handbok Fallprevention

Transkript

1 handbok Fallprevention RISkBeDöMnInG.Och.pReVenTIVa.åTGäRDeR. 2:a.UpplaGan

2 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Fallstatistik SUS... 5 Mål... 5 Tvärprofessionellt arbete... 5 Riskfaktorer för fall... 6 Riskbedömning... 8 Downton Fall Risk Index... 9 Strategi för fallprevention Generell strategi Högriskstrategi Generella åtgärder för. fallprevention Patientens närmiljö Information och delaktighet Individuella åtgärder. för fallprevention Sängen Hjälpmedel Klädsel Optimera sinnesintryck Träning Elimination Läkemedelsöversyn Nutrition Sömn Tillsyn Yrsel Om ett fall har inträffat Analys av fall och fallskador Dokumentation av fall och fallskador i journalen Avvikelseregistrering Vid utskrivning Medicinsk-, omvårdnads- och rehabiliteringsepikris Uppföljning Sammanfattning Referenser Bilagor :a upplagan utgiven av Universitetssjukhuset MAS, :a upplagan utgiven av Skånes universitetssjukhus, :a upplagan reviderad av: Susanne Andersson Leg. arbetsterapeut Kognitiv medicin, SUS Lund Monica Bergenek Enhetschef, leg. sjuksköterska Klinisk vårdutveckling, SUS Christina Brogårdh Med. dr., f.d. chefsjukgymnast, SUS Inger Nilsson Vårdutvecklare, leg. arbetsterapeut Ortopediska kliniken, SUS Malmö Eva Nordell Dr. med. vet., leg. sjukgymnast Geriatriskt utvecklingscentrum, SUS Malmö Cecilia Persson Patientsäkerhetssamordnare, leg. sjuksköterska, Staben för forskning och utveckling, SUS Foto: Sue Harden Mugelli På bilderna: Barbro Petri, Sofia Raccuia, Sigrid Kulneff, Anna Agrell och Monica Mardell Formgivning & tryck: Prinfo Grafiskt Center, Malmö

3 Säker hälso- och sjukvård är en grundsten i allt kvalitetsarbete och innebär att vårdskador ska förhindras genom aktivt riskförebyggande verksamhet. En stor andel av de äldre patienterna inom slutenvården har en ökad fallrisk. Fall under vårdtiden som leder till skada ger ett ökat lidande för patienten, ökade kostnader samt förlängd vårdtid. Ett viktigt och strategiskt mål är därför att minska antalet fall och fallskador. Else-Maj Rosenlöf Chefssjuksköterska Skånes universitetssjukhus Jesper Persson Chefläkare Skånes universitetssjukhus Inledning En god patientsäkerhet är en högt prioriterad uppgift för all vårdpersonal vid Skånes universitetssjukhus (SUS) och fallprevention är ett av sjukhusets fokusområden. Fallpreventionsgrupperna i Malmö och Lund har i samband med fusionen till Skånes universitetssjukhus enats om ett arbetssätt med gemensamma kliniska riktlinjer. Denna handbok för fallprevention med inriktning mot vuxna har utvecklats i syfte att öka kunskapen kring fall och fallprevention hos vårdpersonalen vid SUS samt ge anvisningar för sjukhusets fallpreventionsarbete. Handboken ska ses som ett arbetsredskap för vårdpersonalen och innehåller ett urval av möjliga preventiva åtgärder att välja mellan. En tidigare upplaga av handboken har varit i bruk i Malmö sedan Fallprevention bygger på ett tvärprofessionellt arbete där hela verksamheten ska vara engagerad. Det är viktigt att klinikledningen kontinuerligt arbetar för att skapa en kultur av säkerhetstänkande inom verksamheten. Det finns ingen universallösning för fallprevention, men flera studier visar att fall och fallskador kan förebyggas genom bland annat individuell analys med efterföljande preventiva åtgärder. Bakgrund Det finns flera olika definitioner av fall. SUS har valt följande definition: Ett fall är en oväntad händelse som resulterar i att en person hamnar på marken, golvet eller en lägre nivå. Denna definition inkluderar alla fall, även de som beror på akut insättande av sjukdom och när patienten glider ner på golvet från stol eller säng. Fallet behöver inte leda till skada. Riskbedömning och preventiva åtgärder 3

4 Risken att falla ökar med stigande ålder och detta folkhälsoproblem förväntas växa de närmaste åren till följd av att antalet äldre i befolkningen blir allt fler. Samhällets direkta kostnader för fall och fallskador (för medicinska insatser och rehabilitering samt materiella, administrativa och övriga kostnader) beräknas årligen till ca 4,8 miljarder kronor. Denna kostnad beräknas öka till ca 8,2 miljarder kronor år 2035 om inte preventionsåtgärder sätts in. Fall kan leda till sårskada, fraktur, smärta, nedsatt funktion och rörelseförmåga, rädsla, försämrad livskvalitet och en för tidig död. Skador efter fall är den vanligaste yttre orsaken till vård, sjukdom och dödsfall bland äldre i Sverige. I genomsnitt dör tre äldre personer till följd av fall varje dag i Sverige. Konsekvenserna av ett fall kan leda till en ond cirkel: Den onda cirkeln Fall Begränsad fysisk aktivitet Rädsla för att falla igen Ökad ensamhet Inaktivitet Nedstämdhet Ostadighet Sviktande självförtroende Muskelsvaghet Risk för att falla igen Figur hämtad från Regionalt vårdprogram Fallprevention, Stockholms läns landsting, Fallrisken ökar i samband med inläggning på sjukhus. Exempel på faktorer som kan bidra till denna ökade fallrisk är akut somatisk sjukdom, nyinsatta mediciner med risk för biverkningar, ny okänd miljö där patienten inte hittar, slangar kopplade till patienten såsom KAD, dropp och drän, postoperativa komplikationer och förvirring. Fall på sjukhus som leder till en skada ger ett ökat lidande för patienten, ökade kostnader samt förlängd vårdtid. 4 Handbok Fallprevention

5 Fallstatistik SUS I SUS avvikelsehanteringssystem framgår att det sker ett stort antal fall på sjukhuset. Under 2010 registrerades sammanlagt 983 fallavvikelser vilket är ca 9 % av det totala antalet avvikelser vid SUS. Här finns dock ett stort mörkertal. Mål Målet med SUS fallpreventionsarbete är att snabbt kunna identifiera patienter med fallrisk och på så sätt minska antalet fall, fallskador och fallrelaterat lidande genom: Ökad kunskap och medvetenhet om fallprevention hos vårdpersonalen Ökad kunskap och delaktighet i det preventiva arbetet för riskpatienter och närstående Förbättrad dokumentation av fallpreventiva åtgärder och inträffade fall Förbättrad avvikelseregistrering av fall och fallskador Förbättrad överrapportering vidare i vårdkedjan Tvärprofessionellt arbete För att lyckas i arbetet med fallprevention, krävs ett tvärprofessionellt arbete där samtliga yrkeskategorier är lika viktiga. Även patient och närstående ska involveras och göras delaktiga i preventionsarbetet. I teamet har varje yrkeskategori olika roller: Avdelningschefen ansvarar för en säker vårdmiljö och att enhetens rutiner kring fallprevention är välfungerande. Samtliga chefers engagemang är av största vikt för att det fallförebyggande arbetet ska lyckas. Avdelningschefen bör kontinuerligt följa upp resultatet och återkoppla till personalen. Patientsäkerhet och diskussion kring prevention av fall, tryckskador och undernäring kan till exempel vara en stående punkt på arbetsplatsträffar. Det är även viktigt att ge möjlighet till kompetensutveckling inom förebyggande arbete för personalen. Läkaren ansvarar för översyn av patientens läkemedel med syfte att om möjligt sänka eller sätta ut läkemedel som kan ge ökad fallrisk samt undvika onödig polyfarmaci. Detta kan med fördel genomföras i samråd med apotekare genom så kallad läkemedelsgenomgång. Riskbedömning och preventiva åtgärder 5

6 Undersköterskan arbetar i den patientnära omvårdnaden med nära tillsyn av patienten samt har en viktig roll i att observera och vidarerapportera riskfaktorer samt förändringar i patientens status som kan påverka fallrisken. Undersköterskan observerar ofta patientens behov av hjälp och hjälpmedel. Sjuksköterskan ansvarar för riskbedömningen samt planerar och dokumenterar preventiva åtgärder. Sjuksköterskan observerar förändringar av patientens status och symtom relaterade till exempelvis nyinsatta läkemedel samt ansvarar för att informera patient och närstående. Arbetsterapeuten gör bedömning av patientens förmåga att klara sina ADL-aktiviteter såsom måltider, förflyttningar, på- och avklädning och personlig hygien samt kognitiv förmåga. Därefter beslutar och dokumenterar arbetsterapeuten om preventiva åtgärder. Arbetsterapeuten ger även råd och instruktioner till patient, närstående och övrig vårdpersonal kring insatta preventiva åtgärder, alternativa strategier och hjälpmedel. Arbetsterapeuten har en viktig roll i samband med utskrivningen då en säker hemgång ska säkerställas. Sjukgymnasten gör bedömning av patientens gång- och förflyttningsförmåga, muskelstyrka, ledrörlighet, balans, koordination, känsel, yrsel, smärta etc. Därefter beslutar och dokumenterar sjukgymnasten om preventiva åtgärder. Sjukgymnasten provar vid behov ut gånghjälpmedel och andra hjälpmedel samt ger instruktioner för träning och förflyttningsstrategier till patient, närstående och övrig vårdpersonal. Riskfaktorer för fall Flera faktorer kan enskilt eller i kombination påverka risken för fall och risken att falla ökar med antalet riskfaktorer. Det går inte att påverka alla riskfaktorer, men genom att vårdpersonalen har kunskap om dessa och möjliga preventiva åtgärder kan fall och fallskador minskas och förebyggas. Det är sambandet mellan patientens status, aktivitet och närmiljö som avgör om ett fall inträffar eller inte. Exempel på riskfaktorer är: Tidigare fall och frakturer Hög ålder: 65 år. Fallrisken ökar därefter med stigande ålder. Fysisk inaktivitet Nedsatt ADL-förmåga 6 Handbok Fallprevention

7 Muskelsvaghet Nedsatt reaktionsförmåga Nedsatt balans Nedsatt gångförmåga Nedsatt syn Nedsatt hörsel Undernäring Yrsel Inkontinens, diarré och täta trängningar Vissa sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom, stroke och demenssjukdomar Akut förvirring Läkemedel: Framför allt psykofarmaka (till exempel bensodiazepiner, neuroleptika och antidepressiva), men även diuretika och antiarytmika (Digoxin). Användande av tre eller fler receptbelagda läkemedel ökar risken för fall. Vårdpersonalen bör även beakta att äldres omsättning och känslighet för läkemedel förändras, vilket kan medföra biverkningar som medför yrsel och blodtrycksfall. Fall på sjukhus sker oftast vid patientens säng i samband med att patienten förflyttar sig ensam på rummet. Det är även vanligt att fall sker på patientens väg till eller från toaletten. De flesta fall sker vid sängen då patienten ensam förflyttar sig. Riskbedömning och preventiva åtgärder 7

8 Riskbedömning Samtliga patienter 65 år ska riskbedömas med Downton Fall Risk Index i samband med sjuksköterskans inskrivning, senast inom 24 timmar. Även patienter < 65 år med nedsatt gångförmåga eller annan funktionsnedsättning som påverkar fallrisken ska riskbedömas med Downton Fall Risk Index i samband med sjuksköterskans inskrivning, senast inom 24 timmar. Får patienten 3 poäng föreligger en ökad risk för fall. 8 handbok FallpRevention

9 Downton Fall Risk Index Poäng Tidigare kända fall Patienten har fallit någon gång det senaste året Nej Medicinering Läs medicinlistan och sätt poäng enligt riskbedömningsinstrumentets medicingruppsindelning: Lugnande/sömnmedel/neuroleptika Diuretika Antihypertensiva (annat än diuretika) Antiparkinson läkemedel Antidepressiva läkemedel Övriga läkemedel Sensoriska funktionsnedsättningar Ingen Synnedsättning (måttligt till kraftigt nedsatt syn eller blind) Hörselnedsättning (måttligt till kraftigt nedsatt hörsel eller döv) Nedsatt motorik (kraft- eller funktionsnedsättning i någon extremitet) Kognitiv funktionsnedsättning Orienterad Patienten är inte orienterad till namn, plats eller tid Gångförmågan Osäker (patienten går osäkert med eller utan gånghjälpmedel och/eller glömmer att använda hjälpmedlet ibland) Säker (patienten går säkert med eller utan gånghjälpmedel och kommer ihåg att använda hjälpmedlet) Gångförmåga saknas Riskbedömning och preventiva åtgärder 9

10 Strategi för fallprevention Det finns två olika strategier för fallprevention (generell strategi och högriskstrategi) och dessa ska kombineras inom all slutenvård vid SUS. Generell strategi Den generella strategin innebär att miljön på avdelningen anpassas för att minska fallrisken för samtliga patienter som vistas där. Det kan till exempel röra sig om god belysning, tydliga kontraster, stödhandtag i korridoren och på toaletterna samt att eliminera risker såsom hala golv och lösa sladdar. Personalen på samtliga avdelningar vid SUS bör se över patienternas närmiljö med fokus på fallprevention. Kontinuerlig strukturerad genomgång av risker i vårdmiljön bör genomföras på avdelningen där exempelvis belysning, möbler och hjälpmedel kontrolleras så att de är i bra skick. Samtliga yrkeskategorier har ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma och rapportera risker i patientens närmiljö och om möjligt åtgärda de risker som observerats. Vårdpersonalen bör även fortlöpande arbeta med prevention och behandling av eventuella vårdkomplikationer som kan medföra ökad fallrisk, till exempel urinvägsinfektion och akut förvirring. Även postoperativa komplikationer kan öka fallrisken. Genom att systematiskt arbeta för tidig mobilisering och förebyggande av postoperativa komplikationer, kan fallrisken minskas. Korridor med fri gångväg och stödhandtag i kontrastfärg 10 Handbok Fallprevention

11 högriskstrategi Högriskstrategin innebär att vårdpersonalen även sätter in individuella åtgärder för patienter med ökad fallrisk. Vid konstaterad ökad fallrisk, ska en fördjupad fallriskanalys göras för att identifiera fallriskfaktorer och risksituationer, se flödesschema bilaga 1. Därefter bedöms vilka preventiva åtgärder som kan minska risken för fall på avdelningen. Faktorer som kan påverka valet av åtgärder är patientens somatiska status, kognitiva förmåga, specifika riskfaktorer och tillgängliga resurser på avdelningen. En individuell vårdplan för fallprevention ska därefter upprättas av sjuksköterska för varje enskild patient med ökad fallrisk. Planerade och insatta åtgärder ska vara kända och tillämpas av all vårdpersonal. Vårdplanen kan behöva revideras under vårdtiden efterhand som patientens status förändras. TIllGänGlIGa. ReSURSeR SOMaTISk STaTUS kognitiv FöRMåGa SpecIFIka RISkFakTOReR Flera faktorer påverkar valet av förebyggande åtgärder Riskbedömning och preventiva åtgärder 11

12 Generella åtgärder för fallprevention Patientens närmiljö Närmiljön och möblernas placering påverkar fallrisken, framför allt för patienter med kraftigt nedsatt syn, nedsatt balans eller kognitiv svikt. Generella åtgärder för en säker närmiljö kan vara: Gångvägar ska vara fria från möbler och dylikt som patienten riskerar att snubbla över. Inga löst liggande sladdar. Se över möblernas placering i patientrummet. Ibland kan det vara en hjälp om sängen placeras längs med väggen. All rullande utrustning samt inventarier ska vara låsta, till exempel sängbord och förflyttningshjälpmedel. Det är viktigt med en god belysning både dag- och nattetid, framför allt för patienter med nedsatt syn eller nedsatt orienteringsförmåga. Sängens höjd ska vara anpassad till patientens behov och förutsättningar. Det bör finnas antihalkmatta, stödhandtag på väggen samt sittmöjlighet i bad/duschutrymmen. Stödhandtag bör även finnas uppsatta vid toaletter. Viktigt att toalettpappershållaren sitter inom nära räckhåll för patienten. Tips! En kontrastfärg på till exempel stödhandtag och toalettsitsen hjälper patienter med nedsatt syn eller förvirring att orientera sig samt att på ett säkert sätt sätta sig på toaletten. Information och delaktighet Patienten och närstående ska informeras av någon i teamet om att en ökad fallrisk föreligger och om aktuella riskfaktorer samt göras delaktig i valet av förebyggande åtgärder. Informationen och diskussionen kring åtgärderna bör upprepas vid flera tillfällen. Alla riskpatienter ska även få SUS informationsbroschyr om fallprevention. 12 Handbok Fallprevention

13 Individuella åtgärder för fallprevention Sängen Sänggrindar används för att skydda mot fall från sängen. Grindarna kan dock förorsaka allvarliga skador om patienten tar sig ur sängen och faller. Sänggrindar kan alltså ge vissa patienter ett gott skydd medan de är direkt olämpliga för andra, till exempel patienter med förvirring eller demenssjukdom i kombination med ett riskfyllt beteende (såsom att klättra över sänggrindarna). Ta ställning till behov av en eller två grindar, grindskydd och om grind/grindskydd behövs dag- och/eller nattetid. Sänggrindar får endast användas om patienten samtycker. Då patienten är så sjuk att denne inte kan medverka till samtycke, får grind användas så länge patienten inte på något sätt uppvisar protester och så länge syftet med grinden är ökad patientsäkerhet. Vid användning av behandlande antidecubitusmadrass minskar avståndet mellan madrassens ovansida och sänggrinden eftersom denna madrass är högre än en standardmadrass. Detta medför att patienter kan falla ur sängen trots att sänggrindar används. Finns säng med extra höga sänggrindar tillgänglig på avdelningen, bör den användas om patienten ligger på en behandlande antidecubitusmadrass. Om risken är stor att patienten försöker klättra över sänggrinden, kan det vara bättre att patienten istället får en säng som går att sänka ner extra lågt. En behandlande antidecubitusmadrass är högre än en standardmadrass och kan därför göra att korta patienter får svårt att ta sig upp i sängen med fallrisk som följd. Även dessa patienter kan behöva en säng som går att sänka extra lågt ner. Patienten kan behöva ett stödhandtag på sängen. Patienter med balansstörning eller eliminationsproblem bör få en säng nära en toalett. Riskbedömning och preventiva åtgärder 13

14 Hjälpmedel Om patienten inte lätt kan nå och använda larmknappen, ska en larmklocka som sitter lättåtkomligt erbjudas. Patienten kan behöva ett gånghjälpmedel till exempel käpp, fyrpunktsstöd, betastöd eller rollator vid förflyttning. Dessa hjälpmedel utprovas av en sjukgymnast och kan lånas ut på avdelningen. Patienten bör vid insättande av hjälpmedel instrueras/tränas i hantering av gånghjälpmedlet så det i sig inte utgör en risk för fall, till exempel olåsta bromsar vid uppresning med rollator. För patienter som är sängliggande eller rullstolsburna är det viktigt att se till att förflyttning från säng till rullstol eller säng till toalett, sker på ett säkert sätt. Det finns flertalet förflyttningshjälpmedel som kan underlätta vid dessa förflyttningar såsom Turner, glidbräda eller lift. Sjukgymnast bedömer vilken förflyttningsstrategi som är mest lämplig. För patienter med ökad fallrisk kan ett vårdbälte minska risken för fall och fallskador vid gång och andra förflyttningar. En antihalkmatta kan användas som hjälpmedel vid uppresning samt förflyttning till stol för att minska halkrisken. Patienten kan behöva hjälpmedel som underlättar utförandet av vardagliga aktiviteter till exempel toalettstolsförhöjning, förhöjningsdyna till stol och griptång. Dessa hjälpmedel utprovas av en arbetsterapeut och kan lånas ut på avdelningen. Ett vårdbälte minskar risken för fallskador vid gångträning. 14 Handbok Fallprevention

15 Klädsel Patienten behöver ett par skor som sitter bra på foten. Kontakt bör tas med närstående om patienten saknar skor på avdelningen. Om avdelningen har antihalkstrumpor för utlåning, kan dessa erbjudas till patienter som inte har egna skor eller som ofta glömmer att sätta på sig dem. Undvik för stora eller för långa byxor. Höftskyddsbyxor kan minska risken för höftfraktur för patienter med hög fall- och frakturrisk. De kan vara ett bra komplement då andra fallpreventiva åtgärder är svåra att genomföra. Höftskyddsbyxor införskaffas av patient eller närstående till självkostnadspris via sjukvårdsaffär. Höftskyddsbyxor minskar risken för höftfraktur. Riskbedömning och preventiva åtgärder 15

16 Optimera sinnesintryck Om patienten har glasögon, hörapparat och/eller andra syn- och hörselhjälpmedel, ska vårdpersonalen hjälpa patienten att kontrollera att de fungerar och används. Tänk på att läsglasögon kan påverka avståndsbedömningen om patienten går omkring med dem på sig. Kontakt bör tas med närstående om patienten saknar glasögon eller hörapparat på avdelningen. Träning Individuellt anpassad träning utformad av sjukgymnast kan minska fallrisken. Det är framför allt viktigt att träna styrka, rörlighet, balans och koordination. Patienten kan även behöva lära sig alternativa förflyttningsstrategier på grund av en nytillkommen funktionsnedsättning. I träningen ingår att patienten ska bli medveten om sina begränsningar i olika aktiviteter för att undvika fall. Vid ökad fallrisk i samband med nedsatt aktivitetsförmåga till exempel inom personlig vård, kan arbetsterapeut träna dessa moment tillsammans med patienten och/eller lära ut alternativa strategier. Arbetsterapeuten ger råd om hur fallrisken kan minskas vid olika aktiviteter. 16 Handbok Fallprevention

17 Elimination Patienten kan behöva regelbunden hjälp till toalett, hjälp med inkontinensskydd eller extra tillsyn vid laxantia- och diuretikabehandling. Uppegående patient med KAD bör ha kort tömbar uribag samt benhållare. Läkemedelsöversyn Det bör ske en översyn av patientens läkemedel för att se om det är möjligt att minska dosen eller sätta ut läkemedel som kan bidra till ökad fallrisk. Även minskning av antalet receptbelagd läkemedel minskar fallrisken. Denna översyn kan med fördel göras tillsammans med apotekare vid en läkemedelsgenomgång. Vårdpersonalen bör vara speciellt observanta och ge patienten extra tillsyn vid medicinering med bensodiazepiner. Studier har visat att det är extra stor fallrisk de första två veckorna efter insättandet. Patienter kan även behöva ordineras läkemedel för att behandla tillstånd som i sig ökar fallrisken, till exempel vid anemi, hjärtsjukdom, infektion och smärta. Nutrition Vid undernäring kan patienten serveras energität kost, extra mellanmål/kvällsmål eller näringsdrycker mellan måltiderna. SUS kliniska riktlinjer för prevention av undernäring ska följas och en vårdplan för undernäring ska upprättas. Patienten ska serveras dryck kontinuerligt under dagen och ha den lätttillgänglig. Sömn Om en patient med hög fallrisk även har en sömnstörning, bör orsaken till detta undersökas och åtgärdas. Nattsömnen kan störas av hunger/törst, oro, ljud från avdelningen, täta trängningar och smärta. Patienten kan till exempel erbjudas öronproppar eller en smörgås före sänggåendet. Eventuella glasögon, skor, gånghjälpmedel och larmklocka ska finnas lätttillgängligt under natten. Diskutera med patienten vilken belysning denne önskar under natten. Lampan på toaletten kan lämnas tänd och dörren öppen vid behov. Riskbedömning och preventiva åtgärder 17

18 Tillsyn Patienter med ett stort tillsynsbehov bör få ett rum så nära expeditionen som möjligt. Rörelsedetektorer kan användas dag som natt till patienter med ökad fallrisk och som inte själva kan larma eller som har bristande insikt om att de bör ha hjälp vid förflyttningar. Rörelsedetektor får endast användas om patienten samtycker. Om patienten är så sjuk att denne inte kan medverka till samtycke, får larmet användas så länge patienten inte på något sätt uppvisar protester och så länge syftet med larmet är ökad patientensäkerhet. I de fall patienten har en uttalad nedsatt insikt om sina fysiska begränsningar bör tillsyn/assistans alltid ske vid förflyttningar. I svåra fall krävs extravak till patienter med mycket hög fallrisk i kombination med kraftig psykisk- eller motorisk oro, agitation eller bristande insikt. Läkare bedömer och ordinerar detta vid behov. Ge patienter med demenssjukdom eller akut konfusion extra tillsyn. 18 Handbok Fallprevention

19 Yrsel Yrsel kan orsakas av en rad tillstånd såsom undernäring, dehydrering, ortostatisk hypotension och läkemedelsbiverkan. Yrsel kan även bero på vissa sjukdomar och skador som påverkar hjärnan och balansorganet. Utredning och behandling bör ske av bakomliggande orsak till yrseln. Behandling av ortostatisk hypotension kan i sig minska fallrisken. Trots medicinering bör patienter med ortostatisk hypotension alltid uppmanas att ha huvudändan på sängen höjd grader samt att sitta en stund på sängkanten och dricka ett glas vatten före uppresning. Om ett fall har inträffat Analys av fall och fallskador En analys av tänkbara orsaker till ett fall som inträffat på avdelningen, kan bidra till att hitta rätt preventiva åtgärder och på så sätt minska risken att samma typ av fall upprepas. Finns tecken på akut sjukdom eller läkemedelsbiverkan som kan ha orsakat fallet? Om patienten fallit tidigare, finns ett synligt mönster? Finns kända riskfaktorer eller risksituationer som går att åtgärda/behandla? Dokumentation av fall och fallskador i journalen Inträffat fall ska dokumenteras under sökordet Inträffat fall. Dokumentera: Tidpunkt och plats för fallet Hur fallet gick till, vid vilken aktivitet fallet inträffade och huruvida patienten var ensam eller med vårdpersonal Symtom före fallet, bidragande faktorer och närmiljöns påverkan Användning av hjälpmedel vid fallet Under sökordet Skada efter fall anges om och i så fall vilken typ av skada patienten ådragit sig vid fallet. Avvikelseregistrering Alla fall ska registreras i SUS avvikelsesystem. I avvikelserapporten anges samma fakta som dokumenterades i journalsystemet. Riskbedömning och preventiva åtgärder 19

20 Vid utskrivning Fallrisk och behov av fortsatta preventiva åtgärder ska alltid diskuteras vid samordnad vårdplanering. Det ska även ingå i sjuksköterskans överrapportering till ansvarig sjuksköterska i kommunen. Vid behov av hjälpmedel eller träning överrapporteras detta av arbetsterapeut och/eller sjukgymnast till kommunens eller primärvårdens rehabiliteringspersonal. Kommunens rehabiliteringspersonal kan även göra en översyn av hemmiljön (s.k. riskrond) i patientens hem. Medicinsk-, omvårdnads- och rehabiliteringsepikris I den medicinska epikrisen ska det framgå att ökad fallrisk föreligger och om behov finns av läkemedelsöversyn relaterat till detta. I omvårdnadsepikrisen ska det framgå att ökad fallrisk föreligger, om patienten fallit under vårdtiden samt när senaste fallet ägde rum. Bifoga vårdplan till ansvarig sjuksköterska i kommunen. I rehabiliteringsepikrisen/rehabplanen ska det framgå att ökad fallrisk föreligger samt vilken funktions-, förflyttnings- och aktivitetsförmåga patienten har. Även behovet av assistans samt hjälpmedel vid förflyttningar och vardagliga aktiviteter ska dokumenteras. 20 Handbok Fallprevention

21 Uppföljning För att öka kunskapen kring varför, när och var patienter faller på en specifik avdelning är det viktigt att sammanställa statistik från journal- och avvikelsesystemet. Detta kan ge indikationer om mönster, samband eller om rutiner behöver förändras. SUS kommer kontinuerligt att följa upp statistik kring: Andel utförda riskbedömningar i förhållande till SUS kliniska riktlinjer Andel patienter med ökad fallrisk Andel riskpatienter som har fått en vårdplan upprättad Antal fall och fallskador inom slutenvården För att det fallpreventiva arbetet ska vara framgångsrikt, är det en förutsättning att klinik- och avdelningschef kontinuerlig följer upp följsamheten till SUS kliniska riktlinjer och antalet fall/fallskador som sker på avdelningen. Återkoppling till vårdpersonalen avseende resultatet av det preventiva arbetet ska ske kontinuerligt och personalen bör få möjlighet att diskutera olika förslag till förbättringar. Sammanfattning Fall på sjukhus som leder till skada, ger ett ökat lidande för patienten, ökade kostnader samt förlängd vårdtid. För att minska antalet fall och fallskador måste vårdpersonalen identifiera alla riskpatienter, analysera riskfaktorer och risksituationer samt sätta in individuella preventiva åtgärder. Patientens delaktighet, tvärprofessionellt arbete, chefers engagemang och en säker närmiljö är förutsättningar för att kunna minska antalet fall och fallskador på sjukhus. Äldre multisjuka patienter med fallrisk har ofta även en ökad risk för tryckskador och undernäring. Problematiken med fall, tryckskador och undernäring är nära sammankopplade och faktorerna påverkar varandra. För att uppnå god och säker vård måste vårdpersonalen se och bedöma patienten ur ett helhetsperspektiv och vid behov sätta in förebyggande åtgärder inom samtliga tre områden. Riskbedömning och preventiva åtgärder 21

22 Referenser Australian Council for Safety and Quality in Health Care (2009) Preventing Falls and Harm from Falls in Older People: Best Practise Guidelines for Australian Hospitals and Residental Care Facilities au/internet/safety/publishing.nsf/content/ com-pubs_fallsguidelines/$file/ Guidelines-HOSP.PDF Bradley, J., Davis, K. (2003) Orthostatic Hypotension. American Family Physician 68(12): Cameron, ID., Murray, GR., Gillespie, LD., Robertson, MC., Hill, KD., Cumming, RG., Kerse, N. (2010) Interventions forpreventing falls in older people in nursing care facilities and hospitals (Review). The Cochrane Library 2010, Issue 2. Davison, J., Bond, J., Dawson, P., Steen, N., Kenny, RA. (2005) Patients with recurrent falls attending Accident & Emergency benefit from multifactorial intervention a randomised controlled trial. Age and Ageing 34: Downtown, J.(1993) Falls in the Elderly. London: Edward Arnold. Fonda, D., Cook, J., Sandler, V., Bailey, M. (2006) Sustained reduction in serious fall-related injuries in older people in hospital. The Medical journal of Australia Apr 17;184(8): Foss, NB., Palm, H., Kehlet, H. (2005) Inhospital hip fractures: prevalence, risk factors and outcome. Age Ageing Nov; 34 (6): Gyllensvärd, H. (2009) Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder. Haines, T., Hill, K., Bennell, K., Osborne, R. (2005) Patient education to prevent falls in subacute care. Clinical Rehabilitation, 20: Haines, TP., Bennell, KL., Osborne, RH., Hill, KD. (2004) Effectiveness of targeted falls prevention programme in a subacute hospital setting: randomised controlled trial. BMJ 328: 676. Healey, F., Monro, A., Cockram, A., Adams, V., Heseltine, D. (2004) Using targeted risk factor reduction to prevent falls in older inpatients: a randomised controlled trial. Age and Ageing, 33: Hitcho, EB., Krauss, MJ., Birge, S., Dunagan, WC., Fischer, I., Johnson, S., Nast, PA., Costantinou, E., Fraser, VJ. (2004) Characteristics and circumstances of falls in a hospital setting: a prospective analysis. Journal of General Internal Medicine. Jul; 19(7): Jensen, J., Nyberg, L., Gustafsson, Y., Lundin-Olsson, L. (2003) Fall and injury prevention in residential care Effects in residents with higher and lower levels of cognition. Journal of the American Geriatric Society 51: Lord, S., Sherrington, C., Menz, H., Close, J. (2007) Falls in older people. Risk Factors and Strategies for Prevention (second edition). Cambridge: Cambridge University Press. 22 Handbok Fallprevention

23 National Institute for Clinical Excellence (2004) Falls - The assessment and prevention of falls in older people. Nyberg, L., Gustafson, Y. (1996) Using the Downton index to predict those prone to falls in stroke rehabilitation. Stroke, oct 27(10): Parker, MJ., Gillespie, WJ., Gillespie, LD. (2006) Hip protectors for preventing hip fractures in older people (review). The Cochrane Library, Issue 3. SBU (2003) Osteoporos prevention, diagnostik och behandling. Volym 1. Sjöström, K., (2007) Fallskador en granskning av riskbedömning och avvikelserapportering under åren Malmö Högskola Hälsa och Samhälle. Socialstyrelsen (2003) Socialstyrelsens riktlinjer för vård och behandling av höftfrakturer Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2004) Patientsäkerhet och patientsäkerhetsarbete En översikt. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2007). Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall, trafikolyckor och bränder. Edita Västra Aros AB. Västerås: Stenvall, M., Olofsson, B., Lundström, M., Englund, U., Borssén, B., Svensson, O., Nyberg, L., Gustafson, Y. (2006) A multidisciplinary, multifactorial intervention program reduces postoperative falls and injuries after femoral neck fracture. Osteoporos Int, 18: Stockholms läns landsting (2008) Regionalt vårdprogram Fallprevention. van der Velde, N., Stricker, B., Pols, H., van der Cammen, T. (2006) Risk of falls after withdrawal of fall-risk-increasing drugs: a prospective cohort study. British Journal of Clinical Pharmacology, 63:2, Vasallo, M., Vignaraja, R., Sharma, JC., Hallam, H., Binns, K., Briggs, R., Ross, I., Allen, S. (2004) The effect of changing practice on fall prevention in a rehabilitative hospital: the hospital injury prevention study. Journal of the American Geriatric Society Mar; 52(3): von Heideken Wågert, P., Gustafson, Y., Kallin, K., Jensen, J., Lundin-Olsson, L. (2009) Falls in very old people: The population-based Umeå 85+ Study in Sweden. Archives of Gerontology and Geriatrics 49, Vårdhandboken: Socialstyrelsen (2008) Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård Riskbedömning och preventiva åtgärder 23

24 Bilagor Riskområde Bilaga 1: Flödesschema Kommunikation Nutrition Ny patient Riskbedömning inom 24 h Risk för fall? Ja Aktivitet Nej Elimination Ja Förändrat tillstånd? Nej Sömnproblem Psykosocialt Kognitiv svikt Läkemedel Klädsel Närmiljö 24 Handbok Fallprevention

25 Analys Syn Hörsel Förvirring Otillräckligt näringsintag Vätskebrist Lång nattfasta Gångförmåga Muskelsvaghet Balansstörning Ledstelhet Inkontinens UVI, KAD Täta trängningar Diarré/förstoppning Bedömning/Åtgärd Glasögon och/eller hörapparat tillgängliga och funktionsdugliga Belysning dag/natt Rörelsedetektor Utreda behandla Vårdplan undernäring Bedömning sjukgymnast Bedömning arbetsterapeut Förflyttningsträning Gånghjälpmedel Övriga hjälpmedel Utreda behandla Kort uribag (slutet system) Regelbunden hjälp med toalettbesök/extra tillsyn Hunger, oro, smärta, störande ljud, mm. Ångest/oro Förvirring orsak Bristande insikt Läkemedelsöversyn Biverkningar, polyfarmaci Skor Kläder Säng, sängbord, sladdar, möblernas placering, mm. Behov i duschutrymmet Åtgärda Behandla Extra tillsyn Lugnt bemötande Lugn miljö Läkemedelsjustering Överrapportering av behov till primärvårdsläkare Läkemedelsgenomgång Antihalkstrumpor Höftskyddsbyxor Åtgärda skor/klädsel Justering av möblering/närmiljön Sänggrindar, stödhandtag, mm. Duschstol, antihalkmatta i dusch Riskbedömning och preventiva åtgärder 25

26

27

28