktig och stilskön. Lätt att sätta ihop och ta isär utan skruv, plugg eller andra fästdon som brukar försvinna när de ska användas. Benny är inte bara snickare utan även smed och musiker och har vid några tillfällen även figurerat i olika filmer av Göran Du Reese. Dessa är olika konstarter men går att kombinera. Han är med stolthet representerad hos folk i allmänhet och på Filipstads Bergslags Bibliotek. Benny vill vara nära det han skapar, men ibland blir det motsägelsefullt: -Barockt nog är min stol endast möjlig att tillverka med maskin, men monteringen blir det optimala hantverket kom den första skivan: Över Gränsen, tolkningar av Ferlin, Dan Andersson och andra poeter; ett samarbete med Rolf Carlsson och Johannes Holmquist. Ordjord heter den CD med eget material som Benny släppte våren 2002 Kanske blir man kallad för konstnär och poet när arbetet med handen blir en yrkeshemlighet ur låten Arbetaraset (från CDn Ordjord) 21

22 22 (Ulla Grönqvist)

23 Ulla Grönqvist Natur, vatten, trädgårdar och blommor. Där har vi några av Ulla Grönqvists favoritmotiv. -Men det är alla de människor jag möter som ger mig de känslor som jag fäster på duken. Så säger Ulla Grönqvist som varit verksam som konstnär sdan 1980, även om hon målat och skapat bilder sedan hon var barn. Förutom naturen vill Ulla gärna avbilda musikinstrument också detta ett utslag av känslor: -Jag älskar musik, men jag kan inte spela själv. Det är olja och akvarell som gäller för att fånga motiven, även specialiteten att måla med akvarell på skiffer. -För mig är det varma tekniker.jag vill ha värme och glädje i mina tavlor. Och jag gör bilderna utan skisser; mina tavlor kommer direkt ur mina tankar. Ulla har ställt ut sin konst vid åtskilliga tillfällen, både lokalt och utanför kommungränserna. 23

24 Aspvinge. Målat Aspträ längd 330 cm Foto: Mats Holmstrand Att måla är för Lennart Gybrant en fysisk, kroppslig process. Målet är att komma in i arbetet så att verket lever sitt eget liv, kan ge svar på tal. Lennart, född i Kristinehamn, är konstutbildad vid Gerlesborgsskolan i Stockholm samt vid Kungliga konsthögskolan i måleri Lennart är sedan 1973 verksam som folkmusiker, och har fortlöpande dokumenterat och inventerat östvärmländsk folkmusik. Under vårvintern 2005 släpper han tillsammans med Anders Norudde CD:n Böndernas underverk. Visnumslåtar. Lennarts senaste utställning, Att bygga en teckning, genomfördes tillsammans med konstnären Barbara Häggdahl på Göteborgs Konstmuseum under februari till april

25 Lennart Gybrant Anteckningar från Att bygga en teckning Får inte vara rädd för det fula, det valhänta eller oformliga. Misslyckandet är en metod för att hitta formen, avtäcka innebörden. Solen reflekteras mot väggarna i skulptursalen; ett rutmönster av ljus. Teckningen tränger oss mot väggarna, både de inre och de yttre Som att gå i otakt benet kommer lite för långt fram eller räcker inte riktigt dit där man skulle vilja ha det dit man trodde att det skulle nå. Tecknandet börjar fastna som att plocka hjortron en hel dag när du blundar på kvällen lyser det av gulröda bär. Tidig morgon promenad genom ett frostigt Göteborg. Magen orolig. Lite trött. Man får vara sparsam med sina nederlag så man inte tar ut nåt i förskott. Avslut. Fortfarande i teckningen men svårt att gå vidare och utan distans, är det ogörligt att se vad vi egentligen har åstadkommit. Då kommer tröttheten, mattheten. Lennart Gybrant 25

26 Ann Christin Henriksen Det finns inga blå hästar. Så säger logiken. Men en konstnär kan måla hur många blå hästar som helst. För en målare eller annan artist bestämmer själv hur världen ska se ut. Ungefär så är Anki Henriksens inställning till sina oljemålningar, där hon inte målar porträtt eller landskap utan försöker fånga själstillstånd. - Det finns så många logiskt tänkande människor i världen, menar Anki. Det är skönt att få lov att skapa sin egen värld och befolka den med de skapelser man vill - en valsande ko, en tulipanaros, eller stegar som går mellan himmel och hav. Mycket inspiration till denna egna värld kommer från diktare som Nils Ferlin eller Dom Helder Camara. Det händer att Anki börjar på en tavla med ett Ann Christin Henriksen, självlärd konstnär, har målat i olja sedan det sena 90-talet. Hon har deltagit i samtliga konstrundor i Filipstad med samlingsutställningar på museet Kvarnen. Anki var också representerad i utställningen 3 Kvinns och har ställt ut i Brattfors (2002) och med separatutställnig på Stjärnsfors kvarn sommaren bestämt motiv som syfte, men efterhand tar penslarna över skapandet och slutresultat blir något helt annat; tankar och infall kommer och går under arbetets gång. Bilden kan bli något som är långt från det ursprungliga målet; som en liten blå häst. 26

27 Den lilla stationen där de stora tågen sällan stannar. En tavla inspirerad av Dom Helder Camara(Ann Christin Henriksen) 27

28 28 (Sara Houshi)

29 Sara Houshi Sedan ungdomen har musik, teater och dans varit en viktig del i Sara Houshis liv. Detta avspeglades tydligt i gymnasievalet då hon valde socialestetisk linje med musik och teater som huvudämne. Fortsättningen blev Balettakademins yrkesdansarlinje där Sara tog examen Sara har internationell erfarenhet och meritering. Hon har bland annat varit innehavare av Carina Aris stipendium i Paris. Sara har också studerat dans vid Toronto Dance Theatre i Canada samt vid Laban Center i London. Vid Vår Teater på Växtverket i Bromma och Farsta jobbade Sara med barn och ungdomar. I hennes uppgifter ingick att koreografera ungdomarna för Hair och En midsommarnattsdröm. Sedan 1999 driver Sara företaget Dansverkstan i Filipstad. Dansverkstan brukar delta vid stadens olika arrangemang som till exempel nationaldagsfirandet och John Ericsson-dagarna. Sara är också ansvarig för koreografin för 2005 års föreställningar av Arn de Gothia och har medverkat i Figurteaterkompaniets pjäs God dag natt, som koreograf och skådespelare. 29

30 30 (Kerstin Hugosson)

31 Kerstin har målat i hela sitt liv, men det började ta fart när tredje barnet föddes och hon var hemma och fick tid över. Innan dess var hon dagmamma och tog hand om fem barn från morgon till kväll, men nu hade hon bara tre barn hemma. Med svärfars hjälp byggde hon en ateljé på tomten och satte igång att måla olja och akvarell på lediga stunder. Familjen bodde då i Vallentuna alldeles intill Roslagsbanan, en smalspårig järnväg, som plötsligt blev nedläggningshotad. Då målade Kerstin av stationshusen utefter linjen och de många brungröna tågen, och fick ett enormt fint mottagande vid olika utställningar i Vallentuna centrum. Så rullade det vidare... Familjen flyttade till en stor prästgård utanför Uppsala. Kerstin fortsatte att måla, men nu blev det Kerstin Hugosson Uppsalamotiv. Husen långs Fyrisån och domkyrkan blev favoritmodeller. Hon startade firman Ateljé Trivselmåla och anordnade internatkurser i en stor, nybyggd ateljé. År 2000 flyttade familjen till Långban och nu upptäcktes alla mineraler som finns här. Små miniatyrtavlor blev resultatet plus att gruvbyn dokumenterades i akvarell. Att måla är såå roligt. Jag vill att fler ska upptäcka det, sa Kerstin och började undervisa i akvarell- och oljemålning och senare också kalligrafi. Både barn och vuxna deltar i kurserna. Utställningar: Stockholm, Östra station, Vallentuna centrum, Lions Knivsta, Uppsala, Rasbokils prästgård, Rasbo kulturvecka, Långban och Konstrundan Filipstad. 31

32 32 (Kurt Johansson)

33 Kurt Johansson Akvarell: Snabbt, snabbt, flödigt och spontant. Sådan är Kurt Johanssons inställning till sitt konstnärliga skapande. Kurt har alltid varit intresserad av att måla, men det är inte förrän vid mogen ålder det blivit en huvudsaklig syssla. Kurt har haft olika befattningar inom industrin på det ekonomiska området innan det konstnärliga intresset tog överhanden vid 55 års ålder. Sedan dess har han målat i stort sett på heltid. I stora drag självlärd har det efterhand också blivit kurser för bland andra Monica Månsson, Göteborg och Eva Lissinger, Lund. Kurt som är född i Säffle kom till Filipstad 1974 och har sedan blivit bygden trogen. Han har deltagit i den lokala konstrundan sedan deltog Kurt i en samlingsutställning på Silwenska i Säffle och 2003 hade han verk representerade på Kvarnen under två utställningar. 33

34 (Sven-Börje Johansson) 34

35 Sven-Börje Johansson Med Johanérs signerar han ofta sina tavlor. Mannen bakom signaturen är Sven-Börje Johansson, en av de ganska många tidiga 50-talister vi möter i Filipstad med pensel eller musikinstrument som uttrycksmedel. I Sven-Börjes fall är det blott penseln som gäller, musicerar gör han inte. Men det är inte riktigt sant, det där med "blott penseln". Han har smak för många tekniker, många stilar. Akvarell, olja, teckning, att måla med tvättsvamp eller fördriva färgen, att i samma verk kombinera olika metoder. Inte mycket är honom främmande att fånga en mångfald av olika motiv. En del tekniker som egentligen inte finns skulle det kunna uttryckas. Självlärd i mycket har han också gått i lära hos bland andra Hans Kajtorp, Knut Kristiansson och Olle Rönnstad. I runt 40 år har Johanérs prövat sig fram, men har figurerat mycket lite i de allmänna utställningssalarna. -Det mesta har blivit sålt direkt från staffliet säger Johanérs, som sommaren 2004 hade sin första offentliga utställning på Museet Kvarnen i Filipstad. 35

36 (Sven-Åke Karlsson) 36

37 Sven-Åke Karlsson Såsa - en slående fotografsignatur. Namnet uppstod på lågstadiet och har följt med i alla år. Sven-Åke Karlsson, känd idrottsfotograf i Filipstad hade redan som tonåring ett brinnande intresse för att fotografera, framkalla och kopiera. Han och kompisarna kunde stå mer än halva dygn i mörkrummet när tillfälle gavs. Men strax efter de tjugo blev det andra intressen och sysselsättningar, skidor, mountainbike, hus, familj och arbete som tog tid från fotandet. Men för fyra - fem år sedan var omständigheterna annorlunda och kameran kom fram igen. Frilansande som sportfotograf för Filipstads Tidning var Såsa snart tillbaks i fotosvängen, även om han egentligen inte är så idrottsintresserad. -Det har blivit mycket annat också, säger Sven- Åke som numera trivs bäst med digital framkallning. Plancher, broschyrer, skyltar och bildkollage flyter fram från hans skärm. Att skulptera bilder med Photoshop skulle man kunna kalla hans sätt att arbeta med foton. Såsa. Självporträtt 37

38 38 En ljusstake för värmeljus, tillverkad i galvaniserad järntråd. Ett gammalt hantverk hålls vid liv av Åsa Lindén

39 Åsa Lindén Luffarkonst kallas det. Att med galvaniserad järntråd tillverka alla möjliga prylar. Ljusstakar, grytunderlägg, krattor, väggkorgar och annat som kan vara bra att ha. Detta har Åsa Lindén sysslat med i fem sex år. - Jag hade en kompis som samlade på grytunderlägg tillverkade av gamla luffare och blev nyfiken att prova på, säger Åsa. Åsa har gått ett par veckoslutskurser i ämnet, men mycket av tekniken har hon lärt sig själv efterhand. Man efterliknar gamla modeller, och hittar själv på nya kreationer efterhand. Utmärkande för tekniken är att ingen lödning eller svetsning förekommer; tråden endast lindas och knyts till önskade mönster. Åsa har också sysslat en del med målning, men har under senare år gått över mer och mer till enbart luffarslöjd. - Jag har dåligt med tid att måla, men hoppas kunna börja med det igen i framtiden. 39

40 Foto: Filipstads Tidning Staffan Lundaahl På vägen mot Älvsjöhyttan långt norrut i kommunen ligger torpet Gräshyttan. Där, med storslagen vy över skogslandskapet har konstsmeden Staffan Lundaahl bott sedan han var liten pojke. Sedan mitten av 1980-talet har smidet varit Staffans heltidssysselsättning. Främst är det de gamla teknikerna som gäller för att tillverka ljuskronor, smycken, ljusstakar, skyltar, yxor, knivar och annat som kräver hammare, städ och ässja för att frambringa. Sedan mitten av 90-talet spelar Staffan också Diggeridoo. Diggeridoon är ett blåsinstrument med ursprung hos Australiens urbefolkning. Det består av en trädstam cirka 1,5 meter lång, som urholkas. Staffan både bygger dessa instrument och undervisar i hanterandet. Att traktera en diggeridoo kräver en speciell teknik, så kallad cirkelandning. Man blåser konstant med löst vibrerande läppar och andas in under spelets gång. 40

41 Ljuskronan på Museet Kvarnen (Staffan Lundaahl) 41

42 42 (Bengt Olof Löf)

43 Bengt-Olof Löf Bengt-Olof Löf har genom det mesta av sitt vuxna liv fotograferat dagligen, och i bild dokumenterat Filipstads utveckling. Kända för alla Filipstadsbor är de bilder han har tagit för kalendern som ges ut av Filipstadsföretag i samverkan. En bild för varje månad under året. Bengt-Olof är också engagerad i att söka bevara högreståndsbebyggelsen från 1700-talet kring Hötorget med angränsande kvarter. Han är medlem i Filipstads gilles bebyggelsehistoriska grupp och har intresserat länsantikvarien vid Värmlands museum för att rädda Hötorgets atmosfär. I samma bevarande anda var han med och startade ett av de projekt som har haft till mål att restaurera och digitalisera gamla foton från Filipstad. Bengt-Olof är sedan många år verksam i Ferlingruppen och är för närvarande föreningens ordförande. Han är också verksam i föreningen Kulörta lyktor. 43

44 44 (Lars Mattsson)

45 Lars Mattsson Svensk natur är populär och omtalad i stora delar av världen. Det gäller även i Lars Mattssons målade form. Hans tavlor smyckar offentliga lokaler och styrelserum lite varstans, såväl inom riket som långt utanför gränserna. Lars strävan är att komma så nära naturen och verkligheten som möjligt och skissblocket är troget med honom i skogen för att fånga motiven. Foton är mycket sparsamt förekommande som förlaga för hans tavlor. Någon gång händer det men är då oftast frågan om en beställning av ett verk med en viss naturomgivning som motiv. Att räkna upp alla de olika små eller större utställningar han genomfört genom åren vore nästan meningslöst. Men de två eller tre utställningar han brukar genomföra årligen är i regel mycket välbesökta. 45

46 46 Rolf Mårth Rock, blues och dansmusik och visor och Ferlintonsättningar. Detta täcker en del av Rolf Mårths register som musiker och tonsättare. Själv har han beskrivit sig som en kulturens diversearbetare. Rolf började uppträda i hemstaden Filipstad i mitten av 60-talet. Inspirerad av 50- och 60-talsmusik, spelade han med lokala band. Under 70-talet ägnade sig Rolf Mårth mycket åt dansmusik och det var en heltidssyssla mellan 1976 och Samtiditigt kom visorna att ta mer och mer plats. I början av 80-talet kom Ferlingruppen till och Rolf kom att medverka i gruppens program och även arbeta som organisatör. Hans musikskådespel På Fabians tid fick stor publicitet och ett annat av gruppens projekt var ett scenprogram med Ferlins revykupletter. Det ledde även till en skivinspelning, där Rolf Mårth medverkar tillsammans med Jan Wikner, Gunde Johansson och Bror Frisk. Sedan har det dröjt till 2004 innan Rolf medverkat på en skivinspelning med Ferlinmaterial. Skivan heter Ferlin i våra hjärtan. Här medverkar olika artister i ett projekt för att stötta ungdomar med missbruksproblem. Rolf Mårth anses som en av Sveriges ledande Ferlintolkare och fick 1999 Nils Ferlin-Sällskapets trubadurpris. På hemmaplan har han blivit kommunens Ferlinstipendiat och Filipstads Gilles kulturprofil. Som tonsättare har Rolf Mårth inte bara skrivit musik till Ferlins dikter. Där finns också Dan Andersson, Harald Forss och Kjell Ekman, för att ta några exempel. Ett urval av tonsättningarna kom 1990 i vissamlingen Att vara en visa.

47 (Rolf Mårth) 47

48 48 Ingvar Nilsson, självlärd konstnär, är utbildad byggnadsingenjör. En ingenjör med skolning i ritteknik och ritningsläsning och djup känsla för geometri och proportioner

49 Ingvar Nilsson Motiven är uppbyggda i fiktiva landskapsmiljöer. Verken är i huvudsak sammansatta i kombinerade variabler av färg, ljus, reflexer och speglingar. Sfärer, skal och vattendroppar är byggstenar som förstärker bildkompositionens innehåll. Målet är att förutom stämningen ge betraktaren en kvardröjande spänning. Sådan är Ingvar Nilssons beskrivning av de verk han skapar i akryl. - Akryl blev det jag fastnade för efter att ha provat mig fram, säger Ingvar. Ingvar började teckna redan i unga år. Teckningarna utfördes i blyerts, tusch, kritor eller annat som fanns till hands. Tecknar gör han fortfarande, nu som idékälla för kommande målningar. Måla på duk kom först närmare 30. Då gjorde Ingvar som många andra spirande konstnärer: tittade på de gamla, stora mästarna och försökte måla av deras verk så nära originalet som möjligt. - Någonstans ska man börja, och sedan har jag provat mig fram på olika sätt. Den stil Ingvar har provat sig fram till i dag är mycket personlig; det är verk som kan få tankarna att glida mot främmande världar, skapade av Heinlein eller Asimov. Och Ingvar är sedan ungdomen mycket intresserad av science fiction. Ingvar har haft utställningar bla. på Galleri Konstkällaren och Galleri Almar, i Karlstad, Stjärnsfors kvarn, Uddeholm och Museet Kvarnen, Filipstad och han finns också representerad på Lunds sjukhus. 49

50 (Laila Rabhi) 50

51 Laila Rabhi Såväl keramik som målning ligger för Laila Rabhi, som sedan mitten på 70-talet sysslat med desamma i olika former. Född i Filipstad har hon tillbringat många år i Göteborg, där hon kom i lära hos keramikern Ingvar Bengtsson. Både glasering och att sköta ugnar ingick i utbildningen, och efter ett år började Laila assistera i undervisningen. I slutet av 70-talet blev Anna-Karin Liedberg och Christos Papaefthimiou Lailas läromästare i oljemålning. Laila gick regelbundet kurser för dessa båda under ett 10-tal år. Laila har också studerat ett år på konsthantverkslinjen vid Karlskoga folkhögskola och arbetar sedan hösten 2000 som bildlärare vid grundskolan i Lesjöfors. Laila startar i början av 2005 en kombinerad ateljé och butik för konstnärsmateriel i Filipstad. 51

52 56 (Bo-Göran Röös)

53 Dragspel passar i många situationer. Men långt ifrån alla har spelat dragspel i en poliskontroll. Det har Bo-Göran Röös och en musikerkollega gjort för många år sedan. -Vi blev stoppade i en trafikkontroll, berättar Bosse. Polisaspiranten envisades med att vi skulle stanna motorn. Sedan ville bilen inte starta och vi fick knuffa ut den på en parkeringsficka så länge. -Den andre polismannen som var med såg att vi hade dragspel med i bilen och vi föreslog att vi kunde spela en trudelutt medan motorn svalnade. -Så där stod vi och spelade medan motorn svalnade och poliserna vinkade in bilar för kontroll. Detta är en av många små episoder som Bo-Göran med 30 års vana som yrkesmusiker, kan berätta. Över hela Sverige har han spelat, dragspel eller klaviatur, på danskrogar och på servicehem. Bo-Göran Röös Musiksmaken på sevicehemmen varierar. Det är långt ifrån alla som vill höra snoa eller hambo. Många vill höra 50-talsmusik, Elvis Presley och hans årsbarn. -Jag brukar inte ha något program med mig utan spelar efter önskemål. Och önskemålen har varit varierande under de trettio åren. Revyer, bröllop och musikterapisessioner har hört Bo-Görans dragspel genom åren. Ett par tre stycken har hunnit bli utslitna under ett spelmansliv som sträckt sig över inte bara Sverige utan även till Norge, Finland, Danmark, Grekland och Spanien. Här i trakterna anlitas Bosse ofta när det är dags för allsång om somrarna. Och många av oss förknippar nog dragspelet med just allsång, sommar och solnedgång. - Och mygg brukar det också vara, säger Bosse. 57

54 58 Badguy (Janne Samuelsson)

55 Janne Samuelsson MÄNNISKAN har alltid fascinerat mig - mera än djur, natur eller miljöer. Sålunda består mina bilder oftast av människotyper i olika miljöer och situationer. Jag skildrar helst människan när hennes mest genuina mänsklighet kommer till uttryck. Med sympatiska svagheter och brister. Inga idealtyper här inte! Under tider som mitt måleri fått stå tillbaka för annat - musiken t.ex. - har jag ändå kluddat och klottrat där jag kommit åt. Gubbar, gubbar, gubbar På papperslappar, reklamutskick, kasserade postgirolappar, halvtomma tidningssidor etc. Ur detta klotter föddes så Typen. De typer jag gärna målar har väl det gemensamt att de är tämligen originella, lite tilltufsade och ganska udda på det hela taget. Aparta, om man säger så. Beteckningen typer är i sammanhanget dubbeltydigt: dels synonymt med sorter eller arter, dels avsett som en karaktärsbeskrivning av figurerna. Skummisar ungefär. Inte sällan cigarrettrökande. Skummisar eller inte så är de oftast en samling djupt sympatiska - typer! Utöver målandet har jag alltså sysslat mycket med musik. Bild och musik har ju mycket gemensamt: samma strävan efter harmonier, klanger och spännande dissonanser. 59

56 60 Ett mäktigt slott, som hämtat ur en gudasaga (Lena Wallin)

57 Lena Wallin Lena Wallin, född på Öland, sedan många år bosatt i Långban, är mycket inspirerad av nordisk mytologi i sin keramik. I runda tal har hon praktiserat sitt hantverk i ett 30- tal år. En studiecirkel i början av 70-talet ledde in henne i hantverket, och sedan dess har egen praktik varvats med kortkurser. I första hand tillverkar Lena bruksföremål. Den egentillverkade glasyren består av mineraler, samlade i trakten av Långban. Mineralerna krossas till fint pulver och ger färgerna blått, brunt och aprikost.. Lena Wallin har varit flitigt utställd på Muséet Kvarnen, Kjortelgården och Munkebergs Hembygdsgård i Filipstad. På Kjortelgården finns hennes produktion ständigt representerad. 61

58 Ars vivendi Jag är närsynt och vill behålla glasögonen på när jag badar; det bjuder mig trygghetskänslan och sinnet för skönhet. Dörför crawlar jag aldrig. Men jag minns en simlärares recept; - Håll på med att crawla tills du inte orkar mer av trötthet. Fortsätt - och du orkar bara med den rätta tekniken! Så är det med en del. De blir förvandlade, plötsligt! De finner en bättre teknik för liv. De finner sin stil. Värmländsk ordbok. Utgiven 1997 och belönad med Frödingstipendiet Men stackars de alltför starka felsimmarna, Och de alltför trötta - Ur Näverbrev;

59 Knut Warmland Knut Warmland är sedan många år känd som dialektforskare inom de värmska målen. Knut har intresserat sig för målen ur såväl lingvistisk synvinkel som för litteraturen och folkloren knutna till de värmländska dialekterna. För att kalla värmländskan för en dialekt är inte korrekt. Stor skillnad råder på målen i Bergslagen och den som brukas i Karlstad eller längs gränsen mot Norge. Detta intresse har lett till en rad böcker i ämnet. Bland andra På mål, värmländska dialekter i urval, som har givits ut i tre upplagor, och Värmländsk ordbok. De värmska dialekternas ordskatt, belönad med Landstingets Frödingstipendium då den gavs ut Ett Frödingstipendium är ganska passande utmärkelse för denne lingvist och litteraturvetare. Just Fröding hör till hans intressen och forskningssfär. Två böcker om poeten har kommit från Knut Warmlands penna: Gustaf Fröding, mannen från månen och Den sorgsne skrattarn. Förutom att skriva håller Knut föredrag och kåserier om de värmska målen samt våra poeter Fröding och Ferlin. Lingvist, litteratör och lyriker. Knut Warmland har förutom dialekstudier och böcker om Fröding skrivit dikter samt medverkat i ett antal antologier som redaktör eller skribent.. 63

60 64 "Trasdockor vill också dansa" (Maria Wiklund)

61 - Jag har tecknat sedan jag var liten. Med allt jag kunde hitta att rita och klottra med. Pennor, kritor, vad som helst, säger Maria Wiklund, född i Hagfors. I dag är det akryl som gäller för henne efter att ha provat sig fram med olja och akvarell. - Akrylen passar mig bra. Oljan tar tid att göra klart, och jag vill ha saker färdiga när de är påbörjade. En sak åt gången är min inställning. Detta innebär inte att Maria Wiklund Maria saknar idéer om motiv, de poppar upp Kraft och rörelse i bilderna vill Maria Wiklund ha. hela tiden. Verksam som akrylmålare har Maria varit sedan hon gick bild- och formutbildningen på Hällefors folkhögskola Till favoritkonstnärerna hör Gustav Klimt, med tavlan Kyssen och Carl Larsson. - Larsson är så härligt detaljerad. Men själv målar jag inte så detaljrikt, säger Maria. I mina egna tavlor vill jag hellre se kraft och rörelse. I dagsläget jobbar Maria på Muséet Kvarnen, en idealisk arbetsplats för den som är intresserad av konst och själv är aktiv i branchen. Maria har deltagit i utställningar på Kjortelgården och just Kvarnen, bland annat utställningen "Finmalet. Sommaren 2004 hängde hon på Kulturhuset i Ekshärad och var också utställd på Margits Café i Filipstad. 65

62 66 (Staffan Winbergh)

63 Staffan Winbergh "Byfotograf" och filmare-bosatt strax utanför Filipstad sedan Driver sedan 11 år Ateljé Bildgruvan mitt i stan med porträttfoto och mycket annat knutet till fotografyrket. Tommy Hansson, medskapare till legendariska seriemagasinet Goliat, är också med och utvecklar det grafiska bildarbetet. Genom två längre filmutbildningar har bilderna på senare år också börjat röra på sig, och det har blivit tre porträttfilmer för TV och tre längre produktioner från Indien på uppdrag av Wisconsin University. Vardagen spenderas dock oftast nere på Vikgatan: 11 år med Gruvan... - Ska du inte flytta tillbaks till Stockholm och öppna en ordentlig ateljé- Filipsta é väl inget å satsa på va? - Nähä? - Men man hittar ju knappt hit- kan du inte åtmistone hyra in dej på Viktoriagatan i lite flottare lokal- det här råtthålet kan väl inte löna sig typ va? - Beror på hur man ser på t. - Så du ska sitta här till dödagar då? - Ja, inte mig emot. - Jag förstår mig inte på dej- själv flyttar jag nog till storstan. Förresten- 11 år- tröttnar du inte på det här jobbet? - Nä, inte så länge folk tycker de e kul att koma hit. - Vadå, va mena ru me de? -Jo, jag menar att hellre skrattar jag i en Volkswagen än gråter i en Rolls Royce- -Hellre gråter jag i en Rolls Royce än i en Volkswagen heter det väl. - Beror på vem som säger det- nämen allvarligt talat tinkan blinkan skritt och skrutt- det stavas livskvalité och det är inte lika med storstäder och flotta lokaler, ju förr man inser det ju längre får man njuta av det. - Och det hittar man i den här lilla stan? -Jajamen, Filippistad har mer än man anar av det om man tittar efter. - Så du ska sitta här till dödagar då? -Kanske det. -Jag förstår mig inte på dej - -Nä- du sa just det. Foto:Fredric Nord 67

64 68 Illustration: Marian Väpnargård Ur Käraste Selma Lagerlöf Utgivna böcker: Gud - den opassande närvaron (1978) Kvinnobilder (med texter av C. Krook. Gummesson 1981) Ett ljus från morgondagen (Libris 1986) Via Dolorosa (Libris 1987) Käraste Selma Lagerlöf (Libris 1989) Bilder från bönhuset (med A H. Lindgren och O. Widstrand, Libris 1990) Marian har även medverkat i ett antal antologier Pjäser: Värdshuset Tuppen - om CM Bellman Den första gång - om Birger Sjöberg Godafton herr Fröding - om Gustaf Fröding Så länge skutan kan gå - om Evert Taube Utmärkelser: Statens konstnärsnämnds stipendier ett flertal år på 70- talet Föreningen för Värmlandslitteraturs kulturstipendium ur Bengt Axelssons kulturfond 1994 Sunne kommuns kulturpris Föreningen för Värmlandslitteratur: Vackraste värmlandsboken 1989 (för Käraste Selma Lagerlöf ) Sveriges kyrkliga studieförbunds kulturpris 1991 Landstinget i Värmlands Frödingstipendium 1994 Övrigt: Marian Väpnargård har bl a gjort scenografin till avdelningen om skogsindustrin i Värmland, Skogen, fattigmans tröja, till Värmlands Museums basutställning.

65 Marian Väpnargård Marian Väpnargård är född i Töcksfors. Hon har studerat textil, skulptur och silversmide vid Stenebyskolan samt reklam, marknadsföring och grafisk design vid Konstfack. Under åren arbetade Marian Väpnargård som tidningstecknare. Därefter har hon arbetat som bildlärare, författare, bildkonstnär, bokillustratör, regissör (pjäser och kyrkospel), pjäsförfattare samt scenograf för såväl teaterscener som museer. Marian har också varit verksam som krönikör i VF, NWT och Filipstads Tidning. Från 1985 till 1997 bodde Marian Väpnargård med maken, komministern Hans Väpnargård, på Herresta prästgård i Östra Ämtervik, förebilden till Borg i Gösta Berlings saga. Dessa år resulterade för Marian Väpnargård bl.a. i boken Käraste Selma Lagerlöf, som hon såväl författade som illustrerade. Denna bok belönades 1989 som Vackraste Värmlandsboken av föreningen Värmlandslitteratur. Detta är bara ett i raden av de utmärkelser och belöningar som kommit Marian Väpnargård till del: Sunne kom- Foto: Hans Lorin muns kulturpris; stipendier från Statens konstnärsnämnd ett flertal gånger under 70-talet samt Frödingstipendiet 1994 är ett urval bland lagrarna. Till de nyskurna lagrarna hör också Filipstads Ferlinstipendium 2004, utdelat för hennes aktivitet inom det lokala kulturlivet. Redaktörskapet för Kyrk-Filip, brödutställning på Muséet Kvarnen och populära kulturaftnar på Kyrkans hus är några av de olika engagemang Marian har haft sedan flytten till Filipstad

66 Adresser: Jette Agborg Lilliestierna Hättälvsvägen Nykroppa Håkan Degerstedt Storstensudden Filipstad Ulla Grönqvist Dammhyttan Saxån Filipstad Kurt Johansson Jonstorpsvägen 27H Filipstad ; Ulf Andersson Båren Filipstad Mikael Degerstedt Nybacka Filipstad Lennart Gybrant Daglösen Filipstad Sven - Börje Johansson V. Kasino Filipstad Britt Aronsson Hyttbacken Gåsborn Filipstad britt-aronsson@swipnet.se Kjell Ekman Allégatan 9B Filipstad Ann Christin Henriksen Bergslagstorget 2B Filipstad Sven-Åke Karlsson Kasinovägen Filipstad Rolf Carlsson Bergslagsgatan Filipstad Figurteaterkompaniet Långbans skola Filipstad Sara Houshi Kungsgatan Filipstad Åsa Lindén Finnshyttegatan Filipstad Marcos Ciscar Kungsgatan Filipstad Benny Granberg Motjärnshyttan Hagfors Kerstin Hugosson Långban Stora Sten Filipstad kerstin.hugosson.org Staffan Lundaahl Gräsåsen Lesjöfors

67 Bengt-Olof Löf Bergslagsgatan Filipstad Elsie och Markku Reingold Vasavägen Nykroppa Knut Warmland Storbron Herrgården Filipstad Lars Mattsson Lersjöed Filipstad Bo-Göran Röös Hornkullen Nykroppa Maria Wiklund Hantverksgatan 12 B Filipstad Rolf Mårth Spångbergsvägen 34A Filipstad Janne Samuelsson Vasagatan Filipstad Staffan Winberg Vikgatan 8B Filipstad Ingvar Nilsson Knutsängsvägen Filipstad Lena Wallin Långgården,Långban Filipstad Marian Väpnargård Kungsgatan Filipstad Laila Rabhi Asphyttegatan Filipstad ,

68

69 Om skor, värld och drömmar Du är inte bara där dina skor står utan också där dina drömmar finns Ivan Lo-Johansson Det står ett par skor vid dörren Det finns en värld utanför - vad väntar du på? Om du inte går ut i världen kommer den och hämtar dig Du behöver skorna, världen behöver dig Använd din röst varje dag inte bara vart fjärde år! Allting förändras, ingenting kommer i morgon att vara som det är i dag Varje dag är ny, under gryningens ögonlock finns de drömmar som kan sätta vingar på de slitnaste skor Du har inte en chans - ta den! Ur Bengt Bergs Handelsresande i nordiskt vemod - dikter i urval 72

70 Inger Bengtsson Det började med att jag blev ombedd att måla av ett motiv åt en bekant och sedan har det fortsatt! Jag har nu målat i ca tjugo år. Ibland när jag är ute och går eller reser kan jag se ett motiv efter vägen som jag gör en skiss av. Skogen, mossar och myrar ger mig inspiration men mest är det vatten, som jag har med på nästan alla mina tavlor, det känns som om den inte är färdig förrän jag målat dit ett vatten. Även djur, både vilda och husdjur, betyder mycket och är motiv jag återkommer till. Jag har tagit en kurs i färglära, annars är jag självlärd. Jag har också haft kurser i oljemålning i ABF:s regi under flera år och har deltagit i utställningar på Pihlgården och Munkeberg. Jag har också hand om hantverksutställningen på Lesjöforsdagen.

71 Jordnära naturalism präglar Inger Bengtssons bildskapande.

72 Marina Gustafsson Självlärd, och med ett brinnande intresse för arketyper, legender, symbolik, mytologi och religion, jobbar Marina fram sina bilder sittande på golvet och med sin alldeles egna och speciella teknik. Koloriten är minst sagt sparsam. Hon använder en (1) färg och låter sedan det ljusa i duken lysa fram. Med vanlig oljefärg infärgas först hela duken. Därefter torkas en ljusning fram som ger plats för själva motivet. Slutligen målas motivet på med fingrarna och tops! Bilder med människan i centrum och ofta fyllda av tidlös symbolik. Inte sällan inspirerade av antikens ideal. Men med ett tillskott av egen fri fantasi. En fantasi som emellanåt även tar sig uttryck i ord. Marina Gustafsson skriver också poesi. En poesi som gärna speglar människans villkor i tillvaron.

73 Sparsam kolorit och stark symbolism i Marina Gustafssons bilder.

74 Lasse Kaipiainen Lasse Kaipiainen är självlärd träkonstnär. Det började för några år sedan när han var arbetslös och mest på skoj provade lite att med motorsågen forma en trästock till en figur. Det slutade med att stocken förvandlades till en krokodil. På några få år har hans hantverk vuxit ut till en hel trollstig full av figurer av olika slag. Figurerna är ofta vuxna direkt ur sin naturliga miljö. Lasse är mån om att i Trollstigen bara använda torrfuror och liknande och att aldrig skada levande material. Trollstigen fick en gästbok för ett halvår sedan, den är redan fulltecknad! Efter att ha fått mycket uppmärksamhet i media har Lasse även sålt en hel del figurer till människor som kontaktat honom. Han har nu också en atelje hemma på tomten där hans verk också finns att se. Även trädgården är som en utställning i det fria. Trollstigen börjar bakom Lesjöfors museum. Lasses hemsida:

75 Träskulptör Lasse Kaipiainen vid en av sina skapelser.

76 Kjortelgårdens Hantverksgrupp Kjortelgårdens hantverksgrupp är ett 50-tal konsthantverkare som ställer ut och säljer sina alster i den fina gamla rosa trävillan Kjortelgården vid älven. Här finns vävt, stickat, virkat, kläder för alla åldrar, hattar och även halm- träslöjd och smide. Kjortelgården har också en spännande Prylgömma (loppis) och kaffeservering i mysig kulturmiljö!

77 Den pittoreska gamla Kjortelgården vid Skillerälven rymmer sjudande aktiviteter.

78

79 Några av Ulla Petterssons handkolorerade keramikfigurer.

80

81