Europeiska Unionen, Ungern och Turkiet

Transkript

1 Europeiska Unionen, Ungern och Turkiet En jämförande fallstudie inom demokratisk utveckling European Union, Hungary and Turkey - A Comparative Case Study in Democratic Development Kandidatuppsats i statsvetenskap

2 Abstract Det här är en kandidatuppsats, skriven av två studenter vid Politices Kandidatprogrammet Statsvetenskap 3, Linköpings Universitet. Uppsatsen studerar Ungern och Turkiets väg mot EUmedlemskap utifrån dessa två länders perspektiv. Vi tar upp hur EU:s medlemskapskriterier (de politiska) har påverkat Ungern respektive Turkiet inrikes- och utrikespolitiskt, samt jämför dessa senare i en jämförande fallstudie. Som metod har vi tillämpat kvalitativ textanalys och jämförande fallstudie. Genom en kvalitativ textanalys har den empiriska delen skrivits, där EU, Ungern och Turkiet har fått en presentation utifrån frågeställningarna som uppsatsen har. En jämförande fallstudie har tillämpats i analysen, där vi har jämfört EU:s påverkan på Ungern och Turkiet i deras strävan att gå med i EU och därefter kommit fram till en slutsats till varför dessa två länder har olika långa förhandlingsperioder innan medlemskapet. Där har givetvis dessa två länders olika inrikes- och utrikespolitiska utmaningar tagits i fokus. I slutsatsen har vi svarat på huvudsyftet: "Hur har den Europeiska Unionen hjälpt till i demokratiseringsprocessen av post-kommunistiska Ungern samt medlemskapsaspiranten Turkiet?" Svaret i slutsatsen bygger på den jämförande fallstudien i analysen och den empiriska presentationen av Ungern, Turkiet och EU. På så sätt har hela arbetet kopplats ihop, där huvudsyftet och frågeställningarna är vägledande under hela processen. Uppsatsen har slutligen kommit fram till några slutsatser som bygger på frågeställningarna, den empiriska delen samt analysen. Dessa slutsatser kan kort sammanfattas i följande punkter: Turkiet har haft större utrikespolitiska utmaningar, jämfört med Ungern. Utrikespolitik är något EU inte kan kontrollera hos kandidatländerna, men i Turkiets fall är det just EU-länder som dess utrikespolitik har varit i konflikt med (Grekland och Cypern). Inrikespolitiskt har båda länderna haft liknande utmaningar, men i mindre omfattning. Ungern har, precis som Turkiet, haft stora problem med minoriteters rättigheter och diskriminering. Teorianknytning Turkiets utrikespolitik kan främst identifieras med realismens teori om internationella relationer, medans Ungern är mera liberalt. 1

3 Inom EU har ett antal länder motsatt sig ett turkiskt medlemskap i unionen (Frankrike, Cypern och Tyskland bland annat). Det här hindret har Ungern däremot inte stött på i lika stor omfattning. 2

4 Innehållsförteckning Abstract... 1 Innehållsförteckning Inledning Ingress Syfte och frågeställningar Disposition Metod och material Urval Metod Material och källkritik Studiens kvalité Teori Realism Liberalismen EU:s utvidgningspolitik - Ungern och Turkiet EU EU:s krav på kandidatländer Köpenhamnskriterierna från Lissabonfödraget om EU-utvidgningen Ungern Första samtalen med EU Ungerns anpassning till EU:s kriterier De gamla EU-ländernas inställning till ungerskt medlemskap i unionen Turkiet Första samtalen med EU EU:s krav på Turkiet Turkiets anpassning till EU:s kriterier EU-ländernas inställning till ett turkiskt medlemskap Analys Utrikespolitisk analys

5 5.2 Inrikespolitisk analys Slutsatser Avslutande diskussion Referenslista Tryckta källor Elektroniska källor

6 1. Inledning 1.1 Ingress Kandidatuppsatsen (c-uppsatsen) studerar Europeiska Unionens (EU) roll inom den demokratiska utvecklingen av två speciellt valda länder, Ungern och Turkiet. Den huvudfråga, eller forskningsproblem som vi har formulerat uppsatsen kring är: Hur har den Europeiska Unionen hjälpt till i demokratiseringsprocessen av post-kommunistiska Ungern samt medlemskapsaspiranten Turkiet? Statsvetenskapligt forskningsområde är Ungern, Turkiet, EU/EG samt EU/EG:s utvecklingspolitiska åtgärder för dessa två ovannämnda stater. Forskningsproblemet är grundat på en bred inomvetenskaplig uppkommen fråga 1, där EU:s roll i Ungern sedan kommunismens fall samt i Turkiet sedan man först började visa intresse för EUmedlemskap har studerats. Det här blir alltså en jämförande fallstudie. Två teorier kommer att tillämpas i det här fallet när internationella relationer studeras liberalismen och realismen. Problemet som den här uppsatsen grundar sig på är den långa, utdragna och sega anslutningsprocess som Turkiet går genom, medans flera länder ansluter sig till EU (däribland Ungern) under relativt kort tid. Här får vi även en förklaring till bland annat hur EU glömde bort Turkiet när kommunismen föll i det forna Östblocket och EU:s prioriteringar inom utvidgningspolitiken förändrades, vilket påverkade Turkiets anslutningsprocess. Genom den här uppsatsen hoppas vi kunna bidra till den vetenskapliga forskningen inom området EU:s utvidgningspolitik, som ständigt är ett aktuellt ämne särskilt senast när Lissabonfördraget skulle skrivas och implementeras. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet är att undersöka EU/EG:s roll i Ungerns och Turkiets demokratiska utveckling och därefter jämföra EU:s roll i Ungern med den i Turkiet. En jämförande fallstudie ska genomföras där det ska presenteras varför det tog Ungern endast ca 12 år att gå med i EU, medans Turkiet fortfarande efter 47 år väntar på medlemskap. Genom uppsatsen ska även ges en bild på om EU:s utvidgningspolicy skiljer sig mycket åt i olika fall och om det beror på EU eller det landet som befinner sig inom 1 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson,Henrik, Wängnerud, Lena, Metodpraktikan, Stockholm, Norstedts juridik, 2007, s.31. 5

7 utvidgningsprocessen, eller både och. Därför blir det väldigt intressant att se varför Turkiet, som var mycket mer utvecklat ekonomiskt än till exempel Ungern, har fått vänta så länge, medans Ungern anpassade sig på väldigt snabb tid för medlemskap i unionen. Därför har vi valt att undersöka de politiska medlemskapskriterierna främst i den här uppsatsen. En annan anledning är att Turkiet hela tiden är en aktuell utvidgningsfråga för EU och dess medlemsländer, men även Ungern har på sistone blivit väldigt aktuellt på grund av den nya medielagen som många har kritiserat på grund av demokratiska brister. Med utgångspunkt i syftet formuleras följande frågeställningar: 1) När och varför påbörjade Turkiet och Ungern sin väg mot EU-medlemskap? 2) Hur ser EU:s medlemskapskriterier ut och hur har Turkiet och Ungern anpassat sig till dessa krav under utvidgningsprocessen? 3) Vad har de "gamla" EU-länderna för inställning till utvidgningen i dessa båda fall? 4) Hur har EU-utvidgningen reglerats i det senaste fördraget - Lissabonfördraget? Med hjälp utav dessa frågor som är väldigt relevanta för forskningsproblemet, har vi besvarat huvudfrågan som står formulerad i inledningen och därefter analyserat utifrån svaren vi fick, i analysdelen. 1.3 Disposition Uppsatsen är indelad i sju kapitel (åtta, med referenslista inräcknat). Det första kapitlet är ett inledningskapitel, där uppsatsens inledning, forskningsproblem, syften och frågeställningar presenteras. I kapitel två tas val av metod upp, samt källkritik av materialet som har använts, men även studiens kvalité tas upp i den här delen. De valda teorierna presenteras i kapitel tre liberalism och realism. Dessa återkommer i kapitel fem igen (analys). Det fjärde kapitlet heter "EU:s utvidgningspolitik - Ungern och Turkiet", där vi har besvarat frågeställningarna från kapitel ett och där kvalitativ textanalys har tillämpats. 6

8 Kapitel fem är analysdelen, som är indelad i två viktiga områden, nämligen "Utrikespolitisk analys" samt "Inrikespolitisk analys". Analysen bygger på de besvarade frågeställningarna från kapitlet innan. I kapitel sex kommer slutsatsen, där forskningsproblemet har besvarats utifrån arbetets resultat och analys. Det sista kapitlet tar upp en reflektion kring arbetets gång, metodvalet, källmaterialet och ger förslag på fortsatta studier inom samma område. 2. Metod och material Vi har diskuterat urvalet i den första delen av kapitel 2 och sedan har vi presenterat metoden i den andra delen, som bygger på uppsatsens syfte och frågeställningar. Därefter tar vi upp material och källkritik och till sist diskuterar vi studiens validitet och reablitiet. 2.1 Urval Anledningen till att vi valde Ungern och Turkiet som våra två analysenheter i den här jämförande fallstudien är att Turkiet är det landet som har väntat längst på medlemskap pga. olika inrikespolitiska problem medans Ungern blev medlem i unionen relativt snabbt efter kommunismens fall. Vi vill jämföra dessa två länder med varandra för att se samhällsfaktorerna som har påverkat den här utvecklingen. Inom det här området finns det även mycket studiematerial tillgängligt eftersom EU:s utvidgningspolicy har alltid varit en aktuell fråga och den här utvidgningsprocessen pågår fortfarande. Vi valde Ungern eftersom det är ett land som, till skillnad från Turkiet, snabbt blev medlem efter att ha deklarerat intresse för europeisk integration, efter kommunistregimens fall Vi ska behandla problematiken med varför de inrikespolitiska samhällsreformerna i Turkiet går så långsamt, medans de genomförs något snabbare i Ungern och varför EU inte gör mer för att driva på de demokratiska reformerna i Turkiet. Det här ämnet är väldigt stort och därför har vi avgränsat det till just Ungern, Turkiet och EU, medans tanken från början var att vi skulle ta hela Östblocket som gick med i EU 2004, men vi valde endast Ungern som får vara en representant för hela Östblocket i det här fallet. 7

9 2.2 Metod Det här skall vara en fallstudie och en beskrivande studie. I en fallstudie tillämpar man minst två analysenheter och genomför sedan en jämförelse mellan de enheter man har analyserat 2. I det här fallet kommer våra analysenheter att vara Ungern och Turkiet. Man brukar dela in metoden fallstudie i två delar och dessa är: Jämförande fallstudie Här är det två kontexter och en tidpunkt t.ex. skillnaden mellan Alliansens och de Rödgrönas finanspolitik inför valet Här analyserar man alltså två (eller flera) enheter under en och samma tidpunkt (tidpunkten i det här exemplet är 2010 då). Traditionell fallstudie Här tillämpar man en kontext, med två tidpunkter t.ex. Svensk förvaltningspolitik innan EU-medlemskapet 1995 och efter Man undersöker alltså två tidpunkter inom ett och samma ämne 3. Den metod vi kommer att tillämpa i den här uppsatsen är en jämförande fallstudie. Vi ska ta reda på EU/EG:s roll i Ungern och Turkiet och sedan ska vi jämföra Ungern med Turkiet och försöka se hur EU:s roll skiljdes åt i dessa två länder och varför det var på det här viset. Det blir även en kvalitativ textanalys, där vi kommer att läsa en hel del texter och försöka ta ut de mest väsentliga delarna för uppsatsen och därefter analysera dessa 4. När man använder den här metoden (kvalitativ textanalys) försöker man, till skillnad från den kvantitativa metoden, ta fram de viktiga och relevanta delarna i en text, medans den kvantitativa metoden fokuserar sig mer på helheten (summan). 2.3 Material och källkritik Som vi har nämnt ovanför, grundar sig våran studie på en kvalitativ textanalys. Just inom det här området finns det en hel del litteratur att använda sig utav eftersom frågan som vi ska behandla är fortfarande ganska aktuell för EU och dess medlemsstater. På grund av det stora utbudet av källmaterial inom det här området har vi valt att avgränsa oss till den litteratur som vi anser är mest lämpad för studien. Först och främst har vi valt att fokusera oss på "Europe Undivided - Democracy, Leverage & Integration After Communism" (2005) av Milada Anna Vachudova. Milada analyserar ur 2 Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan

10 flera perspektiv EU:s påverkan på de Öst- och Centraleuropeiska ländernas utveckling mot medlemskap i unionen, där hon börjar med kommunismens fall 1989 och sedan går igenom hela 90- talet fram tills medlemskapet Hon delar in de Öst- och Centraleuropeiska länderna i två grupper - "liberal and illiberal states", visar på det inflytande (passivt och aktivt) som EU har haft på de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa samt tar upp viktiga inrikespolitiska förändringar i landet som har inletts på grund av strävan mot ett EU-medlemskap. En annan bok som är relevant för den här studien och som har tillämpats är "The Europeanization of Central and Eastern Europe" (2005) av Frank Schimmelfennig och Ulrich Sedelmeier. Här tar författarna upp minoriteters beskydd och rättigheter i Ungern, samt EU:s krav på mänskliga rättigheter i Turkiet och EU:s så kallade "villkorspolitik" mot de länder som söker sig till medlemskap i unionen. Enligt "Metodpraktikan" av Peter Esaiasson m.fl., är det viktigt att statsvetare ägnar sig åt källkritik när man bedriver den här typen av studier, där frågorna "Vad hände? När hände det? Varför? Hur? osv." ska besvaras. Genom källkritik kan man även höja studiens trovärdighet, men då måste källorna uppfylla kraven på tillförlitlighet. Det här innebär först och främst att källan skall vara en förstahandskälla, dvs. den ska vara centralplacerad i händelseförloppet som studeras. Andra krav på tillförlitlighet är även samtidighet och att källan är oberoende. Med samtidighet menar man att ju längre tid som har gått mellan källans skapande och fram tills att den används igen i ett forskningssyfte, desto mindre trovärdighet har källan eftersom den kan ha utsatts för efterrationaliseringar och efterhandskonstruktioner under tiden 5. Våran litteratur som ska tillämpas i den här studien håller en väldigt hög grad av samtidighet. De är skrivna runt , då EU:s utvidgningspolitik var som mest aktuell, där Turkiet inledde medlemskapsförhandlingar och Ungern gick med i EU. En oberoende källa ökar alltid trovärdigheten och tillförlitligheten hos källan. Högt oberoende kännetecknas utav att källan är opåverkad av någon annan person eller omständighet. Man kan endast mäta graden utav beroende, men man kan aldrig vara helt oberoende 6. Litteraturen som tillämpas i den här studien är relativt högt oberoende, med undantag från vissa små faktorer som kan ha påverkat graden av oberoende något. 5 Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan

11 2.4 Studiens kvalité Studiens kvalité kommer att bedömas utifrån begreppen validitet och reliabilitet. Det är väldigt svårt att exakt bedöma hur hög kvalité en uppsats håller, men dessa två mätindikatorer kan visa ungefär var man ligger. Man brukar definiera tre olika saker som mäts när man mäter validitet: Teoretisk definition och operationalisering ska överensstämma. Frånvaro av systematiska fel. och att man mäter det man vill mäta. De först två punkterna brukar gå under namnet begreppsvaliditet, medans man kallar den tredje punkten för resultatvaliditet. Hög reliabilitet brukar definieras som frånvaro av slump- och slarvfel, som kan orsakas vid datainsamling pga. personens psykiska läge (trötthet, stress, oro o.s.v.) 7. Hög grad av god begreppsvaliditet samt god reliabilitet kan ge bra resultatvaliditet, dvs. att man mäter det man vill mäta 8. Eftersom vi ska tillämpa kvalitativ textanalys (se ovan) kommer inte reliabiliteten att kunna mätas lika enkelt, för vi kommer inte att tillämpa statistisk data från myndigheter som SCB, EUROSTAT o.s.v. Däremot blir det betydligt enklare att mäta begreppsvaliditeten och resultatvaliditeten i den här uppsatsen, eftersom den bygger på kvalitativ textanalys. Som sagt kan man aldrig riktigt mäta studiens kvalité, men dessa validitetsbegrepp hjälper att höja uppsatsens kvalité något, om de följs. I den här studien kommer stor vikt att läggas vid hög begreppsvaliditet, eftersom det är en viktig del när empirisk forskning bedrivs. För att till exempel undvika systematiska fel, har endast oberoende källor analyserats, vilket innebär att inga texter har använts som är beroende av Ungerns och Turkiets regeringar, för att få en objektiv bild av situationen, speciellt när det gäller till exempel mänskliga rättigheter och demokrati. Hög reliabilitet är en annan viktig faktor för den här studien. Här innebär det att våra mätinstrument (källor) som ska tillämpas i den här studien måste ha hög tillförlitlighet (se ovan källkritik). Därefter, vid bearbetning utav dessa källor, är det väldigt viktigt att de relevanta delarna tas ut och analyseras på ett bra sätt, vilket i sin tur kommer att leda till hög reliabilitet. Här återigen gäller det att undvika subjektiva mätinstrument, som till exempel politiska uttalanden som är partiberoende eller politiska texter som är partipåverkade. 7 Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan Esaiasson, Peter m.fl. (2006). Metodpraktikan. Sidan

12 3. Teori Den här uppsatsen kommer att analysera både Turkiets och Ungerns utrikespolitik genom två huvudteorier inom internationella relationer (IR). De två teorier som vi har valt att utgå ifrån är liberalismen och realismen. Utifrån en sådan här utrikespolitisk analys ska vi bedöma hur EU har påverkat Ungern och Turkiet utrikespolitiskt samt hur mycket dessa två teorier tillåter yttre påverkan på det egna landets utformning av utrikespolitik. Den hypotes som vi använder oss utav är att Ungern kan främst kännas igen inom liberalismens IR-teori, medans Turkiet främst tillämpar realismens teori. I analysen presenteras sambandet liberalism Ungern och realism Turkiet mera djupgående. Nedan följer en introduktion till båda teorierna som har tillämpats i den här uppsatsen. 3.1 Realism Realismen är en utav de äldsta teorierna inom IR. I antikens Grekland tillämpades den första formen av realism, nämligen klassisk realism. Enligt den här teorin ligger det i människans natur att sträva efter makt och att dominera fullt ut 9. Staten ses som en självisk och egoistisk aktör på den internationella politiska arenan och det här symboliserar endast hur kollektivet i staten vill att statens utrikespolitik ska utformas, enligt den klassiska realismen 10. Den klassiska realismens främsta anhängare är Thucydides (ca f.kr. - Det peloponnesiska kriget), Machiavelli (1532 Prinsen ) samt Hans J. Morgenthau (1948 Politics among nations ). Dessa tre huvudanhängare av den klassiska realismen skiljer sig åt något när det gäller internationella lagar och rätt (folkrätt). Den klassiska realismens anhängare under det antika Grekland ansåg att det fanns ingen plats för internationella lagar inom internationell politik. Machiavelli ansåg däremot att den politiske ledaren i staten visade på hög skicklighet genom anpassning till den förändring som sker inom världspolitiken. Morgenthau accepterade att det finns internationella lagar som styr politiken och dessa lagar är utformade utifrån vad som ligger inom människans natur 11. Medans den klassiska realismen främst behandlar den internationella politiken utifrån vad som ligger inom människans natur, behandlar den strukturella realismen (SR) människans och statens strävan efter makt och accepterar inte den klassiska realismens teori om att det ligger inom människans 9 Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, Sid Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, Sid Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, Sid

13 natur. De tre främsta SR-anhängarna är Rousseau (1750 The State of War ), Waltz (1979 Theory of International Politics) samt Mearsheimer (2001 Tragedy of Great Power Politics ). Rousseau var först ut att förkasta den klassiska realismens teori om människans natur. Han menade att det anarkistiska systemet som världspolitiken befinner sig i ger upphov till rädsla, svartsjuka, misstänksamhet och osäkerhet mot omvärlden. Waltz argumenterar däremot för att en maktfördelning inom världspolitiken kommer att skapa en hierarkisk ordning mellan staterna. SRanhängarna påpekar därför att det är viktigt och veta hur många stormakter som agerar inom världspolitiken. Under Kalla kriget hade vi två (Sovjetunionen och USA), till exempel. Dessa skapade en bipolär situation i världen (öst mot väst). Därför är maktfördelning en av de viktigaste analysenheterna för att försöka förstå krig, fred, allianspolitik och maktbalans i världen 12. Till sist har vi även den neoklassiska realismen (NR), den mest nutida teorin inom realismen. Dess huvudanhängare är Zakaria (1998 From Wealth to Power ). Zakaria kritiserade SR-teorin och ansåg att den inte var fullständig. Därför försökte han komplettera SR med NR. Zakaria kompletterade hela teorin med flera variabler för att förklara den internationella politiken och makten. Dessa variabler är bland annat hur makt upplevs och hur ledarskap utövas 13. Realismen koncentrerar sig alltså inom tre olika världspolitiska områden, nämligen staten, överlevnad och självhjälp. Staten är huvudaktören inom världspolitiken och samtliga andra stater har mindre betydelse. Staten symboliserar politisk självständighet, där lagstiftning råder över ett bestämt territorium. Alla stater har överlevnad som högsta primärbehov och prioritering. Utifrån det här intresset utformar varje stat sin utrikespolitik och slutligen, man kan inte förlita sig på någon annan institut eller stat för den egna statens överlevnad och därmed eftersträvas självhjälp Liberalismen Trots att realismen har varit den dominerande teorin inom IR, har liberalismen även varit ett starkt alternativ, speciellt historiskt sett sedan 1800-talet. Under 1900-talet fick liberalismen sitt verkliga genombrott hos politiska analytiker och policyskapare inom utrikespolitik. Idag är liberalismen ett 12 Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, sid Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, sid Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, sid

14 utav de tre starkaste teorierna när IR ska beskrivas (tillsammans med realismen och konstruktivismen) 15. Inom IR förespråkar liberalismen ett världssamhälle där internationell rätt råder för att skapa hög grad av ordning, rättvisa, tolerans och frihet mellan och inom världens stater. Internationella och nationella institutioner är skyldiga att respektera, följa och beskydda dessa världspolitiska rättigheter 16. De största politiska skillnaderna mellan realismen och liberalismen omfattar staters intressen och preferenser, samt ekonomin. Enligt liberalismen ändrar varje stat sina preferenser när dessa två händelser inträffar: Inrikespolitisk förändring ett nytt parti tar makten, med en ny utrikespolitisk strategi. Individuella ekonomiska förändringar som följd av ekonomiska förändringar på det globala planet, påverkar det individer i staten som i sin tur ändrar på sina ekonomiska och politiska preferenser 17. Precis som realismen, har liberalismens IR-teori utvecklats inom tre olika områden främst. Det första (1) omfattar staten. Staten är inte en ensidig aktör på den världspolitiska arenan och befolkningen pratar inte med en röst som ett kollektiv för staten inför omvärlden eftersom statens intressen och preferenser ändras allt eftersom individens (medborgarens) intresse ändras. Individens preferenser (2) är starkt påverkade utav ekonomiska och inte geopolitiska förändringar i världen. Det här leder till att statens internationella representanters preferenser i sin tur påverkas utav händelser i andra stater, samt utav händelser i den egna staten (3) 18. Dessa två IR-teorier kommer att analyseras djupare i samband med Ungern och Turkiet som två analysenheter i den kommande analysdelen utav den här uppsatsen. Vår hypotes är som sagt att Ungern är ett typiskt exempel för en stat som följer liberalismens teori (sedan kommunismens fall) och att Turkiets utrikespolitik är mer åt realismens håll lagd. 15 Hix, Simon, The Political System of the European Union, 2 nd edition, Palgrave Macmillan, New York, 2005, sid Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics An Introduction to International Relations, 4 th edition, Oxford University press, Oxford, 2008, sid Hix, Simon, The Political System of the European Union, 2 nd edition, Palgrave Macmillan, New York, 2005, sid Hix, Simon, The Political System of the European Union, 2 nd edition, Palgrave Macmillan, New York, 2005, Sid

15 4. EU:s utvidgningspolitik - Ungern och Turkiet I följande kapitel kommer vi att presentera den fakta som vi har bearbetat om EU, Ungern och Turkiet. Här utgår vi ifrån frågeställningarna som står i början av uppsatsen tillsammans med syftet. Frågorna är helomfattande och tar upp de viktigaste områden när det gäller EU:s utvidgningspolitik men även hur Ungern och Turkiet som kandidatländer har anpassat sig till denna politik. De tar även upp olika medlemstaters inställning till en utvidgning mot Öst (Ungern) jämfört med deras inställning till Turkiets medlemskap. Avslutningsvis i det här kapitlet ska vi kort studera på lagstiftningen i EU angående utvidgningspolicyn. 4.1 EU EU:s krav på kandidatländer EU tvingar aldrig ett land att gå med i unionen, det är ett beslut som landet i fråga måste ta själv. Det EU gör är att man lägger upp medlemskapskriterier för de länder som väl bestämmer sig för att bli medlemmar i unionen kom Köpenhamnskriterierna för de länder som ville ansluta sig till unionen efter kommunismens fall, däribland Ungern 19. EU kan utforma sina krav hur man vill, mer eller mindre, eftersom Ungern behöver EU-medlemskap mer än vad EU behöver Ungern (se ovan). Därför har EU övertaget. Ungern är väldigt beroende av ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet efter de dramatiska förändringarna i slutet 1980-talet och början av 1990-talet. Därför ser man på EU som ett framtida skyddsnät och vill vara med i unionen. Genom Köpenhamnskriterierna från 1993, kom man överens om vad CEEC-länderna (däribland Ungern) måste uppfylla för att gå med i unionen Köpenhamnskriterierna från 1993 De medlemskapskriterier som EU:s medlemsländer kom överens om att sätta upp för Ungern (och de andra CEEC-länderna) förhandlades fram i vid toppmötet i Köpenhamn 1993 under det danska EUordförandeskapet. De kriterier som medlemsstaterna kom överens om var följande: Kandidatlandet i fråga måste ha stabila institutioner (fullt ut demokratiska, respekt för rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter). Kandidatlandet i fråga måste tillämpa funktionell marknadsekonomi, med fri marknad och kapacitet för hög konkurrens när man väl går med i EU. Kandidatlandet måste visa att man kan snabbt och utan problem implementera EU:s politiska, ekonomiska och monetära mål. Kandidatlandet i fråga måste respektera europeisk integration. 19 Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, Sid

16 Dessa är de viktigaste kriterierna som EU lade fram, som Ungern måste uppfylla eller visa på att man kan uppfylla innan man kan bli antagen som medlem 20. Utöver dessa fyra huvudkriterier, kräver EU även strukturerade relationer mellan Ungern och EU:s institutioner. Då gäller det framförallt: Politisk dialog mellan EU och kandidatlandet (En anpassning från bilateral struktur till multilaterala strukturer, med flera medlemsländer som samarbetspartners). Utökning till andra politiska områden som ligger inom EU:s makt (Multilaterala möten mellan EU-ländernas ministrar. Samarbete speciellt inom miljö-, energi-, och transportfrågor.) Vid toppmötet i Köpenhamn 1993 lyckades man komma fram till medlemskapskriterier som ett kandidatland behövde uppfylla innan man kunde gå med i EU. Problemet med det var att man inte hade någon strategi till hur man skulle gå tillväga nu. Därför utvecklade EU en implementeringsstrategi vid toppmötet i tyska Essen Syftet med Essenstrategin var att göra Köpenhamnskriterierna mer operativa. Där kom man överens om bland annat regelbundna toppmöten mellan EU-15 och CEEC-länderna, där EU ska vara representerat av ordförandelandet, förbereda CEEC-länderna inför den gemensamma Europeiska marknaden samt stödja utvecklingsreformer i CEEC-länderna, speciellt när det gäller infrastruktur, mellan-regionalt samarbete (Visegrad-gruppen, se ovan) och samarbete inom Europeiska nätverk Lissabonfödraget om EU-utvidgningen I Lissabonfördraget genomfördes en stor del konstitutionella förändringar för EU, inklusive förändringar som rör framtida utvidgning av unionen. Enligt Lissabonfördragets artikel 49, som behandlar "Medlemskap i EU", står följande skrivet: "Varje Europeisk stat som respekterar de värden som avses i artikel 2 och som förbinder sig att främja dem får ansöka om att bli medlem av unionen. Europaparlamentet och de nationella parlamenten ska underrättas om denna ansökan. Den ansökande staten ska ställa sin ansökan till rådet, som ska besluta med enhällighet efter att ha hört kommissionen och efter godkännande av 20 Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, sid Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid

17 Europaparlamentet, som ska fatta sitt beslut med majoritet av sina ledamöter. De villkor för medlemskap som Europeiska rådet har enats om ska beaktas." (Artikel 49, Lissabonfördraget). EU fortsätter att utvidgas mot de länder som uppfyller kriterierna och Köpenhamnskriterierna gäller fortfarande för de kandidatländer som är i förhandlingsfasen om medlemskap i unionen 23. EUkommissionen behåller sin roll som övervakare av kandidatländerna och fortsätter med sina årliga utvidgningsrapporter, medans det Europeiska rådet enhälligt tar beslut huruvida ett land är redo för medlemskap eller inte, efter kommissionens bedömning. Det ska även finnas ett majoritetsstöd för utvidgning i EU-parlamentet 24. De institutionella förändringar inom EU var inte lika omfattande som de från Nicefördraget, men de förändringar som gjordes var till för att göra EU-arbetet mera effektivt. Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) fick lite mera beslutande makt, vilket ledde till att ministerrådets makt minskade något. EU-kommissionen genomgick också några förändringar. Ordförandeposten inom kommissionen var kvar sedan tidigare, men nu inrättade man en speciell utrikespolitisk talesman som skulle vara "hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor" Ungern Första samtalen med EU (Fram till 1992 och Maastrichtavtalet, hette unionen Europeiska Gemenskapen (EG). Efter 1992 bytte man till Europeiska Unionen (EU). I den här uppsatsen kommer namnet EU att tillämpas.) Ungerns kommunistparti öppnade upp för ett mer demokratiskt samhälle redan Man bjöd in oppositionen till förhandlingar och man gick med på att hålla de första öppna och fria valen direkt efteråt. Det var första gången på väldigt länge som det ungerska folket fick gå till val i ett flerpartisystem 26. Oppositionen i Ungern bestod 1989 utav nio olika partier som var mot kommunistregimen. Den här oppositionen var mycket mer välorganiserad i olika politiska partier innan 1989, jämfört med oppositionens ställning i Polen och Tjeckoslovakien (som gick igenom samma förändringar runt den här tidpunkten) hölls de första fria valen i Ungern, där tävlingen om regeringsmakten pågick för det mesta inom oppositionspartierna och kommunistpartiet Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid

18 förlorade stort. Vinnarna blev MDF (Ungerska Demokratiska Forumet) som bildade en majoritetsregering med Småbrukarna och Kristdemokraterna, där de tillsammans kontrollerade 59% av parlamentets ledamöter. Den här koalitionsregeringen kom att stå för en center-höger-orienterad politik 27. Oppositionella MDF hade under hela sin tid som opposition under kommunistregimen kämpat oavbrutet för den ungerska minoritetens rättigheter i grannländerna, speciellt i Rumänien, där den ungerska minoriteten ansågs vara förtryckt av den kommunistiske diktatorn Nicolae Ceauşescu 28. Det här blev MDF:s främsta utrikespolitiska mål när man kom till makten, istället för Europeisk (EU) och euroatlantisk (NATO) integration. Uppgifter från 1991/1992 visar på att den ungerska minoriteten i Rumänien uppgick till 7.1% av den totala befolkningen 29. När de demokratiska förändringarna i Ungern kom igång 1989, kom även EU (dåtidens EG) att lägga om sin framtida utvidgningspolitik eftersom man hade fått åtta nya demokratier i Östeuropa att samarbeta med, och Ungern var en utav dessa. Snabbt efter kommunismens fall i Ungern 1989, kom man att definiera medlemskap i EU som ett utav landets viktigaste utrikespolitiska mål, där den ungerska minoritetsfrågan i Rumänien fortfarande var lika viktig för den nya ungerska regeringen. Mellan Ungern och EU uppstod det ett asymmetriskt ömsesidigt beroende, där Ungern var mer beroende av EU än vad EU var beroende utav ett ungerskt medlemskap i unionen. Det här gav EU ett övertag i förhandlingsprocessen och man började utöva ett så kallat passivt inflytande och aktivt inflytande över kandidatländerna 30. I och med den här utvecklingen, fick EU indirekt stor makt över de inrikespolitiska förändringarna som väntade Ungern, eftersom landet var väldigt ivrigt att ansluta sig till den europeiska familjen och även pga. att Ungern stod att tjäna mer på EU-medlemskap än vad EU gjorde genom att ta in landet som medlem. Ungern hade samma utrikespolitiska mål som de andra post-kommunistiska länderna i regionen (Polen och Tjeckoslovakien), nämligen medlemskap i unionen. Därför ingick man i en regional samarbetsorganisation som kom att heta Visegradgruppen 1990, där man skulle hjälpa varandra med 27 Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, Sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid

19 inrikespolitiska reformer på deras väg mot ett framtida medlemskap 31. Vid kommunismens fall såg man på EU från Ungerns sida som en garanti för stabilitet, demokrati och frihet, det som Västeuropa har byggts på de senaste 50 åren. Från EU:s håll kom det också viktiga beslut angående den framtida utvidgningen mot öst. Redan 1990 gav medlemsstaterna EU-kommissionen i uppgift att utforma en enhällig EU-utvidgningspolicy mot de nya demokratierna i öst, där man skulle skapa både politiska och ekonomiska relationer för första gången sedan kommunismens fall 32. Ungern var därmed en del utav CEEC-länderna (Central and Eastern European countries), som EU fokuserade sig mest på inför en framtida utvidgning 33. Ungerns stora strävan efter medlemskap i unionen gav EU övertaget i förhandlingsprocessen och EU kunde enkelt forma de inrikespolitiska förändringarna i Ungern från kommunismens fall och fram till förhandlingarna om ett medlemskap hade avslutats. Därför utövade EU villkorspolitik mot Ungern (och de övriga CEEC-länderna), dvs. om de uppfyllde förhandlingskraven och antog de EU-lagar och normer som ett framtida medlemskapsland ska anta, skulle EU belöna Ungern. Misslyckades man med att uppfylla kriterierna, skulle EU blockera förhandlingar, avbryta anslutningsprocessen och samtliga samarbetsområden skulle avslutas 34. Den här utmaningen var den ungerska regeringen beredd på när man inledde den långa vägen mot EUmedlemskap i slutet av inledde EU och Ungern (samt de övriga CEEC-länderna) förhandlingar om ett så kallat Europeiskt anslutningsavtal. Genom dessa förhandlingar skulle EU styra den ekonomiska och politiska utvecklingen i Ungern, samt få tillstånd ett handelsavtal med Ungern och de andra CEEC-länderna för att underlätta transformationen från planekonomi till marknadsekonomi 35. I december 1991 skrev EU och Ungern under det första förberedelseavtalet 31 Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, sid Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, sid Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, Sid

20 (EA, Europeiskt Avtal), som skulle förbereda Ungern för ett framtida medlemskap i unionen ansökte Ungern officiellt om medlemskap i EU Ungerns anpassning till EU:s kriterier Redan 1991 var Ungern ett utav de allra första post-kommunistiska länderna att ingå ett så kallat EAavtal med EU. Det Europeiska Avtalet (European Agreement) innehöll följande: Öppen politisk dialog, genom regelbundna toppmöten mellan kandidatlandet Ungern och EU. Handelsavtal. Fri handel mellan CEEC-länderna och EU. Fri rörlighet av arbetskraft, service och kapital mellan CEEC-länderna och EU. Anpassa den nationella lagstiftningen i kandidatlandet till EU-lagstiftning. Samarbete inom flera olika områden ekonomi, jordbruk och kultur bland annat. Syftet med det här första avtalet var att få de inrikespolitiska förändringarna i Ungern åt rätt riktning, eftersom landets regering har förklarat EU-medlemskap som ett utav de viktigaste utrikespolitiska målen för det nya demokratiska Ungern 38. Ungern skulle behöva uppfylla samtliga kriterier från Köpenhamn 1993 innan man kunde gå med i EU. EU-kommissionen övervakade Ungerns arbete med dessa kriterier och sedan 1997 skrev man årliga utvidgningsrapporter om kandidatländerna och hur de uppfyller EU-kriterierna. Medlemsländerna skulle, när Ungern var redo, enhälligt godkänna Ungern som EU-medlem. En av de viktigaste områden för Ungern i Köpenhamnskriterierna var minoriteters rättigheter. Just minoritetsfrågan har varit svår att behandla, eftersom det finns inga internationella konkreta åtgärder för hur minoriteters rättigheter ska stärkas, inte ens inom EU, förutom orden Respekt för minoriteters rättigheter. Det här ger Ungern mer eller mindre stort utrymme att själva utforma egen minoritetspolitik, men den måste bygga på respekt mot minoriteter menar EU 39. Men redan innan 36 Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, Sid Vachudova, Milada, Anna, Europe Undivided Democracy, Leverage and Integration after Communism, 1 st edition, Oxford University press, Oxford, 2005, Sid Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid

21 Köpenhamnskriterierna skrevs, hade Ungern skrivit in i den nya författningen att minoriteters rättigheter ska respekteras. Ungerns stora intresse för minoriteter kan förklaras från två perspektiv. 1. Ungerns speciella minoritetssituation. Här har man kollat på extern minoritet och intern minoritet. Med extern minoritet menar man på det stora procentuella antalet ungrare som bor utanför Ungerns gränser, framförallt i grannländerna Slovakien, Rumänien och Serbien (Vojvodina, norra Serbien). Intern minoritet talar för minoriteten i själva Ungern, där romerna utgör den största minoriteten, nära 10%, av landets totala befolkning. Trots det, är den interna minoriteten väldigt låg i jämförelse med den externa minoriteten 40. Efter kommunismens fall i Ungern 1989, har man väl anpassat sin författning till minoriteters rättigheter. Minoriteter i Ungern har på ett bra sätt integrerats in i det ungerska samhället, eftersom den politiska ledningen i Ungern ville säkra lika rättigheter för landets minoriteter precis som man ville ha säkrade rättigheter för ungrare som bor i grannländerna. I Ungern tillämpades kollektivt minoritetsskydd Tradition. Redan under det Habsburgska Kungadömet tillämpade man i Ungern personlig autonomi. Här föddes dagens ungerska minoritetssystem, eftersom landet på den tiden hade fler minoriteter än vad man har idag 42. Här ser vi alltså att det var Ungern själva som drev minoritetsfrågan, utan EU:s initiativ. EU hade endast tagit med respekt för minoriteters rättigheter som krav i Köpenhamnskriterierna, eftersom några av de andra CEEC-länderna, framförallt Slovakien, hade svåra problem med respekt för landets minoriteter. Ungern är sedan 1989 aktiva inom arbetet med landets minoriteter, med målet lyckad integration i det ungerska samhället. Det Ungern däremot har blivit kritiserade för är diskriminering. Trots lagstiftning och ändringar i författningen, återstår problemet med landets romer som anses vara diskriminerade på den ungerska arbetsmarknaden främst. Det landet saknar är en helomfattande anti-diskriminerings lag, vilket EU har pressat Ungern på att införa innan man gick med i EU Den första antidiskriminerings lagen i Ungern fick stöd av landets diskrimineringsombudsman, men saknade stöd hos landets justitieminister och författningsdomstolen och fick därför inte träda i kraft. EU- 40 Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid

22 kommissionen har årligen i sina rapporter varnat Ungern på grund av att man saknar en antidiskriminerings lag. 2003, precis innan Ungerns EU-anslutning, lyckades man få igenom en antidiskrimineringslag under namnet "Lagen om jämlik behandling och jämlika möjligheter" De gamla EU-ländernas inställning till ungerskt medlemskap i unionen Storbritanniens och Tysklands regeringar var de som förespråkade avtal som på lång sikt skulle skapa goda relationer mellan EU och CEEC-länderna (däribland Ungern). Det här hade man viss stöd för från kommissionens sida var den brittiska regeringen först ut med att rekommendera så kallade "associationsavtal" med Ungern, Polen och Tjeckoslovakien. Vid EU-toppmötet i Strasbourg 1989 gav medlemsländerna EU-kommissionens DG för utrikesfrågor i uppgift att utforma ett ramförslag för hur ett sådant "associationsavtal" skulle se ut. Ett år senare, vid EU-toppmötet i Dublin, kom man överens om så kallade "Europeiska avtal", som skulle erbjudas Ungern, Polen och Tjeckoslovakien 44. Ett sådant här avtal skrevs under med Ungern i slutet av 1991 (se ovan). Stöder för en östutvidgning fortsatte att komma främst från Storbritannien, men nu hade även Italien börjat bidra till det här stödet föreslog de italienska och brittiska utrikesministrarna att CEEC-länderna aktivt skulle delta vid olika EU-relaterade projekt. Frankrike och Spanien såg på östutvidgningen som något orättvist, eftersom EU inte hade någon policy för Medelhavsområdet. Efter långa förhandlingar inom EU, gav Tyskland stöd till Barcelonaprocessen (som skapade en Medelhavspolicy), i utbyte för ett franskt och spanskt stöd för EA-avtalen med CEEC-länderna 45. Tyskland blev nu det landet som förespråkade mest för ett ungerskt medlemskap i unionen. Under Spaniens ordförandeskap 1995, krävde Tysklands regering att medlemskapsförhandlingar skulle inledas så snabbt som möjligt med CEEC-länderna Ungern, Polen och Tjeckien, så att de kunde helst avslutas vid år Under det spanska EU-ordförandeskapet lyckades man skapa en klar och tydlig EU-policy om utvidgningen. Nu insåg man i EU att en östutvidgning skulle skapa stor institutionell problematik för EU, speciellt för kommissionen och rådet, eftersom antalet medlemmar i båda organen skulle behöva ändras och anpassas för de nya medlemsländerna. Belgien, Frankrike och Italien (som brukade vara den främsta förespråkaren för utvidgning) var emot en EU-utvidgning på grund av det här problemet. EU behövde alltså genomdriva en institutionell reform för att kunna utvidgas österut. Efter svåra förhandlingar 43 Schimmelfennig, Frank, Sedelmeier, Ulrich The Europeanization of Central and Eastern Europe, 1 st edition, Cornell University press, Cornell, 2005, Sid Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid

23 mellan medlemsstaterna, där Frankrike främst såg till sitt eget intresse istället för EU:s intresse, lyckades man komma överens om hur den institutionella reformen skulle se ut och den blev en del utav Nicefördraget gick så äntligen Ungern med i EU, 15 år efter kommunismens fall Turkiet Första samtalen med EU Anledningen till att Turkiet vände sig mot väst (EU och NATO) går ända tillbaka till andra världskriget. Under krigsåren antog Turkiet en neutral ställning eftersom man ansåg att det låg i nationens intresse. Vid slutet av kriget bröt man neutraliteten och förklarade krig mot axelmakterna Japan och Tyskland. Efter kriget övergav man neutraliteten helt pga. olika utrikespolitiska hot främst från grannskapet (Sovjetunionen, Grekland och även andra länder i området). Sovjetunionen kom att ställa en hel del krav på Turkiet, bland annat ville man ha rätt till militärbaser i Medelhavet och Svarta havet. Allt det här gjorde att Turkiet vände sig mot väst och USA, där man bland annat fick ta del av USA:s Marshallhjälp, som gick till de krigsdrabbade länderna i Västeuropa efter andra världskriget gick Turkiet med i Europarådet, eftersom man då ansågs uppfylla kriterierna för medlemskap i denna Europeiska organisation. Kriterierna byggde på att landet skulle vara europeiskt, demokratiskt och respektera mänskliga rättigheter. Strax efteråt gick landet med i NATO, på grund utav allt bättre relationer med USA, eftersom båda länderna såg Sovjetunionen som ett hot kom så även första kontakten mellan Turkiet och EEC (European Economic Community, dåtidens EU), när landet ansökte om associerat medlemskap i EEC. Kort efteråt påbörjades en militärkupp i Turkiet mot dåtidens turkiske premiärminister, som till slut störtades och avrättades. Det här gjorde att Ankaraavtalet som skrevs under mellan Turkiet och EEC försenades fyra år och skrevs under först 1964, där Turkiet för första gången skriftligt blev lovade medlemskap i EEC någon gång i framtiden. Enligt Ankaraavtalet, delades Turkiets väg mot medlemskap in i tre faser. Fas 1 - Den första fasen var på fem år och den ansågs vara en förberedande fas för vidare utveckling. Fas 2 - Nästa fas var en övergångsperiod på tolv år, där en tullunion skulle skapas och den turkiska ekonomin skulle följa den inom EEC. 46 Wallace, Helen, Wallace, William, Pollack A. Mark, Policy-Making in the European Union, 5 th edition, Oxford University press, Oxford, Sid Karlsson, Ingmar, Europa och Turken, 1st edition, Wahlström & Widstrand, 2007, sid

24 Fas 3 - Under den här tiden skulle turkisk finans-, skatte- och konkurrenspolitik samordnas med den som drevs inom EEC. Ankaraavtalet utvecklades med ett tilläggsprotokoll 1970, där man skapade en tjugotvåårig övergångsperiod med syftet att upprätthålla en tullunion mellan Turkiet och EEC skapades tullunionen mellan EU och Turkiet EU:s krav på Turkiet Efter tilläggsprotokollet 1970, uppkom det en hel del inrikes- och utrikespolitiska problem för Turkiet som störde deras väg mot medlemskap ännu en gång, vilket gjorde att man hade det svårt för att uppfylla EU:s kriterier på medlemskap. Exempel på inrikespolitiska problem är militärkupper och brist på mänskliga rättigheter (speciellt brist på respekt för minoriteters rättigheter), medans utrikespolitiska problem främst bestod av Cypernfrågan, där Turkiet var det enda landet i världen som hade erkänt norra Cypern som självständigt land och man höll det som ett ockuperat område med turkisk militär. Köpenhamnskriterierna (se ovan) som EU formulerade vid toppmötet i Köpenhamn 1993 kom att gälla för både CEEC-länderna (däribland Ungern) och Turkiet. Kandidatländer som ansöker om medlemskap i unionen måste först och främst uppfylla dessa kriterier. Sedan 1997 genomför EUkommissionen en årlig utvidgningsrapport, där man undersöker samtliga kandidatländer och deras förberedelse inför medlemskap. Kommissionens rapport bygger på Köpenhamnskriterierna. Rapporten presenteras årligen för medlemsstaternas stats- och regeringschefer vid deras toppmöte. Turkiet, som är kandidatland för medlemskap i EU sedan 1999, har varit med i varenda rapport som kommissionen har skrivit sedan Relationerna mellan EU och Turkiet blev allt värre under mitten av 1990-talet, när Grekland och Turkiet nästan hamnade i en militär krissituation på grund av territoriella frågor runt Egeiska havet. Det var då Grekland la in ett veto mot ett turkiskt medlemskap i unionen förvärrades situationen mellan Turkiet och EU när Cypern placerades i den "första utvidgningsgruppen", medans Turkiet ignorerades helt. Att lösa Cypernfrågan var ännu ett krav från EU:s sida på Turkiets politiska ledning. Inrikespolitiskt fanns det också problem, där EU krävde bättre respekt mot minoriteters rättigheter i Turkiet, speciellt mot den stora kurdiska minoriteten i landet Karlsson, Ingmar, Europa och Turken, 1st edition, Wahlström & Widstrand, 2007, Sid Bengtsson, Rikard, Historisk brytpunkt i Europa - EU:s utvidgning, 1st edition, SNS förlag, Stockholm, 2004, sid Karlsson, Ingmar, Europa och Turken, 1st edition, Wahlström & Widstrand, 2007, Sid