Barns Behov i Centrum

Transkript

1 Rapport 2012:07 Barns Behov i Centrum rapport från ett förbättringsarbete i Örebroregionen Marie Gustafsson Ingmar Ångman

2 Barns Behov i Centrum rapport från ett förbättringsarbete i Örebroregionen Marie Gustafsson Ingmar Ångman Rapport 2010:07 Dnr:

3 Slutrapport BBIC i Örebroregionen Förord Arbetet med att implementera BBIC Barns Behov i Centrum, startade i Örebroregionen redan 2005 i samband med att en mycket välbesökt temadag anordnades där Kjerstin Bergman, projektledare från Socialstyrelsen deltog. En process har sedan utvecklats där socialtjänstens verksamheter i alla regionens kommuner, Regionförbundets FoU-enhet och en extern utvärderare i nära samverkan har skapat möjligheter för ett omfattande förändringsarbete. Denna arbetsprocess har varit spännande och är ett gott exempel på praktisk forskning- och utvecklingsarbete. De uppföljningar och rapporter som har producerats har blivit använda i processen och bidragit till reflektion och utveckling. Till stöd i detta utvecklingsarbete har det funnits en engagerad och kreativ arbetsgrupp. Tack till alla i arbetsgruppen, Helén, Tomas, Rose-Marie, Ingrid, Håkan och Sara! Tack till det regionala BBIC-nätverket som under flera år har varit delaktiga i och lett det lokala arbetet med enkäter och egenutvärderingar! Tack till Per Sandén och Ann-Louise Gustafsson som har hjälpt oss med metodstöd, statistikbearbetning och rapportens utformning! Denna slutrapport är delvis en sammanfattning av de olika rapporter som publicerats under projektperioden. Delar av rapporten har vi skrivit var och en själva varför språk och stil kan variera Marie Gustafsson Ingmar Ångman

4 Innehållsförteckning Inledning... 3 Regional stödstruktur för utbildning och implementering... 3 Örebroregionens uppföljning/utvärdering av BBIC... 3 Bakgrund... 4 Vad innehåller BBIC-systemet?... 4 Politikerna och BBIC... 6 Socialarbetarna och BBIC... 7 Den första enkäten om arbetssätt och inställning... 7 Den andra enkäten om arbetssätt och inställning... 8 Inspirationsdag Open Space... 8 Fördjupningsutbildning... 9 Socialtjänstens organisation och BBIC Uppföljningens slutsatser Egenutvärderingarna Metod Resultat Projektledarna och BBIC slutsatser och reflektioner BBIC-processen workshop styrkor, svagheter och lärdomar Sammanfattande slutsatser och resultat Slutord och reflektioner Referenser

5 Inledning Regional stödstruktur för utbildning och implementering Kommunerna i Örebroregionen visade tidigt ett stort intresse för BBIC-systemet och sedan 2006 har alla regionens kommuner deltagit i processen med att utbilda för och implementera BBIC. Regionförbundets FoU Välfärd har lett och samordnat denna process. Regionförbundet har under perioden fått statliga utvecklingsmedel från Länsstyrelsen i Örebro för arbetet med samordning och utvärdering av BBIC-arbetet. Detta har möjliggjort att Ingmar Ångman, IFO-chef i Degerfors, på deltid haft uppdraget att samordna och genomföra utvärderingen av processen. Regionförbundets nätverk för IFO-chefer har fungerat som bas för strategiska beslut och för återkoppling. Utvecklingsledare Marie Gustafsson har samordnat/ lett hela processen och kontinuerligt deltagit i Socialstyrelsens nationella BBIC nätverk. Ett regionalt nätverk för kommunernas BBIC-samordnare och BBIC-utbildare bildades Nätverket träffas ca fyra gånger per år. En Arbetsgrupp BBIC bildades 2007 med syfte att mer fördjupat stödja utvärderingsarbetet. Arbetsgruppens uppdrag har sedan utökats till att också planera för utbildningssatsningar. I arbetsgruppen har en representant från varje länsdel deltagit tillsammans med Marie Gustafsson och Ingmar Ångman. Örebroregionens uppföljning/utvärdering av BBIC En diskussion om nödvändigheten av att följa upp och utvärdera det regionala arbetet med att införa BBIC väcktes tidigt i processen. Diskussionen handlade både om implementeringen av systemet men också om resultatet, skulle arbetet med BBIC utveckla och förbättra den sociala barnavården. Följande rapporter har publicerats: Vilken skillnad gör BBIC, november 2010 (Ångman, 2010) Ansvariga politikers uppfattning om styrkor och svagheter i socialtjänstens arbete med barn och unga, (Ångman, 2010) Inspirationsdag för personal inom den sociala barnavården, oktober 2009 (Regionförbundet Örebro, 2009) Gör BBIC skillnad, maj 2009 (Ångman, 2009) Socialarbetarnas arbetssätt och inställning till BBIC våren 2009, (Gustafsson, 2009) 3 Barns Behov i Centrum, augusti 2008 (Gustafsson och Ångman, 2008) Delrapport om socialarbetarnas arbetssätt och inställning till BBIC, januari 2008 (Regionförbundet Örebro, 2009) Denna slutrapport avser att sammanfatta de olika delrapporterna och utifrån detta formulera ett antal slutsatser och reflektioner. En förhoppning är att rapporten ska fungera som underlag för ett nästa steg i förbättringsarbetet inom den sociala barnavården.

6 Bakgrund Tarja Nordling, IFO-chef i Laxå: När kunskapen om BBIC väl började sprida sig i landet var suget hos socialsekreterarna enormt, man i princip krävde att få arbeta med BBIC och verkade vara beredda på en strid för att få göra det. Motståndet har kommit senare, i och med att det gamla sättet inte kan existera bredvid så att man ibland gör förhandsbedömning och utredning enligt BBIC, ibland utan den struktur som BBIC ger. Till BBICs grundtankat har vi en bit kvar, t ex likvärdiga möjligheter för alla barn och att använda ett enkelt språk som den som utreds förstår. I Sverige har under många år socialtjänstens arbete med utsatta barn kritiserats för svagheter både i handläggning och gällande dokumentation. Kritiken har handlat om att utredningarna brister i saklighet och opartiskhet. I internationell och svensk forskning har det dessutom visat sig att mycket få av de barn och familjer som kommit i kontakt med socialtjänsten får någon form av insats. Bristen på rutiner och kunskapsbaserade metoder för att bedöma barns behov har varit uppenbar. Barn och unga som är föremål för socialtjänstens insatser ska ha samma livschanser som alla andra barn i samhället. Det är visionen för BBIC Barns Behov I Centrum. BBIC försöker förverkliga barnkonventionen och möter den skärpta svenska lagstiftningen kring barns bästa. Målsättningen är att det ska bli tydligare för socialtjänsten vad barn behöver. Det ska också bli tydligare för barn och föräldrar vad socialtjänsten gör. BBIC används vid utredningar och uppföljningar av barn och unga upp till 20 år med behov av skydd och stöd. Barnets behov ställs i centrum. Målet är at utveckla ett bra samarbete mellan barnet, dess familj och olika professionella grupper. Efter brittisk förlaga har delar av BBIC använts i Sverige sedan mitten av 1990-talet. BBIC är infört i så gott som alla svenska kommuner. Att BBIC är vetenskapligt grundat och ordentligt utprovat ger trygghet för barnen, för familjerna och för dem som arbetar med BBIC. Som gemensamt nationellt system bidar BBIC till ökad kvalitet och rättsäkerhet. Vad innehåller BBIC-systemet? I Socialstyrelsens slutrapport från BBIC-projektet, Social barnavård i förändring (Socialstyrelsen, 2007), beskrivs BBIC-systemet på följande sätt: BBIC är ett handläggnings- och dokumentationssystem för utredning, planering och uppföljning i social barnavård. Det ger en struktur för att systematiskt hämta in uppgifter om, dokumentera och följa upp barns och ungas behov av insatser. BBIC erbjuder, förutom en uppsättning strukturerade formulär som följer hela ärendekedjan, en teoretisk kunskapsbas för den sociala barnavården. Formulären vilar på denna teoretiska kunskapsbas främst utvecklingsekologi och anknytningsteori. Formulären 4

7 baseras på grundprinciper som bland annat innebär att utveckla ett bra samarbete med barn, föräldrar och olika professionella grupper med barnet i centrum. Helhetssynen illustreras i den s.k. BBIC-triangeln, där de olika sidorna innefattar områden för barnets behov, föräldrarnas förmåga och faktorer i familj och miljö. Triangeln visar olika områden för barnets behov, föräldrarnas förmåga och faktorer i familj och miljö. För socialtjänsten handlar det om att ta reda på vilka behov barnet har och i vilken mån föräldrarna ser till att barnets behov tillgodoses. I basen på triangeln ingår dimensioner i familjen och miljön och här handlar det till exempel om att kartlägga om arbetslöshet och socialbidragsberoende påverkar föräldraförmågan och därmed också barnets situation. Arbetet med utredning, planering och uppföljning gör socialtjänsten så långt som möjligt i samarbete med barnet och föräldrarna. I BBIC finns särskilda arbets- och mötesformer för att underlätta detta samarbete. För barn som är placerade i familjehem eller på institution finns en särskild form för uppföljning av vården, det s.k. uppföljningsmötet som leds av en oberoende ordförande. Uppgiften för den oberoende ordföranden är att ta reda på om barnet får sina behov tillgodosedda i placeringen. Den här formen av uppföljning ger insyn i socialtjänstens arbete och denna oberoende granskning kan ge en kvalitetssäkring åt vården. Bild: BBIC-triangeln 5

8 Politikerna och BBIC Anita Bohlin-Neuman, ordförande socialnämnden, Degerfors Både målsättningen att öka rättssäkerheten för barnen och att kunna ge bra beslutsunderlag till oss politiker i viktiga barnavårdsärenden ser jag som en stor fördel med BBIC. Barnperspektivet förstärks och man får en helhetssyn på barnets situation. Det är positivt att BBIC främjar samverkan mellan socialtjänst och skolan. Även att man vill öka samarbetet mellan föräldrar, familjehemsföräldrar, nätverk och socialtjänsten. Jag ser BBIC som ett viktigt verktyg även för oss politiker. En målsättning med BBIC är att öka rättssäkerhet för barn som blir föremål för socialtjänstens utredningar och insatser. Ett bra beslutsunderlag för de beslut som fattas av politikerna är en del av detta. Framgångsrik implementering har som en av sina förutsättningar att det är förankrat i organisationen där implementeringen ska genomföras. Förutsättningarna är allra bäst om förankringen sker på alla nivåer i organisationen. Ett försök har gjort att få ta del av ansvariga politikers uppfattning. I en rapport 2010 (Ångman, 2010) redovisas vilka styrkor och svagheter som ordföranden i de politiska nämnder som ansvarar för socialtjänstens arbete med barn ser i socialtjänstens arbete. I flertalet kommuner är detta socialnämnden men i två av länets kommuner, Lekeberg och Nora, finns ansvaret hos den nämnd som också ansvarar för skolverksamheten. De metoder som använts för att fånga politikernas uppfattningar är dels en fokusgrupp och dels en enkät Ett tydligt resultat i såväl fokusgrupp som enkät är att ansvariga politiker anser att BBIC som utrednings och dokumentationssystem är en styrka för socialtjänstens arbete med barn och unga och har utvecklat arbetet positivt. Det positiva stödet till modellen från politiska beslutsfattare är en viktig faktor för att processen med att införa systemet ska kunna bli framgångsrik. Politikerna ser också socialsekreterarna starka engagemang för arbetsuppgiften som en styrka. Fokusgruppen visade tre områden där politikerna uppfattade svagheter i socialtjänstens arbete med barn som far illa eller riskerar att fara illa. Dessa var: svagheter i samverkan i svåra ärenden handläggarnas arbetsbelastning outvecklade öppna insatser Enkätens svar är mer positiva än de synpunkter som framfördes i fokusgruppen men även i denna ses socialsekreterarnas arbetsbelastning som en svaghet. 6

9 Ansvariga politiker är enligt såväl fokusgrupp som enkät i huvudsak nöjda med kommunernas verksamhet för barn som far illa eller riskerar att fara illa. Den kritik som framförts från olika statliga utredningar, i länsstyrelsens granskning av kommunernas verksamhet och i den allmänna debatten speglas inte i fokusgruppen eller enkäten. Det är väsentligt att det förs ett öppet samtal mellan politiker och socialarbetare kring frågor om utsatta barns livssituation och det svåra arbetet inom socialtjänsten med barn som far illa eller riskerar att fara illa. I ett sådant samtal kan svårigheter, svagheter och utsatthet synliggöras och utgöra en grund för ett fortsatt arbete på att förbättra den sociala barnavården i kommunerna. Socialarbetarna och BBIC Håkan Stenholm, 1:e socialsekreterare, Karlskoga kommun: Jag och de flesta socialsekreterarna hade jättestora förväntningar när BBIC-systemet skulle introduceras. Äntligen skulle vi få en struktur att hålla oss till i arbetet med barnavårdsutredningar. Jag har arbetat med utredningar inom den sociala barnavården sedan början av 90-talet och har förut saknat ett gemensamt verktyg för detta. Det har varit en stor omställning för socialsekreterarna att börja använda BBIC, från ingen struktur till en stark struktur. Det har varit olika lätt för kollegor att klara detta och knäcka koden för BBIC-arbetet. BBIC är i Karlskoga nu ett etablerat arbetssätt och min mening är att barnets behov idag kommer fram på ett mycket tydligare sätt än tidigare. BBIC har inneburit stora förändringar för många socialarbetare när det gäller arbetssätt och möjligheten till egen styrning av utredningsmetod. Redan tidigt stod det klart att möjligheterna att uppnå de syften som BBIC har är beroende av socialarbetarnas positiva attityd. Två enkäter har genomförts för att utvärdera detta, en första 2007 och en andra (Regionförbundet, 2008 och 2009) Den första enkäten om arbetssätt och inställning Den första enkäten om socialarbetarnas arbetssätt och inställning till BBIC besvarades i ett tidigt skede i implementeringsprocess. I rapporter och utvärderingar från andra kommuner om BBIC-processen framkommer tydligt att en process som denna tar tid och måste få ta tid. Socialarbetarnas svar på enkätens frågor visade i hög grad på en positiv inställning till BBIC och det förändringsarbete som pågår. Ett antal dilemman och farhågor kunde utläsas ur svaren. Socialarbetarna hade begränsad erfarenhet att arbeta med formulär och manualer och en rädsla fanns för att detta skulle försvåra mötet och kontakten med klienterna. Socialarbetarna tog i olika sammanhang och på olika sätt upp frågan om tidsbrist. Den upplevda tidsbristen kan försvåra och förhindra inlärning av nya arbetssätt. 7

10 I alla grupper finns medarbetare med starkt negativ inställning till förändringsarbete, så också när det gäller införandet av BBIC. Hur hanterar arbetsledningen detta och hur ska ev konflikter tacklas i personalgrupperna? En viss tröghet i ett förändringsarbete är nödvändigt, en sund kritisk inställning är bra, den extrema kritiken måste kunna hanteras. Socialarbetarna och cheferna uttryckte på flera olika sätt behov av fortsatt utbildning, handledning och metodutveckling gällande BBIC. Detta identifierades som en nyckelfråga för socialtjänstens arbetsgrupper för att göra det möjligt för BBIC att överleva på sikt. Den andra enkäten om arbetssätt och inställning Den andra enkäten genomfördes under våren 2009 och syftade till att utvärdera om socialarbetarnas attityder till ett mer forskningsbaserat arbetssätt förändrats sedan Socialarbetarnas svar på enkätens frågor visade igen i hög grad på en positiv inställning till BBIC och det förändringsarbete som pågår sedan En slutsats är att BBIC har etablerats som ett fungerande system i kommunerna. Att barnperspektivet har förstärkts i socialtjänstens arbete framkommer på flera olika sätt. Ett antal dilemman och farhågor kan dock utläsas ur svaren. Datorkrångel Tidsbrist och stress Behov av fördjupning Socialarbetarnas positiva inställning till BBIC avspeglas i båda de genomförda enkäterna. Frågan ställdes om risken fanns att en alltför okritisk inställning till BBIC kunde leda till att utvecklingen av BBIC som arbetssätt inte får tillräcklig kraft? Socialarbetarna uttryckte fortsatt behov av träning, erfarenhetsutbyte och fördjupning av arbetet med BBIC. Att lyssna till dessa önskemål och göra det möjligt för den enskilde socialarbetaren att på olika sätt utveckla sin kunskap och sitt arbetssätt beskrevs som en förutsättning för en fortsatt utveckling av kvaliteten i den sociala barnavården. Arbetsledarens roll i denna process bedömdes som betydelsefull. Inspirationsdag Open Space Hösten 2009 bjöds regionens socialarbetare in till en inspirationsdag om den sociala barnavården. 120 socialarbetare deltog under dagen som arrangerades som ett Open Space-möte. (Regionförbundet, 2009) 27 olika teman och utvecklingsområden identifierades. Dessa teman spände över ett brett fält; från frågor som handlar om konkret förbättringsarbete med handläggning i BBIC-systemet, till frågor som handlar om bemötande och frågor som handlar om forskningens roll i utvecklingsarbetet. Dagen avslutades med att deltagarna fick prioritera de fyra viktigaste utvecklingsområdena för den sociala barnavården. Dessa fyra teman var: 8

11 Hur gör man en bra analys och bedömning? Aktuell forskning: Hur får vi del av den? Hur använder vi den? Hur gör vi barn delaktiga i utredningsprocessen? Hur får vi personal att stanna? Fördjupningsutbildning Kerstin Neander, socionom och forskare: Som jag ser det är det en stor utmaning för socialsekreterare som jobbar med BBIC-utredningar att få ihop den information de samlar in under utredningen med den teoretiska grunden för BBIC och med aktuell forskning. Dessutom skall det göras på ett sådant sätt att det blir begripligt både för de föräldrar och ungdomar som är föremål för utredningen och för de jurister och lekmän som ska fatta besluten. I fördjupningsutbildningen försöker vi att tillsammans integrera anknytningsteori, det utvecklingsekologiska perspektivet, kunskaperna om risk och skydd, samspelsanalys och hur man kan söka och förhålla sig till aktuell forskning med de frågeställningar som socialsekreterarna möter i sin ofta slitsamma arbetsvardag. Att socialarbetare från olika kommuner på detta sätt får tillfälle att reflektera tillsammans är mycket värdefullt. Tankar, önskemål och behov av en teoretisk fördjupningsutbildning för personal inom den sociala barn- och ungdomsvården har väckts under hela processen för att implementera BBIC och var också ett prioriterat önskemål på den inspirationsdag som tidigare redovisats. Önskemålen handlar om att ge yrkesverksamma socialarbetare en teoretisk utbildning som stödjer arbetet med BBIC genom att fördjupa kunskaperna om BBICs grundprinciper. Arbetsgruppen för BBIC planerade under våren 2010, tillsammans med Kerstin Neander, en fördjupningsutbildning för socialarbetare för att tillgodose dessa önskemål och behov. Syftet med utbildningen formulerade sålunda: Syftet med utbildningen är att deltagarna skall erövra fördjupade kunskaper om den teoretiska referensram som ligger till grund för BBIC och för socialtjänstens arbete med utsatta barn. Syftet är vidare att kursdeltagarna skall ges tillfälle att reflektera över vad dessa teoretiska perspektiv och aktuell forskning kan innebära i det praktiska arbetet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Den första utbildningsomgången med 20 deltagare genomfördes under hösten 2010, en andra omgång startar våren Ambitionen är att denna utbildning ska kunna genomföras kontinuerligt. 9

12 Socialtjänstens organisation och BBIC Våren 2008 genomfördes en uppföljning av implementeringen av BBIC. Syftet med uppföljningen var att fånga framgångsfaktorer, svårigheter, förändrade planer, förankringsbehov etc. i det korta perspektivet, för att ev. kunna korrigera och kraftfullt komma vidare i ett mer långsiktigt förändringsarbete. I de utbildningsplaner som kommunerna formulerade i samband med att Socialstyrelsens grundutbildning för BBIC startade framkom bl a följande behov: Att höja kvaliteten i arbetet med utredningar, behandling och uppföljning Att stärka den enskildes delaktighet Ökad rättssäkerhet för den enskilde Att stärka och fokusera barnperspektivet Tydligare dokumentation som ger möjlighet till uppföljning Bättre matchning mellan barns behov och vald insats Att främja samverkan mellan socialtjänst och skola Att öka samarbetet mellan föräldrar, nätverk, familjehemsföräldrar och socialtjänsten. Uppföljningen genomfördes med hjälp av intervjuer. I samtliga kommuner utom Askersund och Laxå intervjuades den person som utsetts som BBIC -ansvarig. I dessa kommuner intervjuades istället BBIC-utbildarna. I flera av kommunerna var fler än en person med i intervjun. Oftast rörde det sig om både BBIC-ansvarig och BBIC -utbildare. I något fall också en ansvarig chef. Intervjun innehöll fyra delar. Del 1 berörde en beskrivning av implementeringsprocessen i kommunen. Dels den process som varit och dels den planering som fanns inför den fortsatta implementeringen. Del 2 berörde i vilken utsträckning som BBICs olika formulär tagits i bruk och vilken planering som fanns inför framtiden för dessa. Del 3 innehöll frågor kring BBIC grundprinciper och hur man bearbetat dessa under implementeringen. Del 4 utformades utifrån Staffan Johanssons rapport Implementering av BBICprojektet i socialtjänstens organisationer (Johansson, 2004) i vilken han granskat implementeringsarbetet i fyra av de försökskommuner som ingått i socialstyrelsens projekt. Han har utifrån implementeringsforskningens teori tagit fram olika faktorer som påverkar möjligheten till en framgångsrik implementering. Generella förutsättningar Konceptets attraktionsgrad (legitimitet, effektivitet, image) Konceptets justerbarhet (utrymme för anpassning till lokala förutsättningar) Lokala förutsättningar Tillräcklig kännedom och efterfrågan bland berörda 10

13 11 Tillräckliga resurser (tid och kunskap) Utvecklingsarbetets organisering (lokala projektteamets status och förankring samt projektförvaltning och eftervård) Implementeringsområdets mottaglighet (plats på lokal agenda, förekomst av konkurrerande förändringsprojekt och linjeorganisationens passform) Speciella lokala förutsättningar Viktiga händelser som gynnar eller missgynnar implementeringen Uppföljningens slutsatser Processen Huvudintrycket är det i länet pågår ett kraftfullt implementeringsarbete gällande BBIC. Det finns dock en relativt stor spridning mellan kommunerna i hur långt de kommit i detta. Avgörande för att implementeringsarbetet kommit igång så väl är det stora intresse som handläggarna har för arbetssättet. Att implementeringsarbetet pågår visar sig bland annat att BBICs olika formulär används i hög utsträckning. Kommunerna i Örebro län har kommit långt i arbetet med att ta BBICs dokumentationssystem i bruk. Förutsättningarna för implementeringsarbetet skiljer sig mycket mellan olika kommuner. Bland de hinder som finns i kommunerna är konkurrerande projekt, tidsbrist, hög ärendebelastning och hög personalomsättning de vanligaste. Dessa hinder kan påverkas och är möjliga att förändra. Samtliga kommuner bör utifrån sin aktuella situation se över vad som krävs för att implementeringen ska kunna slutföras. Att det i de flesta kommunerna saknas planer för den fortsatta implementeringen kan vara ett tecken på att intensiteten i implementeringsarbetet håller på att klinga av. Det finns risk att BBIC implementeringen tappar fart och inte ges tillräcklig uppmärksamhet i kommunernas organisation. I vissa kommuner är det nödvändigt att ge BBIC en högre prioritet om implementeringen ska lyckas. Det finns särskild anledning att se över situationen i Nora och Kumla kommun. I Kumla beroende på hög personalomsättning och hög arbetsbelastning och i Nora beroende på ett flertal chefsbyten och samtidiga organisatoriska förändringar. Användning av formulären Länets kommuner använder BBICs formulär i hög utsträckning. Den del som behöver fokuseras i den fortsatta implementeringsprocessen är de formulär som berör insatserna, det vill säga genomförandeplaner och vårdplaner. Där är användningsgraden lägst. Samtliga kommuner bör utvärdera hur långt de kommit i användning av formulären och planera för hur användningsgraden ska öka. I intervjuerna framkom hos flera kommuner en osäkerhet över hur BBIC kan tillämpas i ärenden som avser ansökningar om mindre omfattande insatser, exempelvis kontaktfamilj. Det finns behov av att lära sig använda BBIC mer flexibelt vilket troligen underlättas av om en större säkerhet i systemets struktur och intentioner växer fram.

14 Grundprinciper Uppföljningen har visat att det finns en risk för att BBIC reduceras till att enbart bli ett administrativt system. Kunskap i BBICs teoretiska grund, dess grundprinciper och synsätt behöver fördjupas i kommunerna. Ett exempel är att trots att mycket aktivitet pågår i flera kommuner kring samverkan har inte BBICs grundprincip om att ta till vara på andra professioner i bedömning och belysning av barns behov fått något större genomslag. Det är ingen kommun som anger att de regelmässigt frågar andra verksamheter till råds i bedömningar av barns behov. De kommuner som genomfört organisatoriska förändringar eller utvecklat metoder för samverkan har haft andra orsaker till detta än införandet av BBIC. Däremot arbetar flera av länets kommuner med att förbättra sätt på att förmedla information till och från olika samverkanspartners. Endast några av kommunerna har lämnat uppgifter som tyder på att barns delaktighet eller möjlighet att påverka utredningar och insatser har ändrats. Det är relativt få kommuner som genomfört eller planerar att genomföra någon utbildning i de teorier som ligger till grund för BBIC. Det finns behov av fortsatt fördjupning i kunskap kring BBIC grundprinciper och stöd till de som är BBIC ansvariga och BBIC utbildare i kommunerna. Det regionala nätverket är i detta sammanhang ett viktigt forum men även fortsatta nationella insatser på området är nödvändiga. Kommunerna behöver planera för insatser som innebär att BBICs blir mer än ett antal formulär som ska följas. Organisation Förankringen av BBIC i de egna organisationerna är god i flertalet kommuner. Den formella förankringen kan dock behöva stärkas ytterligare i vissa kommuner. Exempel på detta är Ljusnarsberg och Kumla. Ingen kommun kan i samband med intervjuerna presentera någon plan för eller tanke kring hur BBIC ska upprätthållas som arbetssätt och system efter avslutad implementering. Dessa frågor har inte aktualiserats ännu i kommunerna. BBIC behöver förutsättningar för att fungera, exempelvis gäller det fortlöpande utbildning av nya handläggare och en fortlöpande kompetensutveckling av befintlig personal. Det kommer också ständigt att krävas insatser på nationell nivå för att successivt utveckla och underhålla systemet och ett fortsatt nätverksbyggande mellan kommunerna i länet. BBIC implementeringen väcker också frågor kring vilka resurser som krävs i kommunerna för att svara upp mot de krav som lagstiftaren har på området med de socialt utsatta barnen och ungdomarna. Chefer men även politiker måste uppmärksammas på detta. Det krävs långsiktighet och flerårsperspektiv i planeringen. Att en implementering av en så omfattande förändring som BBIC kräver lång tid, ofta längre än man beräknat, var en av slutsatserna från Staffan Johanssons studie. Den del som tar längst tid att förändra handlar om grundprinciperna och grundläggande förståelse av arbetsuppgiften. Den ordinarie 12

15 verksamhetens krav måste förändras för att kvalitetsförbättringarna ska kunna vidmakthållas. Medvetenheten om detta måste vara hög för att implementeringen ska lyckas. På sikt kommer inte BBIC att vara ett utvecklingsarbete utan det ordinarie arbetssättet vid socialtjänstens handläggning av ärenden som berör barn och unga. Egenutvärderingarna Helene Lindström, BBIC-ansvarig, Örebro kommun under perioden : Jag har deltagit i att genomföra egenutvärderingar av BBIC vid alla tre tillfällen. Att arbeta på detta sätt har varit något nytt för oss inom socialtjänsten. Egenutvärderingarna som verktyg skapade tid för reflektion och diskussion kring hur vi utreder, vilka områden vi utreder och vilken information som saknas. Egenutvärderingarna gjorde det möjligt att granska varandras utredningar och på det sättet hitta det som var viktigt för oss att utveckla. Genom att dessa utvärderingar genomfördes i alla regionens kommuner och upprepades vid tre tillfällen gavs möjligheten att lyfta perspektivet som gav argument och stöd för Örebro kommuns kvalitetsutveckling. I Örebro kommun utvecklade vi egna sätt att använda egenutvärderingen för erfarenhetsutbyte och lärande mellan våra olika utredargrupper. Tre egenutvärderingar har genomförts, 2008, 2009 och 2010 (Ångman, 2009 och 2010). Resultatet från de två första egenutvärderingarna har redovisats i särskilda rapporter. I denna slutrapport redovisas och jämförs resultatet från alla tre egenutvärderingarna. Metod Uppföljningen vid de tre självgranskningarna lades upp som en form av egenutvärdering med stöd av ett formulär. Med egenutvärdering avses att en arbetsgrupp utvärderar sig själv för att få underlag till hur man kan utveckla sin verksamhet. Det handlar om att systematiskt granska och reflektera över sitt arbete och att tillämpa ny kunskap. Granskningen avsåg den tredje gången utredningar avslutade mellan 1 februari 2009 och 31 januari Utredningarna skulle anbart avse personer under 18 års ålder. Andra urvalskriterier var att det skulle vara allvarliga utredningar samt att utredningarna skulle innehålla förslag om insatser från socialtjänsten. Samtliga tolv kommuner deltog. Flertalet kommuner bidrog med mellan åtta och 14 utredningar. Laxå med fem och Hällefors med fyra. Örebro kommun som befolkningsmässigt utgör halva länet bidrog med 38. Totalt ingick 140 formulär i granskningen. Granskningen utgick från att handläggare granskade och fyllde i formulär på egen hand. I praktiken innebar det att man, med en kollegas utredning som underlag, förde över uppgifter från utredningen till formuläret. Formuläret kom att fyllas i av arbetsledare eller socialsekreterare. 13

16 De ifyllda formulären lämnades till FoU Välfärd som sedan bearbetat och analyserat dessa. Utredningarnas innehåll analyserades utifrån BBIC-triangeln, som anger vilka områden en utredning kan innehålla. Som stöd för denna del av analysen har BBICs fördjupningsfrågor använts. Dessa frågor anger vilka behovsområden och vilka aspekter av föräldraförmåga som är relevanta inom olika åldersgrupper. Utredningarna har dessutom analyserats med BBICs grundprinciper som utgångspunkt för att se i vilken utsträckning utredningarna lever upp till de olika grundprinciper som ska vara styrande för allt arbete utifrån BBIC-modellen. För vissa av grundprinciperna så finns dock inga relevanta frågor i formuläret. De grundprinciper som inte belyses är principerna kunskap och beprövad erfarenhet som handlar om att arbetet ska bedrivas på ett kunskapsbaserat sätt, identifiera resurser och svårigheter som handlar om att utredningarna ska få ett allsidigt underlag samt likvärdiga möjligheter för alla barn som handlar om att alla barn ska få möjligheten att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Under bearbetningen och analysen gjordes jämförelser med föregående års granskningar. I bilaga finns också en jämförelse med vissa frågor från den tillsyn som länsstyrelsen genomförde Den jämförelsen gäller i första hand frågor om de formella delarna av utredningarna, men även vissa frågor som berör BBICs grundprinciper. Resultat Redovisningen består av fyra delar; bakgrundsuppgifter, formella aspekter i utredningarna, utredningarna i förhållande till BBICs grundprinciper samt utredningarnas innehåll. Resultatet av 2010 års granskning jämförs också i hög utsträckning med resultaten från 2008 och Genom att vi nu har resultat från tre år i rad går det med större säkerhet än tidigare att uttala sig om tillförlitligheten i resultaten. 140 st. utredningar har granskats i 2010 års undersökning. Samtliga kommuner i Örebro län har bidragit med utredningar. Bakgrundsuppgifter Barnen i utredningarna Pojkar uppmärksammas tidigare än flickor Fördelningen mellan könen är liksom i tidigare års granskning relativt jämn. Detta år med en mindre övervikt för flickor. En tendens som står sig från tidigare år är att fler pojkar utreds i åldersgruppen 7 10 år. I majoriteten av utredningar som avser flickor är de fyllda 15 år års utredning utmärkte sig genom att omfatta en hög andel barn i åldern år var det 38% i denna åldersgrupp jämfört med 48% 2009 och 43% Förändringen av åldersfördelningen kan vara en förklaring till vissa andra förändringar i utfallet i övrigt. Tabell 1. Andel barn i procent efter kön och åldersgrupper 2010 (pojkar n=69, flickor n=71, bortfall 0) Kön 0-2 år 3-6 år 7-10 år år år Totalt Flickor Pojkar Tillsammans

17 Många har utretts tidigare Tabell 2. Andel barn som utretts tidigare (n=nr, bortfall=nr) En till två gånger Tre eller fler gånger Cirka två av tre barn som är föremål för allvarligare utredningar har utretts tidigare. Var femte har utretts tre gånger eller fler. Anmälan vanligaste orsaken till utredningar Tabell 3. Andel utredningar utifrån olika orsaker (n=nr, bortfall=nr) Anmälan Ansökan Anmälan är den vanligaste orsaken till att en utredning inleds. Ungefär två av tre utredningar inleds med anledning av en sådan. Andelen ansökningar är cirka en av tre. Många utredningar innehåller både miljö och beteendeproblematik Om man ser på innehållet i de uppgifter som ligger till grund för utredningen så är det vanligare att utredningar inleds med anledning av uppgifter om förhållanden i barnets miljö än uppgifter om barnets beteende. Förhållandet mellan åren har inte förändrats på något avgörande sätt drygt hälften av utredningarna föranleds av uppgifter om barnets beteende och i ungefär tre av fyra uppgifter om barnets miljö. Majoriteten av de utredningar som inleds med uppgifter om oro för barnets beteende innehåller också uppgifter om en problematisk miljö för barnet. Begreppen miljö och beteende griper in i varandra och är inte relevanta för att beskriva olika kategorier av utredningar. Däremot ökar antalet beteendefall med barns ålder. I utredningar om barn som är under 10 år förekommer det endast enstaka fall med uppgifter om barnets beteende. Tabell 4. Fördelning av anledning till utredning 2008 och 2009 i procent (2008 n=111, bortfall 25, 2009 n= 122, bortfall=1, 2010 n=139, bortfall=1) Anledning Barnets beteende Barnets miljö Ansökningar Totalt ) Att den procentuella fördelningen överstiger 100 procent beror på att det kunde finnas fler än en anledning till att utredning inleddes. 2) Barnets beteende innehåller följande kategorier: skolsociala problem, beteendeproblem, annan brottslighet, alkohol/narkotika bruk, psykisk ohälsa. 3) Barnets miljö innehåller följande kategorier: fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, psykiska övergrepp, vanvård (brister i omsorg), våld inom familjen, relationskonflikter, psykisk ohälsa, alkohol- drogmissbruk, kriminalitet, annat. 4) Ansökningar innehåller följande kategorier: ansökan kontaktfamilj, ansökan familjehem, ansökan som gäller annat. 15

18 Anmälningarnas innehåll BBICs anmälningsformulär innehåller en kategorisering av orsakerna till anmälan. I 2009 och 2010 års granskningar har samma kategorier använts för att klarlägga innehållet i de anmälningar som legat till grund för utredningarna. Tyvärr saknades denna fråga i 2008 års granskning. Tabell 5. Fördelning av innehåll i anmälningar som leder till utredning i procent 2009 (n=115, bortfall 8), 2010 (n= 139, bortfall 1) Innehåll Problem hos barnet Skolsociala Beteende problem Brottslighet 9 10 Eget missbruk Psykisk ohälsa Problem i omgivningen Fysiska övergrepp 10 9 Sexuella övergrepp 5 4 Psykiska övergrepp 5 10 Vanvård 12 9 Våld i familjen Relationskonflikter Psykisk ohälsa Missbruk Kriminalitet 3 8 Annat Totalt ) Att den procentuella fördelningen överstiger 100 procent beror på att det kunde finnas fler än en anledning till att utredning inleddes. Beteendeproblem och psykisk ohälsa vanligaste problemet hos barnet Den vanligast förekommande problematiken i de uppgifter som ligger till grund för inledning av utredningar är allmänna beteende problem hos barnet. Det finns uppgift om psykisk ohälsa hos barnet i mer än var femte fall är 17 av dessa 29 barn över 15 år. 21 av 29 är flickor. Uppgifter om brottslighet och missbruk hos barn är relativt ovanliga. Pojkar tycks fortfarande vara mer brottsbenägna än flickor. I alla fall förutom två var det pojkar som misstänktes för brott. Missbruk är däremot en lika vanlig uppgift om flickor som pojkar. 10 av 15 uppgifter rör flickor. Relationskonflikter vanligaste problemet i barnets miljö Relationskonflikter är den vanligaste uppgiften bland de problem som hör ihop med barnets omgivning. Missbruk och psykisk ohälsa i barnets miljö är andra vanligt förekommande uppgifter. Övergrepp av olika karaktär är mindre vanliga. Av de som utsatts för fysiska övergrepp är 11 av 14 över 11 år och 70% flickor. Våld i familjen är en uppgift som förekommit i 19 anmälningar. Ändrad karaktär på socialtjänstens verksamhet Traditionellt har social problematik betraktats som missbruk, kriminalitet och beteendeproblematik hos barn och/eller föräldrar. Idag är dessa kategorier inte tongivande utan istället psykisk ohälsa, relationskonflikter och skolsociala problem. Områden som gränsar mot andra huvudmäns ansvarsområden som skola och 16

19 sjukvård. En förändrad karaktär på de svårigheter som socialtjänstens verksamhet för barn och ungdomar möter kräver ändrat innehåll i socialtjänstens arbetssätt. Formella aspekter av utredningarna Tabell 6. Andel utredningar där uppgift om inledande av utredning saknas (n=nr, bortfall=nr) Saknar uppgift om inledande till utredning I en stor majoritet av utredningarna finns uppgift om datum för inledande av utredning angiven. Uppgift om när utredningen avslutats finns i tre av fyra av utredningarna. Detta har varit lika i alla tre granskningarna. Andelen utredningar som avslutas inom ramen för den tidsram som lagstiftningen anger, fyra månader är över 80%. Av dem som haft en längre utredningstid finns förlängningsbeslut i två av tre utredningar Dessa siffror är relativt konstanta mellan de olika årens granskningar. I så gott som samtliga utredningar anges vem eller vilka som är barnets vårdnadshavare. Så har varit fallet i alla tre granskningarna är den siffran 99%. BBICS grundprinciper (Socialstyrelsen, 2006) Barn och unga i centrum Socialsekreterarna träffar alltid barnen när det är möjligt I 2010 års granskning träffar socialsekreterarna barnen i 88% av utredningarna. Det är ett resultat som varit märkligt konstant mellan de olika årens granskning och 2009 träffade man barnen i 87 % av utredningarna. Olika omständigheter gör att det inte alltid är möjligt att träffa barnen men i alla de fall där möjlighet finns sker ett sammanträffande. De hinder som kan finnas är att vårdnadshavaren motsätter sig ett sammanträffande eller att man avstår med tanke på att barnet redan har en nära kontakt med någon annan socialarbetare som kan förmedla information från barnet. Socialsekreteraren träffar barnen vid fler tillfällen under utredningen 70% av barnen träffar socialsekreteraren ensam utan att någon annan deltar. 60% av barnen träffar man tillsammans med en eller båda föräldrarna. Det är konstanta siffror mellan de olika årens granskningar. Det som däremot har en stigande tendens är att socialsekreterarna träffar barnen vid allt fler tillfällen vilket framgår av nedanstående tabell träffade socialsekreterarna barnen vid tre eller flera tillfällen i 44% av fallen, 2010 är denna siffra 60%. 17

20 Tabell 7. Andel utredningar där socialsekreterarna träffar barnen vid tre eller flera tillfällen under utredningstiden saknas (n=nr, bortfall=nr) Träffar barnen vid tre eller fler tillfällen Med utgångspunkt från detta är en slutsats att socialtjänstens utredningar har barn och unga i fokus och att det finns en tendens mot att de utvecklas allt mer i denna riktning. Risk och skyddsbedömningar saknas Andelen barn i utredningar där det finns uppgifter om våld i familjen varierar mellan 35-40% mellan de olika årens granskningar års siffra är 39%. Andelen utredningar som innehåller uppgifter om våld i familjen men som saknar risk och skyddsbedömningar utifrån barnens behov är dock oroväckande hög och blir allt högre mellan de olika årens granskning. Tabell 8. Andel utredningar med uppgift om våld i familjen som saknar risk och skyddsbedömning saknas (n=nr, bortfall=nr) Saknar risk och skyddsbedömnin g vid uppgift om våld i familjen En orsak till detta kan vara att risk och skyddsbedömning i BBIC systemet alltid görs i anslutning till en inkommen anmälan under den s.k. förhandsbedömningen. Det innebär att en prövning görs om anmälan också ska leda till att utredning inleds. Genom att man redan genomfört en risk och skyddsbedömning i förhandsbedömningen utelämnar man denna i utredningsdokumentet trots att det är ett viktigt ställningstagande i själva utredningen. En annan orsak kan vara att det saknas systematiska bedömningsinstrument på området. Teoretiska utgångspunkter BBIC utgår från ett antal teoretiska utgångspunkter för det barnavårdande arbetet. Bland dem märks utvecklingsekologi och anknytningsteori på ett särskilt sätt. Det är däremot inte tydligt uttalat att man i de enskilda utredningarna ska göra teoretiska anknytningar eller referenser. Andelen teoretiska anknytningar i bedömningen var i 2008 års granskning 27% var siffran 15% och i 2010 års granskning 10%. I 2009 års granskning infördes frågor kring analysdelen av utredningen något som saknades I analysen gjordes 2009 teoretiska anknytningar i 30% av utredningarna är denna siffra 35%. 18

21 Samarbete med barn och deras föräldrar Andelen barn som kommer till tals i utredningen är oförändrat 80% i 2010 års granskning. 73% av de som inte kommit till tals var i åldern upp till 10 år. Vårdnadshavare informeras i mindre utsträckning I mindre än hälften av utredningarna (46%) finns det dokumenterat att barnen fått information om att utredning inletts. I åldern år är andelen 65% vilket är fler än 2008 då motsvarande andel var 49%. Däremot så finns dokumenterad information till barnens vårdnadshavare att utredning inletts i 76% av utredningarna. Högre än för barnen men lägre jämfört med 2008 års granskning när 94% av vårdnadshavarna informerades. Granskningen 2009 innehåller en högre andel utredningar av äldre barn vilket kan vara en orsak till att man väljer att inte informera vårdnadshavare om utredningen med tanke på att barnets rätt till integritet blir större desto äldre barnet är och att man i vissa fall kan avstå från att informera vårdnadshavare med tanke på risken för att barnet drabbas negativt om det framkommer att missförhållanden i hemmiljön uppmärksammats. Föräldrarna mer delaktiga i utredningen än barnen Föräldrarnas kunskap om barnets situation har vägs in i knappt åtta av tio utredningar. Denna siffra är konstant mellan de olika årens granskningar. Barnets kunskap om sin situation vägs in i mindre utsträckning i 61% av utredningarna och 2010 i 54%. I åldersgruppen 7 18 år har den vägts in i två av tre bedömningar. Föräldrarnas inställning till utredningarnas förslag är i 2010 års granskning belyst i så hög grad som 81%. I tre av fyra utredningar är man överens med föräldrarna. Barnens inställning till förslagen framgår i mer än hälften av de utredningar där detta är relevant. I 77% av dessa är man överens med barnen vilket är en betydligt högre siffra än tidigare år. Genomgående över de olika årens granskningar är att föräldrarna är mer delaktiga i utredningarna jämfört med barnen. Detta oavsett ålder på barnen. De beslut som en social utredning kan leda fram till berör i många fall barns framtid på ett avgörande sätt. Det är ett skäl till att ge dem en hög delaktighet. Många gånger kan dock situationen vara konfliktfylld och barnens möjligheter att se de långsiktiga konsekvenserna av besluten vara begränsad varför det i vissa fall finns skäl att låta barnen stå utanför beslutsfattande särskilt barn i yngre åldrar. Barn ska inte tvingas ta ansvar för avgörande beslut men barn ska heller inte stå utan information om vad som pågår i deras livssituation. Möjlighet att säga sin mening är en rättighet för barn liksom det också är en rättighet att inte behöva stå som ansvarig för beslut som kan avgöra framtida boende och relationer. Samverkan mellan myndigheter Utredningarna innehåller en hög grad av kontakter med andra myndigheter. Det finns utifrån detta inget belägg för påståenden om att socialtjänstens arbete med utsatta barn sköts på ett slutet sätt. 19

22 Tabell 9. Andel utredningar med externa kontakter med andra myndigheter (n=nr, bortfall=nr) Externa kontakter med andra myndigheter Kontakter med skola och förskola är vanligast och tas i 79% av utredningarna. Däremot är det mer ovanligt med kontakter med anhöriga. I en tredjedel av utredningarna togs sådana kontakter 2009 liksom Tabell 10. Fördelning av externa kontakter tagna under utredning2008, 2009 och 2010 i procent (2008 n=114, bortfall 22, 2009 n=109, bortfall 14, 2010 n=125, bortfall 15) Externa kontakter Inom kommunen Förskola Skola Skolfritidsverksamhet Extern kommun Socialtjänst Landstinget BUP Habiliteringen BVC/BMM Övrig sjukvård Andra externa Polis Familjehem/jourhem HVB-hem Andra Släktingar/anhöriga Grannar Annat Totalt I granskningen 2010 saknades kontakter i 24% av utredningarna. Denna siffra har varit på ungefär samma nivå i alla tre granskningar. Den vanligaste kontakt som saknas är den med barnets pappa. I flera utredningar har en sådan kontakt inte varit möjlig att nå. En annan aspekt av samverkan är hur socialsekreterarna tar nytta av andra myndigheters kompetens i sina bedömningar. Nedanstående tabell visar resultatet i detta avseende. 20

23 Tabell 11. Andel utredningar där andra myndigheters kompetens vägts in i bedömningen (n=nr, bortfall=nr). Andra myndigheters kompetens har vägts in i utredningen Insatser under utredningens gång Grundprincipen att insatser sätts in utifrån behov så snart dessa uppmärksammas har i allt högre utsträckning fått genomslag i utredningarna. I 2010 års granskning har insatser påbörjats under pågående utredning i tre av fyra utredningar. Tabell 12. Fördelning av insatser under pågående utredning 2008och 2009, 2010 i procent (2008 n=78, bortfall 4, 2009 n=74, bortfall 1, 2010 n=102, bortfall 1 ) Insatser Stödsamtal Stödkontakt Nätverksarbete Familjearbete Kontaktperson Gruppverksamhet 2 Kontaktfamilj HVB-hem Föräldra-barnplacering Ungdomstjänst 2 ART 3 1 Missbruksvård Familjehem Jourhem 7 Annat Totalt Andelen placeringar under utredningstid är relativt stabil mellan de olika årens granskning. I 2010 års granskning placerades 68 av barnen under utredningstiden. Detta är en stor andel av de granskade utredningarna, närmare hälften. Det kan tyckas att det är ett kraftfullt ingripande att placera barn redan under en utredning. Av de barn som placerades under utredningstiden hade 78% sedan tidigare varit föremål för utredning. 21

24 Utredningen som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser Hög kvalitet på bedömningarna Liksom i tidigare års granskning finns oerhört höga siffror rörande kvalitén på de bedömningar som socialsekreterarna gör i utredningarna. I 99% av utredningarna kan man följa hur handläggaren kommit fram till sin bedömning, i 97% är bedömningen relevant eller mycket relevant och i 82% av utredningarna finns en tydlig eller mycket tydlig koppling mellan bedömningen och valet av insats. I ytterligare 10% finns en sådan koppling även om den inte är så tydlig. Samtliga siffror har varit på samma nivåer i de tre granskningar som genomförts. Vi kan konstatera att området bedömning inte är problematiskt vad gäller tillämpningen BBIC-systemet. Däremot är det säkert en krävande och svår arbetsuppgift. Vanligare med placering utom hemmet En väsentlig fråga i samband med implementeringen av BBIC-systemet är om det påverkar val av insatser för de utredda barnen. Syftet med utredningen är att utgöra underlag för beslut av insats. Val av insatstyp har förändrats mot att i högre grad leda fram till placeringar utom hemmet. Tabell 13. Fördelning av föreslagna insatser i utredningarna 2008, 2009 och 2010 i procent (2008 n=114, bortfall 22, 2009 n=119, bortfall 4, 2010 n=126, bortfall 14) Insatser Öppna insatser Placering Placering och öppen insats Totalt ) Öppna insatser innehåller följande kategorier: stödsamtal, stödkontakt, nätverksarbete, familjearbete, kontaktperson, kontaktfamilj, gruppverksamhet, ungdomstjänst, ART, missbruksvård, annat. 2) Placeringar innehåller följande kategorier: HVB-hem, Föräldra-barn placering, familjehem, jourhem. Pojkar placeras i högre utsträckning på HVB-hem medan flickor får öppna insatser Det är placering på HVB-hem som visar den största ökningen av de insatser som innebär placering utom hemmet. Pojkar placeras i betydligt större utsträckning på HVB-hem (33% av föreslagna insatser) jämfört med flickor (18%). En faktor som kan ha bidragit till denna förändring är att ensamkommande flyktingbarn oftast placeras på HVB-hem och oftast är pojkar. Under den tidsperiod som granskningarna genomförts har flera kommuner inlett mottagande av ensamkommande barn. Även familjehemsvården har ökat i antal men här är fördelningen jämn mellan könen ca 30% för båda könen. Öppna insatser väljs i större utsträckning för flickor. Det tydligaste exemplet på detta är kontaktfamilj där flickor erbjuds den insatsen i betydligt större utsträckning i pojkar. 24% av föreslagna insatser för flickor är kontaktfamilj att jämföras med pojkarnas 9%. Familjearbete är en tre gånger så vanlig insats bland flickor (18%) jämfört med pojkar (6%). 22