Utvärdering av Ekobackens deponi

Transkript

1 Utvärdering av Ekobackens deponi Uppdraget Svensk Ekologikonsult har fått i uppdrag av Värmdö kommun att utvärdera vilka föroreningar som kan förknippas med utgående vatten från Ekobackens deponi. Utredningen innebär en utvärdering av befintliga resultat kring massornas egenskaper, lakvatten samt vattenprov från ett dike som avleder vatten från området. Utöver befintliga tillstånd och beslut har utvärderingen baserats på en miljöteknisk markundersökning som utförts Tyrens samt en lakvattenutredning som genomförts av Faveo. Bakgrund Deponin vid Ekobacken har använts för att deponering av slam från porslinsfabrikens reningsverk samt andra typer av rester från produktionen. Dessutom har hushållsavfall från Gustavsberg deponerats vid anläggningen. Deponin är klassad som en deponi för icke-farligt avfalldeponi (enligt Faveo 2015), vilket innebär att anläggningen måste efterleva föreskrifterna i NFS 2004:10. Detta är extra viktigt då deponin saknar bottentätning, vilket medför att lakvattnet kan infiltrera till grundvattnet. Miljöprövningsdelegationen avslog en ansökan om fortsatt drift, varför en avslutningsplan upprättats och implementerats överläts tillsynsansvaret från Länsstyrelsen till Värmdö kommun. Deponin är nu vara avslutad och sluttäckt. Sluttäckningen godkändes av Länsstyrelsen Enligt villkor i beslut från 2008 skall allt drän- och lakvatten senast 2011 genomgå rening som säkerställer att utsläpp inte medför negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö. Bolaget har sedan dess beviljats anstånd till november 2015 för att hinna bedöma lakvattnet och installera en väl fungerande rening. För att bolaget skall kunna utforma adekvat rening samt visa att lakvattnet inte medför negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö har en lakvattenkarakterisering med tillhörande miljöriskbedömning genomförts av Faveo projektledning (Faveo 2015). Tyrens har även genomfört en miljöteknisk markundersökning (Tyrens 2015) med anledning av att utreda förekomst av metallförorenade massor inför en eventuell överlåtelse av fastigheten. Tyrens miljötekniska markundersökning Undersökningens resultat Materialet är känt för att kunna innehålla tydligt förhöjda halter av zink och bly varför dessa ämnen mätts och analyserats i olika typer av massor. De högsta föroreningsnivåerna återfanns i en vitaktig fyllningslera där medelhalterna av bly och zink var ca 3600 mg/kg TS respektive ca 6200 mg/kg TS. De högsta halterna uppgick dock till ca mg/kg för såväl bly som zink. Tyrens har även genomfört laktester på material från deponin som de menar generellt klarar kriteriet för inert avfall, med avseende på metaller. Antimon lakar dock för mycket vid skaktest men klarar kriteriet för inert deponi vid perkolationstest. Svensk Ekologikonsult AB - 1

2 Perkolationstestet visar att sulfat (SO 4 2- ) lakar i omfattning som överskrider kriterierna för inert deponering, men mindre än kriterierna för deponering på en deponi för ickefarligt avfall. Svensk Ekologikonsults bedömning Avfall Sveriges rekommenderade haltgränser för klassificering av förorenade massor som farligt avfall anger gränserna för både bly och zink till 2500 mg/kg TS (Avfall Sverige 2007), vilket innebär att den vitaktiga fyllnadsleran skulle utgöra farligt avfall med avseende på båda metallerna. Det framgår inte tydligt hur de prover som ingår i laktesterna fördelar sig mellan olika typer av massor inom deponiområdet. Det förefaller orimligt att metallerna bly och zink inte skulle laka mer än vad som tillåts för inert då totalhalterna i den vitaktiga fyllningsleran var så pass höga. Att de urlakade halterna blir relativt låga skulle kunna bero på att de slagit ihop förorenade massor med relativt rena i samma samlingsprov. Om så är fallet har testet inte genomförts på ett korrekt sätt och laktester borde istället genomföras på de massor som har de högsta totalhalterna, då det är dessa massor som medför störst risk för spridning av föroreningar till följd av urlakning. Totalhalterna av bly och zink är så pass höga i den vitaktiga fyllningsleran att massorna skulle kunna klassificeras som farligt avfall, endast baserat på totalhalter. Om man inte väljer att klassificera massorna som farligt avfall till följd av de höga totalhalterna bör laktesterna genomföras med stor noggrannhet, där de massor med de högsta totalhalterna testas separat. Lakvattenutredning av Faveo Undersökningens resultat Lakvattenmängderna som uppmättes vid provtagningspunkten L20 var mycket högre än väntat då det uppmätta flödet i L20 är ca 2,8 ggr större än vad man kan förvänta sig om avrinningsområdet till L20 motsvarat den beräknade ytan. Eftersom Ekobackstippen är en gammal deponi som saknar bottentätning, kan lakvatten bildas om grund- och ytvatten tränger in i deponin. Detta ökar då den totala mängden lakvatten och därmed även kostnaderna för rening. Även expansionstomten intill deponin består av deponimassor med högt innehåll av bly och zink. Undersökningen visar att lakvattnet har låg halt organiskt material och BOD och COD var under detektionsgränsen. Lakvattnet vid Ekobackstippen har mycket låg halt TOC jämfört med andra lakvatten. Faveo menar att kvävehalterna är låga. Nivåerna som fastställts har legat i spannet från 10 till 40mg N/l. De menar även att fosforhalten är mycket låg i jämförelse med andra lakvatten och under eller i nivå med utsläppsvillkor för aktiva deponier. Sulfathalten (SO 4) anses däremot mycket hög jämfört med obehandlat lakvatten vid andra svenska deponier. Organiska föroreningar, som oljor och lösningsmedel, har analyserats vid 8 tillfällen under perioden Samtliga analysresultat understiger detektionsgränsen. Organiska föroreningar förekommer därför inte i lakvattnet i mer än försumbara halter. Halterna av; aluminium, antimon, kadmium, kobolt, litium, nickel och zink är höga i jämförelse med lakvatten från andra svenska deponier. Svensk Ekologikonsult AB - 2

3 Lakvattnet bedöms dessutom bidra med ca 12 % av N-belastningen i Farstaviken. De menar att sluttäckning av den så kallade expansionstomten kommer att göras under år Sluttäckningen förväntas påverka lakvattenbildningen och kan även påverka föroreningsmängden från lakvattnet. De menar att de metaller som lakar ut från anläggningen inte bidrar till försämrad status. Deras generella slutsats är att Ekobackstippen inte har någon avgörande betydelse för miljöförhållandena i Farstaviken. Svensk Ekologikonsults bedömning Svensk Ekologikonsult anser att denna slutsats kan ifrågasättas då lakvattenmängderna är stora och de själva visar att halterna av t.ex. kväve och vissa metaller är mycket höga. Det anges bl.a. att lakvattnet står för ca 12 % av det tota kvävetillskottet till Farstaviken, vilket kan anses vara ett betydande tillskott som är av ekologisk relevans. De höga kvävehalterna är särskilt anmärkningsvärda då de återfinns i lakvattnet från en deponi, där krav ställs på att massorna skall ha ett lågt organiskt innehåll. Vidare har Farstaviken stora problem med metallföroreningar (se t.ex. Värmdö kommun 2012) varför det är prioriterat att minska belastningen från alla verksamheter som bidrar till fortsatt belastning. Provtagning av dagvatten i diket invid Ekobacken Under maj 2016 observerades vita, skumliknande, avlagringar i ett av dikena som leder bort dagvatten från deponin vid Ekobacken. Då det förelåg misstanke om att vattnet kunde vara förorenat av dagvatten/lakvatten från deponiområdet genomförde Värmdö kommun en provtagning av vattnet i diket Provet analyserades med avseende på metaller, närsalter, ph, TOC samt alifater. Analysresultaten visar att ett flera metaller förekommer i mycket höga halter. I jämförelse med de riktvärden för dagvattenutsläpp som föreslagits för Stockholms län (Stockholms läns landsting 2009) förekommer flera metaller i kraftigt förhöjda koncentrationer (tabell 1). Tabell 1. Uppmätta koncentrationer i diket vid Ekobacken samt de riktvärden för dagvattenutsläpp som föreslagits för Stockholms län. Antal ggr riktvärde anger hur höga de uppmätta koncentrationerna är i relation till de föreslagna riktvärdena. Variabel Enhet Riktvärden Stockholms län Ekobacken Antal ggr riktvärde P µg/l N mg/l 2, Pb µg/l Cu µg/l Zn µg/l Cd µg/l 0, Cr µg/l ,8 Ni µg/l Olja mg/l 0,7 0,16 0,2 Svensk Ekologikonsult AB - 3

4 Det är viktigt att betona att de metallkoncentrationer som presenteras i tabellen återspeglar faktiska koncentrationer som uppmätts i diket och går inte att likställa med ett laktest, där en bestämd vikt urlakas på genom skakning eller perkolation enligt ett standardiserat förfarande. Prover av lakvatten som tas direkt i ett dike är inte lika fullständigt urlakade och lakvattnet har dessutom ofta spätts ut med ytvatten. Koncentrationerna i diket relateras istället till riktvärden som föreslås för dagvatten från verksamheter. Svensk Ekologikonsults bedömning Analysresultaten från vattnet i diket visar att både metaller och närsalter förekommer i mycket höga halter. Svensk Ekologikonsult har inte tagit del av några begränsningsvärden för en specifika verksamheten, varför värdena jämförs med de riktvärden som normalt används vid utvärdering av kontaminanter i dagvatten inom Stockholms län. Det är viktigt att betona att Svensk Ekologikonsult erhållit analysresultaten från Värmdö kommun, varför vi inte har kännedom huruvida det provtagna diket endast kan förväntas belastas av föroreningar från deponin, eller om även andra källor kan ha bidragit. Bly (Pb), koppar (Cu) och nickel (Ni) förekommer i koncentrationer som motsvarar >100 ggr det föreslagna riktvärdet, men även zink (Zn) och kväve (N) återfinns i mycket höga koncentrationer (ca ggr). Det är också viktigt att notera att koncentrationerna för vissa ämnen är >1000 ggr högre än de värden som uppmätts vid provtagningspunkten L20 inom lakvattenutredningen som genomfördes av Faveo. Detta kan till viss del bero på temporal variation, men kan även komma av att de två provtagningspunkterna tar emot vatten från olika delar av deponin. Det är otroligt att så pass höga koncentrationer av utsläpp skulle accepteras av tillsynsmyndighet om verksamheten skulle utvärderas i dagsläget. Det är dock viktigt att betona att denna utvärdering baseras på ett enstaka prov, från ett enstaka provtagningstillfälle, varför det krävs ytterligare utredning för att utvärdera om koncentrationerna är representativa för vattnet i diket. Trots detta bör så pass höga koncentrationer i utgående vatten ses som en varningssignal om att reningssystemet kan vara undermåligt. Slutsatser Enligt villkor i beslut från 2008 skall allt drän- och lakvatten senast 2011 genomgå rening som säkerställer att utsläpp inte medför negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö. Bolaget har sedan dess beviljats anstånd till november 2015 för att hinna bedöma lakvattnet och installera en väl fungerande rening. Svensk Ekologikonsult bedömer att resultaten som presenteras i den lakvattenutredning som Faveo genomförde visar på att koncentrationer som skulle kunna innebära negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö. Denna bedömning styrks ytterligare av de mycket höga koncentrationer av metaller och närsalter som uppmättes vid provtagning av diket Även om detta motsvarar ett enskilt provtagningstillfälle är koncentrationerna så pass höga att vissa metaller uppmättes i koncentrationer som motsvarar >100 ggr föreslagna riktvärden. Detta indikerar att rening av lakvatten och dagvatten från verksamheten inte fungerar tillfredsställande och vi anser att ytterligare utredning är befogad. Svensk Ekologikonsult AB - 4

5 Orsaken till de höga koncentrationer som uppmätts i lakvatten och dagvattendiket kan sannolikt härledas till de massor som deponerats inom Ekobacken. Tyrens miljötekniska markundersökning från 2015 visade att delar av de massor som deponerats inom området innehåller mycket höga halter av bly och zink, där de högsta föroreningsnivåerna återfanns i en vitaktig fyllningslera. I dessa massor var medelhalterna av bly och zink ca 3600 mg/kg TS respektive ca 6200 mg/kg TS, medan de högsta halterna dock uppgick till ca mg/kg TS. Tyrens utredning innefattar även laktester som visar att dessa ämnen lakar ut i så pass låga koncentrationer att de klarar gränsvärdet för inert deponi. Det framgår dock inte om laktesterna utförts på samlingsprov eller om de utförts på de massor som uppvisade de högsta totalhalterna. Vi ställer oss därför frågande till resultatet från laktesterna, då det är otroligt att massor med koncentrationer av bly och zink uppemot mg/kg TS skulle laka så pass lite att de klarar gränsen för inert avfall. Avfall Sveriges rekommenderade haltgränser för klassificering av förorenade massor som farligt avfall anger gränserna för både bly och zink till 2500 mg/kg TS, vilket innebär att den vitaktiga fyllnadsleran skulle utgöra farligt avfall. Både Tyrens och Faveos utredningar konstaterar dessutom att lakvatten från området innehåller relativt höga halter av sulfat. Dessa höga sulfathalter kan indikera att avfallet innehåller sulfidmaterial, men kan troligtvis härledas till att gips deponerats inom området. Oavsett ursprung kan höga sulfatkoncentrationer medföra negativ påverkan på grundvatten, särskilt om det används som dricksvatten. Urlakning från sulfathaltiga massor kan även medföra försurning i omgivande mark eller i recipienten (SGI 2006). Ingen av dessa två utredningar påvisar dock låga ph-värden i lakvatten då det mestadels ligger mellan 7-8. ph i vattenprovet som togs i diket 2016 var däremot 6,2, vilket däremot kan ses som relativt lågt. Om det är så att massor som utgör farligt avfall deponerats inom området skulle det kunna utgöra en förklaring till de mycket höga koncentrationer som uppmättes i utgående vatten vid provtagning av diket Sammantaget ser vi flera varningssignaler som kan indikera att den avslutade deponin vid Ekobacken skulle kunna orsaka spridning av metaller och närsalter som kan medföra negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö; såsom höga halter av metaller i deponerade massor samt höga koncentrationer i lakvatten och i diket utanför anläggningen. Då anläggningen är gammal saknar den dessutom bottentätning, vilket innebär att det finns betydande risk att de föroreningar som lakar ut ur de deponerade massorna sprids till grundvattnet, och vattenförekomster som är kopplade till detta. Svensk Ekologikonsult AB - 5

6 Hur går man vidare? Då mycket höga koncentrationer uppmättes i diket (vid ett enstaka provtagningstillfälle) bör denna provtagning följas upp för att se hur koncentrationerna varierar över tid. De deponerade massorna bör karakteriseras genom mer utförliga provtagningar. Om det är så att delar av massorna utgörs av farligt avfall bör en åtgärdsplan tas fram för dessa. Annars bör andra alternativ i form av ytterligare tätning och vattenrening utredas. Då anläggningen saknar bottentätning borde det finnas en dispens för avsaknad av bottentätning/geologisk barriär samt en anpassningsplan. Saknas en anpassningsplan bör en sådan tas fram, så att deponin kan anpassas till dagens miljökrav. Om befintliga utredningar tillsammans med fortsatt provtagning inte ger en klar bild av anläggningens miljöpåverkan kan det komma behövas en mer omfattande utredning av områdets hydrologi samt vilka massor som finns i anläggningens olika delområden och vilka koncentrationer de kan förväntas laka ut till omgivande yt- och grundvatten. Referenser Avfall Sverige, Uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor. Rapport 2007:1. Faveo Projektledning, Lakvattenkarakterisering och miljöriskbedömning Ekbackstippen i Gustavsberg, Värmdö kommun. SGI, Hälso- och miljörisker vid deponering av avfall som lakar höga halter av klorid och sulfat en förstudie. Varia 564. Stockholms läns landsting, Förslag till riktvärden för dagvattenutsläpp. Regionalplane och trafikkontoret. Tyrens, Markundersökning Ekobacken, Gustavsberg 1:456, Värmdö kommun. Värmdö kommun 2012, Hållbart båtliv - Kontaminanter i marina sediment och båtlivets inverkan på den marina miljön i Värmdö kommun. Svensk Ekologikonsult AB - 6