Ljudet av jade. en övergripande analys av musiken till PlayStation-spelet Jade Cocoon: Story of the Tamamayu

Transkript

1 Stockholms Universitet Musikvetenskapliga institutionen Ljudet av jade en övergripande analys av musiken till PlayStation-spelet Jade Cocoon: Story of the Tamamayu Mattias Häggström Gerdt B-uppsats i musikvetenskap Handledare: Owe Ander Vårterminen

2 Innehållsförteckning Sida 1. Inledning Syfte och frågeställning Metod, material och struktur 3 2. Kortfattad bakgrund 3 3. Analys Legend of Arcana Syrus Village Battle ~ Drill Beetle Forest Moth Forest 9 4. Slutsatser och sammanfattning 9 5. Käll- och litteraturförteckning Appendix: Notexempel 13 2

3 1. Inledning 1.1. Syfte och frågeställning Det japanska PlayStation-spelet Tamamayu Monogatari ( 玉 繭 物 語 ), mer känt under den engelska titeln Jade Cocoon utanför Japan, var ett av många spel som försökte rida på det sena 90- talets rollspelsvåg. Efter att ha spelat de flesta likartade titlar som släpptes i Sverige under denna tid var Jade Cocoon det spel som gjorde starkast intryck på mig. Först senare har jag insett att det till stor del berodde på musiken. Vad är det då som karaktäriserar musiken, användningen av den i spelet och gör den speciell? Det är frågeställningen i den här uppsatsen. Syftet med den här uppsatsen är alltså att analysera delar av soundtracket både musikteoretiskt och som en del av en helhetsupplevelse. Utifrån analysen identifieras musikaliska drag som är karaktäristiska för musiken och sättet den används i spelet Material, metod och struktur Då det knappt finns forskning om spelmusik idag, speciellt inte om ett mer obskyrt soundtrack som Jade Cocoon, är den främsta källan verket i sig. Både spelet i originalutgåva, soundtracket i originalutgåva på CD samt en PSF-fil (Portable Sound Format) av spelets soundtrack används som källor. Då PSF-filer är rippade från spelet av privatpersoner och programmen man spelar upp de i inte alltid återger ljuden helt trovärdigt används den sistnämnda källan enbart i jämförande syfte och för att isolera olika kanaler för vidare lyssning. En intervju med kompositören Kimitaka Matsumae, gjord 2000, från hemsidan RocketBaby.net (via Archive.org) refereras också till där det ter sig relevant. Utöver detta refereras även till åsikter från spelmedia, främst i form av recensioner från mer eller mindre etablerade recensionssidor. Tyvärr är det svårt att få tag på mer ingående information om Kimitaka Matsumae då potentiell information nästan uteslutande finns på Japanska. Delvis på grund av detta, och för att skriva en uppsats mer fokuserad på analysen, presenteras inte information om kompositören i någon större utsträckning. Med utgångspunkt från egna erfarenheter och recensioner ges först en kortfattad bakgrund till spelet och dess främsta karaktäristiker. Då musiken i första hand representerar det visuella och berättelsen i spelet, förbises delar som annars är viktiga för spelanalys såsom utmaning, kontroll och genrekonventioner. Denna bakgrund används sedan som avstamp för själva analysarbetet. Transkriptioner av vissa stycken eller delar av stycken presenteras, delvis för att lättare analysera samt för att på ett enkelt sätt kunna presentera resultat. Analysen behandlar musikaliska element med hjälp av musikteori, ljudmässiga iakttagelser samt musiken i sitt sammanhang. En medveten avgränsning sker till ett fåtal stycken som får ses som representativa för soundtracket. Avslutningsvis diskuteras och sammanfattas eventuella karaktäristiska musikaliska drag, musiken i dess sammanhang och övriga slutsatser baserade på analysarbetet. 2. Kortfattad bakgrund Jade Cocoon, som släpptes i Japan den andra Februari 1998 under originaltiteln 玉 繭 物 語, är ett spel för PlayStation utvecklat av Genki 1 i samarbete med illustratören Katsuya Kondō ( 近 藤 勝 也 ). 2 Spelet utspelar sig i en fantasivärld som man får uppleva genom att anta rollen som Levant, en ung pojke som får i uppgift att rädda sin hemby från evig sömn orsakad av uråldriga monster, något 1 Genki Official Website 2 Kondō,

4 some sedan utvecklas till ett uppdrag att rädda världen. Spelet utspelar sig i två distinkta miljöer. Delvis i Levants hemby, Syrus, där stora delar av historien utspelar sig och delvis i de olika skogsmiljöerna som varierar från täta djungler till öde ruiner. Under spelets gång möter Levant många motgångar, vänner och fiender. Allt detta utspelar sig i en värld med en rik folklore som till exempel omfattar skogsfolket Yamu, världsträdet och historien bakom skogens många monster. Detta tillsammans med Katsuya Kondōs levande miljöer och karaktärer bidrog, enligt mig och många andra 34, till spelets täta atmosfär. Dock bör nämnas att åsikterna går isär angående kvaliteten på spelets berättande, något som recensenten på gamerevolution.com exemplifierar bra. 5 Så gott som alla recensenter var också positiva till spelets soundtrack. Recensenten på RPGFan.com uttryckte sig såhär: The tribal-influenced soundtrack is also one of Jade Cocoon's strengths. Slightly reminiscent of Panzer Dragoon Saga's masterful score, the music of Jade Cocoon features strong atmospheric melodies. The frantic drum rhythms of many of the songs fit very well with the forest setting of the game, too. 6 Ambitionen är att gå ett steg längre än recensenterna och med hjälp av analys lägga fokus på hur kompositören har tolkat spelets miljöer och story samt vilka typiska musikaliska drag som finns. 3. Analys 3.1. Legend of Arcana Legend of Arcana är titeln på spelets huvudtema. Detta tema återfinns delvis i tre versioner med separata undertitlar på soundtracket 7 som alla spelas vid olika tillfällen i spelet, men också i ytterligare en arrangerad form under sluttexterna. Dessa versioner skiljer sig alla något i instrumentation och arrangemang men delar alla samma melodi (fig. 1). Melodin är i sin vanligaste form (alla variationer förutom Adventure) helt pentatonisk, byggd på de fem första tonerna i en c-mollskala. I fallet Legend of Arcana ~ Adventure går den istället i c#- moll och den näst sista tonen är en liten sjua istället för en upprepning av grundtonen, inte en stor skillnad men värd att nämna. Den första, och spelmässigt viktigaste, versionen av melodin återfinns i Legend of Arcana ~ Main Theme, spelets titeltema. Här finner man en rytmisk komplexitet som inte återfinns i de återstående tre versionerna, alla i 6/4-takt medan Main Theme går i 7/4 (fig. 2). Då Main Theme är spelets huvudtema (spelas på titelskärmen) och innehåller element som är typiska för hela soundtracket läggs fokus på detta stycke. 3 Wheeler rpgfan.com 4 Weir gamecritics.com 5 Liu gamerevolution.com 6 se fotnot 4 7 ABCA-5: Jade Cocoon Original Soundtrack VGMdb (engelsk översättning av spårtitlar) 4

5 (fig. 1) (fig. 2) Ett problem med analysen av äldre soundtrack är att ljudkvaliteten inte alltid är den bästa och samplingarna av instrument lämnar mycket att önska. Trots det går det för det mesta att urskilja vilka instrument som används. Utöver melodin, som spelas av något som mest av allt liknar en cello, består resterande ljudbild av flera instrument där de flesta under första delen av stycket (fig. 3, se Appendix) upprepar ett entakts-mönster. Instrumentationen är en blandning av mer moderna instrument och instrument som oftast är förknippade med någon slags folkmusik. De mer moderna instrumenten består av ett piano och en akustisk bas som fungerar som styckets ankare då de spelar de lägre, längre tonerna som etablerar ackord och grundton. Basen spelar här bara grundton och kvint (C och G) och fokus på grundtonen ger en bordun-liknande effekt. Resterande instrument är en salig blandning av olika folkmusiksmakande instrument. Ett malletliknande instrument spelar ett åttondelsmönster och backas av synkoperade slagverksrytmer, inklusive någon form av handtrumma och något som låter som en tamburin. En sampling av ansatsen på en panflöjt, precis innan tonen bildas, spelar ett rytmiskt synkoperat motiv som en del av slagverksektionen. Även något som låter som det japanska instrumentet shamisen markerar ibland slag med stor effekt. Harmoniken hamnar i skymundan både rent tekniskt i mixningen och jämfört med den starka melodin, bordun-liknande basen och bärande rytmsektionen. På grund av detta och svårigheten med att ta ut ackorden i en sådan otydlig mix har ackorden i pianot förbisetts i transkriptionerna av Main Theme. När temat återvänder en andra gång i expanderad form är dock harmoniken en viktigare del av stycket vilket exemplifieras av att basen nu följer pianot och stråkarnas ackordföljd (Cm Bb Ab Cm). Denna delen är i stort sett identisk med föregående förutom några mindre variationer och finns därför inte nedskriven som noter. Melodin ligger här i oktaver. En flöjt spelar en drill i början av varje takt och dubblerar sedan vissa delar av melodin för att ytterligare förstärka den. Slutligen hjälper en syntpad pianot och basen att etablera den nya ackordföljden. Tempot är lite drygt 120BPM. Blandningen av olika sorters instrument är något som återkommer genom hela soundtracket. Även den pentatoniska skalan och mollharmonikens något vemodiga effekt är något som återkommer åtskilliga gånger under spelets gång. De synkoperade och ojämna rytmerna är även de återkommande i Matsumaes musik. Introduktionen av alla dessa element passar perfekt som huvudtema då det är det första (bortsett den animerade introduktionsfilmen) spelaren hör på titelskärmen och på ett bra sett visar vad spelaren har att förvänta sig. 5

6 De övriga variationerna av Legend of Arcana skiljer sig till viss del i instrumentation, arrangemang och främst sammanhang. I Clandestine Meeting har melodin fortfarande en ledande roll, spelad av en harpa, men byggs ut med brutna ackord som spelas i originalmelodins pauser. Detta ackompanjeras av låga stråkinstrument som spelar långa toner (en ton per takt) och en flöjt som spelar en kompletterande melodi. Ett piano markerar andra slaget i varje takt med en kvint i förhållande till bastonen. Avsaknaden av slagverk och det långsammare tempot ger tillsammans med den torra instrumentationen ett mer allvarligt och nästan mystiskt intryck. Detta förstärks ytterligare i mellanspelet där harpan betonar både den stora och lilla sjuan samt den stora och lilla sexten vilket ger ett osäkert och mystiskt intryck. Clandestine Meeting spelas under spelets första scen, ett nattligt möte mellan huvudrollen och hans blivande brud. En smart återknytning till huvudtemat medan dialogen introducerar båda spelets viktigaste karaktärer samt deras roll. Legend of Arcana ~ Adventure går som sagt i c#-moll istället för c-moll. I övrigt är melodin intakt och spelas av en flöjt, mycket lik den som används i Syrus Village. Denna ackompanjeras av en syntpad och stråkar som spelar långa ackord, majoriteten av de med C# i basen vilket ger en bordunliknande effekt. Första och fjärde slaget i 6/4-takten markeras av en bastrumma och ett kantslag, rikligt färgade av rumsklang. En viola eller dylikt markerar med pizzicato ett C# på varje obetonad åttondel (oe oe oe oe oe oe). Den tydliga mittpunkten C# med ackord och melodi kretsande runt ger ett melankoliskt men något stillastående intryck. Detta stycke spelas när det står klart att huvudrollen måste bege sig ut för att rädda byn. Användningen av huvudtemat ger en nästan nostalgisk känsla men den mer statiska harmoniken gör att en viss osäkerhet infinner sig. Huvudtemats roll i Staff Roll är egentligen inte särskilt speciell då det handlar om spelets eftertexter. Musikaliskt är melodin intakt och ackompanjeras enbart av ett elpiano som spelar brutna ackord med C som grundton. Naturljud (fåglar, insekter och dylikt) hörs i bakgrunden. Återknytningen till huvudtemat i spelets sista del är inte oväntad och inte heller särskilt speciell men det var värt att nämna att spelet avslutas med samma melodi som det börjar med Syrus Village Utöver Legend of Arcana förekommer ett annat stycke, Syrus Village, i flera olika versioner. Det spelmässigt första stycket (som heter just Syrus Village) är liksom Main Theme det stycke som introducerar temat. Melodin (fig. 4) bygger i A-delen till största del på en pentatonisk skala i g#- moll (en vanlig mollpenta) med viss ornamentering. I B-delen tillkommer även sekunden medan tydlig fokus fortfarande ligger på den pentatoniska skalan. Tempot ligger ungefär runt 90BPM. Ackompanjemanget är simpelt men effektivt. En handtrumma spelar ett enklare mönster med fokus på första och tredje slaget i 4/4 takten. En kontrabas markerar tydligt grundtonerna i ackordföljden men spelar melodiskt, ofta parallellt med melodin, med hjälp av genomgångstoner. Ackorden spelas av en synt och ter sig något luddiga då topptonerna G# och D# hålls ut genom alla åtta takter i A-delen och dessutom är mixade starkare än resterande del av ackorden. I B-delen byter stycket tonart till B-dur och ackorden blir tydligare och mindre färgade vilket gör den mycket kontrasterande till A-delen. Liksom i Legend of Arcana är harmoniken ibland svår att tyda så jag reserverar mig här för eventuella felaktigheter. (fig. 5, se Appendix) Syrus Village, som namnet antyder, är musiken som spelas då man befinner sig i spelets enda by. Det avslappnade tempot och relativt enkla rytmiken gör det till bra bakgrundsmusik. Det starka och tydliga melodiska motivet etableras som byns tema vilket utnyttjas väl genom spelets gång. Trots mollharmoniken hjälper B-delen till att balansera ut det vemodiga utan att kännas malplacerat, något som passar speciellt bra med de levande miljöerna och färgstarka invånarna i byn. Flöjten är ett återkommande tema i spelet då huvudrollen använder en ocarina så det är möjligt att den här används delvis för att knyta ihop berättelsen med musiken. 6

7 (fig. 4) I övriga arrangemang av Syrus Village är melodin intakt men begränsad till originalets A-del. Då en betydande del av spelet utspelar sig här är det inte överraskande att de olika arrangemangen reflekterar olika delar av berättelsen. Syrus Village ~ Night of the Funeral spelas när man besöker byn under natten. Instrumentationen är sparsam med enbart en flöjt som spelar melodin. Stråkar som spelar pizzicato ackompanjerar denna tillsammans med diverse insektsljud, likt syrsor. Instrumentationen liknar den i Legend of Arcana ~ Clandestine Meeting vilket hjälper till att koppla stycket till nattliga miljöer. Både Night of the Funeral och Clandestine Meeting är tysta och lite ensliga men med en tydlig koppling till originalet som i det här fallet spelas under dagtid. Syrus Village ~ Chrysalis är ett mer svävande arrangemang. Melodin spelas av ett perkussivt syntljud som är kraftigt färgat av en simulerad rumsklang. Denna ackompanjeras av en varm syntpad och en djup syntbas som spelar en parallellförd variation av originalets ackordföljd i a-moll (Am G F Em Dm Em F G). Ett syntetiskt knäppande ljud, också det med en tydlig rumsklang, slår an varje åttondel med varierande styrka vilket får det att låta lite som ett eko. Detta arrangemang spelas när hela Syrus Village har förstenats. Rumsklangen gör det ännu tydligare att byn nu är öde bortsett från huvudrollen. Avsaknaden av slagverk och fokus på de långa ackorden i ett långsamt tempo är väldigt atmosfäriskt och melankoliskt. Syrus Village ~ The Holy Ghost använder sig av samma ackordföljd som Chrysalis med samma syntljud men flyttar fokus från melodin, som här spelas enbart en gång mycket svagt av en harpa. Istället används ett mallet-liknande instrument som spelar en tillsynes improviserad melodi runt ackorden, harpan går även den över till att spela något som låter väldigt improviserat och allting håller en mycket låg profil jämfört övriga variationer av Syrus Village. Även denna spelas under tiden byn är öde men under en konversation med en av rollfigurernas ande. Att man nu befinner sig i ett hus och inte ute i byn gör att den sparsamma instrumentation passar bra. I övrigt skiljer sig stycket inte mycket nog från Chrysalis för att det ska ha någon större betydelse förutom det nya sammanhanget Battle ~ Drill Battle ~ Drill är ett av de stycken man får höra oftast i spelet då det ackompanjerar de många strider spelet innehåller. Stycket bygger på ett 16-delsmotiv (fig. 6) som spelas av ett piano. Motivet karaktäriseras av den frygiska skalan i F# och e. x-mönstret på första slaget i varje takt. Pianot låter som att det är digitalt bearbetat eller dubblerat med flera instrument, möjligtvis en syntbas, 7

8 men de är för tätt mixade för att lätt kunna urskiljas. Pianomotivet fungerar som både rytmisk och melodisk mittpunkt, något som ter sig naturligt i dess roll som lägsta stämma. Denna melodi dubbleras sedan av en mindre sättning stråkinstrument (mest likt altfioler eller dylikt). Dubbleringen övergår i att stråkarna bygger ackord med utgång från melodin, först med enbart ters och sedan parallellförda dur-treklanger byggda på F#, G och A. Denna parellellföring och rytmiken ger stycket en distinkt folkmusikkänsla. (fig. 6) Instrumentationen är återigen en djärv blandning. Förutom de mer traditionella stråkarna och pianot finns något som mest kan liknas vid en syntetisk säckpipa som spelar ett utsmyckande motiv, samt en blandad rytmsektion. Den senare innehåller både en, knappt hörbar, handtrumma och ett trumset jag uppfattar som en blandning av samplade trummor och syntetiska trummor. Denna rytmsektion spelar ett enkelt 16-delskomp som med bastrumman förstärker det tidigare nämnda rytmiska motivet (e. x ) genom hela stycket. Virveltrumman varierar betoningen mellan slag 2, 4 och fjärde slagets åttondelssynkop vilket ytterligare stärker det rytmiska svänget skapat av de synkoperade rytmerna. Hi-hat spelar 16-delar genom hela kompet. Efter 13 takter byggda på motivet i F# kommer ett mellanspel. Rytmen är densamma som i A- delen men istället för melodin i pianot upprepas enbart en ton. Stämman rör sig från D kromatiskt ner till C med varje ton upprepad i två takter vardera för att tillslut via B och G hamna i F#. Över detta spelar den säckpipeliknande synten en kortare melodi kretsande runt kvarter i förhållande till bastonerna. Efter detta tas låten om från början I sitt sammanhang fungerar denna pumpande rytmiska låt mycket bra. Den lite mer osäkra harmoniken, kromatiken och parallellföringen bidrar till spänningen och den bastanta rytmsektionen med bastrummans tydliga pulserande hjälper till ytterligare. Alla dessa strider utspelar sig i skogseller djungelmiljöer av olika slag mot diverse monster. De olika karaktärerna är också animerade så att de står redo och andas tungt. Denna animation pulserar mycket likt musiken vilket gör att musiken känns passande, oavsett vilken sorts bakgrund striden sker mot Beetle Forest Beetle Forest är ett av sammanlagt fyra stycken skrivna för de olika skogarna som finns i spelet. Musiken är väldigt fokuserad på rytm med slagverk som främsta instrument. Slagverksektionen kan ses vara uppdelad i fyra distinkta lager. I grunden ligger en lågt stämd, något dov trumma. Denna slås an på den första, tredje och fjärde åttondelen (q ee), ett mönster som sedan upprepas. Över detta spelas en rytm som bäst kan beskrivas som upprepade sextondelar med en viss förskjutning, en så kallad shuffle-rytm. Den spelas av någon slags trumma med ett väldigt torrt träigt ljud, som om man slår på en träplanka med ett par trumstockar. Det är mycket sannolikt att denna sampling på något sätt bearbetats digitalt. Denna rytm är, i förhållande till resterande element, också något förflyttad så att alla slag (även om det skulle vara raka sextondelar) infaller något innan den upplevda pulsen. Nästa lager är också det en svårplacerad, förmodligen digitalt bearbetad, trumma som markerar första och tredje slaget i 4/4-takten. Över detta spelas två mallet-liknande instrument. Det första, som låter som en xylofon, spelar ett upprepande melodiskt motiv bestående av sex toner. Dessa toner är väldigt vaga och låter något ostämda med mycket förstärkta övertoner alternativt flera toner spelade samtidigt som ett dissonant ackord. Jag har inte lyckats placera dessa. Tonerna spelas som åttondelstrioler och bildar på så sett en polyrytm (tre mot fyra). Dessutom verkar det som att de inte är kvantiserade (vilket innebar att, med teknik som hjälp, placera ljud matematiskt rakt på slaget i en bestämd takt). Första slaget i 8

9 triolen hålls ibland ut lite längre än övriga slag. Detta lilla motiv återfinns även i Gate to the Binding World. Det andra instrumentet spelar en återkommande, nästan frirytmisk figur bestående av tre toner i slutet av varje takt. Också dessa är mycket svåra att placera. Över allt detta spelar en flöjt en enklare melodi bestående av D, C#, A#, A och G# för att tillslut landa på och hålla ut ett A innan frasen upprepas. Resultatet blir nästan kaotiskt men samtidigt mänskligt och hypnotiskt på grund av den konstanta upprepning av dessa ojämna rytmer. Då musiken spelas i en djungelmiljö när man i spelet för första gången beger sig ut för att bekämpa och fånga monster passar de osäkra, nästan otämjda rytmerna ypperligt. Avsaknaden av någon riktig harmonik och en stark talande melodi skulle kunna ses som en nackdel men i sitt sammanhang gör det skillnaden mellan den säkra byn och vildmarken mycket mer påtaglig Moth Forest Moth Forest är det sista av de tidigare nämnda fyra styckena skrivna för skogsmiljöerna. Stycket består bara av två instrument, en kör-liknande syntpad och något som mest liknar en panflöjt. Den första delen av stycket består främst av synten som, utan någon speciell form eller rytmik, spelar toner från en mollskala i D men utan sexten. Panflöjten ornamenterar den svävande harmoniken med små melodiska motiv byggda på fem toner (D, E, G, A, C). Ungefär 45 sekunder in kommer det första och enda riktigt tydliga motivet. En tydlig ackordföljd (D Dmaj7 G/D Dmaj7 Dm) spelas av synten. Panflöjten spelar en tydlig stigande melodi (fig. 7) över de tre första ackorden. Melodin spelas i ett mycket rörligt tempo men med ett tydligt ritardando vilket ger en mycket mänsklig och strävande effekt. Bytet från moll till dur blir kortvarigt och efter denna lilla utvikning går stycket tillbaka till den improvisationsliknande A- delen. (fig. 7) Moth Forest är den spelmässigt sista av de fyra viktiga skogsområdena. Skillnaden jämfört med de tidigare tre är markant. Där de tidigare handlade nästan uteslutande om rytmiken och slagverk är dessa nästan helt frånvarande i Moth Forest. I spelet har människorna i byn har blivit förstenade och de enda som är kvar är huvudrollen och dennes kärleksobjekt, Mahbu, som dock är instängd i en kokong. Miljöerna är väldigt fridfulla med solsken som sipprar in genom förvuxna blad och öde men vackra ruiner. Förändringen i stämning är alltså påtaglig och musiken därför väldigt relevant då den verkligen förstärker förändringen som skett i spelet. 4. Slutsatser och sammanfattning Efter att ha analyserat en del av musiken i Jade Cocoon finns det flera tydliga musikaliska drag. Många av dessa återfinns även i de stycken jag har valt att inte analysera i den här uppsatsen. Det är också intressant att se hur Kimitaka Matsumae har anpassat musiken delvis till spelets miljöer men också den historia som berättas under spelets gång. I denna sista del av uppsatsen presenteras och diskuteras slutsatser som dragits efter analysarbetet. 9

10 Ett tydligt musikaliskt drag finner man i instrumentationen. I nästan alla stycken, även de jag inte djupgående har analyserat, blandas instrument från olika traditioner. Fokus ligger oftast på instrument från folkmusiktraditioner såsom handtrummor, mallet-liknande instrument, flöjter och stränginstrument av olika slag. Dessa kombinerar kompositören både med mer klassiska instrument såsom kontrabas och altfiol, men också med ett stort urval syntljud. Matsumae berättar i en intervju att han såg världen i Jade Cocoon som ett underland inspirerat av utom-japansk kultur, speciellt asiatisk och afrikansk. 8 Detta är en trolig förklaring till användandet av traditionella instrument från dessa kulturer. Matsumae ville dock inte att musiken skulle bli för lik traditionell folkmusik utan strävade efter att göra asiatisk och afrikansk techno. I samma intervju framgår att han har en bakgrund inom syntmusik både som artist och skribent. Detta kan ses som en förklaring till den udda kombinationen av ljud och även den digitala bearbetningen av många instrument. Flera av instrumenten är faktiskt svåra att placera, exempelvis några av de mallet-liknande instrumenten, då dom ljudmässigt skiljer sig från sina akustiska motsvarigheter. Detta kan mycket väl vara ett resultat av digital signalbehandling eller att det egentligen handlar om syntljud som emulerar instrument. Matsumae har dock inte helt lyckats undvika känslan av traditionell folkmusik. Exempelvis i Neverending Corridor, som jag inte analyserade i det här arbetet, kombineras handtrummor med utrop av olika slag. Här finns inget som inte skulle kunna förekomma i ett stycke folkmusik från Afrika eller Sydamerika. Dock är detta snarare undantaget som bekräftar regeln då denna sparsamma instrumentation endast förekommer här. Ett annat framträdande tema i musiken till Jade Cocoon är att kompositören ofta använder och ibland rentutav stödjer sig mot upprepande rytmiska och melodiska motiv. I analysen visades detta både i Legend of Arcana ~ Main Theme, Beetle Forest och Battle ~ Drill. Även detta kan ses som ett resultat av Matsumaes strävan att göra just techno, där repeterade rytmer och motiv är grundstommen. Samtidigt är detta inte främmande för folkmusik exempelvis i arbetsvisor 9 och många andra traditioner. Oavsett var influenserna kommer ifrån ger dessa ostinati musiken en definitiv mittpunkt kompositören kan röra sig runt vilket gör det enkelt att, som sig bör med spelmusik, repetera de olika styckena sömlöst. Samtidigt kan tekniken kritiseras av just denna anledning då styckena lätt blir repetitiva om ett mönster upprepas i åtskilliga minuter utan avbrott. Dock bör tilläggas att de stycken som helt och hållet stödjer sig på ett upprepande motiv utan att resterande element utvecklas är få. Dessutom fungerar dessa stycken (exempelvis Beetle Forest) väldigt bra i sitt sammanhang och den repetitiva, nästan irriterande karaktären bidrar till en viss atmosfär. I fallet Beetle Forest har jag i analysen redan tagit upp detta. Matsumae lyckas också skapa tydliga länkar mellan musiken och spelets miljöer. Bland annat använder han specifika instrumentkombinationer för att presentera en miljö. I analysen nämnde jag till exempel likheten mellan Legend of Arcana ~ Clandestine Meeting och Syrus Village ~ Night of the Funeral. Både dessa stycken har en liknande instrumentation och stämning och båda spelas i nattliga miljöer. Dessutom är båda två variationer på ett annat stycke som spelas under dagtid och, som kontrast, har mycket mer avancerad instrumentation. Ytterligare kan nämnas hur de tre första styckena som spelas när man befinner sig i någon av skogarna är lika varandra i utförande. Fokus ligger på rytminstrument och de få melodiska motiven som finns är väldigt sparsmakade. I både Beetle Forest och Dragonfly Forest, som är de mer skräckinjagande av de fyra skogarna, finns det inga ackord. Detta skapar en mycket spänd och osäker stämning vilket går hand i hand med spelets upplägg, att bekämpa monster. Även i Spider Forest, som dock är betydligt mindre skräckinjagande, läggs fokus på rytminstrument men en durharmonik antyds i basen och de två sparsamma melodislingorna. Kopplingen till musiken i de två föregående skogarna är tydlig men den anpassas ytterligare till miljön. Detta går hand i hand med hur Matsumae skapar kontraster mellan miljöerna. Mellan den säkra 8 RocketBaby, 2000 rocketbaby.net (via archive.org) 9 Larsen, 2005 s.37 10

11 byn och den vilda skogen skiljer sig musiken markant. Han tar dock detta ytterligare ett steg och anpassar den även till berättelsen vilket jag tidigare nämnde i samband med analysen av Moth Forest. Ytterligare ett exempel på detta är när man i Spider Forest stöter på Yamu-folket. Så fort de befinner sig i närheten byts Spider Forest ut mot stycket Yamu Tribe som har en något knasig, nästan karneval-liknande karaktär. Detta är passande då detta folk beter sig högst udda och något barnsligt mot huvudrollen. Det blir dessutom en tydlig kontrast i musiken trots att miljöerna ser precis likadana ut som i resten av skogen. Det råder alltså inget tvivel om att musiken i Jade Cocoon spelar en stor roll. Kimitaka Matsumae har tonsatt en hel värld och dess berättelser med en musik som är personlig samtidigt som den aldrig känns irrelevant. Förhoppningsvis gav detta arbete både en bra övergripande inblick i musiken till Jade Cocoon. Kanske gav det till och med blodad tand och uppmuntrar ytterligare forskning om Jade Cocoon, Kimitaka Matsumaes övriga verk eller annan spelmusik. Spelmusiken är trots allt ett område med oerhört mycket intressant att undersöka men förvånansvärt få som undersöker det, speciellt på en akademisk nivå. Så passa på innan fantastisk och mångfacetterad musik som Kimitaka Matsumaes Jade Cocoon faller i glömska. 11

12 5. Käll- och litteraturförteckning 5.1 Litteratur Kondō, Katsuya. Kondō Katsuya Art Works FROM Tamamayu Saga & Tamamayu Saga 2. Tokyo 2001 Larsen, Holger. Folkmusik i Europa. Stockholm 2005 Liu, Johnny. Jade Cocoon review. hämtad 8/ :13 Weir, Dale. Jade Cocoon: The Story of Tamamayu GameCritics.com. hämtad 8/ :13 Wheeler, Commodore (internetalias). RPGFan Review Jade Cocoon. hämtad 8/ : Källor ABCA-5: Jade Cocoon Original Sountrack VGMdb (för engelska översättningar) hämtad 8/ :15 Genki Official Website hämtad 8/ :15 Jade Cocoon PSF pack hämtad 8/ :16 Matsumae, Kimitaka. 玉 繭 物 語 オリジナルサウンドトラック(Jade Cocoon Original Soundtrack), 1998, ABCA-5 RocketBaby (internetalias). RocketBaby's interview w/kimitaka Matsumae. ml hämtad 8/ :20 12

13 6. Appendix Notexempel 13

14 14

15 15

16 16